Ett tråkigt inlägg..
Dagen har annars varit lugn förutom innebandyn. Oo placerade ett jack i mitt smalben, samt förpassade mig över sargen, men jag gjorde rätt många mål faktiskt! :o)
Sedan blev det storhandling innan vi fick slappna av lite framför tv:n och ta en skön tupplur. Jag stickade färdigt ponchon! Johan hjälpte mig göra en av bollarna, men nu kan jag ju inte visa resultatet i och med att han har kameran! Den blev lite liten, så nästa gång blir det en large. Och dess första stycke har jag nyss stickat färdigt!
Jepps, jag köpte garn för ännu en likadan poncho, men en mörkare grå nyans. 20 nystan, och det kommer inte att räcka, men det var alla de hade inne!
Trökigt att jag inte hade kameran. Jag som tänkte dokumentera min fina middag, men nu får ni föreställa er det istället: Fiskbullar i hummersås (mums!), direkt ur kastrullen. Och sedan efterrätten: Chokladfondue och Tuitti Frutti godis!
Nu när jag de facto blir arbetslös om en månad, har tankarna flugit en hel del. Vad ska jag göra nu? Vem vill anställa någon som kan kläcka barn inom en överskådlig framtid? Nej, de får ju inte diskriminera så, men oundvikligen lär man sorteras ut ganska snabbt. Lärarvikariat visst, men så var det ju den "lilla" (snarare stora) grejen, att jag ska gifta mig, och blir borta nästan fyra veckor! När jag är tillbaka är mitten av april passerad, och i början på juni slutar skolorna. Visst, det kan finnas behov då, men de vikariat jag hittat på arbetsförmedlingen har tillträde typ nu. Så ok, jag kan jobba en månad, sen behöver jag vara borta fyra veckor! Lämplig kandidat till vikariatet? Hm, tror inte det!
Nej, redan innan jag nu fick sparken, fick gå, blev avskedad, kickad (vad kallas det mera?), så hade jag faktiskt fått lite små idéer på att starta eget! Varför det? Jo, för att i Olofstorp har vi en handelsträdgård vid stora vägen där man svänger av på vägen som slutligen leder till oss. Intill där har det legat en liten take away Thai-restaurang. En liten sidobyggnad som nu står tom. Jag har sneglat på den ett tag, och liksom fått igång tankarna lite! Så pass att jag nu anmält mig till "starta-eget" träffen i april, och börjat undersöka lite försiktigt. Inga beslut fattade över huvud taget, utan bara enkla efterforskningar för att bilda mig en uppfattning om huruvida det egentligen funkar, vilka kostnader det handlar om och så vidare. Jag frågade killen i kiosken intill innebandyn vad en kassaapparat och kortterminal kostade (ca 20 000 för kassaapparaten, och kortterminalen hyrde han). Jag har försökt kontakta ägaren till gamla thaistället, men de i handelsträdgården berättade att ägaren söker någon som vill hyra. Likaså har jag kontaktat en distributör av de produkter jag skulle vilja jobba med, och deras återförsäljare skulle kontakta mig. Jag vill som sagt bara bilda mig en uppfattning om kostnader, vad som krävs och så vidare innan jag fattar ett beslut.
Men mycket hänger på lokalen. Vore det inte för den hade jag aldrig fått dessa tankar. Får jag inte tillgång till den, faller hela idén. Jag vill bara utforska alla möjligheter jag har, och om jag inte gör det nu, när ska jag annars göra det??
Knorr i magen! Jag måste gå och se om jag hittar något att äta! Oo lär ju inte ringa ännu på ett tag!
Vardagsmaten...
När den tråkiga vardagsmaten ska planeras och storhandlingslistan sammanställas, förbehåller sig frun (eller ja, den blivande frun då), rätten att redigera utbudet efter eget tycke! Moahahahaha!
Kom på en annan sak...
Kanske redan på måndag kommer min ersättare! Det innebär att jag kommer att ha henne hängandes över axeln hela tiden! Detta innebär inga inlägg! Bu-hu-huu!
Romantik?
Lite på skämt mailade jag Oo min kollegas argument, och fick detta till svar:
Han är så romantisk min Oo!
Ni där ute som vet: Bekräfta gärna, är det så att föräldrapenningen baseras på senaste inkomsten, dock inte a-kassa?
Omotiverad...
Jag pendlar fortfarande mellan resignation och förväntan inför framtiden. Och tycker fortfarande att silverskorna är gräsliga!
Maria tog mig åt sidan för litet allmänt prat om att hon inget visste, frågade hur jag mådde och så vidare. Vad ska man säga? Det är ju bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Dock var hon inte så nöjd med att hon inte fått veta något, vilket tydligen är det korrekta förfarandet vid utbyte av konsulter. Helena och Christoffer är inte nöjda, vilket är en liten tröst.
En månad...
...är min uppsägningstid från och med denna dag. Under den tiden ska jag lära upp/lämna över till en annan Elanare som varit anställd längre. Efter förhandlingarna med facket hade de tydligen bestämt det så. Volvo var inte så glada, men accepterat ändå. Jag ringde Helena direkt efteråt. Fick senare ett mess tillbaka att Maria, min närmaste chef på Volvo blivit jättearg. Hon visste ingenting!Menmen, det blev ett kort möte där han höll sitt lilla tal där han förklarade bakgrunden till varför det nu blev så här, och så fick jag skriva på uppsägningspapper. Det var första gången jag fick göra det. Så var det tack och hej.
Jag styrde stegen direkt till Korsgatan och till ett litet advokatkontor. En enkel platsannons hade gjort mig nyfiken, så jag hade bestämt mig för att kika förbi när jag ändå var inne i stan. Det kändes lite kuligt att kanske gå från ett multinationellt företag, till ett litet privat med en ägare och endast en anställd! Ett enkelt receptionistjobb med visstidsanställning kanske kan vara något för en som kanske kommer att kläcka barn framgent. I vilket fall, så blev jag nyfiken, men de hade hunnit gå hem för dagen. Får se om jag skickar en formell ansökan.
Sedan blev det uppdrag skor! Hittade ett par vita med bling-bling för halva priset (199, och ja, det är strassliknande grejs på sidorna!), och ett par hiskeliga blanka saker (några timmar under en klänning där de knappt syns får funka), också för 199 spänn! Det tyckte jag var ganska ok.Sedan mötte jag Oo på "Lasse på Heden", där jag laddade för combaten med grillkorv och strips. Johan skulle på Frölundamatch med Andreas, så han blev kvar i stan medan jag styrde söderut.
Det var bra uppslutning, bara tre lediga platser och jäklar vilken energi jag hade! Hade Linda lite aggressioner att leva ut?
Nu efteråt är jag helt slut i armarna! Men det känns rätt gött.
Har jag sagt att Gulingen spinner som en kissekatt?
Knäppte en bild på min Oo när han kom genom dörren, strax efter mig. Liksom förra gången han var på match, så sammanföll våra hemkomster. Jag stannade och tankade och fyllde på spolarvätska också (och köpte en påse m&m:s). Sedan körde jag därifrån med tanklocket öppet... Linda är lite trött tror jag.
Har gjort en finjustering av vår inbjudan som ska mailas till diverse folk på andra sidan Atlanten. Det börjar ju närma sig nu!Jag är dock riktigt stolt att jag fixade skorna på så kort tid! Okej, framför allt "fin"skorna tycker jag faktiskt är rätt fula. Men de andra silvriga jag hittade kostade sexhundra eller mer, och var öppna i tårna, och det varken gillar jag eller tycker de var värda.
Sportskorna kan var kul att ha, och framför allt bekvämare! Vi hade en liten idé på kul bröllopsbild, vilket vi dock tror blir svårt att genomföra, men det skulle vara Oo på en klassisk San Francisco-spårvagn och så jag springandes efter, med klänningen högt lyftad och riktiga lubbarskor! :o)
Nåja, det var denna dag. Imorgon blir det finslipning av CV och sådant, och så ut och jaga jobb som så många andra också gör. Jag trycker undan de negativa tankarna och försöker som sagt se möjligheterna istället! Jag tog mig friheten att boka in en träff som arbetsförmedlingen i Lerum hade om att starta eget, och så ska jag se vad det finns på vikariefronten som lärare.
Tror ni jag känner mig omotiverad att gå till jobbet nu eller?? Ööh.
Nu är det dock dags för sängen. Sov gott!
Dagen D
Vi får se.
Jag ska i varje fall klicka runt lite och kolla vad jag behöver ordna för att söka a-kassa, samt vilka andra möjligheter det finns på arbetsmarknaden. Jag är ju öppen för ganska mycket som sagt, men det är ju en viss konkurrens om jobben här nere nu!
Christoffers fru som var en av dom som självmant slutade härifrån när hon förstod att hon ändå skulle få gå, hade undersköterskeutbildning att falla tillbaka på, och fick nytt arbete direkt inom hemtjänsten. De hade fem lediga tjänster nu, och 136 ansökningar! Alla från Volvo! Det är skrämmande och så tragiskt. 136 stycken! Så många människor, så många som kan ha barn, hus och bilar med räkningar som obönhörligt ramlar in varje månad.
Men jag kan inte låta bli att tro att Gulingen bryr sig om mig! :o)
Jag menar, de hittade inget fel på vare sig batteriet, eller att något annat som skulle vara anledning till att det laddat ur. Gulingen ville se till att den kom till doktorn, så jag skulle passa på att påpeka vibrationerna, så de skulle upptäcka hjullagret och i sin tur de söndertrasade distansringarna! Det måste ju vara så, eller hur? :o) På vägen hit kunde jag inte låta bli att bli lite sentimental, och gav Gulingen en liten smekning längs ratten. Min fina Guling!
Jag kan inte bestämma mig för om Gulingen är en "han" eller "hon". Det känns lite fel att säga "den" tycker jag. Gulingens hela riktiga namn är ju Seat Leon Stella. Seat är ju onekligen rätt "det"-aktigt, Leon killnamn och Stella tjejnamn! Var tycker ni? Han eller hon? :o)
Combat ikväll. Jäklar vad jag ska köra! Mina stackars deltagare ska gråta svett! Moahahahahaha!
Förklaring...
...på föregående lilla inlägg. Jag hade precis betalat räkningarna och hade mat på både spis och i ugnen. Nu sitter vi mätta och trötta framför skräm respektive skärm och tv. Lägger in Oos sexiga mundering från gårdagen, så jag kan dra lite på smilbanden emellanåt.När jag visade bilden på mig för Oo, glodde han någon sekund. Sedan utbrast han:
"-My preeecious!"
Han har rätt. Jag ser ut som Gollum i "Sagan om ringen"! Men det är en sak om jag tycker jag ser anskrämlig ut. Han ska inte hålla med!
Menmen, Gulingen hämtades efter jobbet, och jag blev drygt 2800 spänn fattigare.
Jag: -Har det gått bra?
Mattias: -Jadå, jadå det har gått bra, men jag har något att berätta för dig.
Jag (suck): -Inte mera dåliga nyheter nu! (Förklarar längre ned)
Mattias: -Nejdå, inget sådant, men du ska vara glad att du är i livet!
Jag (studsar till): -Jaså? Vadå då?
Och så går han iväg och plockar fram en påse där han visar en sorts plastring.
Mina sommardäck sitter på aluminiumfälgar. Dessa kräver en så kallad distansring som man sätter på själva hjulupphängningen för att fälgen ska få ett visst avstånd från "fästet". Mina vinterdäck kräver inte sådana ringar, men nu hade dom lämnats kvar när vi bytte däcken i höstas.
Minns ni omständigheterna? Jag hade fått min andra punktering på en vecka och Johan kom till jobbet med vinterdäcken, så de sattes på i skenet från en ensam gatlykta på parkeringsplatsen.
Jag hade totalt glömt bort dom ringarna, och Oo, visste ju inte om dom! Följden blev att ringarna slets sönder och alla mina däck därmed blev sittande lösa! Nästan som att man inte skruvat in bultarna riktigt hela vägen. Detta samt det kassa hjullagret gav upphov till vibrationerna!
Det är nästan så man kan tro att Gulingen vägrade starta för att hamna hos doktorn så detta skulle upptäckas! :o)
Det var Gulingen. Strax innan jag lämnade jobbet fick jag ett samtal på mobilen. Regionschefen för Elan IT. Han frågade om jag hade möjlighet att komma in till kontoret imorgon, med anledning av de varsel jag säkert hört talas om.
Jag fattade med en gång. Han ville ta allting imorgon, men jag fick övertala honom för att få besked.
"-Du kommer inte bli glad." Sade han bara. Jahapp. Så blev det alltså. Jag klarade mig inte ändå. Jag ryker. Bort från Volvo och Elan.
Jag ville ha en tid, dvs från och med när måste jag gå? Han ville verkligen inte ta det via telefon, så jag fick till slut fråga:
"- För min eller din skull?"
- Eh, tja, för din.
- Men jag vill ju veta, det tål jag, och det är ju bättre än att gå hem och grunna tills imorgon!"
Till slut tryckte han fram att han faktiskt inte visste, för de samtalar med Volvo.
Aha. Jag fick ju mitt kontrakt förlängt där innan jul, men de samtalar med Volvo. Deras avtal fortsätter alltså, uppdraget fortsätter, men Elan vill ha in en annan Elanare som varit anställd längre.
Det är i varje fall min (och Christoffer och Helenas) kvalificerade gissning. De blev helt chockade, medan jag nog inte riktigt tog till mig det ordentligt förrän i bilen. Då började tankarna flyga runt i huvudet på mig. Vad händer nu? Vad ska jag göra nu? Nu måste vi vänta med barn, för vem vill anställa en som är på gång och ska skaffa? Får jag något nytt jobb överhuvudtaget? Jag måste fixa a-kassan, hur går det med huset? Jag kommer att vara arbetslös. Jag får ta fler vaktjobb, kanske fler combatpass? Det räcker ju inte långt! Vart ska jag söka mig arbete?
När jag lämnade doktor Seat och styrde Gulingen hemåt, kom andra tankar. Jag försökte se möjligheter istället. Jag är ju öppen för de flesta typer av arbeten om möjligheten ges. Och jag har ju en viss trygghet i min lärarutbildning. Kanske det finns något vikariat någonstans? Det kanske är bättre med vikariat än fast lärartjänst, då man kanske slipper allt det andra, och bara fokusera på undervisning? Kan jag starta eget? Prova en helt annan bransch?
Känslorna och tankarna böljade väldigt upp och ned hela vägen hem. Några sekunder kände man sig ensam, hjälplös, kastad ut i det okända, chockad, ledsen och förbannad. Nästa sekund var det "Jaja, det ordnar sig". Jag vet ju faktiskt inte ännu vad jag kommer att få höra imorgon klockan 16.00, men jag kan nästan lova att jag får veta att jag har en månad kvar på Elan, vilket är ganska ironiskt, då det då blir precis ett år sedan jag började!
Det blir nog en tidig kväll ikväll. Både jag och Oo är jättetrötta. Oo har så fullt upp med alla förberedelser, samt försäljningen av huset. Fotograferingen idag gick visst bra, så bilder kommer nog snart! Han har så mycket att hålla reda på, mycket som ska ordnas med visumansökan, och jag vet inte riktigt vad jag kan göra! Nästa vecka blåser han och Monica upp till Stockholm för att lämna ansökan på amerikanska ambassaden. Jag hade ju först tänkt och velat följa med, men med tanke på dagens vändning, så ska jag jobba varenda kvarvarande dag jag har!
Skit också. Jag trodde verkligen att jag skulle klara mig! :o(
Vad f-n ska jag göra nu?!
Skor!
"-Inga problem, det är bara att komma! Se till att du har bh och de skor du ska ha."
Shit. De där skorna ja, som jag bara skjutit på för jag har ju haft så gott om tid. Det är inte mycket jag behövt tänka på eller göra inför vårt bröllop, men skorna och klänningen fick jag banne mig se till att ha klart tills avresan. Så nu är det att hitta silverskor som gäller! Hittar jag inga, får jag köpa några andra och en burk med silverspray. Jag har ju inte precis lust att lägga hundratals kronor på dom heller, för hur många gånger kommer jag att få användning för ett par silverskor efter den dagen? Jag är lite sugen på ett par joggingskor också i silver, men det känns faktiskt lite enklare att hitta och spraya. I värsta fall har jag säkert något gammalt par jag kan använda.
Kan som sagt...
Utmaningen går ut på att skriva ner fem ogoda maträtter, och sedan skicka dem vidare till fem andra bloggare för att se om de vill/vågar äta detta. Vidare ska man tala om ifall man vågar/vill äta något från utmanarens lista.
Purplerains ogoda lista:
1. Blodpalt- blev äcklad när jag såg smeten en gång, men skulle väl antagligen gilla det.
2. Val- en sämre version av lever. Lever är man ju van vid sen skoltiden.
3. Tunga-det är tanken på vad det är som får mig att rygga. Uggh!
4. Musslor-fast jag har förstås inte smakat.
5. Sushi- som jag längtade, så besviken jag blev. Men jag ger inte upp, vill tycka om det.
Mina tyckanden om Purples lista:
1. Blodpalt- Var längesedan jag åt det nu, men mm, vad gott det var! Inte lika bra som orginalet, vanlig palt, men gott ändå!
2. Val- Njae, tror inte jag skulle gilla det. Främst för jag ogillar jakten på dom.
3. Tunga-Brr, nej tack också här! Har ni sett där de ligger i charkdisken? Med smaklökarna och allt. Visst, det är en muskel som allt annat kött, men det är ju en, en tunga!
4. Musslor-Smakar varken gott eller jätteläskigt. Föredrar att slippa dom. Har alltid fått sand i dom de gånger jag provat, men det hör visst till har jag hört. Att äta rubb och stubb tar också emot. Fortplantningsorgan, matsmältningsorgan...urk.
5. Sushi- Blev illamående första gången, men nu gillar jag det skarpt!
Min egen ogoda lista:
1. Entrecote - Har aldrig förstått tjusningen över denna köttbit. Alla jag provat har vara varit senor! Och senor ger mig kväljningar. Bort, bort!
2. Bläckfisk - Dess armar med sugkopparna. Nej tack!
3. Sniglar - Samma sak som med musslor. Plus att konsistensen verkar läskig!
4. Haggis - Adrig provat, men tackar ändå nej om jag nu mot all förmodan skulle ställas inför möjligheten.
5. Surströmming - Beklagar och ber om ursäkt till mina norrländska rötter, men det går bara inte!
Jag låter utmaningen skickas vilt ut i luften, så får den som känner för det haka på! Det är ju lite småkul att läsa andras.
Gu-u-hu-hu-hu-u-ling!
Jag ringde försäljningsavdelningen där tjejen i andra änden lovade att gå ut till verkstaden och kika på patienten. När jag stod utanför Mölndals sjukhus (där Apoteket visade sig hunnit stänga), ringde hon upp igen. 44 000 skulle jag få lägga emellan! Min Guling var alltså inte värd mer än 15 000! Om jag ändå skulle byta upp mig, rekommenderade hon kanske något fler år yngre än bara ett, som tex den Leon de hade inne från -05. Då skulle jag få lägga till 59 000. Alternativt prova sälja Gulingen privat, då jag antagligen skulle få mera för den. En snabbsökning av Leon:er i landet -02:or som gått några mil, låg på 43 000 och uppåt...
Jag ringde upp Oo och bollade lite. Det enda bilbyte vi diskuterat och sett i framtiden, var ju eventuellt till något större vid en eventuell tillökning. Sedan skulle Goldie eller Gulingen få verka som den alternativa bilen tills den föll ihop. Att lägga ut över 40 000 kändes inte riktigt planenligt, och våra nuvarande kan repareras ganska rejält innan vi är uppe i den summan.
Samtidigt som jag pratade med försäljaren, så antydde hon att Gulingen var klar. Det verkade bara ha varit batteriet som var dött. Så i morse åkte jag oanmäld dit för att hämta min Guling. Karln sade mycket riktigt att den var klar och backade ut den ur verkstaden. Batteriet hade varit dött, de hade laddad upp det nu, och de hade inte hittat något fel på bilen, eller någon anledning till varför det laddat ur. Jahapp.
Jag frågade om vibrationerna, vilket de glömt att kolla. Så jag fick behålla låne-Ibizan en stund till, och hämta Gulingen i slutet på dagen. Då passade jag på att styrka hans syn på mig som blåst brud, genom att be honom visa hur sjutton man fick upp tanklocket på lånebilen! Jag hade låst upp "vrid-spärren" med nyckeln, men vridit och vridit utan att få upp lockeländet! Jag stod där som en idiot på OKQ8-tappen tills jag gav upp och drog. Tänkte bara betala en hundring extra när jag hämtade Gulingen istället. Men när jag nu skulle behålla den en stund till kände jag att jag skulle bli tvungen att fylla på i tanken.
Mattias (som karln heter, och nu är van vid mina besök), följde mig ut och jag visade hur jag öppnat spärren och sedan hjälplöst vridit och vridit - åt fel håll!
"-Du får ursäkta en kanske spydig fråga, men hur gör du när du öppnar vattenkranen?"
Det värsta är att karln, förlåt Mattias verkar helt humorlös. Min idioti hade fått honom att slösa tid på att gå ut och visa den korkade bruden hur man öppnar ett beskedligt tanklock! Förlåååt!
Det var tidigt på morgonen, ok?
Jag hann ta några morgonärenden innan de ringde upp. De hade varit ute och provkört och snabbt konstaterat att vänster hjullager fram behövde bytas! Okeeej, en snabbt uppskattad kostnad på två och ett halvt tusen spänn. Jag tackade nej till att byta batteriet för 1400...nu är det ju fulladdat, så dör det igen kan jag ju bogserargrejen nu. Heh.
Den automatiska frågan blir ju då: När måste då det högra bytas? De där bak? Och vibrationerna? Hade de med hjullagret att göra?
När jag ändå var igång och vara korkad, frågade jag hur bromsskivorna såg ut. Ska jag spendera pengar på Gulingen är det lika bra jag gör det när den ändå är inlagd! Så nu har jag riktat deras uppmärksamhet mot bromsskivorna också, så nu väntar jag nästan bara på att de ringer och meddelar att ett ingrepp behövs där också!
Varför jag frågade? För att bromsoken eller vad de nu heter, inte ligger över hela skivan eller hur man nu ska beskriva det. På besiktningen sade de att det inte är någon större fara, oken behöver inte ligga mot hela, men själva "bromsklossarna" (tänk cykel och de där gummiklossarna som slits ned) var lite slitna.
Lönen kommer idag va? Får se hur mycket som är kvar efter Gulingen är klar!
Ajaj, mina käkar har gått i baklås!
Jag kunde inte låta bli att frusta till när jag såg denna bild fläkas ut på gp.se:s förstasida.
Är det bara jag som tycker det ser lite småstelt ut? Men det är klart, stackarna måste ju hålla sina leenden tills alla blixtrat färdigt. De kan ju inte se sura eller neutrala ut gudbevars! Men vete katten om detta var så mycket bättre!
Fast Vickan har nog ganska god övning, vilket kanske förklarar varför hennes ser liiite mera naturligt ut.
Kan inte låta bli att höra dom viska i mungipan till varandra, alltjämt leende:
"-Öh, hörru Vickygullet, jag har kramp i kinderna!"
- Danne älskling, get used to it!"
Fniss!
Jaja, grattis, grattis, ja må de leva och allt sånt. Nån som vill skicka en hälsning? De är säkert jätteintresserade och läser varenda en!
Förlåt, ironin flödar. (Majestätsbrott?)
Vickan + Danne
Är det någon som bryr sig verkligen så pass att det förtjänar sådan uppmärksamhet? Själv tycker jag det är förjäkligt att mina surt förvärvade skattepengar ska gå till deras omotiverade lyxliv!
Jaja, tjöta om "någon som representerar landet", "traditioner" och gläglägläh! Ta väck hela eländet säger jag, eller låt familjen knega och leva som en vanlig svensson! Då kan de representera något man kan känna lite stolthet över!
Usch, nu blev jag sur, och bara för att jag ödar energi på att vara sur blir jag ännu surare! Måste gå in på Blixmans blogg och titta på lite cupcakes igen!
Vitlök...
Klickar runt lite och letar information om sprickor i mungipor. Ibland har jag fått en fin spricka i mungipan som inte är skön. Efter någon dag har den försvunnit, men inte denna gång! Nu har jag gått med den minst en vecka, och man gapar ogärna, då man känner hur den spricker upp. Ajajaj!
Det mesta jag hittar om sprickor som inte har andra symptom som blåsor, rodnad osv, är järn- och vitaminbrist.
Av någon outgrundlig anledning känns det som en ganska vettig förklaring. Jag är ju inte precis känd för mitt nyttiga födointag, och många gånger hade jag nästan önskat att hon i "Du är vad du äter" gjorde ett besök och visade på alternativa nyttiga rätter! Jag tror faktiskt det skulle vara ganska behövligt i mitt fall!
Tänkte hämta "Män som hatar kvinnor" i Balltorp efter jobbet, deras bibliotek hade den inne, och samtidigt kan jag kanske hitta något apotek där jag kan inhandla lite duktiga vitaminer. Eftersom jag saknar den självdiciplin som krävs för att fylla kostcirkeln på tallriken, får jag komplettera på det mycket sämre fusksättet i tablettform. Bättre än ingenting resonerar jag.
Byta?
Doktor Göte Carlsson där min Guling nu befinner sig, har en lillasyster till salu. Ett år yngre och betydligt färre mil. Ska jag slå till? :o)
Varmt?
Förstår inte vad det är för fel med folket här inne... fniss!
De Volvoanställda har snygga små namnskyltar vid sina platser. Vi mindre värda konsulter har det inte. I vilket fall har vi en som heter Ulrik här. Intill hans bås står en hink! Hö-hö-hö!
Detta noterade jag först nu när jag gick för att slänga mitt bananskal (och locka bort bananflugorna).
07.36
Ingen har väl missat hunden Amigas räddning i Mölndal igår? Flera medier skildrade hur voffsingen hamnade på en liten klippavsats, där den fick sitta hela natten, då räddningsförsöken fick avbrytas pga mörkret.
"- Att gå hem och veta att hon skulle ligga där hela natten kändes inte roligt."
Jag förstår ägarinnan Kerstin mycket väl. Så kände jag när vi lämnade Gulingen i Orrekulla igår kväll! Oo hämtade mig på jobbet, och väl hemma provade vi först att starta Gulingen med kablar från Goldie. Gick inte, så bogsering tog vid. Bara att försöka backa ut Gulingen genom snön var inte det lättaste, så Goldie fick kopplas på och dra ut min gula kompis från carporten. Den branta backen gick bra, Goldie tuffade på och slant bara lite i början. Jag som aldrig blivit bogserad förut satt på helspänn med foten på bromsen nästan hela tiden. Det är något trögare att bromsa när bilen inte är igång, bara så ni vet! Den uteblivna servostyrningen var inget problem när man rullar (eller så har jag så mycket muskler!).
Väl framme i Orrekulla puttades Gulingen på plats utanför verkstadens grindar, och Linda klappade den godnatt. Den såg så övergiven ut där den stod alldeles ensam (och smutsig) mitt ute i industriområdet!
Denna morgon skjutsade Johan mig dit igen, så att jag kunde lämna nyckeln och specificera problemet. Jag nämnde att vi försökt med startkablar, samt det högre motorljudet/vibrationerna jag märkt sista tiden.
För några minuter sedan (ungefär efter "Det är något trögare..."), ringde jag för att komplettera att vi antagligen tömt batteriet helt under bogseringen, bara så de inte skulle sucka och säga att felet var pga dött batteri. Och vet ni vad verkstadskarln säger?
Att de tagit in Gulingen, kopplat upp den och startat utan problem! Aargh! Är inte det typiskt? Är inte det klassiskt? Nu höll de på att ladda upp batteriet, och skulle kolla det lite närmare, samt provköra för att lyssna efter vibrationerna. Skulle inte förvåna mig om Guling spinner som en katt!
Mummel och mutter!
Så Oo blev sen till jobbet idag på grund av mig, plus att han måste lämna jobbet för att vara med på besiktningen av gamla huset. Och imorgon under dagen är det fotografering. Dessutom måste han fixa med ansökningshandlingarna för visumet. Det är lite mycket för min Oo nu! Jag ska ringa försäkringsbolaget och se till att fixa en försäkring på gamla huset tills vi får det sålt. Det är det lilla jag kan bidra med.
Hoppas ni får en bra dag!
Puss?
Det är trevligt att få mail från Oo. Korta, allmänna, generella, gulliga om allt och ingenting. Det är också väldig trevligt att lyssna till hans söta göteborgsdialekt i telefon!
Vi slutar alltid våra mail med "Puss". Vi slutar alltid våra samtal med "Puss".
Jag mailar till inköpare - och skriver nästan "Puss!"
Jag pratar med manliga inköpare, och har med panik tänkt efter vi lagt på: "Snälla farbror i himlen som jag inte tror på, jag sade väl inte "Puss?!?!"
Kanske bra med de nya skärmarna som döljer mina blossande kinder. Sedan kan de på andra sidan titta bäst de vill efter den plötsliga värmestrålningen!
"I'm living in a box!"
Först och främst verkar jag ställas inför två alternativ, där val måste ske ganska omgående:
Shoppa nya kläder eller öka träningsfrekvensen!
Jag fick byta byxor två gånger imorse innan jag hittade ett par som jag kunde knäppa utan att riskera tarmvred! Vad har hänt i helgen!? Okej, jag hade ett par leggings under som långkalsonger, men gör de verkligen så mycket? Kanske ska jag prova utan först, men faktum kvarstår ändå, långkalsonger eller inte: En del jeans får jag helt enkelt inte på mig längre utan skohorn!
Efter snart ett år på denna stillasittande tjänst kan jag inte tillskriva min expansion på mindre träning eller sämre mat, då jag tycker de aspekterna är rätt oförändrade. Eller? Jaja, det har nog blivit mera småätande då, nära till kiosk och restaurang som jag har! (Föreställ er riktigt gnällig röst) Men jag blir ju så hungrig! Och frukt är inge gott!
Finns alltså bara dessa två alternativ. Träna mera eller shoppa nya byxor. Och med tanke på senaste utvecklingen hos Gulingen, samt de sommarsulor den kommer att behöva (cirkus 5000 spänn efter lite efterforskningar på nätet), så har jag inget större ekonomiskt val: Linda måste öka träningsfrekvensen om hon inte vill gå till jobbet med öppna brallor (går kanske att dölja med långa tröjor?) Detta blir också en följetong är jag rädd...
När jag väl kom till jobbet denna morgon, upptäckte jag en trevlig överraskning. Jag hade fått mina skärmväggar! Tidigare satt jag med full utsikt över hela landskapet, och när jag pratade i telefon kändes det som jag basunerade ut över allihopa som försökte arbeta, eller tala i sina telefoner. För att inte tala om att jag själv har svårt att hålla fokus när jag hör andra prata omkring mig.
Ännu en anledning till mitt skärmönskemål är avsaknad av yta att hänga upp mina minneslappar på. Lathundar och fusklappar fick snabbt komma upp igen, som jag saknat sedan vår förra arbetsplats! Så nu sitter jag inte och glor ut över landskapet. Jag glor rätt in i ett hörn av grå skärmväggar. Undrar om mina grannar tagit illa upp? Tänk om de tror jag ville bli av med dom, inte ville se dom mera? Onekligen ser det ju så ut!
Så lite otrevligt känns det, och lite småtråkigt att jag nu inte alls kan se vad som sker framför mig, samtidigt som det ju passar min antisociala sida alldeles utmärkt. Hade skärmarna varit här från dag 1 hade jag nog inte känt såhär.
Mest lär jag väl sakna den sjungande fisken och blommorna, som jag nu måste ställa mig upp för att kunna se. Måndag idag. Då brukar blommorna få sjunga sin sång!
Solen skiner utanför våra fönster. Kanske det torkar upp tillräckligt på våra vägar då så operation "Bogsera Gulingen" kan ta vid? Oo var inte så pigg på att använda Goldie, då risken för att den inte orkar dra Gulingen uppför den branta backen kändes, om än liten men ändå existerande. Han skulle kolla med sina föräldrar som båda har pigga fräscha Volvisar. Skulle jag föreslå Oo att ringa en bärgare istället för att inte besvära hans föräldrar, tror jag han bara skulle fnysa åt. Men visst var det duktigt av mig att ta emot hjälpen från grannen imorse? Jag protesterade faktiskt när han erbjöd busskortet, men nu har jag lärt mig någorlunda att inte såra den som faktiskt vill hjälpa. Men lita på att det kommer att återgäldas!
Guling trasig!
Följetongen Gulingen har ju haft ett upphåll, till och med flera månader eller? Inte sedan de dubbla punkteringarna vad jag kan minnas. Gulingen uttryckte tydligt sitt missnöje över den uteblivna tvätten i helgen, eller kände kanske helt enkelt att det var dags för ett nytt problem för sin ägarinna? Gulingen vägrade helt enkelt att starta!
Gulingen har aldrig bråkat vid start, så jag blev helt ställd! Det lät precis som vanligt, dvs startmotorn verkade fungera som den ska, men motorn tände aldrig. Vid servicen byttes alla tändstift, tändspolar (samma sak?), tändhattar och allt vad det nu heter (är i alla fall säker på tändstiften), så vad kan det då vara?
Faktum var att jag satt där medan tankarna flög. Vad göra nu?
Första impulsen var att ringa Oo, men vad skulle han göra nerifrån Kungsbacka? Skulle jag gå in och kränga på vandringskängorna för att halka iväg mot Gråbvägen och hoppa på en buss (den snö som töat hade frusit till, och den hala stigen från dörren till bilen föranledde en hal vandring ut till "stora vägen")? Det skulle nog ta minst 20 minuter att bara ta sig de dryga två kilometrarna ut till hållplatsen, men vad var alternativet?
Samtidigt svängde Pekka, vår granne in på gården efter att ha skjutsat sin fru till sagda hållplats. Jag frågade om råd, men vad kan man göra som vanlig lekman åt en bil som inte startar? Batteriet fungerade ju uppenbarligen, och prova bogsera igång på vår lilla isiga vägstump, vilket antagligen skulle vara meningslöst, då felet inte var batteriet?
Han erbjöd sig att skjutsa ut mig till hållplatsen, vilket jag tacksamt tog emot. Jag fick till och med låna hans 100-kort så jag slapp strula med sms-betalning som jag hade tänkt använda annars. 07.16 hoppade jag på Orange express med destination Nils Ericssonterminalen. Väl där styrde jag stegen direkt till Västtrafiks informationsdisk. Det kändes smidigare än att jag skulle irra omrking och leta rätt buss till Torslanda. Passade dessutom på att köpa nytt 100-kort till snälle Pekka. Enligt tjejen (med hiskeligt manikyrerade naglar), skulle en buss gå om sex minuter från Drottningtorget. Jag hade ingen aning om var Drottningtorget låg (jag har bott utanför Göteborg, ok!?), utan följde bara hennes anvisning, dvs rätt ut genom entrén. Det finns två stora åt det hållet, och jag visste att det gick bussar utanför den ena. Det var visst Nordstans hållplatser (som bussen passerade sedan ändå), så naturligtvis var det den andra utgången. Visste ni att det inte bara är spårvagnar som går från Drottningtorget? Nu vet jag det i varje fall, och hann ganska precis med den buss jag anvisats. 08.30 anlände jag till Volvohallen utanför "min" byggnad.
Jag måste erkänna att jag kände mig väldigt miljövänlig där jag satt på bussen! Det var också en liten kluven känsla mellan vuxet ansvarstagande och degradering tillbaka till studenttiden! Det förflöt riktigt smidigt, och ett leende bröt ut när vi svängde in på Nils Ericsson. En fullastad buss svängde precis ut, och jag slogs av hur bra infrastuktur vi faktiskt har. Jag fann det fashinerande att se alla dessa bussar med människor som skjutsas ut åt alla håll till sina olika mål. Och tänk chaufförerna, vilket ansvar de har för alla dessa liv som ska köras och komma fram i tid!
Nåja, nu har jag pratat med två olika verkstäder, och båda har kommit med avancerade gissningar på bränslepumpen och något som har med tändningen att göra.
Jag uppmanades att kolla säkringarna för detta, så är det en säkring är det väl ok. Men märker vi att pumpen inte fungerar är det ju ändå inte mycket att göra. Gulingen måste till doktorn.
När jag ändå är igång, tänkte jag samtidigt kolla om de har några bra sommardäck som de kan kränga på mina fälgar. Så bara där har jag några tusenlappar. Får se hur och när vi tar Gulingen till verkstaden. Det är ju bogsering som gäller, och det är ju en bit. Dock är det tur att vi hunnit flytta, för bogsering på motorväg är ju inte tillåtet, vilket var enda alternativet från Lindome (antagligen fanns andra låååånga alternativ), men från Olofstorp är det bara "vanliga" vägar vi kan puttra på. Utmaningen är bara att Johans Goldie är automatväxlad. Hur går det när man ska bogsera? Goldies vinterdäck är inte de bästa, så backarna måste vara snustorra, eller i varje fall inte frusna, annars kommer vi inte ens upp för första backen.
Stackars Gulingen!
I väntan på bastun...
...skriver jag ett inlägg. Veckans sista dag bjöd på stålande solsken och nästan vårkänning i luften! Sovmorgon och våffelfrukost var inte fel innan vi pälsade på oss och utnyttjade den lilla snö som fanns! Kramsnö = snöbollskrig och snögubbe! Även katterna kom ut i solen en sväng, men ogillade att bli våta om tassarna. Snacka om att de är bekväma innedjur! Lite komiskt att se Fia ta några steg i våra upptrampade spår, för att sedan sjunka ned och förskräckt rusa tillbaka till entrens solvarma plattor! Vi krävde dock lite sällskap vid slutförandet av "snowy", och där uppe fann hos sig rätt väl till rätta, god utsikt som det var!
Blandar thumbnails med fullskalebilder. Vet inte riktigt vad jag föredrar för att det ska flyta bäst till det jag skriver.
Att det kan vara så kul att bygga en snögubbe! :o)
Efteråt tyckte vi det var synd att gå in, så vi tog en liten promenad i Olofstorp. Påpälsade som vi var blev det ganska varmt av alla backar! Men härligt var det, och kul att gå omkring och se våra nya omgivningar och alla olika hus. Det är en salig blandning av gamla sommarstugor, utbyggda sådana, nyproduktioner, gamla 
tegelkvarter och panoramavillor. Väl tillbaka hade det töat så pass att vår snowy rasat ihop! Men han bröstade upp sig rejält i varje fall under den tid han kunde! I bakgrunden skymtar det bortre grannhuset. De är längst in på vår gata, sedan är det alltså vi, och därefter det finska paret. Sedan svänger vägen 90 grader och sticker iväg uppför, där de andra husen tar vid på var sida. Det är den backen som Goldie kan ha lite svårt för om gubben med saltet är för sen på morgonen.
En rejäl pastasallad, "Shrek 2", lite stickning, upplastning av grejer på vinden, och vi är framme där jag nu sitter och väntar på att bastun ska bli varm. Skymningen börjar falla, tvättmaskinen hörs i bakgrunden tillsammans med "Runescapes" musik från stortv:n. När jag ska blogga får Oo flytta till vardagsrummet och spela, då jag vill ladda in bilderna och skriva på min egen dator! :o)
Hoppas ni haft en trevlig helg!
22.12
Har sett färdigt Melodifestivalens deltävling nummer...tre? Slappar vidare framför "Hot chic" medan stickrona går varma. Jepps! Tvillingarnas mössor är klara! De ser kanske djupare ut än de egentligen är, men det är bara för att de är "tomma". Jag hoppas tvärtom att de inte är för grunda!Är klar med ponchons första stycke också, och har påbörjat det andra. Det ska bli intressant att se om jag får till det när delarna ska sys ihop, och kapuschongen ska stickas på!
Innebandyn idag blev jobbig (som vanligt), men också för att vi bara var sex stycken, så det blev springa av!
Tog det lugnt framför tv:n någon timme innan vi grejade iordning i förrådet. Monterade upp hyllor och fick lite ordning, vilket känns gott! I övrigt har det inte blivit mycket nyttigt gjort. Har intemycket på programmet imorgon heller. Kanske åka och kolla på en soffa? Eller tvätta bilen. Oo verkade inte så pigg på något av alternativen, så vi får se. Jag knäppte lite bilder på mina älsklingar i alla fall!
Hittade en...
Det här är svårare än du tror!
Regler:
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!
Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!
Lycka till!
1. Vad heter du? Linda
2. Ett ord på fyra bokstäver: Lila
3. Flicknamn: Lena
4. Pojknamn: Linus
5. Yrke: Lärare
6. Färg: Ljuslila? Heh.
7. Klädesplagg: Lovikavantar (ett plagg eller hur?)
8. Mat: Löksoppa
9. Sak i badrummet: Lotion
10. Plats/stad: Luleå
11. En orsak att vara sen: Latmasken?
12. Något man skriker: L-U-L-E-Å-Å (TJA-LA-LA-LA-LAA!!)
13. Film: Lust och fägring stor
14. Något man dricker: Latte
15. Band: L...L....Lili & Susie?
16. Djur: Lejon
17. Gatunamn: Linnégatan
18. Bil: Lexus
19. Sång: Långa bollar på Bengt
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Ligga sked? :o)
Någon fler som har lite att göra? :o)
Lite att göra?
Då kan du titta på hur gräset växer på Gamla Ullevi! Hahahahahaha! gt.se har verkligen nyheter!
Kan inte Elektrolux återinskaffa webbkameran de hade i en familjs kylskåp? En bild togs varje gång dörren öppnades. Förvånansvärt underhållande för en så svårflörtad person som mig. Men så är jag kanske som jag är också! Xo)
Myyys!
Idag blir det sjungande fisk efter lunch! För det är ju freedag, ja det är freedag! La-la-la-la-la-la-laaa! Vilket bra humör jag blev på nu!
Så ofta och så lätt att man bara riktar in sig på när man mår dåligt, och vräker ut det i stora ordalag. Sällan gör man detsamma när man mår bra! Är inte det dumt, så säg?
Dum-di-dum, da-da-dum!
Friday, I'm in love!
Så är ännu en arbetsvecka på väg mot sitt slut! Snön ligger tunt men vackert på utsidan och Oo kom iväg som han skulle då salt- och skottningsgubben gjort sitt jobb.Hemma sent igår som vanligt, så det blev inte mer än att lägga upp maskorna för den lila mössan. Passet gick finfint, men urk vad segt det gick under styrkan! Kanske för att jag sade högt att det var över 60 triceps- och vanliga armhävningar!
Måste också visa beviset för mitt nya medlemsskap i WWF! Var ska jag sätta dekalen tycker ni? En del har dom på sina bilar, men jag är inte så förtjust i att sätta grejer på Gulingen. Badkaret? Kylskåpet? Panoramafönstren? Höger eller kanske vänster skinka?
Jag mötte upp Johan i Lindome efter jobbet igår, och då hade han redan hunnit fixa det mesta. Satt upp draperiet i gillestugan och spacklat igen en del borr- och spikhål. Det blev faktiskt riktigt bra med draperiet! Homestylisten föreslog det för att dölja garderoben och det lilla utrymmet som är i rummets ena hörn. Så lite som kan göra så mycket, och min beundran för hennes sinne för detaljer växte ännu mera. Men så är det ju också hennes jobb.
Jag tog tag i att städa ur kylskåpet. Tar man lite i taget av den totala flyttstädningen, så blir det inte lika illa när det sedan väl är dags. Man har gjort några flyttstädningar nu...få se nu: Tvåan i Tomtebo, ettan i centrum, tvåan på Ålidhöjd, ettan på Nydalahöjd, trean på Mariehöjd, trean på Hasselbackevägen och tvåan på Hasselknuten. Åtta stycken hittills! Kan man räkna in barndomsvillan i Piteå? Mammas dödsbo (nej, den lejde vi ju bort), men pappas fyllekvart, så blir det tio jämnt. På...tolv år, så nästan en per år! Jepps, min förteckning över folkbokförda adresser är lång!
Får väl hoppas att den elfte flyttstädningen bli den sista på ett bra tag sedan!
Denna helg är inget speciellt inbokat vad jag vet, förutom morgondagens innebandy. Kanske blir det lite att greja i huset, och jag är verkligen sugen på att ta Gulingen till en "gör-det-själv" för ett bad! Kanske därför Gulingen är så högröstad nu, i ett slags protest!
Snö, mössor och Guling
Jag har tidigare skildrat Gråbovägens trafikflöde omkring sju på morgonen. Man kan bli stående där en bra stund blink-blink utan att ha en chans att trycka in sin fyrhjuliga vän (ännu längre om man är Johan med kassa vinterdäck och bara slirar när man väl får chansen!). Till slut kan man få bli så fräck att man sticker ut nosen i körbanan och kräver en plats i lämmeltåget! Ibland kan en behjärtansvärd förare faktiskt bromsa in och släppa in en i gemenskapen, varpå man nästan blir rörd till tårar!
Jag var en sådan behjärtansvärd förare idag! Bromsade i god tid och flörtade lite med helljusen för att välkomna en taxi in i tåget. Med rumpan väl mot mig i ledet, blinkade han tacksamt tillbaka och jag kände mig nöjd och stolt!
Sedan lät jag det gå överstyr och skulle släppa in alla jag såg till höger och vänster. Det uppskattade nog föraren bakom inte lika mycket. Framför allt när den jag skulle spela hjälte inför, inte fattade, utan stod där och väntade tills jag blev tvungen att köra vidare! Eller den tredje varianten där jag stannar, hon fattar inte. Jag börjar köra igen, och då fattar hon och börjar gasa samtidigt, varpå vi båda tvärnitar och ska vinka fram varandra! Ack ja! (Hon fick köra först).
Goda gärningen nummer två denna tidiga dag, var min vattningsraid kring vår lilla kontorsgrupp. Att omsorgen av våra växter upphört som ett steg i besparingarna, har uppenbarligen inte nått fram till alla. Eller så skiter de bara i att de växter som gör vår arbetsmiljö så mycket trevligare, och många gånger haft ett längre liv än många av de som arbetar här, står och torkar bort! Jag fattade vattenkannan (en sådan där stor utomhuskanna) som de före detta växtombesörjarna omtänksamt lämnat åt oss, och fyllde upp vattenrören i de som står omkring oss. Det krävde två påfyllnadsvändor. Jag vägrar vattna några fler, för jag kan ju inte vara den enda som bryr sig och tar tag i det?
Fick förresten rosa mössa nummer två klar igår. Det var svårt att få bra bilder på dom. Jag borde ha något bra att sätta mössorna på. (Riktiga huvuden kanske?) De ser så tråkiga ut när de bara ligger platt. Men nu kan jag i varje fall tydligt se hur de olika färgkombinationerna med fröna ser ut. Det är ju hopplöst när man bara står med två nystan i handen! Jag tycker nästan den med de rosa fröna blev bättre, eller vad tycker ni? Storleken blev inte så liten heller som det från början såg ut. Jag är 56 runt skallen, och får den nästan på mig. Då borde den passa på tvillingflickorna som har 52? Den andra med gröna frön får jag lätt på mig, men är å andra sidan för grund. Tror kanske den andra också är det, men vågade inte dra på mig den helt för att inte tänja ut den. Jag blev dock tvungen att skarva en bit upp i det rosa, och det blev inte så osynligt som jag hoppats! :o( Hur skarvar man på ett så snyggt och diskret sätt som möjligt?
Nu blir nästa mössa en plommonlila med ljuslila frön. Jag tror det blir bra!
Jag utmanade tålamodet också med vår tröga uppkopling, och laddade in bilden från måndagens förödelse. Kassen inunder innehåller alla nystan som väntar på att få bli en poncho, och då har jag ändå inte alla som krävs. Jag köpte de sjutton nystan de hade, men beräknad åtgång är 24! Så det blir inte en jättebillig poncho...men varm! :o)Fick två goa nystan av Helena denna morgon också. Angora-tweed i ljuslila/vit kombination! En mössa kanske? Handledsvärmare? :o)
Ikväll blir det combat för hela slanten! Tidigare i veckan var det fullbokat, inklusive alla reservplatser! Det är inte klokt vilket tryck det är till alla klasser under dagarna nu, men många bokar sig för att ha en plats utifall. Så när det väl blir dags blir det ett tapp, och alla som vill träna brukar få plats ändå. Ska bli kul, känner mig laddad att köra skiten ur deltagarna! En kille som bor nere i Nya Zeeland, också instruktör, har varit med på DVD-inspelningen av nästa koreografi. Han bloggar flitigt, och har bland annat letat fram de kommande låtarna! Nästa kvartal är ju bara några veckor bort, så jag har kunnat tjuvlyssna lite på den kommande musiken. Verkar lovande! :o)
Innan passet ska jag möta upp Oo i Lindome för de sista förberedelserna innan fotograferingen. Sedan får det vara bra, vi har följt det mesta av homestylistens råd.
Gulingen har börjat bli lite högröstad emellanåt...verkar som något vibrerar i motorutrymmet vid vissa varvtal/gaslägen. Hm. Får se om det blir värre så ett besök hos doktorn får bokas in...
Ha en bra dag!
Bara två...
...små nystan blev det idag! Vi har hittat en garnaffär i Torslanda, vilket är väldigt nära härifrån, så vi tog halva lunchen till att åka dit och shoppa lite! Det blev ett till gammelrosa, och ett ljuslila. Jag tror jag kör på ljusare nyans av samma färg som frön till tvillingarnas mössor, då det blev ganska fint på den rosa jag gör nu. Den blir ju dock för liten, så det blir till att göra ännu en! :o)I brist på rosa garn, blev det ponchon under gårdagskvällen, och jag kunde konstatera att det går med rasande fart när man har så stora stickor och tjockt garn. Sedan upptäckte jag att jag gjort fel, och fick riva upp hälften. Blogg.se var så himla segt att jag bara orkade ladda in m&m-bilden, men det upprivna garnet ringlade sig som tarmar i en stor hög intill min stol!
Lagom till läggdags hade jag nästan stickat ikapp allting. Bilden visar i varje fall hur den ska se ut när den är klar. Jag tänkte dock skippa de där stora bollarna och bara ha "snörena".
Jag gör den annars exakt som mönstret och bilden, samma grå färg, men med tre nystan istället som två. Den blir grymt tjock och go!
Jag var väldigt sugen på att prova en annan färg, eller ta typ ett garn i en något avvikande färg att "blanda" in i det grå. Men med tanke på mängden garn så vågade jag inte! Grått är ju också väldigt neutralt och funktionellt till det mesta. Kanske blir jag modigare om jag blir nöjd med denna! :o)
Min Oo har hamnat i en situation som medför extra att ordna innan avresan till USA. Han måste fixa visum! Efter årsskiftet så krävs ju att man ansöker om inresetillstånde via ESTA (Electronic System for Travel Authorization). Jag godkändes utan problem efter jag fyllt i det som krävdes. Men inte Oo!
Han måste till amerikanska ambassaden i Stockholm och ansöka om visum, och det är inte lite som måste fixas för att göra det!
Från ambassadens checklist:
"VALID PASSPORT: The original passport is required. Please note that some Swedish passports are of bad quality (this applies mostly to passports issued 1998-2000) and that if the ID-page is starting to fall out, or even if it only has a little crack in it, you must apply for a new passport before you come for an interview. Please check if the passport cracks by bending it a few times.
ONE PHOTOGRAPH (Attached to your DS-156 Form): MUST BE IN COLOR, less than six months old, 5x5cm, against a white background, where you are facing the camera directly. Please note that Home Made Computer print-out photos, are NOT accepted. Regardless what you might read or hear elsewhere, we want you to attach the photo to your DS-156. This is the only photo we need. If needed, cut it out from adjoining photos.
ORIGINAL RECEIPT: of 1050 SEK paid into bankgiro 5452-8948. The receipt must state applicants' names, amount paid (1050 SEK per applicant) and bankgiro number. Make sure that your bank issue something verifiable with the above information. Internet receipts will not be accepted.
ELECTRONIC DS-156 APPLICATION FORM.
HAND WRITTEN APPLICATIONS CANNOT BE ACCEPTED! AFTER FILLING IN THE EMPTY FIELDS, CLICK CONTINUE AND PRINT OUT THE GENERATED FORM.
HOW DO I KNOW I HAVE THE RIGHT FORM? THE COMPLETED FORM IS THREE PAGES. PAGE THREE CONTAINS A THICK 3D BARCODE.
(Download DS-156)
IMPORTANT! You must sign your document before coming to the interview.
COMPLETED DS-157 APPLICATION FORM (Can be downloaded at DS-157 in English/DS-157 på svenska)
Local policy requires all applicants, regardless off sex or age, to bring a completed DS-157. NO ONE IS EXEMPT, NO MATTER WHAT YOU MIGHT READ OR HEAR ELSEWHERE!
ENVELOPE: Please bring a self addressed stamped envelope (stamps worth 62 SEK must be put on envelope) for the return of your passport. Note: Some envelopes sold by Posten cost 62 SEK. These are NOT adequate for mailing your passport, unless you affix additional postage! The postage must total 62 SEK.
PERSONBEVIS: Ask for a "120-personbevis med alla relationer" from the Swedish tax authorities (skattemyndigheten).
COURT AND POLICE RECORDS: Persons who have been arrested or convicted for any offense or crime must provide a police record in original, copies of court records and of any prison records, even though subject of a pardon, amnesty, or other act of clemency. NOTE! If you have not been arrested you don't need to submit any records.
PROOF OF FINANCE: A current bank statement or other evidence to show that you have sufficient funds to cover the costs of the trip. If someone else will be financing your trip, we need both a bank statement and a letter of consent from this person.
EMPLOYMENT LETTER: Stating the type of contract, how long you have been employed for and for how long you have been granted vacation or leave. This only applies to people that have employers.
TRAVEL PLAN: Of places you intend to visit, people you intend to stay with, and approximate dates.
INVITATION LETTERS: From family or friends with whom you intend to stay during your trip. What constitutes an invitation letter? Printed e-mails, original letters, faxes, whatever form your invitation letter was when you were invited to the U.S."
Jag tror han slipper den där punkten "Court and police records" i varje fall, för vad jag vet så har han inte blivit arresterad någon gång...
Att tro det skulle vara enklare att fly landet för att gänga sig var visst naivt... :oP
Mitt i veckan
Brrr, vad kallt det verkar vara uppe i norr nu! -30 i Sorsele sade de på nyheterna! Måste vara strålande vackert, från insidan! Hm, min egen m&m-bild blev inte riktigt lika bra. De ser inte riktigt likadana ut i formen, vilket får mig att misstänka att de andra var av den gula påsvarianten, dvs de större med en nöt inuti. Och taklampan i köket och en amatörkamera var visst inte tillräckligt för att återge de klara färgerna. Fast de andra kanske var polerade? :o)
Men observera det ansenliga antalet jag lyckades ha kvar till arbestdagens slut!
Oo lyckades hålla sig till efter middagen med att öppna sin Winegumförpackning. Sedan började han med att plocka ut några svarta som jag fick! Min hjälte!
Mm, de är så goda när de är så där mjuka och färska!
Syster Nina ringde under dagen, vilket jag missat, men lämnade ett meddelande där hon sade att jag skulle börja äta Folsyra!
"folsyra (nylat. a´cidum fo´licum, av fo´lium 'blad', eftersom substansen först påträffades i gröna blad och spenat), vattenlösligt vitamin som räknas till B-vitamingruppen. Folsyra förekommer framför allt i lever, kött (muskulatur) och grönsaker. Mest karakteristiskt för folsyrabrist är makrocytär anemi, dvs. blodbrist med få, men stora röda blodkroppar" (ne.se)
Hm...vad kan min höggravida syster ha menat med det?
Ibland...
Jag har kört på Kålleredsanläggningen ett bra tag nu, men inte visats som annat än en gummiboll under personalsidan.
När jag ändå var i kontakt för ansvarig gällande min nya adress, passade jag på att pika för avsaknaden av min bild. Hörde jag inte till personalen eller? Detta gjorde jag innan lunch. Schvupp sade det, och så var min bild där! Wee, ingen gummiboll längre!
Foto taget i personalchefens kontor med ett provisoriskt upphängt svart lakan i bakgrunden. Önskar jag hade välsvarvade armar med snygga, lagomt definierade muskler, men jag antar att m&m-ätande inte är riktigt rätt metod! Jag tänkte ju spara dom (godisarna alltså!) för att kunna ta en egen bild, liknande den jag lade in i morgoninlägget, men fortsätter jag såhär, så blir det en ensam m&m som dokumenteras!
Kan tillägga att jag har lite magknip...Kanske läge att sluta äta då?
Viss likhet?Måste till garnaffären och inhandla mera gammelrosa garn! Fler grå nystan till ponchon behövs också, då de inte hade tillräckligt många när jag var där sist!
Den blir verkligen tjock! Om jag sedan lyckas få ihop den ordentligt är en annan femma, men jag är på gång i varje fall. Man ska göra två likadana stycken som sys ihop, och då jag är lite osäker på hur många varv jag gjort, och ska göra, så finns det risk för vissa avvikelser när den andra ska slutföras! :o)
Det rullar på...
Jag äter m&m:s i ett, trots att jag egentligen inte vill, men det är ju omöjligt att låta bli! Ännu ett i-landsproblem: Okynnesätning!
Nu har jag fixat så jag får köpa en rulle sådana där fruktpåsar som tex Ica-butikerna har. De är perfekta när man ska tömma kattlådan, med sin vida öppning och handtag som kan knytas igen. Nu har jag gjort slut på den rulle jag hade, men det har inte varit så självklart att få tag i en ny! Ica Maxi i Mölndal sade nej, Ica Kvantum i Lerum sade nej, och Ica Maxi i Angered likaså. Tydligen är det de små lokala affärerna man får vända sig till för lite personlig service, för Ica Gunnilse som jag nu pratat med, tyckte inte det skulle vara något större problem!
Han visste inte vad han skulle ta för den, så jag tipsade bara att Ica i Stenungsund låtit mig köpa en för en tjuga. Vi får se om de är lika generösa i Gunnilse, då den killen chansade på max en femtiolapp.
Ska svänga förbi på hemvägen, då han förhoppningsvis lämnat en rulle till mig, med pris!
På vägen till jobbet imorse, började jag tänka på däckstrulet jag hade med Gulingen i höstas. Två punkteringar inom en vecka, och hur snäll Oo var som direkt efter jobbet, hämtade vinterdäcken och kom ut till mig på Torslanda och bytte allihopa! Hur hade jag gjort om jag inte haft Oo? Hur gjorde jag när jag var singel? Jag har ju inga nära vänner här nere som jag kan ringa till. Att jag sedan är så stolt att jag knappast skulle ringa någon om jag så hade, är ju en annan sak...
Jag har ju haft turen att inte åka på punktering när jag varit singel, men vad hade jag gjort? Tja, knatat till bihandlaren och köpt ett nytt däck? Ringt bägaren? Tagit bussen och funderat ut något sätt att lösa problemet?
Samma sak när jag och Johan skulle till Ikea och vi eventuellt skulle handla så pass stora grejer att det inte skulle gå in i våra bilar. För mig var det självklart att vända sig till deras hemkörning. För Johan var det självklart att vända sig till familjen. Jag har svårt för det där. Det känns så fel att be om hjälp, nästan förnedrande. Det känns som man utnyttjar andra och blir satt i skuld, och det gillar jag inte! Hemkörning var ju den klart enklaste lösningen. Jag betalar, ni utför! När jag var singel var det ju det enda självklara alternativet. Soffa och säng levererades hem i god ordning, klappat och klart! Ett tydligt utbyte av varor och tjänster.
Jag inser hur enkelt det är att bli bekväm. När jag nu har Oo, och hamnar i sådana där situationer som punkteringen, så ringde jag ju honom med en gång. Jag ringer för att be om råd, vad ska jag göra nu? Inte sjutton hade jag någon att ringa när man var själv, då var det bara att bita ihop och ta tag i problemet!
Oo har blivit min trygghet, men ger mig dåligt samvete när han ställer upp och kommer till min undsättning, samtidigt som det känns så himla bra. Skruvat va? Jag suktar efter och behöver en trygghet, men kämpar samtidigt så benhårt för att behålla min självständighet och mitt oberoende. Jag måste finna mig i tanken att man faktiskt kan vara beroende av en annan person, utan att för den delen förlora sin självständighet. Att man måste kunna lita på andra människors goda vilja, och inte förvänta sig krav på gentjänster. Det känns bara så fel, upp-och-ned-vända världen! Så istället för att försöka förstå den, undviker jag den. Det är ju så mycket enklare! Men så har man hamnat i en familj som inte accepterar ett artigt nej tack, så jag får ju antingen ändra min världsuppfattning och lära mig stå på huvudet, eller fortsätta skämmas över att ta emot och känna skulden växa. Båda alternativen är lika jobbiga!
Uurk, inte mera m&m:s nu!!!
Choklad...
...är bra till frukost va? Christoffer var en sväng till Tyskland med sin familj i helgen. Som tack för schampon och sådant som jag haft med från Oo, så fick jag en påse m&m:s, och en jätteförpackning Winegums! Wee!!Jag ska försöka låta bli att öppna Winegumsen och ta hem den intakt...försöka!
När jag var liten vägrade jag smaka på de svarta, då jag var säker på att de var lakrits, vilket jag inte gillar! Men de är ju godast av allihopa! Av någon anledning har de en förmåga att ta slut först också när man har en sådan påse, så när Basset's lanserade egna påsar för respektive färg, var jag ju inte sen att prova en med bara svarta! Och då var det ju inte alls lika gott! För mycket av det goda helt enkelt, är inte det typiskt? Man suktar och trängtar efter något specifikt, och ratar det snarlika. När man sedan får obegränsad tillgång, tappar det sin tjusning. Snacka om att man är bortskämd!
Blå tåget!
Både jag och Oo är förtjusta i att se hur grejer tillverkas. "Så funkar det!" på Discovery är rätt kuligt, även om det många gånger är ganska bristfälligt det de visar, och många steg man gärna vill se mera utav utelämnas. Så att äntligen få se hur det faktiskt ser ut när de artiklar jag pratar och jobbar med i teorin, faktiskt blir den färdiga bilen, kändes jättekul!
Här i Torslanda tillverkas ju de "stora" modellerna, så som V70, XC90 osv, och det var nästan lite läskigt i vissa delar av fabriken. Så mycket robotar och rörelser överallt, men nästan inga människor! Lite kusligt, men väldigt fashinerande att se hur bilen kom till, från de stora plåtrullarna till den glänsande färdiga produkten som kördes av bandet! Helt otroligt hur komplext det är, och att allting faktiskt fungerar! Hur synkroniserat det är att varje del kommer rätt på precis rätt tillfälle och plats i produktionsledet. Det är ju liksom inga små grejer som tillverkas, utan bilar, och att se dom hissas upp och ned, vridas hit och dit, och tuffa framåt på bandet, tuffa runt över huvudet på alla och ned på sin plats. Coolt!
Lite bitar föll på sin plats för mig också, så jag nu har lite mera grepp om vad det faktiskt är för produkter jag pratar om, och deras roll i produktionen. Sen att man kände sig lite dum där man åkte runt i det fulla tåget och glodde på de som arbetade, må vara hänt. De är rätt vana, och jag hoppas verkligen inte att de känner sig besvärade, då dessa tåg visar upp dom under turistattraktionsliknande former. Faktum är att det är intressant att se hur produktionen går till, och många arbetsplatser har sådana visningar. Se bara Västerbottensost där vi var i somras! Jag skulle nog snarare känna mig lite stolt om jag arbetade på en plats som många andra människor fann så intressant att de ville lägga sin tid på att få veta mera om och besöka!
Fick just en bild!
Denna morgon fick jag ett ärende med Adli, en av de två Malaysier som jag utbildade häromveckan. Passade på att påminna honom om fotot, så då fick jag det! :o)
Där huserar alltså jag i de flesta fall när jag håller i utbildningar!
Gillar inte...
...hur marknaden utnyttjar människors rädsla och okunskap! Ett exempel är den hårda marknadsföring som körts på Gardasil en längre tid nu. Nu har den även uppmärksammats, här i gp.se vilket jag gillar! Hela reklamkampanjen har uttalat sig att "de flesta tonårsflickor smittas redan i tonåren"! I början nämnde de inte ens kondylom i reklamen, utan enbart att det liksom skulle vara livmoderhalscancer som skulle smitta! Jösses vad korkat! Kondylom medför cellförändringar som i sin tur kan om man har otur ge upphov till cellförändringar av det mindre snälla slaget, cancer. Det är inte tvärtom, som reklamen kan påskina! Dessutom finns det ett tiotal olika virus som kan ge upphov till dessa cellförändringar, och vaccinet är bara riktat mot två! Om de ens fungerar då...det är ju inget garanterat skydd! Men det jag stör mig på, är den rusning som nu sker för vaccinering, i tron att man då går säker mot kondylom och cancer.
Det är redan tillräckligt svårt att få tonåringarna att skydda sig vid sex, och vilken mentalitet sprider sig nu? "Jag är ju ändå vaccinerad", och skjuter undan herpes, klamydia och alla de andra trevligheterna man kan åka på!
Johans svägerska funderade på att låta vaccinera sin 10-åring, vilket kan te sig förståeligt ur en synpunkt. Den moderliga oron kan nog inte mätas med astronomiska mått. Men se för tusan istället till att tösen skyddar sig när hon (förhoppningsvis om många år), kör igång sitt sexliv! Istället rusar unga och föräldrar till vårdcentralerna, pumpar in nya kemikalier i kroppen och ännu mera pengar i ett företag. Ett företag som lever och frodas på människors oro och fruktan!
Grrrr!
Stooor skärm!
Skum känsla att sitta och blogga på 42 tums sk'ärm. Det är inte så läsvänligt heller, även om bokstäverna faktiskt är nästan två centimeter höga (gått fram och måttat!).
Idag har det varit en lugn dag. Nästan så lugn att man fått lite dåligt samvete. Det känns som man har massor man borde göra, men kan inte riktigt få tummen ur eller komma på hälften. Men framför allt känns det som man behöver göra något med huset...Fixa i ordning något...bära upp något annat på vinden...organisera, sturukturera, kolla papper, sortera papper, ja, någonting behöver göras! Istället har jag lite tafatt ordnat bland mina kläder i garderoben, tvättat en maskin, tagit en promenad i området, och stickat, Johan har spelat Runescape i mååånga timmar. Jag tror han har saknat det, men förhoppningsvis fått fylla på sin "Runescapebubbla" under dagen. Han har egentligen bara brutit för att laga en rejäl sats korvstroganoff och storhandlat tillsammans med mig.
Okej, det blev en liten paus där också någonstans under dagen också för lite brottning i luftmadrassen! Det var ett tag sedan han hade några blåmärken på underarmarna, så det var på tiden!
Jag provade göra ännu en mössa i gammelrosa, men med ljusrosa "frön", bara för att få se storleken och den färgkombinationen. Den blir nog för liten för Jennys töser, men jag gillar färgkombinationen. Dock tog det mörkrosa garnet slut, så jag fick byta stickning. Nu måste jag till garnaffären igen, antingen för att köpa mera garn så jag kan slutföra mössan, eller köpa ännu en rundsticka för att kunna starta upp en ny.
Från den lilla mössan på 3 milimetersstickor, till den stora på 20 milimetersstickorna! De är groteska! Jag kör alltså tre "Eskimo"-garnnystan samtidigt, och har kommit typ tio varv...och nystanen är nästan slut! Dessa tio varv motsvarar inte ens två decimeter! Just det, det blev en hel kasse med nystan när jag shoppade för denna poncho!
Imorgon är det måndag igen, och tillbaka till vardagen!
Alla hjärtans...
Har precis kommit hem från Bergakungens biograf. Där var mycket folk! Det är inte bara middag på restaurang som är populärt en dag som denna. Köerna till biomaterna gick hela vägen ut! Som tur var var vi där i god tid, och kom in lagom till reklamstarten. 21.15 var vår föreställning av Disneys "Bolt", och jag hade valt 3D-visningen. Filmen var bättre än jag hoppats, då recensionerna varit sådär. Och man kan ju inte annat än förundras över tekniken och animationerna!
Kan också konstatera att tekniken för 3D-visning utvecklats en del. Okej, brillorna är inte snygga, men ändå betydligt bättre än de där pappersvarianterna med ett grönt och ett rött "glas" som jag minns från man var barn!
Det har varit en kort med trevlig dag. Upp i ottan för innebandy som gick sådär. Jag har ju precis blivit av med förkylningen, förutom lite extra slem i snoken. Och i luftrören! När vi spelat en timme hade jag hostat och kraxat bort eländet, säkert lite irriterande för mig som för mina medspelare att lyssna på!
Direkt efteråt fick vi frukostfika hos Johans föräldrar, där vi kollade Digitalbox-kortet (som visade sig sakna kanaler hos dom också, så själva kortet är alltså ok). Sedan åkte vi till Lindome och grejade lite. Bland annat hade vi tagit med de mattor från Olofstorp som skulle funka enligt homestylisten, samt ordnade lite annat.
Sen åkte vi hem och slocknade några timmar i sängen! Åh, vad skönt det var! Fläskfilémiddag inann avfärd till bion, och så var vi här igen, rätt pömsiga båda två.
Jag stickade färdigt den gammelrosa mössan igår medan Johan var hos sina föräldrar och formulerade texten till inbjudningskorten. Jag orkade inte åka dit efter jobbet, utan körde en tvättmaskin, dammsög och fixade middag istället. Jag tycker fortfarande mössan blev för stor. Jag kan ha den hyggligt förutom att den är för grund!
Jag fick se mig besegrad och erkänna min totala okunskap om barn ytterligare, genom att messa Jenny och fråga efter flickornas huvudomkrets. Och tydligen så är jag inte så långt ut och cyklar ändå! Nu är det istället djupet på mössorna jag oroar mig för! :o)
Nåja, måste bara visa en bild på ful...Gulingen! Den är verkligen inte vacker nu! Och inte har det blivit bättre sedan igår morse då jag knäppte bilden! Saltet ligger i stråk utefter hela bilen, och backspeglarna går knappt att se i! Stackars Gulingen!
Visar min fredagslunch istället...ugnsstekt falukorv med potatismos, en burk med ketchup och senap, och en burk med lite grönsaker. Sen hittade jag bruna m&m:s på Statoil när jag tankade! De enda jag sett hittills har varit de där gula med en nöt i, vilka jag inte alls gillar! Men så, tjohoo, fanns det nu de jag gillar!Sen har jag varit så duktig att käka en banan per dag för att överleva fram till lunch. Tänkte dessutom se till att bananflugebeståndet består!
Knäppte en bild när jag kom på morgonen också. Där inne sitter alltså jag på dagarna! Min plats är närmare bestämt ganska precis bakom fönstren som försvinner in bakom Volvos gigantiska skylt, längst ned! Jepp, där huserar jag framför skärmen om jag inte är uppe i PVH och håller kurser. Denna byggnad, som alltså är huvudkontoret, kallas VAK.Det tog mig några månader innan jag började reda ut alla förkortningar som finns i det där bygget! Man hade ju ingen aning om de snackade om en byggnad, en applikation eller en person!
Nu är Fia här och svansar framför mig igen, och jag börjar känna ett sug efter att få krypa till kojs. Johan sitter och spelar Runescape på stora tv:n...Det är lite småkul att använda
den som datorskärm!Får ju lägga in en bild på mina goingar från denna kväll. Fläskfilen fräser på spisen tillsammans med puttrande bearnaisesås (äkta Knorrpåse!).
Imorgon har vi inget speciellt planerat vad jag vet, vilket känns skönt. Kanske vi kan ta en lite längre promenad i vårt nya hemområde och få se det medan det faktiskt är ljust?
God natt!
2423!
Vad är era värda? Kolla här! :o)
Observera det finstilta på deras sida!
Tiger!
Men nu har jag gjort något jag funderat på ett tag. Andreas gav mig den knuff jag behövde för att få ändan ur! I lördags kom han med en värvningsfolder för Världsnaturfonden, där man kunde bli fadder åt isbjörnarna. Jag har länge tänkt mig kunna bli medlem hos dom, men som sagt aldrig tagit tag i det.Kikade in på deras hemsida och såg att man kunde stödja dom på flera olika sätt. Och det var inte bara isbjörnarna man kunde bli fadder åt, utan även tigrarna. Dom gillar jag, och är mera i min stil! :o)
Så där har jag nu anmält mig som fadder! Man blir månadsgivare, så jag har inte bestämt ännu på hur mycket, men några hundralappar blir det inte. Många bäckar små dock, och kan en del månadsspara för whiskeyklubbar och herrsällskap, så kan jag lägga några månadskronor på tigrarna! :o)
Vilka skulle du vilja hjälpa?
När jag ändå var i gasen, passade jag på att bli medlem också. Det kostade ju bara 300 spänn per år, och det tycker jag deras arbete är värt!
Det finns ju så otroligt många organisationer som alla behöver stöd. Andra organisationer jag skulle kunna tänka mig att stödja är Rädda barnen eller Röda Korset. Men då djur många gånger varit mig varmare om hjärtat än människor, så föll det ganska naturligt för mig att som ett första steg stödja dom, och faktiskt visa det i fler former än bara ord! :o) Hallå, det kostade faktiskt bara 300 för ett års medlemsskap! En utmaning ni hakar på? Eller har ni redan en organisation ni stöder? ;o)
Wohoo!
Men jag kan säga att det var tufft med två powerlåtar på varandra! Shit vad slut jag var! Men båda Ylva och Johan, som Mr X hette, var visst lika slut fick jag höra efteråt! :o)
Ylva hade fixat en stor skål med gelé- och chokladhjärtan, samt en röd sport...förlåt, kärleksdryck som deltagarna fick ta av efteråt.
På väg hem genom stan passerar jag Liseberg, och hamnar i värsta trafikstockningen. Frölundamatchen har just slutat, så jag lyckas komma precis när alla drygt elvatusen ska hem därifrån! Samtidigt har Vägverket lagt underhåll av Tingstadstunneln den kvällen, så hela norrgående röret var avstängt! Putt-putt, i evigheter innan jag till slut kunde lämna E6:an och gasa upp på E45:an! Johan visade sig vara steget bakom, men tog E20 istället, och kom hem sekunden före mig, tack vare att jag tankat (och missat avfarten till macken så jag fick vända och göra värsta extrasvängen!).
Sov riktigt dåligt inatt av någon anledning. Diskmaskinen som vi slog på innan vi lade oss, fick för sig att "fastna" igen så som den gjort en gång tidigare. När det är en minut kvar ställer den sig och "gurglar" högljutt någon sekund. Brummar några till, "gurglar" igen, brummar, osv, och så tömmer den inte allt vatten ordentligt. Otroligt irriterande ljud, så jag klev upp, stängde av och startade bara sköljning för att få bort vattnet (fungerade förra gången det hände).
Gick sedan på muggen, och då hördes skumma smällanden/dunkanden i väggarna! Eftersom det kom från dushen, kändes vattenledningarna luriga, och då ljuden kom regelbundet med ljud från diskmaskinen, anade jag källan. Displayen stod och blinkade, så uppenbarligen hade jag gjort den sur på något sätt.
Stängde av den och gick och lade mig. Vaknade till flera gånger, pigg som en mört, men somnade lika snabbt igen. Irriterande!
Har en känsla av att jag inte lär vara piggast eller roligast ikväll...
I morse startade jag sköljningen igen, och då verkade den gå finfint. Kanske den protesterar mot att få jobba nattetid? Fick dock vänta ut den för säkerhets skull, så när jag kom iväg till jobbet var det nästan ljust. Underbart vackert frostvitt landskap med en rejäl måne som ett smycke ovanpå!
Under denna dag väntar jag på sång från både fisk och blommor, fast karln som brukar knäppa igång dom har jag inte sett ännu.
Efter jobbet får vi se om jag och Oo åker direkt till hans föräldrar, eller om det blir hem först för att lämna en bil. Vi ska färdigställa inbjudningskort, och då det ska vara den formella inbjudan, men på engelska, så har Oo fått forska lite i hur sådana brukar utformas. Dessutom ska vi kolla digitalbox-kortet, då vi plötsligt förlorat en hel hoper kanaler, vilket vi inte borde, samt nåt mer inför-bröllopet-grejs. Jag vet inte riktigt, men kanske tar jag med mig min klänning för att vid tillfälle åka ner till Kungsbacka för att prova ut en sista gång och lämna in för upp"syning" och förändring av ryggen. Jag måste ge mig ut och hitta silverskor också!
Fotograf är i princip fixad, en norska i San Francisco, och Johan har spanat in något uthyrningsställe för sina kläder. Vi vill ju ha bilder som visar var vi befinner oss, så Golden gate är självskriven, samt gärna någon typisk stadsbild. Jag tycker det skulle vara lite kul med ett par silverfärgade gymnastikskor, så i värsta fall rotar jag fram några gamla jag har och sprayar dom! :o)
Trevor kollar upp eventuella alternativa middagsställen, då hotellet inte hade ett eget rum för sällskapet. För mig spelar det ingen större roll, då vi är så pass få och det inte kommer att vara några "aktiviteter" så som tal och sådant.
"Var inte så säker på det!" Säger Johan då... Jahapp. Jag är bara tacksam över att Oo och Monica grejar på med förberedelserna så jag inte behöver tänka särskilt mycket på det.
U som i Uv och Ullevi!
Ett par berguvar har fattat tycke för Nya Ullevi, och nu hoppas man på att de ska finna sig så till rätta att de häckar där! Hur coolt är inte det? Specifika visningar anordnas för alla nyfikna som vill komma in och se de magnifika fåglarna! De är så sällsynta att vår lärare i ornitologi i Umeå, (Jörgen Wiklund som också är grym naturfotograf), bad oss ringa honom om vi fick syn på en!
Från att nästan ha utrotats, föddes det upp och släpptes drygt 1000 stycken, vilket resulterat i positivt resultat. Sakta men säkert skönjas hopp om att den får leva kvar i vårt land! Kanske bland annat i Ullevi! :o)
De är verkligen läckra! Imponerande, vackra och stora! Jag fick en framför mig när jag körde en nattlig rond på Umeås soptipp. Ni vet de där vita ensilagebalarna, även kallade "traktorägg" som bönderna tillverkar ute på ängarna? Umeås tipp gör liknande, men av sopor och staplar upp som i högar. Uppe på en sådan satt en berguv och spanade efter alla de råttor som fanns i det området. Jag ställde mig på bromsen och bara stirrade på den i strålkastarljuset. Dess röda/bärnstensfärgade ögon är verkligen läckra, och tofsarna! Efter några sekunder lämnade den balen och svepte rakt över mig där jag satt i min Securitasbil. Vingspetsarna var utanför huven! Den är så gigantisk! Hur läckert som helst!När jag senare pratade med Jörgen, berättade han att han hört att ett uvpar höll till där kring tippen. Jag såg den en gång till en annan natt, svepandes förbi i strålkasterskenet.
Nu när vi flyttat ut intill skogen hoppas jag på närkontakt av flera djur, och inte minst få höra ugglor på natten! Säljarna berättade att de hade en älg utanför panoramafönstren en dag! Men jag har alltid tyckt om att titta på fåglar, fast är värdelös på att komma ihåg deras respektive läten och namn. Men beundra dem kan man ju ändå! :o)
Kaka söker maka, eller hur var det nu?
Linda och Johan har handlat på Ica Maxi i Angered, har lastat in kassarna i Goldie och ska kliva in för att åka hemåt.
- Lämnade du in pantkvittot?
- Pantkvittot? Det har väl inte jag!
- Ja, jag har det inte!
- Glömde jag det som man nästan alltid gör? Men jag tror inte ens jag har det! (börjar rota i plånboken)
- Tog inte du det? Jag har det då inte!
- Nej, jag har det inte. Kan inte ens minnas att jag tog det ur automaten. Gjorde inte du det?
- Nej, jag bara gick! Sitter det kvar i automaten då?
- Ja, det måste det ju göra, men jag kan inte ens minnas att jag tryckte på knappen. Gjorde du det?
- Nej, det tror jag inte... gjorde jag inte?
- Nej, jag tror aldrig jag gjorde det. Varför gjorde inte du det?
- Jag? Jag hade fullt upp med att stoppa in flaskor i automaten! Varför inte du?
- Jag hade ju fullt upp med att... också stoppa in falskor, och dessutom hålla i kassen! Du kunde väl lika väl hållit reda på att trycka på knappen!
- Jag? Jag har nog med att hålla reda på mig själv!
- Det är sant... Så då tryckte vi inte ens på knappen?
- Haha! Nej, antagligen inte...
- Haha! Men Oo!
- Men Lööve!
- Oo!
- Lööve!
(Upprepas några gånger, så där fånigt som bara par kan göra)
Ack ja! :o)
Zzz!
En lugn och skön kväll med Oo igår, och jag var nog lite kaxig när jag trodde att jag skulle bli klar med mössan. Men alla fröraderna är klara, och den gröna toppen påbörjad. Och när man väl kommit dit brukar det gå ganska fort!
Idag lär det dock inte bli så mycket gjort i och med att klockan brukar vara närmare halv tio när jag är hemma efter passet.
Johan fick nog kontrollera var han satte fötterna när han klev upp, då jag hört en Fiaspya någonstans utanför sovrummet under natten. På mattan. Tack katten.
Oo blir ännu senare än mig, då han ska på Frölundamatch tillsammans med Andreas. Oo hejar på Frölunda och Anderas på Rögle. :o)
Zzzz!
Sällskapsdjur
Vi kunde kika på en liten mask till exempel. Och på den kunde man i sin tur se ett annat djur, tex en parasit. Och i den skarpa förstoringen kan man se hur otroligt "detaljrika" de är! Hår, vingar, ben, antenner, klor, utskott mm, mm! Man kan ju inte tro att något så smått kan bestå av så mycket! Fantastiskt!
Bilden till höger är från ne.se och visar ett kvalster bland hudflagor i hushållsdamm! Den lilla klickbara är en huvudlus (ca 3mm) som hänger i människohår (också ne.se). Jag minns när jag lät eleverna titta i luppar på allt möjligt. Det är en helt annan värld där nere på mikronivå! Den spetsiga nålen ser trubbig ut. Fiskfjället som en futuristisk fantasivärld, den lilla masken som ett monster! Det ger en perspektiv på hur vi egentligen ser ut i ett makroperspektiv. Tänk om vi bara är som små kvalster i en värld som för någon annan bara motsvarar en dammhög?
Den första "Men in Black"-filmen illustrerar detta scenario så bra i slutet. Vår värld zoomas längre och längre ut: jorden, solsystemet, vår galax Vintergatan, och så är allt det bara som en liten dekoration i en spelkula någon annan leker med, samlar ihop med andra kulor och slänger i en påse!
Lunchinlägg
Som ännu ett steg i besparingarna, ska vi själva tömma våra papperskorgar. Ett större kärl finns i varje landskap där vi dumpar våra soppåsar, och så töms den tre gånger i veckan. Bortskämda kontorsnissar som vi, som vant sig vid en timid städerska som tar reda på våra välfyllda vita påsar varje dag, har nu fått sällskap framför våra skärmar... Bananflugor!
Att inte få tömt varje dag, utan själv tömma när påsen är fylld till bredden, har föranlett dessa flygande gulfärgade kompisar. Lite sporadiska klappanden kan höras då någon avslutat, eller försökt avsluta denna arts redan korta livslängd.
"Bananflugor, Droso´phila, släkte daggflugor med 30 arter i Sverige. Namnet används ibland synonymt för hela familjen daggflugor. Arterna är gula eller svarta och 2-4 mm långa. Larverna lever i ruttnande eller jäsande vegetabilier, gärna i övermogen frukt, i svamp och i sav från sargade träd. Bananflugorna är lätta att odla i laboratorium, de har en kort generationstid och lågt kromosomtal (8), och larvernas spottkörtelkromosomer är mycket stora (s.k. jättekromosomer). De används därför, i synnerhet arten D. melanogaster, i stor omfattning för genetisk forskning. De utnyttjas även i undersökningar av evolutionära, populationsdynamiska och ekologiska mekanismer." (ne.se)
Jag minns när vi studerade bananflugor när vi läste genetik. Först göra dom sömniga genom något flyktigt ämne (svårt att räkna när de flyger omkring), och så leta. Med vingar, utan vingar, "klubbor" istället för vingar, halva vingar, randig kropp, helfärgad kropp, röda ögon, vita ögon, håriga ben, nakna ben, vindögda, skelögda, blåögda. Nej, jag minns inte, men intressant var det! Genetiken är fashinerande, och skrämmande på samma gång! Jag minns när vi läste kursen, att man blev rädd för att skaffa barn. Så otroligt mycket som kan gå fel! Och då tillkommer sedan allt det andra som kan gå galet under graviditet och födsel! Och så förunderligt att det ändå blir rätt så många gånger. Men å andra sidan, hur många befruktade äggceller kasseras egentligen med en gång, för att något är så pass fel att kroppen stöter bort det med en gång och kvinnan inte ens märker det? Naturen har en förunderlig förmåga att själv sortera ut något som inte blir riktigt som det var menat. Fashinerande! Förunderligt! Jag böjer mig i ödmjukhet över att jag är frisk och "normal" (hyggligt normal i varje fall!).
Usch, nej vad fel och fult det lät med "normal"! Vad är "normal" egentligen? "I majoritet" då? Kan man säga så? Att jag skapats som de flesta andra beträffande den genetiska biten! :o)
Lite problem...
...med blogg.se imorse. När man loggat in så hamnade man bara på en helblank sida. Det verkar fortfarande vara lite problem, för vissa sidor kan jag fortfarande inte öppna även när jag nu väl är inne.
Nåja, det har varit trögt att stiga upp hela veckan! Vaknade av Fias kräkljud och noterade sömndrucket att hon tänkt placera sitt maginnehåll på den vita fårfällen på golvet. Såg mina myskläder från kvällen på golvet intill och drog dit tröjan, en gammal svart sak som var att föredra som kattspyeuppfångare framför vit lurvig matta!
Konstaterade pömsigt att ingen mer spya kom, och somnade om. Halv sex slår tv:n igång med ett rejält myrornas krig. Huh? Maja har lagt sig på fjärrkontrollen.
Kan dock andas ut gällande morgondagens "hjärte-combat"! Ylva lyckades hitta en "Mr X" som vi kan köra med! Ska bli kul! 
Hihi, piken uppfattades, så här är nu två av mottagarna till mina jordgubbsmössor! Fina va? Linnéa och Karin är nu officiellt medlemmar i bärklanen!
Mössorna är i det tjockare garnet, så vi får hoppas på några kyliga veckor till! :o)
Jag hoppas också på fler bilder när mottagarna vuxit i dom! Hihi!
Det är en riktig kick att se andra glädjas åt mina mössor, så jag vill bara sticka fler! :o)
Gårdagskvällen blev varm och skön. Vägen hade saltats, så Johan kunde ta Goldie till hockeymatchen efter att snabbt stoppat i sig två ägg och baconmackor som jag fixade direkt efter hemkomsten. Gulingen, som jag också hört någon kalla "Fulingen" på grund av dess ohyggliga smutsighet, fick stanna hemma.
Väl ensam hade jag tänkt att bara sticka framför tv:n, men det var hopplöst. Jag kunde inte låta bli! Jag tände en brasa och startade bastun!
Sen satte jag mig och stickade som en blå framför "House" och diverse annat. Det blir gröna frön på den mörkrosa också eftersom det är ganska sött. Jag överlämnar åt betraktaren att artbestämma bärsorten!
Jag hann två rader frön, så sker inget speciellt ikväll kan jag kanske hinna färdigt! 
Till lördag är "Bolt" bokad på bio. Vi tänkta ta en middag på tu man hand också, men med tanke på att det är "Alla hjärtans dag", så var jag lite sent ute för att boka bord... Vi har ju fortfarande presentkortet på "Vivaldi" som vi fick från Home mäklaren, men där hade de inte ledigt bord förrän 21.00. Blir kanske sådär att finna den romantiska middagsstämningen om man ska kasta i sig en trerätters på 30 minuter!
Kanske vi satsar på "Oves gatukök" istället. De har ju inte ens några bord, så det borde ju inte vara några problem då! :o)
Det slog mig under kvällen igår än en gång: Vilken lyx det är att bara ha sig själv att tänka på! Jag kände för att ta en bastu, mysa framför brasan, sticka och se på tv, och gjorde det också! Tänk den dagen då man inte kan det! Ibland är det bra att stanna upp och faktiskt inse hur jäkla bra man har det!
Nya morrongänget (Tommy från "The Tommy show" har ju flyttat till morgonen, då Stefan Andersson ville satsa på sin musik), pratade imorse om Tommys problem att byta en lampa på bilen, och det otroliga meck det innebär. Jag kan inte annat än hålla med! Gulingen blev enögd förra veckan, och då jag hade så pass tid på mig innan combatpasset, svängde jag in på OKQ8 för att fixa det.
Efter lite blädder i katalogen och sökande i hyllan, hittade jag den lampa jag behövde. Trodde jag. Den stjärnögda unga tjejen bakom disken såg direkt att jag tagit fel. "-För du kör ingen lastbil va?"
Eh, nej, rätt typ men fel watt. Jag var bara så nöjd över att jag hittat rätt sort! Det krävdes lite tålamod och klurande för att få loss hela strålkastar"sockeln" inifrån motorutrymmet. Att ta med den trasiga lampan in för att kunna se att man köper rätt kändes som en smart idé. Alltid trevligt med personal som vet vad de ska tillhandahålla och är serviceinriktade!
I mörkret utanför fick jag så greja, vrida, mecka och greja lite till innan jag till slut fick eländet på plats! Att det ska vara så svårt att byta en sketans lampa!
Börjar känna mig lite hungrig... lunch snart eller?
Mössor!
Det blir lite stressigt efter jobbet idag. Eftersom Johan har Gulingen måste han ju skjutsa hem mig. Sen ska han vara utanför Skandinavium kvart över sex för att få sin biljett till matchen av Nicke. Hampus är en av de knattar som ska spela i en periodvila!
Jag hade kunnat gå lite tidigare, men det spelar ändå ingen roll eftersom jag ska få en nyckel och lite papper av gamla ägaren till huset. Han jobbar på Volvo (lastvagnar tror jag det var), och skulle komma hit strax innan fem och lämna det. Så det blir verkligen ett flängade för Gulingen och Oo ikväll!
På lördag är det "Alla hjärtans dag", vilket föranleder att vi ska ha specialpass på combaten på torsdag. "Hjärte-special"! :o)
Problemet som nu tillstött är bara att vi saknar en "Mr X"! Den vi tänkt kunde inte, så nu står vi där två tjejer utan karl! Hur ska det gå?
Får se om vi lyckas jaga fatt i någon tills dess...hoppas det!
07.51
Johan kom inte iväg till jobbet med sin Goldie...De hade ju inte saltat/plogat så som de alltid gjort hittills till morgonen! Okej, nu är Johans vinterdäck inte i bästa skick, men hade de saltat så hade han nog klarat det. Nu fick han surmulet vänta tills vägunderhållet kom, alternativt åka med mig och ta Gulingen vidare sedan. Jag fick övertala honom att åka med mig, för föraren kan ju ha blivit sjuk eller vad som helst!
Gulingen tuffade upp för backarna utan större problem, så nu är Gulingen i Kungsbacka! Eller han kanske inte riktigt hunnit fram ännu.
Nu får han hämta mig och lämpa av mig hemma innan Gulingen får åka in till stan igen, då Johan ska kolla på Frölunda ikväll. Jag gillar min Guling! Guling är bra!
Guling är smutsig...
Ha en bra dag!
Sängen hägrar...
Detta gäller:
- Gå in i din mapp Mina bilder
- Välj därefter den sjätte bilden i den sjätte mappen
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den
- Invitera sex nya bloggare att vara med på utmaningen
- Länka till dem och låt dem veta att de blivit utmanade
När jag läste detta tyckte jag det lät jättkul, men var lite orolig att jag inte skulle ha så många mappar som sex stycken i alla de mappar jag har! Lite snabbt klickande visade dock att jag faktiskt hade det, med råge! Här är bilden:
Om jag inte namngivit bilderna hade jag inte kommit ihåg var den tagits, men nu vet jag att den är från sommaren 2006 då jag och Tomas bilsemestrade upp i landet och ned via Norge. Här är vi i Skellefteå på en nattklubb på torget som hette "Balzac". Tack vare att jag vid den tiden jobbade för Stenungsbaden som tillhör Qualitykedjan, kunde vi bo lyxigt värre hela resan, med hotell varje natt för 400 spänn rummet!
Liksom vid tidigare liknande utmaningar och sådant, så har jag inte så många andra bloggar jag följer. Men det skulle vara spännande att se Elins, samt Marita och...kanske en liten gråtiger? Jag vet att Marita tycker om och är duktig att fota, liksom gråtiger, så det skulle vara roligt att se, samt lite tankar kring dom! Kanske det inte är en "seriös" bild, kanske det är! Det var just slumpen som tilltalade mig i denna utmaning!
Oo är på väg hem efter sin Korpenmatch i innebandy. Vi fick lite snö under middagen innan han åkte iväg med sin Goldie. En stund senare ringde han...han kom inte upp för backen! Han lade på vinterdäcken förra veckan tror jag det var, men de är väl inte i bästa skick. Dubbar har dom, men tydligen inte tillräckligt. Backen är riktigt brant, och börjar med så skarp kurva att man inte kan "ta fart". Moloket kom han backandes tillbaka medan jag gick ut med nycklarna till min Guling. Mina däck är fräschare och Gulingen lite lättare om rumpan, så jag hade full tilltro att det skulle gå mycket bättre. Ett telefonsamtal senare bekräftade det. Min Guling är bäst! :o)
En bild på "björnbärsmössan". Inte så björnbärslik va? Jag blev lite tvehågsen igen. Jag tror Jenny ville ha "frön", och det känns liksom lite "mer" med sådana, men å andra sidan vill jag ju också att det ska kunna bli någorlunda "frukt och bärlikt". Så om jag skippar "frön" och bara kör lila á la plommon? Vad tycker ni? Med eller utan?Johans blåbär är ju faktiskt riktigt söt, just för att den saknar frön och då blir ett "riktigt" blåbär. Ack dessa beslut!
I vilket fall, så har jag börjat på den mörk/gammelrosa, och jag hitatde ingan annan nyans för "frön". Alternativt gör jag med den ljusare rosa jag köpte samtidigt. Jag vet inte hur jag ska göra!
När vi ändå var till garnbutiken (en ny ute i Torslanda, vilket avr närmare), så hade de en så himla go poncho! Jag bara ville ha en sådan! Så då blev det garn och stickor till en sådan också förutom mössgarn!
Och stickorna är groteska! Hade jag valt dom i trä hade jag kunnat joina "Buffy" och slakta lite vampyrer (och fått grymma underarmar eftersom de vägde fläsk!)! Jag kör med tre "Eskimo"-garn från Drops, så ponchon blir vansinnigt tjock och go! Blir spännande bara att se om jag klarar av mönstret...Jag tänkte egentligen inte börja på den förrän jag var klar med mössorna, men jag var bara tvungen att få prova med de stickorna och allt det garnet! Från 3mm stickor till 20mm!
Det blir nästan lite jobbigt att hantera, men nu när jag provat ska jag fortsätta med tvillingarnas mössor innan jag gör det igen.
Nu är det verkligen dags för sängen!
Gonatt!
Så var det dags igen...
Som sagt, så är det ett under att jag fortfarande är kvar här! Har inte hört något, utan jag tuffar fortfarande på som vanligt. Känns skitkonstigt, och fel på ett sätt att jag som inte ens varit ett år, fortfarande är kvar medan andra trogna Elanare måste gå!
Vi är inte många kvar här ute nu!
3,8
Till min förtjusning noterade jag två saker på vägen: Det började ljusna, och en fantastisk fullmåne hukade bakom trädtopparna mot Säve till!
Helgen är över, och man konstaterar än en gång att den var alldeles för kort! Men nu har vi bredband! Johan hämtade ut det nya modemet/routern i lördags, och fick tid att koppla in det igår kväll! Jag hann bara lägga in ett par bilder i blogg.se på måfå för att kunna ha några till dagens inlägg. Får se om jag hinner lägga in fler ikväll.
Barnen får för första gången undersöka utsidan!Fredagens vaktpass gick bra, förvånansvärt fort faktiskt, vilket kunde bero på att jag jobbade med Rolf som pratade på som sjutton, samt att Oo kom förbi efter sin after work!
Nästa gång det är dans och jobb igen, ska Scotts spela. Det är bara det problemet att Scotts varit inbokade hos "vår" arrangör redan innan de deltog i "Dansbandskampen". Nu är de ju plötsligt med i Melodifestivalen, vilkens final går samma helg, lördag som de är bokade i Möllan på fredagen!
Nu gick de till "andra chansen" som avgörs helgen innan, så först efter den vet vi om deras spelning i Möllan kommer att ställas in. Utifall de inte går till slutfinalen blir ju spelningen av, och då lär det bli mycket folk! Vi ska ha fyra vakter då, och då Staffan ska vara ledig, blir det jag och Rolf igen, vilket känns bra. Eftersom hela min telefonbok försvann i toaletten, får Rolf kolla med de två vi bedömde att vi helst ville jobba med.
Min förhoppning om turboförkylning verkar infrias. Halsont på ena sidan en dag, andra sidan den andra, snor den tredje och sedan snor plus hosta som avslutning. Nu är jag i den fasen, men mådde som dassigast på lördagen. Efter Johan spelat innebandy drog vi till Lindome för att greja där med de åtgärder homestylisten föreslagit.
Johans föräldrar anslöt efter att ha varit på Jysk och inhandlat en del av det vi behövde. Bland annat svarta handdukar, svart badrumsmatta, duk till uteplatsen och gardiner till sovrummet!
Sedan tog manfolket tag i bortkopplandet och avlägsnandet av duschkabinen, medan jag och Monica grejade med det andra.
Medan pojkarna var iväg för att köpa "plugg" för att stänga till vattenuttagen, köpte de också en svart toalettsits. Och när allt var klart var badrummet ett helt annat! Det blev skitcoolt! Duschkabinen hade verkligen tagit upp utrymmet som ett stort fult schabrak, och med de svarta detaljerna blev det helt förändrat!
Andreas och hans föräldrar kom förbi, och jag blev av med min bänkdiskmaskin som kändes onödig att slänga. Alltid bra om bra grejer kan komma till nytta!
Sedan drog vi till Ikea för att shoppa framför allt växter som behövdes både här och där. Två mattor, tavelramar och motiv, plus lite annat blev det också innan vi bjöds på thaibuffé.
Snabbt åkte vi sedan tillbaka och satte grejerna på plats. Det blev jättebra! Så mycket som små detaljer kan göra!
Lite proviantering inför kvällen blev det sedan på vägen hem, då Andreas och Elin skulle hälsa på. Tidsbrist och dålig fantasi medförde att det blev tacos, men det verkade ju gå hem! Fast tacos är ju aldrig helt fel. :o)
Och jag fick present! Som tack för jordgubbsmössorna, fick jag en massa roligheter av Elin med tema á la Linda: Jordgubbar och katter! En badkarskudde i form av en jordgubbe, badskum á la jordgubbe, jordgubbsgodis och en kökstimer i form av en katt! Haha, helcool! Tack så mycket!Vi hade fått veta att det skulle ordna efterrätt, och då fick vi en inflyttningspresent: Chokladfondueset! Till det hade de Marabouchoklad, färsk ananas, bananer, kiwi och marshmallows! Wow! Jag hade aldrig provat det förut, så lagom till Melodiofestivalens första deltävlig körde igång, slog vi oss ned och frossade i varm smält choklad där vi doppade de olika godsakerna i! Jättegott! Så mycket frukt har jag inte ätit på månader, så jag kände mig riktigt nyttig!
Jag blev så till mig att jag först tog en bild. Sedan upptäckte jag att jag inte fått med alla jordgubbsgrejer och tog en ny, men då hade jag hunnit flytta bort andra, så det blev ingen komplett bild!
I brist på soffa, fick flickorna de tillgängliga sittalternativen, strategiskt med fonduen intill. Vår gamla uppblåsbara madrass fick pojkarna dela, vilket de verkade ganska nöjda med! Maja tyckte att den kattallergiska Andreas var bekvämt underlag att ligga på!Igår grejade vi lite hemma innan det var dags för födelsedagsmiddag hos Johans mormor i Stenungsund. Varje gång jag kommer upp dit, slås jag av hur mysigt det är där! Det kändes lite vemodigt att se skolan, gamla lägenheten, gatorna där jag cyklat, promenerat och åkt inlines. Ett helt annan liv...
Under kvällen stickade jag färdigt björnbärsmössan. Den blev för stor!!! Abern är ju att man först när den nästan är halvvägs klar som man riktigt kan se hur stor den blir!
Dessutom tycket jag inte riktigt att det blev hundra att ha gröna frön. Ett björnbär har ju egentligen inga "frön" på utsidan så som jordgubbar har. När jag nu googlar på björnbär, så ser jag ju att de faktiskt är mera svarta än lila dessutom! Jag kanske borde ha kollat upp innan jag började! :o) (Daisyblommorna sjunger! "-Det är måndag, det behövs för att komma igång!")
Först var jag inne på att välja en annan färg på "fröna", men nu blir det nog en slät á la plommon istället. Okej, garnfärgen stämmer inte alls med ett äkta plommon, men de brukar ritas lila! :o) Kanske jag helt enkelt får låta betraktaren bedöma...
Så idag blir det en ny tripp till garnbutiken för mera lila och grönt garn. Men jag tror jag börjar med den gammelrosa nu. Frågan är ju då vilket bär det ska bli! Varken
hallon, smultron eller åkerbär har frön, utan på sin höjd något "hårliknande" litet utskott i liknande färg. Kanske jag provar att köpa en annan nyans att göra "frön" med. Får se vad det finns för färger! Johan har innebandy ikväll, hockey han ska se imorgon, innebandy på onsdag och hockey på torsdag igen. Tyckte han sade så i varje fall, och så tycker han att han inte hinner eller orkar göra de "praktiska" göromålen! Hm, undrar varför? :o)
Själv ska jag försöka ta det lugnt, snora färdigt och påbörja en ny mössa med färre maskor än den föregående! Frågan är bara hur många färre!
Efter alla fina bärbilder, måste jag bara lägga in den jag tog efter att ha dragit av det långa dammsugarmunstycket. Ni vet, för att komma åt i hörn och liknande. Jag tyckte något stack ut, och konstaterade att "mini-me" placerat sig i röret!
Jag dokumenterade inte det jag plockade ut därifrån, men jag tror skiten hade lite lättare att ta sig genom slangen efteråt!
Dont worry, be happy!
Jag är alltså tillbaka på min plats efter en snabb vecka där jag huvudsakligen befunnit mig borta i PVH. Körde en del support på plats när jag ändå var där borta. Det är kul att gå runt bland inköparna och faktiskt få se ansiktena bakom samtalen för en gångs skull!
Halsen känns liiite bättre, medan näsan blivit liiite tätare. Min teori om ett snabbt förlopp har förstärkts.
Sitter och sörplar Cocacola, då min Oo förmanat mig att dricka ordentligt under dagen. Duktigt va? Att han sedan kanske inte avsåg vansinnigt onyttig läskeblask må vara hänt. Jag dricker juh! :o)
Vill hem och bara dega! Men nej, man ska kränga på sig kavaj och stå och glo på andra som dansar och har roligt! När jag tar så lite vaktjobb som jag nu gör undrar jag om det är värt att jag fortsätter att förnya förordnandet nästa gång. Nu var det ganska nyligen jag gjorde det, så det är något år innan det är dags igen. Men just nu känns det lite meningslöst. Det känns ju ändå ganska bra att ha brickan för de där lätta goa jobben som danskvällarna faktiskt är. Jag är bara gnällig just nu. Fy på mig!
Rolf som ska hålla mig sällskap ikväll får se till att hålla mig vaken, och ge mig senaste uppdateringen om vad som händer i ordningsvaktsvärlden.
Hoppas alla får en trevlig helg!
Moddigt...
Mindre trevlig är dock min onda hals och typiska förkylningsmatthet som smugit på mig under natten. Combatpasset gick bra, trots att jag höll på att somna när vi var i Lindome efter jobbet och pysslade lite. Adrenalinet rinner till när man står framför deltagarna och musiken pumpar! Nu önskar jag mig bara till sängen, och vill inte ens tänka på att jag ska stå på Möllan och vaktjobba ikväll! Öööh!
Förhoppningsvis blir det en kort förkylning. Det halsonda var på höger sida igår, vänster idag. Snoret ligger på lur, så det kanske blir en dag, och så en dags hosta. Kanske, kanske!
Nu sitter jag tillgänglig för Malaysierna under förmiddagen här i den bunkerliknande utbildningssalen. Vi körde ju hela dagen igår, och när "de svenska" inköparna får en kurs under en förmiddag, brukar de nästan sova! De två malaysierna jag nu haft, led av jetlag, men körde ändå på, var alerta och frågvisa, och så på, att vi körde även de moment jag egentligen skulle ha haft denna förmiddag! Visst, mot slutet av dagen var de ganska trötta av all information jag öst över dom. Men jag fick beröm för hur jag lärde ut, vilket var roligt att höra! Det är en sak att göra en biologi- eller kemilektion intressant, än en dataapplikation för inköpare... :o)
Adli, den ene (de var bara två), ville ha ett foto av oss, som han sedan skulle maila mig, vilket jag hoppas han kommer ihåg!
Att jag sedan fick positiv respons efter combatpasset känns gött, och jag suger åt mig som en svamp!
Både jag och Johan var hemma sent igår, jag efter passet och han efter innebandyn. Jag micrade den lunchlåda jag skulle haft på jobbet, slötittade lite på tv innan vi kröp i säng och slocknade. Det känns inte som vi hunnit umgås särskilt mycket denna vecka. Och så ska jag jobba ikväll. Johan ska på after work på jobbet, men kör själv eftersom han ska upp till innebandyn, samt inte orkar vara ute så länge som krävs för att åka med mig hem efter mitt vaktpass.
Innebandy för honom som sagt imorgon, sedan lite ärenden och grejs innan Andreas och Elin kommer för bastu, käk och melodifestival! Det kommer att bli lugnt och trevligt! Då vi som sagt bara har två bekväma sittalternativ, ska vi hämta den andra uppblåsbara dubbelmadrassen från Lindome och blåsa upp framför tv:n. Där tänkte jag placera mig och, öh, inte somna! :o)
På söndag ska vi på födelsedagsmiddag hos Johans mormor, och sen är det arbetsvecka igen.
Just det, guldsmeden ringde och meddelade att våra vigselringar är klara, så de ska vi försöka passa på och hämta under helgen också. Spännande!
Ha en bra dag!
Torsdag
Då lunchlådan ligger i Gulingen, fick det bli salladsbuffé idag. Sitter med jackan på och fryser i väntan på block två som vi kör igång vid ett-tiden. Har ont i halsen och känner den där illavarslande tyngden som förebådar en förkylning! Vill inte!
Homestyling igår ja. Det var riktigt intressant, och både jag och Johan kände att vi ville ha henne i vårt nya hus istället, för tips, tricks och tyckanden.
Det var en del att göra ja, men ändå inga stora avancerade saker som att anlita hantverkare och riva ut hela rummet! Får se vad jag kommer ihåg...
Hallen: Viktigaste "rummet" eftersom första intrycket skapas där.
Något klädesplagg eller scarf hängande i hatthyllan, gärna med lite färg.
Blomma/växt på byrån.
Ta bort "pallen" som vi förvarat modem och alla sladdar i.
Lägga tillbaka mattan i korridoren, då den är tvärrandig och därför breddar det långsmala utrymmet.
Byt ut Gaistavlorna till neutrala motiv i svarta ramar. Eftersom alla lister, dörrkarmar, trappräck osv är mörka/svarta, så får det lyftas fram som "tema" istället genom att förstärka i form av tavelramar i samma färg.
Lilla nyckelskåpet och korgen där vi haft vantar och sådant plockas bort. Det var bara rörigt med de olika färgerna och träslagen där.
Rengöra kring vindsluckan. Det ska se fräscht ut överallt!
Ta bort cd-ställ och ett av lillborden som står i "korridoren"
Köket: Ta bort micron, byt ut blommorna mot större och bara ha två, ta bort resten och flytta chilifrukten i sin färgglada kruka till köksbänken.
Fina flaskor med typ oljor, vinäger och liknande på köksbänken. ("Det ska bjuda in till att laga mat!")
Byta ut bordsduken mot en vit med två löpare tvärs över i brytande färg.
Stor skål med plockgodis på bordet.
Inga magneter på kylskåpen (vi hade en).
Ta bort stolsdynorna.
Badrummet hade hon blivit förvarnad för! Mäklaren hade bekymrat sagt att "de var en del att bita i"! Fniss!
Men denna stylingtjej tyckte det var grymt! Haha! Hon älskade de gula tapeterna, och att porslin och till och med golv var gult!
Dushkabinen skulle däremot väck, då den stod som ett stort monster mitt i härligheten. Och toalettsitsen (ljus träfärgad) kunde hon inte hålla tillbaka ett skratt när hon såg!
Lilla byrån (före detta nattugsbord) skulle bort.
Istället för att försöka dölja (vilket ju är omöjligt) det gula temat, skulle vi lyfta fram det, genom att använda komplementfärgen svart. Svarta handhandukar, svarta badlakan, svart toalettsits, svart pumptvål och svart matta på golvet! Både jag coh Johan tyckte det lät riktigt läckert, och fick se det hemska badrummet med nya ögon!
Arbetsrummet:
Större matta på golvet.
Byta plats på bokhyllorna, och ställa dom mitt på väggen.
Bort med alla sladdar (som vi redan gjort rätt bra).
Ta bort min lilla hurts och Johans avvikande lilla vita gamla nattugsbord.
Sätta dit en fönsterlampa.
Sovrummet:
Då tapeter och gardiner är mörkare röda, skulle gardinerna bytas mot vita.
Byta ut de döda blommorna (eh) mot nya ovanför sängen.
Blomma i vit kruka i fönstret.
Mattor typ fårfällar på golvet.
Lägga vitt lakan under överkastet, eftersom det är virkat så syns de mörka sängkläderna igenom.
Lägga dit huvudkuddar så det ser mera korrekt ut.
Hängande taklampa isället för den med tre spotlights (varav en var trasig) som vi har nu.
Balkongen:
Ta bort klösträdet.
Ställa dit en liten "cafégrupp" för att visa på utrymme och funktion.
Lilla sovrummet nere: Ska bli "barnrum"!
Byta matta på golvet till en med färg. Sätta några av "Gaistavlorna" där istället. Ev. fler mjukdjur i sängen (Pingu såg lite ensam ut)
Vardagsrummet: Tyckte hon var mysigt som det var.
Ta bort prydnadsgrejerna ovanpå bokhyllan. Bokhögen som dolde alla skarvkontakter fick ligga kvar... :o)
Ny orkidé (bara stänglar är inte så fint?)
Enfärgad matta under soffbordet.
Uteplatsen:
Behåll utemöblerna, men sätt dit dynor eller färgade plädar.
Färgad plastduk på bordet.
Kvällsvisning? Marshaller kring dammen!
Tvättstugan:
Vit matta på golvet.
Badrummet nere:
Då våttapeten och golvet är mörkblå, fick det kompletteras med vitt, vitt, vitt!
Byta duschdraperiet mot vitt.
Behålla den via mattan.
Vita handdukar och vit pumptvål.
Ta ned tavlan från väggen.
Gillestugan: Ska bli "lekrum"!
Lite leksaker på golvet.
Byta plats på "byrån" och kistan.
Draperi för att dölja "garderobshörnan"
Tömma utrymmet under trappen.
Fästa sladden till taklampan.
Hm...Det var väl allt jag kommer ihåg så här på rak arm. Men jag antecknade för brinnande livet medan hon gick runt!
Tänk vilket jobb hon har! Men å andra sidan, så kanske det inte är så kul att gå runt i ett hus med hopplösa fall. Som hon beskrev och fruktat att hon skulle möta när hon fått varningen av mäklaren: Lösa tapetvåder, stinkande avlopp och mögelskador, dvs där bästa åtgärden är att ringa efter hantverkare!
Det var lite kul att hon faktiskt istället tyckte badrummen var helcoola!!
Nej, nu måste jag hinna gå på muggen innan vi börjar igen!
Har svårt att motstå...
Hur träffades ni?
Via nätet, Spraydate!
Är ni förlovade?
Jojjomensan, hans förtjänst i somras!
Bor ni ihop?
Ja, i vår nya huuuuus!!
Har ni barn?
Två lurviga, varav en spydde inatt.
Har någon av er körkort?
Båda två! Kör Guling och Goldie!
Isåfall, vem kör bäst?
Jag så klart! Heh. Eller...?
Kommer du ihåg er första kyss?
Eh, nej. Eller jo? Soffan i min lägenhet på Hasselknuten? Oo mindes inte heller!
Vem sa "Jag älskar dig" först?
Vi läser frågan, tittar på varandra, fnissar och skakar på huvudet. Ingen aning!
Vem är äldst?
Oo, sex månader typ.
Vilka stjärntecken är ni?
Jag är våg och han vädur (jag kunde hans , men han kunde inte mitt!)
Vem fyller först på året?
Han!
Vem är längst?
Han!
Vem sjunger bäst?
Oo, när han sjunger med hjärtat och inte apar sig! Händer inte så ofta, men väldigt mysigt när det sker. Inte att han apar sig alltså...
Håller ni i handen på stan?
Klart!
Kände ni varann innan ni blev ihop?
Nja.
Vad har ni gemensamt?
Att vi är rätt knasiga. Kaka söker maka ni vet...
Blev du kär i första ögonkastet?
Hade inget större val. Han kastade sig över mig där på Biljardpalatset!
Har ni någon speciell låt?
Nej, faktiskt inte. Det vill vi ha!
Har ni stora framtidsplaner?
Tycker bröllop och barn räcker...
Har ni gråtit i varandras armar?
Av alla anledningar: glädje, sorg, besvikelse...och filmer!
Har ni varit utomlands tillsammans?
Jupps! Men inte Island...hade varit kul!
Vilket är ert bästa minne?
Det blir för mycket att skriva... Men förlovningen var ju rätt speciell för mig iaf!
Vem lagar bäst mat?
Alla kan väl följa ett recept, vilket otrygga kulinarer som vi oftast gör! Men tillsammans blir det nog bäst. Trevligast i alla fall! :o)
Vad gör ni en vanlig vardagskväll?
Tränar, äter, degar, spelar, surfar, läser, kramas, städar, klappar katter, tjötar...
Ger ni alltid varandra en puss när ni ses?
Joo, och jag tror jag har för vana att klappa honom på rumpan!
Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången?
Stenungsund vs. Lindome
Blir du lätt svartsjuk?
Ja, nu blir jag det! :o/
Brukar ni bråka?
Aldrig skrikit åt varandra vad jag vet, men diskussioner!
Ringer eller SMS:ar ni mest?
Är nog mest samtal. Johan är duktig på att ringa! :o)
Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel?
Hans rumpa!
Brukar nån av er prata i sömnen?
Jag snarkar tydligen...Han gnisslar tänder, vilket är väldigt otäckt! Har han festat brukar han snarka också!
Lunch snart eller?
Även solen har sina fläckar!
Dagens outfit:
Mörka jeans, rosa t-shirt, svart v-ringad långärmad tröja.
När jag kom genom korridorerna i morse tyckte jag det drog lite väl kring magen. Tittar ner och upptäcker att jag har tröjan uppdragen till brösten. T-shirten prydligt nedstoppad i brallorna.
Efter sedvanligt toalettbesök innan avfärd hemifrån, hade jag omständigt tryckt ned det ovan nämnda plagget i allt för tighta jeans, och för att komma åt ordentligt, dragit upp ovanliggande tröja under hakan. Sedan var Linda uppenbarligen så nöjd med uppdraget att hon flanerade iväg utan att återställa tröjan till korrekt utförande, tog på sig ytterkläderna, drog stolt fram soptunnan till vägkanten, gjorde sin insats till återvinningen, och in på Volvo.
Ack ja!
Atschoo!
- Tack.
Uppsnappat ur landskapet denna alldeles nyss.
Det var en trevlig känsla att rulla fram soptunnan till vägkanten innan man lämnade huset denna morgon. Jag vet inte om det är brukligt att man gör det här nere när man vet att sophämtning är på gång. Men jag minns att pappa alltid gjorde det (för att man var tvungen för att sopgubbarna inte skulle ignorera tunnan?).
Nu var det min soptunna jag rullade fram några meter för att underlätta för sophämtarna, och det kändes lite kul! :o)
Sedan passade jag på att premiärbesöka återvinningsstationen i Björsared för att mata minicontainrarna med glas och plast.
Medan Johan fick en baguette från Café Skåne, snällöl och gemytligt tjöt inne i stan, fixade jag kyckling med färska champinjoner, couscous och yogurtsås med spenat och vitlök. Sedan blev det BB - brasa och bastu!
Johan kom hem innan nio, och vi pöste framför tv:n en stund där jag fick sticka några varv på mössan innan vi gav upp och kröp till kojs.
Idag blir det direkt till Lindome efter jobbet. Den nya mäklaren erbjuder sådan där "homestyling" i form av nån som kommer och tittar, pekar och säger vad som måste fixas för att göra huset så tilltalande som möjligt. Mäklaren i måndags kunde några hållpunkter, som att ha någon form av färgklick i rummet.
-Men det kanske inte behövs i badrummet... (snett leende)
Nähä!
I eftermiddag och resten av veckan blir det engelska för hela slanten!
Krax!
När jag kom till Lindome satt Johan och hans pappa bokstavligt talat vid förhandlingsbordet med mäklaren från M2. Jag fick fasligt mycket att göra med annat, och vågade bara titta in emellanåt. Det var dealer med procent hit och procent dit! Läskigt! Johan genomskådade mig direkt. Jag skulle aldrig våga vara så hård, medan Johan och Tomas verkade tycka det var kul!
De slutade rätt nöjda i varje fall, ja, inte mäklaren då, men vi! :o)
Efter att far och son åkt till tippen och dumpat en hel del av det som stått i förrådet, fyllde vi så våra bilar och drog till Stensjöns restaurang för ett riktigt mål mat. Och himmel vad gott det var! Pennepasta med kyckling, färska champinjoner och lök i krämig gräddsås! Mmm!
Väl hemma var vi helt slut, så det blev en tidig kväll.
Johan ska på sin månatliga "gamla-arbetskamrates"-träff på Gothia Towers, men lär inte bli så sen. Dels så kör han själv, och dels är han rätt trött. Han har ju haft rätt fullt upp hela helgen, och har fulltecknad vecka. Innan träffen ikväll ska han förbi mäklaren och skriva på det färdiga avtalet med de nya förhandlade siffrorna.
Jag ska handla lite proviant på vägen hem, käka och sedan bara ta det lugnt! Jag tror björnbärsmössan kan bli ganska söt! Det blir alltså björnbär, då jag gör frön. Frågan är bara om de där uppe i Norrland fattar att det är björnbär och inte plommon med mögel eller nåt! :o) Det finns ju inte så exotiska bär där uppe!
Synd att Jenny inte färgkodar tvillingarna i orange och gammelrosa, då hade det kunnat bli ett hjortron! :o)
Blev glad igen denna morgon när jag i mörkret körde över Angeredsbron. Man ser ända bort till Kungälv och den upplysta Bohus fästning. Därifrån ringlar sig pärlbandet längs hela motorvägen under mig. Vänder jag blicken åt vänster förvandlas pärlbandet till klarrött hela vägen in till stan! Det är så läckert!
Nu sade min granne tack och hej. Han har packat ihop sina pinaler och lämnat Volvo kanske för alltid.
Känner mig rätt seg nu faktiskt, trött i ögat. Längtar hem till Igla! Tända en brasa...spela lite go musik...ta en bastu kanske? Mm!
Daisy, daisy!
Snart är arbetsdagen slut och jag ska dra till Lindome. Johan och hans pappa är redan där för att träffa nya mäklaren och köra grejor till tippen. Jag ska se om jag kan plocka med mig lite mera att förflytta till Olofstorp, men om vi är lata och käkar middag ute kan jag inte tömma frysen. Det kan dock ligga där en stund till om det skulle vara så! :o)
Har smällt i mig en hel godispåse på nolltid! Kunde inte motstå automaten i korridoren! Uurk!
Imorgon har jag ny grundkurs för ett gäng hela dagen, så rösten lär vara lite trött när den är över! Sedan följer kurser jag ska hålla på engelska resten av veckan! He-llo! My name is Linda! :o)
Ever ever after!
Okej, ni vet de där flickorna som planerat sitt bröllop in i minsta detalj lagom till sin femtonårsdag? De som vet vilka blommor som ska ingå i buketten, till färgen på tärnornas klänningar, som redan sett sig själva vandra upp för altargången med den perfekte mannen, (tills vidare med suddigt ansikte, redo att fyllas ut med den det blir då det är dags)? De som redan formulerat inbjudningskorten och ser de beundrande och rörda ansiktena hos vänner och släkt?
Jag är inte en av de flickorna.
Ni vet dessa blivande män som dras runt av sina blivande fruar till porslinsbutiker, konditorier, kyrkor och restauranger? Som med ömt leende (med tankarna på den pågående matchen) och gillande nickanden godkänner allt som den stjärnögda och entusiastiska bruden visar fram. "Vilka blommor ska vi ha? Rosor eller liljor? Vita eller röda? Kanske både och? Blir det för lite med två färger, kanske vi ska bryta med lite blått? Blir det för mycket älskling, kan vi kanske bara köra rött, kärlekens fäg?" (I själva verket har hon redan bestämt sig)
Han brummar och säger att det nog blir bra, bara du blir nöjd älskling, och hon pussar honom på kinden och fladdrar strålande iväg med honom i släptåg för att komponera menyn till mottagningen.
Jag är en sådan man!
Efter middagen igår fann jag mig plötsligt sittande med stickningen (björnbärsmössa), frenetiskt stickande, medan Johan och hans föräldrar planerade bröllopet i San José. Den tidigare länken, Burke Williams jag 
visat var visst till det spa där Trevor ordnat valfri behandling åt oss. Själva hotellet heter Valencia och ligger intill sagda spa!
Monica och/eller Trevor hade kollat upp intilliggande möjligheter för mottagning nära kyrkan i San Fransisco, alternativt San José där boendet skulle vara, och de kom fram till att middag och mottagning var smidigast att köra på själva hotellet. När det började fladdra iväg åt olika håll ville Tomas att vi skulle strukturera upp hela bröllopsdagen i turordning. Jag nämnde fotografering, vilket utlöste diskussioner om olika platser som skulle vara lämpliga för att tillfredsställa min önskan att få med Golden Gate i bakgrunden på våra bröllopsfoton. Jag som aldrig satt min fot i San Fransisco kände att jag inte hade mycket att tillföra i den diskussionen, men antog att en anlitad fotograf har stenkoll på de bästa platserna för våra önskemål.
Tidsschemat fortskred. Jag "känner" ju vara Trevor och Johans kusin med fru som var på middag när de hälsade på i julas(?). De är inbjudna, liksom ett gäng andra med anknytning till Johan och hans år där borta. Vi blir alltså ett tiotal som ska äta middag och ha en liten mottagning på hotellet efteråt. Efter ceremonin i kyrkan ska vi åka limousin runt i San Fansisco och fotograferas innan vidare färd till hotellet. Vilka skulle åka med i limousinen? Efter mottagningen förflyttning till baren en stund innan tårta i "vår" avskilda avdelning. Till baren ska det vara "öppet" för eventuella fler att delta i festligheterna. Vad händer då när det blir dags för tårtan? Ska de få vara med på den? Om fler vill vara med under ceremonin? Hur ska de ta sig från kyrkan till hotellet? Ska det vara avec? Ska vi ha dekoration i kyrkan? Vilken typ av middag? Trerätters eller buffé? "Vanlig" trerätters tyckte jag efter lite tänk, då vi är så pass liten grupp.
Vad vill vi ha till förrätt? Varmrätt? Efterrätt? Kött, bräker jag fram och river upp den decimeter jag stickat hittills (mössan blir för stor).
Vilka kostnader är vi uppe i nu? Undrar jag försiktigt, men det löser sig får jag till svar.
Alla är så angelägna att jag ska vara delaktig, och vänder sig till mig för att jag ska tycka till, men jag vet varken ut eller in. Mat? Att det ska vara gott!
Så kommer vi till att Johan gärna vill ha en fest här hemma också. Jag tycker att hela poängen med att fly landet faller samman, men förstår så väl att Johan vill ha en fest. Han låter mig slippa hela kyrkospektaklet med en tom "brudsida" och fullsmockad "brudgumsida". Han har stor släkt och många vänner som vill fira honom, och jag vill att han ska få sin fest! Jag kan bara inte låta bli att tänka praktiskt. 40 till 50 pers? Har vi råd? Jag känner inte att jag har lust eller ork att planera, förbereda och fixa mat till så många, vilket är det mest ekonomiska. Hur ska vi få plats? Johans förslag att duka upp långbord i huset går bra om vi tömmer ytan på övriga möbler, alla förblir sittande och inte behöver gå på toaletten!
"Vi tar in Fredrik från Panget (pensionatet där Johans föräldrar har god kontakt med ägare och sagda kock), han är ju så duktig, så kan han fixa det!" Vad kostar inte det då? Det viftas undan med att det ordnar sig.
Vi kan ha öppet hus, så det inte blir så fomellt, ställa upp lite bord här och var, smälla upp ett tält i trädgården, jag ska ha brudkläderna på mig.
Jag vet inte varför, och hatar mig själv för att jag inte kan hindra det, men tårarna börjar rinna på mig. Jag beter mig som den otacksamma bortskämda unge jag är! Jag hinner inte med! Ska tänka och tycka om allting, men har ingen aning! Jag flyter med som den bifigur jag är, vilket inte gör mig någonting alls, men jag måste vilja, tycka, tänka, besluta!
Johan blir sårad och ledsen för att jag vill stå i köket och diska på den fest där jag är en av huvudpersonerna, men jag kan inte rå för att jag inte gillar den rollen. Det är en sak att stå i centrum som lärare eller instruktör. Då gör jag ett jobb, och har ställt mig i en situation jag själv valt och tycker om att göra.
När mamma, pappa och Nina skulle gratulera på mina födelsedagsmornar, så gömde jag mig under täcket och önskade att de inte skulle se mig, smög iväg och satte mig på toa, sjönk ned på stolen i skam när klasskamraterna vid ett tillfälle sjöng. Jag skäms för att andra människor slösar sin tid och energi på mig. Skulle en överraskningsfest så som Jeanettes drabba (just det, drabba) mig, så skulle jag skämmas ihjäl, och med hela min viljestyrka kämpa för att upprätthålla god min och spela glad!
Jag borde vara glad, förväntansfull, entusiastisk, engagerad, tycka en massa, vilja en massa, men håller bara med och tänker "Det blir nog bra", och stickar frenetiskt. Johan vill förståeligt nog ha mig vid sin sida på vår fest, vilket är ok. Men tvinga mig inte att vilja, tycka, tänka och besluta! En del blivande brudar skulle drömma om att få göra det, en del skulle inte tåla något annat än dominant självstyre med en nickande småleende blivande make bredvid.
Men jag är inte som den blivande bruden. Låt mig vara maken, så får Johan vara bruden.
Jag vill gifta mig med min Oo, det är det viktigaste. Fest? Fine, jag är med. Jag nickar och ler åt de strålande ögonen och dras vidare till nästa punkt i planeringen. Säger ifrån om något känns helt galet (nej, jag tar inte på mig ljusblå kravatt!), och glädjer mig åt de andras förväntan och engagemang. Att den ekonomiska biten "löser sig", trycker jag undan, protester är ändå meningslösa, trycker undan tacksamhetsskulden som växer sig större. Glädjer mig åt att få bli Johans fru, tänk, hans fru, hustru! Att Johan ska bli min make! Det är det viktigaste för mig.
Happily ever after!
Så ser jag några spillror, utspridda över dess runda rastplats, och inser sorgset att människans själviska och destruktiva natur ännu en gång vunnit...
Helgen är över, lika fort som den börjat (som vanligt). Fredagen blev lugn och skön, Johan var på after work i stan medan jag stickade framför "Let's dance" och "Transformers". Tack vare lördagsmorgonens innebandy, kunde jag hämta Johan vid elvatiden, då jag hunnit bli lagom trött.
Innebandy, lite pyssel hemma, avslappnat och lugnt på lördagen. Medan vi sitter och slappnar av framför tv:n, säger så Johan som sitter närmast fönstren: "Glassbilen!" Och han hinner knappt säga färdigt, och dess karaktäristiska melodi spela upp, förrän jag är i hallen och kränger på mig skorna!
Glassbilen parkerar nästan på grannens uppfart, sista huset på vår gata! Wo-hoo!
Jag fick tillfälle att hälsa på grannen Joakim, som också kom ut och köpte glass.
Till kvällen var det så dags att låta testosteronet dominera på Iglatjärnsvägen, då Johan dukade upp för pizza, öl, Jägermeister (fonetisk stavning) och poker för honom och fyra manliga vänner. Elin hade så omtänksamt erbjudit en fristad medan hennes karl fraterniserade med sina jämlikar hos oss, så jag inhandlade lite sushi och mötte upp henne på Filmtajm. Snacka om längesedan jag vandrade runt bland hyrfilmshyllor med målet att faktiskt hyra en film! Vi passade på att prova en film som knappast skulle tilltala våra manliga halvor, men jag tror Elin kan ge en mera utförlig recension i sin blogg! :o)
Det enda jag uppfattade var att Helen Hunt såg väldigt sliten ut, att hon ville ha barn, till slut blev med barn, och så var hon helt plötsligt inte det längre, men så hade hon ett adopterat barn strax innan slutet. Colin Firth var snygg som vanligt, men Matthew Broderick såg lite gammal och småmullig ut.
Vi tjötade hela filmen igenom, varav rätt mycket om graviditet och barn, naturligt nog! :o) I tidigare inlägg frossade jag i alla de åkommor man som blivande mamma kan drabbas av, och oinsatt som jag är, rabblade jag de värsta jag hört talas om. Ett samtal med syster som väntar sin andra i slutet på april, gav mig ytterligare en punkt att tillföra i "att-gruva-sig-för"-listan: Bråck!
Ok, det låter väl inte så illa, tänkte jag när jag hörde att min syster drabbats av det. Anders, hennes sambo kunde inte
undanhålla humorn i rösten när han förtydligade exakt var detta bråck hamnat: Blygdläpparna!Naturvetaren i mig kunde inte riktigt ta till sig detta, utan hakade upp sig på att ifrågasätta hur det fysiskt kunde vara möjligt. Det finns väl inga typ bukhinnor som kan ge vika, eller inälvor som kan "ramla" ut, eller snarare ner där?? Hur kunde det se ut? Kunde hon ha byxor på, eller var det bara kjol som gällde?
Medan Nina förorättat protesterade mot att vi diskuterade hennes kön, försökte Anders förklara nåt med att bråcket orsakades av blod? Blodkärl? Och att det var svårt med stödstrumpa, men en baddräkt á la Borat kanske inte skulle vara så dumt!!
Tydligen är denna form av bråck inte ovanligt under graviditet, men att det brukar försvinna efter förlossningen. Vad skönt. Känns ju betryggande. Då är det bara inkontinensen, förlossningsdepressionen, de söndertuggade bröstvårtorna, stygnen i skrevet och knipövningar med geishakulor att bekymra sig för!
Elins graviditet gjuter dock lite olja på mina upprörda skrämselvågor, då hon "bara" behöver avnjuta dagliga morgonsamtal med Ulrik, tröga tarmrörelser och galna hormoner. Eller är det något hon inte berättat för mig!? :o)
Söndagmorgon vaknade jag till strålande solsken från blå himmel, men med den stora frågan tumlande i huvudet: Varför skaffar man barn? Varför vill Johan ha barn? Varför vill jag ha barn? Varför-skaffar-man-barn?
Är det för att det förväntas av oss som nästa steg i livet? Att vi som alla biologiska varelser lever efter instinkten att föröka oss? Föra generna vidare?
Är det för att alla andra i vår omgivning, vänner och bekanta ploppar ut barn, och man känner att man därför också borde?
Är man inte nöjd med sin tillvaro, dvs känner man att det är något som saknas?
Trots att vi pratat om det tidigare, var jag tvungen att fråga Johan igen medan vi promenerade i solskenet i skogen runt "vår" tjärn. "Varför vill du ha barn?" Tycker du inte vi har det tillräckligt bra, att något saknas? Att du vill riskera det vi har för den påfrestning ett barn faktiskt innebär?
Vi kom fram till att man omfrånkomligt påverkas av omgivningen, det faktum att våra vänner och min syster har och väntar smått. Men likaså den där inneboende känslan av att vilja skaffa barn med den man älskar. Att man har den där svårbeskrivbara längtan efter ett eget barn, en blandning, en "halv-chip-choppare" som Anders säger! :o)
Jag fick (än en gång) vräka ur mig min oro. Förstod han hur jobbigt det är med barn? Hur tillvaron förändras? Ingen mera innebandy när man vill, inga egna spontana "jag tänkte dra med den eller den på det där ikväll", inte självklart med herrklubbar, pokerträffar och whiskeymöten "för att vi alltid haft det".
Jag blottar min egna oro för att han inte ska orka, ge upp och lämna mig där hemma. Men min oro gäller ju lika mycket mig själv. Det faktum att jag själv fruktar de förändringar mina djupt rotade cirklar kommer att orsakas. Jag vill bara försäkra mig om att han verkligen förstår vad barnaskaffande kommer att innebära för honom, för mig, för oss! Själv gräver jag ned mig i värsta tänkbara scenorion, och vad är det för jäkla inställning egentligen?
Jag antar att jag i min pessimistiska natur sätter mig emot den glorifiering och många gånger naiva syn många verkar ha i frågan om barnaskaffande. Att det inte bara är att skjuta barnvagn på stan, vila med babyn på armen likt "Madonna med barnet" eller trösta "klapp-klapp" när det är lite kinkigt.
Men tro mig. Jag vill faktiskt ha barn! :o)
Igår hade vi också Johans föräldrar på middag. Vi skulle då passa på att planera igenom bröllopet mera specifikt.
Det var det detta inlägg skulle handla om, därav rubriken, men så hamnade jag någon annanstans! :o)
Jag känner dock att ämnet bröllopsplanering behöver ett eget inlägg...
