Berättelsen om en blomma

Jag brukar tycka om att berätta om denna planta, så nu tänkte jag göra det här! Jag har ingen aning om vad växten heter (kanske någon kan upplysa mig?), men den är ganska vanlig då jag sett den både här och var.

När jag flyttade till Umeå år 1995 visade det sig att jag hade en kusin där vid namn Mikael. Han tillhör de personer som till skillnad från mig, gärna månar om kontakt med släkt och vänner, så han tog kontakt ganska snart efter min ankomst. Jag bodde en väldigt kort period i ett rum på Mariehem, tillsammans med en klasskompis från gymnasiet. Det var inte det lättaste att hitta studentboende, därav madrassen i det lilla inhyrda rummet i en lägenhet. Ganska snart gick jag och en kille i samma dataingenjörsklass ihop och hyrde en tvåa på Tomtebo. Kusin Mikael bidrog med gammalt matbord, kaffepanna (jag vet, jag dricker inte kaffe, men jag kan ju inte säga nej! Dessutom kunde ju eventuella gäster dricka?), och en tanig stackars krukväxt. Den bestod av en pinnliknande stjälk och några sköra blad, en överlevare från deras rökindränkta lägenhet.

Mina föräldrar kom ned och hjälpte oss till rätta. Mamma dömde snabbt ut denna krukväxt som hopplöst ful, och slängde den. Jag uttryckte högt mitt medlidande med denna organism, som väl inte gjort något så ont för att förpassas till avskrädet, men nåde den som sade emot kära mor!
När de pysslat och donat klart och lämnat stan för återfärd till Piteå, kom Niklas (min "combo", så heter det va?), och visade med nästan skamsen min, den försagda växten som han i hemlighet plockat upp ur sopsäcken!

Sedan dess fick den följa mig till alla de platser jag bott: ettan i centrum, tvåan på Ålidhöjd, ettan på Nydalahöjd, trean på Mariehöjd, söderut till Stenungsund och trean på Hasselbacken. Därifrån tog jag den till arbetsrummet på Stenungskolan, där den växte och frodades under Margreths ömma händer. Så pass att den ynglade av sig!
När jag lämnade lärarjobbet kändes det naturligt att låta den följa med mig till Hasselknuten, sedan Lindome en snabbis innan dess nuvarande plats intill mig här på Volvo!

Jag har inte varit den bästa skötaren kan jag erkänna. Kan inte erinra mig att jag bytt jord i den en enda gång! Men visst ser den ändå ut att må ganska bra?

Ha en bra dag!


Kommentarer
Postat av: Anna

Det är alltid bra med såna överlevare. Jag har några Clivior som har följt mig i många många år.

2008-11-06 @ 09:19:26
URL: http://andasblogg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0