När jag betraktar bilden på bananflugan i föregående inlägg, minns jag zoologikurserna jag läst. De tillfällen då man hade möjlighet att betrakta dessa små insekter i rejäla mikroskop eller luppar! Jag fashinerades av genetiken, och jag fashinerades av den mikrobiologiska (heter det så?) djurvärlden.

Vi kunde kika på en liten mask till exempel. Och på den kunde man i sin tur se ett annat djur, tex en parasit. Och i den skarpa förstoringen kan man se hur otroligt "detaljrika" de är! Hår, vingar, ben, antenner, klor, utskott mm, mm! Man kan ju inte tro att något så smått kan bestå av så mycket! Fantastiskt!

Bilden till höger är från ne.se och visar ett kvalster bland hudflagor i hushållsdamm! Den lilla klickbara är en huvudlus (ca 3mm) som hänger i människohår (också ne.se).

Jag minns när jag lät eleverna titta i luppar på allt möjligt. Det är en helt annan värld där nere på mikronivå! Den spetsiga nålen ser trubbig ut. Fiskfjället som en futuristisk fantasivärld, den lilla masken som ett monster! Det ger en perspektiv på hur vi egentligen ser ut i ett makroperspektiv. Tänk om vi bara är som små kvalster i en värld som för någon annan bara motsvarar en dammhög?

Den första "Men in Black"-filmen illustrerar detta scenario så bra i slutet. Vår värld zoomas längre och längre ut: jorden, solsystemet, vår galax Vintergatan, och så är allt det bara som en liten dekoration i en spelkula någon annan leker med, samlar ihop med andra kulor och slänger i en påse!