Där sitter jag, hungrig, stelfrusen och trött på väg hem från Gamla Ullevi. Jisses vad jag är glad för mitt mössinköp! Kalsonger, dubbla underställströjor, collegetröja och jacka hjälpte föga mot de snåla isvindarna kring arenan!

Ingen mat denna gång, så jag hann trycka i mig en liten Maxburgare innan vi placerades ut vid de yttre avspärrningarna. Snacka om godaste burgaren! Vi är så många som ska arbeta denna dag, så vi får byta om i GAIS hörna som för tillfället är helt tom. Västar tas på, benskydd spänns runt underben. Än en gång undrar jag om en västinvestering kanske inte vore så dumt ändå.

Hela arenan hade omgärdats med kravallstaket och intilliggande gator stängts av för trafik. Endast ett fåtal öppningar skulle minsta trycket på entréerna, och alla bortasupportrar skulle in genom en specifik entré, avskärmad från de övriga.


(AIK:s insläpp vid yttre barrikaden. Ännu en i förgrunden som skiljer deras område från övrigas)


Informationen gick isär mellan oss respektive entrévärdarna. Hade de tydliga AIK attribut som halsdukar, tröjor eller mössor, skulle de inte släppas in vid hemmaentréerna, medan värdarna fått information att de som såg "snälla" ut var ok! Det är trevligt med alla de skötsamma, barnfamiljer eller kompisar som kommer med de olika färgerna tillsammans, men denna dag gick det bara inte. En AIK:are blev påflugen av en skogstokig IFK:are, och många omkring hävdade hätskt att den gulsvarta fick skylla sig själv och skrek starka ifrågasättanden varför de släppdes in på den sidan. Problemet är ju att ståläktaren och intilliggande sittplats på hemmasidan har sina entréer intill varandra, och på sittplats brukar blandande klubbar kunna sitta utan problem. Man kan inte bara dela arenan mitt itu och särskilja alla anhängare! Det är ståplats som måste särskiljas.
En entré vid bortasidans sittplats började dock skicka AIK:arna bort till hemmaentrén för att scanna biljetterna(!), men det gick ju inte. Vi kunde inte garantera deras säkerhet om vi släppte in dom den vägen! En del tag av sig halsdukar och mössor, medan en del lydigt gick tillbaka. Förstår dock att en del blev frustrerade och arga när de skickades till en entré och sedan skickar dom tillbaka dom!
AIK:are som fått biljetter till IFK-klacken skulle hjälpas, AIK:are som köade till hemmaentrén slussas vidare, polishelikoptern som hovrade över oss hela tiden var störande med sitt oväsen, och heja- respektive hatramsorna skallade i luften och smällare kastades in där vi stod. När AIK-klacken slussas från centralstationen och förbi på andra sidan kanalen, haglar flaskor och tillmälen från båda håll. Men i stort var stämningen god bland de som köade. Något som berörde mig var en äldre herre som i oväsendet lyckades fånga min uppmärksamhet. Han var där med sitt barnbarn, men hans vithårige vän hade biljetterna, och han skulle stå på insidan och vänta. Tack och lov för det vita håret! Vad hette vännen? - Ingmar (eller Ingemar), och kunde jag vara så snäll? Vad heter du då? Stig säger han och ser förtröstansfullt på mig.
Jag hittar den vithårige snabbt. -Är du Ingemar? Stig står här och väntar på dig! Jag lotsar honom tillbaka till stängslet och han tackar översvallande. Alla ska kunna gå på fotboll, och inte låta sig skrämmas av tumultet som en liten del orsakar! Dock kan jag tycka det är lite naivt av en del att komma med full AIK-mundering till hemmasidan, när det är svårt att missa vilken rivalitet som är mellan de lagen.

IFK lyckas hissa upp ryggsäckar från utsidan med hjälp av rep som redan inpasserade kastat ut, innan vakterna hinner dit. Röken från bengaler ligger tät innan matchstart.
Annars är ramsorna ganska lama eftersom alla är så fokuserade av att titta på matchen. Som tur var har vi till denna match fått nya radioapparater med riktiga hörsnäckor så vi nu faktiskt kan höra varandra mycket bättre!

(Matchen är igång, på utsidan råder lugnet före stormen)




Mot slutet av andra halvlek vill Daniel ha ned oss till innerplanen, utplacerade i hörnen och längs hela hemmaklackens kortsida. IFK ligger under med 2-1 och stämningen är uppgiven bland många. En kille ramlar huvudstupa från läktaren, men nekar till vård och dras upp på läktaren igen och förvinner i mängden. Han har till synes slagit sig ganska rejält i huvudet, men vill han inte, så vill han inte. Vi kan inte hoppa upp på läktaren efter honom, och sjukvårdarna letar förgäves.
Jag står med ryggen mot planen och sneglar över axeln. Polisen har kommit in och ställt upp i full kravallmundering längs hela bortre kortsida och intilliggande sittplats. Deras vita hjälmar bildar en radda av pärlor där de står axel mot axel.
Ju närmare matchslut, desto fler IFK:are samlas i hörnet ned mot planen, där det är enklast att hoppa ned. Vi ordningsvakter samlas också där.
När matchen är över stormar AIK:arna planen, och vi guljackor beordras ut på planen för att med polisen försöka begränsa supportrarna så de inte rusar mot IFK:s sida, vilket en del initialt försöker. IFK-spelarna rusar in i spelargången mot omklädningsrummen, men skocken kastar sig dock över sina egna i sanslöst glädjerus. En spelare passerar mig endast iklädd kalsonger och en strumpa. En supporter hissar triumferande handen som håller en sko. Vi slussar Hysén tillbaka till spelargången och får höra på radion att IFK:arna börjar röra på sig bortifrån hörnet. Längs långsidorna är det hopplöst att ta sig upp på läktaren utan hjälp. En Skandiavakt hjälper mig och Lars upp, där vi möter uppretade IFK-supportrar. Från motståndarsidan häcklar AIK från både övre och nedre läktare, men hålls tillbaka av polisen. IFK:arna låter sig bli provocerade och pressar på. Kapuschonger kommer upp, halsdukar dras upp över ansiktet, ögonen är svarta och orden hårda. En bengal tänds på AIK-sidan och kastas in bland IFK:arna. Den kastas sedan fram och tillbaka bland människorna tills den till slut hamnar på planen. Lars får ta mycket smällar, medan jag ser hur de jag har framför mig drar sig för att slå till en tjej. Vi står där och knuffas, böljar fram och tillbaka i det trånga utrymmet mellan stolsraderna. Några IFK:are försöker gå emellan, försöker få sina egna att låta bli vakterna, att inte bråka med oss utan ta det på utsidan. Hör speakern be om lugn för att kunna genomföra en trevlig prisceremoni, påminna AIK:arna att de har ett tåg att passa. I vip-logerna trängs åskådarna med näsorna mot fönstren och mobilkamerorna i högsta hugg. Vi får förstärkning från Skandia som hunnit på plats, samt fler poliser. Till slut lyckas vi mota dom tillbaka till hörnet där vi håller dom tills de ger upp och troppar iväg. Nu fryser jag inte längre i alla fall.

AIK:arna blir kvar på planen en bra stund och prisutdelningen sker med tomma läktare, betydligt senare än planerat. Av någon anledning skär de sönder närmaste målet i småbitar och slår sönder reklamavspärrningarna. Det sista vi gör är att invänta avfärd för spelarbussen. Några passar på att trycka i sig en välbehövlig korv från ståndet intill. Jag hinner bli djupfryst igen och längtar bara till bastun. Vi beställer thaimat igen som jag avnjuter innan jag tinar upp i bastun. Jag är trött i både kropp och knopp, och gör inte många knop resten av kvällen.

Tror jag skippar innebandyn ikväll, men får se hur jag känner när det väl blir dags. Thomas har skickat en förfrågan om jag vill utforma en logotype och maskot till hans och Alex nystartade företag. Det är sådant som jag kan tycka är lite roligt, men tror inte jag har tid att göra en bra sådan så pass snart som de önskar. Gör nästan hellre fler virkade godsaker som Camilla önskade, för då kan jag ligga i soffan!