Helena och Kristoffer utanför TK-porten. Strax där innanför är byggnaden där vi nu sitter. Innan årsskiftet fick de anställda inte flytta grejer själva, men nu var det bara till att lasta Gulingen och kånka hit och dit. Våra kort har inte hunnit bli uppdaterade, så vi kunde inte komma in, och en snorkig receptionist ville inte låta oss ställa grejerna där inne, trots att vår chef ringt och förberett. När han väl kom dit live och sade till, så fick vi komma in! Därför fick vi stå ute i snålblåsten med våra kartonger och känna oss riktigt hemlösa ett tag.

Väl på plats var det ett mycket mindre landskap, där jag sitter ganska bra, men centralt! Det är väldigt tyst där inne, och ina skärmväggar denna gång, så jag är rädd att jag kommer att göra mig impopulär med allt mitt supportprat. Men, men.

På vägen hem skulle jag handla, men på något sätt lyckades en pizzasugen äkta man övertala mig att köpa hämtmat istället! Pizza till honom och thaimat till mig sköljdes ned med julmust och dåligt samvete.

Hockey på tv:n, tvättmaskin igång och laptops i knäna. Oo som jobbat hemifrån idag, knopprar vidare med nåt jobbgrejs med katterna som samtidigt kräver utrymme.



Jag funderar på att värma några grisar och låta dom rulla sig i socker. Känner mig lite låg av någon konstig anledning, men man kan väl kanske inte alltid vara på topp.