07.36
Ingen har väl missat hunden Amigas räddning i Mölndal igår? Flera medier skildrade hur voffsingen hamnade på en liten klippavsats, där den fick sitta hela natten, då räddningsförsöken fick avbrytas pga mörkret.
"- Att gå hem och veta att hon skulle ligga där hela natten kändes inte roligt."
Jag förstår ägarinnan Kerstin mycket väl. Så kände jag när vi lämnade Gulingen i Orrekulla igår kväll! Oo hämtade mig på jobbet, och väl hemma provade vi först att starta Gulingen med kablar från Goldie. Gick inte, så bogsering tog vid. Bara att försöka backa ut Gulingen genom snön var inte det lättaste, så Goldie fick kopplas på och dra ut min gula kompis från carporten. Den branta backen gick bra, Goldie tuffade på och slant bara lite i början. Jag som aldrig blivit bogserad förut satt på helspänn med foten på bromsen nästan hela tiden. Det är något trögare att bromsa när bilen inte är igång, bara så ni vet! Den uteblivna servostyrningen var inget problem när man rullar (eller så har jag så mycket muskler!).
Väl framme i Orrekulla puttades Gulingen på plats utanför verkstadens grindar, och Linda klappade den godnatt. Den såg så övergiven ut där den stod alldeles ensam (och smutsig) mitt ute i industriområdet!
Denna morgon skjutsade Johan mig dit igen, så att jag kunde lämna nyckeln och specificera problemet. Jag nämnde att vi försökt med startkablar, samt det högre motorljudet/vibrationerna jag märkt sista tiden.
För några minuter sedan (ungefär efter "Det är något trögare..."), ringde jag för att komplettera att vi antagligen tömt batteriet helt under bogseringen, bara så de inte skulle sucka och säga att felet var pga dött batteri. Och vet ni vad verkstadskarln säger?
Att de tagit in Gulingen, kopplat upp den och startat utan problem! Aargh! Är inte det typiskt? Är inte det klassiskt? Nu höll de på att ladda upp batteriet, och skulle kolla det lite närmare, samt provköra för att lyssna efter vibrationerna. Skulle inte förvåna mig om Guling spinner som en katt!
Mummel och mutter!
Så Oo blev sen till jobbet idag på grund av mig, plus att han måste lämna jobbet för att vara med på besiktningen av gamla huset. Och imorgon under dagen är det fotografering. Dessutom måste han fixa med ansökningshandlingarna för visumet. Det är lite mycket för min Oo nu! Jag ska ringa försäkringsbolaget och se till att fixa en försäkring på gamla huset tills vi får det sålt. Det är det lilla jag kan bidra med.
Hoppas ni får en bra dag!
Suck! Så typiskt! Det är som med mig och datorer. När min dator strular så är jag ju inte särksilt snabb på att be om hjälp. Försöker både det ena och det andra för att hitta lösningen själv. När jag väl frågar någon om hjälp behöver personen oftast bara sätta sig ned så funkar allt galant. Grrr.
Förhoppningsvis hittar de inget dyrt fel nu iaf. Så kan du springa och köpa dig lite nya kläder istället. Ett par svarta träningsbyxor kan du ju alltid hitta. ;o)
Aj aj aj...hoppas felet inte är dyrt nu då:)Ska hålla en tumme för det.
Bogsera har jag gjort ett antal ggr...jag råka i knipa en si så där 4 ggr bara när vi ägde en annan problembil..o ja det är bra trögare o bromsa o lite trögt med uteblivna servon tyckte jag(har inte lika bra muskler som dig ju..fniss)...vi hade ju bara 2 rondeller o bogsera genom på den tiden....minns en gång då linan brast mitt i en av rondellerna...jippiee kände jag då som satt i bilen som inte kom nån stans o såg min räddare åka en bra bit innan han märkte att hans last försvann..hehe
Hoppas det går bra nu iallafall//Marita
Ja, visst är det typiskt! Fast inget ont som inte har något gott med sig som du påpekar! :o) Svarta träningsbyxor, jo men det var ju längesedan nu eller hur? Fast synd man inte kan ha dom på jobbet. Får allt pressa mig till någon annan sorts benklädnader också. Suck! ;o)
Hahahaha! Märkte han inte att det blev åtskilligt lättare? Fniss, vilken syn att se linan brista, du bli stående och han köra vidare!
Tack ja, det hoppas jag också! :o)