Jag anser att jag aldrig stuckit ut åt något håll beträffande kläder, åsikter eller musiksmak. Kanske någon annan anser annorlunda, men jag ser mig själv som en ganska slätstruken, intetsägande person ur ett större perspektiv. När det kommer till musik har jag sedan East 17:s "House of love" fyllde dansgolven, alltid föredragit eurotechnon, lite trance och nu på senare tid "vanlig" topplistemusik á la Radio Mix Megapol. Jag måste dock erkänna, att jag aldrig gett alternativ musik så som till exempel jazz, blues eller opera en riktig chans, men det lilla som skymtat förbi mina hörsegångar, har bara tett sig förvirrande, osammanhängande och för mig obegripligt.
Så klickar jag runt och hamnar på Myspace, där en av mina gamla mentorselever, från en av de första klasser jag hade på Stenungskolan, bildat ett band, Marble Sharps i Australien och lagt ut tre låtar. Jag minns hennes intresse för sång och musik, och tycker det är jätteroligt att hon gått vidare och utvecklat detta!
Nyfiket klickar jag på play, och får höra något som i mina öron är nytt och annorlunda, och något jag vid första sekunderna kategoriserar som "säkert bra, men inte Linda-bra". Låten får dock fortsätta, och snart infinner sig en känsla jag inte riktigt kan beskriva när jag lyssnar på hennes säregna röst. I brist på andra ord kan jag inte uttrycka det bättre än att jag helt enkelt fängslas! Jag lyssnar på de andra två, och låter de gå om och om igen. Jag kanske inte skulle tycka om dom i alla lägen, men så är det ju i många fall av musikstilar. Techno funkar i många fall för mig, men inte alla, likaså detta. Vad tycker ni? Ge låten några extra sekunder, det var vad jag behövde!