Min frukost, jordgubbs-smoothie på vägen till jobbet! Nyser och snorar igen, så allt är sig likt.
Vi fastnade framför Mario till klockan var elva, dvs långt efter läggdags för mig, men så lyckades vi komma vidare till nästa värld! :o)
Idag är det onsdag, men egentligen fredag, eller som en form av fredag, för imorgon ska jag inte jobba, och inte övermorgon heller, för då är jag i Barcelona! Har inte packat en pinal, så det blir kvällens göromål efter combaten, om det nu blir någon. Vi åker mitt på dagen någon gång, så egentligen skulle vi kunna spela hela kvällen och ta packningen på morgonen. Heh?

Måste komma ihåg att köpa mera kattsand idag, och dessutom inte glömma att fråga våra goa finska grannar om hjälp! Apropå katter, så får jag lägga in en bild på Fia i sin älskade bunke. Hon har börjat sova i sängen hos oss, men är mer lättstörd av våra rörelser, och brukar därför flytta till bunken till slut.




Eftersom jag inte har några Homo sapiens barn att skriva om och lägga in bilder på, kör jag med det som i mina ögon är precis samma sak: Felis catus, mina Felis catusar!
Nio av tio mornar ser det ut såhär. Jag lämnar säng-värmen och två av mina älsklingar. Observera Majas placering, mitt på min plats och under täcket. Det halvmeterstora utrymmet mellan henne och Oo, där ligger jag! Är det inte så det är för de med människobarn också? Man väcks ju också minst en gång varje natt av Maja som enträget vill in under täcket, eller Fia som trampar ihärdigt på ens bröst. Och någon gång extra ibland passar de på att hulka, så man panikslaget flyger upp för att lokalisera och se till att spyan inte hamnar i sängen, på fårskinnsfällen nedaför sängen, eller över elektronisk utrustning som kan ligga på nattugsbordet, så som mobiler (har hänt en gång) och DS-spel (några stänk).

Läste om en mamma till en tio-månaders pojke som tröttnat på hans spontana oannonserade gapskrik. Sådana där gälla som skär genom allting lika effektivt som naglar mot en svarta tavla, förutom att trummhinnorna dessutom går sönder. Efter att ha provat att ignorera, säga ifrån, distrahera, utan resultat, tog hon en blomspruta, ställde in den på mjuk sådan där duschstråle, och vid nästa skrik, sprayade till med ett "-Nämen, vad var det?", och skrattade. Pojken blev så överraskad och skrattade också, och efter två duschar slutade han tydligen. Kan inte låta bli att se det framför mig och tycka det är sanslöst roligt! Fy-spray för bebisar! Sedan var det andra läsare som hävdade barnmisshandel, att hennes handlande skulle göra barnet rädd för vatten i framtiden osv. Det tycker jag bara är strunt, eller? Jag tycker det var en lysande idé! Fniss!