Finally!
Den unge försynte elektrikern fick klia sig i huvudet både en och två gånger över kopplingen som var gjord. Han ringde tillverkarna till reläna i skåpet, kliade sig lite till men kunde bara inte komma på vad reläna skulle vara bra för. Någon dimmerfunktion var det i alla fall inte. Takbelysningen hade ju två manövreringsknappar, men den skumma kopplingen medförde att om vi ville kunna styra från dom båda, skulle kablar behöva dras om med det antal timmar det skulle krävas. Med tanke på att de brytarna sitter typ tre meter ifrån varandra, så sket jag i det. Så nu är det en knapp till respektive belysning. Fick också fixat det lösa uttaget vid spisen, samt ett nytt uttag indraget till skrubben. Grymt!
Killen uttryckte viss förvåning över att jag var så trevlig. Tydligen brukar de flesta vara riktigt sura och griniga och fråga när arbetet är klart innan de knappt hunnit genom dörren. Va? Man är väl glad och översvallande över att få efterväntad hjälp? Visst, det kostar ju att anlita en elektriker men det behöver man väl inte låta gå ut över honom? I detta fall är det ju inte han som satt priset, så att vara sur är lika meningsfullt som att fräsa åt kassörskan i Ica-affären.
Vill man ha det riktigt gjort är det bara att gilla läget, och det är så gött att nu ha detta avklarat!
Nu står lussedegen på jäsning, vilket ska bli så gott! Glömde förstås slänga i kesellan.
Var uppe med Oo imorse och tog ett tag med dammsugaren efter han åkt. Kunde bara inte med att låta elektrikern kryssa mellan dammtussarna! Fixat till alla kontakter till julbelysningen samt julkorten som ska skickas. Det finns alltid några som känns bra att skicka riktiga kort till, och några man liksom bör skicka till. Men själv har jag inget större behov av att få sådana. Är det inte ganska knäppt egentligen? Man funderar vilka man ska skicka till, för fick man kort av dom förra året? Hade man inte själv skickat då så är man säkert struken från årets skicka till-lista och då kan man ju inte skicka själv som ett dåligt samveteskort i efterhand. Och helgarderar man och skickar till alla som man misstänker skulle skicka, men inte får tillbaka så får man dåligt samvete för att ha gett dom dåligt samvete! Ack vilka besvär, säkert bara jag som resonerar så här!
Underbart vackert ute, men får spara promenerandet till ikväll då vi ska till Liseberg med Oos föräldrar. Det ska bli mysigt! Ska köra igång en tvättmaskin, baka färdigt och kanske hinna sticka lite innan det är dags för psykologen och barnmorskan. Gott att vara ledig!
haha... vad jag känner igen mig i ditt julkortsbryderi... sitter själv och resonerar likadant varje år. Det har tack och lov blivit färre och färre julkort med åren då internet och sms osv kom in i bilden. Hade nog inte saknat julkorten om den traditionen försvann...samma stress varje år att hinna i tid osv. Men det är klart- enda sättet att få se vissa gamla kompisars barn växa upp förstås med det årliga julkortet ;-)
Ramlade in av en slump på din blogg för några veckor sedan och jag har fastnat... du har en massa funderingar och tankar som jag kan känna igen mig i och det är så skönt att nån vågar prata om det så öppet och ogenerat och utan att tänka på hur man ska känna och tycka- för det är inte alltid så...
Hoppas ni får en trevlig tur till Liseberg!
Haha, skönt att man inte är ensam om julkortsbryderiet! Visst har det (tack och lov) tunnats ut, så det är ju främst den "äldre" generationen man nu skickar till. Sedan får man väl se om man blir en sådan förälder som ska sprida sina tomteklädda barn varje år! Xo)
Kul att du fastnat, blir alltid så glad när jag får bekräftelse att jag inte är ensam om mina många funderingar. Även om man egentligen vet om det, så är det ändå gott att få "höra".
Tack det blev en trevlig sväng men mycket folk!