Blod, svett och kravlöshet!
Oj, vad skönt, och än en gång: Ett av de barnlösas privilegium? Att inte behöva göra någonting om man inte vill!
Pratade med min vän Anna, och diskuterade det faktum att man så sällan reflekterar över hur bra man har det. Så ofta man istället ser tillbaka och då inser hur bra det var. Vi kunde tillbringa en hel dag att bara sitta framför datorn eller läsa en bok. Hur mycket tid man hade, så få måsten! Insåg man då vilken lyx det var?
Så jag stannar upp och inser att jag ju faktiskt har väldigt mycket tid! Mina måsten är så pass få, och faktiskt självvalda. Men att bara kunna göra precis vad man känner för (okej, inte riktigt, då jag inte har
råd att åka till Maldiverna), men bara ägna en helg åt...ingenting!
I fredags var jag trött. Jag är nog inte den enda som är trött en fredag. Men jag hade inga barn som behövde mat eller skjuts eller underhållning. Ingen sjuk mamma som väntar på besök eller extra arbete jag måste gå till för att få tillvaron att gå ihop. Ja, listan kan göras lång!
Jag var verkligen skittrött. Så vad gör jag? Jo, jag lägger mig, och somnar halv nio! Resa till Maldiverna, ny Lexus på uppfarten, sexsiffrigt på bankkontot kan kanske ses som lyx. Men är det
inte en få förunnad megalyx, att kunna sova när man vill?
Om det sedan är så klokt är en annan femma, då jag i detta fall vaknade utvilad vid fyra-femtiden och fick okynnessova (går också under lyxkontot va?), tills det var dags att kliva upp för innebandyn. Man kan tycka att extra sömn ska resultera i en speedad Linda, pigg som en gasell! Men det brukar snarare bli tvärt om. Kroppen har tvingats till mer sömn än den egentligen ville ha, och har då resignerat och gått in i dvala. Jag kan bli som en
zombie resten av dagen!
Så innebandyn gick riktigt kasst!
Något annat som var riktigt kasst, var västarna vi brukar ha för att skilja lagen åt! Att trycka ned dom i en plastkasse när de är blöta av svett, och låta dom ligga där är inget man kan rekommendera. Vi krängde på oss dom, och slängde av oss dom, när vi insåg att stanken inte gick att ignorera! Det gick inte att koncentrera sig på något annat, och de västlösa motståndarna bad oss att skona dom! Vi var inte svårövertalade om man säger så. Jisses!
Men nu hänger fem nytvättade röda västar nere i källaren och torkar!
Efteråt drog vi in till stan och Droppens nyrenoverade lokaler i Nordstan. Inte så dum utsikt! Då jag tycker att alla som kan, ska vara blodgivare, plåtade jag massor för att visa hur trevligt och mysigt vi har det där!
(Linda knäpper en bild ut genom fönstret)
"- Vilken perfekt bild över Stockholm, med spårvagnen och allt!"
Jag tillskriver felsägningen utmattning till följd av hårt innebandyspel.
Tjejen som körde in den två milimeter i diameter tjocka nålen var en av de bästa jag stött på! Det gick så snabbt och kändes inte alls! Johan sade att även hans "nålinkörare" var superb. Annars har man ju stött på en del mindre skickliga. En i Umeå hittade inte riktigt rätt, så hon flyttade nålen när den var på plats i armen. Det var inte så skönt! Men bli blodgivare! Det är en så enkel välgärning! ;o)
Efteråt kan man ta sig en god fika innan man hämtar ut en ersättning i valfritt format. Johan tog lotterna (Triss och Tia), och jag ännu en liten skål. Då det närmar sig jul, fick vi även var sin chokladask, och dessutom var det tionde gången jag lämnade sedan jag flyttade ner, så jag fick en extra present i form av en termosmugg!
Innebandy och blodtömning, borgade för ordentlig återhämtning i form av föda, så vi gick till Hedens Hörna och deras amerikanska brunch!
Det var andra gången jag var där, och man kan bara konstatera, att det inte är särskilt förvånande att så många amerikanare ser ut som de gör.
Hur många andra kulturer har brownies, muffins, marshmallows med chokladsås, och stekt, stekt, stekt på frukostmenyn?
Det var riktigt skönt att sitta där och ta det lugnt ett tag, innan vi gav oss ut i trängseln för att inhandla de nödvändiga julklapparna. Det blev lite "klappar" till oss själva också, i form av ett pussel! Och Johan fyndade sådana där knep och knåp grejer som han älskar!
Så väl hemma tände vi ljus, öppnade "blodchokladen", poppade micropopcorn, öppnade en flaska julmust, röjde på köksbordet och började pussla! Då vi tyckte
ett 1000-bitars var lagom, hann vi nästan klart under kvällen! Vi valde en annorlunda typ av pussel, tecknat, där man inte riktigt visste motivet, ett "Waskij?-pussel"! Dvs framsidan visar en bild och något som de avbildade reagerar på, men man kan inte själv se vad det är, då man ska pussla från en annan vy! Det var lite annorlunda än de landskapspussel man tidigare lagt, men kul ändå!
Jag tror all sömn under gårdagsnatten medförde att jag vaknade så tidigt idag och satte mig här. Johan är på fotbollsskolan, så jag ska köra igång en tvätt innan frukostförberedelser. Undrar om vi har någon grädde? Plättar vore gott!
Pratade med min vän Anna, och diskuterade det faktum att man så sällan reflekterar över hur bra man har det. Så ofta man istället ser tillbaka och då inser hur bra det var. Vi kunde tillbringa en hel dag att bara sitta framför datorn eller läsa en bok. Hur mycket tid man hade, så få måsten! Insåg man då vilken lyx det var?
Så jag stannar upp och inser att jag ju faktiskt har väldigt mycket tid! Mina måsten är så pass få, och faktiskt självvalda. Men att bara kunna göra precis vad man känner för (okej, inte riktigt, då jag inte har
råd att åka till Maldiverna), men bara ägna en helg åt...ingenting!I fredags var jag trött. Jag är nog inte den enda som är trött en fredag. Men jag hade inga barn som behövde mat eller skjuts eller underhållning. Ingen sjuk mamma som väntar på besök eller extra arbete jag måste gå till för att få tillvaron att gå ihop. Ja, listan kan göras lång!
Jag var verkligen skittrött. Så vad gör jag? Jo, jag lägger mig, och somnar halv nio! Resa till Maldiverna, ny Lexus på uppfarten, sexsiffrigt på bankkontot kan kanske ses som lyx. Men är det
inte en få förunnad megalyx, att kunna sova när man vill?Om det sedan är så klokt är en annan femma, då jag i detta fall vaknade utvilad vid fyra-femtiden och fick okynnessova (går också under lyxkontot va?), tills det var dags att kliva upp för innebandyn. Man kan tycka att extra sömn ska resultera i en speedad Linda, pigg som en gasell! Men det brukar snarare bli tvärt om. Kroppen har tvingats till mer sömn än den egentligen ville ha, och har då resignerat och gått in i dvala. Jag kan bli som en
zombie resten av dagen!Så innebandyn gick riktigt kasst!
Något annat som var riktigt kasst, var västarna vi brukar ha för att skilja lagen åt! Att trycka ned dom i en plastkasse när de är blöta av svett, och låta dom ligga där är inget man kan rekommendera. Vi krängde på oss dom, och slängde av oss dom, när vi insåg att stanken inte gick att ignorera! Det gick inte att koncentrera sig på något annat, och de västlösa motståndarna bad oss att skona dom! Vi var inte svårövertalade om man säger så. Jisses!
Men nu hänger fem nytvättade röda västar nere i källaren och torkar!Efteråt drog vi in till stan och Droppens nyrenoverade lokaler i Nordstan. Inte så dum utsikt! Då jag tycker att alla som kan, ska vara blodgivare, plåtade jag massor för att visa hur trevligt och mysigt vi har det där!
(Linda knäpper en bild ut genom fönstret)
"- Vilken perfekt bild över Stockholm, med spårvagnen och allt!"
Jag tillskriver felsägningen utmattning till följd av hårt innebandyspel.
Tjejen som körde in den två milimeter i diameter tjocka nålen var en av de bästa jag stött på! Det gick så snabbt och kändes inte alls! Johan sade att även hans "nålinkörare" var superb. Annars har man ju stött på en del mindre skickliga. En i Umeå hittade inte riktigt rätt, så hon flyttade nålen när den var på plats i armen. Det var inte så skönt! Men bli blodgivare! Det är en så enkel välgärning! ;o)Efteråt kan man ta sig en god fika innan man hämtar ut en ersättning i valfritt format. Johan tog lotterna (Triss och Tia), och jag ännu en liten skål. Då det närmar sig jul, fick vi även var sin chokladask, och dessutom var det tionde gången jag lämnade sedan jag flyttade ner, så jag fick en extra present i form av en termosmugg!Innebandy och blodtömning, borgade för ordentlig återhämtning i form av föda, så vi gick till Hedens Hörna och deras amerikanska brunch!
Det var andra gången jag var där, och man kan bara konstatera, att det inte är särskilt förvånande att så många amerikanare ser ut som de gör.
Hur många andra kulturer har brownies, muffins, marshmallows med chokladsås, och stekt, stekt, stekt på frukostmenyn?
Det var riktigt skönt att sitta där och ta det lugnt ett tag, innan vi gav oss ut i trängseln för att inhandla de nödvändiga julklapparna. Det blev lite "klappar" till oss själva också, i form av ett pussel! Och Johan fyndade sådana där knep och knåp grejer som han älskar!Så väl hemma tände vi ljus, öppnade "blodchokladen", poppade micropopcorn, öppnade en flaska julmust, röjde på köksbordet och började pussla! Då vi tyckte
ett 1000-bitars var lagom, hann vi nästan klart under kvällen! Vi valde en annorlunda typ av pussel, tecknat, där man inte riktigt visste motivet, ett "Waskij?-pussel"! Dvs framsidan visar en bild och något som de avbildade reagerar på, men man kan inte själv se vad det är, då man ska pussla från en annan vy! Det var lite annorlunda än de landskapspussel man tidigare lagt, men kul ändå! Jag tror all sömn under gårdagsnatten medförde att jag vaknade så tidigt idag och satte mig här. Johan är på fotbollsskolan, så jag ska köra igång en tvätt innan frukostförberedelser. Undrar om vi har någon grädde? Plättar vore gott!
Wee!
Reglerna är som följer:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.
Jag måste erkänna att jag inte har hela sju bloggar som jag följer, av den enkla anledningen att jag inte funnit så många som jag fastnat för. Men de jag följer, anser jag också vara värda denna utmärkelse. Helt utan rangordning:
Vimmelmamman - En öppen och personlig blogg om sin vardag och kamp mot cancern.
Narvitvablirtre - Blivande föräldrar bloggar om sin vardag, men framför allt, känslor, tankar och förberedelser inför den dagen de två blir tre!
Andas blogg - Handarbetande småbarnsmamma om sin vardag och väg till tilltro på sig själv, och det fina hon skapar under tiden.
Achromatic - Naken, utlämnande och så välskriven. Uppdateras inte så ofta, men biter sig fast.
Finally friday!
Alltid roligt när man kan göra sitt jobb ordentligt och rädda inköpare ur knipor, och dessutom få lite cred för det!
Förmiddagen gick fort, men kurs och efterföljande support, men nu är vi tillbaka på våra platser. Ärendena rullar in, då det är mycket att greja med inför leverantörsflytten.
Jag hann sticka drygt halva jordgubbsmössan igår! Det går ju så mycket fortare när det är mindre storlek och tjockare garn! När den är klar måste jag dock ta tag i poncho nummer tre!
Ska bara...
...
COK = Cat On Keyboard
Det är vad jag har just nu. Av någon anledning brukar Fia vara extra kelig när hon varit ute, så nu trampar hon hysteriskt omkring framför mig, alternativ slänger omkull sig på någon av mina händer, så jag får gissa mig till var tangenterna är. Det bli lite att sudda emellanåt, då även Fia bidrar med några "ord".
Nu känner jag lite ro i sinnet så jag kan slappna av och göra kväll, dvs blogga, sticka och se på tv! Middagen är avklarad (Chili con carne), Johan har åkt på innebandyn, jag har dammsugat (övervåningen), tömt kattlådan, plockat undan grejor, tömt kylen på mögelodlingar, skurat tvättställ och toalett (övervåning) och torkat bort Arons banankladd från speglarna. Allt damm på möbler, tv och sådant kan jag låta växa till sig några milimeter till, och tvätten får vänta till helgen som vanligt.
Snart är det fredag! Det är inte klokt vad denna vecka gick fort! Helgen har inga speciella saker inbokade, vilket känns skönt. Innebandy på lördagen bara, och Johan har fotbollsskolan på söndag. Kanske blir det lite fler julklappsinköp. Om vi ändå ger vårt bidrag till blodbanken på lördag inne i stan, så kan vi gott ta en sväng när vi ändå är där. En brunch skulle nog inte vara så dumt heller!
På väg från morgonens kurs knäppte jag en bild i parkeringshuset som jag passerar igenom. Jag brukar ställa mig på parkeringen utanför på andra sidan, då själva p-huset brukar vara så fullt. Men varje gång jag går igenom nu så tänker jag på mannen jag mötte som sjöng "All by myself", och blir glad i hela kroppen! Mot utgången, på höger sida kom han, och med klar hög röst sjungandes. 
Just det, Helena, min räddande ängel, ordnade upp det elände jag orsakade igår kväll med mitt blåbär! Så nu är den klar! Jag tyckte den blev riktigt söt faktiskt! Johan lade beslag på båda, men jag tror han får vara blåbär! Å andra sidan vore det ju lite kul om vi båda hade en jordgubbe! Jag kommer antagligen att göra en till (tredje) jordgubbe i det tjockare garnet, i den storlek jag gjort nu, eftersom den första tjocka jordgubben blev lite väl stor. Jag får se vad jag gör med den. När det nu går så pass snabbt att sticka en jordgubbe, alternativt blåbär, har jag blivit sugen att prova andra färger! Tänk en gul med brun topp! Banan! Eller lurvigt brunt garn till kiwi! Aprikos? Plommon! Sen ska man bara hitta någon som skulle vilja bära dom...!
Nu har jag (hör och häpna), påbörjat en (gissa vad!?) ny jordgubbsmössa (!!), i tjockt garn men liten storlek. Jag gillar det tjockare garnet bättre, just för att det ju blir mera mössa utav det. Då tanken och mönstret jag hade syftade åt ett barn som bärare, var väl garnet därefter också, men en unge behöver väl en rejäl vintermössa också? Hihi!
Har jag noterat att första delen till poncho nummer tre är klar?
Nej, nu ska jag lägga omkull mig i sängen och ... rulla tummarna. Höh. Apropå tummar, så har jag faktiskt börjat få lite ont i högertummen. Har man stickat för mycket då eller??
Snart kurs
Bara för att det blev sådan utomordentligt bra middag igår, slog vi på stort och körde på pizza igår! Johan storhandlade efter jobbet, så kylen erbjöd olika alternativ. Iddes vi laga något då? Icke! Detta är ett av de barnlösas privilegier som vi utnyttjar till fullo: Inte orka laga ordentlig middag? Skit i det då!
Johan demonsterar att killar visst har simultanförmåga: Äta och spela DS samtidigt!
Jag hade hoppats bli klar med blåbäret igår, men så upptäckte jag en miss i tidigare varv, försökte ta upp det och göra om, men lyckades inte! Blev bara arg och hoppas nu att Helena kan rädda mig!
Johan somnade strax efter nio, medan jag lät stickningsfrustrationen löpa ut till "Transporter 2". Jag kunde styra över ilskan på de totalt surrealistiska actionscenerna istället, och kunde sedan somna i godan ro.
Vaknade under natten av en pigg Johan som fick tillbringa någon timme framför Runescape innan han kunde somna om igen!
Vi fick i varje fall räkningarna betalda, men jag upptäckte att jag inte hade en enda egen! Inte ens mobilräkningen, och den brukar jag ju alltid ha! Fick ringa Telia och efterlysa den så de skulle skicka en ny, och var jag snabb att betala så skulle förseningsavgift inte läggas på.
Ikväll har johan innebandyträning, följt av Frölundamatch som han troligtvis åker upp till föräldrarna och ser på tv:n. Jag stannar nog hemma och försöker städa lite. Jag trivs inte just nu! Det är så skitigt, och grejer ligger överallt! Ett svep med dammsugaren är konstgjord andning som bara medför att jag slipper reta mig på mina hår överallt på det gula toalettgolvet. Om jag ids kan jag passa på att köra en tvätt också, så blir det en mindre att göra i helgen. Jag vill komma iväg och lämna blod, men det är inte så ofta de har längre öppettider. Idag går ju inte, och på måndag har Johan kanske match igen. Varför har blodcentralen inte helgöppet?? Ekonomi, ekonomi, ekonomi.
Nej, måste förbereda inför kursen!
Ha en bra dag!
Mitt i veckan
Skåda min middag igår! Jag orkade helt enkelt inte fixa något vettigare, så kanelbullar och mjölk kändes helt näringsriktigt och bra!Stickade desto mera, och påbörjade mitt första blåbär! Jordgubbsmössa tre blev perfekt i storlek för både mig och Johan, och jag upptäckte att jag stickat på den mindre rundstickan, 3 mm och inte 4 mm. Så blåbäret som jag tänkte göra i vår storlek också, kör jag nu på den mindre stickan.
Sov lite halvdassigt inatt. Vaknade av och till och tyckte det var kallt, tills jag blev så pass vaken att jag upptäckte att jag hade väldigt lite täckte. Johan låg kloss intill, och när jag försökte dra på mig täcket ordentligt resulterade det i att han drog iväg alltihopa till sig!
Vi låg alltså och trängdes under ett och samma täcke. Och var sjutton var hans täcke då? Jodå, alldeles intill honom, men dög det? Nejdå, mitt skulle det vara!
När man slumrat till igen, hörde man Fias karaktäristiska hulkanden från bunken. Man kastar sig över sängen och lyfter med sömnsvaga muskler ned bunke med hulkande katt på golvet, konstaterar lättat att spyan inte hann komma ut under själva transporten, utan placerades prydligt och öh, fint på golvet. Somnade om.
Har hörsalskurs idag igen, så jag har på mig de mera "representativa" kläderna, vilket inkluderar stövletterna (heter det så?). Men det är väldigt bekvämt med tights och långtröja, så det väger väl upp avsaknaden av gympadojjor. När man sitter hela dagarna som jag nu mest gör på detta jobb, borde man kunna ha mysbyxor! Jeans eller lite tightare finbyxor orsakar ju nästan blodstopp i benen efter några timmar! Gott att jag köpte två par tights i helgen, så kan jag börja alternera lite med dom istället. Problemet är bara att det inte riktigt funkar med gympadojjor, men å andra sidan, när man sitter ner är det ju inte så farligt att ha ett par klackar på sig! Håhå-jaja, i-landsproblematik igen va?
Idag ska varken Johan eller jag ha något på schemat ikväll, vilket känns skönt. Då ska vi ta tag i räkningarna, samt beräkna hur mycket vi behöver ta i hyra om vi ska hyra ut radhuset.
Ha en bra dag!
Slut i kroppen
Ännu en vecka har gått sedan förra Combatpasset. Tyckte det var nyss jag satt här och skrev "Post combat"-inlägget! Det är konstigt, att förra veckan, då jag var förkyld, hade mer energi än denna vecka då jag är frisk! Jisses vad jobbigt det var! Men kul! Det är sådan kick att köra sista powerlåten som är så bra att jag får ståpäls, och se deltagarna kämpa lika mycket! Det går helt enkelt inte att hålla tillbaka, så när det är dags för styrkan är man helt färdig! Nästan. :o)
När jag kom till anläggningen upptäckte jag till min fasa att jag glömt träningsbyxorna! Vad göra? Köra i jeans? Omöjligt att röra sig i, och hallå, hur skulle det se ut - jeans?! Köra utan? Hur skulle det se ut, instruktören i stringisar??
När paniken lagt sig tre sekunder senare och hjärnan kommit igång igen, kom jag ju på att Sportlife säljer träningskläder! Det enda som fanns i min storlek var shorts, så nu har jag ett par svarta Sportlife-shorts också!
Idag blev det lunch i garnbutiken igen! Jag behövde mera rött till jordgubbsmössor, både den tunnare och den tjockare. Sedan blev jag lite rådvill, för jag kände verkligen att jag ville sticka någon annat, något mer! Jag som bestämt att jag bara skulle ha ett projekt igång i taget. Pöh! Jag köpte garn, stickor och mönster för en ny poncho! När jag betalat och inväntade Helena (som köpte typ tretton nystan!), kände jag bara att jag måste sticka en blåbärsmössa också! Wee!
Min fjärde (!) jordgubbsmössa är snart klar! Det är lite trixigt att sticka runt, men ganska kul ändå. Jag börjar ju få lite kläm på det! :o)
det nya ponchomönstret innebar att jag fick inhandla en specialnål vad den nu hette, för att kunna göra flätliknande saker. Det ska bli spännande! Men först måste jag försöka avsluta den andra ponchon i alla fall! Försöka...
När jag kom till anläggningen upptäckte jag till min fasa att jag glömt träningsbyxorna! Vad göra? Köra i jeans? Omöjligt att röra sig i, och hallå, hur skulle det se ut - jeans?! Köra utan? Hur skulle det se ut, instruktören i stringisar??
När paniken lagt sig tre sekunder senare och hjärnan kommit igång igen, kom jag ju på att Sportlife säljer träningskläder! Det enda som fanns i min storlek var shorts, så nu har jag ett par svarta Sportlife-shorts också!
Idag blev det lunch i garnbutiken igen! Jag behövde mera rött till jordgubbsmössor, både den tunnare och den tjockare. Sedan blev jag lite rådvill, för jag kände verkligen att jag ville sticka någon annat, något mer! Jag som bestämt att jag bara skulle ha ett projekt igång i taget. Pöh! Jag köpte garn, stickor och mönster för en ny poncho! När jag betalat och inväntade Helena (som köpte typ tretton nystan!), kände jag bara att jag måste sticka en blåbärsmössa också! Wee!Min fjärde (!) jordgubbsmössa är snart klar! Det är lite trixigt att sticka runt, men ganska kul ändå. Jag börjar ju få lite kläm på det! :o)
det nya ponchomönstret innebar att jag fick inhandla en specialnål vad den nu hette, för att kunna göra flätliknande saker. Det ska bli spännande! Men först måste jag försöka avsluta den andra ponchon i alla fall! Försöka...
07.44
Jordgubbsmössa nummer tre klar! Det är ganska stor skillnad på garnet mellan de båda, både i färg och tjocklek. Jag tror, hoppas att trean ska funka storleksmässigt! Nu har jag påbörjat nummer fyra i det tjockare garnet. Numemr två passade mig, men var något stor, så jag ska prova minska ner antalet maskor.
Gårdagen avslutades lugnt och skönt. Johan hade fixat currypanerad spätta när jag kom hem. Efter lite avslappning framför tv:n drog han på innebandymatch medan jag stickade vidare. Poncho nummer tre växer, men har hamnat lite i skymundan för mössorna. Jag har upptäckt att det är roligare att sticka mössorna, då det går fortare, och händer mera.
Jag kommer att behöva till garnaffären snart igen, då mitt röda garn är på upphällningen.
Ikväll är det combat, fullbokat, wee! Och Johan ska på Frölundahockey.
Jag kom på mig själv att tänka tillbaka ett år, och den situation jag befann mig i då. Stenungskolan, jag gick på automatik och kunde inte se jullovet komma fort nog! Hur trött jag var, men ständigt uppe i varv. Fick sms av föräldrar, hade extra föräldrasamtal, extra lektioner i matte för de som behövde. Vad höll jag på med egentligen? Och jag kan inte komma ifrån den gnagande känslan av misslyckande, vad gjorde jag för fel? Så många andra lärare klarar det ju!
Visst inser jag att fler aspekter spelade in, men hallå, jag hade inga barn som samtidigt sög musten ur mig. Bara mig själv, en viss otrygghet med Johan, och enstaka vaktpass. Varför fixade jag det inte?
Jag kan bara se på fakta, att jag nu mår mycket bättre. Ingen frustration över att inte hinna med, ingen press att räcka till, inget dåligt samvete för de som behövde min tid men inte fick den.
Samtidigt saknar jag en del av lärarjobbet, men det blir alldeles för mycket av det goda. Jag har inte förmågan att begränsa mitt engagemang. Kanske provar jag klassrummet igen en dag, kanske inte.
07.43
Så var man tillbaka i sin lilla hörna igen! Min nya "koft-cardigan" är verkligen varm, och polon riktigt skön! Vet inte riktigt vad jag gör med hakan på bilden, men att jag expanderat på sistone visar sig även i ansiktet.Måste bara berätta innan jag glömmer det. Ännu en sådan där liten episod, som ändå kan göra en så glad!
När jag promenerade hemåt igår, såg jag på håll en ensam pojke strosa omkring i en frostvit slänt intill ett bostadsområde. Han är ordentligt vinterklädd, men ser, tja lite ensam ut.
Jag tittar bort en sekund, och när jag vänder blicken framåt igen, ser jag honom rulla nedför slänten! När jag passerar är han uppe vid toppen igen, och jag ser att han är i övre mellanstadieåldern. Ett par med hund passerar också, och killen väntar tydligt ut oss.
En bit därifrån vänder jag mig om och ser att han rullar ner igen! Så fantastiskt roligt att se ett barn våga vara barn, och göra en så enkel men rolig sak som att rulla nedför en backe! Det är sådana spontana grejer en sådan som jag inte skulle komma undan utan sneda blickar och dumförklarande tankar. Är inte det synd?
Jag glömmer aldrig den snöstorm som kom över Umeå när jag bodde på Tvistevägen. Drygt en halvmeter pudersnö bara vräkte ned under kvällen, med sådana där stora fluffiga "lovikavantar", som man kallar flingor av den storleken. Lycklig som ett, tja som ett barn, klädde jag på mig. Min dåvarande sambo tänkte nog en och annan tanke, för han följde inte med. Men jag skuttade ut och hade fantastiskt roligt! Jag bara krälade runt i snön, föste ihop vallar till ett "bo" där jag, 23-åriga universitetsstudenten låg gömd och fnissade medan folk passerade förbi! Varför får vi inte sådana vintrar här nere?!
Mot vårkanten bjöds det på en sådan där strålande solig dag, så snön bara bad om att få bli till snögubbar! Jag ut på vår hyreslängas bakgård och rullade ihop två snögubbar och en snökatt! Hur kul som helst!
Sedan dess har det inte blivit riktigt sådana vintrar, och framför allt inte sedan man flyttade ner. En gott minne har jag dock från Sälen i vintras, då det snöande nästan konstant hela tiden vi var där! Jag och Johan klädde på oss en kväll och tog en promenad. På vägen tillbaka genade vi över barnbackarna, och passerade en brant slänt med skyddsstaket. Där klättarade vi upp och hoppade rätt ut i den djupa pudersnön! Och det blev inte bara ett hopp kan jag säga! :o)
Det ska bli kul med Sälen igen nästa år, även om det blir mitt i vårt flyttstök. Hoppas det blir fler snödopp!
Gårdagen blev riktigt lugn och skön. Jag hann jättelångt på jordgubbsmössa tre, men även den ser ut att bli stor!! Jag
kommer att ha jordgubbsmössor för ett helt kavalleri innan jag får till en storlek som passar den som jag faktiskt från början avsåg skulle ha en!Johan sov några timmar, men piggnade sedan till så pass att han kunde brottas i sängen med mig! Så nu har vi båda färska fina blåmärken på överarmarna! Storhandlingen fick vara, Johan skulle ordna det direkt efter jobbet idag. Undrar om han kom ihåg inköpslistan?
Maja ser lite ertappad ut där jag kom och fotade mitt i rumptvätten. Förlåt Maja!
Höstpromenad
Det blev ännu en strålande höstdag, med sol från klarblå himmel! Denna gång tänkte jag dock inte missa dessa få timmar, så jag pälsade på mig och tog en längre tur i Lindome. Härligt!
Jag svängde förbi Ica för att inhandla lite till kvällens middag, och såg då det klassiska, alltid lika irriterande: "Mossa" som ju inte är mossa! Hur svårt ska det vara? Är det Ronja Rövardotters fel med hennes "torkade vitmossa"? Det är en lav. Lav! Vanligtvis fönsterlav, då den är bulligare i utseendet än renlaven. Fatta! Suck!
Johan kom hem precis. Hälsade snabbt och satte sig sedan vid toaletten! Alkohol kvällen innan och lång bilfärd var visst orsaken. Jag undrar hur hårt det blev igår egentligen, hm? Ännu en av alkoholens baksidor. Det finns inget ömkligare än bakfulla människor. Det är så synd om dom, och hopplösa sällskap. Är det verkligen värt att sabba en hel dag för att känna sig som en kung för några timmar?
Jag tror inte det blev något snack med Ulrik, men nu har han lagt omkull sig i sängen framför tv:n. Jag tror jag kommer att få åka och storhandla själv idag. Hade det visserligen på känn, men bekräftats nu. Medlidande existerar inte, snarare irritation, då den förbannade alkoholens verkningar går ut över även mig. Nåja, jag har att pyssla med så det räcker till. Det är ju inte ofta han får tycka synd om sig själv, och då själv kan göra det också emellanåt, utan etanolintag, ska jag nog låta honom bero. Vem vet? Kanske är det mest åksjukan som spökar? :o)
Det var bra på tv igår, så jag stickade klart jordgubbsmössan! Till "X-men" och "CSI-Miami" avslutade jag min andra "vinterjordgubbsmössa", denna gång med avsikt att passa en vuxen. Jag tror faktiskt jag gillar detta bladmönster bättre än det andra. Det är lite mera "jordgubbslikt" tycker jag, så det får det bli nästa gång. Jag har ju påbörjat den lilla jordgubben nu som förhoppningsvis storleksmässigt ska kunna bli en julklapp!
Jag tror jag ska göra min sambo sällskap i sängen och sticka lite.
Jag svängde förbi Ica för att inhandla lite till kvällens middag, och såg då det klassiska, alltid lika irriterande: "Mossa" som ju inte är mossa! Hur svårt ska det vara? Är det Ronja Rövardotters fel med hennes "torkade vitmossa"? Det är en lav. Lav! Vanligtvis fönsterlav, då den är bulligare i utseendet än renlaven. Fatta! Suck!
Johan kom hem precis. Hälsade snabbt och satte sig sedan vid toaletten! Alkohol kvällen innan och lång bilfärd var visst orsaken. Jag undrar hur hårt det blev igår egentligen, hm? Ännu en av alkoholens baksidor. Det finns inget ömkligare än bakfulla människor. Det är så synd om dom, och hopplösa sällskap. Är det verkligen värt att sabba en hel dag för att känna sig som en kung för några timmar?
Jag tror inte det blev något snack med Ulrik, men nu har han lagt omkull sig i sängen framför tv:n. Jag tror jag kommer att få åka och storhandla själv idag. Hade det visserligen på känn, men bekräftats nu. Medlidande existerar inte, snarare irritation, då den förbannade alkoholens verkningar går ut över även mig. Nåja, jag har att pyssla med så det räcker till. Det är ju inte ofta han får tycka synd om sig själv, och då själv kan göra det också emellanåt, utan etanolintag, ska jag nog låta honom bero. Vem vet? Kanske är det mest åksjukan som spökar? :o)
Det var bra på tv igår, så jag stickade klart jordgubbsmössan! Till "X-men" och "CSI-Miami" avslutade jag min andra "vinterjordgubbsmössa", denna gång med avsikt att passa en vuxen. Jag tror faktiskt jag gillar detta bladmönster bättre än det andra. Det är lite mera "jordgubbslikt" tycker jag, så det får det bli nästa gång. Jag har ju påbörjat den lilla jordgubben nu som förhoppningsvis storleksmässigt ska kunna bli en julklapp!
Jag tror jag ska göra min sambo sällskap i sängen och sticka lite.
3404
Sådärja, vart tog dagen vägen? Är hemma igen efter ett väldans flängade till och från Hallands län.
Efter min intagna delikata risgrynsgröt, styrde jag min mycket smutsiga guling till OKQ8. Radioreklamen har tragglat in att de minsann har nyrenoverade "Gör-det-själv"-hallar! När jag kommer till Kållered är deras stängd - för renovering!
Frölunda eller Kungsbacka? Jag drar till Kungsbacka, då deras ligger intill Johans jobb, dvs känns närmare och lättare att hitta till.
Känns gött att äntligen få skrubba av gulingen ordentligt och få ordning i bagaget. Det var lite trixigt att byta vindrutetorkaren, men skam den som ger sig!
När jag är klar ringer jag frisören i Kållered: Har de tid om en halvtimme? Nehej, då får det bli klockan fyra istället, så avslutar jag dagen med klippningen. Åker hem och byter om och kör tillbaka till Kungsbacka igen, nu med skinande gul bil och slutdestination Kungsmässan istället.
Jag har en definitiv sak på shoppinglistan: Svarta jobbyxor.
När jag hängde upp tvätten efter biltvättshemkomsten, upptäckte jag att mina svarta jobbarbyxor/finbyxor gått sönder igen. Efter ett vaktpass på Spekeröd kom jag hem och upptäckte att byxorna spruxit där bak. Rejält! (Hur länge hade de varit trasiga egentligen??) Fram med nål och tråd och tråckla ihop, ta-daa! Men nu har jag alltså ventilation där bak igen. De byxorna har verkligen gjort rätt för sig! Minns inte ens när jag köpte dom, men har för mig att de följde med ner från Umeå! Jag tänkte dock försöka laga dom igen, för jag gillar dom verkligen! Det är de enda svarta finbyxor jag har, och har haft dom på jobbet, på vaktjobb och när jag ska vara finklädd i allmänhet. Så de har som sagt verkligen gjort rätt för sig!
Dock kan ett par extra aldrig vara fel, vilket också hittades ganska snabbt på Sisters.
Sedan tja...Jag gillar inte att handla kläder, är helt hopplös på att se vad som är snyggt eller inte på mig själv. Allt som oftast slutar det med att jag kommer hem med ett par svarta träningsbyxor, eller en stickad tjocktröja. Jag vill helst se alla kläder på en docka så jag kan se hur de ser ut. Hängande på en galge är det ju sketassvårt! Men när jag väl bestämt mig kan det rulla på ganska bra. Tur att det inte händer så ofta!
Nu har jag ju tidigare uttryckt mitt gillande över en del av modet idag: Just de stickade tröjorna! Och att de är stoora och låånga! Me like it! Jag frossade bland sådana, och vill avhålla mig från att bara titta på svarta!
Som bilden i början avslöjar, så hittade jag en del:
Ett par svarta tights
Ett par grå tights
Lång grå tröja (bilden)
Brett läderbälte (bilden)
Låång tjock härlig "koft-cardigan-med-huva" (bilden)
Svarta fin/jobbarbyxor
Ett par hotpantstrosor
En svart polotröja
En mörkgrå polotröja
En ljusrosa polotröja
Fyra pocketböcker till priset av tre
Julkort, där en del av priset gick till Cancerfonden
Julklapp till Aron
Julklapp till ... inte Johan!
Julklapp till ... inte heller Johan!
Summa summarum: Detta inläggs rubrik!
Dyrt? Inte dyrt? Jag tyckte faktiskt jag fick rätt mycket, och bra för den summan. Jag har återupptäckt H&M! Och det är bara att inse: Jag gillar svart och grått!
Polotröjorna är bra basplagg att ha under alla mina stickade koftor och sådana liknande till höger. De andra bas"under"tröjorna jag har är öppna i halsen, vilket denna årstid inte är så behagligt.
Det var jättesvårt att avhålla sig från att kika på kläder till Johan! Det är ju mycket roligare!
Jag tog en matpaus på McDonalds, och satte mig så jag hade utsikt över de förbipasserande. Det är lite småkul att iaktta folk och föreställa sig deras tillvaro. Halvvägs igenom mina malda och friterade kycklingbitar upptäcker jag att en sushi"drop-in" öppnat mitt emot! Typiskt!
Klippningen är klar på en halvtimme. Skillnad mot för Kristoffer i Stenungsund! Ok, han var väldigt bra, till och med mycket bra, men dubbelt så dyr och fyra till fem gånger så långsam! Nu i efterhand fattar jag inte hur jag kunde ägna så mycket tid åt att sitta där och vänta, för det fick man göra en hel del på grund av att han nästan alltid hade två kunder samtidigt! Jag vet. Ibland är man en idiot.
Böckerna jag köpte var:
"Innan jag dör" - Jenny Downham
"Tröstaren" - Karin Wahlberg
"Förhäxad" - Björn Hellberg
"På slaget tolv" - Nora Roberts
Så nu är jag ganska sugen på att börja läsa någon utav dom. Samtidigt vill och behöver jag sticka!
Tredje tvättmaskinen är igång där nere, jobbar på att få bort Fias intorkade spyor. Just det. Har ju fortfarande inte tagit bort den på klösbrädan.
Ha en trevlig kväll!
Dagens agenda
Johan har nyligen lämnat mig för årets andra Herrclubbsträff. Strax efter lämnade jag sängvärmen, då det var meningslöst att försöka sova vidare. En klar och kall morgon, med solen som kikar fram över trädtopparna!
Vaktpasset gick hyggligt bra igår. Jag stod inte och riskerade att tippa över tåspetsarna i varje fall. Casanovas som spelade var riktigt bra! De var/är inte med i Dansbandskampen på tv, så de har tydligen passat på att köra en massa spelningar då de andra banden inte kunnat. De började lite trögt på kvällen, men sedan kom de igång, och hade själva tydligt roligt på scen. Det är kul! Och som vanlig när jag jobbar på en dans, så blir jag själv så himla danssugen!
När jag är klar här, ska jag klämma ut en halv risgrynsgrötskorv i en kastrull och värma. Mmm! Johan gillar inte risgrynsgröt, så jag passar på nu när han är borta. Det som är så gott juh!
Sedan tänkte jag dra ner till OKQ8:as "Gör det själv" och tvätta gulingen. Vet inte riktigt hur det funkar dock, att tvätta henne och sedan köra ut i minusgrader. Men det lär jag väl märka! Jag tänkte tvätta först och städa inuti sedan, så får hon några minuter att torka lite.
Sedan kom jag på att det ju var evigheter sedan jag klippte mig, så hittar jag en drop-in, får topparna sig en omgång. Därefter blir det shopping! Har inte riktigt bestämt mig för vart jag ska åka, Frölunda torg eller Kungsmässan, men det lutar nog åt Kungsmässan.
Jag har ju massor av bra julklappar till Johan, men så vill han ju inte att vi ska byta några i år! Vi har nog med huset, vilket i och för sig är sant. Men jag ynkar mig ändå, för det är ju så kul att ge! Visst kan jag hålla med om att våra presenter gått något överstyr kostnadsmässigt, men det behöver inte vara något dyrt till jul, men i varje fall något! Det ä ju så kuul! Han får väl strunta i något till mig, men jag vill så gärna ge! Nåt litet? Bara jättelitet? Kanske två? Små? Bara?
Skönt att dammsugningen är gjort i varje fall, så kan jag bara ägna mig åt tvätten som "måste-göra" aktivitet sedan. Arons kladd på tv:n och speglarna får sitta kvar ett tag till.
Jag har dock för mig det var något mera jag hade på agendan idag..? Nåja, det löser sig nog.
Himmel vilket fint väder det verkar vara på gång!
Ha en riktigt bra dag!
Vaktpasset gick hyggligt bra igår. Jag stod inte och riskerade att tippa över tåspetsarna i varje fall. Casanovas som spelade var riktigt bra! De var/är inte med i Dansbandskampen på tv, så de har tydligen passat på att köra en massa spelningar då de andra banden inte kunnat. De började lite trögt på kvällen, men sedan kom de igång, och hade själva tydligt roligt på scen. Det är kul! Och som vanlig när jag jobbar på en dans, så blir jag själv så himla danssugen!
När jag är klar här, ska jag klämma ut en halv risgrynsgrötskorv i en kastrull och värma. Mmm! Johan gillar inte risgrynsgröt, så jag passar på nu när han är borta. Det som är så gott juh!
Sedan tänkte jag dra ner till OKQ8:as "Gör det själv" och tvätta gulingen. Vet inte riktigt hur det funkar dock, att tvätta henne och sedan köra ut i minusgrader. Men det lär jag väl märka! Jag tänkte tvätta först och städa inuti sedan, så får hon några minuter att torka lite.
Sedan kom jag på att det ju var evigheter sedan jag klippte mig, så hittar jag en drop-in, får topparna sig en omgång. Därefter blir det shopping! Har inte riktigt bestämt mig för vart jag ska åka, Frölunda torg eller Kungsmässan, men det lutar nog åt Kungsmässan.
Jag har ju massor av bra julklappar till Johan, men så vill han ju inte att vi ska byta några i år! Vi har nog med huset, vilket i och för sig är sant. Men jag ynkar mig ändå, för det är ju så kul att ge! Visst kan jag hålla med om att våra presenter gått något överstyr kostnadsmässigt, men det behöver inte vara något dyrt till jul, men i varje fall något! Det ä ju så kuul! Han får väl strunta i något till mig, men jag vill så gärna ge! Nåt litet? Bara jättelitet? Kanske två? Små? Bara?
Skönt att dammsugningen är gjort i varje fall, så kan jag bara ägna mig åt tvätten som "måste-göra" aktivitet sedan. Arons kladd på tv:n och speglarna får sitta kvar ett tag till.
Jag har dock för mig det var något mera jag hade på agendan idag..? Nåja, det löser sig nog.
Himmel vilket fint väder det verkar vara på gång!
Ha en riktigt bra dag!
Snabbis
Mötte 139 på väg till jobbet. Och 140 på väg från PVH! Sedan ytterligare en 140 på parkeringen som jag nu står jämte. Hihi!
På väg till bilen efter kursen hörde jag "tut-tut" i skyn, och får se fem svanar i formation passera under den klarblå himlen. Fick stanna en sekund och bara avnjuta synen.
Rullandes i gulingen ser jag en annan typ av fågel. Ett inkommande plan som ska landa på Säve flygplats. Jag ska se vad det är för flyg och håller på att kollidera med en internbuss. Kan ni se scenariot?
"-Vad in i h-vete håller du på med!?" (Förbannad internbusschaufför)
"-Jag ville bara se på den stora blanka Ryanair-fågeln!" (Jag med ynklig röst)
Vilken tur att det inte blev så!
Fick förresten ringa den där säkerhetskvinnan för att komma in. Hade ju lika väl kunna slinka in med någon av de andra som passerade, men jag är samvetsgrann! Ibland.
På väg till bilen efter kursen hörde jag "tut-tut" i skyn, och får se fem svanar i formation passera under den klarblå himlen. Fick stanna en sekund och bara avnjuta synen.
Rullandes i gulingen ser jag en annan typ av fågel. Ett inkommande plan som ska landa på Säve flygplats. Jag ska se vad det är för flyg och håller på att kollidera med en internbuss. Kan ni se scenariot?
"-Vad in i h-vete håller du på med!?" (Förbannad internbusschaufför)
"-Jag ville bara se på den stora blanka Ryanair-fågeln!" (Jag med ynklig röst)
Vilken tur att det inte blev så!
Fick förresten ringa den där säkerhetskvinnan för att komma in. Hade ju lika väl kunna slinka in med någon av de andra som passerade, men jag är samvetsgrann! Ibland.
Fredag och snö!
Jepps, ett litet tunt lager mötte mig när jag klev ut genom dörren i morse! Det kom redan under kvällen innan, så det var bra halt ute! Gött att man har vintersulorna på!
När jag skulle låta bakre vindrutetorkaren göra ett svep, hade jag tydligen inte knackat loss den tillräckligt från isen. Yttersta gummi"skrapdelen" slets loss, så det lägger jag till "to-do"-listan på lördag: Byta gulingens bakre vindrutetorkare.
Någon hade ställt upp rondelldoggie! Visst blir man varm i hjärtat när man märker att det är fler som uppenbarligen gillar en så beklämmande enkel sak som en rondellhund? Några fann det mödan lönt att snickra ihop den, antagligen för att de fann ett visst nöje i det. Andra gillar den så pass att de faktiskt promenerar in i rondellen och ställer upp den när den tippat omkull. Jag blir så glad!
Stickningen fick vänta till "Hells kitchen". När jag gick ner för att tömma katternas bajlåda, passade jag på att vika lite tvätt, och hittade samtidigt två Fiaspyor i filten som skyddar soffan. Strax nedanför trappan lurade en dammtuss som avslöjade att mitt "vi-är-ju-ändå-här-nere-så-sällan-att-det-inte-behöver-städas-lika-ofta-vilket-jag-inte-gjort-på-tre-veckor"-resonemang var lika hållbart som Sveriges arbetsmarknad just nu!
Så det blev en dammsugning av nedervåningen också.
Fia passade på att placera en spya i klösträdet i natt också. Jag bad en sömndrucken bön om att kräkljuden inte skulle följas av ett "klask", som bara en spya släppt från hög höjd kan åstadkomma. Inget "klask", varpå vi lugnt somnade om.
Kurs nu på morgonen, där jag lär få ringa chefen för att komma in.
Vaktjobb på kvällen, där jag lär få ringa Johan för att hålla mig vaken.
Hoppas ni får en bra dag!
När jag skulle låta bakre vindrutetorkaren göra ett svep, hade jag tydligen inte knackat loss den tillräckligt från isen. Yttersta gummi"skrapdelen" slets loss, så det lägger jag till "to-do"-listan på lördag: Byta gulingens bakre vindrutetorkare.
Någon hade ställt upp rondelldoggie! Visst blir man varm i hjärtat när man märker att det är fler som uppenbarligen gillar en så beklämmande enkel sak som en rondellhund? Några fann det mödan lönt att snickra ihop den, antagligen för att de fann ett visst nöje i det. Andra gillar den så pass att de faktiskt promenerar in i rondellen och ställer upp den när den tippat omkull. Jag blir så glad!
Stickningen fick vänta till "Hells kitchen". När jag gick ner för att tömma katternas bajlåda, passade jag på att vika lite tvätt, och hittade samtidigt två Fiaspyor i filten som skyddar soffan. Strax nedanför trappan lurade en dammtuss som avslöjade att mitt "vi-är-ju-ändå-här-nere-så-sällan-att-det-inte-behöver-städas-lika-ofta-vilket-jag-inte-gjort-på-tre-veckor"-resonemang var lika hållbart som Sveriges arbetsmarknad just nu!
Så det blev en dammsugning av nedervåningen också.
Fia passade på att placera en spya i klösträdet i natt också. Jag bad en sömndrucken bön om att kräkljuden inte skulle följas av ett "klask", som bara en spya släppt från hög höjd kan åstadkomma. Inget "klask", varpå vi lugnt somnade om.
Kurs nu på morgonen, där jag lär få ringa chefen för att komma in.
Vaktjobb på kvällen, där jag lär få ringa Johan för att hålla mig vaken.
Hoppas ni får en bra dag!
Att göra potatisgratäng
Skala potatis är inte särskilt upphetsande. Ofta får man flashbacks från midsommaraftnar i sommarstugan när man var liten. Man satt tidigt på dagen med en i sina ögon gigantisk balja med brunnsvatten och potatis, och skalade till gäster och kommande fest. Sedan skulle man rita den traditionella bilden med tävlingslagen och de olika grenarna. Grenarna skulle ritas, då det var mycket roligare. Skjuta mål med fotboll, kasta bollar i hink, säcklöpning osv. Jag minns faktiskt inte mycket själv vad jag gjorde under själva midsommarfesten. Det var sällan andra barn med, då sällskapet vi alltid
firade med hade äldre barn i minst min systers ålder. Antagligen flamsade jag runt och störde de vuxnas festligheter.Den som uppfann hushållsassistenten fick Nobelpris va? Leve att slippa skiva tunt för hand! Eller slippa blodvite när man ska riva! Det hade blivit betydligt mera sällsynt med potatisgratäng i detta hushåll om assistenten inte funnits kan jag säga!
Då jag gav mig i kast med maten med en gång, har det ännu inte blivit någonting stickat denna dag! Måste komma ihåg att tömma kattlådan också. Nu förtiden tömmer jag oftast varannan dag, än tidigare varje. Lata jag!
Ikväll är det "Hells kitchen", vilket inte får missas. Då kanske det blir några maskor!Eller så hade jag ju kunnat sticka istället för att blogga! Hm..."livet är fullt av mariga val, inte sant?" Ni har väl sett "Den lilla sjöjungfrun"! (Ariel står inför sjöhäxan och ska välja om hon ska bli människa och förlora sin röst, eller förbli sjöjungfru och missa chansen att möta sin drömprins) :o)
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Råttjakt
Jepps! Dammsugaren har fått sig en omgång och slurpat i sig alla möjliga otäckheter. Det rasslade i slangen av ovannämnda, och risslade i mig av tillfredsställelse! under sängen kan man se det "renare" partiet där antagligen en av katterna gjort ett försök att damma lite. Körde bara ner kameran och knäppte... Längst bort skymtar Johans klädhög. Toaletterna återstår fortfarande och nedervåningen tar jag...nån annan gång. Vi är ju ändå inte där lika mycket! Tihi!Agerade taxi åt Helena efter jobbet, då hon hade ett paket väntande på
Företagsposten i Lindholmen. Hämtade och skjutsade henne hem. Jag tror hon börjar inse att det faktiskt inte är så dumt att ha körkort (och bil) ibland! Christoffer ringde flera gånger och påpekade att han nu sett 003, och 137. Tills jag själv mötte en! Och inte nog med det! Fick 138:an framför mig i Kållered! Moahaha!Flytten på jobbet är väl nästan mer eller mindre spikad nu. I mitten på december flyttar vi från PVV och vår inhyrda plats hos Volvo IT, till PVH och "våra egna". Jag gillar ju vårt hörn! Nu kommer vi att hamna i ett kontorslandskap med obefintliga avskärmare! Just det. No more blogging! No more pictures taken! No more stickning!
Inte fattar jag hur det kommer att fungera, då jag pratar så mycket i telefonen (du trodde jag menade stickningen va?). Jag kommer ju att reta gallfeber på alla, för jag vet ju själv hur störd jag blir om jag vill koncentrera mig, eller själv försöka prata i telefonen. Jag blir rådistraherad!
Flytten innebär också att vi hamnar våningen under inköparna, dvs hur snart efter de fått reda på min nya närbelägna position, kommer de att sluta ringa och istället leta reda på mig? Då blir kanske de andra så störda att jag till slut får egen plats/hörna? Inget ont som inte har något gott med sig brukar man väl säga?
Johan drog precis till sin innebandy, så jag ska påbörja middagen. Fläskfilé med potatisgratäng får det bli, då avsaknaden av margarin medförde att köttfärspajen får vänta. Typiskt. Vi som planerade matveckan så bra.
Göteborgarna hade visst passerat halvmiljonstrecket i invånarantal nu. Januari 2009 blir de två till!
Men vänta nu. Några varv hinner jag allt sticka innan jag börjar skala potatisen!
Lunch!
Vem kan hjälpa doggie!? Stormen slog omkull vår fina rondellhundis! Eller vilar han sig bara?
Gulingen är så skitig nu att det är hemskt (kolla backspegeln!) Trots det är hon ändå en färgklick på vår parkering. Tvagning står på helgens program, samt viss städning. Jag har fortfarande inte ordnat till i bagaget efter punkteringarna, så domkraft, bultskydd och attiraljer ligger bara huller om buller. Funderar på att inhandla ett par navkapslar också, men vet inte om det är mödan lönt. Okej, det är kanske inte så snyggt med nakna fälgar, men på håll funkar de svarta sulorna riktigt bra till gulingens svid, istället för ett par metallgrå plastsaker.
När jag kom till byggnaden jag har kurserna i, hämtade jag nyckeln till salen i receptionen, knallade längre in i domänerna, men nekades inträde! Tillbaka till receptionen: Min kortaccess har gått ut, och chefen måste fixa ny! Jag ska ha kurs om 15 minuter, och hon får inte släppa in mig, trots att hon känner igen mig!
Vi löser det med att jag får besöksbricka, och den salsansvariga släpper in mig.
Efter kursen går jag en trappa ned där jag vet att min chef ska sitta...någonstans. Lite planlöst vandrar jag omkring i hopp om att hitta en namn"karta" eller ett känt ansikte.
En kvinna och en man kommer fram och frågar om de kan hjäpa mig. Jag får nämligen inte gå omkring hur som helst på egen hand med besöksbricka! Jag uppfattar att de har hand om säkerhet och passerkort, och att de är tydligt förgrymmade. Besökare måste ha en följeslagare "inifrån". De lugnar sig när de ser mina vanliga passerkort, och jag förklarat omständigheterna. Jag letar min chef så hon kan ge mig ny access! Imorgon har jag ny kurs, och kommer då att ha samma problem. Vem är min chef? Hon ringer receptionen för att verifiera att hon ska sitta i de trakterna jag befinner mig i, och följer mig sedan dit. Hon är dock inte där.
Kvinnan mjuknar och säger att felet inte är mitt, utan nästan deras för att jag på ett sätt är kund till dom och inte informerats att accessen var på väg ut. Jag får hennes telefonnummer att ringa om jag inte hunnit lösa accessen med min chef, så släpper hon in mig.
Bra på ett sätt i och för sig att de har koll på säkerheten, men tänk om jag inte haft mina passerkort med mig?
07.38
Riktiga ögonblicksbilder från denna morgon. Jag ser verkligen underbar ut! Johan knäppte precis när jag kom från muggen efter att ha tömt näsan på snor!
Gårdagens falukorv var en god historia, jag tror aldrig jag sett Stefan stoppa i sig en större portion! Göttigött! Efteråt blev det varken promenad eller packning (föga förvånande), utan vi fyllde badkaret med hett vatten och klämde oss ned. Skönt! I avsaknad av badskum, tryckte jag ned en klatt Fructis schampo som skummade riktigt bra. Men oavsett schampo eller badskum, så försvinner löddret till slut, och badvatten utan lödder tycker jag kvalar in bland vätskor som ser väldigt oinbjudande ut.
Varma och pömsiga avslutade vi kvällen med lite te. Jag minns inte ens om det var något på tv.
Hemmet bröjar nu anta en sådan nivå av skitighet att vantrivseln börjar infinna sig. Johan har innebandy idag, så då blir det till att ta fram dammsugaren! Det går inte att vänta två veckor mellan tillfällena, då dammtussarna och mina himla hårstrån tar över! Brr!
Imorgon ska jag jobba på Möllan igen, och Johan drar iväg med Herrclubben på lördag till söndag. Linda blir gräsänka och ska sticka som en galning. Nej, lite julshopping tänkte jag kanske få undan i varje fall.
Hagel dånade mot rutorna i morse. Tänk om det varit snö istället? Saknar riktig ordentlig snö!
Ska snart iväg och ha kurs. Ha en bra dag!
Mörkret faller...
...utanför mina fönster. Låter fel att säga att man jobbat som en tok hela dagen, när man suttit på häcken hela tiden! Har visst fortfarande svårt att ena mig med tanken att man bara kan vara stressad och har mycket att göra, om man springer runt som en skållad råtta!
Jag tycker dock att hostan börjat ge med sig. Hoppas hoppas! Lyckades dock nysa och placera en slemhög på armen. Det är alltid lika roligt att göra när man sitter bland folk. "Vad tusan gör jag nu? Låtsas som ingenting? Eller diskret försöka torka bort det? Jag har ju ingenting att torka med!"
Men å andra sidan är det värre att råka nysa utan att hinna skydda med armen, och i fasans slow motion se en böjlig slemklump flyga iväg! Men det har väl bara hänt mig...
Ikväll ska Stefan komma över på middag! Johan ska laga ugnstekt falukorv med mos igen, förra veckans succé. Redan halv sex ska det serveras, så det blir bara att sätta sig till bords så fort man kommer hem. Gottigott!
Kanske kommer vi oss ut på en promenad också. Eller packar några första kartonger inför flytten! Det verkar blåsa rätt bra på utsidan, så vi får se vad det blir.
Jag har nog inte riktigt insett att vi faktiskt ska flytta! Till det där otroligt fina huset vid tjärnen! Det där huset med öppen spis och bastu! Huset med det lilla loftet där jag ska sitta och läsa och sticka, och brodera! Och spana på Johan när han jobbar i köket! Hihihi!
Jag och Staffan kommer nu att ta det där vaktjobbet i Kungälv. Nån nostalgikväll med julbord och dansband av typen "Tor-Görans och kompisarna". Verkar ju rätt lugnt, och goa pengar. Men å andra sidan vet man aldrig. Den äldre målgruppen kan med några glas under västen vara de som alltid vet bäst, och mucka bråk nåt vansinnigt. Många kan säga mycket gott om alkohol, men likväl har den en förmåga att kunna locka fram det sämsta hos många människor.
Jag tycker dock att hostan börjat ge med sig. Hoppas hoppas! Lyckades dock nysa och placera en slemhög på armen. Det är alltid lika roligt att göra när man sitter bland folk. "Vad tusan gör jag nu? Låtsas som ingenting? Eller diskret försöka torka bort det? Jag har ju ingenting att torka med!"
Men å andra sidan är det värre att råka nysa utan att hinna skydda med armen, och i fasans slow motion se en böjlig slemklump flyga iväg! Men det har väl bara hänt mig...
Ikväll ska Stefan komma över på middag! Johan ska laga ugnstekt falukorv med mos igen, förra veckans succé. Redan halv sex ska det serveras, så det blir bara att sätta sig till bords så fort man kommer hem. Gottigott!
Kanske kommer vi oss ut på en promenad också. Eller packar några första kartonger inför flytten! Det verkar blåsa rätt bra på utsidan, så vi får se vad det blir.
Jag har nog inte riktigt insett att vi faktiskt ska flytta! Till det där otroligt fina huset vid tjärnen! Det där huset med öppen spis och bastu! Huset med det lilla loftet där jag ska sitta och läsa och sticka, och brodera! Och spana på Johan när han jobbar i köket! Hihihi!
Jag och Staffan kommer nu att ta det där vaktjobbet i Kungälv. Nån nostalgikväll med julbord och dansband av typen "Tor-Görans och kompisarna". Verkar ju rätt lugnt, och goa pengar. Men å andra sidan vet man aldrig. Den äldre målgruppen kan med några glas under västen vara de som alltid vet bäst, och mucka bråk nåt vansinnigt. Många kan säga mycket gott om alkohol, men likväl har den en förmåga att kunna locka fram det sämsta hos många människor.
Mitt i veckan
Är det bara onsdag idag? Känns som det borde vara torsdag, minst! Himmel vad sega vi var ur sängen i morse! Jag tycker inte jag har gjort annat än hostat hela natten, men uppenbarligen har jag sovit däremellan, då jag minns drömmar om gigantiska ormar som lurade i vatten, små gula som studsade som projektiler mellan väggar, och krokodiler på två ben som anföll och käkade upp en karl framför mina ögon.
Jag känner mig hyfsat ok, inget snor som rinner eller täpper igen. Det är hostan, som ibland utvecklas till de där läskiga
djupa ni vet, där det låter och känns som lungorna ska följa med upp. Jag blir helt matt av den typen av hostningar, och de går ju inte att hålla tillbaka heller!
Sedan har man de där lite snällare hostningarna som transporterar upp en munfull slem. Mysigt.
Just det, får visa den andra jordgubbsmössemodellen med det annorlunda gröna som jag ännu inte bestämt mig för om jag ska välja. Den är ju lite annorlunda
med det "skruvade" som jag tyckte var fräckt. Men å andra sidan är ju den modell jag stickade, den "klassiska" känns det som. Vilken ska jag göra??
Dags för jobb!
Ha en bra dag!
Jag känner mig hyfsat ok, inget snor som rinner eller täpper igen. Det är hostan, som ibland utvecklas till de där läskiga
djupa ni vet, där det låter och känns som lungorna ska följa med upp. Jag blir helt matt av den typen av hostningar, och de går ju inte att hålla tillbaka heller!Sedan har man de där lite snällare hostningarna som transporterar upp en munfull slem. Mysigt.
Just det, får visa den andra jordgubbsmössemodellen med det annorlunda gröna som jag ännu inte bestämt mig för om jag ska välja. Den är ju lite annorlunda
med det "skruvade" som jag tyckte var fräckt. Men å andra sidan är ju den modell jag stickade, den "klassiska" känns det som. Vilken ska jag göra??Dags för jobb!
Ha en bra dag!
Post combat...än en gång
Sitter: Intill Johans på hans andra dator. (Ids inte slå på min egen)
Har: Käkat middag. Välbehövligt!
Ska: Packa ner mig i sängen och se House
Johan: Spelar Runescape (vad annars?)
Phu! Combatpasset gick faktiskt kanonbra! Man glömmer allt vad hostningar heter när man kommer in i salen och ser alla deltagare som står och väntar! Rösten som jag trodde skulle ge sig efter två låtar, höll hela vägen. Jag brukar nästan alltid lyckas gå upp i falsett minst en gång under sista powerlåten, men icke sa nicke denna gång. Kanske tänkte jag lite mera på hur jag använde rösten denna gång, ni vet, använde magen ordentligt! Heh.
När jag kom hem hade Johan fixat den smaskiga laxpastan med mögelost och cashewnötter. Mums filibabba!
Jag hittade dessutom 136 på väg från jobbet, tjohoo!
Helena och Christoffer är på 002! Hihi! Jag har lagt märke till 001 på parkeringen, så idag samåkte vi till PVH, och såg den. Sen missade Helena 002, så Christoffer vände så hon också fick den. Jepps, idag är bloggämnena verkligen megaintressanta! När jag ändå är så fint igång i detta meningslösa inlägg, så upptäckte jag en Fiaspya, läckert fördelad på nattugsbordet och sängramen.
Hon har alltså som vanligt bara lagt huvudet över bunkeskanten, hulkat och sedan somnat om. Och jag har för en gångs skull inte ens märkt det! Trots att det i princip var intill mitt öra. Antagligen var jag så utmattad mellan hostattackerna...öh.
Helena hittade förresten ett lite annorlunda mönster på jordgubbsmössa. Jag har ju köpt garn för att kunna göra en lite tjockare vinterjordgubbsmössa som en vuxen ska kunna ha (har ej bestämt vem ännu). Den modellen var lite annorlunda i det gröna upptill som såg lite spännande ut. Har inte riktigt bestämt mig ännu för om jag ska köra på det.
Apropå stickning, så är det nog dags att plocka fram den och krypa ned i sängen!
Gokväll!
Har: Käkat middag. Välbehövligt!
Ska: Packa ner mig i sängen och se House
Johan: Spelar Runescape (vad annars?)
Phu! Combatpasset gick faktiskt kanonbra! Man glömmer allt vad hostningar heter när man kommer in i salen och ser alla deltagare som står och väntar! Rösten som jag trodde skulle ge sig efter två låtar, höll hela vägen. Jag brukar nästan alltid lyckas gå upp i falsett minst en gång under sista powerlåten, men icke sa nicke denna gång. Kanske tänkte jag lite mera på hur jag använde rösten denna gång, ni vet, använde magen ordentligt! Heh.
När jag kom hem hade Johan fixat den smaskiga laxpastan med mögelost och cashewnötter. Mums filibabba!
Jag hittade dessutom 136 på väg från jobbet, tjohoo!
Helena och Christoffer är på 002! Hihi! Jag har lagt märke till 001 på parkeringen, så idag samåkte vi till PVH, och såg den. Sen missade Helena 002, så Christoffer vände så hon också fick den. Jepps, idag är bloggämnena verkligen megaintressanta! När jag ändå är så fint igång i detta meningslösa inlägg, så upptäckte jag en Fiaspya, läckert fördelad på nattugsbordet och sängramen.
Hon har alltså som vanligt bara lagt huvudet över bunkeskanten, hulkat och sedan somnat om. Och jag har för en gångs skull inte ens märkt det! Trots att det i princip var intill mitt öra. Antagligen var jag så utmattad mellan hostattackerna...öh.
Helena hittade förresten ett lite annorlunda mönster på jordgubbsmössa. Jag har ju köpt garn för att kunna göra en lite tjockare vinterjordgubbsmössa som en vuxen ska kunna ha (har ej bestämt vem ännu). Den modellen var lite annorlunda i det gröna upptill som såg lite spännande ut. Har inte riktigt bestämt mig ännu för om jag ska köra på det.
Apropå stickning, så är det nog dags att plocka fram den och krypa ned i sängen!
Gokväll!
Host host!
Så lät det där jag stod framför inköparna i morse. Har haft fullt upp hela dagen, så tiden har bara flugit fram!
Fick en förfrågan om vaktjobb i Kungälv i december som jag funderar på att ta.
Åsa från Home som sålde huset vi ska köpa, ringde och sade att säljarna ger tillträde en månad tidigare om vi var intresserade. Det vill vi gärna, men bara tillträde, och låta de ekonomiska avtalen träda i kraft när det är sagt i januari. Så var det dock inte, och då vi inte fått vårt sålt, har vi inte råd att ticka igång kostnaden på nya huset en månad i förväg.
Lite synd, då det varit toppen att ha tillgång till huset tidigare, men å andra sidan ser det ju ut som vi kommer att ha dubbla hus ändå i januari, så vi kan flytta i "lugn och ro" ändå.
Man förstår ju säljarna också, som legat med dubbla huskostnader i snart ett halvår! Menmen, tyvärr. Hade vi fått vårt sålt så hade det varit en annan sak, men som det ser ut nu ska vi vara glada om det blir sålt över huvudtaget! Undrar hur länge vi kommer att hamna med dubbla kostnader!?
Volvo IT hakar på varseltrenden med drygt 300 igår. Hade ett supportärende med en tjej som är en av dom som får gå. Skit är vad det är! Jag och mina två kollegor hör ju inte till Volvo IT, men vi sitter i samma hus som dom (hyr in oss, vilket löper ut i december då vi ska flytta till "våra" domäner).
Combatpasset är fullbokat och mer därtill även denna vecka, vilket är kul. Hoppas bara jag kommer att orka! Det är ju inte kul att köra och känna hur orken sviker. Det som dock med all säkerhet kommer att svika, är rösten! Efter morgonens genomgång var jag hes, och det var inte ens en timme!
Host!
Host!
Fick en förfrågan om vaktjobb i Kungälv i december som jag funderar på att ta.
Åsa från Home som sålde huset vi ska köpa, ringde och sade att säljarna ger tillträde en månad tidigare om vi var intresserade. Det vill vi gärna, men bara tillträde, och låta de ekonomiska avtalen träda i kraft när det är sagt i januari. Så var det dock inte, och då vi inte fått vårt sålt, har vi inte råd att ticka igång kostnaden på nya huset en månad i förväg.
Lite synd, då det varit toppen att ha tillgång till huset tidigare, men å andra sidan ser det ju ut som vi kommer att ha dubbla hus ändå i januari, så vi kan flytta i "lugn och ro" ändå.
Man förstår ju säljarna också, som legat med dubbla huskostnader i snart ett halvår! Menmen, tyvärr. Hade vi fått vårt sålt så hade det varit en annan sak, men som det ser ut nu ska vi vara glada om det blir sålt över huvudtaget! Undrar hur länge vi kommer att hamna med dubbla kostnader!?
Volvo IT hakar på varseltrenden med drygt 300 igår. Hade ett supportärende med en tjej som är en av dom som får gå. Skit är vad det är! Jag och mina två kollegor hör ju inte till Volvo IT, men vi sitter i samma hus som dom (hyr in oss, vilket löper ut i december då vi ska flytta till "våra" domäner).
Combatpasset är fullbokat och mer därtill även denna vecka, vilket är kul. Hoppas bara jag kommer att orka! Det är ju inte kul att köra och känna hur orken sviker. Det som dock med all säkerhet kommer att svika, är rösten! Efter morgonens genomgång var jag hes, och det var inte ens en timme!
Host!
Host!
Så nära...
...men ändå så långt ifrån! 136, var är du??
Christoffer är trött på mitt hostande, så jag varvar med en nysning lite då och då.
Morgonens kurs gick jättebra. Det kom bara en av de två, så det blev privatlektion där jag var alldeles hes mot slutet av allt prat! Det avr kul dock, då man verkligen kan gå in på alla frågor ordentligt, och deltagaren fritt kan fråga på. Vi skulle köra de två första kurserna på en timme, men hann bara den första kursen på en och en halv! :o)
I morgon är det hörsal, så vi får se hur rösten håller då. För att inte tala om combatpasset till kvällen! Hehe, krax!
Huvudet spänner och näsan spränger. Inte så farligt snoreri dock som tur var.
Dagens middag ska bli MacDonalds på Skandinavium. Häpp. Rackarns vad jag ska följa med på GAIS-matcher nästa säsong, då MAX har sin restaurang i Gamla Ullevi! Sportlife ska visst också öppna en anläggning där. Sportlife håller på att sprida sig upp till 08-land också. Vad ska vi där och göra?
Jag tror jag hittar 136 idag också. Tre nummer på en dag, go, go, go!
07.47
Det blev en lugn resterade söndag, med storhandling som enda större aktivitet. Jag kände mig eländig och rörde mig mest bara mellan datorn och sängen. I natt är jag förundrad över att jag inte väckt Johan var och varannan minut med mina hostningar! I min enfald inbillade jag mig att förkylningen kanske var på tillbakagång efter min lugna helg, men icke.Minus fem grader visade termometern när man klev upp, så det var bara till att skrapa rutorna och hänga på sig vinterjackan. En klar vacker morgon dock, med den fina vyn över stan från Älvsborgsbron.
Om en halvtimme ska jag åka till PVH för kurs med hela två inköpare. Hihi, det är lite skillnad mot för skolan!
Imorgon ska jag dock köra en första kurs i hörsal för en hög inköpare, inför den större leverantörsflytten som är på gång innan jul. Det blir spännande.
Jag gruvar lite inför morgondagens combatpass. Det är inte kul att köra när man inte känner att man kan ge allt. Men tills dess kommer jag må mycket bättre! Positive thinking!
Ikväll ska vi på Frölundamatch i Skandinavium. Jag får pälsa på mig ordentligt.
Ha en bra dag!
Blö
Tid: 9.05
Hör: Tre datorfläktar
Har: Klivit upp ur sängen
Bär: Sportlifebyxorna, Björn Rosenström t-shirt och poncho nr 1
Ska: Kanske äta något, kanske lägga mig och sticka
Blöh. Har inte den där svidande halsen där man gruvar sig för att svälja, utan istället brännande nålar varje gång man hostar. Det kan vara långa uppehåll, men när hostan väl kommer så vill den aldrig ta slut! Ynkynk.
Och visst är det irriterande när man ska sova och en näsborre är totaltät! Ligger man med huvudet åt vänster, tätas vänster igen, lutar man åt höger, tja, så täpps höger igen. Jag brukar försöka hitta ett mellanläge och lägga mig rakt när ungefär hälften runnit över. Fungerar aldrig.
Det mysiga med tät näsa när man ska sova, är att den begränsade lufttillförseln otvetydligt medför dregel. Flera gånger under natten vaknar man och känner den när vårvarma läskiga högen vid kinden, och ännu mera brännande hals, pga att den öppna munnen också bidrar till att jag snarkar!
Jag smackar äcklat, torkar av mig på täcket eller en annan del av kudden, sväljer motvilligt, vänder på kudden och somnar om.
Säg att det inte bara är jag som gör så?
Det blev en liten promenad i höstmörkret igår, vilket var väldigt skönt. Senare hamnade jag i sängen med min stickning, bläddrade håglöst bland tv-kanalerna, och fastnade på kanal 2! Ettan och tvåan brukar jag annars väldigt sällan ens ge
mig in i. Typisk Linda-flippande: Börja på 3:an och flippa uppåt till Animal Planet. Vänd och flippa nedat tills du är tillbaka på 3:an. Upprepa minst tre gånger.
På tvåan visade det sig vara "The Axis of Evil Comedy Tour"
Grymt rolig komik kring fördomar och dagens verklighet! Se detta!
Därefter var det "Chris Rock: Kill the messenger", samma typ av humor, otroligt bra levererat!
Jag är nog bland de mest svårflörtade när det gäller komedi. Jag kan fatta poängen och tycka det är fyndigt, men kommer ofta inte längre än till ett småleende. Här kunde jag inte låta bli att skratta rätt ut, så grymt bra de var!
Ser ut att bli en fin dag idag. Vi har storhandling på schemat när Johan kommer tillbaka från fotbollsskolan. Dammsugaren skulle behöva rastas också, och toaletten börjar likna en man hittar på centralstationen!
Ha en bra dag!
Hör: Tre datorfläktar
Har: Klivit upp ur sängen
Bär: Sportlifebyxorna, Björn Rosenström t-shirt och poncho nr 1
Ska: Kanske äta något, kanske lägga mig och sticka
Blöh. Har inte den där svidande halsen där man gruvar sig för att svälja, utan istället brännande nålar varje gång man hostar. Det kan vara långa uppehåll, men när hostan väl kommer så vill den aldrig ta slut! Ynkynk.
Och visst är det irriterande när man ska sova och en näsborre är totaltät! Ligger man med huvudet åt vänster, tätas vänster igen, lutar man åt höger, tja, så täpps höger igen. Jag brukar försöka hitta ett mellanläge och lägga mig rakt när ungefär hälften runnit över. Fungerar aldrig.
Det mysiga med tät näsa när man ska sova, är att den begränsade lufttillförseln otvetydligt medför dregel. Flera gånger under natten vaknar man och känner den när vårvarma läskiga högen vid kinden, och ännu mera brännande hals, pga att den öppna munnen också bidrar till att jag snarkar!
Jag smackar äcklat, torkar av mig på täcket eller en annan del av kudden, sväljer motvilligt, vänder på kudden och somnar om.
Säg att det inte bara är jag som gör så?
Det blev en liten promenad i höstmörkret igår, vilket var väldigt skönt. Senare hamnade jag i sängen med min stickning, bläddrade håglöst bland tv-kanalerna, och fastnade på kanal 2! Ettan och tvåan brukar jag annars väldigt sällan ens ge
mig in i. Typisk Linda-flippande: Börja på 3:an och flippa uppåt till Animal Planet. Vänd och flippa nedat tills du är tillbaka på 3:an. Upprepa minst tre gånger.På tvåan visade det sig vara "The Axis of Evil Comedy Tour"
Grymt rolig komik kring fördomar och dagens verklighet! Se detta!
Därefter var det "Chris Rock: Kill the messenger", samma typ av humor, otroligt bra levererat!
Jag är nog bland de mest svårflörtade när det gäller komedi. Jag kan fatta poängen och tycka det är fyndigt, men kommer ofta inte längre än till ett småleende. Här kunde jag inte låta bli att skratta rätt ut, så grymt bra de var!
Ser ut att bli en fin dag idag. Vi har storhandling på schemat när Johan kommer tillbaka från fotbollsskolan. Dammsugaren skulle behöva rastas också, och toaletten börjar likna en man hittar på centralstationen!
Ha en bra dag!
Ännu ett
Ja, jag är så stolt över min första jordgubbsmössa, att jag måste visa den igen. STORT! Okej, storleken blev helt fel, så om det blir något nytt julklappförsök till den som denna första egentligen skulle hamna hos, så blir det storleken mindre och hårdare maskor! Men bara därför skulle den säkert bli rena fingerborgen!
Får ju visa mina going än en gång också. Han har på sig sitt nya Sportlifelinne jag köpte igår. Nike och Inter sport sponsrar Sporlife på så sätt att Sportlife får sätta sin logga på Nikes kläder. Igår sålde de sådana, så jag köpte linnet och en t-shirt till mig själv. Köpte dessutom ett par svarta tunna byxor som är Sportlifes "egna". Med personalrabatt så blev det tre bra plagg för drygt 400 spänn!Nu har vi fått i oss lite middag. Storhandlingen får vänta till imorgon, men en promenad ska vi försöka komma oss ut på senare.
När man bara har korta stunder på vardagarna till att blogga, hinner och orkar jag inte ge mig ut på några djupare ämnen. Därför har mina funderingar på "tömning" inte hunnit bli mera än en kategori i menyn. Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för om det är värt tiden att nedteckna mina inre minnesbilder. Under tiden kan jag göra lite smådyk i andra frågor som berört mig på ett eller annat sätt.
Under veckan kom en kollega förbi Helena och Christoffer för lite arbetsrelaterade frågor. Obönhörligt blev det också annat prat, varpå de kom in på den självbiografi av Magdalena Graaf som Christoffer nu läser/lyssnar. Därigenom kom de in på våld, våldsbrott, mordet utanför Gällivare och människor som begår brott över huvudtaget.
Jag var passiv åhörare och kunde inte låta bli att uppfatta att de diskuterade mycket i varför och hur en människa kan förmå sig till att våldföra sig och till och med döda en annan människa? Det analyserades, vändes och vreds.
Jag kan inte låta bli att tycka: Varför inte? Varför är vi så besatta av att ha en förklaring till allting? Att ha någonting att skylla på är ett mantra som etsat sig in i svenskarnas hjärnor allt mera tycker jag. Kan inte en människa rätt och slätt bara vara ond? Eller bara göra onda handlingar för att han/hon fann det rättfärdigt i sina egna ögon? Måste han/hon vara psykiskt sjuk för det? Eller ha en traumatisk barndom? Partnern precis gjort slut? Dominerande mamma? Är det så svårt att acceptera att en del faktiskt kan göra onda handlingar utan att vara wierdon? Nej, allting ska ha en anledning, en förklaring, för då kan det ju åtgärdas, behandlas!
En far som sätter på sin egen dotter innan hon ens fyllt tio, diskuterar någon om han är psykiskt sjuk? Döms dessa män till psykiatrisk vård? Och vård? Kastrera den jäveln! Hur är en man funtad som kan köra in kuken i sin (eller någon annan) liten flicka? Ursäkta språket, men en rå handling bör också skildras med råa ord. Men stackarna, de kan ju inte rå för sina böjelser, och så illa är det ju inte? För en del är det till och med själva grejen. Att de är så unga, att det är så förbjudet. Och det är ju inte ens särskilt ovanligt. Eller är alla de barnprostituerade i det svenskpopulära Thailand bara där av en slump?
Där marknaden finns, där finns utbudet. Och nej, det är inte alla andra som köper. Det är trebarnspappan, polisen, sophämtaren, programmeraren, tränaren. Inse det.
Det ska vårdas till förbannelse av våra dömda brottslingar. En dömd pedofil bosätter sig i ett litet samhälle och engagerar sig bland deras barn och ungdomar. När det kommer ut vem han är, blir han utfryst, hemmet vandaliserat och han själv misshandlad. Sådana handlingar kan jag förstå, men inte rättfärdiga. Ska han nu efter avklarat straff komma ut i samhället igen, måste han kunna leva som vanligt. Med enda skillnad att han är kastrerad, både bildligt och bokstavligt. Ingenting ska sticka ut där inte! Eller gör det enklare och inför dödsstraff. Eller åtmindstone straff enligt "öga för öga, tand för tand"? Kom igen, bara lite?
Man kan dränkas i onda handlingar människor kan orsaka andra. Kan vi egentligen förvånas längre? Ett gäng HIV-smittade män våldtar ett spädbarn, då de tror att det ska bota dom från sjukdomen. Mammor tar betalt för att låta män sätta på deras barn. Ungdomar torterar en rörelsehindrad man, lämnar honom skadad, för att några timmar senare komma tillbaka och fortsätta tortyren tills han dör. Kan vi förvånas? Inte jag. Förskräckas ja, men inte förvånas.
Varför försöka förstå? Varför lägga tid och pengar på att vårda? Är det vår blinda tro, eller ett hopp om att människan är god innerst inne? För slutar vi tro, så förlorar vi hoppet om mänskligheten, och därmed oss själva?
Stickningsfeber och Forza!
Jepps! Min utlovade bild av poncho nummer två! Den blev bättre i passformen tycker jag, då jag gjorde de två ingående bitarna lite kortare.
Allt eftersom jordgubbsmössan växte fram, tyckte jag den verkade lite väl stor! Min stickfasthet är visst inte den tätaste, vilket medförde att den julklapp jag tänkt skulle passa till Arons lilla huvud, passade bättre på mitt eget! Jaja, Johan var snabbt på och gladdes åt sin nya jordgubbsmössa!Gårdagens sista timmar stickade jag som en blå, bara för att upptäcka att jag gjort fel och riva upp allt igen! Höll på en bra bit sedan min käre sambo somnat gott.
Idag har jag plockat undan i den värsta röran hemma och är inne på andra tvättmaskinen. Däremellan har jag, tro det eller ej: Stickat! Och nu är den alltså klar! Den kanske blev lite "djup" :o) Men nu kan man nästan föreställa sig hur det skulle se ut om vi allihopa skulle åka omkring med jordgubbsmössor i Sälen! Hahahaha!
Passet på Frölunda gick jättebra, och kul blandning av deltagare, unga och äldre, kvinnor och män. Efteråt träffade jag på Elin som stod på bandet och abrupt påminde mig att jag skulle köra ett pass till om några timmar! Javisst ja. Pust!
Duschade och styrde gulingen hemåt för att packa om väskan, men upptäckte vid Astra Zeneca att jag saknade mina skivor! Skit! Man kan glömma nästan vad som helst, men inte träningsskivorna! Jag har alla samlade i ett fodral, och det skulle vara rena rama katastrofen att förlora dom!
Det var bara att vända och köra tillbaka igen.
Var hemma och fick faktiskt andas en kvart, under vilken tid Johan kom hem en sväng från grannen som han varit och partajat lite hos.
Sedan var det alltså dags för den andra Sportlifeanläggingen, min "hemanläggning", och där hade de ju dukat upp för riktig fest! Med tanke på att jag inte fått i mig något annat än två tunnbrödsmackor, var den väntande buffén inte alls fel!Men först var det dags för Forza! Nyfiket utrustade vi oss med bokkens, precis likadan som jag själv har hemma sedan tiden jag tränade Bujinkan.
Forza-passen utformas av instruktören själv, och hon hade några enklare kombinationer vi körde. Och det var riktigt jobbigt! Visst kändes
det att man precis kört ett annat pass, men så mycket träning för hela överkroppen! Jag har rejäl träningsvärk i axlarna och armarna! Det måste vara perfekt träning för mig som sitter på häcken hela dagarna framför en skärm!Man spänner sig nog lite extra också av ren rädsla för att man ska tappa träsvärdet och skicka det i personen framför eller i spegeln. Det var många som var bra slut i händerna efteråt, och till och med någon blåsa dök upp. Och då körde vi inte ens en timme!
En snabb dusch senare fick vi äntligen hugga in på maten! Många var uppklädda för vidare festligheter och utgång, medan jag var rätt nöjd efter tömd tallrik. Min bordsgranne och ende kille närvarande, skulle med en buss ganska tidigt, så jag använde honom som förevändning att också bryta upp strax efter klockan passerat tio. Då delade vi på skammen att smita ifrån! :o)Eftersom han bodde i Lindome, fick han skjuts, och jag bara längtade hem för att få stickastickasticka! Så nej, jag skippade faktiskt från innebandyn i morse, men klev ändå upp strax efter Johan åkt. För att göra vad?? Gissa en gång!
Nu verkar tvättmaskinen ha tystnat, så jag ska se om in bärhuvade pojkvän kan slita sig från Runescape och hjälpa till att hänga upp. Det skulle vara gott att göra bort storhandlingen idag också. Får se, men det känns riktigt skönt att inte ha något inplanerat i helgen! Eller jo, det har jag ju egentligen. Poncho nummer tre!
Jul?
Är det bara jag som tycker det känns konstigt att se tidningsuppslag efter tidningsuppslag med julbordsannonser? Hallå? Jul?
Fick inbjudan till Elans julbord i mailboxen idag. Ofrivilligt erinrades jag av minnen från mitt första julbord för personalen på Stenungskolan. Vi fick själva duka i skolans matsal, innan vi fick var sin portionsfacksindelad plasttallrik med de mest erfordliga julmatsanrättningarna. Det varma, prinskorv och köttbullar levererades för sig och spred sin goda doft. Varsågoda! Två korvar och köttbullar per person! Eller var det tre? Minns faktiskt inte riktigt.
Bästa julbordet erbjöds när en ur lärarstyrkan ställde upp i egenskap av före detta kock, och mot en försumlig ersättning, presterade en mycket välsmakande jullunch. Eller kanske det år kommunen slog på stort och faktiskt lät oss lämna skolbyggnaden och äta på Getskärs värdshus!
Nu har man ju lämnat den kommunala gräsrotsnivån, där minsta omkostnad om de anställda ses med stor missunnsamhet, och omvandlas till antal läroböcker som skoleleverna förlorar. Jag hade i varje fall svårt med dessa små event, kunde inte riktigt slappna av och koppla bort det faktum att man bara en eller två nivåer högre upp i de kommunanställdas hirearki väntade betydliget mera omfattande julbord på något gemytligt värdshus. Där frossas det nog utan minsta tillstymmelse till dåligt samvete!
Nej, jag hade faktiskt lite svårt att motivera personalaktiviteter för skattebetalarnas pengar, när man själv så påtagligt i det dagliga arbetet märkte vad bristen på pengar orsakade. Visst ser jag en vikt av personalomsorg, men inte att den ska ske i form av fester!
I år ska jag alltså inta ett dignande julbord mitt i centrala Göteborg, glufsa i mig hur många prinskorvar jag vill utan att känna mig tvingad att försvara rätten till en enda utan dom!
Jordgubbe!
Regn och rusk på utsidan, men äntligen är det fredag! Det har varit väldans segt att kliva upp på mornarna denna vecka! Igår packade vi stekpannan, lök och lite annat och åkte till Johans föräldrar. Där gjorde vi en rejäl sats korv stroganoff och tittade på Frölundas förlustmatch. Under tiden påbörjade jag nästa stickningsprojekt: En jordgubbsmössa! Jag har alltid tyckt de varit så otroligt söta, och nu kunde jag inte hålla mig längre, jag måste få prova! Så nu stickar jag runt, runt, runt!Christel på Stenungskolan skulle se mig nu! Nästan så jag får skicka ett mail...
Så ja, poncho nummer två är klar, men jag har inte tagit någon bild ännu. Får be Johan om hjälp ikväll. När jag och Helena äntrade garnaffären igen hoppades damen i butiken att min stickningsfeber var väldigt smittsam!
Men jag har gjort ett misstag... Jag köpte och påbörjade två projekt samtidigt! Jag har börjat på poncho nummer tre, men kunde sedan inte låta bli mössan! Och vilken skillnad! Stickorna är så små, och garnet rena snöret! Men det kan vara kul att variera mellan de två olika stickningarna om man blir less på den ena.
Min förkylning verkar vara av det lindrigare slaget som tur var. Lite småhostig och trög i halsen. Ska ju köra på Frölunda direkt efter jobbet, och sedan Forza några timmar senare!
Kan inte låta bli att klämma in på slutet: 120 miljoner i pension för knappt två års arbete? Nordeas förre vd och resten av hans styrelsemedlemmar hade visst inga större svårigheter att ta fram sina egna löner och avtal. Girigheten har fått ännu några ansikten.
Tut-tuuuut!
Blev besatt av månen i morse! Den var så stor, så rund, så...så vacker! Tyvärr gör mina amatörmässiga fotoförsök den inte rättvisa, men min jakt på den resulterade i en skildring av min resa till jobbet! Vilken skillnad i ljus det blev på den halvtimmen!
När jag sedan slagit mig ned på min plats, så ringer Helena. "-Du har visst glömt bort frukostmötet va?"
Shit! Elans frukostmöte borta i PVH! Det var bara att störta sig ut i bilen igen och gasa iväg!
Det var ett bra möte tycker jag, där nästan alla kvarvarande Elanare fick frukost och den lilla information de hade. Från att ha varit dryga 70 för mindre än ett år sedan, är vi nu nere på tiotalet konsulter. Till dessa kommer några underkonsulter också eller vad de nu kallas. Jag fick väl mer eller mindre ännu mera säkert veta att mitt kontrakt förlängts, så jag är säker, medan Christoffer och Helena förvisso borde vara säkra också, men ändå inte fått besked. Jag tycker det känns så fel! De har varit här i flera år, och kan systemet utan och innan! Jag är ju hjälplös utan dom!
Nu till trevligare saker. Hoppas ni fick en lika trevlig start på dagen som jag! På vägen till jobbet lyssnade jag som vanligt på Mix Megapols Morrongäng, och jag har tidigare berättat om Anna och Stefans underbara "Tiotusen kronor". Nu ska de ju spela på Skandinaviums "Dansdax", och tävlar ut biljetter mm till detta event.Idag fick alla bilburna vara med och tävla, varpå en man var snabbast att ringa. Vad skulle han göra då? Jo, han skulle tuta refrängen till "Tiotusen kronor"! Hahahahahahahaha!
Först fick han demonstrera att han verkligen satt i bil och hade tuta.
"Tut!"
Sedan pratade Anna och Stefan på att de skulle räkna ned tills han skulle börja, men det missade karln, så han tutade igång för tidigt, varpå han fick göra om det!
"-Jag skäms lite nu! Det är typ tre hundra personer som tittar på mig nu! Jag står utanför en skola!"
"Tut-tut-tuut-tut-tut-tut-tut-tuut....!!!"
Hahahahahahahahahahahahaha! Så underbart!! Jag föreställde mig själv, sittande på Volvos parkering, tutande som en galning!
Det trevliga är, att pengarna de får för singeln som de säljer, ska gå till Stadsmissionen!
Igår käkade jag säsongens första pepparkaka! Helena hade med sig en hel burk! Tycker hon vi behöver bli snällare tro? :o)
Jag hade dock aldrig sett att det fanns pepparkaksfigurer att köpa! De var ju jättesöta juh!
Ha en bra dag!
Jag är en sten...
 "Powerful and overbearing, you intimidate people with your presence.People know they can't push you around, and they respect that. Deep down, you are calm, confident, and unmovable. You take everything pretty seriously, and you think deeply about all aspects of your life. You tend to feel smothered by paper people. You don't mind crushing the spirit of a scissors person. When you fight, you: Use all of your strength If someone makes you mad: You're likely to throw something at them" |
Are You Rock, Paper, or Scissors?
Vet inte riktigt om jag tenderar att ha så djupa tankar kring mitt liv. Det låter ju bara jobbigt! Eller har jag det? Hm.
Och att kasta saker känns onödigt. De stackars sakerna har ju inte gjort något ont!
Fast det låter ju onekligen trevligt att jag skulle vara lugn, säker och...öh orubblig(?). Skulle det vara bra?
Vet inte riktigt om jag tenderar att ha så djupa tankar kring mitt liv. Det låter ju bara jobbigt! Eller har jag det? Hm.
Och att kasta saker känns onödigt. De stackars sakerna har ju inte gjort något ont!
Fast det låter ju onekligen trevligt att jag skulle vara lugn, säker och...öh orubblig(?). Skulle det vara bra?
07.46
Jag tror den förkylda trion som besökte oss i helgen var omtänksamma nog att dela med sig! Halsen började kännas irriterad igår, , nyser och har den där allmänt tunga känslan i kroppen. Inte bra! Vill inte!Passet igår gick i varje fall riktigt bra - phu!
Som jag tidigare varit inne på, så gillar jag inte riktigt mina nya p-piller eftersom de gav mig finnar på alla möjliga konstiga ställen! Ok, Johan leder fortfarande med sin bamse mitt på stortån (nej han äter inte p-piller. Vad jag vet!). Jag är öm i nacken efter att Johan tog ihjäl denna otäcking igår. Men inte utan strid. Aaaouj!!
Jag skulle ju egentligen tillbaka till barnmorskan idag för att kolla blodtrycket igen, och förhoppningsvis få prova de där plåstren istället, men så ringde hon igår och avbokade pga av något träff med föräldragrupp! Nu måste jag köpa en ny omgång av denna sort och vänta till december istället.
Men usch vilken otäck bild! Tänkte dock att det kunde vara trevligt med en ny sida av mig...? Heh.
Johan hade fixat sin första ugnsgratinerade falukorv med eget potatismos när jag kom hem från passet. Mums i magen! Sedan blev det inte mycket mer den kvällen än lite stickning till House. Johan somnade.Ikväll ska vi förhoppningsvis inte ha någonting inbokat, så då blir det sticka av! På fredag ska jag hoppa in på Pontus combat pass i Frölunda. Träffade en annan instruktör som provat på nya combatpasset. Hon sade att det var apjobbigt! Shit.
Kvartalen är inte förrän om en månad, men en av LesMills mastertrainers kör för Sportlife i bla Almedal, och då hon ska instruera oss i nya passet, får hon tjuvstarta nya koreografin på sina klasser för att få in den ordentligt. Så jag skulle kanske pallra mig iväg till ett av hennes pass för en försmak!
På fredagkväll har vår anläggning en liten happening, där jag faktiskt tänkte vara med! Det blir lite allmän information som gäller oss, mingel, mat, och så ska vi få prova Forza, vilket ska bli kul! Tänk om de tar in det på vår anläggning? Det skulle jag kunna tänka mig att instruera i om det nu är kul.
Ha en bra dag!
Tyst!
Hahahahahahaha! Varför har jag först nu kollat på Quorns hemsida? En del reklamfilmer är faktiskt ganska kuliga!
Sibyllas nya radioreklam är rätt kul också.
(tjej) -"När han säger så här:"
(kille)- "Jag vet inte om jag kan följa med, ska kolla med regeringen först."
(tjej) - "Så betyder det det här:"
(kille -"Jag får inte följa med."
Och så har de några fler varianter. Fniss!
Äntligen!!
Nu behöver man inte krångla sig ut till Partille och Allum köpcentrum för att få sig en riktig burgare!!
Fanclub? Var registrerar man sig!?
En snabbis
Visst är de fina? Jag masade mig in i duschen för att en lång stund senare komma ut och finna dom fortfarande trynande i sängvärmen. Jag tycker han är ovanligt seg att kliva upp, vilket bara visar sig sedan bero på att han ska på möte på kontoret i stan 08.00. Så han hade ju sovmorgon den fuskisen!
Hela min mailbox är full med ärenden jag har att ta itu med... Får bara visa en närbild på poncho nummer två. Jag stickade hela kvällen igår, så jag är nästan klar med första stycket!
Ha en bra dag!
Mäktigt!
Phu! Suttit i telefon non-stop ända tills nu. Ärendena bara strömmade in, som jag fick beta av i tur och ordning. Med det är kul! Inköparna är oftast frustrerade, men glada när man ringer och hjälper dom, och så länge man känner att man har kontroll så är det kul att ha mycket att göra.Vinden verkligen dånar runt vårt hörn där vi sitter, och emellanåt smattrar regnet så hårt att en bil utanför protesterar (ser ni vilken?) "Weo-weo-weo!!" Hihihi!
Nej, tillbaka till arbetet!
Regn och rejäl vind
Måste ju visa det färdiga resultatet! Jag struntade i tofsarna som ska vara runt hela nederkanten. Den är varm, vilket är perfekt på jobbet!
Idag ska det bli riktigt ruskväder, och där jag nu sitter kan jag höra hur vinden härjar och regnet strilar. Ganska mysigt faktiskt! Lite obehagligt blev det efter Älvsborgsbron, där det helt plötsligt small till i vindrutan och all sikt försvann. En mötande bil plöjde igenom en rejäl vattensamling, så vattenkaskaden hamnade rätt över gulingen. Det blev samma obehagliga effekt som vid möte med lastbil i snöstorm.
Det blev lite väl sent igår, men inte bara för bloggande! Jag tog fram saxen och klippte Johan, då det var dags igen. Sedan när resterna ändå skulle dammsugas, tog jag hela övervåningen. Tvättmaskinen fick köra en omgång också! Himmel vad lyxigt det är att ha tvättmaskin tillgängligt när man vill! Tänk allt spring man gjort i trapphus och källare, kånkande på tvättkorgen! Himlastigen i Umeå hade dock det bästa tvättstugealternativet av alla de olika jag stött på. Där fanns en tvättstuga med två maskiner på varje våning! Och vi var fyra lägenheter per våning, så det var ju glassigt värre!
I och för sig så var Hasselknuten i Stenungsund inte dumt heller, där hyreslägenheterna faktiskt var utrustade med både tvättmaskin och torktumlare! Men då jag nu omnämnde tvättstugor, så räknas inte riktigt det.
Hittade en till bild på Johan och Aron som var fin, och innan de åkte igår lyckades jag dokumentera Arons suktan under sitt besök här: Klappa katten!
Hans första närkontakt med en katt vekade upplevas som positiv. Dock var det inte ömsesidigt, då både Maja och Fia är föga imponerade av småbarn. Att Aron dessutom fann katternas dricksfontän oerhört rolig att plaska med händerna i, fick de gamla skålarna komma fram och placeras på mitt skrivbord, utom räckhåll för små barnahänder.
Jag tycker bilden är så bra! Ja, det är Arons famlande arm som inte når längre, och så Fia skeptiskt blängande. Fast ingen kunde nog blänga lika surt som Maja uppifrån klätterställningen!
Först på lördagskvällen när Aron somnat, vågade hon sig ner i källaren där hon sprang direkt på lådan! 
Ha en bra dag!
Lite distans
Vad kul det är med långa kommentarer till sina inlägg! Kul att man har väckt reaktion, tankar och...något hos läsaren! Jag får väl avslöja att jag, liksom min vän Anna brinner för att skriva något...vad som helst! Men det blir liksom inget! Det kliar i fingrarna och något vill ut, men det enda man ser i ordbehandlarens fönster är en blinkande markör. "blink-blink". Suck.
Att blogga ger lite utlopp för knopprandet i varje fall. Det är kul!
Mitt föregående långa inlägg skrevs i ett nafs! Orden bara rasslade ut, vilket kanske kan vara lite riskabelt ibland, då tankarna ska till allmänt beskådande. Men det är roligt att bara skriva, och sedan upptäcka hur pass mycket det blev, och faktiskt känna sig nöjd med det! Sedan kommer jag om en obestämbar tid framåt, bläddra tillbaka och dumförklara mig själv. Ungefär som när man idag bläddrar tillbaka och skakar på huvudet åt de pojknamn man ritade stora hjärtan kring, eller till och med skrev dennes efternamn som sitt nya (säg att jag inte är den enda som gjort det!?). Okej, det kanske faktiskt kan vara lite gulligt, på ett småflicksdrömaktigt sätt. Mina nuvarande tankar kanske inte kan ursäktas lika rosaskimrande. Jag får bara be om ursäkt redan nu, och trösta mig med att jag blivit klokare (man kan ju hoppas).
Nu när jag de facot skrivit av mig, och fått forma mina omsorgsfulls arrangerade cirklar igen, kan jag berätta lite om helgen!
Middag i fredags med Johans föräldrar, hans morbror Stefan och nyanlända syster Nina med sin Anders och min systerson Aron! Det var riktigt trevligt, och Stefan som fyllde år gav mig en god anledning att få göra och käka tårta! Aron är bara så gullig! Jag måste lägga till en anledning till att jag faktiskt vill skaffa barn, och det är att få se hur en kombination av mig och Johan skulle se ut! En blandning, en halv-korean! Jag har alltid fashinerats av att se hur utseende ärvs från föräldrar till barn. Att se hur många barn blir så otroligt lika sina föräldrar! Det var alltid lika roligt vid föräldramötena, där man på somliga så tydligt kunde se vem hon eller han var mamma/pappa till! Att så tydligt känna igen elevens ögon i mammans, eller pappans leende! Det är också egentligen enda anledningen till att jag skulle vilja träffa mina biologiska föräldrar. Eller det skulle räcka med att få se dom, så jag kunde få undersöka om jag ärvt några likheter.
Det syns så väl att Aron har koreanska gener, men inte 100 procentigt! Och trots sju timmar fastspänd i bilbarnstolen, var han hur snäll som helst! (Lite blygsel för alla nya människor kanske också spelade in).
Jag fick min födelsedagspresent i efterskott, "Marioparty" till Wii! Så när föräldrar och morbror tackat för sig, gick Nina och
Anders lös på Wii-spelen vi hade - och blev så fast i "Brain academy" att deras son förgäves pockade på deras uppmärksamhet. Som tur var fanns moster där att ta hand om Aron, för stunden kallad "flytta på dig!" Ack ja, inte konstigt de efter genomförda test endast erhöll betyget C++! Hihi!
När vi sedan allihopa gav oss på "Marioparty" visade det sig att det var ett rikktigt kul spel! Vi fick även köra skiten ur dom i Mario kart. Eller ja, i varje fall Johan, själv fick jag, öh, punktering.
Alla tre var duktigt förkylda, och jag fick veta anledningen till att de inte kunde följa med till vårt bröllop i San Fransisco! Jag var ju lite besviken för att de först var så otroligt på att följa med, för att sedan helt plötsligt bli väldigt velande, med renoveringsursäkter och sådant hit och dit. När de sedan kommit hit får jag höra att de bokat resa till Thailand, med avresa på tisdag! Jahapp, det hade de minsann råd med! Tänkte jag surt, men så visade det sig att hon väntar barn!!! En lillebror till Aron, med beräknad ankomst i slutet på april!
Som vanligt var jag både blind och...ännu mera blind.
När de skulle avslöja att Aron var på väg, var när jag och Johan åkte till dom till Stockholm för att hälsa på. Nina hade en t-shirt med texten "Anders was here" på magen, och hade märkbart större mage. Såg jag det? Icke sa nicke! Hon fick köra upp ultraljudsbilden i ansiktet för mig för att jag skulle få igång kugghjulen!
När de nu kom till oss i Lindome hade hon på sig samma t-shirt! Men jag reflekterade inte över det, utan tänkte bara att det inte var så konstigt att använda den som vilken annan t-shirt som helst när den fyllt sitt premiärsyfte. Jojo! Vi var halvvägs igenom middagen innan hon till slut inte kunde hålla sig längre och med anklagande röst utbrast: "Men ser du då ingenting!?"
Nej, eller jo, men fattade som vanligt ungefär lika snabbt som en senil mätarlarv, dvs inte alls!
Så ok, hon är ursäktad för att hon uteblir från mitt bröllop!
Vi gick lös på chokladasken vi fick på Halloween. Men fattar ni varför de sätter innehålls"förteckningen" på undersidan!? Okej, när man står där vid alla askarna i affären vill man kanske veta vad som är inuti, och för att inte sabba den tjusiga ovansidan faller det ganska rimligt på undersidan. Men är det så svårt för ett sådant "tjusigt" märke som "Anthon Berg" att sätta en på insidan av locket också? För att inte riskera att få någon läskig punsch- eller marsipanfyllning, var det bara till att lyfta blicken mot taket och försöka läsa, utan att tippa ut hela innehållet på kuppen (jobbigt att sätta på locket hela tiden juh)!
Halvvägs igenom hittade vi det lilla medföljande häftet som visade pralinernas sort, men hur smidigt är det då?
"Vad kan den där vara för något? (blädderblädder)
Detta faller under fliken "i-landsproblematik" va?
Jo! Min poncho är ju klar! Och nu vill även Monica och Nina ha en! Stefan provade den färdiga, och vi fann att den storleken var för stor. Så det får bli snäppet under till honom. Monica tyckte den var lite stor i halsen, så det får vi försöka ordna tills dess. Nu har ju jag redan hunnit börja med nästa, och den är i samma storlek som den första, så jag får visst ta den själv. Det kan ju passa bra i och för sig, så har jag en mörk och en ljus!
Sedan är det Stefans, följt av Monicas och Ninas! Kul! Men vad svårt det ska bli att välja färger!
Stefan var dock öppen för en GAIS-inspirerad variant, så det kanske blir en sådan!
Hehe, nu vet jag vad jag ska göra i mina lediga stunder i varje fall!
Att blogga ger lite utlopp för knopprandet i varje fall. Det är kul!
Mitt föregående långa inlägg skrevs i ett nafs! Orden bara rasslade ut, vilket kanske kan vara lite riskabelt ibland, då tankarna ska till allmänt beskådande. Men det är roligt att bara skriva, och sedan upptäcka hur pass mycket det blev, och faktiskt känna sig nöjd med det! Sedan kommer jag om en obestämbar tid framåt, bläddra tillbaka och dumförklara mig själv. Ungefär som när man idag bläddrar tillbaka och skakar på huvudet åt de pojknamn man ritade stora hjärtan kring, eller till och med skrev dennes efternamn som sitt nya (säg att jag inte är den enda som gjort det!?). Okej, det kanske faktiskt kan vara lite gulligt, på ett småflicksdrömaktigt sätt. Mina nuvarande tankar kanske inte kan ursäktas lika rosaskimrande. Jag får bara be om ursäkt redan nu, och trösta mig med att jag blivit klokare (man kan ju hoppas).
Nu när jag de facot skrivit av mig, och fått forma mina omsorgsfulls arrangerade cirklar igen, kan jag berätta lite om helgen!
Middag i fredags med Johans föräldrar, hans morbror Stefan och nyanlända syster Nina med sin Anders och min systerson Aron! Det var riktigt trevligt, och Stefan som fyllde år gav mig en god anledning att få göra och käka tårta! Aron är bara så gullig! Jag måste lägga till en anledning till att jag faktiskt vill skaffa barn, och det är att få se hur en kombination av mig och Johan skulle se ut! En blandning, en halv-korean! Jag har alltid fashinerats av att se hur utseende ärvs från föräldrar till barn. Att se hur många barn blir så otroligt lika sina föräldrar! Det var alltid lika roligt vid föräldramötena, där man på somliga så tydligt kunde se vem hon eller han var mamma/pappa till! Att så tydligt känna igen elevens ögon i mammans, eller pappans leende! Det är också egentligen enda anledningen till att jag skulle vilja träffa mina biologiska föräldrar. Eller det skulle räcka med att få se dom, så jag kunde få undersöka om jag ärvt några likheter.Det syns så väl att Aron har koreanska gener, men inte 100 procentigt! Och trots sju timmar fastspänd i bilbarnstolen, var han hur snäll som helst! (Lite blygsel för alla nya människor kanske också spelade in).
Jag fick min födelsedagspresent i efterskott, "Marioparty" till Wii! Så när föräldrar och morbror tackat för sig, gick Nina och
Anders lös på Wii-spelen vi hade - och blev så fast i "Brain academy" att deras son förgäves pockade på deras uppmärksamhet. Som tur var fanns moster där att ta hand om Aron, för stunden kallad "flytta på dig!" Ack ja, inte konstigt de efter genomförda test endast erhöll betyget C++! Hihi!När vi sedan allihopa gav oss på "Marioparty" visade det sig att det var ett rikktigt kul spel! Vi fick även köra skiten ur dom i Mario kart. Eller ja, i varje fall Johan, själv fick jag, öh, punktering.
Alla tre var duktigt förkylda, och jag fick veta anledningen till att de inte kunde följa med till vårt bröllop i San Fransisco! Jag var ju lite besviken för att de först var så otroligt på att följa med, för att sedan helt plötsligt bli väldigt velande, med renoveringsursäkter och sådant hit och dit. När de sedan kommit hit får jag höra att de bokat resa till Thailand, med avresa på tisdag! Jahapp, det hade de minsann råd med! Tänkte jag surt, men så visade det sig att hon väntar barn!!! En lillebror till Aron, med beräknad ankomst i slutet på april!
Som vanligt var jag både blind och...ännu mera blind.
När de skulle avslöja att Aron var på väg, var när jag och Johan åkte till dom till Stockholm för att hälsa på. Nina hade en t-shirt med texten "Anders was here" på magen, och hade märkbart större mage. Såg jag det? Icke sa nicke! Hon fick köra upp ultraljudsbilden i ansiktet för mig för att jag skulle få igång kugghjulen!
När de nu kom till oss i Lindome hade hon på sig samma t-shirt! Men jag reflekterade inte över det, utan tänkte bara att det inte var så konstigt att använda den som vilken annan t-shirt som helst när den fyllt sitt premiärsyfte. Jojo! Vi var halvvägs igenom middagen innan hon till slut inte kunde hålla sig längre och med anklagande röst utbrast: "Men ser du då ingenting!?"
Nej, eller jo, men fattade som vanligt ungefär lika snabbt som en senil mätarlarv, dvs inte alls!
Så ok, hon är ursäktad för att hon uteblir från mitt bröllop!
Vi gick lös på chokladasken vi fick på Halloween. Men fattar ni varför de sätter innehålls"förteckningen" på undersidan!? Okej, när man står där vid alla askarna i affären vill man kanske veta vad som är inuti, och för att inte sabba den tjusiga ovansidan faller det ganska rimligt på undersidan. Men är det så svårt för ett sådant "tjusigt" märke som "Anthon Berg" att sätta en på insidan av locket också? För att inte riskera att få någon läskig punsch- eller marsipanfyllning, var det bara till att lyfta blicken mot taket och försöka läsa, utan att tippa ut hela innehållet på kuppen (jobbigt att sätta på locket hela tiden juh)!
Halvvägs igenom hittade vi det lilla medföljande häftet som visade pralinernas sort, men hur smidigt är det då?
"Vad kan den där vara för något? (blädderblädder)
Detta faller under fliken "i-landsproblematik" va?
Jo! Min poncho är ju klar! Och nu vill även Monica och Nina ha en! Stefan provade den färdiga, och vi fann att den storleken var för stor. Så det får bli snäppet under till honom. Monica tyckte den var lite stor i halsen, så det får vi försöka ordna tills dess. Nu har ju jag redan hunnit börja med nästa, och den är i samma storlek som den första, så jag får visst ta den själv. Det kan ju passa bra i och för sig, så har jag en mörk och en ljus!
Sedan är det Stefans, följt av Monicas och Ninas! Kul! Men vad svårt det ska bli att välja färger!
Stefan var dock öppen för en GAIS-inspirerad variant, så det kanske blir en sådan!
Hehe, nu vet jag vad jag ska göra i mina lediga stunder i varje fall!
Medalj till alla föräldrar!
Jag har sagt det förut, men nog aldrig skrivit det här: All heder till föräldrar! Ofta förundrades jag över dessa föräldrar som efter fullgjord dag på arbetet, kom hem bara för att ta itu med nästa arbete! Laga (en gärna näringsriktig) middag, förhöra läxor, kvalitetsumgås, tvätta, plocka undan grejor, och samtidigt vara käck och glad! En annan har ju nog att ta hand om sig själv! Man kommer hem efter sin arbetsdag, orkar knappt fixa middag, bara för att sedan slockna i sängen framför tv:n.
Jag vet att jag bergis kommer att få äta upp det jag nu skriver i detta inlägg, då jag de facto inte har några barn och därför egentligen inte ens har någon rätt att uttala mig, men en blogg är väl till att ösa ur sig i? Min är det i varje fall. Sedan är det den där balansen att finslipa sina inlägg för att undvika att trampa eventuella läsare på tårna. En viss reaktion är nog dock oundviklig, då jag tror man kan tycka och tänka en hel del, vilket är ok. Detta är mina tankar just nu, som mycket väl kan komma att ändra sig framigent. Och är det inte också en del av poängen? Att det ska vara ens tankar just nu, så man kan bläddra tillbaka några år senare och skaka på huvudet åt sig själv?
Min syster med familj har nu styrt kylaren tillbaka mot Stockholm, och lämnat två slutkörda veklingar efter sig, som alltid efter vi haft besök av knoddar! De må vara hur gulliga och söta, och till och med snälla som helst, de suger musten ur en! Hur orkar föräldrarna?? Tja, vad har de för val? Och det är just det som skrämmer mig så vansinnigt med att skaffa barn. Att man inte har något val! Jag är fast, låst, bunden, instängd. Kan inte skita i fred. Inte ta en hur lång dusch jag vill. Kan inte ta på mig jackan och kliva ut genom dörren när gränsen är nådd.
"Fy vad egocentrisk hon är!" Men skaffar jag barn för ungens skull?? (Kommer tillbaka till det längre ned)
Inga föräldrar ångrar sina barn. Det är lika förbjudet att uttala som att svära i kyrkan. Det är emot alla naturlagar att säga något sådant. Men jag tror visst man kan göra det. Och det har ingenting med själva barnet att göra. Jag tror fruktan och förbudet att som förälder säga att man ångrar barnaskaffandet, är det faktum att det då skulle tolkas som att man önskar bort själva personen barnet. Jag kommer att vara överdrivet negativ i detta inlägg också. Jag kan vara ganska bra på det ibland. Men se bara på alla dessa föräldrar om skiter i sina barn. Jag tycker det är en allt mer ökande trend i samhället idag, den självcentrerade rollen (se bara på mig just nu!). Föräldrar skiljer sig åt höger och vänster, och barnen kommer i kläm. Med lättnad ser pappan/mamman sin föräldravecka eller helg gå mot sitt slut, så de kan få tillbaka till sitt fria liv.
Jag läste en artikel någonstans där en tonåring reflekterade typ:
"Ni vuxna nätraggar, hänger framför tv/datorspel, springer på stan för att dejta och festa. Vad ska vi barn göra då?"
Föräldern säger att de saknar sin barn, och att det sliter i hjärtat att se dom åka till den andra föräldern, då dennes tur tar vid. Tycker de inte samtidigt att det faktiskt är ganska skönt?
Jag tror många (helt naturligt enligt mig), ångrar sina barn någon gång. Oftast när man pressats till sin yttersta gräns förstås. Man önskar ungen tillbaka till det helveteshål från vilket det verkar ha kommit!
För att en stund senare tycka det är världens bästa unge och kanske till och med (vilket jag hoppas dom inte gör), skämmas för sina tidigare tankar.
En förälder sade till mig: "-Man kan inte ångra sina barn, men man kan ångra tidpunkten då man skaffade dom".
Det är väl det närmaste jag kan komma till det faktum att man inte vill/kan önska bort sitt barn, men kanske önska bort det ansvar, den tid, den energi och allt det som krävs av ett barn. Och det tror jag faktiskt att alla föräldrar kan göra ibland. En del kanske aldrig. En del gör det mer eller mindre. Men det är ingen lek att ha barn. Det är ett jobb. Det är inte för inte som de flesta skilsmässorna sker under barnets första år! Och min undran är: Är det värt det?
Och att ställa den frågan till föräldrar är hopplöst, för vad är det givna svaret? De kan/vill inte säga något annat, än att barnet/barnen är det bästa som hänt dom. Som icke förälder kan man ibland få känslan av en defensiv ton när de svarat på denna fråga. (Annars uppfattas jag som att jag ångrar mitt barn!)
Jag tror det är apjobbigt att ha barn, men visst, det är säkerligen outsägligt givande också, på en nivå som jag inte kan ens komma i närheten av, då jag inte är mamma själv. Och ja, jag kommer att skaffa barn, då jag faktiskt ibland kan känna att det skulle vara givande. Men också det faktum att jag är rädd att jag ångrar mig om jag inte gör det. (Bra anledning va?)
Något jag inte gillar däremot, är den outtalade negativa inställningen i samhället mot de som faktiskt väljer att inte skaffa barn. Hur ofta får de inte höra: "Jaha, när ska ni skaffa barn då?" Och "Varför inte det då??" Där frågeställaren själv är barninnehavare, och får frågan att låta som en antydan till att man är en självcentrerad bekväm egoist.
Men skaffar man barn för barnens skull? Man skaffar väl för sin egen del? Det är ju inte precis så att mina obefruktade äggceller skulle bli dödligt förnärmade för att de inte fick chansen att bli till?
Det är ju inte heller precis så att människorasens överlevnad skulle kantra om jag lät bli att föröka mig.
Lever vi för att skaffa barn? Behöver vi se bekräftelsen på att man inte levt förgäves, i en annan människas liv?
Vi diskuterade detta vid frukostbordet idag, och de försökte beskriva hur det var att ha ett barn. Att allt arbete, den uteblivna sömnen, pressen, kladdet, ansvaret, skriken, kraven ändå var värt det, för man fick så otroligt mycket tillbaka av den lille parveln. Som Nina uttryckte det: "-Man blir kär i sitt barn!"
Jahapp. Jag får nog helt enkelt skaffa mig en unge för att fatta det där. Jag är ändå livrädd för att jag inte kommer att fixa det. Ge upp. Dra. Skita i allt. Att jag är för van vid mitt egna bekväma liv. Jag skrev i början att föräldrarna ju faktiskt inte hade något val. Jodå, se bara vad så många föräldrar faktiskt gör. De drar.
Som sagt, jag kommer säkert att få äta upp det här. Jag är kanske överdrivet pessimistisk efter en helg med Aron. Jag har NOLL erfarenhet av små barn. Min erfarenhet består av enstaka besök under kortare tid, och främst av skrikande, gnälliga barn i affärer och dylikt. När barnlediga kollegor kom på besök för att visa upp sina små, satt jag med näsan begravd i arbete. Jag har NOLL ut av att gulle-gulla med småbarn jag inte har någon som helst koppling/relation till. Det ger mig nada. "-Åååh, sikken liten gullig, fååår jag hålla?" Jag håller mig på avstånd med ett artigt leende och konstaterar kanske att ja, ungen var ganska söt, eller nej, ungen var inte söt. Alla bebisa är inte söta!
De besök jag haft, eller besök jag gjort där jag faktiskt varit så illa tvungen att interagera med de små, har berört varma strängar i mig. De är så oskyldiga, otvugna, rena (på insidan) och omedelbara att till och med jag mjuknar och tycker de är jättegoa. En stund. Resterande 80 procent av tiden interagerar jag utan engagemang eller intresse. För hallå, hur mycket utbyte kan ett småbarn erbjuda för att hålla en 32-årig cyniker intresserad? En som dessutom knappt kan umgås med jämnåriga mer än ett par timmar i sträck!
Det är väl bara den egna föräldern som kan fashineras i oändlighet över salivbubblorna deras barn kan åstadkomma, eller det där "gaha-lejuk" som ska betyda skosnöre. Men det är ganska tröttande att låtsas fashinerad av det själv femtioelva gånger i timmen. Jag hoppas innerligt att jag själv inte ska bli en sådan förälder som i tid och minut ska berätta om minsta grimas eller ljud som min unge åstadkommit, och förvänta mig att åhörarna ska vara lika imponerade. Hoppas går ju.... ...
Jag vet att jag bergis kommer att få äta upp det jag nu skriver i detta inlägg, då jag de facto inte har några barn och därför egentligen inte ens har någon rätt att uttala mig, men en blogg är väl till att ösa ur sig i? Min är det i varje fall. Sedan är det den där balansen att finslipa sina inlägg för att undvika att trampa eventuella läsare på tårna. En viss reaktion är nog dock oundviklig, då jag tror man kan tycka och tänka en hel del, vilket är ok. Detta är mina tankar just nu, som mycket väl kan komma att ändra sig framigent. Och är det inte också en del av poängen? Att det ska vara ens tankar just nu, så man kan bläddra tillbaka några år senare och skaka på huvudet åt sig själv?
Min syster med familj har nu styrt kylaren tillbaka mot Stockholm, och lämnat två slutkörda veklingar efter sig, som alltid efter vi haft besök av knoddar! De må vara hur gulliga och söta, och till och med snälla som helst, de suger musten ur en! Hur orkar föräldrarna?? Tja, vad har de för val? Och det är just det som skrämmer mig så vansinnigt med att skaffa barn. Att man inte har något val! Jag är fast, låst, bunden, instängd. Kan inte skita i fred. Inte ta en hur lång dusch jag vill. Kan inte ta på mig jackan och kliva ut genom dörren när gränsen är nådd.
"Fy vad egocentrisk hon är!" Men skaffar jag barn för ungens skull?? (Kommer tillbaka till det längre ned)
Inga föräldrar ångrar sina barn. Det är lika förbjudet att uttala som att svära i kyrkan. Det är emot alla naturlagar att säga något sådant. Men jag tror visst man kan göra det. Och det har ingenting med själva barnet att göra. Jag tror fruktan och förbudet att som förälder säga att man ångrar barnaskaffandet, är det faktum att det då skulle tolkas som att man önskar bort själva personen barnet. Jag kommer att vara överdrivet negativ i detta inlägg också. Jag kan vara ganska bra på det ibland. Men se bara på alla dessa föräldrar om skiter i sina barn. Jag tycker det är en allt mer ökande trend i samhället idag, den självcentrerade rollen (se bara på mig just nu!). Föräldrar skiljer sig åt höger och vänster, och barnen kommer i kläm. Med lättnad ser pappan/mamman sin föräldravecka eller helg gå mot sitt slut, så de kan få tillbaka till sitt fria liv.
Jag läste en artikel någonstans där en tonåring reflekterade typ:
"Ni vuxna nätraggar, hänger framför tv/datorspel, springer på stan för att dejta och festa. Vad ska vi barn göra då?"
Föräldern säger att de saknar sin barn, och att det sliter i hjärtat att se dom åka till den andra föräldern, då dennes tur tar vid. Tycker de inte samtidigt att det faktiskt är ganska skönt?
Jag tror många (helt naturligt enligt mig), ångrar sina barn någon gång. Oftast när man pressats till sin yttersta gräns förstås. Man önskar ungen tillbaka till det helveteshål från vilket det verkar ha kommit!
För att en stund senare tycka det är världens bästa unge och kanske till och med (vilket jag hoppas dom inte gör), skämmas för sina tidigare tankar.
En förälder sade till mig: "-Man kan inte ångra sina barn, men man kan ångra tidpunkten då man skaffade dom".
Det är väl det närmaste jag kan komma till det faktum att man inte vill/kan önska bort sitt barn, men kanske önska bort det ansvar, den tid, den energi och allt det som krävs av ett barn. Och det tror jag faktiskt att alla föräldrar kan göra ibland. En del kanske aldrig. En del gör det mer eller mindre. Men det är ingen lek att ha barn. Det är ett jobb. Det är inte för inte som de flesta skilsmässorna sker under barnets första år! Och min undran är: Är det värt det?
Och att ställa den frågan till föräldrar är hopplöst, för vad är det givna svaret? De kan/vill inte säga något annat, än att barnet/barnen är det bästa som hänt dom. Som icke förälder kan man ibland få känslan av en defensiv ton när de svarat på denna fråga. (Annars uppfattas jag som att jag ångrar mitt barn!)
Jag tror det är apjobbigt att ha barn, men visst, det är säkerligen outsägligt givande också, på en nivå som jag inte kan ens komma i närheten av, då jag inte är mamma själv. Och ja, jag kommer att skaffa barn, då jag faktiskt ibland kan känna att det skulle vara givande. Men också det faktum att jag är rädd att jag ångrar mig om jag inte gör det. (Bra anledning va?)
Något jag inte gillar däremot, är den outtalade negativa inställningen i samhället mot de som faktiskt väljer att inte skaffa barn. Hur ofta får de inte höra: "Jaha, när ska ni skaffa barn då?" Och "Varför inte det då??" Där frågeställaren själv är barninnehavare, och får frågan att låta som en antydan till att man är en självcentrerad bekväm egoist.
Men skaffar man barn för barnens skull? Man skaffar väl för sin egen del? Det är ju inte precis så att mina obefruktade äggceller skulle bli dödligt förnärmade för att de inte fick chansen att bli till?
Det är ju inte heller precis så att människorasens överlevnad skulle kantra om jag lät bli att föröka mig.
Lever vi för att skaffa barn? Behöver vi se bekräftelsen på att man inte levt förgäves, i en annan människas liv?
Vi diskuterade detta vid frukostbordet idag, och de försökte beskriva hur det var att ha ett barn. Att allt arbete, den uteblivna sömnen, pressen, kladdet, ansvaret, skriken, kraven ändå var värt det, för man fick så otroligt mycket tillbaka av den lille parveln. Som Nina uttryckte det: "-Man blir kär i sitt barn!"
Jahapp. Jag får nog helt enkelt skaffa mig en unge för att fatta det där. Jag är ändå livrädd för att jag inte kommer att fixa det. Ge upp. Dra. Skita i allt. Att jag är för van vid mitt egna bekväma liv. Jag skrev i början att föräldrarna ju faktiskt inte hade något val. Jodå, se bara vad så många föräldrar faktiskt gör. De drar.
Som sagt, jag kommer säkert att få äta upp det här. Jag är kanske överdrivet pessimistisk efter en helg med Aron. Jag har NOLL erfarenhet av små barn. Min erfarenhet består av enstaka besök under kortare tid, och främst av skrikande, gnälliga barn i affärer och dylikt. När barnlediga kollegor kom på besök för att visa upp sina små, satt jag med näsan begravd i arbete. Jag har NOLL ut av att gulle-gulla med småbarn jag inte har någon som helst koppling/relation till. Det ger mig nada. "-Åååh, sikken liten gullig, fååår jag hålla?" Jag håller mig på avstånd med ett artigt leende och konstaterar kanske att ja, ungen var ganska söt, eller nej, ungen var inte söt. Alla bebisa är inte söta!
De besök jag haft, eller besök jag gjort där jag faktiskt varit så illa tvungen att interagera med de små, har berört varma strängar i mig. De är så oskyldiga, otvugna, rena (på insidan) och omedelbara att till och med jag mjuknar och tycker de är jättegoa. En stund. Resterande 80 procent av tiden interagerar jag utan engagemang eller intresse. För hallå, hur mycket utbyte kan ett småbarn erbjuda för att hålla en 32-årig cyniker intresserad? En som dessutom knappt kan umgås med jämnåriga mer än ett par timmar i sträck!
Det är väl bara den egna föräldern som kan fashineras i oändlighet över salivbubblorna deras barn kan åstadkomma, eller det där "gaha-lejuk" som ska betyda skosnöre. Men det är ganska tröttande att låtsas fashinerad av det själv femtioelva gånger i timmen. Jag hoppas innerligt att jag själv inte ska bli en sådan förälder som i tid och minut ska berätta om minsta grimas eller ljud som min unge åstadkommit, och förvänta mig att åhörarna ska vara lika imponerade. Hoppas går ju.... ...
Vem är Oo??
Jag väntar på tvättmaskinen, och fastnade med att leka med ny header! Johan är hemma igen, och sitter nyduschad och ser allmänt tilltufsad ut och spelar sitt kära Runescape. Jag passade också på att dokumentera hur Fia tycker om att lägga sig medan jag sitter vid datorn. Det brukar bli lite besvärligt att skriva! En liten detalj kanske behöver förklaras i headern. Som (jag hoppas) de flesta par som hängt ihop ett tag, kan diverse smeknamn dyka upp dem emellan.
Jag brukar ju får höra "Tant", alternativt "Love" beroende på situation.
Jag har utvecklat "Oan", eller kortformen "Oo" (superkortkort "O"!).
När jag pysslade med headern:
- Vad ska jag skriva under bilden på oss? "Jag och Johan"? "Jag och älsklingen"? "Jag och Oo"?
- (utan att släppa Runescape med blicken) "Oo"!
Så då fick det bli det!
Visst e han söt?Kvällsaktiviteter
Jag tog itu med tvättberget, och förberedelser inför imorgon. Förberedde tåååårtan och rulladerna. Försökte sticka lite under tiden, vilket gick sådär när Fia upptäckte nystanen på golvet. Fick ägna en stund åt att trassla ut henne!
Visst är det läskigt ibland när man får en impuls att göra något förebyggande, men struntar i det, bara för att det sedan ska inträffa? Då brukar jag alltid gräma mig över att jag inte följde min impuls! Igår fick jag en sådan känsla innan sänggåendet. Fia var inte uppe, vilket antydde att hon antagligen lagt sig i soffan på nedervåningen. Eftersom vi gjort i ordning för visningen hade jag tagit bort den filt och handduk vi brukar ha i soffan för att slippa för mycket katthår och eventuella spyor. Min känsla var bara att "Fia kommer att spy i natt!" Kanske inte mycket till föraning i och för sig med tanke på den frekvens hon har på sina pizzaläggningar... Men jag ropade och lockade på henne tills hon kom upp och lade sig hos oss i sovrummet istället.Vad tror ni inte man vaknar till under natten? Jepps! Ner med bunken hon ligger i från nattugsbordet till golvet, där hon placerar en rejäl brundaskig Fiaspya. Tänk att ha haft den i den ljusa soffan!?
Överenskommelse
Jag är helt slut i hjärnan. Så mycket data, leverantörskoder, förbrukare, priser och rekvisitioner hit och dit, öppna, mata in, byta. Min stackars hjärna känns svullen!
Får pausa och dokumentera min och Johans överenskommelse. Igår kom vi in på Elin och Andreas väntade knodd, och på det faktum att man inte ska dricka alkohol när man är gravid. Då fann jag det inte mer än rätt och rimligt att också den blivande pappan låter bli att dricka så länge graviditeten varar! Sympatiuppehåll!
Johan fann min tanke förvånansvärt korkad, och jag då som inte ens dricker alkohol!? Vi skulle ju inte ens hamna i den situationen! Men visst, du slutar äta chips, om jag inte dricker någon alkohol! Säger han stöddigt.
"-Ok, jag käkar inga chips, och du dricker ingen alkohol!" svarade jag lätt.
Nehej, när jag så bekymmerslöst gick med på det, så skulle han ändra sig och byta ut chipsen mot sötsaker ! För att i nästa andetag definiera alkoholen till att bara innefatta vin, som han ändå nästan aldrig dricker! Snacka om lägre än Glocalnet! Vilken fegis! Jag anser att vi har en deal. Den dagen det är dags för knodd, så äter jag inga chips, och han dricker ingen alkohol. Klappat och klart! Hahahahahahahahahaha!
Flitens lampa
Gammal bild, men ändå aktuell, då jag har en ny påse med "tjo-hoer" framför mig! Vi brukar fylla på förråden när vi tar en tur till PVH. Det är nästan lite pinsamt där man står vid godishyllan och gräver frenetiskt efter de svart-röda... de svart-gröna är inte riktigt lika goda! Senaste svängen rensade jag ganska rejält!Hela vår databas lade ner av någon anledning, lagom till lunch. Så vad tror ni jag och Helena gjorde? Japp, vi drog till garnbutiken! Jag behöver ytterligare ett färgat nystan till ponchon, och samtidigt köpte jag nya färger till en ny! Jag blev grymt sugen på en "Frölunda"-poncho, typ i grönt och rött, men det blir det inte denna gång. Kanske nästa! :o)
Sedan fick man kasta i sig lunchen innan det blev vansinnigt mycket att göra!
Jag har inte hört från Johan angående om det blev någon visning eller inte. Antagligen inte, så jag kan nog åka direkt hem efter jobbet. Johan ska handla, så jag kan börja förbereda lite inför morgondagens middag. Tvättunnan är också helt översvämmad. Baxade in den i garderoben och dolde eländet med en handduk. Om eventuella spekulanter skulle kika in i garderoben kändes det onödigt att de skulle få mina skitiga trosor rätt i synen.
Slut på rasten, tillbaka till, öh, de andra fönstren på skärmen!
Berättelsen om en blomma
Jag brukar tycka om att berätta om denna planta, så nu tänkte jag göra det här! Jag har ingen aning om vad växten heter (kanske någon kan upplysa mig?), men den är ganska vanlig då jag sett den både här och var.
När jag flyttade till Umeå år 1995 visade det sig att jag hade en kusin där vid namn Mikael. Han tillhör de personer som till skillnad från mig, gärna månar om kontakt med släkt och vänner, så han tog kontakt ganska snart efter min ankomst. Jag bodde en väldigt kort period i ett rum på Mariehem, tillsammans med en klasskompis från gymnasiet. Det var inte det lättaste att hitta studentboende, därav madrassen i det lilla inhyrda rummet i en lägenhet. Ganska snart gick jag och en kille i samma dataingenjörsklass ihop och hyrde en tvåa på Tomtebo. Kusin Mikael bidrog med gammalt matbord, kaffepanna (jag vet, jag dricker inte kaffe, men jag kan ju inte säga nej! Dessutom kunde ju eventuella gäster dricka?), och en tanig stackars krukväxt. Den bestod av en pinnliknande stjälk och några sköra blad, en överlevare från deras rökindränkta lägenhet.
Mina föräldrar kom ned och hjälpte oss till rätta. Mamma dömde snabbt ut denna krukväxt som hopplöst ful, och slängde den. Jag uttryckte högt mitt medlidande med denna organism, som väl inte gjort något så ont för att förpassas till avskrädet, men nåde den som sade emot kära mor!
När de pysslat och donat klart och lämnat stan för återfärd till Piteå, kom Niklas (min "combo", så heter det va?), och visade med nästan skamsen min, den försagda växten som han i hemlighet plockat upp ur sopsäcken!
Sedan dess fick den följa mig till alla de platser jag bott: ettan i centrum, tvåan på Ålidhöjd, ettan på Nydalahöjd, trean på Mariehöjd, söderut till Stenungsund och trean på Hasselbacken. Därifrån tog jag den till arbetsrummet på Stenungskolan, där den växte och frodades under Margreths ömma händer. Så pass att den ynglade av sig!
När jag lämnade lärarjobbet kändes det naturligt att låta den följa med mig till Hasselknuten, sedan Lindome en snabbis innan dess nuvarande plats intill mig här på Volvo!
Jag har inte varit den bästa skötaren kan jag erkänna. Kan inte erinra mig att jag bytt jord i den en enda gång! Men visst ser den ändå ut att må ganska bra?
Ha en bra dag!
Öm i svansen och trött i ögat
Har städat och förberett för en visning som kanske inte blir av. Johan ringde mäklaren under eftermiddagen, och ingen hade ringt och visat intresse. Han tyckte ändå vi skulle förbereda utifall någon skulle ringa under morgondagen. Det var inte det mest energiska paret som till slut genomförde städningen!
Hade en kurs med en enda stackars kursdeltagare idag. Minimiantalet är två för att kursen ska bli av, men de andras avbokningar kom så sent, att jag beslöt att köra ändå om denne kille ville. Så det blev en privatlektion!
Snälla Helena, min stickningsläromästare blev rastlös och tog tag i mitt första ponchostycke, det som jag gjort för stort. Hon "öppnade upp" den, rev upp och avslutade igen, så nu är den i rätt format! Jag behöver inte göra om det själv, utan när jag är kalr med andra stycket kan jag bara sy ihop dom! Eventuellt måste jag enligt henne göra något med styckena som jag inte minns namnet på. Någon typ av sträckning där man blöter stickningen och sträcker ut den på ett plant underlag. Den rullar ihop sig något längs långsidorna, vilket denna process tydligen ska avhjälpa.
När det går så pass snabbt att sticka en poncho av denna modell, är jag faktiskt lite sugen på att göra en i GAIS eller Frölundafärger! Tänk ett stycke i svart och ett i grönt!? Lite fräckt faktiskt!
Stefan hade ju visat ett visst intresse för en poncho, så det kanske får bli nästa projekt. Man kan ju prova en annan modell? Det finns ju en del att välja bland om man säger så!
Nej, nu är jag trött på att sitta sätt upp och ned. Det räcker ju med att jag gör det hela dagarna!
Ha en god natt!
Hade en kurs med en enda stackars kursdeltagare idag. Minimiantalet är två för att kursen ska bli av, men de andras avbokningar kom så sent, att jag beslöt att köra ändå om denne kille ville. Så det blev en privatlektion!
Snälla Helena, min stickningsläromästare blev rastlös och tog tag i mitt första ponchostycke, det som jag gjort för stort. Hon "öppnade upp" den, rev upp och avslutade igen, så nu är den i rätt format! Jag behöver inte göra om det själv, utan när jag är kalr med andra stycket kan jag bara sy ihop dom! Eventuellt måste jag enligt henne göra något med styckena som jag inte minns namnet på. Någon typ av sträckning där man blöter stickningen och sträcker ut den på ett plant underlag. Den rullar ihop sig något längs långsidorna, vilket denna process tydligen ska avhjälpa.
När det går så pass snabbt att sticka en poncho av denna modell, är jag faktiskt lite sugen på att göra en i GAIS eller Frölundafärger! Tänk ett stycke i svart och ett i grönt!? Lite fräckt faktiskt!
Stefan hade ju visat ett visst intresse för en poncho, så det kanske får bli nästa projekt. Man kan ju prova en annan modell? Det finns ju en del att välja bland om man säger så!
Nej, nu är jag trött på att sitta sätt upp och ned. Det räcker ju med att jag gör det hela dagarna!
Ha en god natt!
07.40
Vaknade 06.00 till Obamas tacktal. Det tog ju aldrig slut! Okej, det är en riktigt stor och historisk händelse, och betyder oerhört mycket för många människor, men jag vet det nu! Andra nyheter nu tack. Vet inte ens om jag orkar öppna dagens webbtidningar, för v-a-d kan det stå där?
Till och med Johan tyckte det var kallt i sovrummet igår! Det visade sig att elementet inte fungerade, så han hoppade i morgonrocken, kopplade ur den icke existerande värmekällan och bytte ut det mot en fungerande från källaren. Tack och lov för det, då morgontemperaturen ute visade -3,5 grader. Vad mysigt det varit att lämna den varma sängen då!
Idag lär vi få veta om det blir någon visning imorgon eller inte. I vilket fall måste vi städa och handla inför syster med familjs ankomst. Vi ska ha middag på fredag med dom, Johans föräldrar och Stefan som fyller år då! Wee! Jag får baka tårta! (Oj, skulle kanske inte avslöjas här!) Jag är så sugen på en riktig vanlig gräddtårta, med mosade bananer, sylt och grädde! Och konserverade mandarinklyftor, mmm!
Nina hade beställt ananaspaj, men den får vänta till på lördag! Tänkte också ta mig en sväng till Fiskekörka (feskekörka, fiskekyrka, feskekyrka?), då östkustborna tydligen gillar undervattenslevande led- och blötdjur.
Ska ha en kurs om ca två timmar, och sista veckorna fram till jul lär det bli en hel del på grund av en större leverantörsflytt. Blir mitt kontrakt förlängt eller inte? Har ju fått positiva signaler, men matchningen är ju inte klar ännu. I början på december ska beskeden börja komma.
Till och med Johan tyckte det var kallt i sovrummet igår! Det visade sig att elementet inte fungerade, så han hoppade i morgonrocken, kopplade ur den icke existerande värmekällan och bytte ut det mot en fungerande från källaren. Tack och lov för det, då morgontemperaturen ute visade -3,5 grader. Vad mysigt det varit att lämna den varma sängen då!
Idag lär vi få veta om det blir någon visning imorgon eller inte. I vilket fall måste vi städa och handla inför syster med familjs ankomst. Vi ska ha middag på fredag med dom, Johans föräldrar och Stefan som fyller år då! Wee! Jag får baka tårta! (Oj, skulle kanske inte avslöjas här!) Jag är så sugen på en riktig vanlig gräddtårta, med mosade bananer, sylt och grädde! Och konserverade mandarinklyftor, mmm!
Nina hade beställt ananaspaj, men den får vänta till på lördag! Tänkte också ta mig en sväng till Fiskekörka (feskekörka, fiskekyrka, feskekyrka?), då östkustborna tydligen gillar undervattenslevande led- och blötdjur.
Ska ha en kurs om ca två timmar, och sista veckorna fram till jul lär det bli en hel del på grund av en större leverantörsflytt. Blir mitt kontrakt förlängt eller inte? Har ju fått positiva signaler, men matchningen är ju inte klar ännu. I början på december ska beskeden börja komma.
Post combat igen
Har avslutat min nudelmiddag, och visar nu det fåtal av fungerande bilder från dagens pass. Jag langade över kameran till Anna-Maria som utvärderade mig, och bad henne knäppa om hon hade möjlighet. Föreställ er Linda 97 år på hemmet, försöker övertyga skeptiska tonåriga barnbarn(barn?) att tanten sannerligen varit ung och aktiv en gång i tiden! "Se bara, jag har bevis! Ja, visst är det jag, ja det är det dumma unge, ska jag göra dig arvlös eller?!"
Kanske får göra ett nytt försök med kameran en annan gång i bättre ljus och vinkel (och kamera?).
Utvärderingen ja...trodde inte jag skulle påverkas av hennes närvaro med videokameran i högsta hugg, då det brukar försvinna så fort musiken kör igång. Jo tjena. Tappade koreografin redan i uppvärmningen! Missade sedan i 6:an också! Visst, inte så illa, men jag stör mig vansinnigt på det, då jag själv som deltagare vet hur irriterad jag kan bli när en instruktör inte kan koreografin! A-M slog dock bort det, och gav mig väldigt positiv feedback måste jag säga, trots att jag inte alls var nöjd med passet. Men man är ju alltid extra självkritisk.
Kommer inte ihåg allt hon sade, och vissa saker ska jag försöka tänka på. Hon skulle maila utvärderingen sedan. Bra för klent minnesutrustade människor som jag!
Nu är jag slut i kroppen, och ska lägga mig och sticka några varv. Jag är klar med första delen, men Helena påpekade att jag (naturligtvis) gjort fel. Jag läste ju inte instruktionen ordentligt, så jag har stickat för storlek Large! På längden, men inte på bredden, vilket innebär att halsen kommer att bli alldeles för vid. Jag kommer nog därför se till att sticka det andra stycket korrekt, och sedan riva upp den första så det blir rätt. Suck!
Funderar på att göra om headern igen, men ids inte just nu. Har några idéer på gång.
Stickning e coolt!
gp.se hade en omröstning för "Årets julklapp"! Tänk att en upplevelse och sticknings-kit smäller lika högt! Fast det är ju egentligen samma sak: Att färdigställa en egenhändig stickning är en upplevelse!
Så fram med stickorna och sätt igång!
Utvärdering!
Oups! Fick en påminnelse att jag ska utvärderas på mitt combat-pass idag! Jag hade skrivit upp nästa vecka, och har nu lappen jag fyllt i liggandes hemma! Tyckte jag var så smart och skrev den tidigt för att ha det gjort. Typiskt.
"Instruktörsskalan 1-10
Var befinner du dig idag?" Öh...
"Var vill du ligga?" I sängen...?
"Vad krävs av dig för att komma dit?" Åka hem?
"Vad hindrar dig att vara där?" Öh, ingenting egentligen, men jag är en pliktskyldig konsult!
osvosv...
Jaja, lär väl få hjärnsläpp eller något så de plockar av mig licensen och bannlyser mig från att ens komma i närheten av Sportlife igen. Rackarns, nu börjar jag känna mig skitnödig!
Får koppla bort kvällens utmaning, och ta upp det tankesprång jag fick medan jag tuggade i mig pastasalladen. Av någon anledning kom jag att tänka på mitt besök i en frikyrka jag gjorde för...öh, tre år sedan? Jag har alltid mer eller mindre fnyst åt alla religiösa inriktningar och ifrågasatt hur människor kan slösa både tid och pengar på en tro! Dock har de gott fått göra det om de nu velat, bara de låtit mig vara i fred. Min goda uppfostran och oförmåga att säga nej har dock hindrat mig att slå igen dörren i ansiktet på de representanter som ringt på för att "upplysa mig". Jag har tagit emot broschyrer med en välvilligt intresserad min, för att sedan förpassa direkt i papperskorgen. Vilket slöseri med skogen!
Hur som helst, så dejtade jag en kille som var både troende och aktiv. Han respekterade mitt totala ointresse och jag respekterade hans tidsslöseri (förlåt, jag kan inte låta bli!). Jag följde dock med på ett möte av ren nyfikenhet. Fanns det verkligen sådana som sträckte upp händerna i skyn och ropade "Halleluja"? Eller talade i tungor? (Vad sjutton det nu är för något).
Han tog mig till ett ställe mitt i centrala stan (jojo, kyrkorna vet att mjölka vilsna människor!)
Medvetet hade han valt en församling (så kallas det va?), som skulle vara "lagom för mig" (?). Jag tror det var Vineyard eller nåt sånt.
Det började ganska beskedligt. Inte så jättemycket folk, men blandade åldrar, från tonåringar och barn i föräldrars sällskap, till äldre herrar och damer. Några ungdomar gick fram och sjöng. Text visades med projektor så det inbjöds till allsång. Vi satt nästan längst bak nära utgången, och jag kikade runt med liknande nyfikenhet som jag känner igen när jag nu besökt både Ullevi och Skandinavium.
Det blev inga hysteriska massutrop av den typen man sett på tv från diverse sektliknande tillställningar. Det räckte med en kvinna som plötsligt ställde sig upp, sträckte upp armarna, lämnade sin bänkplats och gick fram i mittgången. Och tror ni inte hon gav upp ett "halleluja" också?
Några fler visade liknande tendenser allt eftersom sången fortgick. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men det blev det sistnämnda. Ett överväldigande känsla som jag inte kan beskriva närmare än sorg kom över mig. Det var så tragiskt att se dessa människor så lurade! Jag kan inte förklara det närmare. Vi lämnade platsen, och mitt sällskap ville förstås veta varför mina tårar rann, men inte kunde jag svara på det! Han ville dock inte ge sig, och trodde väl kanske att min reaktion var av det positiva slaget. Jag tror han blev lite sårad när jag till slut sade som det var, men jag kunde heller inte ljuga och låta honom tro att jag grät av lycka!
Men egentligen, egentligen, vad är det för skillnad på att lägga tid, pengar och engagemang på en, för mig fiktiv gud, eller tid, pengar och engagemang på ett låt oss säga fotbollslag? Kan man inte dra ganska tydliga paralleller dem emellan? Det läggs ofantliga pengar, det sprids både glädje och våld i dess namn, människor får en tillhörighet, en identitet, en bekräftelse i dess sällskap. Så många människor behöver detta i större eller mindre doser, och lika många kan hålla en nykter distans till dess i många fall extrema periferier.
Min poäng är alltså att jag ska vara försiktig med att döma ut dessa olika trosinriktningar. Det jag däremot kan döma ut, är de mera sektliknande "församlingar" som manipulativt och utstuderat snärjer svaga personer utan den psykiska styrkan att stå emot och se objektivt på det som de faktiskt gör. Det är fruktansvärt hur målmedvetet och skickligt de hittar personers svaga punkter, utnyttjar och bearbetar deras vilja till en annans! Till och med den starke kan de få att vackla! Otäckt är vad det är!
"Instruktörsskalan 1-10
Var befinner du dig idag?" Öh...
"Var vill du ligga?" I sängen...?
"Vad krävs av dig för att komma dit?" Åka hem?
"Vad hindrar dig att vara där?" Öh, ingenting egentligen, men jag är en pliktskyldig konsult!
osvosv...
Jaja, lär väl få hjärnsläpp eller något så de plockar av mig licensen och bannlyser mig från att ens komma i närheten av Sportlife igen. Rackarns, nu börjar jag känna mig skitnödig!
Får koppla bort kvällens utmaning, och ta upp det tankesprång jag fick medan jag tuggade i mig pastasalladen. Av någon anledning kom jag att tänka på mitt besök i en frikyrka jag gjorde för...öh, tre år sedan? Jag har alltid mer eller mindre fnyst åt alla religiösa inriktningar och ifrågasatt hur människor kan slösa både tid och pengar på en tro! Dock har de gott fått göra det om de nu velat, bara de låtit mig vara i fred. Min goda uppfostran och oförmåga att säga nej har dock hindrat mig att slå igen dörren i ansiktet på de representanter som ringt på för att "upplysa mig". Jag har tagit emot broschyrer med en välvilligt intresserad min, för att sedan förpassa direkt i papperskorgen. Vilket slöseri med skogen!
Hur som helst, så dejtade jag en kille som var både troende och aktiv. Han respekterade mitt totala ointresse och jag respekterade hans tidsslöseri (förlåt, jag kan inte låta bli!). Jag följde dock med på ett möte av ren nyfikenhet. Fanns det verkligen sådana som sträckte upp händerna i skyn och ropade "Halleluja"? Eller talade i tungor? (Vad sjutton det nu är för något).
Han tog mig till ett ställe mitt i centrala stan (jojo, kyrkorna vet att mjölka vilsna människor!)
Medvetet hade han valt en församling (så kallas det va?), som skulle vara "lagom för mig" (?). Jag tror det var Vineyard eller nåt sånt.
Det började ganska beskedligt. Inte så jättemycket folk, men blandade åldrar, från tonåringar och barn i föräldrars sällskap, till äldre herrar och damer. Några ungdomar gick fram och sjöng. Text visades med projektor så det inbjöds till allsång. Vi satt nästan längst bak nära utgången, och jag kikade runt med liknande nyfikenhet som jag känner igen när jag nu besökt både Ullevi och Skandinavium.
Det blev inga hysteriska massutrop av den typen man sett på tv från diverse sektliknande tillställningar. Det räckte med en kvinna som plötsligt ställde sig upp, sträckte upp armarna, lämnade sin bänkplats och gick fram i mittgången. Och tror ni inte hon gav upp ett "halleluja" också?
Några fler visade liknande tendenser allt eftersom sången fortgick. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men det blev det sistnämnda. Ett överväldigande känsla som jag inte kan beskriva närmare än sorg kom över mig. Det var så tragiskt att se dessa människor så lurade! Jag kan inte förklara det närmare. Vi lämnade platsen, och mitt sällskap ville förstås veta varför mina tårar rann, men inte kunde jag svara på det! Han ville dock inte ge sig, och trodde väl kanske att min reaktion var av det positiva slaget. Jag tror han blev lite sårad när jag till slut sade som det var, men jag kunde heller inte ljuga och låta honom tro att jag grät av lycka!
Men egentligen, egentligen, vad är det för skillnad på att lägga tid, pengar och engagemang på en, för mig fiktiv gud, eller tid, pengar och engagemang på ett låt oss säga fotbollslag? Kan man inte dra ganska tydliga paralleller dem emellan? Det läggs ofantliga pengar, det sprids både glädje och våld i dess namn, människor får en tillhörighet, en identitet, en bekräftelse i dess sällskap. Så många människor behöver detta i större eller mindre doser, och lika många kan hålla en nykter distans till dess i många fall extrema periferier.
Min poäng är alltså att jag ska vara försiktig med att döma ut dessa olika trosinriktningar. Det jag däremot kan döma ut, är de mera sektliknande "församlingar" som manipulativt och utstuderat snärjer svaga personer utan den psykiska styrkan att stå emot och se objektivt på det som de faktiskt gör. Det är fruktansvärt hur målmedvetet och skickligt de hittar personers svaga punkter, utnyttjar och bearbetar deras vilja till en annans! Till och med den starke kan de få att vackla! Otäckt är vad det är!
07.38
Vilken jätteskillnad det är att köra med dubbla garn och stora sticknålar! Första stycket till ponchon är snart klart! De kommer att behöva sträckas innan man syr ihop dom, då kanterna rullar ihop sig av någon anledning. Inget konstigt enligt proffset Helena, och jag litar blint på det hon säger.Otroligt skönt att tina i badet igår, läsande en gammal Margit Sandemo-bok som man redan läst femtioelva gånger, och sedan krypa ner under dubbla täcken och sticka framför tv:n!
Ingen har väl kunnat undgå det amerikanska valet. Jag influeras av det svenska mediauppbådet, och tror Obama vinner. Lite fräckt med en svart president i ett land som fortfarande är väldigt rasistiskt på sina håll. Jag kunde knappt tro det när jag hörde att vissa skolor kör med en vit och en svart "prom queen"! Eller till och med hela skolorna är rasuppdelade! USA som liksom ska vara ett föregångsland... tss!
Fullbokat denna vecka också, kul! Kanske kan vi få tillbaka två pass i veckan om inte till våren, så till hösten? Kanske till och med så vi kan få flytta till den stora salen till slut? Det är inte så kul att som deltagare köra när salen är knökafull, då man inte kan ta ut rörelserna orderntligt, hela tiden hålla koll så man inte sparkar i grannen.
Till helgen kommer systeryster, Anders och lillAron på besök! Så här såg han ut senast jag såg honom, vilket var i somras. Jag har en känsla av att det hunnit hända en hel del sedan dess!På torsdag är en visning inbokad, men vi vet inte ännu om den verkligen blir av, dvs om det är några som bokat in sig. Antagligen får vi veta det under morgondagen. Blir det nu av, så får vi se till att ta en extra runda och tillse att alla halloweengrejer är borta. Huvudet i taket där nere hänger kvar, liksom råttorna på badrumsgolvet.
Kan notera att alla däcken verkar intakta.
Och ingen kattspya under natten. Vad vi vet.
Ha en bra dag!
Vintersulorna på!
Godis e gott! Måste ju bara visa vad vi fick av Andreas och Elin på festen! Tror ni dom känner oss eller?? Nu gäller det bara för mig att hålla koll på den, för om Johan får fria händer kommer den vara slut på tre dagar! Gulingen har så fått på sig vintersulorna. De var faktiskt i gott skick, så underbare Johan lastade in dom i goldie efter jobbet och kom till undsättning. Eftersom de var i så bra skick, och vi ändå var igång, bytte vi ut allihopa. 34 minuter tog det! Dessa däck är mycket smalare, och eftersom jag aldrig bytte förra vintern hade jag glömt vilken otrolig skillnad det är när man kör! Oj, vad lätt man rullade! Så nu kan snöstormen komma bäst den vill!
Jag hade ingen koll på vilka som skulle sitta var, men rotationsriktningen guidade oss till rätt sida i varje fall. När jag skulle fylla på luft märkte jag att det var dubbla ventil"korkar", och undrade konfunderat varför. Upptäckte att det stod "LR" (Left Rear) på den. Aha, smart! Då visade det sig att vi lyckats sätta bakdäcken fram och framdäcken bak. Så typiskt.
Men skit samma. Balanseringen verkar ok, även om trafiken hindrade mig att testa i några högre hastigheter. Vi får se. Bara för att det är gulingen så lär jag väl måsta byta och sätta dom rätt...
Nu har vi käkat pastasallad till middag (som vi också fyllt lunchlådorna med på morgonen, så ja, det blev både till lunch och middag). Men nu har vi i varje fall tömt den ena skålen, när vi käkat morgondagens lunchlådor!
Jag fryser som en galning! Ett hett bad står på kvällens program innan stickningen ska få avsluta denna dag. Johan ska och spela Korpen-match i innebandy klockan 21 (!).
Min outfit kom med bland dom man kan rösta på! En del var riktigt bra, kul att se vad alla hittat på!
Ha en fortsatt bra kväll!
Pafft?
En frusen guling med nyskrapade rutor. Ser inte riktigt sig lik ut med fel hjul fram! När jag kom till jobbet hejdar en förbipasserande mig och säger:"-Vet du om att du har väldigt lite luft i bakdäcket?"
Va?? Och jag vågar knappt tro det, men han har rätt! Har jag punka där också?? Sådär kan jag ju inte köra! Hur tusan ska jag göra nu? Ska jag prova pumpa upp det igen så jag tar mig hem för att byta till vintersulorna, eller ska jag ta mig hem på annat sätt och med Johans bil ta hit vinterdäcken för att byta på plats?
Försöker gulingen säga mig något eller? Försöker den förmå mig att byta NU för att den inte kan ansvara för att hålla mig på vägen med de nuvarande blankslitna däcken?
Undrar hur högersidan ser ut??
Jag kan ju inte tänka mig annat än att jag kört på något med vänster sidan, och framdäcket som kom först, tog det värsta. Jag har ju inte kört något på hela helgen, men kollar man noga på bilden, så är faktiskt bakdäcket småpafft redan där. Visst heter det "pafft"? Tror jag uppsnappade det ordet när jag flyttade ner...
Det märks ju dock inte lika väl på ett bakdäck än fram, men vilken tur att killen uppmärksammade det och sade till. Frånvarande jag har ju säkert inte märkt det, satt mig i gulingen vid dagens slut och hamnat på fälgen mitt på Älvsborgsbron eller nåt!
Hm.
Höstpromenad
Fick avsluta mitt Halloweeninlägg lite snabbt, då Andreas och Elin dök upp för vår inbokade promenad i höstsolen.
Det var riktigt skönt att komma ut, även om det var småkyligt. Vi slog in på en del av Bohusleden, där det visade sig att Lindomes bågskytteklubb anordnat en tipspromenad. Roligt att så så många barn och vuxna ute och promenera!
Vi gick motströms och följde deras snitslade bana ut i nya marker, bara för att möta funktionärer som plockade ihop banan! Vart skulle vi ta vägen nu då? Det blev nog lite planlöst vandrande i skogen där på slutet, där vi stundvis hittade nya stigar. Men det var jättefint, jätteskönt, och jättevälbehövligt!
Det känns så himla skönt att all städning och sådant är klart. Det enda som återstår är att packa ned alla prylar och sådant i en låda som Johan ska fixa och som vi ska skriva "Halloween" på. Det lutar ju åt att bli en repris nästa år! Resten av kvällen ska det bara slappas och stickas!
Fler bilder från vår festkväll har förresten Elin och Andreas på sin blogg!
Lite fler minnesvärda saker från kvällen var Göran/liemannen som gick på "Bus eller godis-turné" i grannskapet! Omtänksamt nog tog han längan ovanför! Fast "bus eller godis"? Pah! "Bus eller BÄRS" var det som gällde! Och den rackarn fick sig en också! Förutom i ett hus som var utan bärs, så han fick nöja sig mig en stor gelespindel istället...
Sedan träffade han på ett tonårsgäng som stod och hängde, höjde lien och sprang fram i bästa skrämselmanér. Lika snabbt sprang han därifrån, när ungdomarna pepprade honom med chokladbollar!! Hahahahahaha! Tänk er den synen! Liemannen springer för livet, hukande för chokladbollar!
Sedan var det också en syn att se liemannen och Homer Simpson sörpla bål och öl med sugrör!
Andreas och Elin, alias Homer och Marge Simpson var ju bara SÅ bra! Elin hade allting klockrent! Jeanette och Martin kände jag knappt igen, och Jeanette plockade av sig halva linneskåpet när hon mot slutet av kvällen frigjorde sig från både bröst, höfter och rumpa! Även de tjusigt uppsatta hårspolarna fick komma loss, så "Dame Edna" förvandlades till Gwen Stefani i tantklänning!
Zorro (med bakvänt Z), klagade över byxornas passform, och Johans sömnad höll precis kvällen ut, då han efter allas hemgång skulle blåsa ut gravljusen vid vår "grav" på gården, fick höra "ratsch"! Hålet var en och en halv decimeter!
Anna skulle vara den mörka motsvarigheten till Marilyn Monroe, men fick istället höra att hon liknade Jill Johnsson. Tja, varför inte? :o)
Vingar fanns det tre par utav, mina trasiga, ett par gyllene och ett par svarta med riktiga fjädrar! Det var lite kul att se dessa fjädrar här och var när vi städade. "Var sjutton kommer denna svarta stora fjäder ifrån??" "-Aha, Sandra!" :o)
Henrik kände jag inte heller igen när han kom, med allt det håret i fejan! Jag får även skylla på linserna, som tillsammans med det skumma ljuset medförde att jag bokstavligt talat gick som i en dimma hela kvällen!
Nej, det är kul att alla mer eller mindre faktiskt gjorde något, och det behöver ju faktiskt inte vara så avancerat. Stackars Emil som dök upp under kvällen kände sig lite off, "civil" som han var, men det gjorde inte oss någonting, då det ju var toppen att han lyckades svänga förbi ändå!
Tack alla för en trevlig kväll!
Fick ett mail av Gertrud, där hon bifogat en bild på pappas grav. Mamma har ju ingen "riktig" grav, då hon bara ligger i en lund utan minnessten eller liknande. Så inget ljus hos henne... tror inte hon skulle ha brytt sig så nämnvärt ändå. Jag tror faktiskt hon är ganska tilfreds där hon ligger i sin urna i Umeå.
Det var riktigt skönt att komma ut, även om det var småkyligt. Vi slog in på en del av Bohusleden, där det visade sig att Lindomes bågskytteklubb anordnat en tipspromenad. Roligt att så så många barn och vuxna ute och promenera!
Vi gick motströms och följde deras snitslade bana ut i nya marker, bara för att möta funktionärer som plockade ihop banan! Vart skulle vi ta vägen nu då? Det blev nog lite planlöst vandrande i skogen där på slutet, där vi stundvis hittade nya stigar. Men det var jättefint, jätteskönt, och jättevälbehövligt!
Det känns så himla skönt att all städning och sådant är klart. Det enda som återstår är att packa ned alla prylar och sådant i en låda som Johan ska fixa och som vi ska skriva "Halloween" på. Det lutar ju åt att bli en repris nästa år! Resten av kvällen ska det bara slappas och stickas!
Fler bilder från vår festkväll har förresten Elin och Andreas på sin blogg!
Lite fler minnesvärda saker från kvällen var Göran/liemannen som gick på "Bus eller godis-turné" i grannskapet! Omtänksamt nog tog han längan ovanför! Fast "bus eller godis"? Pah! "Bus eller BÄRS" var det som gällde! Och den rackarn fick sig en också! Förutom i ett hus som var utan bärs, så han fick nöja sig mig en stor gelespindel istället...
Sedan träffade han på ett tonårsgäng som stod och hängde, höjde lien och sprang fram i bästa skrämselmanér. Lika snabbt sprang han därifrån, när ungdomarna pepprade honom med chokladbollar!! Hahahahahaha! Tänk er den synen! Liemannen springer för livet, hukande för chokladbollar!
Sedan var det också en syn att se liemannen och Homer Simpson sörpla bål och öl med sugrör!
Andreas och Elin, alias Homer och Marge Simpson var ju bara SÅ bra! Elin hade allting klockrent! Jeanette och Martin kände jag knappt igen, och Jeanette plockade av sig halva linneskåpet när hon mot slutet av kvällen frigjorde sig från både bröst, höfter och rumpa! Även de tjusigt uppsatta hårspolarna fick komma loss, så "Dame Edna" förvandlades till Gwen Stefani i tantklänning!
Zorro (med bakvänt Z), klagade över byxornas passform, och Johans sömnad höll precis kvällen ut, då han efter allas hemgång skulle blåsa ut gravljusen vid vår "grav" på gården, fick höra "ratsch"! Hålet var en och en halv decimeter!
Anna skulle vara den mörka motsvarigheten till Marilyn Monroe, men fick istället höra att hon liknade Jill Johnsson. Tja, varför inte? :o)
Vingar fanns det tre par utav, mina trasiga, ett par gyllene och ett par svarta med riktiga fjädrar! Det var lite kul att se dessa fjädrar här och var när vi städade. "Var sjutton kommer denna svarta stora fjäder ifrån??" "-Aha, Sandra!" :o)
Henrik kände jag inte heller igen när han kom, med allt det håret i fejan! Jag får även skylla på linserna, som tillsammans med det skumma ljuset medförde att jag bokstavligt talat gick som i en dimma hela kvällen!
Nej, det är kul att alla mer eller mindre faktiskt gjorde något, och det behöver ju faktiskt inte vara så avancerat. Stackars Emil som dök upp under kvällen kände sig lite off, "civil" som han var, men det gjorde inte oss någonting, då det ju var toppen att han lyckades svänga förbi ändå!
Tack alla för en trevlig kväll!
Fick ett mail av Gertrud, där hon bifogat en bild på pappas grav. Mamma har ju ingen "riktig" grav, då hon bara ligger i en lund utan minnessten eller liknande. Så inget ljus hos henne... tror inte hon skulle ha brytt sig så nämnvärt ändå. Jag tror faktiskt hon är ganska tilfreds där hon ligger i sin urna i Umeå.Halloween!!
Så var det dagen efter! Vi har så gott som städat klart, bara småsaker kvar, och vi är SÅ nöjda! Förhoppningsvis är gästerna det också! Jag låter bilderna tala sitt eget språk. Varning för vissa starka bilder bara!!
Nu kan man ju också berätta lite om förberedelserna och sådant, som man annars varit tvungen att hemlighålla här på bloggen! :o)
Johan sydde alltså hela sin utstyrsel själv! Och prototypen gjordes av ett väldigt fint gammalt påslakan! Jag köpte min som sagt, men kompletterade med vita linser som jag beställde på nätet, och omsorgsfullt sönderrivna strumpbyxor. Jobbkängorna och lite "smuts" här och var samt ett halvliter hårspray gjorde resten!Det blev en intensiv lördag kan man säga! Fredagen pysslade vi så mycket vi kunde. Johan var helt slut efter tio och slocknade i sängen medan jag grejade vidare tills efter midnatt. En liten baktanke var också att kunna sova lite längre dagen efter. Tror ni det lyckades?
Nejdå, eller tja, såpass att man vaknade strax efter 07.00 och genast började tänka på allt som återstod att fixa. Johan fick inte heller någon ro, så vi klev upp och jobbade som små blå ända tills första gästerna kom!
Det blev ganska bra timing!
Maten räckte...nu har vi pastasallad till en fest till om vi skulle vilja! Riktigt många vågade sig på att smaka fingrarna, men mina gröna småhjärnor blev nästan orörda! :o) Den lilla butik jag sökte upp i torsdags, var Extreme food där jag bland annat köpte lite kryddiga larver, och ett gäng olika starka chips! De riktigt XXX Hot var det ändå många som vågade prova. Det gjorde inte undertecknad, efter att hon nästan storknat av ett chips som skulle vara medium!
Efter en fest blir det ju städning, och på diskbänken brukar det vanliga samlas. Ni vet, flaskor, glas, disk, en hjärna... Fast det var lite diskussion om det egentligen var en hjärna eller någon annat. Vi hade dränkt den i blod och lagt på en tallrik.Johan satte äntligen rakapparaten på det orakade fejset han samlat på i över två veckors tid. Han hävdade att ingen bödel var slätrakad, och det ligger kanske en poäng i det. Under rakandets gång provade han lite olika "frisyrer", och jag kunde tacksamt notera att han inte föll för någon utav dom!
