Jag i hemmastassen. Byxor från Ullared och t-shirt en present sedan Nina och hennes ex var i Grekland, typ 500 år sedan. (I alla modebloggar anger de ju vart kläderna kommer ifrån!)

De flesta som träffar våra barn får intrycket att Fia är den keligaste. Hon kan visserligen vara hysteriskt kelsjuk, och mer social med andra människor, men egentligen är Maja den som är mest kelig och gosig. Här ser hon mig stå vid stolen, och springer upp med tassarna på ryggstödet för att nå upp och tigga kel. Nu ligger hon i Oos knä, halvvägs över hans laptop. En avslappnad hand i soffan eller sängen kan resultera i att man plötsligt får ett katthuvud som gnuggar sig frenetiskt däri, ackompanjerat till pirrande i falsett.

Det blev ingen innebandy idag heller, då det var för få anmälda (fyra stycken), så vi kunde laga middag och avnjuta den i lugn och ro. Angående "19 minuter" som jag precis läst ut, blev det mycket prat om mobbning och utanförskap och den svåra frågan hur man ska förhindra och tillse att det ens uppkommer. En annan aspekt som lyftes fram i boken, var att många som tänker tillbaka på sin grundskoletid, framför allt minns det som varit negativt, tillfällen då man fått känna skam eller ånger. Vi ägnade några minuter åt detta, och insåg att så faktiskt var fallet!

Innan vi placerade oss i soffan för två gånger CSI, hade Oo plockat fram sina gamla skolkataloger. Han blev lite nostalgisk där ett tag! Jag kunde inte låta bli att dokumentera två av Oos gamla foton. Jepps, han har haft page! :o) Visst e han tå tööt! Jag påminde mig själv ännu en gång att se till att få mina gamla klassfoton inscannade en dag. Minnena kanske inte är så många eller goda, men ändock räcker bilden av den man en gång var för att dra på smilbanden.
Nu ska jag fokusera på CSI och konkurrera med Maja om Oos knä.