Som ännu ett steg i besparingarna, ska vi själva tömma våra papperskorgar. Ett större kärl finns i varje landskap där vi dumpar våra soppåsar, och så töms den tre gånger i veckan. Bortskämda kontorsnissar som vi, som vant sig vid en timid städerska som tar reda på våra välfyllda vita påsar varje dag, har nu fått sällskap framför våra skärmar...
Bananflugor!
Att inte få tömt varje dag, utan själv tömma när påsen är fylld till bredden, har föranlett dessa flygande gulfärgade kompisar. Lite sporadiska klappanden kan höras då någon avslutat, eller försökt avsluta denna arts redan korta livslängd.

"Bananflugor, Droso´phila, släkte daggflugor med 30 arter i Sverige. Namnet används ibland synonymt för hela familjen daggflugor. Arterna är gula eller svarta och 2-4 mm långa. Larverna lever i ruttnande eller jäsande vegetabilier, gärna i övermogen frukt, i svamp och i sav från sargade träd. Bananflugorna är lätta att odla i laboratorium, de har en kort generationstid och lågt kromosomtal (8), och larvernas spottkörtelkromosomer är mycket stora (s.k. jättekromosomer). De används därför, i synnerhet arten D. melanogaster, i stor omfattning för genetisk forskning. De utnyttjas även i undersökningar av evolutionära, populationsdynamiska och ekologiska mekanismer." (ne.se)

Jag minns när vi studerade bananflugor när vi läste genetik. Först göra dom sömniga genom något flyktigt ämne (svårt att räkna när de flyger omkring), och så leta. Med vingar, utan vingar, "klubbor" istället för vingar, halva vingar, randig kropp, helfärgad kropp, röda ögon, vita ögon, håriga ben, nakna ben, vindögda, skelögda, blåögda. Nej, jag minns inte, men intressant var det! Genetiken är fashinerande, och skrämmande på samma gång! Jag minns när vi läste kursen, att man blev rädd för att skaffa barn. Så otroligt mycket som kan gå fel! Och då tillkommer sedan allt det andra som kan gå galet under graviditet och födsel! Och så förunderligt att det ändå blir rätt så många gånger. Men å andra sidan, hur många befruktade äggceller kasseras egentligen med en gång, för att något är så pass fel att kroppen stöter bort det med en gång och kvinnan inte ens märker det? Naturen har en förunderlig förmåga att själv sortera ut något som inte blir riktigt som det var menat. Fashinerande! Förunderligt! Jag böjer mig i ödmjukhet över att jag är frisk och "normal" (hyggligt normal i varje fall!).
Usch, nej vad fel och fult det lät med "normal"! Vad är "normal" egentligen? "I majoritet" då? Kan man säga så? Att jag skapats som de flesta andra beträffande den genetiska biten! :o)