Oo jobbar hemifrån, typ. Ett ganska tydligt tecken på att han är förkyld är att han snarkar! Jag är hyperkänslig mot snarkande, kan bli helt galen och kan omöjligt sova. Därför kan jag vara rätt nojjig om jag misstänker att jag själv snarkat i andras närvaro om natten. För Oos del ingen större fara eftersom han sover som en död, men när jag väcker mig själv av mina snarkningar förundras jag över att inte han hört dom också. Framför allt nu under graviditeten och det vanliga symptomet nästäppa infallit hos mig har snarkningarna kommit som ett brev på posten.
Nu misstänker jag dessutom att min käre make smittat mig, då jag också har ont i halsen och känner det där olycksbådande trycket i huvudet. Vore ju perfekt att vara sjuk lagom till vi ska bli tre i familjen. Men förhoppningsvis ska denna förkylning vara relativt snabbt avklarad. Oo är så söt där han sitter med sin Frölundahalsduk runt halsen och temuggen i högsta hugg.

Jag gjorde en typisk Linda-blunder igår. Eftersom jag fick nytt DS av Oo i julklapp, och Nina och Anders fastnade så i "Professor Laytons" äventyr, beslöt jag att ge dom mitt gamla DS. Skickade med det och laddaren när de åkte, men missade den väsentliga grejen att jag skickade fel laddare! Så när jag fick röd lampa igår upptäckte jag mitt misstag och får nu spela på minidisplayer igen på Oos DS, tills jag fått skickat tillbaka laddaren från huvudstaden! Aurgh alltså!
Blir alltså en liten tur ut i alla fall idag för att posta deras rätta laddare och kanske handla lite när man ändå är ute. Dagens cache måste ju tas också. Gårdagens loggades uppe i Guldheden efter middagen, och hade Oo dumpat av mig där hade jag aldrig hittat därifrån. Jag är verkligen kass på Göteborg, men är ju så sällan där inne och snurrar.

Räkningarna är betalade nu i varje fall, dryga niotusen blev det denna gång, förutom de automatiska betalningarna som huslån, CSN och sådant.
Ett tunt lätt snöfall på utsidan och tvättmaskinen går. Då jag haft en kass sovnatt är det gott att inte ha några jättemåsten på dagens program. Konstigt att man kan vara så trött men ändå inte somna, och vakna titt som tätt för att knö med katter, svettas, frysa, pinka, vända sin klumpiga lekamen och peta på en snarkande Oo.

Han håller nu på att tappa upp ett bad till sig själv och botaniserar för att kunna ha datorn intill samtidigt! Ett annat väldigt tydligt förkylningstecken hos Oo är att han blir tyst, eftersom han har ont i halsen. Så det blir rena monologerna man håller, där man skulle kunna tro att han obefogat kör "the silent-treatment". Några förkylningar senare har jag vant mig :o)
Jag funderar på att göra bort ärendena på utsidan så det är gjort, men först kanske en frukost inte vore så dumt.

Oo kör sina frukostmackor...
i badkaret!
 

("Stör mig inte - jag jobbar!")