07.43

Så var man tillbaka i sin lilla hörna igen! Min nya "koft-cardigan" är verkligen varm, och polon riktigt skön! Vet inte riktigt vad jag gör med hakan på bilden, men att jag expanderat på sistone visar sig även i ansiktet.

Måste bara berätta innan jag glömmer det. Ännu en sådan där liten episod, som ändå kan göra en så glad!
När jag promenerade hemåt igår, såg jag på håll en ensam pojke strosa omkring i en frostvit slänt intill ett bostadsområde. Han är ordentligt vinterklädd, men ser, tja lite ensam ut.
Jag tittar bort en sekund, och när jag vänder blicken framåt igen, ser jag honom rulla nedför slänten! När jag passerar är han uppe vid toppen igen, och jag ser att han är i övre mellanstadieåldern. Ett par med hund passerar också, och killen väntar tydligt ut oss.
En bit därifrån vänder jag mig om och ser att han rullar ner igen! Så fantastiskt roligt att se ett barn våga vara barn, och  göra en så enkel men rolig sak som att rulla nedför en backe! Det är sådana spontana grejer en sådan som jag inte skulle komma undan utan sneda blickar och dumförklarande tankar. Är inte det synd?

Jag glömmer aldrig den snöstorm som kom över Umeå när jag bodde på Tvistevägen. Drygt en halvmeter pudersnö bara vräkte ned under kvällen, med sådana där stora fluffiga "lovikavantar", som man kallar flingor av den storleken. Lycklig som ett, tja som ett barn, klädde jag på mig. Min dåvarande sambo tänkte nog en och annan tanke, för han följde inte med. Men jag skuttade ut och hade fantastiskt roligt! Jag bara krälade runt i snön, föste ihop vallar till ett "bo" där jag, 23-åriga universitetsstudenten låg gömd och fnissade medan folk passerade förbi! Varför får vi inte sådana vintrar här nere?!

Mot vårkanten bjöds det på en sådan där strålande solig dag, så snön bara bad om att få bli till snögubbar! Jag ut på vår hyreslängas bakgård och rullade ihop två snögubbar och en snökatt! Hur kul som helst!

Sedan dess har det inte blivit riktigt sådana vintrar, och framför allt inte sedan man flyttade ner. En gott minne har jag dock från Sälen i vintras, då det snöande nästan konstant hela tiden vi var där! Jag och Johan klädde på oss en kväll och tog en promenad. På vägen tillbaka genade vi över barnbackarna, och passerade en brant slänt med skyddsstaket. Där klättarade vi upp och hoppade rätt ut i den djupa pudersnön! Och det blev inte bara ett hopp kan jag säga! :o)

Det ska bli kul med Sälen igen nästa år, även om det blir mitt i vårt flyttstök. Hoppas det blir fler snödopp!

Gårdagen blev riktigt lugn och skön. Jag hann jättelångt på jordgubbsmössa tre, men även den ser ut att bli stor!! Jag kommer att ha jordgubbsmössor för ett helt kavalleri innan jag får till en storlek som passar den som jag faktiskt från början avsåg skulle ha en!
Johan sov några timmar, men piggnade sedan till så pass att han kunde brottas i sängen med mig! Så nu har vi båda färska fina blåmärken på överarmarna! Storhandlingen fick vara, Johan skulle ordna det direkt efter jobbet idag. Undrar om han kom ihåg inköpslistan?

Maja ser lite ertappad ut där jag kom och fotade mitt i rumptvätten. Förlåt Maja!

Kommentarer
Postat av: Elin

Man ska ha barnasinnet kvar! Det är inte för inte som man jobbar med 6-åringar, då får man åka pulka på arbetstid! :)

2008-11-24 @ 19:52:55
Postat av: Anna

Jag måste göra ett inlägg i debatten om att ha det barnsligt kul ute i snön. Jag ser verkligen fram emot att åka bob i lekparken här bredvid. Man blir bara så trött av den friska luften. Vi var ute i helgen och vi vuxna var tvungna att vila en kvart när vi kom hem. Emma studsade vidare full av energi i sitt rum... :o)



2008-11-24 @ 22:30:22
Postat av: Linda till de som också vågar vara barn!

Skönt att höra att vi är fler! Och egentligen, vem tycker inte det är kul att leka i snö?? Det är bara det att så många inte vågar släppa lös och faktiskt göra det. Visst är det synd? Sen kanske orken inte riktigt är densamma som när man var barn! :o)

2008-11-25 @ 08:13:50
Postat av: Anonym

Skönt att höra att vi är fler! Och egentligen, vem tycker inte det är kul att leka i snö?? Det är bara det att så många inte vågar släppa lös och faktiskt göra det. Visst är det synd? Sen kanske orken inte riktigt är densamma som när man var barn! :o)

2008-11-25 @ 08:14:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0