Oj, vad skönt, och än en gång: Ett av de barnlösas privilegium? Att inte behöva göra någonting om man inte vill!

Pratade med min vän Anna, och diskuterade det faktum att man så sällan reflekterar över hur bra man har det. Så ofta man istället ser tillbaka och då inser hur bra det var. Vi kunde tillbringa en hel dag att bara sitta framför datorn eller läsa en bok. Hur mycket tid man hade, så få måsten! Insåg man då vilken lyx det var?
Så jag stannar upp och inser att jag ju faktiskt har väldigt mycket tid! Mina måsten är så pass få, och faktiskt självvalda. Men att bara kunna göra precis vad man känner för (okej, inte riktigt, då jag inte har råd att åka till Maldiverna), men bara ägna en helg åt...ingenting!

I fredags var jag trött. Jag är nog inte den enda som är trött en fredag. Men jag hade inga barn som behövde mat eller skjuts eller underhållning. Ingen sjuk mamma som väntar på besök eller extra arbete jag måste gå till för att få tillvaron att gå ihop. Ja, listan kan göras lång!
Jag var verkligen skittrött. Så vad gör jag? Jo, jag lägger mig, och somnar halv nio! Resa till Maldiverna, ny Lexus på uppfarten, sexsiffrigt på bankkontot kan kanske ses som lyx. Men är det inte en få förunnad megalyx, att kunna sova när man vill?

Om det sedan är så klokt är en annan femma, då jag i detta fall vaknade utvilad vid fyra-femtiden och fick okynnessova (går också under lyxkontot va?), tills det var dags att kliva upp för innebandyn. Man kan tycka att extra sömn ska resultera i en speedad Linda, pigg som en gasell! Men det brukar snarare bli tvärt om. Kroppen har tvingats till mer sömn än den egentligen ville ha, och har då resignerat och gått in i dvala. Jag kan bli som en zombie resten av dagen!
Så innebandyn gick riktigt kasst!

Något annat som var riktigt kasst, var västarna vi brukar ha för att skilja lagen åt! Att trycka ned dom i en plastkasse när de är blöta av svett, och låta dom ligga där är inget man kan rekommendera. Vi krängde på oss dom, och slängde av oss dom, när vi insåg att stanken inte gick att ignorera! Det gick inte att koncentrera sig på något annat, och de västlösa motståndarna bad oss att skona dom! Vi var inte svårövertalade om man säger så. Jisses!
Men nu hänger fem nytvättade röda västar nere i källaren och torkar!

Efteråt drog vi in till stan och Droppens nyrenoverade lokaler i Nordstan. Inte så dum utsikt! Då jag tycker att alla som kan, ska vara blodgivare, plåtade jag massor för att visa hur trevligt och mysigt vi har det där!
(Linda knäpper en bild ut genom fönstret)
"- Vilken perfekt bild över Stockholm, med spårvagnen och allt!"
Jag tillskriver felsägningen utmattning till följd av hårt innebandyspel.

Tjejen som körde in den två milimeter i diameter tjocka nålen var en av de bästa jag stött på! Det gick så snabbt och kändes inte alls! Johan sade att även hans "nålinkörare" var superb. Annars har man ju stött på en del mindre skickliga. En i Umeå hittade inte riktigt rätt, så hon flyttade nålen när den var på plats i armen. Det var inte så skönt! Men bli blodgivare! Det är en så enkel välgärning! ;o)

Efteråt kan man ta sig en god fika innan man hämtar ut en ersättning i valfritt format. Johan tog lotterna (Triss och Tia), och jag ännu en liten skål. Då det närmar sig jul, fick vi även var sin chokladask, och dessutom var det tionde gången jag lämnade sedan jag flyttade ner, så jag fick en extra present i form av en termosmugg!

Innebandy och blodtömning, borgade för ordentlig återhämtning i form av föda, så vi gick till Hedens Hörna och deras amerikanska brunch!
Det var andra gången jag var där, och man kan bara konstatera, att det inte är särskilt förvånande att så många amerikanare ser ut som de gör.
Hur många andra kulturer har brownies, muffins, marshmallows med chokladsås, och stekt, stekt, stekt på frukostmenyn?

Det var riktigt skönt att sitta där och ta det lugnt ett tag, innan vi gav oss ut i trängseln för att inhandla de nödvändiga julklapparna. Det blev lite "klappar" till oss själva också, i form av ett pussel! Och Johan fyndade sådana där knep och knåp grejer som han älskar!

Så väl hemma tände vi ljus, öppnade "blodchokladen", poppade micropopcorn, öppnade en flaska julmust, röjde på köksbordet och började pussla! Då vi tyckte ett 1000-bitars var lagom, hann vi nästan klart under kvällen! Vi valde en annorlunda typ av pussel, tecknat, där man inte riktigt visste motivet, ett "Waskij?-pussel"! Dvs framsidan visar en bild och något som de avbildade reagerar på, men man kan inte själv se vad det är, då man ska pussla från en annan vy! Det var lite annorlunda än de landskapspussel man tidigare lagt, men kul ändå!

Jag tror all sömn under gårdagsnatten medförde att jag vaknade så tidigt idag och satte mig här. Johan är på fotbollsskolan, så jag ska köra igång en tvätt innan frukostförberedelser. Undrar om vi har någon grädde? Plättar vore gott!