Är det bara jag som tycker det känns konstigt att se tidningsuppslag efter tidningsuppslag med julbordsannonser? Hallå? Jul?
Fick inbjudan till Elans julbord i mailboxen idag. Ofrivilligt erinrades jag av minnen från mitt första julbord för personalen på Stenungskolan. Vi fick själva duka i skolans matsal, innan vi fick var sin portionsfacksindelad plasttallrik med de mest erfordliga julmatsanrättningarna. Det varma, prinskorv och köttbullar levererades för sig och spred sin goda doft. Varsågoda! Två korvar och köttbullar per person! Eller var det tre? Minns faktiskt inte riktigt.
Bästa julbordet erbjöds när en ur lärarstyrkan ställde upp i egenskap av före detta kock, och mot en försumlig ersättning, presterade en mycket välsmakande jullunch. Eller kanske det år kommunen slog på stort och faktiskt lät oss lämna skolbyggnaden och äta på Getskärs värdshus!

Nu har man ju lämnat den kommunala gräsrotsnivån, där minsta omkostnad om de anställda ses med stor missunnsamhet, och omvandlas till antal läroböcker som skoleleverna förlorar. Jag hade i varje fall svårt med dessa små event, kunde inte riktigt slappna av och koppla bort det faktum att man bara en eller två nivåer högre upp i de kommunanställdas hirearki väntade betydliget mera omfattande julbord på något gemytligt värdshus. Där frossas det nog utan minsta tillstymmelse till dåligt samvete!
Nej, jag hade faktiskt lite svårt att motivera personalaktiviteter för skattebetalarnas pengar, när man själv så påtagligt i det dagliga arbetet märkte vad bristen på pengar orsakade. Visst ser jag en vikt av personalomsorg, men inte att den ska ske i form av fester!

I år ska jag alltså inta ett dignande julbord mitt i centrala Göteborg, glufsa i mig hur många prinskorvar jag vill utan att känna mig tvingad att försvara rätten till en enda utan dom!