Omotiverad...

...det är jag det! Snacka om att det känns meningslöst att sitta här nu! Man har läst artiklar och intervjuer från varslade och uppsagda från alla företag som visats i tidningarna, men det är ju så att man faktiskt inte kan ta till sig och riktigt förstå om man inte varit där, eller är där själv.
Jag pendlar fortfarande mellan resignation och förväntan inför framtiden. Och tycker fortfarande att silverskorna är gräsliga!

Maria tog mig åt sidan för litet allmänt prat om att hon inget visste, frågade hur jag mådde och så vidare. Vad ska man säga? Det är ju bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Dock var hon inte så nöjd med att hon inte fått veta något, vilket tydligen är det korrekta förfarandet vid utbyte av konsulter. Helena och Christoffer är inte nöjda, vilket är en liten tröst.

Kommentarer
Postat av: Anna

Bra att du har stöd från kollegorna. Det är alltid en liten tröst i det jobbiga. Jag vet situationer där det INTE varit så. Vissa har knappt vågat gå in i fikarummet för de vet att det finns nissar som sitter och tycker (högt och inför alla) att det är minsann "den och den" som ska gå.

2009-02-27 @ 11:31:55
URL: http://andasblogg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0