Det bidde ingen trängsel i stan för att titta på utklädda Chalmerister. Istället finner jag mig klättrandes på bergskammar i Angered! Oo var på FTF (First To Find)-jakt, mer ivrig än någonsin då två tidigare och flitiga FTF-are gått bet efter en timmes letande. Det blev en dryg timme för Oo också, men inte särskilt länge efter jag anslutit: Bingo! Snacka om lycklig Oo som äntligen fick sin första FTF! :o)
Om nu någon cachare skulle råka kika här och inte vilja få gömstället allt för avslöjat, så bör ni låta bli att klicka upp bilden!


Våren har verkligen släppt lös en massa nya cacher där ute, men att hinna först är inte lätt! På vägen hem tog vi en som också släppts idag, där blev vi trea. Jag har själv förberett vår första cache som vi förhoppningsvis kan placera ut i helgen, innan någon annan tar den platsen!



I FTF-cachen lade vi beslag på en ny typ av travelbug, nämligen en travelsnail! Dennas mål är att resa runt i världen och göra folk glada. Inte så svårt för dessa två! :o)

Nu sitter jag genomvarm efter en bastu, och Oo ligger i badet. Hoppas han rakar sig efteråt, för nu är han inte särskilt kramgo!

Tjohoo! Bokat och klart! Vi kommer hem från Piteå på söndagen, packar om och drar söderut på måndagen! Snacka om att rivstarta semestern. Sedan blir det jobb igen innan jag tar ut två semesterveckor till. Den femte och sista måste ju sparas till Sälen nästa år.
Vi funderade ett tag på att köra ned, men efter lite mera funderande så flyger vi istället och satsar på dags- och tvådagarsutflykter därifrån istället. 3320 spänn för oss båda tur och retur med City Airlines var rätt ok faktiskt och boendet har vi gratis tack vare underbara Anita och Rolands bröllopspresent, deras fantastiska hus i Nice som vi får låna! Snacka om att vi är lyckligt lottade!
Idag är det Valborgsmässoafton. Senast jag stod vid en härlig brasa var våren efter jag träffat Oo, vi stod nere vid Segelklubben i Stenungsund och mottog nog en del nyfikna blickar från elever, kollegor och föräldrar som också var där! Men en riktigt stor och mäktig brasa är så läckert! Vad är det med eld som fashinerar så? Att bara betrakta dess färgspel, rörelser och känna dess hetta är fängslande och väldigt avslappnande. I år blir det nog inte heller någon brasa, men kanske Chalmerstudenternas kortege som visst är något av en tradition i stan. Själv har jag faktiskt aldrig sett den då det bara verkar trångt och bökigt att knö sig in till stan. Nu blir det kanske ett försök ändå och premiär för mig att se den omtalade begivenheten.

Föga imponerande middag, men så kände jag inte för något mer avancerat eller kostsamt heller. Efter en rejäl lunch nere i fabrikens restaurang var jag inte särskilt hungrig heller. Slog ihjäl tiden innan passet på Frölunda torg där det blev en sväng i Bokias mysiga lokaler. Älskar att gå omkring bland alla böcker!
Blev ett impulsköp hos denna lilla butik också. Handgjorda pastaknyten fyllda med gorgonzola, 35-månaders lagrad parma-skinka och sås av soltorkade tomater. Tänkte att det kunde bli ett delikat litet inslag i helgen!
Likväl lyckades jag ändå inte slå ihjäl tillräckligt med tid, men förutseende denna gång hade jag med mig tidsfördriv till instruktörs-rummet!
Nästan 30 deltagare blev det vilket är bra med tanke på att vårvädret nu börjar locka ifrån oss deltagarna. Kändes rätt bra i kroppen, vilket man nog kan tacka lunchen snarare än middagen för.

Sitter med "Nuttin but Stringz" i öronen. Minns ni "America's got talent 2008"? Om inte, kolla nedan!

Rastlöst skramlar han med mynten i fickan, sneglar förstrött över det av rusningstiden tätbefolkade torget. Fredag, arbetsveckan äntligen slut och människorna stressar för att kunna vara just lediga. Solen värmer gott på de vintertrötta människorna, för upptagna för att vända ansiktet mot dess värme en stund. Mat ska inhandlas, ärenden avslutas, barn hämtas och middagsbjudningar förberedas, säkerligen premiär för många grillar i helgen. Stressa för att vara ledig, inte klokt egentligen, tänker han väl medveten om den kilometerlånga inköpslistan frugan med all säkerhet har redo när de sammanstrålar vid stormarknaden. Han tvingar bort tankarna på den förestående kundvagnsbataljen bland alla andra helgförberedande människor och låter sina mörka ögon svepa vidare över det stimmiga folkhavet. 
Blicken fastnar vid en figur som bryter det snabba flödet av kroppar. Lite krum, iklädd mörka kläder och stor mössa med öronlappar rör den sig betydligt långsammare än dess omgivning, stannar till ibland, rör sig igen. Mot sin vilja nyfiken fokuserar han blicken och konstaterar varken krympling eller pensionär, men en tiggare som med ett hårt grepp om en mugg långsamt banar sig fram bland människorna, räcker muggen bedjande åt en man som glider undan med blicken och kramar hårdare om sin mobiltelefon intill örat, till en ung tjej som sveper förbi lika smidigt som om tiggaren inte existerat. Lite illa till mods ser han den ene efter den andre vika undan knappt utan att kasta en blick mot den framsträckta muggen och än mindre den tilltufsade figuren under mössan. Till slut sliter han blicken från tiggaren och vänder sig åt det håll bussen ska komma, vilket också är det håll solen värmer från. Ett ögonblick sluter han ögonen och registrerade bara värmen mot ansiktet och ljuden omkring honom. En mobilsignal, en ung tjejs gälla skratt, röster som samtalar, en person som hostar och bilar som passerar på gatan intill.
-Fan, kolla gubben, säger en röst bakifrån busskuren som han lutar sig mot. Ung, nonchalant, bryr sig inte om att tala lågt med tanke på orden.
-Va? Var då? Svarar en tjej som uppenbarligen är i killens sällskap. Han pekar ut tiggaren med stora beskrivande ordalag.
-Du vet väl om att sådana där egentligen är rika som troll, bara fejkar och terroriserar folk med sitt djävla tiggande! Ingen skam i kroppen har dom!
Flickan låter förundrad och pojken broderar ut texten om någon snubbe som nyligen dött som visat sig vara miljonär, om organiserade tiggarligor från utlandet som reser runt.
Hur kan man vara så ung och redan så cynisk? Mannen vänder sig diskret om och får med en snabb blick bekräftat att den släpiga rösten tillhör en grabb i övre tonåren, lojt tillbakalutad mot den smutsiga glasrutan och de jeansklädda benen utspridda framför sig. Genom ett stort hål kikar ett vitt benigt knä fram och händerna är djupt nedkörda i de pösiga fickorna. Grabben skickar iväg en loska i vid båge ned i gatan där en cyklist just passerat. Herregud, är det så där hans egen son kommer att bete sig om några år? En blixtsnabb tanke på att ge pojkspolingen en kommentar, eller åtminstone en skarp blick, blir inte mer än just en tanke när han ser sin buss komma runt kröken. Han rätar på sig, drar automatiskt fram plånboken ur innerfickan för att ta fram sitt busskort när en försagd röst hörs intill:
-Ursäkta herrn? Snälla ni?
Förvirrad släpper han blicken från den annalkande bussen och upptäcker den tiggande mannen, stående på en meters avstånd med muggen framsträckt. Under den tjocka kanten på mössan möter han en par trötta blå ögon, skäggstubben är många dagar gammal och smutsen märkbar i det insjunkna ansiktet. Trots den desillusionerade blicken anar mannen något hårt där inne, en trotsig glimt som i uppflammande vrede. Kanske det bara är inbillning för i nästa ögonblick syns där bara resignerad förödmjukelse. Ögonblicket är så snabbt och mannen märker knappt att han kliver på bussen förrän han hör mynten i fickan klirra till. Förskräckt vänder han sig om bara för att se hur tiggaren också noterat det typiska ljudet. Med plånboken hårt kramad i sin hand viker han undan med blicken och låter sig fösas av andra påklivande passagerare in i bussens inre.
_________________________________________________________________________

Efter tips från denna sida som jag fick av Anna. Lite kul att bara skriva något helt förbehållslöst! Hade vissa svårigheter med om jag skulle namnge mannen eller inte, men ansåg det inte nödvändigt. Fann ej heller något smidigt sätt att få in det utan att komplicera berättelsen för mycket, även om det hade underlättat meningsbyggnaden något. Kände att det blev lite mycket "han", samt svårigheten att skilja på dom båda männen. Ett sätt att gå runt hade att helt enkelt göra tiggaren eller passageraren till en kvinna, men nu ville det bli en man, så då fick det bli en man! :o)

Stefan påminde undertecknad konsult om denna:

"En bonde står och passar en stor flock med får som betar på kullarna. Då kommer det plötsligt en splitter ny BMW på vägen nedanför. En kille i Broni-kostym, Gucci-skor, med Ray Ban solglasögon och en YSL-slips sticker ut huvudet ur bilen och ropar till bonden:

- Om jag kan räkna ut hur många får du har på betet, kan jag ta med mig ett av fåren då?

Bonden tittar på killen och på den spridda flocken med får och svarar:

- Det är OK för mig!

Killen kör fram sin BMW till bonden, tar fram en Dell Notebook som han öppnar på motorhuven. Med hjälp av  Nokias senaste 3G-telefon kopplar han upp sig mot en NASA sida på Internet. Med GPS hämtar den exakta positionen och matar in den i en Nasa satellit som skannar betesområdet med en högupplösningskamera.
Efter en stund öppnar han den digitala bild han fått med mejl, importerar bilden till Adobe Photoshop, fixar till den lite och skickar den till Image Processing Facillity i Hamburg. Inom några sekunder får han ett nytt svar per mejl där står det: Picture processed and data stored. Så loggar han in på en MS-SQL databas via ODBC och kopplar upp ett Excel dokument med flera hundra avancerade formler.
När detta är gjort kör han all data med e-post till en Xircom och på ett ögonblick får han respons. Avslutningsvis skriver han ut en 150 sidors 4-färgs rapport på sin minimala HP Coulor LaserJet och kastar ett öga på den sista
sidan:

- Du har exakt 1586 djur, säger han.

-Det stämmer, säger bonden, så du kan ta med ett av fåren.  Så tittar bonden på när killen går runt för att välja ut ett av fåren som han sen jobbar hårt med att få ner i bagageutrymmet på BMWn.  Då säger bonden:

- Du, om jag kan säga exakt vad du jobbar med, kan jag då få tillbaka fåret?

Killen tänker en stund på detta och säger att det är OK.

- Du är konsult, säger bonden.

- Det stämmer, säger killen! Hur kunde du veta det?

- Det var inga problem, säger bonden. Du kom hit utan att någon bett dig. Du tar betalt för något som jag redan visste, på en fråga jag inte ställt. Dessutom har du ingen aning om hur den här branschen fungerar! Så var nu snäll och öppna bagageluckan och ge tillbaka min Border Collie!"



(Gott att den här konsulten har stenkoll!)

Kolla. Jag fattar inte hur vi bär oss åt. Eller nej, jag kan inte ens skylla på Oo för här är det 90 procent mina grejer. En nästan tom skål med sega popcorn (kan ju bli sugen), avklippt sådan där klädesetikett (varför slänger jag dom bara inte med en gång!?), reklam (samma sak där med!), nåt annat pappersaktigt och massa grejs! Har dragit fram en del av combat-dvd:erna för att repetera de gamla vi ska köra nästa lördag, samt hitta nåt annat gammal skoj att köra mot slutet av denna release. Eftersom Oo var på GAIS-match i regnet fick jag fixa middag på egen hand.
Fick ett ryck igen och handlade för en rejäl omgång stekt korv, potatis, lök och ägg! Och kollakolla, ser ni högen av broccoli och blomkål? Vet inte vad som tog åt mig där jag gick i butiken och slängde ned två fryspåsar av respektive! Ujuj, lite flingsalt på och det var inte alls så dumt! Men hur steker man potatis för att få den sådär fint restaurangstekt? För mig blir den liksom mera mosig och kladdig yta. Jag skar den i mindre bitar och kokade lite lätt innan jag körde ner den i stekpannan. Gegg och gegg! Smakade ok i alla fall.
Sex stycken blev det idag, men jag är inte alls nöjd med min insats. Mot slutet hade jag svårt att bibehålla fokus och missade i koreografin vilket jag inte gillar! Provade en gammal styrkelåt men missade också där så det blev måånga armhävningar! :o)

Nu är det läggdags!

Jag lider av skrivklåda men finner inget kreativt att leva ut den med! Skumt och väldigt frustrerande. Ge mig något att skriva om!

Har godkänt advokaten i Irland att utbetala 2000 euro till advokaten i Portugal för genomförande av ägarbytet. No return. Har fortfarande inte riktigt fattat vad jag ska göra med den där Appostillestämpeln eller vad den ska sättas på, men vågar faktiskt inte fråga fler gånger! Han måste tro jag är efterbliven efter att ha svarat för femtioelfte gången, men det är Power of attorney hit och Appostille certificate dit tillsammans med Fiscal representative och annat fackmumbojumbo.
Det regnar ute och jag har ont i svansen. Det luktar skit, är det jag?? Fryser. Oo ska på GAIS-match ikväll och jag combattera i Sisjön. Måste bestämma mig för vilken styrkelåt jag ska köra på specialpasset i Almedal. Ge mig nåt att skriva om!!!

Trodde 10 mA var max på den där grejen, men när jag nästan börjat andas ut lyckades han skruva upp den till 10,2. Ouch!
Har suttit hela kvällen sedan jag kom hem, så svanskotan är inte alls nöjd, men utan sin strömbehandling kanske det varit ännu värre?
Kom hem till middag på bordet och betalda räkningar. Ibland har man det bra! :o)






Har tillbringat resten av tisdag-kvällen med att fixa deklarationen. SÅ skönt att ha den gjord! Himla smidigt med e-legitimationen och SÅ bra med telefonsupporten hos Skatteverket! Öppet till 22.00 och mycket tillmötesgående de antal gånger jag nu varit i kontakt med dom. SÅ ska det vara!

("Du har plats... 124 och väntar på att behandlas av någon av våra...74 handläggare.")


Tog inte alls särskilt lång tid ändå. Gott!

Ett arbete håller på att slutföras på Angeredsbron: Anti-självhoppar-staket. Längs hela brons båda sidor har ett högt tätt stängsel satts upp med långtgående stänger utan tvärpinnar, oklätterbara. Jag tror något liknande är på gång på Älvsborgsbron också. Undrar vad det kostar att sätta upp dessa stängsel? Undrar vad det kostar när någon hoppar? Rent ekonomiskt. Om nu någon vill dö så tror jag knappast ett stängsel stoppar denne. Man finner ju bara ett annat sätt, som kanske att kliva framför tåget. Ska vi sätta stängsel längs våra järnvägar då?
Fast staketet kanske har en annan funktion vad vet jag. Hindra tappade laster från att flyga över kanten?

Vackra röster och fantastiska sångare/sångerskor i all ära, men ibland är de bara överflödiga.

Och ibland önskar jag att jag hade en superstereo med sådan ljudkvalité, att jag kunde lägga mig på vår tjocka vardagsrumsmatta och uppleva det som jag befinner mig mitt bland dessa musikaliska konstnärer.

Bara vara och bara låta mig uppfyllas.

Årets första.


(SPLATT!)

Jag gillar ryggen på den nya topen jag köpte igår! Dock märkte jag när vi väl körde igång att jag kanske kunnat ha en storlek mindre. Framför allt när vi hoppade och sprang!
Fick tipset att torktumla den, så ska göra ett försök. Annars får jag kanske hugga en mindre om de finns kvar, för jag gillade den verkligen! Men å andra sidan var det inte så illa, tur man är plattbröstad! :o)

Oo var till Cityklinikens Dave idag och fick ström genom hälen och imorgon är det min tur. Man nu ska det sovas!

Kollat flyg till Nice
Pratat med IFK för korrigering av lönen som av någon anledning hamnade på gamla kontot (tur att jag hade det kvar!)
Kollat körsträcka till Nice.
Gått bananas på Swedbanks kundtjänst som kräver personlig kod för att få personlig service! Just därför jag behöver personlig, för att jag inte har en kod!!

Det är en salig blandning av arbetsgivare som investerat sina pengar i mig under föregående året. Så många kanske ger sken av många pengar men ack så fel! Får i varje fall tillbaka på skatten vilket inte har skett många gånger under min yrkesverksamma bana. Att jag dessutom har reseavdrag på måånga tusenlappar lär göra siffran än lite trevligare!

...köper en vadderad bikini till sina barn!? Gott att se att britterna reagerade så skarpt att de plockades bort. Att ens företaget kommer på en sådan idé, hur fanken resonerade de? Hur motivera en sådan tillverkning? Så utbota dumt och visst är det skrämmande?

Lagt om ett varigt och vätskande skavsår på min man.
Skickat mail till advokaten i Irland angående lägenheten i Portugal.
Upptäckt att jag måste fylla i någon "K4"-blankett till deklarationen för Securitasaktier som tvångsinlösts eller nåt.
Pratat med min bankman om vart tusan denna aktieförsäljningsförtjänst hamnat.
Pratat med syster om hur vi ska göra med lägenheten.
Pratat med Skattemyndigheten två gånger ("Ditt samtal väntar på att handläggas hos någon av våra...143 handläggare. Du har plats...229 i kön.")
Funnit fram en Publicus Notarius som tydligen kan fixa en Apostillestämpel.
Ansökt om semesterledighet.
Tackat ja till att vikareiera ännu en combat på Ullevianläggningen.
Tackat ja till att combat-teama "Last Saturday Fight" med Anna och Marcus på Almedalsanläggningen.


Just det, när jag åkte hem från Sisjön i onsdags hoppade jag högt av ljudsignal och ilsket röd blinkande lampa på instrumentpanelen. Oljelampan! Den vill man inte ha tänd, men så slocknade den ganska snart så jag vågade mig på att köra ända till Hjällbomacken där oljestickan kontrollerades. Öh, snustorr! Pytsade i en liter och fick sotsvart oljeindikering på stickan. Helst ska den ju vara relativt klar. Kollade i serviceboken och rekommenderad service var vid 18300 mil. Jag är snart uppe i 18700 tror jag, så det är nog läge att boka in en sådan. Måste dessutom byta vindruta innan besiktningen i juni eftersom sprickan som vuxit ut över synfältet aldrig lär godkännas. Tjohej.

Loggar in för att kolla bokningarna till passet jag ska hoppa in på i stan bara för att se att hela dagens pass är inställda. What? Martina som jag ska vikariera för vet ingenting heller, men ett samtal till City Domkyrkan-anläggningen avslöjar att de håller på att byta golvet så inga pass har körts sedan i torsdags. Jahapp. Kändes lite jobbigt att åka in till stan då, men nu hade jag ju bokat mig till Budo & Fitness-butikens lilla "happening" att pliktskyldiga Linda inte kunde utebli. Åkte med Oo som skulle på GAIS-match och tänkte springa på stan resterande tiden. 

Sushibuffé och lite snacks samt 40 procents rabatt! Det kunde man ju bara inte låta passera oshoppat!

Hittade tyvärr inga svarta träningsbyxor jag gillade, men två topar! Den svarta visar ryggen som jag tyckte var lite kuligare än de traditionella svarta som finns.

(Najs)


Kunde inte motstå. Observera att det är den minsta bägarstorleken, se vad liten den är i min hand!


(Också najs!)





Esprit i Nordstan hade denna goa "tröja"! En vit kjol slank med också, redo för sommaren!

Middag á la latmaskar.


(Mycket najs!)




Oos häl är ganska ok från lördagens innebandy. Värre tycker han nog att skavsåret han fick av de nya skorna är!
Gör bilden liten så bara de hågade kan klicka upp och rysa!



(INTE najs!)

Vaknar och tror att klockan är minst åtta i varje fall. Nehej, halv sju så okynnesligger en timme och hör Fia spy tre gånger någonstans i huset. Ber att det inte ska vara i soffa eller på matta(or).
Torkar tre från golvet (inga mattor, tack Bäbis), slår mig ned i soffan med min laptop och hör/ser Fia spy två gånger till. Får ta dom sen.
Oo kom hem vid ettiden men börjar nu också röra på sig inne i sovrummet. Vid tiotiden kommer hans kusin Mats på besök. Han är på besöksturné nu när han kommit hit från Livermore USA för sin mormors begravning. Stackarn måste vara helt slut när denna veckan är över, men förstår att det måste passas på för alla som sliter och drar.
När man som släkting, bror och kusin flyttar till turistattraktiv plats måste det vara ofrånkomligt att bli utnyttjad av alla som vill "hälsa på", eller är jag överdrivet cynisk nu igen? Men i ärlighetens namn hade en kusin som flyttat till Tibet eller ett krigshärjat Irak knappast varit lika populär ur "hälsa på"-synpunkt, eller hur? Oo har inga problem med det där "utnyttjandet". Han ser det som ge och ta, men jag undrar om det hade blivit så mycket ta om vi bosatt oss nere på Franska rivieran? Jag ser det inte som självklart att bjuda in sig själv till gratis boende hos vänner och släktingar som bor lämpligt till, jag själv skulle finna det pinsamt! Jag och Oo hade många diskussioner inför USA-resan tills jag fick acceptera att alla inte tänker så som jag, och jag får ju inte glömma det faktum att många också har en tillfredsställelse i att faktiskt få ge också. Jag själv föredrar ju det tio gånger om, jag med mina skuldvågar hit och dit. Jag vet, inkonsekvent och tråkig inställning men likväl har jag en poäng eller hur?

Titta vad jag hittade på Esprit! Vet inte vad man kallar en sådan överdel men me like it! Den är längre framtill och jättegosig! Vitt är kanske inte bästa färgen, men svart som annars är min trygghetsfärg hade nog gjort mig lite väl dyster(?). En annan modell fanns i ljusrosa vilket jag gillade också, men den satt inte lika bra och hade annat tyg. Ambitionen var ju svarta byxor, så jag knatade upp till MQ där jag faktiskt hittade ett par! Annars var det klent med de svarta vanliga släta finbyxorna i butikerna. Nu var det ju leggings i alla möjliga längder, sådana där långa skjortor eller halvklänningar och knepiga byxor i andra färger.
Oo hävdar att han vill se mig i "businesswoman"-stil typ kort svart kavaj med hellånga svarta byxor. Jag har ju lång svart kavaj när jag vaktjobbar, men att ha det på mitt "vanliga" jobb? Hm.
I ett försök att delvis tillmötesgå, grabbade jag en skjorta på vägen in till provhytterna. Tyckte dock det var mer pyjamasjacka över den när den väl kom på. En del skjortor man sett kan jag tycka vara rätt snygga, men sedan skulle jag ju aldrig orka stryka och därav har jag aldrig köpt någon skjorta heller. Eller vänta nu, det har jag ju faktiskt. En för att ha till vaktjobb och en enkom för anställningsintervjun på Volvo! Hahaha! Inte många gånger den blivit använd sedan dess! Har en känsla av att de båda är något för små för mig nu. Har ju blivit så, ähum, bredaxlad. Problemet är ju att jag faktiskt kan tycka en del "kvinnligare" kläder är riktigt snygga, men tar jag på mig dom själv känner jag mig som ett miffo. Ibland är det dock nödvändigt att ha lite finare kläder, och när jag nu vuxit ur den delen av garderoben jag hade, är det ett synnerligen begränsat utbud på mina galgar! Det är inte ofta jag behöver en "vardags"- eller "fest"-fin outfit, så när de väl har hänt har jag ju fått panikshoppa lämplig stass, typ bröllop och anställningsintervju. Nu är det mer "vardagsfint" jag börjar inse att jag behöver. Blåjeans och sticketröjor med sneakers funkar en bra bit men inte alltid. Jag tror jag behöver lite mer "vuxen/kvinnlig (usch vad damigt det låter!)-konsult-på-arbetsplats-där-man-sitter-bland-chefer-och-andra-kostymnissar-och-de-andra-kvinnofolken-klicketiklackar-genom-landskapen-med-kjol-och-blus"-kläder. Vi har en annan asiatisk tjej i landskapet och om det asiatiska gärna proklamerar Ying och Yang, så är jag den ena och hon den andra! Lite avundsjukt sneglar jag på hennes snygga outfits och undrar hur hon orkar gå i sådana klackar hela dagarna. Men å andra sidan kanske det är perfekt, då man sitter vid sin skärm hela tiden!
Nåja, nu blev det kanske en liten bit på vägen i varje fall med den vita myskreationen och svarta byxor!



(Middag!)



Smusslande med mig chokladmoussen hem, så den ligger i kylen och väntar på att avnjutas! Eftersom jag ändå skulle handla på Ica Maxi innan hemfärden funderade jag på tillagad middag á la storkok á la lunchlådor á la nyttigare. Gick ju sådär.



(Kvällssyssla!)


Ingen supervärme i luften trots solen, men lite fysiskt arbete och svetten rann längs ryggen! Röjde bland riset kring infarten och vårstädade lite allmänt på framsidan när solen stod som högst. Härligt!
Imorgon ska jag förbi "Budo & Fitness"-butiken i stan. De hade nåt specialgrejs för Sportlifeanställda med lite tilltugg och bra priser så jag tänkte ta en kik. Kanske de har handlindor i lite fler färger, och varför inte nån träningstop eller kanske svarta träningsbyxor? :o)
Därefter ska både jag och Oo till Gamla Ullevi. Han för att se på GAIS, och jag för att köra combat.

Utan och med blixt tagen från min nya myshörna uppe på loftet! Bäddsoffan gjorde sig riktigt bra här uppe och föll även Fia i god jord, tyvärr kanske man kan säga då hon visat sin förtjusning med att bokstavligt talat sätta klorna i den.
Vanan trogen vaknade man tidigt, men till skillnad från Oo kunde man ligga kvar och dra sig och njuta av solen som letade sig in genom rullgardinerna. Strålande sol men ingen större värme på utsidan ändå. Hittar man ett hörn med lä från vinden tror jag dock det kan vara riktigt skönt! Molly Sandéns skiva går högt så hennes underbara röst fyller hela huset ända upp till knocken och där jag sitter. Fia ligger intill, Maja i soffan nedanför då den värsta städningen gjordes undan igår känner jag mig riktigt väl till mods. Livet är gott! Ikväll ska Oo få plocka fram nätbrynjan, burkölen och grabba sig med andra grabbar hos Niklas där de ska spela poker. Själv har jag ingen aning om vad jag ska göra vilket känns riktigt skönt!

Vacker ceremoni, kanske en psalm för mycket men en fantastisk violinist vars "Ave Maria" nästan fick mig till tårar. Hennes fyra barn med familjer, deras barn och till och med barnbarnsbarn samt vänner medförde ett fullt kapell på Östras kyrkogård. Därefter blev det gemytlig släktträff med god mat och tårta.
Fick tre av Oos kusinbarn framför mig, jättegoa och så tighta att jag trodde de alla tre var syskon tills de upplyste mig att endast två av dom var det och den tredje en kusin. Allt eftersom tillställningen fortskred insåg jag att den Wennströmska ådran fanns hos dom alla. Det var familjärt, avslappnat, mycket beröring och kramar oavsett familjetillhörighet. De var allihopa en familj! Så totalt främmande och ovant för mig som kanske skulle kunna namnge en handfull av mina tjugotalet kusiner!
Syskonparet Jonatan och Josefin framför mig var jättegoa, och visst är hon lite lik bloggerskan Stina-Lee?
Josefin fick sin tårta liksom Sara intill som jag trodde var en syster. Sara sköt över sin tallrik till Josefin och Josefin sköt över sin kaffekopp till Sara. Jepps, de gjorde som jag och Oo! :o) Dock lyckades inte hon heller få i sig båda bitarna vilket känns tryggt då det annars hade det varit lite knäckande! :o)

Väl hemma röjde vi lite så vi nu faktiskt kan se bords- och bänkytorna igen. Dammsugaren fick rastas en sväng och tvätt ska strax hängas upp.
Imorgon ska Oo upp och spela innebandy medan jag beslöt att stå över. Skönt med sovmorgon!



Nu tror jag dock det är dags för sängen! I alla fall för somliga! ;o)

Just ja, tvätten.

Hämtade min vinst från Mix Megapol igår, tjohoo! Värdebeviset gäller specifikt Hot Stone-behandling så mina idéer att byta till "vanlig" hederlig muskelmassakrering kan glömmas. Kanske lika bra, ska det provas sådana här "könstiga" grejer så ska det vara så här.

Jag kom verkligen inte på något annat snabbt och nyttigt som tilltalade mig innan passet, så det blev sushi. Baguetter? Nej, sallad hade jag till lunch, pizza, burgare, kebab, toast, bakpotatis nej, nej, nej, nej och kanske om jag hittade något ställe där de var bra!
Sushin var ok men verkade mer som bukfylla denna gång.
Tillbringade väntan på passet på Frölunda torg och ett lamt försök att hitta svarta finbyxor. Hamnade visserligen i provrummet, men då för en av mina vanliga svagheter: Stickade stora koftor! Kollakolla så mysig! Helgosig, fin färg, gosig och alldeles...alldeles underbar! Bara typ 700 spänn på MQ. Öh. Suktade en stund innan jag ställde de vanliga måste-frågorna: Behöver jag den? Näe. Klarar jag mig utan? Joo. Är den värd 700 spänn? Jooo! Om jag inte redan haft femtioelva stickade tjocka koftor och cardigans.
Suck.
Sedan hamnade jag som vanligt i sportbutikerna istället, kikande efter träningskläder eller skor, denna gång på den nya Team Sportia-butiken där det däremot var klent med träningskläder av den sort jag är ute efter. Sedan gjorde jag ett försök till på de svarta byxorna, men gled obönhörligt över på herravdelningen istället. Det finns ju så mycket snyggt och så är det mycket roligare att titta på kläder till Oo! Shoppa till sig själv är tråkigt, shoppa till sin man är skojsigt! Framför allt om man har honom med, placerar honom i en provhytt och förser honom med allt läckert man ser! Vet inte om nöjet är så ömsesidigt, men han slipper i alla fall hålla handväska och agera svans till sin fru mellan klädställningarna i fruntimmersbutikerna. Lägger man märke till dessa manfolk som med uttråkad och resignerad blick följer någon meter bakom, så ser det ganska komiskt ut! Sedan finns det se som slipper vara "bedömare" (-Vad tycker du om den här?  -...mm..) som faktiskt kan vänta på utsidan, eller till och med besöka närliggande Claes Olsson aka gubbdagis. Själv blir jag bara stressad av att ha Oo med då jag nödvändigtvis ska ha något då jag vet hur tråkigt han tycker det är.
Till gårdagens pass blev det apropå kläder, rosa, där svetten (och pointiga bröstvårtor, och valkar!) syns väldigt väl. Inte så combat-aktig kanske men jag gillar den. Mycket folk, tror nästan det var fullt, och att få kommentaren "Du är grym!" efteråt kan man leva på resten av livet! Shit vad jobbigt det var, men shit vad kul och shit vad energi jag hade! Och s-h-i-t vad slut jag var efteråt!
Väl hemma låg en trött Oo i soffan framför "Independence day", så jag utrustade mig med ostbågar, svartvinbärsjuice och gjorde honom sällskap. När jag frossat färdigt stapplade vi till sängen där jag somnade någonstans vid "-Today, we celebrate our independence day!!"

Idag blir det halv dag då vi ska på Oos farmors begravning i eftermiddag. Jag fann ju inga svarta byxor igår, men tror jag kan lösa det med svart kjol istället.

Står man i dörren till en nöjesinrättning där etanolintag och förnöjelse är målet, kan det vara många människor man ska bilda en uppfattning av på få sekunder. Är personen berusad? Oftast, och nej det är inte uttalat med en cynisk absolutists nedlåtande dragning i mungipan. Hur berusad är vederbörande? Man försöker möta blicken, ställa någon fråga där legitimationskontroll kan vara en bra förevändning. Om ögonen går i kors och kroppen svajar likt en roddbåt i tung sjö när det ska grävas efter plånbok i handväska kan man vänligt men bestämt råda till en sväng runt kvarteret, eller ännu bättre en taxi hem? Sköter man det snyggt kan de flinande hålla med att de kanske fått liiite för mycket och stappla iväg med armen om vännen (om inte vännen ska argumentera för den andres sak), men är personen fast besluten att komma in oavsett hur hövlig och trevlig jag är så är en diskussion ofrånkomlig.

Synfel, neurotiska (haha!) neurologiska skador och dylikt är vanskligt, framför allt om personen kanske druckit lite innan så denne luktar alkohol. Det är rent ut sagt skitsvårt att bedöma om personen verkligen är skadad/har synfel eller bara hittar på för att komma in (en del klättrar in genom hotellfönster där det är sovande gäster för att komma in, så metoderna är många!). Jag brukar fria hellre än att fälla, men vid casinot där gränsen i princip är noll var det jättesvåra dilemman ibland. Att gästen känner sig kränkt är nästan ofrånkomligt när sjukdomssymptom plus alkoholdoft medför ett ifrågasättande. En del har förståelse och kan visa medicinskt intyg (hur vet man att det är äkta egentligen?), medan andra blir fly förbannade och tvingas avvisas av den anledningen. Att hellre fria kan dock också medföra bekymmer, för tänk om man blev bluffad, personen var faktiskt "bara" berusad, hamnar i bråk där inne och misshandlar en annan gäst? Ska jag då lastas för att jag släppte in honom/henne?

Ordningsvaktens uppgift är inte att stå i dörren och kolla leg, han/hon ska tillse att ordningen upprätthålls. Att flertalet nöjesinrättningar tillämpar "dörrvakt" i förebyggande syfte att "mota eventuella problem redan i dörren" kan ses hur man vill med tanke på hur friskt det serveras där innanför. Men onekligen så ökar risken för bråk och sovande gäster om de redan vid ankomst knappt kan gå rakt. Med detta vill jag dock inte slå ifrån ordningsvakterna någon skuld för de som felaktigt avvisats på grund av synfel eller skada, bara försöka ge en insikt i komplexiteten av ett yrke och deras utövare som själva väldigt ofta får erfara personliga påhopp och kränkningar när arbetsuppgifterna ska utföras. Dock är det tyvärr en ganska allmän uppfattning att det är något man "får ta" som ordningsvakt. Men saker som uttalats under alkoholens inverkan anses visst inte som lika allvarligt? Delvis kanske, men inte desto mindre finner jag ingen anledning till glåpord och kränkningar för att man utför sitt yrke, oavsett om den andre är berusad eller ej. Samme person skulle knappast uttala orden "fitta" eller "vänta bara" till tjejen i klädaffärens kundtjänst när hon förklarar att kavajen inte får återlämnas på grund av butikens uppsatta regler? Eller är det en helt annan sak?

Nu kräver strandade resenärer att flygbolagen ska betala mat och uppehälle. Är det tekniska problem med planet eller piloter som strejkar hade det kanske varit befogat, men när det är vulkanaska? Varför i hela friden ska flygbolagen straffas för att naturens beter sig, tja naturligt? Krävde vi Thailand på ersättning efter Tsunamin? (Fanns säkert några) Kan vi kräva gratis boende om huset rasar i en jordbävning med motiveringen att det ju inte är vårt fel! Tycker inte Ryanair behöver försvara sitt ställningstagande att enbart betala tillbaka flygbiljetten, och övriga som bjussar på två dagars uppehåll eller mer är väldigt hyvens. Visst är det tråkigt och kan bli rena ekonomiska katastrofen för en strandsatt familj, men att kräva flygbolagen på pengar för ett vulkanutbrott känns bara dummare än dumt.
Lite kul fann jag dock artikeln om alla hyrbilar som nu är spridda ute i Europa efter alla envägsresor och nu så förtvivlat behöver komma "hem" igen att de hyrs ut helt gratis! Stackars bilarna! :o)

Fick en förfrågan från goa Hanna som jag berättat om tidigare om jag inte ville skriva ett gästbloggsinlägg i den ena av hennes bloggar, thehannapanna! Shit vad nervös jag blev och samtidigt jätteglad! Det jag med nervositetsfumlande fingrar och stirrig blick presterade är publicerat nu, snabblänk via bilden till höger! Som vanligt strävade jag efter att få med de båda ack så oförenliga spontanitet och analys men tycker jag kompromissade bra genom att läsa igenom det några gånger, först med egna ögon och sedan i ett lamt försök, andras. När det sedan ville barka iväg till överanalyserande med skarpa ifrågasättanden och hyperkritisk självslakt, skickade jag iväg den. Sedan hann det bli ett antal "tänk om", "borde kanske ha", "hur blev det egentligen", "skulle kanske" och så vidare. Prestationsångest, just det.

Möttes av strålande sol och snö på marken så det blev vinterjackan igen. Minus en grad och isvind så man ska inte låta sig luras av solen!
I egenskap av gräsänka hade jag redan tidigare på dagen nästan bestämt mig för en burk fiskbullar till middag. Enkelt och gott! Men så kommer min trogna deltagare Anneli som förutom mina pass också kör stenhårt med PT-Marcus, både träning och nu också kostkoll! Det är havregrynsgröt, skippad potatis och mysko te som smakar urk. Inspirerad finner jag så mig själv att gå förbi konservhyllorna och plocka grillad kyckling, sådana där större groddar, fetaost och dressing. Jepps, kycklingsallad fick det bli! Notera att jag tagit bilden innan jag använt dressingen. Och för att helgardera också de två nyttotabletterna intill. Utsvulten fick jag frossa först när klockan blivit nio, men kände mig mäkta stolt! Denna matambition kanske håller i sig till... imorgon. Sen får Anneli tillse att ge mig dåligt samvete med jämna mellanrum så jag skärper mig i ytterligare 24 timmar.

Men med tanke på att jag gått omkring med brallorna så här i två dagar kanske det inte är mer än rätt att jag går med dåligt samvete. Trots att den ständigt flög upp envisades jag att försöka knäppa den vänstra tryckknappen, men dragkedjan hölls hjälpligt på plats tack vare den högra vanliga knappen. I omklädningsrummet igår gav den dock upp och rullade iväg över golvet så där försmädligt som bara en flygande byxknapp kan göra!
Det är bara att inse, de enda byxor jag kan ha utan flygande knappar och tarmvred är tre par jeans, varav ett par är stretch. Enda alternativet är de svarta vaktbyxorna och de funkar nog inte riktigt på jobbet. Annars är det mys- och träningsbyxor (där utbudet i garderoben också decimerats!) som gäller vilket inte riktigt heller är något bra alternativ på jobbet! Så min konsultgarderob består av tre par blåjeans och svarta leggings! Något måste göras, jag kommer inte att komma i mina gamla brallor igen, men har inte hjärta att dumpa dom. Det kan ju kanske hända att det möjligtvis en dag! Ack självförnekelsens förmåga är stark ibland!
Visar nåt trevligare istället, nämligen min nya skärbräda! Jag är ju svag för de där stora massiva träbrädorna, och när jag uttryckte min avundsjuka över svägerskans tillika, fick jag veta att den gjorts av en återstod av köksbänk när deras hus byggdes. Så till Tomas födelsedagsmiddag vi hade för någon vecka sedan, kom han med present till mig, denna underbara del av bänkskiva som han fixat till och oljat! Den gamla jag köpt var mycket mindre och inte alls lika fin, så nu tronar denna i mitt kök där den fått ytterligare en oljebehandling innan jag igår invigde den! Me like!

Det droppade in en uppmaning att nästa kvartal närmade sig och gå in och anmäl dig! Klart jag ska, bara för att upptäcka att den är söndagen den 30 maj! Var är jag då? Jo på ett plan på väg hem från Piteå! Jennys bröllop är bokat, spikat och klart och något jag absolut inte vill missa! Det enda som faktiskt kan stoppa är Eyjafjallajokull och/eller Katla (hur kan det bli så svårt och enkelt namn i samma land? Men å andra sidan har en del väldigt svårt att uttala Arvidsjaur korrekt)!
Men av alltings jäklighet och ännu ett exempel på I-landsproblem, så lyckas det alltså krocka så jag inte kan delta när BC 44 släpps. Äsch också! Nu blir det enbart dvd-plugg och häfte att lusläsa vilket jag bara behövt göra en gång tidigare. Klart det funkar, men det mest störiga är att materialet oftast skickas ut efter kvartalen, dvs ännu mindre tid att plugga innan releasen! Dessutom tjänar man så mycket pluggtid på att faktiskt få vara med och köra koreografin på riktigt första gången. Jag får helt enkelt försöka klämma in mig på något av Pernillas pass, trots att det alltid är knökafullt och vi instruktörer helst inte ska ockupera platser där, vilket det ofta görs ändå (undrar varför...).
Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge för materialet att skickas ut till oss som inte kan delta, men jag har ju hört om skräckexempel där det kommit en vecka innan releasen, eller till och med några dagar efteråt!
Håhåjaja, det blir nog ändå bra. Vem bryr sig om hundra år? Ikväll är det BC 43 som gäller och de som varit med från dess början har verkligen fått kläm på den nu! Nu allt eftersom de börjar bli mer vana vid combaten och inte behöver fokusera lika mycket på att bara hänga med i koreografin, kan jag börja peta lite mer på teknik och träffpunkter. Dom är så duktiga i mitt lilla Sisjögäng och otroligt kul att ha fått följa dom från början, bygga upp den lilla grupp vi nu blivit där ute! Ikväll kör vi igen!

Oo fick inviga sina nya vadarbyxor igår när vi gav oss ut på cachingjakt under jord! Göteborg är väldränerat och få är nog medvetna om alla tunnlar och avloppsrör som kryssar sig fram under oss, så var också vi. Nu har vi i alla fall fått en liten inblick i vart överskottsvattnet tar vägen, hur det leds och flyter fram under oss! Det ska vara geocachingen för att visa oss det!
Först ut var en stor dagvattenstunnel (heter det så? För avlopp är det ju faktiskt inte!) intill Astra Zeneca i Åbro. Vattenstånden är låga nu så det passade bra att göra ett försök. Knappt hade jag hunnit kliva i det grumliga vattnet förrän farbror Ågren klappade mig på axeln och undrade var tusan jag höll på med. Min bottenfobi som slumrat en hel vinter långt från sjöar och hav vaknade upp när stenar och skräp knappt skönjades på den slemmiga bottnen i våra pannlampor! Med krampaktigt tag om Oos hand fick jag emellanåt tvinga bort tankar på att mitt smala ljus skulle falla på ett vitt upplöst ansikte eller mörka rörelser i vattnet. Fantasin är det inga problem med!
   
Motorvägen dånade över oss och efter en bit öppnades tunneln för ett rejält gallerförsett luftintag(?) där gamla sönderfallna och rostiga fällstolar på avsatsen intill bara gav ett än mer läskigt intryck av omgivningarna. Ändock blev det en liten andningspaus i ljuset innan vi fortsatta vidare in i mörkret.
Inga döingar eller vattenmonster, men något fiskliknande hittade våra pannlampor på vägen! Också ett ställe att bo på! Naturligtvis hittades cachen i andra änden, men om jag trodde att man kunde gå ut den vägen och ta markvägen tillbaka så trodde jag fel!




(Bara att gå tillbaka samma väg!)




Oo tyckte det var vansinnigt kul medan jag nog skulle kalla det skräckblandad förtjusning. Visst var det kul men också lite läskigt! När vi ändå var så fint igång och hade utrustningen med oss drog vi till nästa cache med tema "down under", denna gång i Kållered alldeles intill "min" Sportlifeanläggning! Kanske man fick några undrande blickar där man stod och drog på sig vadarutrusningen på parkeringen och förstulet slank ned i diket med pannlamporna redo. Vadå? Aldrig sett geocachare förut? :o)
Nu var det mera tunnelrör med oroväckande lite utrymme, men vattnet var klarare och bottnen mera fast. Efter en dubbelvikt början kunde vi sedan bitvis gå mer eller mindre raklånga. Eller ja huvudet höll man gärna spontant nedböjt ändå, för nu vet vi var spindlarna bor!!

Stora svarta med alldeles för många ben, vaktande sina äggsäckar hängde de där ovanför våra huvuden, överallt!! 
Cacheägaren och tidigare loggar hade förvarnat om att cachen var låångt in och då jag var så stenhårt fokuserad på att låta mitt lilla ljus lysa upp bottnen framför mina fötter och undvika spindlarna i taket, hade jag totalt missat cachen som hängde i en brunnsuppgång ovanför oss. Tryggt att ha Oo med sig!



(I did it!)

Väl ute och dryga 35 minuter senare var det välsignat skönt att räta på ryggen och komma ut i friska luften! Svettiga och trötta blev det direkt hem, duscha och stupa i säng!

Nu är Oo på väg till Malmö där han blir över natten. Det var nåt möte i Danmark också, så jag får sova ensam vilket jag inte gillar! Lär vara behjälpt av ett utmattande combat-pass ikväll i alla fall.

Har provat nya "Magnum gold!?"-glassen. Kolasås och ett stänk av havssalt låter onekligen mysko men undrar om det sistnämnda bara slängts dit för att skapa just nyfikenhet. De är så slipade de där företagarna! Det smakade nämligen nada av något eventuellt salt. För hur skulle det ha smakat då egentligen? Men för att inte riskera falsk marknadsföring har de säkerligen havssalt i 18-kronorsglassen. Typ 0,000000000000000001 gram per glass.
Lite skum eftersmak dock. Är det det förmodade saltet eller det knepiga "gyllene" ytskiktet? Vem vet. Den var ok men inte så ok. Tacka vet jag Daimstrut. Eller TipTop. Fast man köper ju de där strutarna enbart för delen som sticker upp ovanför. Innan man kommit halvvägs genom själva struten är man megatörstig, snustorr i munnen och bara less, så den goda början är bortglömd och poängen med själva glassen omintetgjord.
Jag menar, man köper ju Daimstruten för toppskalet och daimkulorna, och TipTop för den där diarréefärgade fyllningen. Kan de inte bara göra två utpräglade glassar med enbart detta?
Hm, verkligen mysko smak och känsla i munnen efter den där "Magnumen".

...som stekts é gott! Fläsk-pannkakan är på gång i ugnen och magen kurrar. Längesedan jag gjorde fläskpannkaka! Oo gjorde mig sällskap i köket med supermegasvåra sodukos på sitt DS. Sådana där sodukos som bara gör mig irriterad, på samma sätt som Rubiks kub och 3D-pussel.
Nio stycken på dagens combat varav två nya som körde ett sådant där endags prova-på. Shit vad varmt det var idag med solen gassande genom fönstren! Redan efter andra låten rann det om mig!
På ett sätt är det lite skönt med solen ändå om man försöker se det ut ett "extra-svett-gör-träningen-mer-effektiv"-synpunkt. I sommar kan vi låtsas att vi tränar någonstans i Sahara eller nåt.










Fullt upp på jobbet idag med ett break för lunchcaching med Mikael. En av dom hade en "terrain"-svårighetsrating på tre av fem. När vi kom fram och identifierade gömman förstod vi varför. Men skam den som ger sig! Jag upp på hans axlar och burken kunde fiskas upp! Tur att det var ute i skogen och inte där det passerade folk! Hahaha!
Fem eller sex loggade blev det totalt, minns inte riktigt eftersom jag har hans mail med dom på jobbet. Skönt att komma ut en sväng, men ack var försmädlig solen var! Varmt och svettigt där det var lä och så isande kallt där vinden kom åt!
Nej, nu ska det ätas! Halv tio, mycket bra middagstid!

Jag har vunnit en "Hot stone massage" på Hagabadet! Hur? Mix Megapols Morrongäng förstås! Ringde in när det var dags för deras tävling "Bluffmakarna". Två bluffar och en talar sanning vilken man ska avslöja. För ovanlighetens skull inte upptaget, fick svar och lämna numret med orden att jag kunde bli uppringd och delta. Strax efter ringde de också! Denna morgon var det en av dom som faktiskt ägt en vandrande pinne någon gång under livet. Tommy hävdade att han tillsammans med sina bröder ägt en när han var liten, Anna att hon köpt den på zooaffären i Kungsmässan (tror inte ens de har någon djuraffär där), och Erik skulle ha hittat en i en låda i diket tillsammans med ett gäng porrtidningar, fått behålla pinnen som han döpt till Klas-Greger eller nåt sånt men inte tidningarna. Tommy kändes trolig och så var det också!
Hot stone. Verkar lite flummigt men säger absolut inte nej! 850-900 spänn kostar det annars beroende på dag, och ska man prova på något sådant så är det när man får det gratis! Kan ändå inte låta bli att tycka de där varma stenarna verkar lite väl flummigt, ungefär som chokladmassage eller tångbad. Kanske man kan använda presentkortet till en vanlig hederlig massage? Känns som jag skuller ha mer ut av en sådan. Men å andra sidan, när man nu har chansen att prova nåt sånt här "mumbojumbo" så ska man kanske ta den. Någon som provat som kan tycka till?
När jag gjorde en egen liten Stockholmsutflykt för ett gäng år sedan besökte jag Sturebadet där de hade erbjudande om någon typ av spamassage som skulle vara avslappnande med aromatisk olja. Öh. Nån olja ja och så fjesiga kvinnohänder som strök över rygg och armar. Nej tacka vet jag en rejäl omgång med starka manshänder! Därför ber jag alltid om en manlig massör när jag nu ändå pröjsar för en dyr behandling!

Solen till trots så blåste en vind á la typisk västkust, dvs en sådan som kunnat konkurrera med vilken sibirisk vintervind som helst! Jag är frusen av mig, men nu tyckte till och med kollegorna att det var lite väl dragigt. Hela 5-1 blev det för IFK:arna vilket jag förstått var väldigt behövligt. Som vanligt var vi populära hos motståndarna Älvsborg Elvsborg med våra gul-svarta kläder! Via en Maxburgare och affären i Gunnilse var det Linda som slog på bastun så fort hon kom hem!



Jag behövde ägg och mjölk men föll också för frestelsen! Hungrig, frusen och självömkande som jag var kunde jag inte stå emot och tömde hela skålen lagom till bastun var varm!
En kiosknovell som tål att falla sönder i värmen, en hårinpackning och Linda var upptinad och genomvarm igen! Myyys!
Oo kom hem från sitt Emilbesök och fixade korvstroganoff lagom till Tomas anlände. Han ska hjälpa Oo med deklarationen då det är försäljningen av Kondi som ska beräknas och redovisas. Ovärderlig hjälp!


(Far och son och en massa papper)


Nästa söndag är det också jobb på Gamla Ullevi, men då kommer jag inte att frysa! Jag tog på mig två combatpass för Martina då det ändå inte är fler matcher de söndagarna. För mig är nästa vaktjobb en torsdag i början på maj då de möter AIK, och vikarie för min combat är redan löst tack vare snälla Anna F.
Fyra combatklasser alltså nu under kommande två veckor med start imorgon.

Isabellas mössa är klar! Hon kanske ser lite skeptisk ut men tydligen föll den i god jord då vissa protester utbröt då den togs av. Tillbringade förmiddagen och ett tag efter lunch att färdigställa den eftersom vi skulle till Elin och Andreas, och sannerligen var det på tiden att den levererades! Själva "ansiktet" med ögonen tog längst tid och frustrationen blev stundom ganska stor när jag fick sprätta loss och sy om den svarta delen för femtioelfte gången i försöken att få den så jag blev nöjd. Ögonen på den förra Nyckelpigemössan blev ju så stirriga, men att virka mindre och sy fast snyggt var inte det lättaste. Lösningen blev att "brodera" pupillerna vilket renderade den ovala formen, men jag kom helt enkelt inte på något annat sätt. Ett par sådana där plastögon med rullande pupiller man kan köpa på Hobbex hade nog inte varit så dumt och hade säkert sett bättre ut, om de nu kunnat fästat ordentligt. Det är ju inte lika bra/lätt att fästa i virkat/stickat som i tyg.


(Oo smygfotade!)


Noels ettårskalas blev ju framflyttat men nu var det dags, så efter att ha tagit en cache med eftersökt travelbug (Mizaru) i Tynnered anlände vi till födelsedagsbarnet och hans stolta föräldrar. Där bjöds det på mumsig chili con carne och stooor tårta! Det var nästan så jag ångrade mina två matprotioner och var så nära att ta en sådan där "bara-för-att"-bit till! Kanske var tur jag inte gjorde det. Inte kul att må illa. Men åh vad gott!

Vi fick säga tack och hej ganska snabbt efter att ha överlämnat nycklepigemössan till en sjuk Isabell då vi skulle möta upp Oos föräldrar på det äldreboende som hans farmor bodde på. Vi fick bäddsoffan hon haft som vi antingen ställer i gästrummet eller uppe på loftet. Smidigt med takräcke och hemkörd med en gång.
Nu sitter vi så vid våra skärmar utan större energi att ta oss för något annat. Funderade ett tag på om vi skulle dra in till stan och bara sätta oss någonstans där de har creme brulee och titta på folk. Eller kanske dra på vadarstövlarna, pannlamporna och mörkercacha i dagvattenstunnlar. Men så svek energin och latmasken tog över. Jag är förresten sketastrött och skulle kunna tänka mig att hoppa i säng!

Imorgon möter IFK Älvsborg och jag ska jobba så det blir några timmar på Gamla Ullevi under dagen. Oo ska passa på att åka upp till Fristad och hjälpa Emil med verandabygge. Hans tjej väntar ju barn nu i maj och Josefs Helena väntar i November eller nåt. Det ruvas och kläcks åt både höger och vänster nu medan vi knappt lärt oss det där med ägglossning! iPhone hade massor av apps för det syftet så vi får väl se om det fungerar. Tänk om det var lika enkelt att faktiskt tillverka de små odjuren dessutom. Vi orkar ju inte ens ta en sväng in till stan för lite vanlig vertikal tango! Håhåjaja. Zzzzzz!

Var nära att jag kröp i säng innan klockan passerat halv tio. Tog mig i kragen och slog på bastun, poppade popcorn och frossade innan jag svettades. Nu närmar sig klockan elva och då är det kanske mer ok att gå och lägga sig denna fredagkväll? Kan inte fatta att jag för bara några år sedan ställde mig i en krogdörr till 05 på morgonen, fredag och lördag. Och så vanliga jobbet på det. Så många av mina vaktkollegor som fortfarande jobbar så mycket. Hur orkar de? Jag är en klenis, bara att inse.

Gónatt!

Mycket att göra. Jag känner mig effektiv, nyttig, behövd!
Men lika mycket som jag tycker om att göra rätt för mig på jobbet, lika skönt ska det bli att få gå på helg. Det är sol, det är fredag, Gulingen har en bug på rumpan och jag har nallat supergoda syltkakor som lämnades efter fredagsfikat!

Oo har nu också provat Citykliniken där Dave stack ett antal nålar i hans onda fossing. Nu ska han prova på innebandyn imorgon för att se om det fungerade, och inte mycket skulle kunna hindra honom från att få utlopp för sin innebandyabstinens nu! Har vi tur kanske han inte känner något i foten efteråt, alternativt imorgon, men träningsvärk, det lär han inte slippa undan!

Hur kan en journalist(?) skriva något så enfaldigt? Hade han varit en av dessa resenärer som suttit fast på en flygplats någonstans skulle jag inte förvånas av att se honom på en bild, buttert poserande omgiven av sina väskor med ett krav på att någon skulle ställas till svars. Den där skuldfrågan igen, ansvaret som måste kunna läggas någonstans. Jag skulle inte bli förvånad om någon skulle skrika upp om stämning mot...mot... flygplanstillverkarna som inte konstruerats för att klara vulkanaska? Eller nej, Island som innehar sådana hemska vulkaner! Det grumsas över affärsmöten som inte blir av, bröllopsfester man nu inte kan delta i, hemresa från turistorter som skjuts upp. Sicket gnäll! Är det inte vulkanaska så är det översvämning eller igenfrusna tågspår. Den dagen naturens krafter drabbar oss så att människoliv går åt som jordbävningskatastrofer, tsunamis och massiva jordskred som på  många andra platser i världen, då kan vi sitta och posera med ledsna miner i tidningen för deras skull! Men nej, vi kan nog förvrida det också till eget psykiskt lidande för allt elände. Deras fel att jag mår så dåligt, se hur ledset jag poserar buhu!

Undrade just varför det var sådant liv från köket, inte är det väl lunch redan??
Aha, fredagsfika. Antisociala Linda hukar djupare bakom sin skärm väl medveten om att hon hör till fåtalet som avsagt sig deltagande i den veckovisa tilldragelsen. Visst finns det bättre saker man kan göra av den tiden? :o)

Ett byte från sushin var på sin plats kände jag, så vi möttes på Oos jobb mitt i stan och käkade på Targaz, ett ställe vi provat en gång förut. En servitris som såg ut som sju sorger och åtta bedrövelser och maten tog denna gång ganska lång tid, men den var god och hade gärna varit lite mera. Känns bra och behövligt med ett riktigt mål mat innan man ska träna. Glömde min Welldricka på jobbet så jag körde hela passet utan vätska. Det gick riktigt bra ändå och jag erinrar mig att jag faktiskt aldrig egentligen druckit under träning förrän jag började som instruktör. Då blev det mer för för att fukta strupen av allt skrikande, men tror sedan det blev mer en vana. Däremot är det nog inte fel att fylla på under tiden ändå, framför allt när jag nu vant mig vid det, för iiik vad törstig jag var efteråt! Jag kunde inte hålla mig tills jag kom hem, utan klunkade Festis medan Gulingen sörplade påfylld 98-oktan.
Eftersom Oo skulle på GAIS-match efteråt och jag ändå skulle åt det hållet så skjutsade jag honom. På vägen passerade vi vårt nya pariserhjul som byggts upp i rasande fart.
Det såg ganska litet ut under tidigare skeden av byggandet, men nu när de pluttiga gondolerna kommit på plats såg det plötsligt större ut. Tycker ändå att de kunde fläskat till det lite mer när de nu ändå skulle smälla upp ett. Å andra sidan kunde pengarna säkert kunnat användas till något bättre.
Det är heta diskussioner kring vad detta hjul ska heta och massor av fyndiga förslag ramlar in till GP och radio:  Rena snurren, Hjulevi, GöteborgsVarvet och Götekorg för att nämna några. Folk är så fyndiga och jag hoppas de kan ta något av alla inkomna förslag istället för att betala någon konsult hundra-tusentals kronor för det uppdraget, så som de gjorde för Gamla Ullevi. Skulle inte förvåna mig det minsta dock.

Jag tror det är viktigt att ifrågasätta sig själv ibland, skärskåda sig med andra ögon än de egna, fria från egocentriska skygglappar. Allt med måtta naturligtvis, bara någon gång emellanåt, sådär på navelskådningsnivå. Det kan vara allt ifrån hur man uppfattas av sina medmänniskor till sin insats i arbetslivet, som vän, partner eller kollega. Skiver man en blogg som så otroligt många inklusive jag själv gör, tror jag det är superviktigt att ha klart för sig varför man skriver, i vilket syfte och vad det man skriver kan ha för innebörd. Det är så lätt att tycka en personlig blogg kan vara just, tja bara personlig. Det är ju bara mina egna tankar och tyckanden och jag får väl tycka vad jag vill. Eller?
Tyvärr är det ju inte riktigt så enkelt. Tycker man något finns det alltid andra som tycker likadant eller annorlunda. Och om jag inte är ute efter att just skapa debatt eller provocera, måste jag se till att formulera mig smidigt och korrekt. Det är inte alltid det lättaste. Det finns alltid utrymme för missförstånd, meningar som tolkas som man inte alls hade för avsikt, generaliseringar som tas personligt. Om man samtalar med varandra ansikte mot ansikte förstärks orden av de visuella uttryck vår kropp och vårt minspel utstrålar. Vi har dessutom rösten med betoning och uttal för att nyansera det vi säger. En och samma mening kan tolkas så olika.
Chatspråket tillämpar smileys för att påvisa sarkasm, skämt och illustrativa varianter för dessa nyanser, och jag har även själv blivit en flitig användare av den ovanan i mina inlägg. Jag kommer på mig själv att använda dom som förstärkare, ett förtydligande av det jag just skrivit, allt för att minimera risken för missuppfattning. Det kan vara för att ursäkta ett dåligt skämt eller betona att något faktiskt är ett skämt. Det värsta för mig vore att missuppfattas, att läsaren inte förstår vad jag menar, vad jag velat få fram.
Men vem skriver jag då för? För andra eller för mig själv?
En del hävdar att det till ens offentliga blogginlägg följer ett ansvar, ansvar för att innehållet inte är stötande, sårande, generaliserande och så vidare. Den som skriver ansvarar för att läsarna inte ska kunna missförstå eller trampas på tårna. Vill man skriva en sådan blogg får man nog hålla sig till bakrecept och grönsaksodling, men till och med där skulle nog somliga kunna ta illa upp och hävda att bloggaren vilseleder, luras och förvrider när denne skildrar hur just han eller hon gjort för att få sina stora fina gurkor.
Ansvar? Ska den som skriver ha ett ansvar? Kan författaren av en blogg som beskriver hur man tar livet av sig lastas för att en läsare faktiskt gör det? Ska Kissie ansvara för att osäkra tonårsflickor vill förstora brösten och läpparna? 
Yttrandefriheten tillåter oss att tycka och skriva väldigt fritt idag. Sedan kan alltid den etiska aspekten vägas in i hur och vad man faktiskt väljer att skriva. Skriver man i denna etiska heta zon anser jag att man får vara beredd på tyckanden, diskussioner och debatt, många gånger är det väl just det man är ute efter. Men ska man känna ansvar för de som missförstår, tar det personligt eller illa vid sig? Kan man inte förvänta sig att läsaren förstår att ett inlägg från en personlig blogg ger uttryck för just den enskilda personens tyckanden? Lika mycket som läsaren som tagit illa vid sig förväntar att bloggförfattaren ska visa respekt för de som denne skriver om, borde väl denna respekt också gälla åt andra hållet? Man kan ge uttryck för att man tycker och tänker annorlunda, men de personliga påhopp som har en förmåga att hagla är skrämmande att se! Egna tyckanden om ett fotbollslags prestationer och den kvinnliga författaren är en hora? (baraben.com) Vuxna människor som löper amok i forumsdiskussioner och kommentarsfält och så förfasas vi över mobbing i skolorna och ungdomarnas Internetanvändning?

Är det något man helt enkelt bara får räkna med när man skriver en offentlig blogg? Något man får tåla när man valt att uttrycka sin åsikt? Kommentarer, motargument och diskussion kan jag tycka man som offentlig bloggare får vara beredd på. Men någon skyldighet att svara tillbaka, förklara, försvara och utveckla eller liknande tycker jag inte man har, såvida ens inlägg faktiskt hade det som syfte.
Ur min egen bloggsynpunkt ser jag kommentarer, tyckanden och andras åsikter som en bonus, givande som det är när andra ger sin syn, eller bara visar att det man skrivit väckt tankar och egna funderingar hos läsaren. Nu är det så få så jag kan och vill ge respons på dom om jag känner för det. Men om de skulle vara så många att det blev ohanterligt. Är jag skyldig att svara då? Vad är egentligen syftet med min blogg?

* Personlig tillfredsställelse att skriva.

* En form av bekräftelse som den enkla kännedom att andra kan läsa gör skillnaden mot att skriva opublicerat.

* Glädjen av att kunna se tillbaka med några enkla musklick, där jag både kan se och läsa om de stora och små händelserna som annars lätt skulle försvinna ur minnesbanken.

* En känslomässig ventil för mig som anser mig ha lättare att uttrycka mig i skrift än i tal.

Om jag så skulle ifrågasätta min blogg är det den känslomässiga ventilen jag måste se till att kontrollera. Det är lätt att låta känslorna flyga iväg, och att skriva med enbart hjärta kan lätt leda till meningar man senare ångrar. Det är en svår balansgång, och ibland blir det ändå formuleringar som missuppfattas, budskap som jag misslyckas att framföra ordentligt eller information som inte känns riktigt bra att ha där nu i efterhand. Jag går dock inte tillbaka och ändrar. Jag stod för det jag skrev just då, och då måste jag kunna stå för det idag hur missuppfattat eller felaktigt jag än formulerade mig. Svårigheten ligger i att jag gärna vill bibehålla det spontana skrivandet och inte redigera eller ändra för mycket. Ett inlägg tar därför oftast bara några minuter att skriva. Sedan är jag också medveten om att åsikter och tankar jag haft en gång mycket väl kan förändras, vilket också är en del av poängen. Att kunna gå tillbaka, skratta, gräma sig och kanske skämmas för något man skrivit som kändes relevant och riktigt just då men inte längre, visar på en förändring, en utveckling vilket förhoppningvis är åt det positiva hållet. Att se tillbaka till ens dåtida tankar och handlingar kan också vara behjälpligt för nya reflektioner och amatörmässiga självanalyser som kanske kan bidra till ett bättre jag. Vem vet? Jag kanske ändrar mål och syfte med denna blogg under resans gång så allt jag nu skriver här blir orelevant.

Jag har också märkt en svårighet i vilken form jag ska skriva. Målet är mig själv, men det är lätt att man kommer in i ett skrivande till andra än sig själv, på så sätt att man börjat antyda en form av öppen dialog till andra som läser, exempelvis med öppna frågor. De kommer spontant, känns ofta naturligt när man ju vet att läsare finns där, samtidigt som det känns en smula inbilskt att förvänta sig läsare och respons. Eller så kommer de egna tankarna formulerade till tangentbordet i sådan form att läsaren blir ett anonymt bollplank som man inte förväntar sig något av, men vilkens blotta existens underlättar skrivandet.
Om någon skulle fråga mig vad jag skriver om så skulle jag bli svaret skyldig. Vad är det egentligen? En massa dravel, mina tankar tyckanden och göranden tillsammans med en massa bilder som väl inte tillför någon annan något än just mig själv. Och det är ju liksom det som är meningen med min blogg. Just nu i varje fall.

Visst är det söt logga de har? Dök in för lite torrfoderinköp innan passet igår. Stod en stund och frestades vid en annan sådan där drickfontän för katter. Den andra jag köpte slemmade ju igen trots idog rengöring så vattnet inte alls rann ut sådär jämt och fint över kupolen som det var meningen. Denna andra såg lite bättre ut men jag motstod ändå frestelsen. Det tyckte jag var duktigt! Hehe, notera Gulingen i dörrarna. Jag svängde upp framför när jag skulle åka, drog ned rutan och fotade. Undrar om någon såg och undrade vad jag höll på med.
Till passet blev det nio stycken, och vi fyller upp vår lilla sal ganska bra nu! Men det är stört omöjligt att det går in 25 som bokningen anger! Femton på sin höjd känns realistiskt för ett kvalitativt pass för deltagarna. Salens planlösning med vinklarna gör att utrymmet begränsas rejält, men jag kan tänka mig att de gick på rena kvadratmeter när de satte det tänkta deltagarantalet. Eller nåt.
Vi svettades och kämpade i solen och drömde oss iväg till en solig strand under stretchen. Denna stretch är riktigt bra för den ger rätt bra med tid till varje rörelse då det annars varit ganska snabba byten.
Kolla rumpan på min Guling! Jepps, hela min Guling är nu en Travelbug! Under symbolen är en kod som man anger på geocachingens "bug-sida" där man anger var man sett den. Att jag tagit bort regnumret beror på att vi funderar på en mysterycache där man för att få slutkoordinaterna måste hitta travelbugen, dvs Gulingen och använda dess regnummer! :o) Vi vet dock inte riktigt hur en sådan cache skulle läggas upp ännu, men vi funderar!
Oo ska På GAIS-match ikväll medan jag kör med Kålleredsdeltagarna. 35 bokade så det är lite skillnad jämfört med Sisjön!

Se Gulingens lilla rumpa sticka fram bland Volvisarna! Den är så fin att jag nästan blir fuktig i ögonvrån! :o)
Ännu en strålande dag med solsken, vilket borgar för en varm liten sal till combatpasset ikväll! Undrar hur mycket vitlök jag stinker idag? Igår blev det nämligen grillpremiär med vitlöksbröd och vitlöksmarinerad fläskfilé med diverse tillbehör, inklusive vitlöks-marinerade färska champinjoner! Mmmums!
Det avnjöts på insidan dock, för innan allt var färdigt hade solen hunnit försvinna bakom knuten och kylan tränga sig på ordentligt. Dessutom har vi inga utemöbler ännu heller så det sprollade ju egentligen ingen roll.
Barn fashineras av djur, till Maja och Fias icke-förtjusning. Dock har de inga större problem att gå undan när en förtjust Noel försöker stylta eller krypa efter. Tråkiga katter! :o)
Oo tycker de kan offra sig lite och bjuder på lite klappning från famnen, och den greppvänliga svansen var ju oemotståndlig för famlande småhänder! :o)
Eftersom Noel nu också kommit in på Nyckelpigans dagis kanske ännu en nyckelpigemössa kan vara på sin plats? Jag måste bara få färdigt Isabellas först! Med denna takt kanske de får dom lagom till 15-årsdagen.
Lönesamtalet gick rätt bra tror jag. Inga superpåslag att hoppas på, men jag fick nog fram det jag ville i varje fall med vad jag tyckte bra respons.


(Kisse!)





Hos Citykliniken gick Dave ett steg till i behandlingen av min svanskota och kopplade ström till akupunktur-nålarna! Obeskrivbar känsla som jag närmast kunde definiera som vibrerande konstigt obehaglig med småsmärtande tryck varje gång han ökade strömstyrkan en aning. Från en milliampere växelström fick musklerna krampa, och när de "vant sig" ökades styrkan tills jag var uppe i sju mA. Efteråt var hela svansen bortdomnad, vilket verkade vara meningen, och så ett värmeplåster som avslutning som fortfarande bränner rejält där bak, dock på ett skönt sätt. Skulle jag ställa mig i en varm dusch bränner det dock på ett mindre skönt sätt!
Dave tycker jag är en mes som ligger och ylar under hans ömma (NOT) behandlingar. Han hävdar att han bara använder så där korta nålar! Sure.
Tycker det är lite läskigt med akupunkturnålar som körs in i kroppen och svettades så pappers-skyddet nästan upplöstes, men om det funkar så är ingen gladare än jag. Frågan är bara hur många omgångar som behövs egentligen. Oo ska gå dit och få lite nålar i foten för att se om det kan hjälpa hans hälproblem. Ska bli lite intressant att se hur det går.




(Ajajajaj, men göttgöttgött!)

... att inte ge upp tron på den goda människan. Man vaknar till morgon-nyheterna där någon fastighets-höjdare i Stockholms kommun fakurafifflat och fått avsked. Bra tänker man. Blev han polisanmäld? Nej. Fick han avgångsvederlag? Jarå, sisådär två miljoner svenska skattekronor! Sedan inslag om det hundratalet män som går fria efter att ha utnyttjat en fjortonårig förståndshandikappad flicka. De två tjejer som skjutsat runt henne till kunderna och tagit betalt döms till skyddstillsyn och ungdomsvård!? Undrar om den 14-åriga flickan får någon vård? Nästa inslag om kaniner som bränns levande och slits itu av en hetsad kamphund.
Nej fy f-n det förekommer hela tiden, och bara en bråkdel som lyfts fram i medierna. Är det konstigt att man förvandlas till en cyniker som slutar förvånas? Inte bara över människors utstuderade ondska eller girighet, utan även över det lama rättssystemet med sina mesiga straff. Inga ord räcker till för det förakt och ... äckel jag känner!!

Oo tycker inte om att läsa eller höra om sådana här saker då det bara är frusterande och meningslöst, för det är ju redan gjort och ingenting vi kan göra något åt. Själv finner jag någon form av självplågande uppfyllan i att ta del av dessa hemskheter, som en form av bekräftelse av offren. De har ju ingen aning om, eller kanske ens bryr sig om det medlidande eller vrede jag känner för deras skull, men genom att låta mig själv ta del av det så blundar jag inte för verkligheten. Så här ser det ut i världen idag. Det är inga unika händelser eller brott, och de är många gånger utförda av människor som är vilka som helst, människor som på sitt eget snedvridna sätt rättfärdigar sina handlingar. Vanliga familjefäder som sätter på en mindreårig flicka i ett baksäte, grannen intill som slår ihjäl sin hustru inför barnen eller mödrar som säljer sina döttrar till kåta svenssonmän. Det kanske är meningslöst att bry sig, tillåta sig att känna för och emot dessa offer och deras utövare, men jag kan inte låta bli.

Tycker det är lite kul att se nu när jag flyttat runt lite i området. När vi satt nere vid fabriken var det en brokig samling bilmärken på den stora parkeringen. Här uppe vid huvudkontoret, och borta vid inköp är det sprollans nya fina Volvisar som fyller parkeringsrutorna. Raden där jag hittade en plats: Volvo V70, Volvo V50, Volvo C30, Volvo V70, Volvo XC90, GULING, Volvo C70, Volvo V70 Cross Country.
XC90:n sneglade lite nedlåtande på Gulingen där den klämde sig in, men dess stolta ägarinna tyckte den passade väl in där!
Dock skulle hon inte säga nej tack till en XC60! Gul förstås, och mindre fläskiga fälgar än den här intill. ;o)

(Guuul ska den vá!)

En nöjd Oo efter GAIS-seger med 2-0 mot ÖSK, men knappast lika nöjd som undertecknad efter dagens combatpass. Det var faktiskt fler killar än tjejer, tre mot två! :o) Fick frågan om jag ska köra hela sommaren vilket jag faktiskt inte har en aning om ännu. Har svårt att tänka mig att de låter båda passen ligga kvar, men ett i veckan känns troligt. Det är ju inte så många deltagare men jag hoppas ändå att de låter passet ligga kvar! Jag har nu börjat pusha dom mera allt eftersom de kommer in i koreografin och tekniken. Kul!


Prima middag i form av  varma mackor! Innehåll: Falukorv, grevé mjukost och ketchup.
Lönesamtalet jag skulle haft förra veckan blev framflyttat till imorgon. Tjoho. Sedan ska jag massakreras hos naprapaten vilket ska bli gött. I varje fall efteråt!





(Namnam!)

Hungrig som en varg!
Lätt huvudvärk sedan igår kväll.
MEN!

* Det är sol ute!

* Jag ska ha mitt goa lilla combatgäng i Sisjön snart!

* Jag har fått tummen ur och gått med i ett fackförbund igen, a-kassan har alltid puttrat på.

* Jag har löst ett ärende med prio "Urgent" åt tacksam inköpare.

* Autgirot med Bredbandsbolaget är äntligen löst! Tack Nordea-Martin!

* Jag har världens finaste man, min Oo!

"Always look on the bright side of life!"

Den första fråga som dyker upp i mitt huvud är ofrånkomligen:
Alla de kollegor som då saknar behörighet, vem sätter då betyg på deras elever? Ska en behörig göra detta för dennes räkning? Betygssättning av en elev som de kanske inte ens mött i en klassrumssituation? Det kunde vara nog svårt att hålla ett konstruktivt utvecklingssamtal med en mentorselev man faktiskt aldrig undervisade i! Det blev innantilläsning av de undervisande lärarnas omdömen, för vad annars kunde man göra, fabulera utifrån det intryck man fått av möten i korridoren? Att sedan sätta ett betyg i exempelvis matematik utifrån sådana kriterer känns långt ifrån förenligt med den rättvisa och korrekta bedömning en elev har rätt till.
Tanken är god med lärarlegitimation, gudarna ska veta att statusen behöver höjas. Dock ser jag hellre att lönen gör det, men det kanske kan följa med på kuppen? Men man kommer inte ifrån det faktum att det, liksom i alla andra yrken finns behöriga som är mindre lämpliga att undervisa, och obehöriga som fyller sin roll mer än någon med examensbeviset i CV:n. Detta är ett faktum ingen yrkesgrupp kommer ifrån, men liksom en kurator, Försäkringskassehandläggare eller ordningsvakt kan ett oprofessionellt bemötande göra så mycket större åverkan för den enskilda individen, och jag tror inte att en lärarlegitimation minskar risken för detta. Förvisso kanske risken inte ökar heller och sannerligen behövs någon åtgärd för att lärarnas roll ska stärkas. Om legitimationen är ett steg i den riktningen är det bra, och det är ju bättre än inget?

Det syns inte, men känns! Två gånger 40 minuter plus före, mellan och efter vänd åt ett och samma håll med solen gassande medför en viss känsla av enkelstekt ägg! Inte blev det bättre av att en isande kall vind drog genom gången från utsidan och in i arenan där man stod. Femtio procent gassande sol och femtio procent isvind. Summa summarum, stelfrusen Linda med halvstekt ansikte! Om det var det enda målet i början av matchen eller solen utan snålblåst där de stod på läktarna, men tröjorna åkte av hos somliga. Inte fattar jag grejen med fotboll, manlig supporter och bar överkropp, men av någon anledning åker tröjorna av ju bättre det går. Varför? Jag frågar Oo:
"-För de hoppas att de kvinnliga supportrarna ska ta efter?" Ahaaa.

Ett-ett blev det visst och sura, arga, irriterade och besvikna IFK:are lämnade arenan. Fotbollsanalfabet som jag är förstod jag inte riktigt. De förlorade ju inte eller? :o)
Snälle Oo hade tvättat Gulingen på både dess in- och utsida, så den solbrända gulingen satte sig i sin gula jobbtröja i den solvarma rena Gulingen och åkte hemåt via thairestaurangen. Det blev enkel middag idag! En lång bastu senare och jag sitter genomvarm och pömsig framför skärmen.

Vart tog denna helgen vägen? Imorgon är det måndag igen. Combat på kvällen, Citykliniken på tisdag, combat på onsdag och torsdag, ledig fredag och lördag (vad jag vet) och ny IFK-match på söndag.

(Påskmust e gott!)

Har förresten pratat med Rose-Maries testamentsexekutor om lägenheten i Portugal. Vi fick utrett en del frågor vilket känns bra, och hon fick även med sig lite frågor till den irländske advokaten. Nu känns det som vi kommit igång litegrann i varje fall!

Vaknar med solen strålande in genom fönstren! Härligt! Glömde såklart kameran till jobbet på Möllan, men det blev bra med folk och Casanovas var riktigt bra. Bland annat en låt de gjorde gillar jag skarpt, så nu går den om och om igen medan jag skriver :o) Jag blir så grymt sugen på att bugga när jag hör den, åh vad längesedan det var nu! Att jag träffade på några gamla dans"partners" gjorde inte suget mindre precis! Undrar om man skulle kunna få med Oo på en buggkurs? Själv har jag väl glömt bort hur man gjorde, så längesedan som det var. Träffade också ett par som gått på mina combatpass, men oj vad svårt jag hade att placera dom när jag nu träffade dom där! Jag har verkligen skitsvårt med ansikten och deras sammanhang ibland.

Idag blev det lite ärenden i Bäckebol innan vi startade upp gps:en och gav oss ut på jakt! Hisingen blev det idag och hela 28 stycken loggade innan vi gav upp för mörker och kyla! Bilder från dagen. Kan ni se var Gulingen är? :o)

Ramberget bjuder verkligen på makalös utsikt över hela Göteborg! Där fick också Oo låta de små grå jobba för att lösa sodukos i de mysterycacher som fanns där, men även några vanliga fanns där för oss att snoka fram. I skogarna vid Arendal var det bitvis blött, lerigt, otroligt taggiga buskar och så promenadovänligt som bara ett kalhygge kan vara! Men vem kunde tro att det fanns hällristningar där, några vi aldrig skulle fått se eller höra talas om om det inte varit för cachingen!?
Diskret ska man vara vilket inte alltid är det lättaste. Vårt klättrande på varandras ryggar och Oos utflykt på ett tak gick dock inte obemärkt förbi, men jag hade en ypperlig förklaring redo om någon skulle ha undrat!
En varm dusch, lite ärtsoppa och ett inlägg senare och jag börjar känna mig riktigt pömsig. Imorgon är det IFK-match där jag ska kränga på mig min kycklinggula jacka igen. Känns lite segt men med tanke på att vi förbrukade det jag tjänade igår med råge idag, är det kanske bra att jag står där några timmar! Brommapojkarna är visserligen ett Stockholmslag, men det lär bli ganska lugnt.

Jag älskade mitt Lego! Jag har fortfarande kvar mitt Lego! I en kartong uppe på vinden ligger alla dessa små plastbitar i form av rätblock och kuber i olika storlek och färg och jag har bara inte hjärta att slänga dom! Så många gånger man byggde upp landskapet intill ribbstolen, gjorde linbanor och tja, byggde! Jag fick en brandstation, den gula borgen, verkstad, rymdskepp och ambulanscentral. Jag hade antagligen lika bra tålamod på den tiden när det gällde sådana saker, men skyller på att jag nog var för liten, för min syster fick oftast bygga ihop dom. Sedan demolerade man och gjorde egna verk vilket var roligare. Klart det är fler pojkar än flickor som leker med de danska plastbitarna idag. Nu är de gula gubbarna inte längre bara gula gubbar! På sin höjd kunde man i någon deluxvariant byta hår på gubben när jag var barn och tack vare brandstationen och verkstaden kunde man byta "kläder" till en röd överdel och blå underdel, wow vad läckert det blev! Riddarna hade en "rustning" ett svärd man tryckte i den bågformade handen och en liten hjälm med visir. De där hjälmarna var så fräcka, de hade ju ett visir som kunde fällas ned! Men alla attributen till trots så var de lika möjliga att könsbestämma som ett par stenar på stranden! Nu är det Star Wars, Prince of Persia och Indiana Jones med skäggstubb och gäller. Legoprodukterna är mer eller mindre färdiga byggsatser där varje bit är skräddarsydd för sin del i modellen och det enda Lego-lika man kan se är de enstaka karaktäristiska cylinerformade upphöjningarna som utgör grunden i möjligheten att bygga på egen hand. Nu är det inte rätblock i en salig röra fritt tillgängligt för ett barns fantasi att frossa i! Marknadsföringen riktas stenhårt mot pojkarna, varför måste den riktas åt något håll överhuvudtaget? Varför kunde Lego inte bara få förbli så där härligt neutralt som det en gång var, med de små gula gubbarna utan femtioelva attribut och oidentifierbara bitar som kunde bli vad som helst? Tack och log att jag har kvar min kartong uppe på vinden!

Orka koka grönsaker eller hacka frukt att dränka i grädde varenda dag!!!?? Jag tar detta ungefär lika allvarligt som chipslarmet vad-det-nu-var och alla andra femtioelva rapporter som visar att det eller det är dödligt farligt. Herregud, skulle man försöka leva efter alla rekommendationer skulle man ju inte l-e-v-a!

Hann bara en snabb översikt av Elfautbudet då jag fått för mig att Hornbach var K-rauta och fick en extra sväng på Hisingen! Eftersom jag skulle ha pass och inte ville ladda med nån korv eller annat slafsigt, prioriterade vi käk på vårt vanliga sushiställe! Tror nog jag börjar bli lite less nu ändå, men det är ju så enkelt.
Betydligt piggare i kroppen denna gång och bland deltagarna var det en mamma som tagit med sina två söner för att prova på. En var omkring 13 år och otroligt duktig! Första gången och hängde med i allting med en gång med riktigt bra teknik också! Shit vad impad jag blev och hoppas han tyckte det var roligt! Jag börjar tycka låt fem är ganska ok också, i varje fall i Kålleredssalen som är så pass stor att vi kan ruscha så som det är tänkt. I Sisjön är det meningslöst då vi skulle hinna tre steg innan vi var klistrade mot speglarna.

I receptionen har söte Lasse fått en given plats! Han samlar på 50-öringarna som  slutar gälla i september. Gullig va? I bakgrunden är goa Jenny som har femtioelva järn i elden! Hon inte bara kör för cykel- core- och pumpdeltagare (jag vet, tre koreografier att hålla reda på!?) hon är dessutom grym sångerska och showartist! Gå och lyssna på henne på klubb Mirage imorgon på Karisma!
Jisses, det var verkligen länge-sedan jag var ute och klubbade! När stod jag senast på ett dansgolv i blinkande stroboskopljus och spotlights? Uppe vid Lake Tahoe tillsammans med Rachael tror jag och det var ju snart ett år sedan! Ujuj!
Apropå stroboskop så minns jag Mattias som hade en egen liten ministrob. Jag hade ett jättestort eget rum på nedervåningen när jag gick gymnasiet, så vi släckte ned, vred upp stereon, körde igång stroben och så röjde vi! Peder och Magnus var också med och så vi svettades! Ingen tidsgräns på stroboskopet där inte utan låt efter låt körde vi så fönsterrutorna skallrade! Naturligtvis fick mamma reda på det då grannen gått ut och rapporterat om den höga musiken och blinkande ljuset. Så var det slut med "rejvet" som hon uttryckte det.
Nåväl, trött och nöjd kör jag hemåt. Vid Björsared ringer Oo och undrar hur långt jag kommit. Och helt plötsligt har jag åkt hem, plockat upp Oo och är i 130 knyck på väg in mot stan igen! FTF (first-to-find)-jakt på en cache som precis släppts vid GP-huset! Vi kommer på två hjul genom rondellen bara för att se två bilar slarvigt parkerade på trottoaren i det mörka industriområdet. Vi är inte först, vi är fyra! Helt otroligt, den hade precis släppts när han ringde och femton minuter senare är den loggad! Eftersom de andra var där samtidigt loggades dom som FTF, så vi kunde bli STF (second-to-find), men det var klen tröst för Oo som störtat ur sängen.
Själv hade jag mer ångest för alla paddor som nu börjar komma upp på vår väg ner mot huset! Hur roligt är det att köra på en sån? Eller fem? Eller trampa på en då de sitter på gången upp till dörren också och inte är precis lätta att se i dunklet och gruset! De är ju ganska söta, men inte under skosulan!

Oo skickade mig en mysterycache som han hade löst. Jag körde fast direkt i mupp- och fraggelträsket och inte blev det bättre när Oo skulle blanda in könsroller för att förklara.
"-Du är en fraggel och kan bara få en mupp! För att få en fraggel behöver du mig, en mupp!" Jag skrattade så jag grät, och ju mer han försökte utveckla desto värre blev det!
Till slut föll poletten ned i varje fall, men kunde jag lösa den ändå? Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!
Någon annan som orkar?

Onsdagsmys i sängen. Oo löser en soduko som jag gick bet på. Tre stycken mysterycacher kräver lösning av tre sodukos för koordinaterna, och de är indelade på "medium", "hard" och "very hard". Jag tänkte att jag skulle kunna fixa "medium" men icke. Sedan låg Oo och knopplade en stund och så tjipp tjopp var den löst! Suck.
Både jag och Oo hade totalt glömt bort att sotaren skulle komma idag! Som tur var har grannen en nyckel så han kunde släppa in honom, och stegen stod lämpligt kvar utanför entrén sedan Oo ställt om vår jätteklocka i köket.
Det kanske blir lite dyr shopping idag, Elfasystem för att fixa hallgarderoben vilket sannerligen behövs. Oo tyckte han kunde pyssla med det medan jag jobbar på söndag, och jag säger inte nej tack till det!

Phu! Det var lite segt i kroppen idag! Redan i låt tre tyckte axlarna det var lite väl jobbigt, men det var bara att bita ihop och pressa hårdare. Åtta grymma deltagare idag, och de börjar verkligen greppa nya koreografin nu, bättre och bättre för varje gång! Imorgon är det Kållered som gäller och förhoppningsvis är kroppen lite piggare då. Men så ska jag försöka att inte ladda med en cheesburgare heller...

Väl hemma väntade Oo med middag som avnjöts framför "Draknästet". Jag är så imponerad av dessa drivna människor som kommer på och tror på sina braiga (och mindre bra) idéer! Varför kommer inte jag på sådana snillrika saker som jag kan tjäna massor av stålar på? Jag är nog helt enkelt för mesig och skulle bara ursäkta min produkt. Eller så har jag inte hittat något jag tror tillräckligt mycket på. Inte för att jag hittat på särskilt mycket för den delen. Heh.
Fick ett mms från Anders. Han har köpt gps nu, en Garmin Oregon 450t, snäppet över vår! Nu gäller det för oss att cacha på så de inte springer ikapp oss! Vi har beställt var sin travelbug att fästa på våra bilar! Jepps, Gulingen ska bli en travelbug! Man loggar den genom att dokumentera var man sett den och man måste ju ha dess kod för att kunna logga! Hohoho!
Känns riktigt bra i ryggen faktiskt, så nu är det "bara" svanskotan som bråkar som vanligt.

Ännu ett par tvingas isär på grund av regler och ekonomi i kommunen. Jag och Oo har varit gifta ett knappt år och jag saknar honom så fort vi är isär (ja, jag är riktigt "needy"!). Vid de tillfällen vi sovit på skilda håll har det bara känts så fel, så tomt, men ändock överkomligt eftersom man visste att han eller jag skulle vara hemma igen om en eller två dagar. Jag bara utgår ifrån att vi ska bli gamla och skruttiga tillsammans, skratta åt varandras glappande löständer och kappköra våra rullatorer mellan cacherna. En del påstår att man kan dö av brustet hjärta, och skulle jag tvingas ifrån min Oo när det faktiskt är upploppet på våra liv tillsammans, skulle mitt gammeltantshjärta brista i tusen bitar och ge upp på fläcken!
Är det en mänsklig rättighet för par att få bo ihop? Hur långt ska skattepengarna sträcka sig? Jag må vara kritiskt till var en hel del av mina skattepengar hamnar, men jag tror inte jag är ensam om att hellre låta mina pengar gå till äldrevården än till exempel kungafamiljens lyxliv. Skulle någon skilja på Vickan och Danne när de blir skruttiga? Eller vår nuvarande vad-han-nu-heter och hans Silvia? Nej naturligtvis inte, det är ju skillnad på folk och folk! Det finns värre problem i samhället ja än par som inte får leva livet ut tillsammans, men ibland måste man väl se till de enskilda individerna och inte bara det stora hela? Eller åtmindstone lämna utrymme för lite flexibilitet? Är det verkligen så svårt?

Det var knappt jag märkte att Maja stod och kämpade för att komma in under täcket inatt, jag sov så gott! Och när jag vaknade, ingenting i ryggen! Jepps, den nya madrassen levererades igår, bytte från medium till fast, men kan det verkligen göra sådan skillnad på en enda natt? Jag vågar knappt tro det! Visst, lite stel är jag nog, men att kunna djupandas utan att det hugger till, vrida och sträcka på sig utan smärta? Tjohoo, jag är pånyttfödd!
Stressade som en galning igår för att inhandla en sista-minuten present till min Oo. Jag brukar inte ha några större problem att stå i bilköer, men när jag har bråttom kan jag omväxlande ånga av frustration och resignerat finna mig i mitt snigel-öde. Jag snigel- kontra kofångarsniffade ned till Kållered och "Tajtlajn" (fräsigt namn va?) där jag kollat upp utbudet av vadarstövlar! Här nere(?) verkar de dock kallas för "vadare" och inte vadarstövlar? Oo själv kom ju med det eminenta önskemålet typ på vägen upp till Stockholm! Hur lätt var det att fixa sådana till igår? Trodde jag skulle krevera av stress när jag visste att Oo och Stefan väntade hemma där middag och efterrätt skulle fixas, och mobilen hade jag förstås glömt hemma! Inte för att jag kunde ringa och säga varför jag blev sen, men man kan ju alltid flytta trafikincidenten till Norrleden istället.
Nu när snön är borta kan ju Stefan komma på besök igen, och dagen till ära fick han tycka till om middagsvalet. Vad skulle man få fixa till direkt efter jobbet? Inbakad oxfilé deluxe med gratinerade vaktelägg? Champagneflamberad havssköldpadda med kinesisk rosenknoppssallad?
Nej, tacos! Ära ske pris för okomplicerade middagsgäster! Oo hade nästan hunnit förbereda allt när jag snubblade in genom dörren och överräckte mina två vackert inslagna presenter, den ena i en Bauhauskasse och den andra i sin bruna orginalkartong. Tur att min Oo inte bryr sig om sådant och fokuserar på innehållet! Nu är han rustad för att jaga cacher djupt inne i dagvattenstunnlar!
Gudomligt gott med tacos och så dubbla efterrätter: Tårta till mig och Stefan och äppelpaj till födelsedagsbarnet! Öppningsknappen på micron pajade och våra tacobröd såg ut att gå en intorkande långsam förtviningsdöd till mötes, men efter att Oo plockat av fronten och opererat isär öppningsmekanismen kunde bröden räddas. Nu återstår att se vad som krävs för att få en fungerande micro igen.
Jag slutar aldrig fashineras av Stefans bil och är så imponerad av vad man kan göra idag med teknikens hjälp! En flitig besökare på Möllan har en modifierad Saab där bakluckan öppnas och en arm sträcks ut ända fram till honom vid förarplatsen där han då antingen lämnar eller hämtar rullstolen innan den kan åka tillbaka in i bagaget och luckan stängs. Så himla fräckt, och tänk att kunna utveckla och tillverka sådana hjälpmedel! Bara en sådan sak som att aktivera/avaktivera blinkers med hjälp av nackstödet! Nej, det behöver inte vara kilometerhöga byggnader eller gigantiska fartyg för imponerande ingenjörskonst!

Ikväll är det combat i Sisjön som gäller, imorgon Kållered. Vaktjobb på Möllan på fredag och vaktjobb på Gamla Ullevi på söndag. Javisst, och så lönesamtal på fredag också, jippi.

Dimmig morgon. Ungefär lika dimmigt verkade det vara i min hjärna. Trots upprepade på-minnelser dagen innan, glömde jag gratta min Oo!! När han fått pika mig ungefär en halvtimme föll poletten ner. Fy vad jag skäms och jag är så besviken på mig själv att jag kunde gråta! Tack vare mitt begränsade utbud av familj och vänner har jag inte många födelsedagar att hålla reda på, men vad hjälper det? Jag glömmer dom ändå, men den som betyder mest av allt, den som alltid kommit ihåg mig, kramat och sjungit i mitt öra i sängvärmen på morgonen, som alltid gett mig minnesvärda födelsedagar och överraskningar, han glömmer jag bort! Det är så jäkla dåligt och om rollerna varit omvända, hade jag sjunkit ned i sårad tystnad resten av dagen.
Fy mig! :o(

Tårta e gott! Vi var ju hemma så sent igår att jag totalt glömde bort att göra den då som jag ju tänkt. Den blir ju godast när den fått safta till sig en stund, men efter att ha gjort den så fort jag klev upp imorse så blev den helt ok ändå. Följde Annas råd och provade kiwi uppå vilket inte alls var dumt! Jag har dock aldrig sett en så blekgrön kiwi förut, men den smakade bra i alla fall. Oo hade letat fram recept på nya rätter till middagen (som jag godkände), vilka inte alls var dumma! En röra med renkött och löjrom (200 spänn för 100 gram!) från Feskekôrka till förrätt och kyckling med potatisgratäng till varmrätt.
Kycklingen var lite speciell dock då såsen hade en rätt speciell ingrediens. Just det, påskmust! Det blev riktigt gott faktiskt, men vet inte om musten märktes särskilt mycket, trots den ansenliga mängden. Lite kul ändå och praktiskt taget omöjligt att gissa för de som smakar.
Oo uppvaktades i förskott av sina föräldrar och mormor, och vi uppvaktade Tomas i efterskott. Jag hade fixat en rejäl laddning av Bräutigams marsipan och marme-ladgodis som han gillar.

Imorgon fyller min Oo hela 34 år! Trettiofyra? Himmel å pannkaka! När man gick i mellanstadiet tyckte man att alla över 18 var gamla. Vuxna! Så blev man 18 själv och tyckte man visste allt. Sedan blev man 30 och insåg att man som 18-åring inte visste ett jota. Snart är vi närmare 40 och undrar om vissa människor man ser på krogen ens är byxmyndiga. Ack ja!


(Ett snart 34-årigt barn med sin ständigt 25-åriga (och mycket tålmodiga) fru)



Diskmaskinen går och värmejusens sken är avslappnande. Imorgon är det arbetsdag igen. Klockan nio är den "Legally blonde", den blir bra att somna till.
Nu ska den här 33 25-åringen titta till sina grödor i Farmville innan locket slås igen.

Tar en paus i middagsförberedelserna och berättar om vår påskhelg i Stockholm. Efter att ha bunkrat mat, vatten och kattsand, packade vi oss in i Gulingen och styrde mot huvudstaden. Det har gått lite trögt på sistone med högläsningen för Oo, men bilåkning passar rätt bra, förutom att rösten blir trött fortare då man får läsa för att överrösta billjuden. Oo gillar Harry Potterböckerna lika mycket som mig, så det är kul att läsa dom för honom!




Det blev bara tre caher på vägen, varav en vid Brahehus där vi också stannade för lunch.
Härlig utsikt ut mot Vättern och Visingsö! Vägen mellan Jönköping/Huskvarna och Gränna är så vacker där den slingrar sig längs Vättern och vi hade tur att ha klart väder då!
En annan cache loggades snabbt intill den dånande E4:an. Så många gånger man åkt förbi utan att veta om den väl synliga cachen där! Men så är det också en del av tjusningen med geocachingen, att de finns överallt där man minst anar, och att alla icke cachare är helt ovetande om deras existens!
Att man dessutom hamnar på små fina platser är en annan bonus, som strax innan Stockholm där Botvids källa hyste en cache. Ur botten strömmade järnhaltigt vatten med sådan hastighet att det syntes tydligt, rätt upp ur bottnen! Hur fräckt som helst!
Men ännu fräckare är att vi nu också introducerat Nina och Anders i geocachingen! De blev riktigt bitna, vilket är jättekul! Det blev en liten sväng på fredagskvällen där vi efter en del letande fann en, men misslyckades på den andra. De registerade sig på lördagen, och på söndagen loggade vi hela fjorton stycken tillsammans innan vi åkte hem! Det blev en rejäl promenad i solen med lunch i Sundbyberg.

(Anders har navigerat och funnit sin första cache!)










Aron och Otto var med hela tiden och snacka om snälla ungar! Vi var ju ute rätt många timmar ändå, och förutom lite kinkighet när hungern blev påtaglig, gick det hur bra som helst. Tyckte det såg så himla komiskt ut när Nina fattade Otto som en påse potatis! Hahaha! Men ett handtag bakpå overallerna kanske inte vore så dum idé? Det verkar ju onekligen användbart! Och kolla minen på Otto, så förnöjd och gullig!

Förutom caching blev det också gokart på lördagen. Tillsammans med deras vänner Per, Helena och Jon svettades vi på Svergies längsta inomhusbana i Hammarbystrand. Jag har ju bara kört kart en eller två gånger för evigheter sedan, och det var riktigt skoj! Hela anläggningen hade vi desutom för oss själva, förtom sista omgången då ägarens 12-årige son eller nåt körde ut bland oss och visade hur det skulle gå till!

Jag är så nöjd att jag kom på en varvtid under 40 sekunder, medan pojkarna tävlade omkring 37-sekunders strecket. Trött i underarmarna blev man i varje fall, men även i vaderna!(?)
Efteråt blev det påsklunch ute i solen för hela sällskapet. Varmt och gött!

Nu hinner jag dock inte skriva mer! Middagsförberedelserna måste återupptas och tvätten hängas upp.

Sitter på Ninas lilla laptop i deras kök och skriver. Barnen håller på att läggas och Oo sitter intill på sin laptop. Tre cacher togs på vägen hit, och en har loggats under en liten kvällspromenad med Stockholmsfamiljen. God mat, hallonpaj och glass och jag är redo för sängen! Imorgon blir det gocart på Hammarby sjöstrand och kanske några fler cacher. Godmor har mutat sin gudson med present trots varken födelsedag eller julafton och mamma ska få sina födelsedagspresenter i förskott. Eller kanske imorgon. Får se.

Klockan är halv nio, Skärtorsdag och första april. Lediga imorgon och jag har gått och lagt mig! Skulle kunna packa inför helgen, skulle behöva dammsuga, men istället ligger jag här efter att bara micrat middag och slappnat av i ett renstädat kök. Oo har jagat cacher efter jobbet, men även hunnit röja lite här hemma. Antikrundan går på tv:n, Fia ligger intill och Oo plöjer sina fält i Farmville. Vi har det gott!






Ylva hade både huckle och förkläde, men jag hade i alla fall kjol! Det var riktigt luftigt och skönt, men det var rätt bra att jag hade tagit på hotpants under så det inte blev för luftigt! Xo) Jag var lite allmänt förvirrad där ibland, men gick bra ändå. Skitkul och skitjobbigt! Ylva hade fixat chokladägg och sportdryck att frossa i efteråt, och vi fick mycket positiv respons, kul! Det gigantiska björnhuvudet på golvet? Inget konstigt aaalls! :o) Det är till en stor dress som antagligen använts till "Funky kidz". Man kanske skulle köra ett pass i den? Snacka värmeslag!


Ett gigantiskt välfyllt påskägg väntade i instruktörsrummet, samt en liten present till oss alla! Tio-kort på solning och vattenmassage kommer till betydligt mer användning än proteindrinkskortet. Tackar!

Jag är verkligen ingen fan av frukt annat än nedhackad till salladsform och badande i grädde. Bara banan är ren bukfylla men bättre än ingenting alls.
Märker att jag inte kan koncentrera mig nu när Lyxfällan visas ovanför skärmen. Nog bloggat för idag!

Så åkte man dit ändå. Jag är så jäkla lättlurad!! Får väl tolka det som att jag bara tror väl om mina medmänniskor? Hm.
Hoppas jag inte är den enda som åkt dit idag? Please? Xo)

Själv är jag totalt värdelös på att luras av den enkla anledningen att jag är kass på att ljuga! Väljer att tolka också det positivt. Hade dock en tanke på att säga att jag väntade barn, men kom fram till att det kanske var lite väl taskigt?

Så enkelt och så kul! Påskhälsningsmail cirkulerar där någon uppenbart haft alldeles för mycket tid över, men så charmigt!
Det påminner mig om "Projekt Äggus" som jag hade med en av mina första klasser på Stenungskolan! Det var riktigt roligt men krävde mycket tid. Jag presenterade Herr Äggus och hans utvalda försökspersoner: Ett tolv-pack ägg som jag personifierat genom att måla ansikten. Det blev några dödsfall under projektets gång och Herr Äggus själv gick en våldsam död till mötes mot G-byggnadens fönster. En åskådar-kille från annan klass tyckte det var en rolig handling medan jag blev uppriktigt ledsen. Jag lärde mig aldrig riktigt att inte ta sabotage eller negativa kommentarer mot min undervisning personligt, då jag lade så mycket själ och engagemang i den. Det fick mig ju att tänka igenom upplägg och försöka hitta andra lösningar, och många gånger handlade kommentarerna om ren skoltrötthet och antipati mot ämnet över huvudtaget vilket man kunde hantera. Man kunde inte enbart experimentera varenda NO-lektion, och som så mycket annat hör och tror man ju enbart det fåtalet negativa kommentarer och glömmer de positiva. 
Dock blev det ingen repris på "Projekt Äggus", vilket är synd. Det är sådana grejer som sticker ut och är lite roligare, men som också är mer tidskrävande på lektionstiden vilket man inte har råd till. De andra momenten behöver ju också tiden så väl.

Till påsken brukar godis höra till. Jag har ofta kallats gottegris, och jag fattar det faktiskt inte! Oo är värre gottegris än mig! Jag kan vara sugen på godis, köpa massor, men vara nöjd efter några stycken. Oo har ingen hejd, han tuggar non-stop tills det är slut! Jag tycker om att avnjuta godis, choklad och popcorn en och en, en chokladruta, ett popcorn medan Oo kör hela nävar! Det roliga är att han faktiskt insett att han är ostoppbar, så nu försöker han faktiskt undvika att köpa snask av den anledningen! men ibland unnar jag honom och då säger det slorp och slut om inte jag handgripligen stoppar honom. Ett helt paket Remi tar två minuter, och så skyller han på Maja! Just det, han gillar inte tårta, bakelser eller andra efterrätter förutom äppelpaj, men Remi, Singoalla och Ballerinakex är illa ute om han finns i närheten! Och så skulle liksom jag vara gottegrisen??