Tinar min lunch över fläkten på vägen till jobbet. Jag lär mig aldrig att ta fram den ur frysen dagen innan, så då får jag istället vänta en evighet för att få avnjuta en varm lunch utan isklumpar.
Ingen har väl kunnat undgå att jag gillar min Guling, trots flertalet besvär jag haft med den? Guling har varken coolt fabrikat eller mycket motor, och med ett födelseår på 2002, och milantal som passerat 17000, börjar den bli lite till åren ur bilsynpunkt sett. Men det hindrar mig inte från att vara blödigt sentimentalt kär i min Guling, och erkänner till och med att jag ger den en liten smekning längs ratten ibland. Det finns inte så många andra identiska Gulingar ute på vägarna, men när jag ser dom, blir jag barnsligt glad, Gulingens syskon som de är!
Häromdagen kom jag till och med upp intill en annan vid ett rödljus! Jag brukar försöka snegla över för att se om föraren är en lika hipp och nöjd Gulingägare som jag, men denna gången fick jag ägna mig åt att trösta min egen Guling. Den intill hade uppenbarligen genomgått någon form av "Pimp my Guling", för det var kromade dörrhandtag, dubbla kromade avgasrör och kromad grej baktill på bagageluckan. Malligt stod den där och bröstade sig så takantennen darrade! Den (såklart) manlige föraren sneglade lite nedlåtande åt gulingen i Gulingen intill, innan han börnade iväg en microsekund efter det röda slagit om till gult. Jag slår vad om att hans Guling inte betyder nämnvärt så mycket för honom som min opimpade för mig! Min första bil, den lilla snälla röda Clio, var mer eller mindre ett nödköp när jag och Thomas gick isär. Även om den var billig, trogen och inte bråkade alls lika mycket som Gulingen, så var det ändå ingen bil som jag föll för. När besiktningen av Clion visade på sådant fel som för en icke mekanikerkunnig som jag inte ansåg värt att åtgärda, fick jag ge mig ut och leta nytt färdmedel, denna gång besluten att satsa på något lite "rejälare". Ganska snabbt fastnade jag för Seat Leonens modell, och när jag såg att den fanns i gult, var jag såld! Eller snarare, så var Gulingen i Stockholm såld! De senare årsmodellerna av Leonen tycker jag inte alls är lika snygga, så när det är dags för min Guling att pensioneras, vad blir det då? Just nu har jag ju nästan svårt att se mig själv ratta något annat än en GUL bil!

Okej, ett långt utlägg om min bil... kan lägga in något lite mera meningsfullt kanske, som det faktum att vi nu kan lämna blod igen! Frågan är bara när vi ska göra det, när jag helst vill ha så långt tid som möjligt mellan lämningen och nästa träning. Imorgon skulle ju egentligen vara bästa tillfället, efter combaten på Almedal, men då måste man in till Nordstan bland alla helgshoppare. Får se hur och när vi får till det.
Julafton närmar sig med skrämmande hastighet. Jag är lite kluven till julen. Jag kan tycka det är jättekul och mysigt att julpynta, samtidigt som jag ifrågasätter meningen med det. Oo tycker det är totalt meningslöst, och att pynta själv är ju inte lika roligt. Man klarar sig ju, och det innebär ju bara extra jobb. Så min julpyntning brukar sträcka sig till några extra ljus, ljusstake i fönstret och något år en gran, då jag fick en plastgran av pappa en gång.
Nu bor vi ju dock i ett fint hus, och bara de höga panoramafönstren tycker jag ber om ett par stora julstjärnor! Man behöver ju inte pynta lika hysteriskt som mamma gjorde, vilket var väldigt fint, men som jag inte alls känner att jag ids. Kanske blir det annorlunda när man har barn.
Varken jag eller Oo är några större julfirarfantaster, det där med stor familjesammankomst där barnen sliter upp paket med fanatisk freseni, knappt ägnar en blick på innehållet innan de gått lös på nästa, och nästa, och nästa! Jag tycker det är roligt att ge paket, men det är ett rackarns problem att hitta bra sådana, och Oo är inte alls förtjust i julklappshysterin och skulle helst slippa hela eländet. Man skulle kunna komma överens om att inte ge något, men likväl förväntas man ge något åt barnen. Så några julklappsköp kommer vi inte undan! Men klappar till Oo, det vill jag inte missa, även om jag vet att han gärna tycker att vi inte ska ge till varandra. Mest för att han tycker det är svårt och tråkigt att hitta något att köpa till mig! :o) Själv har jag redan några funderingar på vad jag ska köpa till honom!