Sista dagen
Tidigt framtagen och tidigt borttagen! Julen ligger nu nedpackad och förpassad upp på vinden igen! Dammsugat och rensat kylen från julresterna (det var en del!).Nu känns det lite i höfterna av lyftandet till Oo uppe på vinden, men det gör inte mycket. Känns som jag kan slappna av nu beträffande ankomst på "fel" sida av nyåret! Rent av så jag kan göra en "Jenny" och gå ut och leka i snön imorgon :o)
Vi snorar fortfarande men har bättre energi, såpass att vi så sent man nu faktiskt kunnat, tackat ja till Elin, Andreas, Camilla och Denis inbjudan till nyårsfirande i Tynnered! Verkligen jättesnällt av dom att vi får komma!
Tills dess ska vi nu ta det lugnt en stund i soffan, kanske vi slocknar totalt efter denna röjorgie! :o)
Gott slut till alla där ute!
Checkad
Kontroll hos barnmorskan denna morgon. Fick göra två mätningar då det första blev 34 cm, två cm mindre än förra gången. Efter urinprovslämning sträckte hon tydligen ut sig lite mera och jag hamnade på 36 istället vilket bm var nöjd med.Ingen mer viktökning, men vid blodtrycksmätningen var tydligen undertrycket lite högt. Skulle smärtor uppkomma i livmoderns övre del, typ strax under bysten så skulle jag höra av mig då det kan indikera havandeskapsförgiftning.
Ska tillbaka på ny koll redan på onsdag nästa vecka.
Det var ett tag sedan jag var ute och körde nu så Gulingen har fått stå och frysa lika länge. Insåg hur mycket jag tycker om min Guling! Den startade direkt och tuffade på uppför backarna utan problem och är så himla skön (hemtam) att köra! Saabis må vara mycket piggare och kanske säkrare, men jag vet inte riktigt var jag har den, stor och omformig som den känns. Inte lika bekväm heller enligt mig. Kommer att sakna Gulingen när det är dags att byta! Saabis är helt enkelt bättre när det kommer till plats för barnstol och barnvagn, och jag har en känsla av att Oo kommer att finna bytet minst lika jobbigt! Jag och Guling hör ju liksom ihop! :o)
Har läst ut Harlan Cobens "Spelaren", ännu en bra bok av honom så får se vad nästa lläsobjekt blir. Har några som ligger och väntar.
Vi sitter här och låter toarullen gå mellan oss och fyller på papperskorgen i rasande fart. Glåmiga, självömkande och slemmiga ska vi dock ta oss till återvinningscentralen en sväng och dumpa allt skräp från julafton, samt lite annat som hamnat på loftet.
Gräddat
Varm och gosig i min mysmysiga morgonrock! Har gräddat mig själv i bastun en stund, och det rensade gott i slemmet! Nu kan jag ju andas genom båda näsborrarna!
Oo har nu också kommit igång rejält med slemproduktionen, så vi är två med skinnflådda näsor här nu.
Oo är ju svag för dalmatinerhundar. Kanske han blir lite extra svag för mig i denna? :o)
(Notera min röda näsa - inte på grund av kylan!)
Okej, så länge varade bastubadets rensande effekt. Nu är det totaltäbbd igen!
Fashinerande att det kan vara totalt igentäppt och samtidigt rinna hejdlöst. Ingen logik alls! Så inatt kommer vi båda att ligga där med vidöppna munnar för att kunna andas och därför dregla och snarka ikapp. Sedan är det sådär fnösktorrt och mysigt i halsen när man vaknar. Ja, det är så ofantligt synd om oss!
Fick lite annat nyttigt gjort också, som att fylla på fågelmatarna och baka lussekatter! Det är ju så gott så kunde inte låta bli! Oo fick dessutom göra det mesta av degarbetet. Nu blev dessutom min gravida lekamen dokumenterad - i dess slutliga, dvs Ronjas färdiggräddade stadium. För nu kan man väl konstatera att hon är färdigbakad?Ser ur som jag har en kudde instoppad under tröjan, hoho!
Efter så många fina bilder på mig måste jag ju ha en fin på Oo också.
Nej, det är inte dubbelsidigt näsblod. Han gjorde ett försök att stoppa rinnsnuvan, men vet inte om det funkade så bra. Visst är han läcker min man? Hihi! Häromkvällen kommenterade han surt att han hade en ärkefiende intill sig. Det tog ett ögonblick innan jag förstod vad han menade, och insåg att jag hade min blå IFK-fleecetröja på mig som jag fick av klubben vid förra årets julbord. Han får väl skaffa mig en GAIS-fleece då! Xo)
(Snorig GAIS-are)
Tror Oo snart har varvat "Professor Layton", så undrar om det inte är dags snart för ett byte!
Eller om jag ska göra en till insats och hacka ihop en fruktsallad. Som komplement till de fem lussekatterna som fick utgöra middag tänkte jag. Bra va?
Bara utifall
Har riktigt okynnessovit idag! Oo somnade i soffan vilket kanske bidrog till att han klev upp fyra inatt. Hörde hur han kokade te och satte sig vid datorn. Jag kände mig som en stek i ugnen som behövde vändas varannan timme där jag låg och försökte hitta bekväm sovställning. Lyckades slumra in och drömde att jag var på någon form av konsert med min höggravida mage och iklädd skyhöga stilettklackar. Hittar sedan Oo hånglandes med en svart tjej med gigantiska rödmålade läppar, och till hans försvar såg han faktiskt lite motsträvig ut. Om det sedan var för att han upptäckt mig där jag stod och blängde på dom eller inte fick jag aldrig reda på eftersom min riktige Oo anslöt till mig i sängen vid sextiden. Synnerligen välbefogat krameri fick han tillhandahålla innan vi somnade om!Vid tio tyckte ryggen definitivt att det fick vara nog, och varm nyponsoppa med glass var inte helt fel att börja dagen med! Har laddat med en termos så jag kan smutta när jag vill också.
Oo låter som han varit inte bara på en whiskeyträff utan en hel whiskeyvecka, och har börjat slemma lite också. Men nu sitter han och knapprar jobb för fullt mitt emot mig tillsammans med sin temugg.
Har skickat ett mail till min Oo. Det innehöll min PIN-kod till mobilen och inloggningsuppgifter till alla webbsidor jag använder så som Facebook och blogg.se. Bara utifall något skulle gå snett och jag helt plötsligt inte klarar förlossningen, komplikationer tillstöter eller vad som helst, så ska Oo kunna stänga av/avsluta mina sådana konton. Det är egentligen uppgifter jag länge ansett att vi ska utbyta eftersom man ju aldrig vet när eller vad som kan hända. Kan verka melodramatiskt och överdrivet kanske, men om det väl händer kan det nog bli jobbigt att se dennes konton "leva vidare" utan möjlighet att informera eller stänga av.
Bloggen hoppas jag dock att han låter spara ned eller leva kvar på något sätt för Ronja att ta del av till slut.
Men nog domedagsskriveri, har en vacker och kall dag som vi ska ut och cacha i. Saabis ska tankas upp också så att den är redo för en tur till Varberg - nästa år! Annars är inte mycket på programmet förutom ett möte med "Professor Layton" och mitt DS, badkaret och Harlan Cobens senaste(?) bok!
Uppladdning?
Så denna dag har ju varit ypperlig förberedelse! Lökat i soffan hela dagen och så pizza med massor av nyttigheter som ananas och banan och bearnaisesås ... och ... gorgonzolaost ... ? Heh.
Första cachen i Lerum misslyckades, och den andra fick Oo själv gå upp i skogen och leta. Det var mycket rörelse i maggen och tryck nedåt, så jag stannade kvar i bilvärmen. Jag börjar faktiskt bli lite nervös för när hon egentligen kommer! Skulle ju vara så typiskt om det blev på nyårsafton!
-Oooo! Dålig planering!!!
Kortis
Vi utgår från att det är en kortisförkylning. Det halsonda höll i sig typ en förmiddag innan slemmet tog över, så idag är det skavsår på två fronter så att säga - både högt och lågt! Oo har fortfarande problem med halsen och hostar en del, men är piggare än igår då han låg och sov en herrans massa timmar på eftermiddagen och kvällen. Maja var den optimala värmedynan över bröstet.
Jag har definitivt inte varit lika energisk denna dag, utan spelat en helsikes massa DS!
Vid lunchtid kom posten med laddaren! Det är förunderligt vilket postväsen vi har i Sverige som kan leverera tvärs över landet från en dag till en andra! Vi är så bortskämda!Så nu är det stora displayer igen och efter måånga timmar har Oo nu fått ta över en stund. Sett på "Skönheten och odjuret" också som jag fick i julklapp. Min Disney/Pixar-samling börjar bli riktigt omfattande nu!
Helt omöjligt att föreställa sig att Ronja faktiskt kan komma när som helst nu! Anlända och kullkasta hela våra liv! Än så länge verkar det rätt lugnt i magen, känner inget speciellt men det kanske man inte gör heller. Det bara sätter igång liksom? Slemproppen går, eller vattnet, eller förvärkar bara pang på? Jag har bara två önskningar varav den ena börjar kännas lite tjatig: Inte före nyår! Och den andra är att vi ska hinna ner till Varberg!
Mår annars rätt ok, men gör ju inte många knop heller. Känner ingenting i höfterna utan är bara allmänt osmidig, tung och klumpig. Händerna är oförändrat stela, domnade och svaga och nästäppan, nu i dubbel bemärkelse är kvar. Är fortfarande (ursäkta) väldigt gasig i magen och mindre fast om man säger så. Hennes rörelser är inte lika vidlyftiga då det ju är rätt trångt nu, utan mera "vågliknande" mjukare rörelser.
Dagsljuset håller på att ge vika nu, och dagens cache återstår så vi måste lämna soffvärmen och bege oss ut en liten sväng i alla fall. Det kan faktiskt vara rätt skön också. Dessutom har vi redan siktat in oss på pizzamiddag, höhö!
Rännskita
Oo behöver riktiga vinterkängor! Låga hikingskor funkar inte riktigt att jaga cacher med, framför allt inte när man är förkyld!
Dagens hittades i alla fall väldigt snabbt och lätt, så vi blev desto varmare när vi påpälsade trampade omkring inne på Ica för att handla lite.
Utan rätt verktyg och totalfrusen liten cache fick det bli en fotologg. Av tidigare nätloggar att döma var loggboken ändå i sådant skick att den inte gick att skriva i.Jag har fortfarande förvånansvärt mycket energi. Har fixat lite middag (rester) men ska försöka ta det lite lugnt nu. Oo har somnat i soffan och jag ska ta mig ett bad.
Det där att man skulle bli trög i magen under graviditeten gäller inte för mig förresten. Tjohej vilken fart det varit senaste två dagarna, såpass att jag nu är så sönderskavd att den sköna känslan av att få skita (ursäkta) ordentligt knappt väger upp den efterföljande torkningsångesten!
För att fylla på den nu snabbtömmande tarmkanalen (ursäkta igen) hittade jag, ta-daa! Semlor i affären! Ååh så gott! Rålängesen sist ju och generöst med mandelmassa var det också!Men oj, nu vred det till i magen igen, jag som nyss var på muggen! Ajajajajajaj!
Semlor och rännskita, smakligt inlägg!
(Som gravid fick man äta hur mycket som helst, var det inte så??)
Boost
Är det bara jag som gillar att dammsuga? Som finner en primitiv tillfredsställelse av rasslet i slangen och synen av dammråttor som sluuurpas in i munstycket? Fick värsta energiboosten och har förutom att vika tvätt och köra igång en ny maskin, dammsugat, skurat toaletten och hela huset. Till och med lyft på soffkuddarna och jagat ifatt ett kilo popcorn, fast gått runt mattorna så det kanske går på ett ut. Att skaka eller lyfta på mattor kändes för ambitöst. Väntade mig ett "kla-klonk" genom slangen á la försvunnet Ferraridäck till Arons leksak, men varken det eller drakflygaren modell Playmobil har återfunnits. Bara ett barn vet vart sådana prylar kan stoppas!
Aah, ordingen så gott som ordningställd! Inte vet jag vem det var som uttryckte en form av gillande över jul- och leksakskaoset på juldagen. Måste ha varit tillfällig sinnesförvirring.
Nu återstår bara en tur till tippen och återvinningscentralen med de tre säckarna skräp och annat bråte som har fått ge plats för det nya bråtet! Men det ska erkännas att det som tur var inte blev så mycket sådant denna jul. Inga pinsamma incidenter med oönskade klappar man inte vet vad man ska göra utav för att inte såra givaren. Att sälja oönskade klappar har visst annars blivit mera accepterat, och annonserna på Blocket så här dagarna efter jul har ökat markant.
Vi ska försöka plocka undan julen också relativt snart så att det är gjort innan Ronja anländer. Kan ju vara bra att inte ha det hängande till midsommar någon gång då tiden och energin kanske återvunnits för ett sådant projekt. Hur vi ska få ihop tremetersgranen ska bli väldigt intressant, varenda liten kvist ska ju vikas/böjas in för precisionsplacering i kartongen!
Dessutom skulle jag vilja få upp fågelholkarna i våra träd här utanför, det kommer att bli så fint! Fast än är det ju ett tag kvar till inflyttning så det kanske kan läggas lite längre ned på prioriteringsskalan. Även nya brevlådan får kanske vänta tills vintersnön försvunnit.
Vackert ute nu med strålande sol över vinterlandskapet! Vi har ju fått så pass med snö igen att träden är så där mysigt vitklädda!
Nu har jag fått pusta lite efter städraiden, så kanske jag ska ta tag i det som jag tänkte från början? Handla och posta DS-laddaren, och om Oo orkar upp ur sängen (där han spelar mitt spel på sitt DS med jobbdatorn i knät) också ta dagens cache. Den måste ju tas, så lika bra han hakar på!
Nu måste jag snyta mig igen.
Smittad
Oo jobbar hemifrån, typ. Ett ganska tydligt tecken på att han är förkyld är att han snarkar! Jag är hyperkänslig mot snarkande, kan bli helt galen och kan omöjligt sova. Därför kan jag vara rätt nojjig om jag misstänker att jag själv snarkat i andras närvaro om natten. För Oos del ingen större fara eftersom han sover som en död, men när jag väcker mig själv av mina snarkningar förundras jag över att inte han hört dom också. Framför allt nu under graviditeten och det vanliga symptomet nästäppa infallit hos mig har snarkningarna kommit som ett brev på posten.Nu misstänker jag dessutom att min käre make smittat mig, då jag också har ont i halsen och känner det där olycksbådande trycket i huvudet. Vore ju perfekt att vara sjuk lagom till vi ska bli tre i familjen. Men förhoppningsvis ska denna förkylning vara relativt snabbt avklarad. Oo är så söt där han sitter med sin Frölundahalsduk runt halsen och temuggen i högsta hugg.
Jag gjorde en typisk Linda-blunder igår. Eftersom jag fick nytt DS av Oo i julklapp, och Nina och Anders fastnade så i "Professor Laytons" äventyr, beslöt jag att ge dom mitt gamla DS. Skickade med det och laddaren när de åkte, men missade den väsentliga grejen att jag skickade fel laddare! Så när jag fick röd lampa igår upptäckte jag mitt misstag och får nu spela på minidisplayer igen på Oos DS, tills jag fått skickat tillbaka laddaren från huvudstaden! Aurgh alltså!
Blir alltså en liten tur ut i alla fall idag för att posta deras rätta laddare och kanske handla lite när man ändå är ute. Dagens cache måste ju tas också. Gårdagens loggades uppe i Guldheden efter middagen, och hade Oo dumpat av mig där hade jag aldrig hittat därifrån. Jag är verkligen kass på Göteborg, men är ju så sällan där inne och snurrar.Räkningarna är betalade nu i varje fall, dryga niotusen blev det denna gång, förutom de automatiska betalningarna som huslån, CSN och sådant.
Ett tunt lätt snöfall på utsidan och tvättmaskinen går. Då jag haft en kass sovnatt är det gott att inte ha några jättemåsten på dagens program. Konstigt att man kan vara så trött men ändå inte somna, och vakna titt som tätt för att knö med katter, svettas, frysa, pinka, vända sin klumpiga lekamen och peta på en snarkande Oo.
Han håller nu på att tappa upp ett bad till sig själv och botaniserar för att kunna ha datorn intill samtidigt! Ett annat väldigt tydligt förkylningstecken hos Oo är att han blir tyst, eftersom han har ont i halsen. Så det blir rena monologerna man håller, där man skulle kunna tro att han obefogat kör "the silent-treatment". Några förkylningar senare har jag vant mig :o)
Jag funderar på att göra bort ärendena på utsidan så det är gjort, men först kanske en frukost inte vore så dumt.
Oo kör sina frukostmackor...
i badkaret!
("Stör mig inte - jag jobbar!")
Annandagen
Sitter i min nya goa morgonrock med (än en gång) för mycket i magen, och då menar jag inte bara färdigbakad bebis! Jättegod middag har avnjutits hos Oos föräldrar, en tradition som hon tänkt ta upp efter Oos farmor som tydligen varje annandagjul bjöd barnen på julfika och senare middag.
Mycket gott med vanlig mat, och fick i mig betydligt mer som sagt än på själva julafton.
Duktigt trött nu igen. Fattar inte hur de som redan har barn sedan tidgare och väntar nummer två, tre eller till och med fyra eller fem orkar!? Och som kanske till och med är ensamstående? Blotta tanken på att hålla efter ett som sagt ändå relativt snällt barn som någon av systers pojkar samtidigt som man är höggravid går över min horisont. Men man har ju inget större val.
Inför systerfamiljens besök var jag som sagt lite orolig för hur jag skulle reagera inför deras pojkar. Men när de nu har lämnat oss måste jag säga att det gick mycket bättre än jag fruktat. Kanske för att jag inte lade några krav på mig själv till engagemang, utan nästintill nonchalerade dom för det mesta. Låter hemskt, men trots att jag knappt interagerade med dom så fick jag ändå några blixtsnabba ögonblick där motviljan flammade upp inför situationer och saker som de eller föräldrarna ställdes inför. Vanliga typiska barngrejer och konflikter, där till exempel den för åldern vanliga kommentaren "kan själv" till slut fick det att krypa i skinnet på mig av denna instinktiva vilja att kväsa!
Men det är väl som alla säger, annorlunda när man är där själv med sina egna barn. Jag upprepar mantrat och orkar inte tänka vidare på det uttjatade spåret. Jag är helt enkelt för trött.
Oo kollar på Frölundahockey, så jag ska lägga omkull mig intill honom med mitt DS. Känns som klockan är över elva och den är precis åtta. Mår nästan lite illa.
Mindre än en vecka kvar till beräknad nedkomst. Håll dig inne några dagar till Ronja!
Jul 2010
Jag motades ur köket jämt och ständigt, och tog faktiskt en liten lur också medan de övriga fick jobba. Jag hade bara lite dåligt samvete.
Så trots att jag knappt gjorde någonting, kollapsade jag totalt när vi väl satt oss till bords och skulle avnjuta all god mat!
Lite sill och lax som nästan fick mig illamående och kroppen var helt slut. Aldrig varit med om liknande! Satt och bara hängde ett tag tills jag gav upp och lade mig i soffan. Tårarna bara rann helt okontrollerat, men det var så otroligt skönt att bara ligga där en stund, och gjorde också gott.
Så lagom till tomten skulle ankomma var jag rätt ok igen.
Åtmindstone en i sällskapet var väldigt exalterad över Herr Röd och skuttade omkring som en guttaperkaboll!
När tomten sedan skyndat vidare till alla andra väntande barn, fick Oo ypperlig hjälp att distribuera resterande klappar. Himmel vad klappar!
Oo fick en ny variant av Rubrick's kub av mig, där alla sidor är spegelblanka och hela kuben osymetrisk när den blandats. Den skulle vara svårare än den vanliga kuben, men han löste den förstås på några minuter! Någon som har tips på något liknande men tusen gånger svårare??
Största paketet tillföll oss, och som vi misstänkt var det en ny brevlåda! Den gamla mår ju inte såå bra om man säger så! Xo)
Och kolla alla fågelholkar! Hahaha, hur tuffa som helst, och det ska bli såå kul med alla inlyttade fåglar. Dessutom är de betydligt finare än den jag gjorde, höhö!
Oo överraskade mig totalt med sin klapp - Ett Nintendo DSi XL! Och nya "Professor Layton and the Lost Future!" Weeee!! Och shit vad mycket större displayer och skönare att hålla i! Tror nästan Oo är lite avis på sin klapp som han valde i Alingsås, en ny vinterjacka. Skitsnygg och välbehövlig, men kanske inte lika rolig med tanke på att han lagt beslag på min klapp! Bara för att han löste sin kub på nolltid...
När gästerna kommit tryggt iväg och vi ganska pömsiga satt och hängde vid bordet så gick en fas - igen! Exakt samma selektiva strömbortfall, så vi ringde Göteborg Energi som kom några timmar senare. Denna gång var det dock en säkring i det yttre elskåpet i carporten! En vanlig hederlig porslinssäkring som vi dock inte hade fler utav, men som de tillhandahöll. Nu finns det dock stor risk att vi själva får stå för utryckningsräkningen med storhelgstillägg och hela balunsen. Tjo.
Men nu blir det att shoppa lite porslinssäkringar att ha redo!
Klev denna juldagen upp till ett veritabelt kaos i huset. Varför städar man innan gäster med barn när det ju är efteråt som det verkligen behövs? Men mer skrämmande än kladd på golv och julklappsexplosion högt och lågt, är den förbiilande känslan hos mig att det nästan var lite mysigt! Just det, ni läste rätt! Det såg nästan lite hemtrevligt ut! Gaaaaah!!
Fia har haft riktig julafton med en liten Otto som "tappar" ned julskinka och annat gott från sin stol vid bordet. Så nu har hon verkligen fått smak på grisrumpa! Och hennes exceptionella nos märker direkt när den kommer ut ut kylskåpet!
Både Nina och Anders har fastnat i "Professor Layton och Pandoras box" på min gamla DS, och turas nu om att lösa dess gåtor. :o) Nu sitter Nina och knåpar medan Anders sitter på golvet med Arons nya elektriska bilbana, övervakad av Otto. Oo sitter med mitt spel med löftet att bara lösa två gåtor till innan han ska ta itu med tilldelade arbetsuppgifter: Ge sig ut i de 13,4 minusgraderna och handla lite (ska ändå ta dagens cache) och lite annat som jag nog kan hitta på! Höhö. Känns ganska bra hittills, kanske för att jag sov något bättre denna natt.
Undrar vad vi ska hitta på till lunch och middag idag? Hm, rester och lite rester kanske?
Dopparedan!
(Mumsisch!)
Dekorerade pepparkakor och dopp i grytan! Fler barndomsminnen som återupptagits denna jul, och visst smakade det lika bra som då också! Här nere i pannkakeland doppar man vörtbröd vilket enligt mig verkar synnerligen läskigt. Hårt tunnbröd ska det vara som får ligga och blöta till sig ordentligt och så en rejäl klick smör och en bit skinka eller korv till. Gott!
Måste säga att det ändå går förhållandevis bra för mig och kombinationen syskonbarn. Men så håller jag mig mentalt sett långt ifrån dom också och inbjuder inte till någon form av interegation. Dessutom är de så himla snälla att jag inte har mycket att "slå ned på". Visst kladdas det, snoras, kinkas och dreglas, men jag stänger av på något sätt. Locket på.
Idag är det alltså julafton, jisses! Och titta vad jag har fått redan! 
Precis vad jag önskat mig, hur skönt som helst! Vi har ett sjukt berg av julklappar! Man skulle ju kunna tro att det var tio barn här, men det är bara två och åtta vuxna!
Barnen verkar sova bättre än jag gör, för nu är det ett himlans kisseri igen! Tror jag var uppe en gång i timmen i natt, och efter sextiden var det inte mer än minutvis slummer. Är riktigt trött och tung i kroppen, och börjar nu förstå alla de som mot slutet längtar till att få ut ungen. Jag får ju vara tacksam att den känslan börjat komma först nu, en vecka innan beräknat kläckdatum. Men vill ju inte att hon ska komma tidigare ändå, inget före nyår tack!
Oo fick sådana där tredimensionella pussel som han gillar och som tack gav han Anders några av sina gamla. Jag tror Anders är lika road av sådana där som jag...
Jag klippte Oo igår förresten, det syns va?
Resten av familjen har anslutit...
Till eftermiddagen kommer Oos föräldrar, morbror och mormor. Och om pojkarna varit snälla kanske tomten kommer också.
Hoppas alla där ute får en riktigt God Jul!!
Det här med geocaching!
Fick en kommentar om detta med cacher och vad det kunde vara för något? Jag tror jag förklarade det lite slarvigt där i hösten 2009, men skadar inte att uppdatera nya läsare vad det handlar om. :o)
Det är bara det att det alltid låter lika fånigt varje gång man ska försöka förklara! Haha, för det handlar kort och gott om skattjakt!
Överallt i hela världen finns så kallade cacher, vid dags dato hela 1 258 952 stycken. De kan vara av olika sort och utseende, men generellt är det en behållare tex en burk som minst måste innehålla en loggbok.
(Alla cacher i centrala Göteborg. Smileys markerar att vi hittat den)
På webbsidan geocaching.com kan man gratis registrera sig för tillgång till alla dessa cacher. Var cacherna finns är angivet i form av Norr- och Östkoordinater, tex N 57° 41.925 och E 012° 00.398. Man behöver alltså tillgång till en gps och vi har en sådan handhållen från Garmin, men även Oos iPhone funkar rätt bra.
(Se ovan) Cacherna är svårighetsgraderade efter Difficulty, dvs hur svåra de är att hitta väl på platsen eller att lösa. En del cacher får man nämligen själv ta fram koordinaterna genom en form av gåta, klurighet, problemlösning eller liknande. Dessa kallas mysterycacher. Andra graderingen är Terrain som anger hur svår den är att ta sig fram till rent geografiskt. Ett ska man i princip kunna ta från en rullstol, medan fem oftast kräver utrustning så som båt, dyk- eller klätterutrustning.
Size är allt från micro eller other till small, regular och large, där other ofta innebär en så kallad nano som är vääldigt liten!
(Nanocacher! Den till höger utanför Sagrada Familia i Barcelona)
Micro är ofta en filmburk som filmrullarna till digitalkamerornas föregångare förvarades i och regular en typisk lunch- eller glasslåda. Men de kan också se väldigt olika ut, kamouflerade eller finurligt gömda så de smälter in i miljön de befinner sig i!
(En ovanligt large cache!)
Så cacherna kan som sagt vara av både olika storlek och typ, och de vanligaste är de traditionella som beskrivits ovan. Sedan finns som sagt mysterys där en uppgift måste lösas för att få fram koordinaterna. En annan är så kallad multicache som består av ett eller flera steg för att finna den slutliga cachen. Till exempel kan första cachen innehålla en uppgift eller ett problem som ger en ny koordinat där en ny cache ligger med ännu en uppgift och så vidare, tills man kommer till den sista där loggboken finns. Eftersom man registrerat sig på hemsidan har man ett alias, vi har Loove som man använder när man skriver i loggboken tillsammans med det datum man loggar.
Sedan loggar man på webbsidan också att man funnit den (eller inte), så på så sätt kan man "följa" hur en cache loggats och också få tips och hjälp om man själv kört fast.
(Loggar för en cache på hemsidan)
De lite större cacherna kan innehålla lite enklare bytessaker som kan göra jakten roligare för barn. Tar man en sak lägger man själv något annat däri. 
(Den första TB vi hittade "Kotte the Cone"!)
(En annan, Red raptor!)
(Ibland får man leta en stund...)
(Lite svårare terrain-rating, hihi!)
Dessutom finns så kallade travelbugs, (TB's) i olika form och fason. De är kodade och förflyttas mellan cacher med lite olika mål. En del vill till en specifik plats i världen, en del bara flyttas runt i ett land, en del besöka cacher i anslutning till exempelvis vackra utsiktspunkter.
De finns som sagt i olika former, men de har alla en kod som man måste ange för att kunna registrera att man hittat och tagit den tillvara för fortsatt färd till en annan cache.
De som placerar ut alla dessa cacher är geocacharna själva! Vi har bara lagt ut en, men har flera idéer och platser att lägga på. Tummen ur som vanligt.
Jag brukar nämna "dagens cache" i inlägg ibland, och anledningen är en specifik cache uppe i Stockholm som Oo spanat in. För att ha rätt att logga den, krävs det att man loggat minst en cache per dag i ett år! Han loggade en annan i Malmö som krävde tre månader eller något sådant, så när han hittade denna större utmaning kunde han ju inte låta bli när han ändå var igång.
Så nu är han och svågern ute för att logga dagens, svågern som vi också introducerade för geocaching och fastnade :o) Men med tanke på hur länge de varit borta har jag en känsla av att det blir fler än en!
Det jag gillar med geocachingen är att man kommer till platser man annars aldrig kommit till! Historiska, vackra, utmanande och roliga. I beskrivningarna kan man få information om just den platsen om den har någon speciell betydelse, från historisk till personlig eller bara en helt vanlig cache att logga.
Vi gruvar nåt vansinnigt att vi inte hittade denna aktivitet tidigare så vi kunnat logga när vi var på Kap Verde, Hawaii och uppe vid Treriksröset! Det är fräcka platser att ha loggar från!
Så...ett försök till förklaring av geocaching! Fråga gärna om det bara blev snurrigt, och i kategorin Geocaching har jag mer om våra sådana utflykter! :o)
Dan före doppare
Oo sitter och jobbar mitt emot mig och två nyduschade små illbattingar tassar omkring i bakgrunden. Jag är förundrad över att de sovit/legat till nästan åtta utan särskilt många nattliga vaknanden vad jag uppfattat. Hehe, hur får man sådana barn?
Idag är det sista matinköpen på listan, bland annat ska grisfötter hittas - bläh. Jag har faktiskt smakat det när jag var barn, hos grannen och kan inte påstå att det var något som tilltalade mig varken visuellt eller smakmässigt. Framför allt visuellt! Brr!
(Wroom, wroom!)
Hämtat posten
Julkorten droppar in, men en liten annorlunda julhälsning avr så kul att jag måste dela med den här! Hoppas det är ok Elin! ;o)Det var nämligen inget sedvanligt julkort, utan ett brev! En liten sammanfattning om familjens år som gått i bild och text! Vilken jättekul idé och så mycket mer personligt än ett kort med underskrift. Har man väl komponerat ihop brevet är det ju i dagens datorsamhälle bara att trycka på print det antal gånger man har släkt och vänner att skicka till!
Man får en inblick i hur mycket som faktiskt hunnit hända på ett år som gått så fort, vilket uppmuntrar mig att försöka få ihop en egen liten årssammanfattning i bloggen innan året övergått till 2011. Har för mig jag gjorde en förra året? (Klickar tillbaka och kollar) Nähäpp, det gjorde jag visst inte. Året innan det då? Hoho, det har blivit några inlägg nu!
Hm, vad blev det av att lägga omkull sig i soffan? Wii-spel? Bad? Att man alltid ska fastna vid denna dator! Nu får jag börja förbereda middagen litegrann tror jag och framför allt ställa undan datorn! Eller nåt.
(Julbord på Panget förra året -09)
Fashinerande läskigt...
... hur ingrott flottig och dammig en spiskåpa kan bli! Brr! Men det kanske man också får räkna med när man rengör den typ en gång i halvåret. Eller nåt. Kanske inte så dumt att ha de här större helgerna ändå, framför allt med besök, för annars hade vi väl aldrig städat på de mer "ovanliga" ställena!
Hittade en body till Ronja från inköpsturen till Ullared, obruten i sin förpackning bakom kistan, ännu ett ställe man sällan städar. Orka dra fram varenda gång, men då gör man också dessa små upptäckter bland det fossilerade dammet och mumifierade flugorna. Kunde lika väl ha upptäckts när Ronja fyllt fem! Fick ännu mera bebiskläder av Monica när vi svängde förbi igår för att hämta upp deras klappar (en hel hög!), som hon köpte när vi var i Ullared. Jag tror Ronja kan byta kläder varje dag och ändå inte hinna använda allt innan hon vuxit ur dom!
Några timmar tills Stockholmsfamiljen anländer. Då kan jag kanske lägga omkull mig en stund. Eller spela lite Wii. Eller plocka lite till. Eller...
Två dagar kvar till julafton - helknasigt.
Dan före dan före...
Ett något annorlunda kastrullinnehåll i form av Mjölkuppsamlingskoppar och nappar. Låt koka i fem minuter och torka på ren handduk och de är redo att stoppas i vilken mun som helst! Eller tja, de där kopparna kanske man kan skippa. Ska visst funka bra som skydd för såriga bröstvårtor också, tänk vad man kan hitta på! Allt kan köpas!
Att åka till Varberg tar från dörr till dörr ungefär en timme. Vi åkte så vi hade tid till godo att ta en cache, eller ja, Oo fick gå ut och leta medan jag satt kvar i bilvärmen och iakttog hans icke-disktreta letande på tågoperrongen. Varbergs förlossning gav ett mycket positivt intryck! Kändes personligt och tryggt med jättefina rum. Vi visades runt på både förlossningsavdelningen och BB, och de blivande fäderna erbjöds att prova på lustgas, men bara en vågade med viss munterhet som resultat :o)
Nej, vi båda tyckte det verkade jättebra och hoppas att vi kan åka dit när det väl blir dags. Så Ronja: Ingen brådstörtad oanmäld ankomst tack!
Kontroll denna morgon, och över kanten på magen kan jag bara dystert konstatera att jag passerat 92 kilo. Att vid inskrivningen utgå från 74 och nu vara uppe i 92 är väl rätt mycket för en graviditet? Hoppas mycket är vätska som jag samlat på mig och snabbt bokstavligt talat rinner ur mig när Ronja är född. Till och med Thomas noterade att mina händer inte såg ut som de brukar. De är riktigt stela och onda nu!
I vilket fall var värdena bra och Ronja ligger nu fixerad som hon ska.
Åkte vidare och hämtade paket som Nina beställt hit, dumpade grejer på återvinningen och handlade på Maxi. känner mig nästan illamående mätt nu efter blodpudding, ett gäng pepparkakor och chips! Bläh!
Syster med familj dyker upp vid sextiden och tänkte förutom tvätten få lite dammsugning och annat småplock gjort. Hade en tanke på att baka lussekatter men tror faktiskt inte att jag ids!
Det känns inte alls som det är julafton om två dagar! Vad är det som ger julstämning egentligen? Som gör att det verkligen känns som jul med allt det myspys som förväntas? Eller är det bara en illusion, något uppschosat som myntats fram och spätts på av det kommersiella kassaflödet hos affärer och företag på samma sätt som den betydligt mindre men allt mer hysteriska Alla hjärtans dag?
Jag antar att det är tid med nära och kära som ska representera julen och generera denna julstämning. Men då julen mest representerat materiella kompensationsgåvor och stel uppstyltad fasad, måste jag finna nya referensramar.
Men är inte julen för väldigt många en helg enbart förknippad med ångest? Stress och press för att uppnå den där julstämningen, påtvingat umgänge med släktingar, klappar man inte har råd med, klappar till den och den som man egentligen inte vill ge men bör, mat som ska förberedas och hem som ska städas och pyntas. Föräldrar stressar som galningar för några timmars "samvaro" vid matbord och klapputdelning, timmar där denna julstämning ska infinna sig och allt slit "belönas". Gör det det?
Nästa år blir vår första jul som liten familj, jag och Oo och Ronja. Vilka jultraditioner kommer vi att utveckla? Vilken typ av jul kommer vi att vilja ha? Färgad av den kommersiella helyllebilden ser jag pepparkakshus, lussebak, myspys med eld i kaminen, sällskapsspel och bus i snön. Men är det min jul, eller den förväntade som man dränkts av från bloggar och media? För just nu har jag väldigt svårt att se mig själv ha något nöje av att kladda pepparkaksdeg med ett litet barn, och Oo lär ju inte ha något större intresse av det heller. Så ska man då göra det för barnets skull och de hellsdussiga bilderna till fotoalbumet? Eller för att det nästintill förväntas av en som helyllemamma? Om inte Oo poserar med mjöliga kinder och kladdig unge på foto är det ingen som ifrågasätter, men hallå, varför bakar inte mamma med sin lilla dotter? Pöh! Alla dessa outtalade måsten och förväntningar, och det idiotiska att låta sig påverkas av dom!
Jag kan gå ut och busa i snön med henne istället, köpa lussekatter (fast de inte är lika goda), skita i pepparkakshuset och hysteriska julförberedelser och satsa tiden och energin på umgänge istället. För det var väl det som julen handlade om eller? Inte stress, bråk och ångest för några timmars framtvingad gemytlighet efter Kalle Anka. Tänk om jag verkligen kunde anamma det i framtiden? Ha!
Medan jag skrivit har en liten Gröngöling slagit sig ned utanför fönstren två gånger. Den verkar vara sugen på vår gran på andra sidan, för den plirar väldigt ingående på den! :o) Det är så kul när lite andra fåglar än Talgoxarna kommer på besök! Vi har ett par Nötskrikor nästan dagligen, och en Större hackspett har också synts till. Tyvärr skrämmer dessa större fåglar de små, men då det är två matare brukar de samsas på något sätt. Mysigt är det i alla fall att ha de bevingade besökarna här!
En "liten" gåva!
Det bokstavligt talat singlar ned fluffiga snöflingor, sällan jag sett det falla så långsamt! Knaprar dekorerade pepparkakor trots att jag är proppmätt efter en buffélunch med Thomas på Backaplan. Thai, kinesiskt, sushi, husman, sallad och glass bara att äta tills det står ut genom öronen. Vet inte hur många plättar med sylt och grädde jag tryckte i mig efter thaimaten, och sushibitarna, för att inte tala om de tre gånger jag tog glass med frukt! Har ingen aning om vart allt tog vägen, men gott var det!
Upp tidigt denna dag också för ett besök hos banken och mottagande av ett halvt stycke hus! Från och med första januari står jag alltså inte bara på lånen, utan även på huset! Det var både smidigare och mer ekonomiskt att låta Oo stå på hela köpet själv först eftersom han hade radhuset i Lindome. Nu när så deklaration och allt med Kondi är avklarat tog han tag i detta så att vi nu båda kommer att stå som ägare! Känns lite orättvist på ett sätt ur hans perspektiv eftersom han hade Kondi och därmed kapital där att sätta in. Jag hade absolut ingenting. Så för mitt rättvise- och skuldtänkande hade det väl samvetsmässigt varit mest korrekt med en annan procentuell ägandeuppdelning, men har inte ens nämnt det för honom eftersom han bara skulle dumförklara mig. :o)
Lämnade av honom på jobbet och åkte vidare för att hämta ut "startpaketet" från Babyproffsen, ett sådant där gratispaket man kan få från Pampers. Föll för frestelsen och köpte en amningströja också då den så fint rabatterades med hundra spänn.
Nu har jag någon timme att ta det lite lugnt innan jag ska hämta Oo för vidare färd till Varberg och besök på deras förlossning! Han var pigg på att se hur det ser ut, och jag har ingenting emot en liten utflykt. Då Thomas så oväntat men lägligt ringde om lunch hinner jag nu inte baka lussekatter som tänkt, men en tvättmaskin ska i alla fall hinna köras.
Kallt idag förresten, nedåt -14 men eftersom det är helt vindstilla är det inte så illa som det kunde vara. Det är faktiskt lite småmysigt, i alla fall från insidan!
Så långt
Slutförde julklappsstickningen framför "Love actually" - underbar film! Fixade i ordning lite i gästrummet och bäddade så det är klart.
Det var inte mycket jag tog till vara från barndomshemmet, men av någon anledning har jag pepparkaksformarna kvar! I sin gamla påse letade jag fram dom ur skåpet och upplevde en smärre nostalgikänsla. Några nya har jag kompletterat med men aldrig använt, så det blev premiär.
Så enkelt egentligen, framför allt när man köper färdig deg. Det som däremot tog tid och nu lämnat mig med en riktigt ond rygg, stela höfter och extra sammandragningar var glaseringen (eller vad det nu kallas). Jag är skeptisk mot de färdiga varianterna i tub och ville återuppleva barndomens kakor med egengjord glasyr: Florsocker, lite vatten och en glutt ättiksprit. Efter ett första misslyckat försök med sprits á la smörpapper körde jag helt enklet ned allting i en tvåliterspåse istället, och så ett litet klipp i ena hörnet och spritsen var fixad!
(Redo för lite najs dekor!)
Det tog som sagt sin lilla tid! Två förpackningar pepparkaksdeg och nästan hundra dekorationer senare - ajaj, i ryggen! Men lite kul att ändå att ha gjort detta "riktiga" julbak för första gången sedan jag flyttade hemifrån!Då jag är väldigt förtjust i pepparkakor med denna glasyr känns det nästan mödan lönt. Ett samtal med Oo senare och jag får höra att han föredrar sina pepparkakor utan! Nåja, mera till mig då!
(Fantasin sinade till slut!)
Väldigt skönt med det värmande vetebältet som jag nu sitter med! Värst är det nästan ändå när man suttit/legat ned och sedan ska "igång igen". Då är jag likt en gammal reumatisk gumma som stapplar omkring!
Oo skulle käka på Max med några från lördagsinnebandygänget, och för att ha varit ensam hela dagen är jag riktigt stolt över mitt eget födointag - blodpudding till lunch och kycklingmatlåda alldeles nyss. Det kunde ha blivit mackor, eller risgrynsgröt á la plastkorv igen (åt till frukost, men har två till i kylen), eller lussekatter med nydekorerade pepparkakor! Får väl se hur ambitionen håller i sig när mina ensamma dagar hemmavid fortsätter.
I morgon är det bankbesök inbokat. Pappersexercis ska ordnas så att både jag och Oo står som ägare till huset och inte bara Oo! Jag ska alltså bli husägare på riktigt och inte bara bidragare till låneavbetalningarna, hoho!
Första dagen
Nästan maximal mysfaktor när stora snöflingor singlar ned utanför fönstren! Varit och lämnat ännu ett provrör med blod, och det var lite marigt att komma uppför värsta backen.
Kan man vara lite melodramatisk och påstå att detta är första dagen på resten av mitt liv? Nu är jag ju föräldraledig, inom snar framtid faktiskt förälder, och kommer inte livet att ta en ny vändning då?
Sitter lite tafatt här framför skärmen och känner lite: Och nu då?
Hade en punkt på agendan och det var provtagningen, så vad göra nu? Tja, kan ju sticka förstås då pågående projekt onekligen har en deadline. Men har också två paket pepparkaksdeg i kylen! Har inte bakat pepparkakor sedan...jag bodde i Piteå! Mera lussekatter finns också som en tanke under dessa dagar innan syster med familj dyker upp.
Apropå provtagningen förresten så fick jag ju på senaste provet via brev veta att alla värden var normala. När jag så fick journalen av barnmorskan sist och ögnade igen om den, så stod det "mkt. lätt ökade vita och trombocyter". Undrar om jag inte hade förkylningen på gång omkring den tiden? I vilket fall var det tydligen därför läkaren ville ha ännu ett prov. Fick dock veta nu att hon slutat, så får se vad detta resultat säger och efterträdaren anser.
Får klura på en ny kategori här i bloggen, för snart är det ju inte längre "Nåt på gång...". Vad ska man kalla den nya?
Äsch, nu har det slutat snöa! Ska man kanske ta tag i denna dagen då?
Hm!
Hur gick detta till? Jag var genomvarm och avslappnad efter ett långt skönt bad, och sedan står jag och fryser häcken av mig under en gångbro i Alingsås! En klurig mystery som Oo lyckades lösa och chans att bli "Second to find". Men hittade vi den? Såklart inte! Det fick bli en annan cache vid tågstationen istället innan vi besvikna åkte hem igen.
Nu efter avklarad och efterlängtad middag ska jag lägga omkull mig i soffan med en skål nypoppade popcorn!
(Var ÄR den!?)
Let it snow!
Tunt, men ändock snöfall på utsidan! Wee! Skottat lite, fyllt på fågelmatarna, dammsugat, dammtorkat, bytt sängkläder och barnsäkrat lite. Nu värker ryggen och gången är extra stel, men det känns bra att ha fått detta gjort! Oo har barnsäkrat det mesta i köket samt fixat grinden till lofttrappan då den monterats helt konstigt av de tidigare ägarna. Göromålen har dessutom kompenserat gårdagens komaläge då jag var som en zombie! (Mummafrukost!)
Följde med och tittade på när Oo körde sitt andra innebandypass för dagen - ett inhopp i en Korpenelitmatch! Kan ju inflika att Oo var en av de äldsta i laget! Hihi!
Därefter blev det en cache innan halvdan storhandling i Partille. Sedan var jag helt slut! Däckade i soffan, helsäker på att klockan var minst halv tio när den inte ens var halv sex. Slumrade lite men låg mest annars och gjorde nada och lite mindre. Det resulterade i att jag fick värk i hela kroppen och en tvångsliknande känsla av att göra desto mera idag!
Nya provisoriska möbleringen. Granen har flyttats undan såpass att den får huka mot taket och sofforna känns en kilometer lång så som de nu står. Vi kommer att sitta som sparvar på rad på julafton, men det är stor härlig yta framför tv:n. Vi fann det trevligt med en extra soffa, men nu inser vi också hur otroligt den "stängde till" vår öppna planlösning, så vi får se hur vi gör beträffande möbleringen sedan.
Soffan till höger står nu i alla fall delvis över skadan i golvet, och varför vi ställt dom så långt bak som vi nu gjort är för att skärma av den med avdelnings"byrån" som skymtar till höger och hela vägen till fönstren. Ser lite udda ut med tre olika mattor intill varandra framför sofforna, men det är perfekt för det kalla golvet.
Brr, efter att ha flängt omkring och svettats sitter jag nu och fryser. Den lurande huvudvärken vill inte riktigt ge med sig heller så ett bad kanske inte är så dumt nu?
Urp!
Alltså, jag kan ju inte påstå att jag slitit trösklarna på supermånga julbord, och sällan skulle jag finna det värt att punga ut 595 spänn (exkl. dryck) på ett sådant, då jag finner mest nöje i sill, lax och prinskorv. Till och med ett sådant julbord som Lisebergs Hamnkrogen erbjöd hade jag tvekat att besöka privat, men när arbetsgivaren betalar är det bara att tacka och ta emot! 
För jisses vilket julbord! 130 Elanare plus något fler företag lade beslag på hela restaurangen, och vårt bord var det andra att hugga in i utbudet. Tjugo sorters sill fick jag det till och hur mycket annat kallt och varm som helst! Vid efterrätten upptäckte jag att pannacottan med skogsbärssylt var gott, vansinnigt gott!
(Stackars förkylda Helena kände ingen smak!)
Snacka om att okynnesäta när jag besökte efterrättsbordet tre gånger, och är så mätt nu att jag är förundrad över att pannacottan inte kommer ut genom öronen!
Jag måste säga att jag haft himla tur med kollegorna! Helena och Christoffer är nästan lika osociala som mig, och jag har därför kunnat häcka bakom min skärm utan att känna press på småprat och femtioelva fikapauser utan mening. Jag hoppas de är kvar när jag kommer tillbaka!
(Såklart!)
Hann förbi garnaffären innan Liseberg, så nu kan jag sticka gärnet innan jul! Hittade en jättegullig liten affär i närheten som i princip bara hade Mumingrejer! Dreglade lite, men nästan ännu mer vid "vildmarksståndet" på Liseberg där Helena köpte en renfäll! Blev såå sugen själv men behärskade mig. Duktigt va?
Nej, nu ska jag ta min, i dubbel bemärkelse överfulla mage och däcka i soffan. Oo sitter och spelar något nyuppväckt spel på Wii, "Pirates". Han ska spela innebandy imorgon - två gånger! Först med det vanliga morgongänget och sedan vid lunchtid ska han bidra vid en Korpenmatch i Alelyckan!
Burp!
Snart slut!
Så himla snällt!! Fick småburkarna med gottigt av min uppdragsgivare och den stoora chokladasken av Preeti! TACK! Så himla gulligt tycker jag och skäms lite för att jag inte hade eller bjöd på något. Funderade lite på det, men det är ju inte som att jag slutar, det är ju bara ett uppehåll. Hur är "seden" egentligen inför barnledighet? Ska man bjuda på nåt eller inte?
Julbordet närmar sig, och tänkte kanske försöka hinna fixa de där extra garnnystanen innan. Fick med mig ett nystan som hon hade när jag lämnade tillbaka de felaktiga igår. Började sticka på det under kvällen, men det var helkasst! En skarv med stor knut, och på ett ställe var en av de tre "trådar" garnet består av helt av!
Vore toppen att hinna få tag i fler innan helgen, men butiken ligger på Avenyn, så att knö sig in dit nu i rusningstrafik bland julstressade shoppare, hitta någonstans att stanna och så göra ärendet känns sådär. Menmen, det lär ju inte bli bättre ju närmare julen kommer! Något jag ska fixa idag i varje fall är brända mandlar när vi ändå är inne på Liseberg! Ååh vad gott! Svinigt dyrt med äckligt gott! Mm, sådär så de fortfarande är varma!
Tabbe
Skatteverket. Pratade med elföretaget där fakturaunderlaget gick iväg igår(!) men han tog Oos uppgifter och skulle se om han kunde korrigera, för enligt Skatteverket krävdes en rättelse från företaget. Annars blir det avslag och vi får betala hela arbetet själva utan ROT-avdraget. Så onödigt och så klantigt! Jag hoppas verkligen att elföretaget kan fixa rättelsen, men de får ju sina pengar oavsett så de kanske inte lägger så mycket krut på detta... Buhu, jag är en sådan mupp!(Inte mitt - ännu!)
Last day
Kallare igen med över 10 minusgrader hemmavid, men elementet jobbar på bra. Ger mig för sista gången på länge ut i morgonrusningen med samma syfte som de andra i lämmeltåget: En ny arbetsdag. För tillfället känns det ganska ok ändå, som att jag ska gå på lite ledighet och den sköna känsla som det brukar innebära. Jag har nog inte riktigt insett att det handlar om flera månaders "ledighet". Undrar hur jag kommer att finna den - mammaledigheten? En del älskar den och vill vara hemma så länge det bara går, andra vantrivs otroligt och andra genomför den som en ren skyldighet. En del tycker spädbarnstiden är bäst, en del inte.Oo kom hem från sin innbandy precis när jag klev ur badkaret. Med svettrufsig frisyr står han i dörröppningen och säger med lätt förundrad röst: "-Jag ska bli pappa!"
Det är ju gott att det börjar sjunka in innan det är ett faktum i alla fall. :o) Men det är väl som för mig själv, ibland kommer den insikten, men man fattar det ändå inte riktigt.
En sista klapp
Det bidde sushi på ett för oss nytt ställe på Drottninggatan som jag inte minns namnet på. Men de hade sådant där roligt rullande band där man bara plockade den tallrik man ville ha. 25 spänn tallriken á två bitar och både jag och Oo var nöjda efter fyra tallrikar var! Fashinerande hur de där små bitarna kan vara så mättande!Hemma är det nu uppe i mysiga 20 grader, så bara tofflor behövs nu för att undvika de kalla golvplattorna.
Perfekt tajming att Oo hade sin innebandy idag och jag fick tömma brevlådan i fred! Hans julklapp har kommit och kunde nu slås in i lugn och ro med katterna som enda tjuvkikare. Hoppas han gillar den! Fattar bara inte hur brevbäraren kunde få in paketet i brevlådan, då det var mycket större än lådöppningen. Men han/hon måste känna till att taket är trasigt och bara går att lyfta som ett lock :o)Ringde Varbergs förlossning som erbjöd rundvandring trots att gruppen var fullbokad. De har dessa på tisdagar, så nästa vecka var ju egentligen den enda som passade oss, då nästa var efter nyår. Denna rundvandring verkade lite bättre än den som i alla fall Östra erbjuder, då Göteborgs är en aulagenomgång med lite bilder. I Varberg visas man tydligen runt på både förlossnings- och BBavdelningen så vi beslöt att vara med trots att det är en bit att åka. På tisdag alltså. Kanske skulle passa på att ta med BB-väskorna då det ju praktiskt taget skulle kunna sätta igång när som helst nu!
Det är lite kul...
"-Jaha Linda är det du, på SI Plus supporten!" Och sedan inte säger något mera!
"-Eeh, ursäkta men hur vet du vem jag är?"
"-Känner igen ditt namn eftersom alla som ringer in om SI Plus bara säger att de vill prata med Linda eftersom hon kan det här!" (Suckar och skrattar)
Hehe, First line ska ju egentligen först försöka lösa problemet, och om de inte lyckas ska de skicka det vidare till mig. Har dock hört av inköparna att de sällan orkar ge dom en chans "för de kan ändå aldrig lösa det", utan frågar efter mig direkt. Kanske så det kan bli när det i princip alltid är just jag som ringer upp dom i deras nöd. Men nu är det slut med det! No more Linda och efter att ha sagt hej då till några flitiga uppringare när jag var där borta igår lär jag bli saknad. Alltid så roligt att titta förbi dom när jag är där och få lite ansikten till rösterna i luren. Det märks så väl att de är inköpare, vana vid kundkontakter och med den utåtriktade sociala förmågan detta kräver, men också att de är så glada eftersom man hjälpt dom så ofta när de kört fast i systemet. Nåja, snart har de Jonathan som sin räddande ängel istället och jag blir ett minne blott.
Fråga
Träffade på en människa som tydligen visste vilka jag och kollegan var där vi satt och glassfrossade, själv hade jag inte den blekaste vem det var vilket alltid är lika roligt. I vilket fall blev det ju entusiastiska ordalag om mitt uppenbara tillstånd och fiskande efter mitt väl, ve och känslor. När hon fick ett gensvar nära fryspunkten orerade hon istället om sina egna barn så det bara var mina goda uppfostran som hindrade mig från att säga något onödigt giftigt och gå, förlåt vagga därifrån.
Förlossningsbrevet är väl nästan klart. Verkar säkert som värska nojjiga förstföderskan, men de är nog ganska vana. Numret till koordinatorn är fixat tack vare Josef, tack! :o) Så nu återstår bara Varbergsnumret.
Imorgon är det ju min sista dag så min uppdragsgivare tyckte vi kunde käka lunch på en annan Volvorestaurang jag inte minns namnet på, och sedan blir det julbord på Liseberg i regi av min arbetsgivare. Det blir ju onekligen en ganska trevlig "sorti".
Insåg nära lunchtid där jag för typ femte gången sedan morgonen satt och klämde ut mina centiliter på muggen, att jag inte känt av Ronja sedan gårdagskvällen. Tolkar det som positivt att jag faktiskt blev lite orolig, samt lättad när jag två clementiner senare hade full rulle där inne igen. Nu hickas och kickas det antagligen av den lunch, glass och choklad (det är utförsäljning inför julstängningen i caféet!) som hennes värd proppat i sig, så hon är i högsta grad levande! Samtidigt kan cynikern inte sticka till en sur kommentar och ifrågasätta varför jag egentligen blivit orolig? För att det skulle vara sådan besvikelse att gå igenom dessa nästan nio månader med dess psykiska vedermödor helt i onödan? Men någonstans där inne som man inte kan placera känner jag att det ändå är en genuin och äkta lättnad över att hon är kvar och vid liv. Det är positivt! Sen blev min enkla fråga lite mera än så av någon anledning, men det är väl lite typiskt mig att bluddra iväg...
Ny dag...igen
"Det -är-så-synd-om-mig-så-nu-köper-jag-en-sådan-här!" Blev det igår på vägen hem då endast mjölk och juice skulle ha legat i korgen.Det där snacket om att det inte är för inte man är gravid i nio månader för att kunna förbereda sig vete tusan om jag vill hålla med om. Nio månader för att gruva sig kanske!
I vilket fall blev eftermiddagen intensiv med sista-minuten utbildningar vilket var precis det jag behövde för att skingra tankarna. Körde korvstoppning med de stackars nya inköparna tills vi passerat ordinarie arbetstid och rösten gav upp. Kuuul! Shit vad jag kommer att sakna dessa bitar, att undervisa! Att sedan trots tempot få kommentarer som att det varit den roligaste kursen de varit på värmer gott! Högt tempo som sagt i fyra timmar men god och avslappnad stämning. Lite enklare att det blir så med endast tre "elever"! :o) Tänk om det var så i grundskolan!
Oo propsar på vikten av att jag aktiverar mig så jag inte hamnar i dessa dippar, och visst ligger det något i det han säger. Tror han är lite orolig för hur det ska gå sedan när jag slutat jobba och bara blir hemma. Tja, det är ju jag också, men de tre dagarna innan systerfamiljen kommer lär jag förhoppningvis bara kunna ta det lugnt och ladda, och undviker jag dipputlösande faktorer ska det nog gå bra! Peppar, peppar eller vad man nu ska säga.När vi kom hem hade temperaturen krupit under sexton, och var faktiskt något lägre innan jag fotade. Snälle Tomas hade hämtat ett värmelement från Landet som stått och brummat så vi i morse var uppe i sköna nitton! Att det sedan blivit nollgradigt på utsidan har nog varit ganska behjälpligt. Deprimerande regn och snöslask medan resten av landet har mysiga snöstormar, högst orättvist även om de kanske inte tycker det! :o)
En viss ommöblering gjordes igår för att skärma av golvskadan. Tyvärr skärmades också granen av, men det är inte mycket att göra åt. Däremot upptäckte vi hur öppet och trevligt det blev (igen) när ena soffan flyttades undan, så en mer permanent ommöblering till passande sätt lär försöka ordnas inom någon framtid. Nu ser allt högst provisoriskt ut.
Har två uppgifter idag, att skriva ett förlossningbrev och ta reda på telefonnummer till Varbergs förlossning, samt koordinatorn som handhar Östra och Mölndal. Jag är nog rätt inställd på Varberg, men så har vi omkring åtta mil dit också. Får väl se hur det ser ut tidsmässigt när det väl börjar köra igång.
Snälle Oo hade fixat mera garn då det inte fanns vid de butiker jag har tillgängliga utanför stan, men naturligtvis hade jag inte varit tydlig nog när jag ringde och kollade med butiken, så det blev fel nyans. Åker in efter jobbet så kan vi också köra vår sista efter-jobbet-och-torsdagsmiddag tillsammans innan hans innebandy.
Händerna är riktigt stela och domnade nu, kan inte knyta dom ordentligt utan att det känns ordentligt. Tur att man inte har ett jobb där man behöver handkraft!
Fan också
Hur hamnade jag i denna dipp nu då? Kunde det vara något så trivialt som tanken på ännu mer barnkläder som Ronja kan ha först om ett år och konkretiseringen av det som nu kan komma i princip när som helst? Hämtningen av barnvagnen? Är jag så förbannat skör att jag dippar för en sådan sak? Fortfarande? Tidigare har det varit konkreta möten med barn, eller reklam på tv som utlöst dessa dippar, så har jag då verkligen inte kommit någonstans efter alla dessa samtal med psykologen? Och nu anländer ju Ronja som sagt när som helst. Hur i h-vete ska det gå??
Fuckfuckfuckfuck! :o(
Spurten
Loops e grejer det, nyttigt och bra. Typ. Temperaturen låg kvar på stadiga 16 i köket, men frös trots en lång och het dusch. Till och med Oo mumlade något om att det var under hans komfortabla zon.Syster ringde igår och frågade om vi inte ville ha kläder och leksaker från deras pojkar. De hade massor! Det är ju toppen och supersnällt men jag fick nästan panik vid blotta tanken på ännu mer barngrejer! Med tanke på hur nere jag blivit av att greja med kläderna hittills tog det emot nåt vansinnigt, och så kommer samvetet och känslan av att vara otacksam som gör saken än värre. Det är den eviga fighten mellan känsla och förnuft, hur jag spontant och känslomässigt inte vill ha kassvis med grejer, men förnuftsmässigt ser möjligheten att spara både tid och pengar på grejer som snabbt växs ur och tröttnas på. Jag lär säkert känna annorlunda när Ronja är här och den goda tid tills hon faktiskt kommer i de kläderna, men ska de då ligga i våra överfulla gömmor som stora svarta samveten? Vi har inte ens lyckats få undan våra egna grejer som nu är staplade i garderoberna i alla rum. Loftet har blivit en dumpningsplats då förrådet och vinden är full, och har ändå stora grejer kvar som vi behöver få undan. Kistan i badrummet, och så småborden som jag just nu bara känner för att slänga på tippen! F-n vad man samlar på sig skit!
Tre dagar kvar på jobbet och med den pressen har jag äntligen börjat få tummen ur och ta tag i det som behöver göras. Det faktum att sista-minuten utbildningar klämdes in idag och på fredag gör att jag jobbar ännu bättre. Chansen att få utbilda vill jag ju inte missa, men då blev det istället tight med de resterande grejerna, så dags att hugga i! Tjohej!
Tänd ett, nej elva ljus och låt det brinna!
Vi har en vagn! Som kan göras om till sittdel! Och ett babyskydd! Och en bilinsatsgrej! Och en åkpåse! Och en "backspegel"! Och en manual lika tjock som bibeln! Jag blev alldeles matt bara av alla funktioner och grejer som demonstrerades, och vinterhjulen bytte vi till direkt. Tre månaders öppet köp eller vad man kan kalla det, dvs då vi kan lämna tillbaka den om något otänkbart skulle ske. Femton papp allt som allt vilket inte är riktigt klokt! För en jäkla vagn! Eller snarare tre då om man ska vara petig Men känns bra att ha en rejäl och fräsch vagn med den garantin.
"Läppstiftet" har kört igång nån julbelysning så hela toppen ser ut att glittra, men dessutom en strålkastare på tusen biljarder watt som utklassar vilket fyrtorn som helst! Vi ser den från Björsared! Här fotad från Elgigantens parkering på Backaplan dit vi åkte för att byta kolsyrepatronen till Sodastreamern.
Föga förvånande vid sen hemkomst blev det latmansmiddag - igen! Vi är verkligen hopplösa, och att försöka mildra samvetet med ett "nyttigare" alternativ till pizzan, samt att vi får lunchlåda till morgondagen funkar sådär. Att vi dessutom faktiskt tagit fram lax ut frysen för planerad och relativt lättlagad middag gör inte saken bättre precis.
Nåja, vi kommer att få lära oss den hårda vägen när Ronja anlänt och min inkomst inte tillåter sådana här frekventa lyxigheter!
Hemmavid är temperaturen nu nere i sexton grader, så frågan är nu egentligen hur lågt den kommer att gå! Kör lite alternativa värmekällor i form av ljus och kaminen i ett försök att komplettera de resterande golvvärmesektionerna.
Visserligen har min kroppstemperatur höjts nu, men inte såpass att jag finner dessa sexton grader komfortabelt! Bara att gilla läget och dra på en extra tröja. Det kunde ju varit hela huset utan värme!
(Oo spelar Mariokart - alltid som Yoshi!)
Korta reflektioner
Är det inte också ganska oroväckande när konditorier marknadsför sina lussekatter med att de har äkta saffran i? Eller Seven Eleven som hävdar att de nu har mer saffran i sina? Får det bara mig att undra vad sjutton de hade i dom förut? Och hur lite?
Ny teori
Jag som är helt oinsatt i huskonstruktioner och sådant kan inte låta bli att se hela huskroppen "vilande" på en sådan där mjukfog, och om man då inte har en sådan hur får man då dit den? Lyfta hela huset och kleta dit? Heh, bäst att låta de lärda göra sitt! Vi har den där tioåriga nybyggnadsgarantin att falla tillbaka på, så får hoppas att allt är i sin ordning och det inte ska bli en massa turer och processer byggföretagens försäkringsbolag emellan!
Tisdag and counting...
Har blivit många tidiga kvällar på sistone. Orkade inte många fler knop efter Oo fixat alla middagsbestyr utan lade omkull mig i soffan och somnade nästan medan han körde Mariokart. Hade gärna fortsatt sova någon timme till känner jag!Händerna är så stela och onda under natten att sådana enkla handlingar som torkning och trosuppdragning blir omständigt och fumligt. Kunde knappt hålla i hårborsten eller dra upp jeansen på morgonkvisten. Igår när de var nytvättade och följdaktligen stelare och tightare fick Oo hjälpa mig dra upp dom! När man knappt kan stänga händerna är det inte heller mycket till kraft i dom :o(
Menmen, än lite kyligare i morse med 17 grader när jag kom ned till köket, så blir det än kallare ute lär det märkas inne! Blir en något kyligare jul, men det lär ju Oos isbjörnsfamilj inte ha något emot. De måste ha en gnutta eskimogener eller nåt när de myspyser där andra sitter och huttrar, höhö!
Under lucka, eller snarare platta nummer ett hittar vi... betong! Placerar man tillbaka plattan syns nästan ingenting. Förutom det faktum att vi har en miniås diagonalt över golvet.Det infördes dubbdäcksförbud på två gator i Gbg i år, och nu rapporteras om hur företagarna där kämpar med minskat kundunderlag. Nån intervjuad politiker säger att det är beklagligt men ser förtjänster på andra plan, så som bättre luftkvalité vilket varit en anledning till att man valde de gatorna. Tja, klart det blir bättre men inte tack vare frånvaron av dubbdäck, snarare frånvaro av däck över huvudtaget eftersom alla åker någon annanstans istället! Frågan är om det är så mycket förtjänster i det! Politikern tyckte det var tråkigt att folk inte valde dubbfria däck istället, ööh! Kan enbart mönsterdäck verkligen konkurrera med dubb på isiga vägar?
Idag blir det till att hämta vagnen, inte alls wierd! Men den har ett gulligt namn: Bugaboo! :o)
"Jag producerar!"
Kollakolla, har ni sett nåt så fint någon gång!?Efter 35 minuter i poolen stuvade jag in mig bakom ratten och ringde hem till Oo. Flåsande svarade han varpå jag måste fråga vad han höll på med.
"-Jag producerar!" Flåsar han, men vägrar uppge vad för något. Tankarna spinner. Något på listan? Fixar mat? (Kan ju vara ansträngande) Dammsuger? Hemmatränar? (Har väl aldrig hänt med ändå) Möblerar om kring golvskadan?
Jag kommer hem och möter en Oo med tindrande ögon och mungipor uppe vid öronen. Hinner knappt få av mig min (trasiga) jacka förrän han säger att han inte kan hålla sig, tar min hand och drar in mig i sovrummet! Överraskningar i sovrummet händer väl inte så ofta, framför allt inte nu höhö! Men detta var verkligen helt otippat! En trappa - till Maja! Gjord av den gamla hatthyllan från garderben och mattan vi hade vid tv:n! Hahahahahahahaha, är den inte underbar så säg? Något så gulligt, fint, fantastiskt och omtänksamt har väl sällan skådats? Varje gång Maja kämpat sig upp i sängen har det skurit i hjärtat, för våra madrasser ligger ju så högt att då hon når upp till tygdelen fått dra sig upp tills hon nått träkanten med bakbenen för att skjuta ifrån så gott hon kan.
Nu har hon sin egen lilla trappa att använda tack vare min underbare man! Och vet ni vad? Hon använder den! Det är så gulligt så jag storknar!
Puss min älskade Oo!
Det var ju det ja
Minns när vi var riktigt små hur det skulle upp och lussas för pappa, aldrig tvärtom. Jag gick ju inte dagis men har förstått att det lussas för fullt där idag. Då jag ännu inte innehar den titel eller känslomässiga status för mamma"hood" tycker jag det verkar otroligt tråkigt med lussande bland dagisungar. Jag kan inse att man som förälder säkert finner det alldeles förtjusande och gulligt och det ska fotas och filmas och helledussingen, men att jag själv kommer att göra det en dag, eller kanske snarare förväntas göra det en dag framkallar rena kväljningarna! Fy vad obeskrivligt ointressant och uppstyltat! Javisst är det cynikern som är framme igen, för barnen själva tycker säkert det är jätteroligt, för att föräldrarna tycker det kanske? Chansen att visa upp sin telning i tå tööta tomtedräkten? Läste en blogg där sonen vägrade ta på någon lusseutstyrsel och stod och sjöng i vinteroverallen. Haha, våga vilja själv! Aftonbladets superrättvisade "undersökning" visade på att 80 procent eller nåt av de närvarande föräldrarna är mammorna, för att de faktiskt har de större outtalade förväntningarna att närvara vid sådana spektakel. Dyker en pappa upp är det "-Ooh, vilken engagerad och god far" och "-Vad är det för mamma som inte vill se sin dotter lussa?" Sällan är det "-Ooh, vilken engagerad och god mor", nej det tas för givet att hon är där!
Jag slapp!
Phuu, hon ligger som hon ska, upp och ner! Och jag har redan gjort min första mammamiss genom att skälla på Ronja i onödan! Ringde mottagningen för att dels kolla vart jag egentligen skulle, samt för att fråga om jag kunde käka lunch ändå. Problemet var bara att jag trots tredje plats i telefonkön fick vänta över 40 minuter, så lunchen hann påbörjas med råge som jag då hoppade över!Väl framme fick jag så höra att jag ju bara hade tid för lägeskontroll! Hade hon legat i säte så hade en ny tid bokats för vändning, för vändningar gjordes aldrig mitt på dagen utan på mornarna. Min kära barnmorska hade vilselett oss totalt när hon både i fredags och i morse hävdade att vändning skulle bli av direkt om sätesbjudning påvisades! Så nu får jag säga fy skäms barnmorskan som snuvade mig på min gratislunch! Och förlåt så mycket Ronja lilla som legat rätt och riktigt hela tiden! Vår läkare var en liten vithårig herre med mustasch som konstaterade rätt läge knappt innan ultraljudsgrejen nuddat min mage. Sedan fick vi en liten snabbvisning av ett tvärsnitt av skallen och dess suddiga delar som tydligen var det och det, lite inälvor och pulserande aorta.
Fräckt!Själva stället var i sig fruktansvärt deprimerande, gammalt storsjukhus med vad det innebär i sterila mörka korridorer och udda inredning. Nej, det var inte precis något ställe där man kände att "Yes, här vill jag föda!". Visst, personalen kan ju vara jättebra men när det nu finns andra alternativ skadar det inte att kolla upp dessa. Oo var mäkta imponerad av informations"disken" - garderoben!
(Bemannad måndagar några timmar, men hallååå, var då?)
Om vändning ska till...
- Vi rekommenderar att du bara äter en lätt frukost på morgonen.
- Tag med aktuell ID-handling och de papper du fått av din barnmorska(blodgruppering, provsvar som bland annat visar om du haft röda hund, Hepatit B mm). Din mödravårdsjournal finns i vår dator.
- En anhörig är välkommen att följa med.
- En barnmorska tar hand om dig och kontrollerar hur barnet ligger.
- Barnets hjärtljud registreras med CTG under cirka 30 minuter.
- En läkare gör ett ultraljud för att se exakt läge på barn och moderkaka.
- Du får läkemedlet Bricanyl genom en kanyl i armen/handen för att livmodern ska slappna av under vändningsförsöket. Bricanyl kan ge övergående lätt hjärtklappning och värmekänsla, men det är helt ofarligt för både dig och barnet.
- Vändningen utförs av läkare, som med hjälp av sina händer utanpå din mage försöker vända barnet till huvudläge. Detta lyckas i cirka hälften av fallen.
- Efter vändningsförsöket gör vi en ny CTG-registrering av barnets hjärtljud på cirka 45 minuter.
- Om vändningsförsöket lyckas får du fortsätta som vanligt med kontroller på din mödravårdscentral.
- Om det inte går att vända barnet kommer du att tillsammans med läkaren att diskutera och planera din förlossning."
Golvnytt
Killen har nu varit där och brutit upp en platta för att kolla och mäta fukten. Han var visst förbryllad över att plattorna rest sig, för som han sade "så ska inte stenplattor bete sig!"
Eftersom juletider nu står för dörren med alla dess ledigheter, rekommenderades avvaktan till nästa år eftersom det är flera instanser som ska till för ett sådan ingrepp. Så för att slippa väntan och istället få ett smidigare genomförande, körs antagligen bara provtryckningen innan jul för att identifiera problemet, och är felet då ovanstående så tas det nytt beslut som genomförs efter nyår. Så förstod jag sammanfattningen av Oo i alla fall.
Så vi får klara oss i jul utan golvvärme i vardagsrumsdelen, och det har redan märkts i form av 18 grader i morse. Tur att jag i mitt nuvarande tillstånd inte är lika frusen som jag brukar, men tofflor eller tjocksockar är att rekommendera, då kalla stenplattor inte är så mysigt! Den skadade delen "skärmar vi av" genom viss ommöblering, så vi får se hur vi kan arrangera det bäst inför julfirandet.
Vidare hade killen frågat om vi planerade att resa bort eller något efter nyår, beträffande planeringen av åtgärder, och det blev ju liiiite svårt att svara på! Hehe!
Det kunde ju inte ske mera olämpligt egentligen, men å andra sidan om det nu "bara" är den sektionen som påverkas, så var det ändå en av de bättre. Det är inte köket, tvättstugan, sovrum, badrum eller annan vältrafikerad yta. Tyckte iofs Oo sade något om att den sektionen sträcker sig ända till hallen, dvs hela vardagsrumsdelen och den nyfixade garderoben, men måste man välja hade det varit värre med stora badrummet eller köket.
Nu blir det i alla fall bara till att avvakta beslut från försäkringsbolaget efter vi skickat in vår skadeanmälan. Närmast till hand att gruva för nu är ultraljudet och förhoppningen att Ronja behagar ligga åt rätt håll!
Diverse
Nu pallade inte dragkedjan längre. Den började ge vika igår, men likt ett barn fick jag stå och glo ned på Oo medan han fixade den med ett stycke tång. Nu verkar det dock rätt kört, själva draggrejen har gett vika, men för att vara en jacka från Gekås har den hållit grymt länge och bra!Blir till att gå och vinterjacksfynda efter nyår någon gång då magen (förhoppningsvis) gått tillbaka.
Notera vår nya hylla som Oo satte upp igår! Perfekt att dumpa nycklar och sådant när man kommer in genom dörren!
Oo jobbar hemifrån som sagt och inväntar skadekollsfolket inom kort. SJälv har jag fått samtal från barnmorskan som fixat tid på Östra klockan ett idag. Som hon sade så är det lite brådis om det ska till ett vändningsförsök, så ligger hon nu fel blir det direkt i eftermiddag.
Samtidigt får vi en mail i lådan som inbjuder till lunch som mitt konsultföretag bjuder på - idag! Funkar det att vara proppmätt vid ett vändningsförsök?
Hann en bit på stickningen i helgen ändå! Så pass att garnet tog slut, så ska julklappen hinnas färdig måste sådant inköpas ganska snart. Gött med grova garn och stora stickor, då går det undan!
Filten som jag påbörjade till Ronja går sådär. Typ inte alls! Vill ha nytt annat projekt till henne, men kommer inte på något. Antar att jag tröttnade på mönstret och den enahanda lila färgen som jag valde.
(Garnet Ice från Drops!)
Den som inte frågar får heller inga svar! Jag och min efterträdare Jonathan upptäckte att vi båda är väldigt förtjusta i sådana där konserverade mandarinklyftor, och av någon anledning kom frågan upp hur de bär sig åt för att bli av med hinnorna. Tja, ett tydliggörande kanske är på väg! :o)
Kvällning
Oo är svag för de där jämrans dyra "sjöfrukterna"(?) från Guylian, ljus och mörk choklad i form av snäckor. Själv är jag svag för Toffifee! Reklamen är så töntig ("Man har så kul med Toffifee!") att man liksom Riesenchokladen inte vill köpa bara därför. Men så är de ju så goda!
(Hur klok ser JAG ut då?)
Storhandlingen är alltså avklarad, liksom dagens cache som Oo loggade medan jag satt kvar i Sasbis och halvsov. Blev så trött efter vi käkat middag. På Max.
(Latmansmiddag. Igen!)
Notera Oos fräsiga frisyr, äkta mössrufs! Vi har fått kallare här nu igen, nere på -12,8 hurviga grader. Typiskt att det skulle bli en dag med tö och sabba alla vitklädda träd och puderfluffig snö. Jag hoppas på påfyllning snart!
Imorgon är det måndag igen, sista arbetsveckan för mig, vilket jag nog fortfarande inte riktigt insett. Jag ska inte arbeta på över ett halvår! Jag som aldrig varit sysslolös, alltid haft studier eller jobb ska nu "bli hemma" med det mest skrämmande "jobbet" av alla - barn! Hur sjutton ska det gå?
Söndagsgrejsande
En rejäl frukost för dagens vedermödor. Gick och lade mig helt slut igår vid tiotiden, sov som vanligt sådär halvtaskigt, men låg nästan till nio i alla fall. Känns som det varit rätt mycket sovande ändå på sistone, vilket kanske är en form av förberedelse tillsammans med det faktum att man inte sover så himla bra.Golvet verkar inte ha rest sig mera, men möjligtvis spritt sig något. Skadeutredarna kommer imorgon för att kolla, så Oo får jobba hemifrån.
Har faktiskt stickat lite och spelat Wii medan en strålande vacker vinterdag passerar på utsidan. Har dessutom fått undan en del grejer upp till vinden och påbörjat en form av barnsäkring av huset. Inte det lättaste, för vart ska man sätta alla grejer när man redan har så ont om plats? Dessutom känns det som att allting under en meters höjd behöver skärmas av eller plockas bort för att det ska kännas som man kan slappna av helt. Jobbigt! Har man egna barn sker det ju en gradvis anpassning av hemmet som känns mer naturlig, nu ska man försöka tänka sig in i hur en 1,5 och 3,5-årings räckvidd, och för en icke insatt känns de som klåfingriga bläckfiskar som är överallt och helt utan begränsningar! Brr!
Oo rensar sina gamla ekonomipärmar. Tror han är på 2004... Att-göra-listan på tavlan var länge fullproppad, men när jag nu satt slutdatum på några punkter har han börjat beta av den. Somliga arbetar bäst under press, höhö!
Storhandling står också på dagens program, vilket vi ju varit ganska duktiga med sista veckorna. Ska försöka ta dagens cache medan solen är uppe, så man får njuta lite av den också i samband med storhandlingen.
Höfterna känns rätt ok, men ännu mera ok att få grejer gjorda här hemma! Tredje advent idag juh! Himmel, snart är jag ju inom de plus/minus två veckorna där man faktiskt kan räkna med att Ronja kan titta ut!
Blir intressant med ultraljudet när det nu blir, vilket antagligen är så snart som möjligt. Hörde att vändningsförsök helst görs senast vecka 37, vilken jag lämnar nu, men vi ser nu inte längre än ultraljudet och vad de säger om hennes läge. Förhoppningsvis slipper jag något vändningsingrepp!
(Har blivit lite DS också!)
Vi har problem!
Jag har precis lagt omkull mig i soffan när jag hör Oo bakom mig: "-Vi har stora problem..."
Han har dragit undan mattan och visar på att rejäl upphöjning av klinkersplattorna en bit innanför skjutdörrarna.
Samtal tar vid till försäkringsbolag, och just nu väntar vi på deras besked om de anser det vara så akut att de skickar ut någon nu eller väntar till måndag.
Jag som innehar mästartiteln i att måla upp skräckscenarion får plötsligt en oväntad konkurrent, då Oo i princip ställt in julen, konstaterat att vi får flytta eftersom h-e-l-a golvet kommer att behöva brytas upp. Dvs inte bara ytan som rest sig, utan hela golvet som hänger ihop med den berörda ytan, vilket innefattar 80 procent av hela huset: Kök, lilla badrummet, tvättstuga, hall, skrubb och vardagsrum.
Teknikern hade en teori att problemet låg i golvvärmen eftersom om läckan kommit utifrån hade golvet rest sig intill fasaden och inte mitt i. Så nu har vi stängt av den och är tacksamma att det inte är tjugo minusgrader ute. Något gott utav tövädret ändå...
Buhuuu!!
Det töar!!!! :o(
Höfterna och fötterna ger igen efter de senaste två dagarnas vidlyftighet, och händerna har inte "släppt" ännu så som de brukar när man varit uppe en stund. Dumma tö!
Men lussekatter och brända mandlar till frukost var inte så dumt!
Urp!
Det blev inte så många, men desto större! Proppade i mig tre till lunch och tog fiskbullar till efterrätt. Blev ingen vila i soffan med stickning, utan grejade i gästrummet, i blivande barnrummet och fixade tvätt. Sedan kom Oo från jobbet och hämtade upp mig för vidare färd till Lerum och psykologen. Blev ett rätt enkelt samtal där jag som vanligt knappt minns vad som avhandlades under hela timmen. Oo fick säga vad han tänkte och tyckte både för egen del och om det som jag tänkte och tyckte. Kanske kommer jag ihåg mera när jag inte sitter och längtar efter att få lägga omkull mig i soffan med Oo.
Nästa samtal blir vecka tre då jag förhoppningsvis har kläckt.
Därefter var det raka vägen till Gråbo och kontroll av blodtryck, tillväxt, läge samt blod- och urinprov. Jag tycker banne mig att blodprov med stick i fingret är värre än en nål i armvecket! Ajäe!
Värdena var ju bra i alla fall, men när hon så skulle klämma och känna huruvida Ronja var fixerad eller inte blev hon konfunderad. Hon misstänkte att hon ligger med rumpan nedåt! Så nu ska jag få en tid för ultraljud på måndag, och om det visar på att hon ligger i säte så blir det vändningsförsök direkt. Ännu mera ajäe! Vändningar verkar ju inte ett dugg mysiga! Om det nu lyckas men Ronja vänder tillbaka (varför ska man hänga upp och ned för?), så gör man inga fler försök utan då blir det planerat snitt!
Nu vet vi ju inte om hon verkligen ligger med rumpan nedåt, men om hon gör det så vet vi de nya premisserna.
Fick med oss min journal som man ska ha med sig om man nu väljer en annan förlossning än Borås eller NÄL som Gråbo (Lerum) tillhör.
Efter dom smått omtumlande nyheterna åkte vi hem, pälsade på oss och drog in till stan och Liseberg! Är så mysigt att gå där, men började besöket med att direkt käka mumsig kycklingfilé med klyftpotatis, sallad och sås. Minns inte vad stället hette men det var inte en av de "finare" eftersom dessa hade kö för att komma in! Vår mat var dock ypperlig, men jösses vad mycket barn och barnvagnar det var där! Jag blev nästan svettig själv när jag föreställde mig hur vi en dag skulle vara som dom: Krångla sig in i trängseln, av med tjocka kläder, blöja som behöver bytas, barn som behöver "tissa", barn som inte vill sitta stilla, mat som ska beställas och barn som vill ha det och det! Ljudnivån var därefter, men maten var som sagt riktigt mumsig!
Därefter vandrade vi bland de små handelsbodarna och jag fick mina efterlängtade brända mandlar! Vädret blev inte alls så kallt som vi befarat, så det var riktigt behagligt att vandra omkring, men mot slutet började det tyvärr duggregna!
Vi åkte vidare för dagens cache uppe vid "Lejonet och Björnen" uppe vid Lunden på vägen hem, och nu sitter jag här med stela höfter och överfull mage på grund av mandelfrosseri! Just därför längtar jag efter att få lägga omkull mig, något jag egentligen längtat efter hela dagen!
Finally!
Wo-hoo! Kollakolla! En fungerande strömbrytare! Vi kan tända och släcka takbelysningen i köket med knapp nu, hohohohooo! Och inte bara det, med en annan knapp kan vi tända och släcka fönsterbelysningen också! Inget mera spring till sovrummet!Den unge försynte elektrikern fick klia sig i huvudet både en och två gånger över kopplingen som var gjord. Han ringde tillverkarna till reläna i skåpet, kliade sig lite till men kunde bara inte komma på vad reläna skulle vara bra för. Någon dimmerfunktion var det i alla fall inte. Takbelysningen hade ju två manövreringsknappar, men den skumma kopplingen medförde att om vi ville kunna styra från dom båda, skulle kablar behöva dras om med det antal timmar det skulle krävas. Med tanke på att de brytarna sitter typ tre meter ifrån varandra, så sket jag i det. Så nu är det en knapp till respektive belysning. Fick också fixat det lösa uttaget vid spisen, samt ett nytt uttag indraget till skrubben.
Grymt!Killen uttryckte viss förvåning över att jag var så trevlig. Tydligen brukar de flesta vara riktigt sura och griniga och fråga när arbetet är klart innan de knappt hunnit genom dörren. Va? Man är väl glad och översvallande över att få efterväntad hjälp? Visst, det kostar ju att anlita en elektriker men det behöver man väl inte låta gå ut över honom? I detta fall är det ju inte han som satt priset, så att vara sur är lika meningsfullt som att fräsa åt kassörskan i Ica-affären.
Vill man ha det riktigt gjort är det bara att gilla läget, och det är så gött att nu ha detta avklarat!
Nu står lussedegen på jäsning, vilket ska bli så gott! Glömde förstås slänga i kesellan.Var uppe med Oo imorse och tog ett tag med dammsugaren efter han åkt. Kunde bara inte med att låta elektrikern kryssa mellan dammtussarna! Fixat till alla kontakter till julbelysningen samt julkorten som ska skickas. Det finns alltid några som känns bra att skicka riktiga kort till, och några man liksom bör skicka till. Men själv har jag inget större behov av att få sådana. Är det inte ganska knäppt egentligen? Man funderar vilka man ska skicka till, för fick man kort av dom förra året? Hade man inte själv skickat då så är man säkert struken från årets skicka till-lista och då kan man ju inte skicka själv som ett dåligt samveteskort i efterhand. Och helgarderar man och skickar till alla som man misstänker skulle skicka, men inte får tillbaka så får man dåligt samvete för att ha gett dom dåligt samvete! Ack vilka besvär, säkert bara jag som resonerar så här!
Underbart vackert ute, men får spara promenerandet till ikväll då vi ska till Liseberg med Oos föräldrar. Det ska bli mysigt! Ska köra igång en tvättmaskin, baka färdigt och kanske hinna sticka lite innan det är dags för psykologen och barnmorskan. Gott att vara ledig!
Uh-oh
Jaja, jag ska fatta hushållsrullen, sprayflaskan och papperskorgen och stylta bort och se vart hon behagade placera sina pizzor.
Viktig fråga, eller inte.
Men hur som helst, när jag smörade min femtioelfte macka erinrade jag mig att många smörar denna typ av bröd på andra sidan.
Det som för mig är baksidan, eller snarare undersidan. Dessa hävdar stenhårt att det ju är den självklara sidan, men liktydligt för mig som att lägga gurkan under osten - helt bakvänt! Så, visst har jag rätt? Min bild visar ovansidan, vilket är den självklara sidan för smör och pålägg! Och ja, det är gott med mycket smör! Hyvlade bort några centimeter ost för lite marginal från dess mögliga yttre, och dög resten till Fia så dög det till mig! Ibland är jag synnerligen petig med maten, och ibland inte...(Rätta sidan upp!)
Själavård!
Jag har skottat infarten! Kroppen har generellt känns rätt ok hela dagen, så när jag kom hem, såg all härlig snö och varken kände mig hungrig eller för ond i höfterna var det ingenting att hålla på! Styrka som en daggmask i överkroppen och rörligheten begränsad, men shit vad gott det var! Fortsatte med gångarna på altanen och över gräsmattan, det som ska bli Stefans gång när han ska hit, samt gång till fågelmatarna! Svettades som en liten gris och tog sin lilla tid, men en lisa för själen! Till slut tyckte höfterna faktiskt att det fick vara nog, men då var jag nästan klar. Fyllde på fågelmatarna också då de var duktigt tomma. Får se om detta nu kommer att straffa sig, så sitter nu med förebyggande vetebälte runt höfterna. Men som det känns just nu är eventuella kommande smärtor värda den fullkomliga tillfredsställelsen av att ha skottat snö! Skumt hur jag för endast två dagar sedan aldrig på en spänn kommit mig för att göra en sådan sak, varken fysiskt eller psykiskt.
Nu ska jag belöna mig själv med en burk köttsoppa med bortplockade köttbitar. Mums!
Tankebyte
Nu läste jag några som skulle packa smink! Inte mycket åhnej, bara lite mascara och foundation eller vad det nu heter, för att se lite fräshare ut vid de där första fotografierna. Madonnan med barnet ni vet. Öh, orka! Själv är jag nöjd om jag orkar tänka på att dra en borste genom håret!
Dessutom funderar jag att på allvar be Oo ta en närbild när jag är mitt uppe i en värk, förutom den klassiska efterbilden av en trött men lycklig moder med barnet på bröstet och fadern kikandes i bakgrunden. Det skulle väl bli en bra konstellation? Så här puttinuttigt var det för några minuter sedan!
(Puttinuttigt?)
Vet bara inte, trots förberedelse hur jag kommer att reagera när Oo väl sticker upp kameran i fejan på mig. Antagligen utdelar jag en smocka, eller inte för att jag är upptagen med att skita ut en kokosnöt. Många vittnar ju om att det känns som att skita ut något jättestort! Najs.
Tunn is?
då Gudamänskan till jorden steg ned!
För att försona världens brott och synder,
för oss han dödens smärta led.
...
Folk, fall nu neder, och hälsa glatt din frihet.
...
Ty frälsarn krossat våra tunga bojor
Vår jord är fri, himlen öppen nu är
Uti en slav du ser en älskad broder,
och du ser, din ovän skall bli dig så kär
Från himlen bragte frälsaren oss friden,
för oss han nedsteg i sin stilla grav.
Folk, fall nu neder, och hälsa glatt din frihet.
..."
Alltså, jag är ju inte kristen och så ointresserad att mina kunskaper kanske berövar mig rätten att tycka och tänka i detta fall. Men minns där jag satt i förrgår någonstans mellan snöbollen som träffade Gulingen och snoranfallet vid Frölunda torg. Då uppfattade jag Tommy Körbergs "O helga natt" från Mix Megapol (som bara kör jullåtar hela månaden), och strofen "För att försona världens brott och synder, för oss han dödens smärta led."
I min bittra och självömkande bubbla hittade jag en martyr större än min själv, för är det inte martyraktigt att dö för någon annans skull? "Titta vad jag offrar mig för er, mitt eget liv för era synder skull!" Vad var det för synder? Vad hade hänt om han inte offrat sig? Ååh vad fantastisk han var som offrade sig för vår skull! Hade vi bett honom?? Vad är det för frihet vi så glatt skulle hälsa på? Blev inte människan mer förslavad under en tro som vi skulle "falla neder" inför? En bibel vilkens texter tolkats på så många sätt för att gagna några få, manipulera och orsaka skada, död och till och med krig i "dess namn"? Nej, jag är inte insatt i den kristna historien och anses väl därför enligt de "lärda" inte heller ha rätt att uttala mig ens. Som att säga sig ogilla prinsesstårta innan man smakat den ens, men om jag sett och hört hur många som fått magsjuka av prinsesstårtan hade jag uttalat mig negativt om den också.
Men liksom fotboll för hängivna fotbollsfans som nästan är jämförbara med troende oavsett religion, så finns också positiva sidor. Samhörighet, välgörenhet och gemenskap. För att inte tala om alla trevliga helgdagar och traditioner man kan utnyttja när det kommer till religionen, höhö! Synd bara att tron, fotbollsengagemanget osv liksom det mesta andra kan dras till sin spets, spåra ur och missbrukas. Och hur vågskålarna väger finner jag svårt att ange. För ett förstört liv är väl tillräckligt? En misshandel av fotbollshuliganer eller ett mord på grund av sin tro? Eller ska de anses som "offer" värda de övriga "vinsterna"?
Nej, jag kom bara att tänka på hur just extra sur jag blev när jag hörde den strofen i radion. Har fått andra ifrågasättande tankar också så här i juletider. Som tomten till exempel. Varför ska man ha en tomte egentligen?
En spännade grej för barnen, är det enda syftet? Fick den funderingen när det önskades tomte till syskonbarnen där i varje fall den äldste tror stenhårt på honom. Jag kände liksom why? Vad händer om det inte kommer någon tomte? Ungen får ju klappar ändå och det är ju det enda som betyder något i deras värld. Eller är det dags att strypa cynikerLinda nu med den kommentaren att jag själv bergis kommer att mynta tomten för Ronja när det blir dags. Allt för att motivera snällhet och idka utpressning med när det trilskas om maten. Alla metoder är visst tillåtna har jag hört. Nästan i varje fall.
Decembersnö!
Morgonmys! Vägföreningen sträcker sig precis till grannen, det syns vart snöröjarn vänt så vi har en liten snutt vi får tugga oss igenom på egen hand. Provade att snedställa hjulen höger och vänster när jag stod och slirade i backen, vilket verkade fungera för annars vete tusan om jag tagit mig upp! Man får hoppas det inte blir en snöstormig natt vid avfärd till förlossning!
Elektrikern som ska komma imorgon frågade om det var backigt ut till oss. Hehe, fick honom att snabbt besluta sig för en annan bil med bättre dubbdäck, att inte lita på att gps:en skulle guida hela vägen fram och att inte ringa mobilen när han var på väg eftersom mottagningen är värdelös. Han måste verkligen tro att vi bor i värsta bushen, det trodde i alla fall Jonathan som lyssnade på samtalet. :o)
Har i varje fall tack vare honom nu hittat en perfekt julklapp till Oo, så nej, jag var visst inte riktigt klar! Han har ju redan sin stora klapp som vi hittade gemensamt, men det är ju enligt mig roligt att få ge något som han inte är förberedd på. Finns mycket kul (och onödigt) på nätet! Tack Jonathan som upplyste mig om denna klapp!
Oo såg förresten väldigt sliten ut i morse. Han har ju haft ont i halsen senaste dagarna, så är nog inte riktigt hundra. Tror han fick sova rätt bra i varje fall. Själv ser jag fram emot en ledig dag imorgon, trots att vi båda ska till psykologen på eftermiddagen. Som vanligt inför varje träff känns det lite meningslöst då jag inte känner att vi har något att prata om. Men också som vanligt, så brukar ju hon kunna finna på både det ena och det andra. Därefter blir det en kontroll hos bm innan det verkligen är helg! Hoppas också att elektrikern kan fixa våra strömbrytare så vi slipper springa till elskåpet och reläna för att slå av och på köksbelysningen! Vi har bott där nu i ungefär två år och först nu tagit tag i det!
Och en annan kväll
Visst är det mysigt! Det hade gärna kunnat vara mera snö, men det är bättre än inget!Halvt ombytta roller här hemma nu. Oo kom nyss hem från Malmö och stupade direkt i säng. Han kom i säng sent igår och sov tydligen inget vidare, och så mörkerkörning tur och retur till Malmö med intensivjobb däremellan inför inventeringen. Stackarn får sova en stund medan middagen blir klar.
Konstigt hur humör och hormoner kan ställa till det. Gårdagen känns väldigt fjärran, som att det inte var jag. Vad var jag så himla upprörd över egentligen?
Inga problem att besöka Frölunda torg denna dag i varje fall, och fick några julklappar avklarade. Kunde inte stå emot frestelsen att göra Bräutigams en marsipangris fattigare! Nu ska i varje fall de flesta klapparna vara avklarade. De resterande ligger på Oo att fixa, så nu släpper jag den biten.(Chokladdoppad godisgris!)
(Före detta godisgris...)
Imorgon ska Oo käka julbord med sitt jobb. Jag får vänta till nästa vecka då Hamnkrogen inne på Liseberg väntar. Det ska tydligen vara rätt bra, så det blir ju en go avslutning från jobbet innan jag går på föräldraledigheten. Känns rätt overkligt om man säger så!
Har en känsla av att Oo bara lär äta och sedan lägga sig igen. Jag tror jag inte skulle ha några större problem att göra honom sällskap. Sömn verkar ju göra mig gott, men det är besvärligare att finna en bra sovställning!
En ny dag
Tog en bastu och lade mig i soffan. När Oo kom hem tassade han på tå och fixade middag. Fick i mig litegrann innan jag gick och lade mig och lät honom röja undan. Klockan var inte ens nio, och har sovit relativt obrutet hela natten! Tre toabesök, lite bök med katterna och sovställningar, och även om jag känner mig ganska utsövd skulle jag konstigt nog kunnat sova vidare utan större problem!Oo var uppe i ottan för att åka till Malmö över dagen. I hallen ser jag hans packade BB-väska och blir alldeles varm i hjärtat. Min älskade Oo!
Det blev en bra start på dagen.
Mera galla
Parkerade i Frölunda Torgs garage precis när Oo ringer, och det behövs inte många snälla ord förrän jag sitter där och hulkar av lika delar självmedlidande som självförakt. Spänner på mig bältet igen och kör hemåt. Hade ju ingen större lust att utföra ärendet jag tänkt mig från början, och med rödsvullna blanka ögon och snorig näsa är den obefintlig.
Ronja trycker som en galning hela vägen hem och det gör ont! Trycker tillbaka, men blir lätt illamående istället. Är nog rätt hungrig men orkar fan inte bry mig. Hatar mitt självmedlidande och den oförmåga jag har att rycka upp mig ur det, hatar det fängelse min kropp har blivit och den negativa ändlösa cirkel min hjärna intagit. Någonstans vet jag, hoppas jag att det kommer kännas bättre imorgon, och att jag faktiskt kan tillåta mig att vara så här åt skogen idag. Fuck everything.
Ett försök
Jag får väl bara acceptera att jag har en låg dag idag där allt bara känns fel, jobbigt och oåterkalleligt, där minsta felriktad tanke får mig att i smyg torka tårarna bakom min skärm. Skit.
Gör ändå ett försök att påminna mig själv om att det som komma skall faktiskt inte bara är skit, som det känns idag.
Here goes:
- Oo kommer att bli en underbar pappa
- Ronja kommer att vara världens sötaste eftersom hon är en blandning, inte bara arieasiatisk utan en blandning av mig och Oo
- Vi har alla förutsättningar för att vår lilla familj ska klara sig mer än bra: Fasta jobb, fin bostad, Oos omtänksamma föräldrar och tryggt förhållande
- Mina negativa föreställningar säger ingenting om hur det verkligen kommer att bli!
Njae, det gick trögt att trycka fram de fyra punkterna utan att känna en bitter smak i munnen, vilket såklart ger mig än större känsla av misslyckande. Jag är helt enkelt låg idag.
Oo har sin månadstisdagsträff idag så jag ska ta en sväng till Frölunda torg och bocka av en julklapp. Gott att ha något annat att tänka på en stund.
Neggo igen
Jag börjar vänja mig vid att sakna kraft i händerna och inte kunna knyta dom ordentligt, fick ett anfall av illamående och något jag inte kan beskriva närmare än rejält magknip under natten. Tror det har att göra med att jag lade mig platt på rygg för att skona just den, men magens tryck mot kroppspulsådern kan visst framkalla illamående, så det blev till att välja mellan illamående tillsammans med magknip och ond rygg.
Till helgen är det kvartal för bland annat Body Combat, och som det varit senaste åren är den på Fitnessfestivalen på Svenska mässan. Det brukar vara riktigt ösigt och skoj, och hade ett tag funderingar på att gå dit och bara titta och fota lite. Men när jag gruvar för promenaden från parkering till Hamnkrogen inne på Liseberg och julbordet där, plus det faktum att jag med min klumpiga gravidkropp skulle vantrivas vansinnigt på en mässa bland vältränade smidiga besökare, står jag över. Det var illa nog i omklädningsrummet igår på Gymnasium före och efter mina 45 minuter i poolen. Jag vet att jag inte borde bry mig, jag vet att det bara är tillfälligt, jag vet att det är naturligt och till och med vackert i mångas ögon. Men när jag själv tycker det är fult med nakna gravidkroppar har jag väldigt svårt att känna mig bekväm som sådan inför andra. Kläder på är som sagt ok, men utan! Jag känner mig missbildad, grotesk, bara fel! Just det, det är så jag känner när jag ser nakna gravidmagar, det ser bara fel ut!
Det är inte många veckor kvar nu tills det är slut med egotänket och all min tid och mina prioriteríngar kommer att handla om någon annan. Jag är som sagt trött på att vara rädd, orolig och gruva mig inför mina farhågor, och eftersom de är så meningslösa har det gått rätt bra att skjuta undan dom senaste månaderna. Men borde jag inte känna lite förväntan? Lite längtan och glädje? Tycka om att förbereda ankomsten, sortera kläder, fixa barnrummet och "boa"? Det känns som jag mantrar de idealiska bilderna framför mig av Oo som håller vårt barn i sina armar, tillfällen där allt bara är rosenskimrande och enkelt. Men är det "ärligt" menade tankar hos mig, eller bara just mantran skapade för att det är just så jag borde tänka?
Många hävdar att de ser fram emot förlossningen, välkomnar smärtan eftersom de vet att den ska resultera i något underbart och efterlängtat. Jag har inte ägnat själva förlossningen så många tankar eftersom den är så oundviklig och utom min kontroll. Översköljs bara ibland av en våg av rädsla inför den, vilket jag antar är högst normalt och därför inget jag hänger upp mig på. Tycker snarare det vore konstigt om man inte vore lite rädd inför den fysiska och psykiska påfrestning som barnafödandet faktiskt är.
Men med förlossningstickspåret ville jag bara få fram min oro: Vad har jag att se fram emot? Bilden av Oo som håller vårt barn är så vältummat och slitet att det nästan tappat sin innebörd. Det har gulnat och börjat falla sönder i kanterna. På profylaxgruppen rekommenderades en målbild som gärna skulle vara något handfast, så som ett foto eller klädesplagg som det framtida barnet skulle bära. Vad har jag? Rädsla och oro!
Jag har varit förskonad från direktkontakt med barn på många veckor nu, och kan inte låta bli att känna lite oro inför syskonbarnen som kommer till jul. Samvetet som kommer att tära trots det faktum att det ju inte har något med dom att göra. De representerar ju bara barn, helt ovidkommande att de är min släkt vilket bidrar till den tunga skammen. Pressen att jag borde känna något speciellt, skyldigheten jag känner över att endast kunna finna dom söta men inte mycket mer. Tack och lov att jag finner dom söta i alla fall, blandisar som de är! De flesta andra ungar jag ser tycker jag bara är fula! Och min djupgående rent ut sagt avsmak inför deras kerubansikten gör att jag tror mitt omdöme färgas av vad barnen representerar snarare än hur de faktiskt ser ut.
På fredag är det sista mötet med psykologen på denna sida om födseln. Vet faktiskt inte om mötena lett någonstans. Just nu känns det lite sådär. Vad trött man kan bli på sig själv.
Adams julsång
Premiär!
Det är gulligt på ett sätt att se hur snön kan ställa till det för de stackars Göteborgarna. Total förvirring när parkeringsrutorna försvinner! Hur svårt kan det vara att titta efter och notera att man faktiskt parkerat in andra? Och har en börjat, så följer alla andra bara efter!Själv var det precis jag tog mig upp för backen i morse. Har ju aldrig bytt vinterdäck sedan jag köpte Gulingen, så de går kanske på sista säsongen nu.
Men det är så myyysigt med snön! När vi efter gårdagens ärenden var på väg hem igen på snömoddiga vägar fick jag riktig flashback från uppväxten. Inget slask eller blask, utan tjock snö att arbeta sig igenom. Så här ska det vara vid riktig vinter!
I Mölndal har ett företag en rolig tradition. De hänger upp en julgran med belysning och allt! Jag tror de sysslar med just kranar och liknande, så där hänger den till glädje för alla som passerar på motorvägen! Tycker det är helkul! Till midsommar i år hade de hängt upp en midsommarstång!
Vid storhandlingen igår var det premiär för oss på en helt ny avdelning i affären! Med osäker och flackande blick fokuserade vi på vårt mål: Blöjor för de minsta! Vi grabbade tag i det första vi såg med texten "newborn", det lät ju bra. Sneglade längre bortåt hyllan och såg nåt "newbord" på ett annat paket också, men vågade inte gå längre in. Kommer inte ihåg namnet, typ "Hubbies" eller nåt sånt, men det var inte Libero som är det andra märket efter Pampers som jag känner igen. Alla erfarna föräldrar där ute: Vilket märke är bäst??Oo påminde mig om Jenny och Anders bröllop i Piteå i somras, där vi vid en tävling ställdes mot brudparet och tillika trebarnsföräldrarna om att med var sin hand sätta en blöja på en docka! Vi hade väl på sin höjd listat ut (efter att ha tjuvkikat) vad som var fram och bak på eländet (blöjan alltså), när de var klara!
Kanske det i början blir som i någon film jag såg, att stackars Ronja får ligga med sin blöja med ett antal varv Silvertejp runt alltihopa!
Orkade inte hämta kameran igår, men det var onekligen en söt syn att se Oo komma och lägga sig med sin Frölundahalsduk virad om halsen! Han har ont i den stackarn, så hoppas han inte åker på en förkylning!
Nämnde countdown för ett tag sedan, och nu kan man väl säga att det verkligen är det? Två veckor kvar på jobbet, varav denna är kortis då jag tar sjätte-juni ledigt på fredag. Passade bra för besök av elektriker, samt psykolog och MVC-träff. Två veckor på jobbet och fyra till beräknad kläckning! Vecka 37 nu så kanske inte så konstigt att det mesta bara känns jobbigt och tungt att företa sig. Var ute och skottade lite igår, vilket var så skönt i det härliga vintervädret! Kände mig som en sparris och snabbt gick det inte, men ändå så skönt med lite "vanligt" fysiskt arbete! Kände det däremot efteråt i höfterna...
Tänkte ta en ny omgång i poolen idag vilket ska bli skönt!
Määäätt!
Det traditionella julbordet med hela familjen Wennström på Panget, Oos föräldrar samt bror Nicke med familj. Fredrik på "Panget" hade som vanligt dukat upp en massa gott, men jag frossade mest i sillen och efterrätterna tills min ihopklämda mage sade stopp.Nästan nollgradigt ute och riktigt mysig julsnö på vägen upp, som visserligen inte är så kul att köra i, men skapar riktig julstämning.
Med en månad kvar har jag ännu inte förlikat mig med min gravida kropp, så mer för eventuella framtida skull kom jag på tanken att dokumentera ett heljag i vecka 36, eller 35+6 för att vara exakt.Hehe, framifrån kanske inte ger så mycket, i varje fall inte med kläder på. Men icke någon typisk nakenmage full med bebis, det ser ju bara obehagligt ut!
Känns fortfarande helt osannolikt att vi om några veckor bara kommer att ha en liten blandis! Såg en sjuveckors färsking vid julbordet och att vi ska ha en sån!?
Fick ett anfall av självömkan när Oo kom hem och jag satt och gjorde ett nytt försök att sortera all barnkläder vi köpt och fått. Att jag inte heller denna gång kände något speciellt, samt trötthet efter ännu en natt störd av klåda och värk följt av dammsugning, tvätt, plock och grejande blev ansträngningen att ta sig upp från golvsittandet droppen. Att det ska vara så förbannat jobbigt att ta sig upp från ett golv!
Oo beordrade mig att vila, vilket jag faktiskt också gjorde - efter att ha fixat våfflor till sen lunch.
Hängde lite tvätt också, och slängde i en ny, men sen har jag inte gjort något mera idag. Torkat några spyor bara, och hängt lite mera tvätt tillsammans med Oo efter hemkomsten. Borde tömma kattlådan, men ids faktiskt inte. Det är inte jättebekvämt att stå på huk nu.
Oo har lagt sig i soffan framför "Oceans eleven", och jag tänkte göra honom sällskap nu! Har dock för mig att den filmen inte var nåt vidare... Men funkar nog att somna till!
On, off, on...?
Bara några minusgrader nu och så vackert ute att jag fick knäppa en bild från verandan. Till höger är min fågelholk jag byggde i somras. Det verkar som ett Talgoxepar har flyttat in!
Klev upp strax efter Oo åkt till innebandyn, kört en tvättmaskin, fyllt på fågelmatarna, slagit in de färdiga julklapparna och plockat lite. Strömmen gick precis när tvätten var klar, och har sedan kommit och gått två gånger under nästan en timmes tid. Enligt Göteborg Energis autosvar hade de ett större avbrott, så får väl se om den försvinner igen.
Det är nyttigt med strömavbrott lite då och då. Man får verkligen insikt hur beroende man är av de framrusande elektronerna, den bekväma och självklara livsstil man har idag och hur sårbar tillvaron faktiskt blir. Mat och värme är onekligen beroende av fungerande elektricitet! Liksom varma kläder i bilen för oväntade stopp känns alternativa ljus- och värmekällor lika självklara att ha redo hemma. Liksom möjlighet att kunna värma mat och transportera sig utifall man inte kommer upp med bilen. Trangiakök är därför något jag länge velat införskaffa, och Oos suktan efter en fyrhjuling skulle inte enbart kännas som en onödig leksak! Hoho!
(Alternativ värmekälla!)
Jag tror aldrig jag tröttnar på Molly Sandéns "Hallelujah" och köpet av hennes skiva ångrar jag inte! Många fina låtar som har en förmåga att framkalla en blödig känsla hos mig.
Inslagning av klappar och presenter har aldrig varit något jag lagt någon större tid elelr möda på, för det är väl innehållet som räknas? Att omslaget ändå bara rivs sönder och kastas motiverar inte heller precis. Nu är de flesta klapparna klara i alla fall, men de svåraste återstår: Svärföräldrarna! Hur ska man den skuldmedvetna jag någonsin kunna komma på något som ens är i närheten av att återgälda allt som jag fått av dom? Att de inte vill ha något hjälper inte precis, då min sinnesfrid aldrig skulle tillåta avsaknaden av en endaste liten gåva!
I väntan på Oo igår. Tog med mig min gamla trogna växt med tanken att börja tömma min arbetsplats allt eftersom under de kvarvarande veckorna. Växten är inte så vacker, och ingen kan påstå att jag tagit hand om den särskilt väl. Rötterna är blottade då jorden aldrig bytts ut eller fyllts på, och den längsta delen skulle nog kunna klippas och placeras i ett glas vatten va?
(Hängt med sedan 1995!)
När Oo frågade om middag orkade jag bara inte engagera mig. Föga förvånande orkade inte han heller, så han styrde till Ikea för prima billig köttbullemiddag! Sexton spänn för en portion lagom för mig och två till Oo. En liten toast skagen som förrätt för honom, och en chokladpudding till efterrätt för mig och 88 spänn totalt. Grymt juh!
Restaurangen var full till största delen av småbarnsfamiljer, och latmaskar som vi är med fruktan att Ronja skulle bli en McDonaldsunge, ser vi nu inga större problem med att fostra henne till Ikea-unge, haha!
I och med Oos dubbla köttbullstallrikar blev det ytterst tydligt hur snabbt han "tuggar" i sig maten i jämförelse med vi andra dödliga. Innan jag tömt min tallrik och påbörjat min efterrätt var han klar med sitt och satt och hoppade med benen av påfylld energi! Kan tillägga att hans far är likadan, så om Ronja ärver den egenskapen lär hon inte ha problem att äta! Då lär väl snarare problemet vara näringsbrist orsakat av föräldrarnas brist på kulinariskt förmåga!
När vi väl var på Ikea passade vi på att göra lite ärenden där i form av sängskydd, babykudde med örngott samt två tiopack småhanddukar, tillika kräk- och dregelhanddukar á 29 spänn. Det var det vi skrivit upp på behovs-listan. Sedan blev det en svart matta till vardagsrummet, sängkläder till oss, diverse batterier och lite kökskrokar bara sådär också! Elgiganten och Media Markt fick också ett besök, där jag omsorgsfullt visade Oo hur fantastiskt fin nya DSi XL var jämfört med våra gamla DS, men kom faktiskt bara därifrån med en liten bärbar radio- och cd-spelare som vi tänkt ha med till BB och sedan ha i barnrummet. Okej, en julskiva också med Peter Jöback. Var nog mera sugen på en annan, men Peters var billigast. Duktigt va?
Nu har strömmen faktiskt hängt kvar så länge att jag ska våga mig på en ny tvätt och rasta dammsugaren. Oo är fortfarande inte hemma. Han tog Andreas till sina föräldrar för att skriva ut några biljetter åt honom, för ett julbord ikväll tror jag det var. Vi ska ju också på julbord ikväll, uppe på Panget! Ska bli såå gott med sill, så det ser jag verkligen fram emot!
Äta upp
Titta, mitt fejs ser dubbelt så stort ut som Oos! Kanske det är vinkeln? Kanske det faktiskt ÄR större? Jag har ju faktiskt gått upp över tio kilo!Det var omständigt att ta sig upp ur badet igår, så får nog vänta med att tappa ur vattnet tills jag faktiskt står upp fortsättningsvis. Kan tillägga att samma fas (om det nu finns olika) gick igen igår! Fixades ganska snabbt denna gång dock, men brassar vi för mycket julbelysningar eller vad är det frågan om? Tre gånger på sju dagar, och Göteborg Energi borde börja fundera på en större säkring kanske?
Det är ju andra advent på söndag, det drar ihop sig! Vi inser att vi nu faktiskt måste ta tag i att-göra grejerna innan syster med familj kommer och julen faktiskt står för dörren. Oos utrensade grejer står fortfarande i korridoren, papperskassar med våra skor står i hallen tillsammans med annat som jag inte vet vad vi ska göra utav. Tvättstugan behöver röjas så groventrén kan användas för snöiga och blöta syskonbarn samt barnvagn. Dammet på alla ytor ska tämjas, gästrum och barnrum iordningställas, barnvagnen hämtas, julklappar och Wii-konsolen fixas, tvättberg bestigas, huset barnsäkras för en drygt 1,5 och 3,5-åring och så vidare och så vidare. Och med tanke på hur energiska vi är under veckodagarna hemkomna från jobben, har vi typ tre helger på oss. JÄTTEmycket tid egentligen, men hallå, det är oss vi snackar om!
Julbord på Panget imorgon och Hampus kalas på söndag. Ska dessutom följa ännu ett av Annas råd och skaffa sådan där plastfrotté till mig själv i sängen, utifall att vattnet skulle få för sig att börja sippra eller forsa medan jag sover. Har hört att det inte är den mysigaste vätskan precis, och att få den ner i flera tusenkronorsbäddmadrassen känns onödigt. För att inte tala om hur mycket man lär känna för att försöka tvätta en sådan decimetertjock madrass i dubbelsängsstorlek när man kommer hem från BB! En handduk eller två kanske skulle funka också, men plast känns tryggare. Så kan jag ligga där och föreställa mig min inkontinenta ålderdom i förtid. Shit, bäst att skärpa sig på knipövningsfronten, annars lär jag få känna på inkontinensfasen snarare än jag vill!
Oo fick ett tips under deras pappaprat i onsdags. Undrar just varför dom fick det och inte vi i mammagruppen, med tanke på att tipset var att ha en barnblöja för läckande fostervatten på vägen in till förlossningen, då vanliga bindor sällan räcker. Själv hade jag förberett mig på att ha en hög handdukar mellan benen, men en barnblöja låter ju... mycket bättre.
Oo kollade service och urkoppling av airbag för Saabis. Då det är dags för kamremsbyte skulle det gå på dryga tiotusen, och så fyra till för airbagen! Eh, vi placerar stolen bak istället och väntar med servicen till våren. Det var ju i samband med airbagsfixandet som vi tänkte ta servicen, men nu kan vi bunkra lite pengar istället.
Har ibland undrat lite över det där med barnsäkringen av ens hem inför besök. Det kan likställas med besök av hund tycker jag, för båda varianterna är ju lika oberäkneliga. Hur mycket är man skyldig att ordna för att säkerställa sina ägodelar? Hur stort ansvar kan man förvänta sig av föräldrarna/ägarna? Hur mycket ska man som värd acceptera för att "det är ju bara barn", vilket många anser ursäkta vad som helst?
Läser trådar på FL där barn respektive hundar har förstört eller smutsat ned andras ägodelar, och meningarna är delade om ansvarsbördan. En del anser att man får skylla sig själv som inte plockat undan vasen man var rädd om, medan andra tycker tvärtom. Ibland får jag intryck av att en del föräldrar inte bryr sig för att de helt enkelt inte orkar. De orkar inte hålla koll på barnen hela tiden, en del anser att alla i sällskapet ska hjälpas åt att hålla koll och blir närmast förvånade, nästan förnärmade över att det inte alls var så självklart när olyckan väl händer. Hallå, vi är ju gäster och trötta småbarnsföräldrar så då kan ju de övriga hjälpa till och hålla litet öga va? Det behöver inte vara någon medveten uttalad tanke, men i de flesta sällskap kanske det faktiskt fungerar så.
Nu är jag inte uttröttad småbarnsmamma ännu, men med tanke på hur nojjig jag är idag beträffande skuld och samvete, så har jag en känsla av att jag lär ha rätt svårt att slappna av när jag är på besök med en mobil Ronja hos andra! Och skulle hon förstöra något skulle jag få så dåligt samvete och behöva överkompensera, för det är ju inte bara det materiella värdet, det kan ju vara något med affektionsvärde som förstörs!
Men det behöver inte vara något som går sönder, det räcker med nedkladdade fönster och möbler och jag skulle få vansinnigt dåligt samvete. Men när man väl är trött och "härdad" förälder bryr man sig kanske helt enkelt inte av det anledningen att man inte orkar? Typ "Sådär har jag det varenda dag så då får de acceptera det där lilla under ett besök!"
Det är nog mera attityden tror jag som jag hakar upp mig på. Den där inställningen att man ska acceptera allt som den andres barn gör, "för de är ju bara barn!" och istället för att visa en vilja att kompensera eller be om ursäkt, blir defensiv. Om min valp tuggat sönder min värds skor, hade jag anklagat denne då för att inte varit förutseende nog att ställa undan dom, och därmed haft sig själv att skylla? Ja, man kan mötas tycker jag, försöka tänka på vad en sprallig valp eller småbarn kan innebära och förbereda något, men då också möta samma respekt hos gästerna. De kan inte förvänta sig att man som icke förälder eller hundägare säkrar allting eller håller koll på deras telningar! Eller?
Ååh, kan nästan höra de läsande föräldrarnas tankar: Vänta bara tills du själv har barn!
Ja, det vore ju inte det första av det jag bloggat om som jag fått äta upp, men är det inte det som kan vara lite kul också? Framför allt när jag själv om några år sitter och läser detta! HA, stackars naiva Linda! Jag var verkligen stor i orden då!
Fingervärmare
Att hitta ett par vantar till en spädis var inte det lättaste! Goa Anna som ju har sin nykläckta lilla tös nu har en massa bra tips, bland annat att vantar till hemfärden från BB! Tydligen kan spädisarna vilja hålla sig kvar i sin kringelform att armarna blir småsvåra att tvinga ut i ett par tjocka overallsärmar och istället hamna blottade under hakan. HM hade ju bara modell större med tumme eller fingrar, vilket är tämligen onödigt, men Polarn o Pyret hade några varianter!
HM kunde i alla fall bidra med lite billigare amningsbh:ar samt en mindre snygg men långärmad amningströja. PoP hade en svart rätt snygg, men fann den inte värd pengarna för så relativt kort tid.
Naturligtvis blev det en pärlsockerbeströdd lussekatt också!
Oo spelar innebandy, och jag har frossat i några skivor blodpudding! Lite intressant att jag som annars är så kinkig på matfronten ändå är väldigt förtjust i de där halvmåneformade skivorna. Till och med leverbiff gillade jag, men det var det väldigt längesedan jag åt! Typ när jag bodde hemma! Det är ju inte lika enkelt att fixa till som den blodiga puddingen.
Tror jag ska lägga mig en sväng i badet faktiskt. Eller kanske bryta trenden och ta en bastu istället? Åh, svåra val! Höhö!
Fick en kommentar av en J som belyste poängen med jul tycker jag: Tiden, rutinerna och traditionerna man bygger upp med barnen skapar djupare och godare minnen än prylarna som de tröttnar på efter ett tag. Jag minns än en gång från mina tidigaste år, snöret som mamma och pappa drog genom hela huset, ut och in och upp och ner till en slutlig lite finare present. Julstrumpan vid sänggaveln där några klappar låg, samt början på detta snöre. Det är ett gott minne, att de lagt sådan tid och möda på att dra det där snöret och hur roligt det var att följa det, linda upp det på det kort eller brädbit som det varit fästat vid medan man gick! Det är något jag själv vill göra för mitt/mina barn!
Fortsätter tema jul
Mina som jag kommer på just nu är:
Trolltyg i tomteskogen (Klassiker!)
Love actually (Bara SÅ mysig! Vilken ministory är bäst?)
Karl-Bertil Jonssons julafton ("TYST! Jag ser på tv!!")
Medan du sov (Bill Pullman!)
Ensam hemma 1 (Sågs måånga gånger när den kom!)
(-Var e Fjant!? -Här e jag!!)
Sedan förknippar jag alltid Ivanhoe med jultid, även om det är nyårsfilm. Men man måste ju alltid få störa sig på att han väljer mesiga Rowena istället för Rebecca!
Bland Love Actuallys små parallellhistorier tycker jag själv nog bäst om den med Hugh Grant respektive Colin Firth. Kanske Colin Firths är snäppet mysigare, men blir så varm i hjärtat varje gång jag ser den filmen!
(Myspys!)
Åh, nästan så man vill hem och se på den nu! Har den ju såklart i bokhyllan!
Julfunderingar
Jag ska inte sticka under stolen att den betydligt yngre versionen av mig själv också suttit och förväntansfullt slitit upp papper, och bortskämt fått en hel del klappar under granen. Men visst tackade jag åtmindstone? Fast å andra sidan, vad är ett tack uttalat efter "diskret" uppmaning från en förälders mungipa värt egentligen om ungen inte menar det?
Är vi idag så bakvänt välmenande att vi vill ge så mycket att det förlorar sitt värde för den som tar emot? Gör vi oss inte en björntjänst då?
Jag är så kluven. Oo tycker inte vi ska byta julklappar överhuvudtaget av just den anledningen att det blivit så överdrivet, förväntat och hysteriskt bara för att det är jul. Jag håller ju med, samtidigt som jag skulle finna det jättetråkigt att inte få ge något till min Oo, och visst vill jag gärna ha något av honom! Jag är ju präglad materialist! Det kanske är mängden och värdet som jag värjer mig mot, och det faktum att mottagarna är barn som inte har vett att uppskatta det de får, just de barn som tar gåvorna för givna och ställer krav på dess innehåll. Visst kan de önska, men för många är dessa önskningar liktydliga med självklara förväntningar som ska uppfyllas. Snacka om att ta ifrån en givandets glädje.
Lite kyligt
Väldigt snygg bild tagen i farten (om man nu kan tala om fart för mig nuförtiden, framför allt uppför trappor!). Ville bara bevisa att jag kan stänga vinterjackan! Inte så snyggt kanske, och inga stora marginaler, men det går! Får höra från höger och vänster att jag ser så liten ut, inte alls åttonde månaden och så vidare. Synd att det inte kan kännas därefter också, men å andra sidan hade det väl varit än värre då.Har ingen aning om vad jag har för blöta stänk på jackan. Säkert dregel från mitt flåsande av trapporna. Men SÅ gött att jag kan stänga jackan i denna period av iskyla! Får höra att det är rena vårvädret uppe i norr, medan vi darrar i 15 västkustska ohyggliga minusgrader! Dessutom varnas det för snö överallt - utom här. Synnerligen orättvist, jag vill också ha snö!
Körde min klistund där vid tre-halvfyra i natt, och tog med fötterna också för skojs skull. Lät sedan mina egna snarkningar väcka mig själv femhundra gånger sista timmen innan morgonnyheterna på tv:n proklamerade att Sverige inte alls var så neutralt, vem som nu kunnat tro något sådant ever.
Oo har innebandy idag, men tror jag ska hoppa över stadssvängen och dra till Allum istället. Vid packandet av BB-väskan igår konstaterades att jag inte har fler amningströjor än de som Elin så snällt lånat mig. En långärmad kanske inte är så dumt i smällkalla vintern? Dessutom kan det kanske vara bra med fler än två amnings-bh:ar, då jag minsann hört hur man kan söla åt alla håll och kanter. HM ska få sig ett besök, och kanske konditoriet som hade pärlsockerbeströdda lussekatter.
Till Ronja packade vi några ombytesbodys plus tjockoverall, så när det är dags att åka hem får hon bara ett bomullslager under overallen. Räcker det, när en annan lär vilja ha minst två lager under för att gå utanför dörren? Har iofs packat en filt också.
Apropå kyla så klistrar jag in denna som florerat femtioelva varv på nätet. Tycker dock den är så himla bra!
"En liten jämförelse mellan norrlänningar och resten...
15°C
Det blir inte varmare än så här i Norrland, så vi börjar här...
När det är +15°C
Tar Stockholmarna på sig mössor, vinterjackor och handskar. Norrlänningen solar.
+10°C
Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus. Norrlänningen planterar blommor i trädgården.
+5°C
Malmöbornas bilar vägrar att starta. Norrlänningen cruisar i en Volvo 240.
0°C
Destillerat vatten fryser. Vattnet i Torneälven blir lite tjockare.
-5°C
Folk i Skåne håller på att förfrysa. Norrlänningen grillar den sista korven före vintern.
-10°C
Gävleborna sätter på värmen i sina hus. Norrlänningen tar på sig en långärmad tröja.
-20°C
Stockholmarna flyr till Mallorca. Norrlänningen slutar fira midsommar, hösten har kommit.
-30°C
Folk i Malmö dör av kyla och försvinner från jordens yta. Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus.
-40°C
Stockholm krackelerar sönder i kylan. Norrlänningen köar vid den lokala hembrännarn.
-50°C
Isbjörnarna börjar evakuera nordpolen. F21 senarelägger sin vinteröverlevnadskurs i väntan på bättre vinterväder.
-60°C
Torneälven förfryser. Norrlänningen hyr video och stannar inne.
-70°C
Den falska Norrlänningen flyttar söderut. Norrlänningen blir frustrerad eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus. F21 drar ut på vinteröverlevnadskurs.
-183°C
Mikroberna i maten överlever inte. Samernas renar klagar över att mjölkarnas händer känns kalla.
-273°C
ALL atombaserad rörelse stannar. Norrlänningarna börjar säga till varandra "Helvete, vad kallt det känns ute i dag".
-300°C
Helvetet fryser till is. Norrlänningarna är ensamma."
Ur fas igen
Man ska inte handla när man är hungrig. Man SKA inte handla när man är hungrig. Man ska INTE handla när man är hungrig! Men chiiiips, med dipppppp! Mmmmmmmm! Onsdag är väl minilördag va?Dessutom behöver jag lite tröst här i halvmörkret, då en fas gått igen! Och Oo är inte ens borta! Exakt samma partiella strömbortfall, så nu har Oo dragit skarvsladdar tvärs genom halva huset för att säkra sitt "Bonde söker fru"! :o)
Något av våra tre hushåll gör så att säkringen går, men vi känner oss inte så skyldiga. Maten var lagad och klar, så både spis och ugn var avslagen sedan länge. Ingen tvätt- diskmaskin eller torktumlare, ingen bastu eller ens tv påslagen.
Eljouren skulle först ut till Saltholmen innan oss, så det kan nog dröja en stund innan vi är tillbaka i full kapacitet.
Kan bara konstatera att jag har en väldans tur som har ett stillasittande jobb! Trots det så hugger det smärtsamt till i höften nu emellanåt när dagen går mot sitt slut. Vetebältet - bra köp!
Oo har börjat packa BB-väskan, eller snarare väskorna eftersom vi har två mindre. Känns helskumt! Att packa väska alltså, inte att det är två mindre...
Nu: Soffläge!
Tummen ur
Stora badrummet har platta "touch"knappar med on/off samt dimmer vid konstant tryck.
Lilla badrummet, loftet och sovrummen har vanliga "flip/flop"
Hallen utanför rummen har "flip/flop" närmast i korridoren, med en annan knapp vid kaminen ger den dimmerfunktion.
En annan brytare vid entrén är en "vanlig" dimmer av den typen rund knapp som man vrider för dimmereffekt, vilket jag antar går till takuttagen i vardagsrumsdelen där vi idag inte har något inkopplat.
Och så köket som till fönsterlamps- och takuttaget har dessa "flip/flop"-liknande, men som fjädrar tillbaka så att ett tryck slår på, och ett andra slår av. Och när man så håller inne antar jag att dimmerfunktionen ska slå till, men då står belysningen bara och blinkar samt att det "dunkar" i reläen i elskåpet.
Nu blev det i alla fall till slut Nihlén elmontage som valet föll på. Skillnaden i pris var inte så stor och killen jag pratade med var väldigt tillmötesgående, vilket gör en del i ens val. Alla nämnde de ROT-avdrag i sina prisförslag, så går dessa typer av arbeten under det? Det vore ju onekligen trevligt, i sådana fall omkring 245 spänn timmen, samt en "bilavgift" på 280. Sedan tillkommer väl material och sådant, så det tickar nog iväg ganska snabbt.Den vinande ventilationen får vänta ett tag då vi prioriterar fungerande belysning. Dessutom har vårt Wii lagt av! Det verkar inte kunna läsa skivorna, och många gånger snurrar skivorna inte ens, så det skulle kunna vara mer än den optiska enheten som krånglar. Inte heller billigt att fixa, då garantin för länge sedan gått ut!
Hur många gånger har man inte önskat att man utbildat sig till något mera "självändamålsenligt? Typ elektriker, vvs-montör, bilmekaniker, datorreparatör eller läkare? Nu är man så beroende av andras kunnande där man själv bara kan nicka, tacka och ta emot medan de kan ta betalt för vad som helst och därtill eftersom man inte har någon som helst koll själv!
Och jag som var så sugen på att byta ut mitt DS till nya DSi XL, OTROLIGT nödvändigt. Det får nog vänta en stund... hehe!
Smått och gott
En snapshot genom sidorutan över ett strålande vackert men iskallt Göteborg! På vissa ställen ned mot -15 plus den där typiska isvinden och den fina solen har inte mycket att säga till om. Brrrr!
Det sista föräldragruppsmötet innan våra beräknade förlossingar var rätt ok. Vi träffades där den öppna förskolan elelr dagverksamheten eller vad det nu kallas, håller till. Det pratades anknytning och generellt om tiden efteråt. Lite trögt till en början, men sedan fick killarna gå för sig vilket tydligen var ganska givande för dom enligt Oo. Vi pratade om lite allt möjligt, de olika förlossningsställena vi har att välja på, modersmjölkersättning, kläder och lite sådant om tiden efteråt.
En av tjejerna hade passerat sin beräknade dag nu, så där var det verkligen när som helst!
Här är i vilket fall min "blånad" i ena armhålan samt dess kuddighet orsakad av förstorad lymfkörtel. Vänstra sidan är något mindre och har ingen blånad heller. Det är ömt vid beröring, och direkt tryck gör ont. Ska försöka komma ihåg att boka in en ny provtagning så som läkaren ville där vid nästa månadsskifte.
Servade Gulingen lite med en liter olja då jag har så dålig koll att lampan måste tändas innan jag fyller på. Stickan var snustorr, oops!
Apropå priser och kostnader och inlägget jag gjorde om våra räkningar. Jag minns när bensinpriset smög över tio kronor litern. Vilka ramaskri och protester det var! "Bensinuppror" och namnlistor, men nu höjer man inte ens på ögonbrynen när priset tickar förbi tretton kronor per liter. Oo ska beställa tid för service av Saabis, och det lär ju gå på ett gäng tusenlappar. Dyrt att ha bil som sagt, men ack så nödvändigt för oss!
