Vad kul det är med långa kommentarer till sina inlägg! Kul att man har väckt reaktion, tankar och...något hos läsaren! Jag får väl avslöja att jag, liksom min vän Anna brinner för att skriva något...vad som helst! Men det blir liksom inget! Det kliar i fingrarna och något vill ut, men det enda man ser i ordbehandlarens fönster är en blinkande markör. "blink-blink". Suck.
Att blogga ger lite utlopp för knopprandet i varje fall. Det är kul!

Mitt föregående långa inlägg skrevs i ett nafs! Orden bara rasslade ut, vilket kanske kan vara lite riskabelt ibland, då tankarna ska till allmänt beskådande. Men det är roligt att bara skriva, och sedan upptäcka hur pass mycket det blev, och faktiskt känna sig nöjd med det! Sedan kommer jag om en obestämbar tid framåt, bläddra tillbaka och dumförklara mig själv. Ungefär som när man idag bläddrar tillbaka och skakar på huvudet åt de pojknamn man ritade stora hjärtan kring, eller till och med skrev dennes efternamn som sitt nya (säg att jag inte är den enda som gjort det!?). Okej, det kanske faktiskt kan vara lite gulligt, på ett småflicksdrömaktigt sätt. Mina nuvarande tankar kanske inte kan ursäktas lika rosaskimrande. Jag får bara be om ursäkt redan nu, och trösta mig med att jag blivit klokare (man kan ju hoppas).

Nu när jag de facot skrivit av mig, och fått forma mina omsorgsfulls arrangerade cirklar igen, kan jag berätta lite om helgen!

Middag i fredags med Johans föräldrar, hans morbror Stefan och nyanlända syster Nina med sin Anders och min systerson Aron! Det var riktigt trevligt, och Stefan som fyllde år gav mig en god anledning att få göra och käka tårta! Aron är bara så gullig! Jag måste lägga till en anledning till att jag faktiskt vill skaffa barn, och det är att få se hur en kombination av mig och Johan skulle se ut! En blandning, en halv-korean! Jag har alltid fashinerats av att se hur utseende ärvs från föräldrar till barn. Att se hur många barn blir så otroligt lika sina föräldrar! Det var alltid lika roligt vid föräldramötena, där man på somliga så tydligt kunde se vem hon eller han var mamma/pappa till! Att så tydligt känna igen elevens ögon i mammans, eller pappans leende! Det är också egentligen enda anledningen till att jag skulle vilja träffa mina biologiska föräldrar. Eller det skulle räcka med att få se dom, så jag kunde få undersöka om jag ärvt några likheter.


Det syns så väl att Aron har koreanska gener, men inte 100 procentigt! Och trots sju timmar fastspänd i bilbarnstolen, var han hur snäll som helst! (Lite blygsel för alla nya människor kanske också spelade in).

Jag fick min födelsedagspresent i efterskott, "Marioparty" till Wii! Så när föräldrar och morbror tackat för sig, gick Nina och Anders lös på Wii-spelen vi hade - och blev så fast i "Brain academy" att deras son förgäves pockade på deras uppmärksamhet. Som tur var fanns moster där att ta hand om Aron, för stunden kallad "flytta på dig!" Ack ja, inte konstigt de efter genomförda test endast erhöll betyget C++! Hihi!

När vi sedan allihopa gav oss på "Marioparty" visade det sig att det var ett rikktigt kul spel! Vi fick även köra skiten ur dom i Mario kart. Eller ja, i varje fall Johan, själv fick jag, öh, punktering.

Alla tre var duktigt förkylda, och jag fick veta anledningen till att de inte kunde följa med till vårt bröllop i San Fransisco! Jag var ju lite besviken för att de först var så otroligt på att följa med, för att sedan helt plötsligt bli väldigt velande, med renoveringsursäkter och sådant hit och dit. När de sedan kommit hit får jag höra att de bokat resa till Thailand, med avresa på tisdag! Jahapp, det hade de minsann råd med! Tänkte jag surt, men så visade det sig att hon väntar barn!!! En lillebror till Aron, med beräknad ankomst i slutet på april! 
Som vanligt var jag både blind och...ännu mera blind. 
När de skulle avslöja att Aron var på väg, var när jag och Johan åkte till dom till Stockholm för att hälsa på. Nina hade en t-shirt med texten "Anders was here" på magen, och hade märkbart större mage. Såg jag det? Icke sa nicke! Hon fick köra upp ultraljudsbilden i ansiktet för mig för att jag skulle få igång kugghjulen!

När de nu kom till oss i Lindome hade hon på sig samma t-shirt! Men jag reflekterade inte över det, utan tänkte bara att det inte var så konstigt att använda den som vilken annan t-shirt som helst när den fyllt sitt premiärsyfte. Jojo! Vi var halvvägs igenom middagen innan hon till slut inte kunde hålla sig längre och med anklagande röst utbrast: "Men ser du då ingenting!?" 
Nej, eller jo, men fattade som vanligt ungefär lika snabbt som en senil mätarlarv, dvs inte alls!
Så ok, hon är ursäktad för att hon uteblir från mitt bröllop!


Vi gick lös på chokladasken vi fick på Halloween. Men fattar ni varför de sätter innehålls"förteckningen" på undersidan!? Okej, när man står där vid alla askarna i affären vill man kanske veta vad som är inuti, och för att inte sabba den tjusiga ovansidan faller det ganska rimligt på undersidan. Men är det så svårt för ett sådant "tjusigt" märke som "Anthon Berg" att sätta en på insidan av locket också? För att inte riskera att få någon läskig punsch- eller marsipanfyllning, var det bara till att lyfta blicken mot taket och försöka läsa, utan att tippa ut hela innehållet på kuppen (jobbigt att sätta på locket hela tiden juh)!
Halvvägs igenom hittade vi det lilla medföljande häftet som visade pralinernas sort, men hur smidigt är det då? 
"Vad kan den där vara för något? (blädderblädder)

Detta faller under fliken "i-landsproblematik" va?

Jo! Min poncho är ju klar! Och nu vill även Monica och Nina ha en! Stefan provade den färdiga, och vi fann att den storleken var för stor. Så det får bli snäppet under till honom. Monica tyckte den var lite stor i halsen, så det får vi försöka ordna tills dess. Nu har ju jag redan hunnit börja med nästa, och den är i samma storlek som den första, så jag får visst ta den själv. Det kan ju passa bra i och för sig, så har jag en mörk och en ljus!
Sedan är det Stefans, följt av Monicas och Ninas! Kul! Men vad svårt det ska bli att välja färger! 
Stefan var dock öppen för en GAIS-inspirerad variant, så det kanske blir en sådan! 
Hehe, nu vet jag vad jag ska göra i mina lediga stunder i varje fall!