För första gången provade vi Fajitas till middag. Det blev inte alls dumt, precis så kryddstarkt att jag klarade av att äta dom! :o) Kvällen har förutom kryddstark kyckling också bestått av bastubad och Harry Potterläsande framför brasan innan vi slog oss ned framför "Project Runway". Kreationer för Christina Aguilera var detta avsnittets utmaning, och jag är lika imponerad som vanligt av designernas förmåga!

Tidigare idag var det jakt på grön outfit som gällde. Jag trodde det skulle bli svårt, men väl på plats i Allum såg vi plötsligt gröna kläder överallt! Inte bara i träningsform, utan vanliga kläder, byxor, koftor och tröjor både för killar och tjejer!
Både t-shirt och linne som Anna visade på Åhléns hittade vi snabbt, men tog en sväng till Ginatricot också. På vägen fann vi gröna träningskreationer på både Stadium och Intersport, men valet föll till slut på linnet de hade på Ginatricot. Detta för både pris (99 spänn) och dess längd så jag kan ha den med ett bälte. Jag ides inte prova utan tog en XL med tanken på att en lite pösigare skulle passa bättre till både temat och rörligheten. Väl hemma visade det sig att den sitter alldeles slimmad! Okeej. Skit samma, jag kommer att vara grön och grym!

Efter grön shopping blev det lite geocaching i Partille och Jonsered, men bara fyra totalt då blev lite väl kallt.
När vi skulle åka hemifrån tänkte vi ta Gulingen, men innan vi hunnit ut från uppfarten indikerar kylarvätskenivån med både lampblink och signal. Och den nyss påfyllda spolarvätskan indikerar också! Upp med huven och kika. Kylarvätskenivån är över ""Min"-markeringen, men spolarvätskan ser slaskig ut. Hm, var den koncentrerade slatten i dunken från förrådet redan färdigblandad? Vi byter till Goldie och köper ny spolar- samt kylarvätska när vi är i Partille. När vi är hemma igen startar jag Gulingen. Inga varningslampor, inga varnande pipsignaler, vare sig för spolar- eller kylarvätska! Va?
Fyllde i lite till kylaren ändå och har flaskan kvar i bilen utifall, men jag ser verkligen ingen anledning till varför den skulle indikera. Skumt! Jag gillar inte när sådana saker händer, för är det något jag alltid varit rädd för, så är det att bli stående med bilen någonstans. Nu har jag ju Oo att ringa, men när man var singel kunde ens obefintliga vänskara medföra en obehaglig känsla av utsatthet och rädsla för oväntade händelser. På grund av mitt utpräglade behov av självständighet och tro på att jag klarar mig själv, spelar bilen faktiskt en väldigt stor roll. Vetskapen att jag när som helst bara kan sätta mig och köra iväg, ta mig vart jag vill oberoende av någon annan kan låta fånigt och materialistiskt, men ett måste för mig. Skulle den då svika mig och lämna mig stående någonstans så tappar jag kontrollen, oberoendet, men som jag idag tack vare Oo faktiskt har lättare att lämna ifrån mig.
Nu ogillar jag en nyckfull Guling framför allt för att jag ska ut på en långkörning på fredag, och även om jag kan ringa Oo, så är det inte mycket han kan göra om jag står med rykande kylare i Norrköping. Vad kan det vara Gulingen har i kikaren? Hm.

Sött och salt till frukost och så är vi tillbaka i soffan. Vaknade tidigt "tack vare" det tidiga sänggåendet igår. Dock somnade undertecknad faktiskt inte förrän efter elva, då hon fastnade framför "Men in black II".
Mina fotodokumentation här hemma kom av sig lite när jag gick på muggen och ganska tydligt påmindes om att vi har vår sexmeters aluminiumstegen där inne! Hopfälld förvisso, men ändå så lång att den upptar halva utrymmet. Jättefint och har stått där sedan innan vi åkte till Sälen. Varför? En list runt ena takfönstret har lossnat och vi ska kolla varför samt undersöka eventuell fukt (stormen Gudrun orsakade litet läckage där för förra ägarna). Stegen var halvt översnöad så Oo bar in den i badrummet där den kunde tina och droppa av sig i godan ro. Väldigt god ro. Jag har börjat hänga kläder över stegpinnarna, praktiskt värre!

Jag funderar på att ta en sväng till Allum för att kolla in de där gröna kläderna á la "Buttran". Nästa helg har jag ju lajbans med Anna och temaklassen är tisdagen efter, och med tanke på hur mycket tid och ork jag har över under veckorna kan det vara en bra idé att ta tag i det projektet idag.

Vid lite bollproblem inför morgonens innebandy visade Zoran hur villig han var att spela genom att gräva fram en nedspottad boll ur soptunnan. Medan han var och sköljde av sitt fynd hittade Oo inte bara en, utan två bollar i den ryggsäck han tidigare sagt sig vara tom. :o)
Vi var bara sex totalt, men tack vare att vi gjorde sargen lite mindre blev det bättre spel.







Väl hemma med trötta kroppar blev det stekta ägg- och korvmackor, och jag föll för frestelsen och köpte konserverade persikor! En skvätt grädde och det är mumsigt!
Sedan var det dags att ta itu med göromålen vi listat upp på vår tavla! Oo var lite mera svårstartad medan jag körde igång tvättmaskinen och gick ut för att tömmas askhinken och fylla på vedlåren samt vedkorgen. Jättefint väder ute med strålande sol som värmde gott trots den rätt låga temperaturen.
Drygt fem timmar blev det för oss, och då har vi förutom mitt vedpysslande: Tömt tvättunnorna, vikt tvätt, dammsugat, skurat golv, dammtorkat, skurat köksinredningen, tvättat spegeldörrar, skurat toaletterna, sorterat grejer, plockat grejer, rensat i kylen och äntligen fått sophållaren monterad under diskbänken! :o) Dammtorkning är definitivt något vi inte är flitiga med! Vin dricker vi inte särskilt ofta, i synnerhet inte jag, vilket märks både på samlingen i vinstället och lagret med damm som flaskorna hade!
Nu är klockan inte ens åtta och vi är helt slut i både kropp och knopp. Men såå mycket jag trivs nu där jag sitter i soffan med brasan sprakande i kaminen!
Jag tror inte jag tagit några "riktiga" foton här hemma sedan det första svepet då vi inte bott här så länge. Då tog jag också precis så som det kaos och stök det var, vilket medförde att man knappt kunde se något alls på grund av alla kläder och grejer som låg överallt. Kanske jag borde gå en ny runda med kameran nu när möbleringen är rätt definitiv och vi inte hunnit stöka ner. Kom att tänka på det när jag nu lade in denna "efter-bild". Jag vågade inte ta en "före-bild"!

Oo gjorde sig för ovanlighetens skull ovän med Fia och körde en omgång med kammen på henne. Det är aldrig populärt men nödvändigt. Det morras, jalmas och till och med fräses ibland, och nackgrepp blir ofta till slut ett måste om man ska kunna kamma henne mer är fem tag över ryggen. Som tur var är hon inte långsint. Maja haltar och rör sig därför inte så mycket mer än mellan låda, mat och vatten, sitter eller ligger mest och kikar men är annars som vanligt.
Nu har Oo borstat tänderna och krupit i säng med laptop och fotboll på tv:n. Jag är också rätt trött i ögat, så jag ska avsluta, blåsa ut alla ljusen (14 st) och göra honom sällskap. Innebandy och städning och dessa barnlösa trettioplussare kapitulerar för sängen innan 20.00. Tack och lov att vi kan kapitulera i varje fall! :o)

Jepps! Vi är tillbaka i soffan, och jag har ingen nätverkskabel som ringlar sig från arbetsrummet och genom hallen! We-h o, jag har en trådlös dator! :o)
"På spåret" går på tv:n, Oo spelar Runescape och jag ska...hm, har inte bestämt mig ännu. Snacka om att vi behöver morgondagens röjning här hemma! Det är grejer överallt, så det är nog en anledning till att jag inte riktigt känner mig tillfreds där jag sitter. Det känns liksom lite rastlöst, men får jag bara in "helgväxeln" så ska det nog bli bra. Känner inte för att skriva mer i varje fall.
Ha en go kväll!

 

... de finns överallt och alla är de lika oskyldiga. En treåring!? Hur f-n är man funtad?? Ett barn, når inte upp till en fullvuxen mans midja och han kör in k-ken i den lilla kroppen! Nej, jag slutar aldrig vämjas över denna typen av brott, och fattar inte hur lagen och straffen kan vara så mjäkiga!? Skär av den bara, utan bedövning och låt de själva utnyttjas i ett sjaskigt fängelse långt-bort-i-stan!

Bu-hu stackarn han mår dåligt!?
Undrar hur de utnyttjade barnen/flickorna/kvinnorna mår!? Han ska må fruktansvärt dåligt! Han ska må så dj-la dåligt att han tar livet av sig så vi blir av med svinet och jag kan leva i skön förvissning att mina skattepengar inte används till att pyssla om sådana som han i ett lyxfängelse! Det räcker att mina skattepengar redan använts för att betala hans lön och sexköp, fy f-n säger jag bara!

Halva priset på cdon.com jämfört med handeln och jag har ståpäls och hjärtesmältande sånger hemma. Den som får mig mest blödig är "Hallelujah". Tror jag lagt in den tidigare, men tål att göras det igen. Stefan tipsade om Kurt Nielsens version, vilket fick upp mina ögon för denna låten. Den är ju bara för underbar! Vilkens version är bäst? Svårt val tycker jag!
 







Tavlan är fulltecknad, inte bara av grejer som Oo ska göra utan även jag! Imorgon efter innebandyn är det fixa hemma som gäller! Det nödtorftigaste kan fixas med en dammsugare och trasa, men sedan vi flyttade in har vi inte gjort någon större ordentlig städning så som skåpluckorna i köket till exempel. Jepps, i rätt (eller kanske snarare fel) ljus kommer man inte undan att se kladdet kring handtag eller mysko grejer som runnit från köksbänken. Och en gång per år borde vi väl kunna fixa en sådan sak åtmindstone? Xo)

Ikväll ska vi leta oss fram till UPS i Mölndal och hämta min laptop! Enligt trackinggrejen var den framme i stan nu, men då jag ringde för att ändra leveransadressen till Oos jobb, hade dagens runda redan startat och chauffören gick inte att nå! Nu fick/får ju den stackaren slira sig upp och ned för våra backar i onödan! Sist vågade han ju inte köra ned utan gick, vilket han lär göra igen och så är ingen hemma! I och med att den redan är ute och åker idag kan den inte levereras till Oo förrän på måndag, så därför åker vi och hämtar den själva. Vi behöver ändå hämta och lämna lite grejer till Oos föräldrar, och så kanske vi kan ta någon cache på vägen! Eller så åker vi direkt hem och degar ned oss i soffan med våra laptops... Skönt med helg!

När jag nu sitter här i slutet av dagen erinrar jag mig att Fia spydde under natten. Undrar vart den kräkhögen hamnade? Hm.
Nåväl, lite mätta på sushi valde vi idag ett annat middagsställe i grannbyggnaden. "Kolgrill Kök & Bar" som tydligen var rätt nyöppnat(?). Rätt mysigt där inne och försynt och hövlig servitör som försåg mig med en god bit griskött och två gigantiska högar sås som lade sig som en tung blobb i magen. Perfa innan passet.

Oo hade med sig utskrifterna till två mysterycacher där jag glodde och glodde på det ena kryptot utan att fatta någonting.

De fåtal multicacher vi provat har alltid slutat i mycket tid och promenerande förgäves, så jag har blivit lite anti mot dessa. Oo å andra sidan verkar bara blivit mer beslutsam på att fixa någon sådan, så han hittade en kort rackare alldeles i närheten. Jag var tillbaka på Möllan, fast nu utan kavaj och bricka och såg Oo stega fram och tillbaka från nån björk eller nåt, och ta mig tusan, han hittade den! Vår första multi! Hehe, den var verkligen kort, men ändock uppfyllande av kriterierna för en multi!
Nu har han också upptäckt att den cache vi loggade intill E6:an efter en annan torsdagsmiddag inte loggats på geocachings hemsida, så egentligen har vi ju 234 hittade totalt! :o) Eftersom det var i september vi hittade den innebär det att GAIS-gården halkar upp till nummer 201, så Oo vill till den dånande motorvägen igen så vi kan logga den nu efter GAIS så den får ligga kvar på sin 200:e plats. Ack ja.

 
"Marknadsföringen" för vår kommande temaklass är på gång! Hehe, ska bli skoj!
I våra fack väntade en liten present, rabattkort hos Intersport är aldrig fel, och kommer att komma väl till pass! Tacktack!
Efter bara lite rännskita släppte nervositeten som vanligt när jag väl stod framför alla och musiken körde igång. Ösigt, svettigt och roligt, roligt!
Sitter nu lite småstel i överkroppen vilket jag ser som en tecken på att jag jobbat relativt bra ändå! :o)

Gulingen fick lite Statoilmärkt 98 oktan, och jag föll för frestelsen. Cred till mig dock då jag faktiskt inte öppnat den ännu!

Maja haltar fortfarande, men är nästan som vanligt i övrigt. Medicinen hon fick utskriven är sådan där pasta med doseringsspruta som ska tryckas ut djupt inne i munnen. Jag har lite tveksamma erfarenheter av dessa, då pastan haft en förmåga att stänkas ut när katten smart nog skakar på huvudet efteråt. Istället trycker vi ut dosen på lite färsk lax som vi sönderdelat och geggat in medicinen i. Det går hyggligt men vi tror att hon genomskådar oss. :o)

Kommunen har röstat igenom att införa trängselskatt i Göteborg. Jag har inte riktigt fått klart för mig om Angeredsbron klarar sig, men enligt gp.se:s skiss ser det inte ut så. Oo slipper dock inte undan mitt i centrum som han jobbar, och Älvsborgsbron verkar få sig en betalstation också, så trots att jag inte ska in i stan utan söderut till mina Sportlifeanläggningar slipper jag inte undan. Tio spänn per passage, max 60 spänn per dygn. Betalar man för att passera ut också? Kan tycka det är lite orättvist då jag inte ska in i stan över huvudtaget, men behöver norr- och söderleden för att ta mig till mina arbeten. Visst, Västra länken och andra trafikprojekt måste betalas, och tanken med mindre biltrafik är kanske god. Men jag har faktiskt ingen lust att lägga över fyra timmar per dag för att ta mig till och från jobbet, vilket det skulle ta om jag skule åka kollektivt. Så visst, jag får väl betala då, trots att jag inte åker in i centrum. Och alla som ska norr-söder/söder-norr med E6 och E20 som enda alternativ?
Det kommer att bli en rejäl utgift för oss när detta drar igång, men tills dess kanske man har en arbetsplats som ligger utomstädes. Vilket man kanske kan tycka att Torslanda gör, menmen. 

blogg.se verkar ha gjort någon form av uppdatering eller något, för det är segt, sidor hittas inte, kommentarer går inte in och så vidare.
De två bokade blev till en vid gårdagens combatpass. Det är ändå väldigt kul för man kan ju coacha och anpassa på ett helt annat sätt. En trogen deltagare som brukar vara med i Kållered också, och hon kämpade grymt bra trots en veckas sjukfrånvaro. Och okej, jag tar tillbaka det där med att jag blir lika nervös för två eller 45 deltagare. Jag blir hypernervös ju fler de är! Fler ögon, fler med erfarenhet av combat eller instruktörer, fler kritiska tankar, iiiiih! Men grymt taggande! Dock är det svårt med coachningen, ungefär som att förklara matte för en hel klass. Det är svårt att veta var man ska lägga nivån, då förkunskaperna är så olika. Menmen.
På vägen hem inträffade ett typiskt exempel på mitt utstuderat utpräglade samvete. Oo höll på med middagen så att den skulle tajmas till min hemkomst. Det deprimerande ösregnet i stan hade övergått till tung blötsnö, så jag undrade hur det egentligen skulle gå att ta sig upp för våra backar. Vid vårt bergs fot delar sig vägen och Stora Älsjövägen sticker iväg uppför en brant S-kurva. När jag kommer mot denna korsning ser jag en bil stå still halvvägs upp som ser ut att slira hjälplöst i halkan. Jag undrar varför föraren inte bara rullar hela vägen ned istället och börjar om med god fart, men det kommer han/hon väl på till slut. Jag kör förbi och tycker det ser ut som bilen står halvvägs upp på plogvallen. Jag kör vidare, men kan inte släppa tanken på att han nog satt fast i den där vallen. Jag hamnar i samvetesdilemma. Vända och hjälpa föraren? Eller komma sent till middagen? Det lär komma fler bilar som kan hjälpa, men kanske inte på ett tag, jag har ju draglina i bilen, och andra kanske inte stannar, eller har lina? Jag grämer mig hela vägen upp till toppen då jag nästan är så gott som hemma, kapitulerar och ringer Oo. Är det ok att jag vänder om och hjälper bilen loss? Självklart säger han, och skulle det bli problem så kommer också han ut.

Jag vänder och åker hela vägen ner igen. Ingen har stannat och han sitter verkligen fast i snövallen efter att ha glidit baklänges nedför den branta backen. Jag backar upp, kopplar ihop oss och lyckas dra honom bakåt. Under tiden kommer fler bilar som ska upp i den backen, men som snällt får vänta. Vi får en liten publik istället. Det visar sig att bilen (Volvokombi) står med hela sidan mot räcket (ujuj för lacken!) och kan därför inte svänga ut från kanten. Jag drar honom bara vidare längs räcket, tills min lilla Guling inte orkar längre utan bara står och slirar. En annan nyare V70 erbjuder sig att lägga sin vikt på istället, och med lite ryckteknik och gas i botten kommer den andre till slut loss. Föraren tackar översvallande och ursäktande, vi packar in våra linor i våra bilar igen och jag kör upp för backarna än en gång, glad för att jag faktiskt vände om, trots att han nog fått hjälp av andra till slut ändå. Jag körde i alla fall inte bara förbi och struntade i honom.

Gudomligt gott med lax som ställdes på bordet, innan vi klädde på oss och gick ut för att skotta. Oo hade redan tagit vår uppfart, så vi tog grannens. De är ju bortresta, och det kändes inte mer än rätt att tillse att de slipper decimetertjock frusen blötsnö när de kommer hem, så mycket som de hjälpt oss med katterna. Oo knotade lite, skottat tidigare under dagen som han gjort medan jag tyckte det var skönt att få vara ute en stund och låta kroppen arbeta (igen). Vattnade också deras blommor lite innan jag fick gå in och ta en dusch igen. Blötsnö är tungt!

Oo har en vana att gå ut i tvättstugan när han ska klä på sig. Han tar kläderna direkt från torkställen, vilket kanske säger en del om hur ofta vi tvättar (tycker iofs vi gör det jämt!), eller hur länge vi låter det hänga (tills nästa tvättade omgång behöver plats). Själv hämtar jag sällan mina kläder direkt därifrån, vilket kanske kan tolkas som att jag antingen aldrig tvättar mina kläder, eller bara plockar mina till garderoben så snart de är torra.
Fia, eller Bäbis som vi nästan oftare kallar henne, vid grejerna jag fick kånka ut denna morgon. Träningsbag, påse med matlåda och påse med mina bröllopsskor och smycken!
Helena ska nog låna skorna, och smyckena tänkte jag visa som ytterligare förslag till de olika stilar hon tänkt på. Kom dock på sedan att hon inte kan låna dom eftersom de lär vara uppe i Luleå när hon gifter sig. Festen är efter Annas men de gifter sig helgen innan det norrländska, och då har Anna förstatjing! :o) Dock lät det ändå som Helena tänkt sig annan stil än mitt bling-bling.
Strax ska matlådan in i micron!

Min laptop ska tydligen vara klar och på väg från Tyskland nu! Så om jag har tur är jag snart tillbaka i soffan där hemma med den i knäet! De kom ju och hämtade den där i mellandagarna med en sagd hanteringstid på cirka två veckor. Oo har sedan Sälen varit på mig och undrat var den tagit vägen, så i måndags ringde jag och frågade. Då var den en reservdel som de väntade på, vilket kunde ta allt från en dag till tre veckor!
"-Okej" sade jag snällt och avslutade samtalet. Oo gick i taket och tyckte det var värdelöst skit av dom när jag lagt dyra pengar på deras produkt, och så ska det ta så lång tid att få den fixad. Hade det varit han som ringt hade kundtjänstinnan fått veta att hon levde så trumhinnan bågnade! Själv är jag nästan urskuldande och överdrivet förstående. "Jamen, hon kan ju inte rå för det, och inte de i Tyskland heller om det är en del som de inte har...? Och jag har ju ändå den stationära så jag klarar mig ju..." Oo bara fnös och jag slokade med min spagettimjuka ryggrad. Han har ju rätt. Hade jag inte haft den stationära hade jag nog kunnat plocka fram den förorättade rösten, men när jag nu de facto hade ett fungerande alternativ så... Men nu är den på väg i varje fall, så mitt snälla lilla samtal kanske räckte ändå, alternativt att reservdelen tajmades perfekt.

Det lite kuliga är att vi knappt suttit i soffan något sedan min laptop skickades. Oo håller mig sällskap i arbetsrummet och sitter vid sin stationära, trots att han hade kunnat fortsätta sitta i soffan med sin laptop. Jag är så (Oo)beroende!! :o)
Igår låg jag dock i soffan efter bastun och läste ut Hannah Nyalas "Ett sista livstecken", snabbläst bok med lagom mycket spänning. Sakta men säkert betar jag av mina olästa böcker, men ska försöka ta itu med Camillas förfrågan också gällande Nyckelpigemössa!
Sökning på internet gav otillfredsställande resultat, då de inte alls såg ut som hon önskade. Den var antingen bara röd med påsydda svarta prickar och spröt uppe på, alternativt svart top som huvud. Har konfererat lite med virk- och stickexperten Helena och kommit fram till att det är de separata svarta delarna som är utmaningen. Eftersom prickar och svart mittlinje medför att det blir långa partier där det svarta garnet måste "hänga fritt" inuti mössan, kommer mössan att bli full av lösa garnsträckningar (från ena pricken till den andra), vilket försvårar passformen. Det rekommenderas att inte hoppa över mer än fem maskor, och mycket mer än så blir det om det inte ska se ut som nyckelpigan fått pricksjuka! :o) Men svårigheten med att lösa detta på ett "sticka eller virka i ett stycke"-sätt kan vara en anledning till att jag hittade så få alternativ på nätet. 
Nej, alternativet vi kom fram till var att sticka en vanlig röd mössa enligt samma princip som jordgubbsmössorna, men låta nederkanten som rullar upp sig vara svart. Sedan får man virka de svarta partierna, prickar, mittlinje, "ansikte" och ögon, och sy på i efterhand. Det kan bli rätt bra tror jag, och jag är både nyfiken och sugen på att prova! Måste skaffa mer garn bara, då de röda börjar vara på upphällningen, och svart saknar jag. Eller det beror på...ska hon ha en tjock eller tunn mössa Camilla? :o)

Såg förresten en massa andra roliga mössor när jag klickade mig runt, jag menar kolla denna. Hur fräck är inte den!? Hahahaha, ananas!

Fullbokat till morgondagens combat, två bokade på dagens. Snacka om att ställa om sin instruktörsstil! :o)
Får se om de hågade två är sugna på att köra, eller om de inte dyker upp alls. Två eller 45 deltagare, jag blir lika laddad (och nervös) oavsett! :o)

Nu när jag är i relativt lugn förvissning om att Maja är hemma med Oo hela dagen, kan jag lyfta fram andra grejer. Fina vänner till exempel! När mina första tärnklänningsvåndor dök upp fick jag snabbt förslag på inköpsställen, och Elin och Camilla har erbjudit shoppingsupport för den anti finklädesshoppande Linda! Och jag får låna Elins och till och med hennes systers klänning!
Inför "Powerpuff"-temat fick jag imorse detta av Anna! Hur snälla är de inte? Åhléns där bilden kommer från (tagen genom skyltfönster i ett stormande Luleå) borde ju inte vara så dyra på den typen av plagg, och då de har en butik i Allums köpcenter, behöver jag inte knö mig in till stan!
Och apropå Anna så närmar sig nästa helg med stormsteg! Jag kör upp till Stockholm på fredagen, gör ett oförskämt kort nattbesök hos systeryster, och hämtar upp Anna på Arlanda på lördagen för en möhippa på tu man hand! Ska bli såå kul, och så även att få träffas också innan bröllopet ska stå, utan våra karlar, barn eller hemmamiljö! Om jag planerat något? Mjaee, tänkte att ett besök på museum kunde räcka eller nåt! Sssch! ;o)

Inget fel vad de kunde se! Oo ringde och var nu på väg hem med henne via Apoteket. Veterinären hade klämt och känt, lyssnat, tagit temp och blodprov. Möjligtvis att ena njuren var lite förstorad(?), men det kunde bero på att hon inte druckit så bra på sistone, och knäet(?) på högerben reagerade Maja möjligtvis lite på. Men herr/fru/fröken doktor kunde inte tro annat än att hon sträckt sig eller nåt i och med att han/hon inte kände eller såg något. Han/hon skrev ut lite smärtstillande, och om hon fortsatte att halta skulle vi komma tillbaka.
Så jag ber om ursäkt för mitt melodramatiska inlägg och känner viss genans för att jag lät fantasierna dra iväg med mig. Min Maja verkar må bra! :o)

Varför är man så snabb på att måla upp de värsta scenariona? Är det en form av självbevarelsedrift? Ett sätt att förbereda sig på det värsta? Se till att det inte kan bli annat än lättnad? Om fem minuter har Maja sin tid hos Smådjursakuten. Underbare Oo som kan flexa sina arbetstider bättre än mig, har åkt dit med henne.
Hon sov hos mig inatt som vanligt, tätt intill under täcket och rörde sig inte en millimeter. När jag klev upp gjorde hon också det, men haltningen var kvar och hon var betydligt mer dämpad än vanligt. Gick inte mycket, rörde sig långsamt och lade sig ned.
Jag försöker att inte låta tankarna flyga iväg åt det mörka hållet. Håller hon på att bli förlamad? Tänk om det är något med ryggmärgen? Tänk om det är så allvarligt, och med tanke på hennes ålder att de inte anser det värt att försöka? Tänk om det är sista gången jag ser henne?? Hur ska jag kunna hålla ett pass ikväll om hon inte finns längre? Hur skulle det vara hemma om hon inte tassade omkring där? Inte ha henne intill mig om natten?
Det gick inte, när jag kramade Oo hej då som vanligt vid dörren och min blick föll på Maja där hon låg vid klösträdet kom tårarna. Kunde inte låta bli. Tog ut en sorg i förväg innan jag ens vet hur det egentligen står till. Jag blir bara så rädd!
Hundratusentals människor har dött i Haiti och jag gråter över en katt. Livet har inga proportioner. Jag ska inte måla en viss person på väggen. Oo skulle ringa så snart de var klara. Jag har mobilen på ljudlös, men under skärmen så jag inte kan missa den blinkande displayen.
Nästa inlägg kommer jag att ursäkta ovanstående melodram och känna mig fånig över att jag lät tankarna fara. Det kommer jag.

När vi hackat ihop rotfruktsjoxet som ska bli kvällens middag, upptäcker Oo att Maja haltar. Höger ben stödjer hon inte riktigt på, men i övrigt är hon som vanligt. Vi har klämt och känt, lite småhårt också för att se om hon reagerar på något speciellt ställe, men inget. Kan det vara något med ryggen? Höften?
Hon är ju ganska gammal nu (ca 16), så vi blir ju lite oroliga. Hon går inte mycket, utan linkar några steg och lägger sig ned, men är som sagt ändå som vanligt. Ville gå ut (fram och tillbaka), och har nu hoppat upp i sängen därifrån hon jamade som sjutton. Vi studsade upp från datorerna med en gång för att inte finna henne där hon lagt sig senast, så nu ligger Oo och kelar med henne i sängen.
Om hon inte blivit bättre till imorgon får vi nog ta henne till veterinären så de får kika. Hon är ju som sagt som vanligt, så jag hoppas innerligt att det inte är något allvarligt!

Jag har sagt ja till att köra combat på måndagar också i Sisjön. Om två veckor är det dags för vårt "Powerpuff"-tema i Kållered på Ylvas tisdagspass. Det innebär att jag kommer att köra Combat fyra kvällar i rad, såvida Sisjön nu får tillräckligt med deltagare så det blir av! Urgh!
Men till ett allvarligare "dilemma". Jag ska ju liksom vara den gröna pinglan, men hur mycket grönt har jag i garderoben?? Det ska på sin höjd vara möglet på mina byxor som jag inte längre kommer i, men jag vill ju inte shoppa nåt enkom för detta pass! Ska kolla på intranätet om någon har något att låna ut, och så kan jag kolla i secondhand butiker. Det räcker ju om jag har något grönt att ha upptill, så kan jag ha svart nedtill. Jag vet inte om jag känner för att köra i en klänning eller vad det nu är hon har på sig. Men en stor grön t-shirt, eller linne med ett bälte i midjan eller nåt borde väl funka? Har inte H&M eller typ Cubus sådana stora linnen billigt? Få ta mig tid att kolla snart!

(Buttra eller Buttercup, det är jag det!)

Glömde lunchen på köksbänken, så snälle Oo fick skynda sig iväg för överlämning i Gunnilse. Min snälle Oo!


Det blev inget bankbesök igår, då killen var sjuk. Men det blev ekonomi ändå, då vi under hela gårdagskvällen ägnade oss åt att gå igenom 2009 års utgifter. Nu har vi ju bott i huset ett år, så det tycktes som läge att kunna skapa sig en uppfattning om hur stora fasta kostnader vi egentligen har. Hela kvällen tog det, men ändå lite småtrevligt att sitta där tillsammans, knapra på lite ost och kex som utgjorde efterrätt till ärtsoppan och förskräckas respektive förundras över alla räkningar man pungat ut under året.
I det fina exceldokumentet kan man snabbt konstatera att jag är svag för att äta köpelunch, medan Oo är en hejare på att prata i mobil. Logiskt i och för sig, då jag tycker matlådelunch är tråkigt när man har en lunchrestaurang inom gångavstånd, samt inte har en hel hög med kompisar att tjöta med i telefon! :o)
Att hålla min frusna lekamen varm och nöjd med hjälp av golvvärme kostade oss hela 14 papp i ren elförbrukning, mycket på grund av att vi under inflyttandet inte tecknade något elavtal och därmed hamnade på "tillsvidarepris". Det kostade kan jag säga! Till 2010 års sammanställning ska de siffrorna förhoppningsvis vara mycket mindre. Det är rätt intressant att se den ekonomiska sammanställnigen, vilka summor de där räkningarna faktiskt ger i slutändan, vad det innebär att falla för frestelsen och ta middagen på McDonalds istället.
Ska komplettera sammanställnigen med "Bilunderhåll", vilket kan bli intressant med tanke på verkstadsbesöken och däckbytena vi haft. Men sedan ska också inkomsterna tas fram, vilket också kan vara lite kul att se med tanke på alla mina små extrainkomster från instruerande och vaktande.

Ännu en bröllopsinbjudan har vi fått i vår hand! Barndomsvännen Jenny ska liksom Anna och Helena nu i vår bli en del av frueliten! Anna i mars, Helena helgen efter, och så Jenny i maj! Jenny och Anders fest är i Byagården, där jag tillbringat mycket tid under uppväxten, snacka om nostalgi att få återkomma dit! Jag vill så gärna åka upp och se min barndomsvän gifta sig, och Oo säger självklart, trots min osäkra blick över alla våra räkningar på köksbordet. Ibland är det bra att inte ha så många vänner, men desto bättre sådana istället. Oj vad kul, både Anna och Jenny på samma vår!
Just det, jag fick låna Elins systers klänning också som tänkbar tärnklänning, och den var också jättefin! Tyvärr var den lite väl tight upptill så det putade ut lite väl osnyggt under armarna. Såg ganska ok ut om jag gick med axlarna stenhårt bakåtdragna i ett försök att trycka ut mina obefintliga bröst, men det såg föga naturligt ut och inte blev brösten större för det. Min bröllopsklänning som satt ungefär lika tight hade i alla fall strasshyskorna där bak som gav efter så fort jag andades ut eller böjde mig för oförsiktigt. Denna tärnklänning med sin dragkedja hade kanske fått hitta någon annanstans att ge vika vid plötslig osmidig nedböjning och orsakat pinsamma scener. Nej, tyvärr funkade min kropp inte i den, för den var verkligen jättefin. Men jag gillar verkligen Elins också, och tycker den borde funka bra även om den är lite stor över höfterna. Några fler semlor så!

Det blev ytterligare åtta cacher under söndagen, då vi lyckades pallra oss ut för att handla. Glömde kameran dock, vilket var typiskt, då Oo lyckades gå genom isen i Lindomerondellen! Jepp, en rondell som ser ut som en munk där ett dike rinner igenom. Där stack våra huvuden upp för rundkörande bilister! Stötte på ett annat cachande par vid Lindome kyrka, så det var bara att följa deras spår i snön!

Efter Ica Maci i Mölndal stod vi sedan i köket hela kvällen för att färdigställa tre köttfärslimpor som resulterade i åtta matlådor, inklusive middag. Oo skalade femtioelva tusen potatisar för potatismos och jag grät över nittioåtta hundra lökar som skulle stekas.
Min före detta lärarkollega Katrin hävdade någon gång att Creme Brulee minsann var väldigt enklet att göra själv. Det fastnade i bakhuvudet på mig, så i helgen gjorde jag slag i saken. Här skulle prövas! Enligt receptet såg det faktiskt inte så megasvårt ut, men det tog lite tid innan gräddning, avsvalning och gratinering var klar. Förväntansfullt satte jag skeden i den, för att upptäcka att konsistensen inte var särskilt krämig, utan snarare geléliknande. Okej, sprolla roll så länge smaken är som den ska, men besviket kunde jag bara komma fram till att jag på över två timmar bara lyckats åstadkomma någon form av geléomelett med sött skal! Måste ha varit en äggula för mycket eller nåt, för min tjurighet att fortsätta äta bara för att jag nu omakat mig att göra den, medförde att jag bara blev lätt illamående.
Ett annat recept får prövas, för jag ger inte upp!

Direkt efter jobbet idag ska vi mötas upp på Nordeakontoret i Sävedalen. Vi ska träffa vår nye bankman och kolla över våra konton och sådant.

Sitter och småfryser lite, trots bastun för en stund sedan. Det är inte varmast i arbetsrummet, men måste ju få visa helgen so far!
På vägen till Andreas och Elin igår blev det ett litet stopp på macken för att fylla på spolarvätskan. Passade också på att utföra en liten snabbtvätt med betoning på snabb! Se vad rent och fint det blev!
Vi mötte Andreas på parkeringen som precis kommit från jobbet, och i trapphuset kikade också Camilla med sin tösabit ut.


(Goda grannar!)



Hurtfrisk moder som tillverkar kanongoda pizzor och springer dryga milen på 48 minuter!
Mmmums! Dega, frossa, dega, dra. Lämnade kvar Oo i gen(?)gäld.




Highlights hade några fans framme vid scenen under kvällen. Duktig sångare och bra musik.

Efter våffelfrukost begav vi oss så ut i det fina vädret för lite Göteborgscaching! Oo ahde funderat lite på vilken som skulle få äran att bli nummer två hundra, och naturligtvis föll valet på "GAIS-gården"! Därför började vi turen uppe i Delsjöområdet. Tog även ÖIS-gården samt två till i området.
En av dom var vi lite tveksamma till att ta, då den låg lite svåråtkomligt till uppe på ett snötäckt berg. Ett försök gjordes dock, och när vi närmade oss (jag med så plötslig magknip av det där kallsvettiga slaget att jag började frukta att akut rännskita där och då skulle bli nödvändig! Det gick dock över medan vi klättrade vidare) fick Oo syn på en annan cachare, och hade han varit hund, hade svansen gått som en tokig! :o)

"-Hallå där, hittat den än?" (glad Oo)
"-Hallå, nej jag letar efter... öh, svamp!" :o)
Det visar sig vara en cachare från Borås, som letat en stund i snön, men tillsammans hittade Oo den till slut. Kul att träffa på en cachare ute i skogen!
Väl inne i stan ger vi oss ut kring Otterhälla och loggar sedan cache efter cache relativt lätt. Vid Esperanto(?)platsen får Oo dock lite nyfikna blickar när han klättrar upp på snö- och istäckta klippor. Men vem bryr sig, när man får ännu en cache loggad?

Inför passerande och passagerare till Älvsnabben, loggades en annan. Det är lite klurigt ibland att logga utan att dra uppmärksamheten till sig för mycket! :o)




Från vackra hamnvyer och in i Haga, där man fick ge sig i kast med mördartrapporna upp till "Skansen Kronan". Belöningen var dock magnifik utsikt över Göteborg och ännu en cache till samlingen!

Från Haga till Vasa då energin började tryta, så Vasagrillen fick tillhandahålla lite närings(?)påfyllnad. Välbehövligt!

Sedan blev det en sväng till Heden och Avenyn för några cacher, men då började vi vara rätt frusna och trötta. Hade dock gått i en ganska bra slinga och tagit de vanliga cacherna i det området. Varmt och gott i Gulingen, och bilcaching tog vid istället.
Vid strandkanten ovanför Tingstadstunnelns södra öppning loggades en, och en lite svåråtkomlig gömma löstes i närheten. I området hittade vi också en större cache där den Europaresande Travelbjörnen fick sin nya hållplats i väntan på vidare färd hos någon annan cachare!

Cachen "I See U" och dess placering indikerade att ägaren antagligen bodde i närheten. Mycket riktigt. I en innergård mellan hyreshus hamnar vi och lyser lite förstulet på träden där den enligt ledtråd ska finnas. Ett fönster öppnas och cacheägaren tittar ut "-I see you!". Med lite "varmare" och "kallare" hittar vi den lilla cachen till slut, och bjuds in på en kopp kaffe/te! Det blir en go stund i värmen hos en trevlig familj och erfarna cachare! Efter att ha fått slappna av i värmen orkar vi inte ta fler cacher, så vi droppar in på Ica Gunnilse för lite middags-proviantering samt god ost och kex! Mmm, blåmögelost på Saltinerkex innan jag tinade upp i bastun och kycklingen tillagades i ugnen.

Nu har Oo gått och lagt sig, och har troligtvis somnat sött. Jag är själv rätt trött i ögat nu och ska göra honom sällskap. Kanske det blir ännu en tur imorgon. Idag blev det 25 cacher totalt! Inte alls dumt!
 

God Natt!

Solen har kommit fram över trädtopparna! Tvättmaskinen går, liksom diskmaskinen. Har dammsugat, vikt lite tvätt och torkat Fiaspya från mattan. Samtidigt är Oo och spelar innebandy i tron att jag ligger hemma med sovmorgon och degar. Okej, jag märkte knappt när Oo pussade mig hej då innan han åkte, så i jämförelse med honom har jag väl haft något av en sovmorgon då.
Det blev en ganska bra kväll igår, vilket glädjer mig för arrangörernas skull. Så de har kämpat med att få igång Möllan och locka dit alla kräsna dansare! Kameran ligger på laddning, så bilder får vänta. Andreas, sångaren i "Highlights" var trött efteråt, men trevlig. Jag och en troligtvis också koreansk tjej som jobbade i caféet stod på var sin sida om honom.
"-Är ni systrar eller?" (Han med blicken mellan oss båda)
"-Hehe, nej det är vi inte." (Jag)
"-Jaha, för jag tycker ni är så lika..."
"-(Höhö), Ja vi ser ju nästan likadana ut allihop."
"-Öh (hon skämtar om sitt ursprung, vågar man haka på då?), nej alltså jag tyckte ni hade så likadana ögon."

De ska visst vara med i Melodifestivalen i år, så jag önskar dom lycka till!

Efter mitt huvudsakliga jobb och innan mitt andra extrajobb, anslöt jag med Oo hos Andreas och Elin där väldofterna fick min tomma mage att vrida sig i längtansfull vånda. Hon hade haft händerna fulla hela dagen av att vara bebisförälder, plus förbereda middag och stod nu och grejade i köket när vi kom. Hurtfriskt avböjde hon assistans varpå vi degade ner oss i soffan som två urlakade sillar. Hur orkar dom? Oo, den naturlige barnhanteraren lekte lite med Noel, men jag rörde mig inte många millimeter förrän en stor bit hemlagad pizza ställdes framför mig. Oj vad gott det var! Köttfärs, ananas, banan och bearnaisesås, och två bitar slank ned! Sen var det komaläge igen innan jag bytte om och åkte till Möllan, jag är så trevlig!
Grannen Camilla hade också bjudits över med sin Isabella, och jag kunde bara trött förundras där hon satt med båda barnen fulla famnen, lekte, åt och pratade. Än en gång: Hur orkar dom? Min djupaste respekt och beundran!
Hon undrade om det inte fanns stickningsmönster för en mössa i form av nyckelpiga? Hur fräckt vore inte det, och dessutom som Isabellas avdelning(?) på dagis kallades för just Nyckelpigan! Klart det borde finnas, så det får jag kolla efter vid tillfälle!

Jag ska börja fixa lite frukost nu, lagom till Oo kommer hem, utsvulten efter två timmar innebandy. Kanske det blir lite Göteborgscaching idag ändå. Vädret är ju lovande!

... åt mig som en svamp. Jag är bäst! Okej, kanske inte på att dansa salsa eller tillaga Creme Brulee (ååh, vill ha!), men jag gör allt för att hjälpa inköparna så snabbt som möjligt!
Åååh, varför skulle jag börja tänka på Creme Bruleeeeeeee!?

Det råder flytthysteri hos de kvarvarande omkring mig. Helena och Christoffer skulle iväg på möte resten av dagen.
"-Vi ses på måndag på...HB2N!" Säger de och vänder ryggen till.
"-Ja, på HSB2N!" Kontrar jag, varpå de tvärstannar.

Okej, jag var ett ögonblick ifrån att på måndag virra omkring som en desperat höna efter en lokal som inte finns, och mina lådor hade väl ställts i något hörn uppe i VAK:s gigantiska labyrinter. Bra Linda, du har koll!
Bara att skriva om etiketter och byta ut på datorn, skärmen, stolen, skärmväggarna, kartongerna och hurtsen. Allt ska flyttas, till och med växterna, och i köket packades allt från diskborste till diskställ. En del avdelningar har till och med flyttat kylskåpen! Många har förslutit sina lådor och tagit helg, och även om inköpsavdelningen inte flyttar vad jag vet, så är det väldigt tyst därifrån nu. Kan också bero på det simpla faktum att det är fredag.
Hela förmiddagen har jag haft fullt upp, och jag knopprar och ringer, löser inköparnas problem och svarar på frågor.
En indisk kollega har nu bett om att vi ska skriva och prata på svenska för att han ska få träna. Det är kul, men helt plötsligt har det blivit mycket svårare att första vad han menar ibland! Så nu är det en form av svengelska vi kör med varandra, med många förtydliganden för att missförstånd ska undvikas. Jag påminns om privatlektionerna i fysik med Thamina, där vi ofta hamnade i sidospår för att jag fick förklara ett eller annat begrepp som hon inte förstod. Det var grymt utmanande och roligt, då man tvingades se sådana saker som är så självklara för mig på ett nytt sätt och tydliggöra dom så en annan förstod. Lika kul som att förklara bråkberäkningar eller akustiken för högstadieeleverna! Saknar dessa lektioner med Thamina som omöjliggjordes i och med att jag flyttade från Stenungsund. Hon ville att jag skulle privatundervisa hennes lillebror också, men det skulle helt enkelt ta för mycket tid då de bodde ända ute på Tjörn, och jag då i Lindome.

När jag körde hem från träningen igår, eller om det var onsdags kom jag av någon anledning att tänka på tiden jag jobbade ideellt för "Jourhavande kompis". En period medan jag bodde i Umeå cyklade jag ned till centrum och Röda Korsets lokaler någon gång i veckan för att svara i telefon och bara finnas till hands för de som behövde. Vi var några instanser utspridda i landet som jobbade samtidigt, men det ringde många och ofta! Så mycken ensamhet, så mycket elände, så mycket smärta och funderingar. Många samtal var riktigt jobbiga, men man fann ändå en tröst i att de trots att ändå ringde och faktiskt pratade, vilket i alla fall var ett steg från att hålla det inombords. Förvånansvärt få var oseriösa eller busringningar.
Jag undrar hur många som känner till alla de extra små fina tjänster som stora organisationer ligger bakom? Jag hade i alla fall ingen aning om att det var Röda Korset som låg bakom "Jourhavande kompis". Men oavsett om det är en stor organisation bakom de människor som brinner och är villiga att lägga egen tid och pengar på att hjälpa andra, så är målet lika behjärtansvärt. Alla kan göra något!

Höll på att garva ihjäl mig när jag såg denna bild! Kakor e gott! Oo bara skakade på huvudet och konstaterade att min humor inte var som alla andras. Va?
Det blev sushi på vårt vanliga Sushi King efter jobbet, och kanske viss mättnad nåtts på den fronten? Det går ju dock fort att få in och känns rätt hälsosamt, jämfört med McDonalds eller pizza som lägger sig som en flottig klump i magen inför ett träningspass.
Kålleredspasset blev nästan fullt, och nervositeten blev inte bättre när jag kom in i salen efter den överfulla Dans-stepklassen och upptäckte att jag inte fick något ljud i head-setet! Efter Ylva och förra instruktören grejat och pillat kom det dock igång till slut, men då starttiden för klassen redan passerats, blev det en otillfredsställande forcerad hälsning innan vi fick köra igång. Gjorde fel under uppvärmningen och första powerlåten. Ångest! Jag lyssnar på musiken varenda gång jag sitter i bilen och kör koreografin i huvudet. Ändå gör jag fel vilket grämer mig så meningslöst mycket! När man är uppe och kör kan man ju inte gräma sig, för då blir det bara värre och man tappar fokus, men efteråt dunkar jag bildligt talat huvudet i väggen och skäms som en hund inför mina betalande deltagare. Jag vet, det är inte hela världen egentligen, men jag som instruktör tycker att jag ska kunna passet och dessutom instruera det korrekt och bra. Att Sussie dessutom som vikarierade för mig förra veckan är ett energiknippe av mastodontproportioner som till och med ger hårsäckarna träningsvärk, får ens egen insats att krympa till muslortar. Nåja. Förutom de små missarna så hade jag grymt kul och hoppas deltagarna tyckte det var givande också. Fick många positiva omdömen efteråt, så varför gräva ned sig i tabbarna? Jag suger åt mig som en svamp och spritter av glädje! Får se hur många det blir nästa vecka. Igår samt resten av veckan är det visst öppet hus, som jag missat, så kanske därför det var mycket folk också igår.
Alldeles innan passet träffade jag en deltagare som brukar vara med på mina pass, som berättade att hon hittat min blogg! Hejhej! :o) Jag var lite småstressad där vi stod i in- och utflödet av färdigtränade deltagare och träningssugna sådana, men det hon berättade gjorde mig jätteglad även om jag kanske just då inte hade vett och fokus nog att visa det. Typiskt.
Efter vår snabba sushimiddag ville Oo ut och ta en cache som fanns i närheten. Huttrande och puttrande följde jag med, och naturligtvis var den uppe på bron och inte under som vi först provade. Men en lycklig Oo är alltid trevligt att se! :o)
199 funna cacher har vi nu, så vilken blir nummer 200? Oo föreslog en cachingtur inne i stan i helgen. Det finns ju tusentals inne i centrum och vi har cachat i Växjö, Skövde, Jönköping och andra småorter, men vårt närliggande stora Göteborg har vi aldrig på allvar cachat i! Det måste vi såklart, så vi får se om det blir i helgen eller inte.
Ikväll är vi bjudna på middag hos Andreas och Elin, och jag kommer att vara så oförskämd att bara skämmas bort av bjudmat innan jag kränger på mig kavajen och drar på vaktjobb i Möllan. "Highlights" spelar ikväll, ett riktigt bra band som jag själv dansat till några gånger. Har en känsla av att jag lär bli sugen ikväll (som vanligt), men nu var det så längesedan att jag säkert glömt bort hur man gjorde!
Sångaren i Highlights är väldigt trevlig vad jag kan minnas, och gick då i varje fall gärna runt och fotade till deras hemsida. När jag vaktjobbade på Stenungsbaden var och varannan helg gick man naturligtvis dit när man var ledig också (ja, jag var singel!), och en av dessa kvällar spelade de där och jag fastnade på bild tillsammans med vad-hon-nu-hette som också jobbade där och hade liksom mig en ledig kväll. Vi var båda lika dansglada och ofta ute själva, så tillsammans brukade vi svettas till technomusiken på lilla dansgolvet. Nu blev det ett gästspel på stora golvet där bandet spelade varvat med "klassiska discolåtar", och där var han med sin kamera! Svettiga och glada hittade jag oss på deras gamla hemsida! Hehe, år 2005 var det och jag är två storlekar mindre. Har man ingen att fira kramkalas med på fritiden, så tränar man istället!
Jag minns att jag kunde fatta stavarna och dra ut på inlines två gånger på samma kväll bara för att jag inte hade annat för mig och vädret var så fint. Solnedgång och perfekt cykelväg längs havet mot Stora Höga, åh vad härligt det var! Saknar faktiskt Stenungsund ibland.
Olofstorp är fint, men det är brist på alternativa fina cykelvägar att sträcka ut inlineshjulen på. Det blev en ynka tur i somras, så om jag kan ta mig bättre tid nästa år får jag helt sonika ta Gulingen och hitta någon fin väg att åka på. Om jag nu inte hellre prioriterar kramkalas...

Idag går flyttlasset upp till huvudkontoret igen, blir spännande att se hur nya platsen är!
Fick meddelande på Intranätet att våra beställda Reebok-kläder kommit och väntar på uthämtning. Jag har inte haft tid på de tillfällen som fanns, så får se om fler kommer under helgen eller nåt. De dras från vår lön, så det kanske är bra att jag tar ännu ett pass i Sisjön!

... att ha mycket att göra, så länge man känner att man har kontroll. Jag gillar när det är mycket på jobbet, känner mig nyttig, effektiv och behövd. Dessutom går tiden väldigt snabbt, så helt plötsligt är det ju snart fredag! Flyttkartongerna är nästan packade inför morgondagens eftermiddag då flyttgubbarna ska komma. Denna gång behöver vi alltså inte flytta själva. Hälften av vårt landskap har redan flyttat, och imorgon försvinner alltså resten. Tillbaka upp till VAK.
Jag är lite nervös för ikväll. Senast jag hade så full klass var på releasen, men då var vi tre instruktörer tillsammans. Nu är det bara jag och mina tabbar som jag inte ska göra! Ibland känner man sig lite som Sid i Ice Age (tvåan tror jag), där han stöter på nån flock "minisengångare" som gör alla rörelser Sid gör. Förskräckt inser jag att jag gör fel rörelse, men alla deltagare följer med och är glada och nöjda ändå! :o)
Nu är det dock inte bara två nybörjare som igår, utan ett gäng vana combatanter jag möter ikväll, och om jag bara tänker på hur jag själv var som deltagare, så blev jag lätt störd på en instruktör som kom av sig eller gjorde fel. Antagligen därför jag sätter så höga krav på mig själv.

Har förresten blivit bjuden på ett bröllop till! Min kollega Helena ska gifta sig, också i mars och festen är helgen efter Annas i Luleå! Ujuj, vet inte riktigt hur jag ska göra! Måste ju kolla med Oo också.

Fruktsallad väntade när jag kom hem från passet. Lite extra strösocker och så en guck ovispad grädde. Där har vi den form som frukten ska vara i för att Linda ska gilla!
De sex bokade blev två, och de var ganska nya så det blev en riktig utmaning att instruera så att de skulle tycka det var lagom fysisk utmaning, men ändå givande och kul. Det är en väldans skillnad att instruera för två jämfört med 42 som det kanske blir imorgon! Man får tänka och göra på helt olika sätt, vilket är rätt kul.
Får se hur många dock som droppar av innan det blir dags imorgon!
På vägen till passet pratade jag med Oo som var hemma och meddelade att jag fått något från Länsstyrelsen. Vad kunde det vara? Han fick öppna, skummade lite, och säger så: "Du har fått sparken!"
Öh, va?
För vad som känns som evigheter sedan när jag ganska nyligen skaffat ordningsvaktsförordnandet, fick jag anställning hos Gothia Protection. Via dom jobbade jag på Avenyn och nattklubben Valand några gånger, samt ett gäng nätter på Casino Cosmopol. Jag är ju utbildad väktare också, och tydligen registrerade de detta hos Länsstyrelsen för att eventuellt kunna nyttja mig som väktare också förutom o-vakt om behov skulle finnas. Jaja, jag har ju inte jobbat för dom på evigheter, och har ju aldrig egentligen formellt avslutat min anställning där. Nu kan man väl kanske säga att jag gjort det. :o)

... håller sin goda kvalité i låt säga tio av de utlovade femton åren, så hinner jag nästan slita ut den tredje uppsättningen innan jag uppnått de nästan 70 000 kronorna som den i bilden visade skönheten kostar. Om jag nu då skiter i nya sängar och omformar mig till en banan under kommande typ 38 år, så kan jag istället köpa en ny fräschare Guling!
Jag menar, jämfört med min nuvarande Guling (som inte är så gul nu av all vägskit) med sina snart 18000 mil, är ju denna Gulingen rena bäbisen!

Jag och Oo diskuterade bilbyte som de facto inte ligger så himla långt bort, till åren (och milen) som våra gyllene pärlor börjar bli. Han frågade om jag ville fortsätta köra en Guling, och jag har ju faktiskt lite svårt att finna mig i tanken att inte ratta en Guling! Sedan är jag ju medveten om att just den Seat Leon modellen jag nu har och är så kär i, är ett utdöende släkte, men jag kan nog tänka mig ett annat märke också, så länge den är gul! Grejen är då bara att det ju inte är den vanligaste färgen bland bilar, så frågan är hur möjligt det egentligen är. Hade jag varit biljardär hade jag hamstrat gula Seat Leoner av just den modell jag nu har för säkerställande av evigt Gulingrattande! We-ho!
Undertecknad guling vet precis vad som är viktigt i livet...

Ett glas fil och en banan fick bli dagens frukost. Så får det när man är seg ur sängen! Fixade dock mackor och morötter att ta med till jobbet förutom lunchlådan, så man ska klara sig till kvällens träning. Men usch, är verkligen inte så förtjust i att käka banan rätt upp och ned. I fruktsallad eller över glödande kol, uppsnittad med chokladbitar inuti så är det gott, men inte så här! Snacka om bukfylla.

Fick smärre panik imorse när jag inför kursen visade mig vara utan laptop! Eftersom det var ett tag sedan jag använde vår gemen-samma jobb-laptop, startade jag upp den direkt för att eventuella inställningar och uppdateringar skulle få göras. Tack och lov för det! För när det väl var uppstartad visade det sig att Helena hade låst den, och lösenordet jag fick fungerade inte! Hon skulle direkt på ett möte, och jag vågade inte prova hur många gånger som helst med risk att spärra hela hennes access, så där står jag med en kurs i hörsal någon timme bort och utan dator!
Hann bli lite stressad innan jag fick klartecken att låna en annans laptop. Phuu! Efter kursen fick jag tillbringa lite tid med support åt inköpare direkt på plats vilket alltid är så himla roligt!

Men det går ganska bra via mail också! :o)


Combat finns schemalagt två gånger i veckan ute i Sisjön, där jag nu kör på onsdagar. De har ju lite svårt att få tag på instruktörer dit ut, och nu är det måndagscombaten som saknar instruktör. Igår fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ta den också om de gick med på att ändra tiden. Som det är nu 17.30 hinner jag inte från jobbet, så tidigast 18 är mitt krav. Kanske jag kan tänka mig att ta den då. Tre gånger i veckan? blir jag less då? Lite synd att inte vara någon fler combatinstruktör på samma anläggning, men hittar de ingen annan så tja, kanske. Man kan ju prova fram till sommaren?

Hört talas om "Powerpuffpinglorna"? Det hade inte jag, men när jag googlade och fick se dom, så kände jag igen dom!
Ylva frågade om jag och Anna ville vara med på ett combatpass med "Powerpuffpingel"-tema, och självklart vill vi det!
Kollar man Wikipedia om dessa pinglor, så kan man läsa att:
"Powerpuffpinglorna skapades när Professor Utonium blandade socker, peppar, salt och allting som är snällt - men av misstag hade i Kemikalien X. De har många olika superkrafter, till exempel är de superstarka, supersnabba och kan flyga. Powerpuffpinglorna bor tillsammans med Professor Utonium, och spenderar dagarna på lekskolan.

Blomman, har långt rött hår, rosa ögon och rosa kläder. Hon är trions ledare, och den som beter sig mest vuxet och sansat.

Bubblan, har blont hår i två tofsar, blå ögon och blå kläder. Hon älskar att rita och blåsa såpbubblor, och hennes naiva överkänslighet gör att hon ofta (felaktigt) betraktas som gruppens svaga punkt.

Buttran, har kort svart hår, gröna ögon och gröna kläder. Hon är trions pojkflicka, och hon har en förmåga att låta sitt aggressiva humör gå ut över andra."

Gissa vilken av pinglorna jag ska vara?! :o)

Passet imorgon har nu hela sex stycken bokade! Det är ju ungefär 200 procents ökning på den anläggningen! Kanske jag sakta men säkert kan få till en trogen grupp där ute? Vore ju kul!
Till torsdagens pass är det sju platser kvar av de totalt 45, så nyårslöftena ska uppenbarligen infrias! Hoppas jag har koll på koreografin bara. Det känns som evigheter sedan jag körde ett pass nu!

Direkt efter jobbet möttes vi på Sova-butiken i Bäckebol. Efter att snabbt uteslutit säng för femtio miljoner hos den tillmötesgående expediten, beordrade hon snabbt ned mig i en säng som vid första ögonblicket kändes megamjuk! Det ska den visst vara. På rätt ställen. Jag har alltid sagt mig föredra hårda madrasser och sovställningar hur som helst, gärna på magen, vilket varit omöjligt i min nuvarande hängmatta till säng. Magläge är visst inte alls bra ur ryggsynpunkt, ajabaja, bara att vänja sig av med! Jahapp. Sidoläge eller på rygg är det som ryggen föredrar, och förundrat kunde jag se hur höft/rumpa sjönk längre ned i madrassen än jag trodde kunde vara helt korrekt och riktigt. Men så skulle det ju vara för att ryggraden skulle bli rak. De hårdare varianter av budgetmodell á la Jysk och Ikea jag hittills sovit på har medfört att jag legat uppe på höft och axel, varpå svanken böjts ned, eller saknat stöd som hon formulerade det. Min hjärna tyckte det kändes väl mjukt, men bekvämlighetsmässigt där jag låg i märket Jensen kändes det jätteskönt! Så det är så en riktig säng ska kännas! Provade tre olika, men naturligtvis var den dyrare skönast. Hur mycket? Tja, om vi skulle ha två plus bäddmadrass, ynka trettio tusen. Eeh, jag provar den andra en gång till sade jag och tyckte den var grymt skön! Oo gick och dreglade över ställbara, sådana där som man kan få upp madrassen så man kan sitta, halvligga och så vidare. Jotack, den dagen jag bli miljardär!
Så en Jensensäng fick det bli, med en lite bättre bäddmadrass samt madrasskydd! Jag vrider mig vid tanken på vad priset ändå slutade på, medan Oo inte haft någor problem med att punga ut till den för trettio. Vi må ha mycket gemensamt jag och min Oo, men min kanske extrema nojjighet för ekonomisk trygghet har han inte. En sängjäkel för, håll i er, 18 papp! Och det var dessutom ett kampanjpris! Eller nej förresten, ingen säng bara madrasser, för arton laxar, arton stora! Okej då, en bäddmadrass också, men hallå? Snacka om att ligga sömnlös! Eller nej. Jag lär sova så sött, så sött, men då det är beställningsvara, får jag stå ut med att ligga som en banan i nästan en månad! Åh vad jag längtar tills att få lägga mig i min nya madrass! Jag försöker rättfärdiga de bortflygande sedlarna med att det i alla fall inte är 18 000 spänn på musmattor, hårfärgning eller andra meningslösheter. Det är en investering för min rygg som kommer att räcka i över tio år!
Sova-tjejen och hennes kollegas prat om stöd för svanken, gjorde att jag provade att ligga på sidan och stoppa en kudde i där, dvs vid midjan för att stötta upp ryggraden så som de beskrivit. Kudden var lite stor så jag kom nog lite för högt, men i morse var det inte lika illa i ryggen som vanligt! Kanske jag skulle skita i 18000 kronorsmadrassen och satsa på en Ikeakudde istället! Fast näe, jag sov ju sådär när jag var tvungen att lägg till kudden vaje gång jag ville byta ställning eller flytta på mig.

Imorse så var i alla fall "Travelbjörnen" redo för en ny cache i sin resa runt i Europa, då jag skulle ut och lunchcacha med Alchemedez och Bullen! Med oss följde även Sundar som efter våra förklaringar blivit nyfiken på det här med geocaching. Hela sex stycken blev det totalt! Alchemedez hade spanat in i förväg lämpliga snabbloggade cacher, och då vi var fyra par ögon som letade, gick det därför betydligt snabbare än de planerade fyra cacher han tänkt!
Dock får Travelbjörnen bli kvar hos oss en stund till, då cacherna var av storleken micro, förutom en som bara tillät utbyte av sudd! :o)

Oo har besiktat Goldie idag som klarade sig utan anmärkning, och jag har pratat mig hes för den blivande applikationsansvarige. Imorgon är det kurs för ett gäng inköpare, combatpass på kvällen samt torsdagkväll och vaktjobb på Möllan på fredagkväll. Det blir att hålla i slantarna lite nu på grund av madrasserna. Dessutom har jag aktiviteter i februari, samt en helg uppe i Norrbotten som kräver sin del. Trevliga utgifter förvisso, men likväl utgifter! Att fixa garderoben i hallen får nog vänta lite ändå. Jag ska bara köra femtioelva combat- och vaktpass först! Xo) Undrar bara om jag ändå inte kommer undan inköp av nya svarta byxor att ha när jag vaktjobbar. Sist var det korsettkänsla och tarmvredsvarning när jag väl lyckats få igen gylfen! Men å andra sidan kanske vatten och bröd tillsammans med alla combatpass ger inte bara lite mer utjämning i kassan, utan också en utgift mindre på byxor!

Jag håller på att försöka avvänja Oo från att svära. Om vi nu får barn en dag och de börjar tjöta, så vill jag faktiskt inte att de ska ta svärord i sin mun. Ofrånkomligt kanske, men de ska i varje fall inte få dom från sina föräldrar. Jag tycker helt enkelt att det låter hemskt när barn svär. Det låter och känns bara helfel! Som tur var är Oo helt överens med mig på den punkten, så i god tid jobbar vi nu med oparation "de-cursing"! Det går sådär. När det bara är han och jag så smyger bara ett enstaka fulord in ibland, och ofta kommer han på sig själv då. Men hamnar han i sällskap med övrig familj eller kompisar, vare sig live eller i telefon, så barkar det iväg direkt!
Okej, det kanske inte är så farligt i mångas ögon (eller snarare öron), men mina ungar ska banne mig (svärord?) inte svära förrän de är stora nog att själva medvetet välja att svärta språket med diverse otrevligheter. Typ när de är myndiga eller nåt. Jag ska i varje fall göra ett gott försök, för jag ser helt enkelt inte meningen med att lägga dj-a eller h-te i var och varannan mening som många gör. Vuxna, fine gör som ni vill, men visst låter det illa när barn svär? Fel liksom? Barn ska inte svära, de ska jiddra om barnsaker, lekar och tråkiga läxor. De behöver inte lägga till fitta, helvete, fan, djävlar eller kuk däremellan. Faktiskt inte.

De-cursingen går alltså sådär.
"-Det gick fort nåt så in i helvete!" (gissa vem)
"-Det gick fort nåt så in i ...vadå sade du??" (just det)
"-Eh, det gick fort nåt så in i...bänken? Jamen finns himlen? Ja, men då kan man väl säga helvete utan att det är ett svärord?!"

Kan man?? Jag röstar nej!

Apropå barn och svordomar och uppfostran i allmänhet, så blir det ganska ofrånkomligt nu när barnen ploppar ut bland vänner och bekanta, att vi reagerar och diskuterar kring egen barnuppfostran. "När vi får barn så ska vi minsann..." Liksom alla andra icke-ännu-föräldrar går vi i samma fälla och vältrar oss i naiv messersmitteranda och proklamerar att "våra barn kommer minsann..." Sedan får vi också som alla andra äta upp det rejält när vi väl sitter där i blöjberget med sönderskrikna öron. Men hallå, man måste ju få insmörja sig med wesserschmitterkommentarer, annars vågar man ju inte avla fram dom små illbattingarna över huvudtaget!

Men alltså, är det ok för ett barn att säga helvete som en svordom?

Det blev en liten prinsessbakelse och två "Oreo"-kakor i soffan igår, så godsakerna växer sakta men säkert i antal. Nu är man ju dock tillbaka i vardagen, så då får vi se hur virklusten håller i sig.
På fredag flyttar vi tillbaka upp till VAK! Dock till annat våningsplan, men lika stort landskap som förra gången, och nu med placering i princip mitt i om jag tolkade planskissen rätt.
Har betat av högen av mail som samlat på sig medan jag varit borta, och denna vecka ser det ut att bli rätt fullt upp med att utbilda en ny tillfällig systemansvarig. Imorgon blir det dessutom lite lunchcaching!
Maja och Fia har nästan följt oss överallt i huset sedan vi kom hem. Nära, nära under täcket under natten, och i knäet så fort vi sitter ner. Maja var uppe en sväng natten till söndag, och när hon ville tillbaka ner under täcket, väckte hon mig genom att jama så där lågt och bedjande rätt i mitt öra! Och så ihärdigt trampande, tramp, tramp med framtassarna.

Jag har gjort en skiss på hur jag vill ha hallgarderoben. Det är verkligen på tiden att vi tar tag i den nu! Oo beordrade skiss, och så får han se till att lösa det med Elfa-system så gott det går. :o)
Jag ska försöka komma mig iväg och se på ny sängmadrass också nu när Kungsängen och Sova kör med rea överallt. Min rygg skulle nog uppskatta det! Har också ringt Folktandvården för att få kollat lagningen jag gjorde där i november. Jag vågar fortfarande inte riktigt tugga i ordentligt på den sidan då det när som helst kan ila till sådär riktigt obehagligt om jag får maten på fel sätt. Dessutom ilar det också i en tand på samma sidan fast nere också, så jag är lur på att den gamla lagningen också börjar bli undergrävd. :o(

Andra maskinen tvätt är ingång, vi har handlat och varit till återvinningscentralen där vi dumpat en massa elektronik. Oo har börjat gå igenom garderoben här i arbetsrummet där vi vid inflyttningen staplade upp gamla datorer på hög! Annars har vi haft en riktigt skön söndag, där jag läst ut Nora Roberts "Begravt i glömska" och påbörjat Karin Fossums senaste. Vi fick besök av familjen Noel samt Andreas föräldrar då de varit på husvisning i närheten, så jag fick en god anledning att baka någon form av tigerkaka. :o) Annars är det ju lönlöst att baka en till bara oss två, då Oo inte äter sådana godsaker(!)
Brasan värmer och ljusen sprider sitt trivselljus överallt i huset. Jag lullar runt och myser, liksom igår kväll då det inte blev soffan, utan gungstolen framför brasan! Katt i knäet, bra bok, popcorn och choklad framställt inom armlängs avstånd av Oo (jag kunde ju inte fixa det själv eftersom jag hade Maja) och livet var prima!
Imorgon blir det tillbaka till verkligheten, och jag får veta vart vi ska flytta (igen)! Jag tyckte vi satt rätt bra där vi nu sitter, förutom möjligtvis lyhördheten i landskapet när man själv eller någon annan pratar. Det lär väl bli ännu ett landskap, så det problemet kommer man inte ifrån, men frågan är nu bara var det blir.

Oo spelar sitt Runescape och jag ska mysa vidare i brasans sken.

Tvättmaskinen går, dammsugaren har rastats, grannarna fått sin chokladask, två Fiaspyor hittats och torkats, väskorna uppackade, brasan tänd och ljus tända. Jag går och tror att det är måndag imorgon, och blir positivt överraskad varje gång jag kommer på att det är fel. :o)

(En sista bild)

Innan Nickes familj kommit ur sängen packade vi oss in i bilen och drog hemåt. Riktigt skönt att vara hemma så pass tidigt (halv fyratiden), och få undan, handla det nödvändigaste och käka hämt-thai.
Min fjärde Sälen-tripp förlöpte riktigt bra utan socialpanik och psykbryt. Kanske jag rent utav börjar vänja mig? Ha!

Nu är det också ganska precis ett år sedan vi flyttade in i vårt hus! Ett år i vårt nya gemensamma hem! Vad mycket som hänt här sedan dess, och så fint vi fått det!
Och nu ska jag avnjuta det ännu bättre genom att lämna datorskärmen, ta mig en dusch och kura ned mig i soffan!

Vi puttrade från Statoil där vi hyrde skotrarna och in på leden. Oo och jag hade egen, Nicke och Tomas hade var sin med barnen bakpå. Vid första stoppet hade inte ens barnen på julafton med fullproppad gran och tomte med säcken full kunnat tindra mer med ögonen än Oo gjorde! Lyckoglitter i ögonen och små djävulshorn i pannan, Oo gilla skoter!
Efter ett tag bytte Ida över till att sitta med mig, då Nicke blev lite för ivrig med gasreglaget. Sedan kunde pojkarna leka lite, och vi styrde upp på fjället. Dock var vädret det sämsta idag under hela veckan, så toppen var molntäckt och därmed väldigt fuktigt med dålig sikt. Visiren isade igen direkt och att köra med öppet visir innebar rätt begränsad hastighet. Vid toppstugan vände vi nedåt dalen igen och tog en sväng förbi Högfjällshotellet innan vi körde tillbaka. Det var kul, guppigt, fartigt och riktigt lajbans! Inga större svårigheter att lista ut vad som står på Oos önskelista nu! Motorcykeln har fått en stark konkurrent! :o)

Väl hemma pustade vi en stund, och mest för det faktum att det var sista dagen, klädde vi på oss igen och spände på oss skidorna. Efter två timmars adrenalin och hög puls var vi dock rätt sega och frusna, så vi åkte direkt till toppstugan för den traditionella gulashsoppan! Oo fick sig en öl och Jägermeister, med bonuspresent på köpet medan vantar och mössor värmdes vi brasan!



Efter en god stund gav vi, eller kanske snarare Oo, cachen som skulle finnas någonstans vid toppstugan en chans till, men "bakom en sten" är ganska svårt under vintertid!
Vi gled på trötta ben tillbaka ned till stugan, och efter middag och packning blev det en go varm bastu!
Plump och virkning framför tv:n och vår sista dag här i Sälen går mot sitt slut.
Tre stycken blev det till slut, plus en jordgubbsmössa, så helt på latsidan har jag inte varit! :o)
Första utröstningen är på gång i "Lets dance", bröderna spelar "Chicago" intill mig och jag ska snart gå och lägga mig. Jag, Oo , Monica och Tomas åker tidigt imorgon medan Nickes familj sover ut lite mera.
Det är så ynkligt att bara säga, men TACK Monica och Tomas! Om ett år kanske jag sitter på exakt samma stol igen!

Sprollans nya men inte snyggare för det. Bowlingskornas utseende har inte förändrats mycket sedan jag som tonåring åkte till Norrmalmia (visst hette det så?) i Piteå och dess bowlinghall med kompisarna.

Medan vi hivade iväg våra klot mot de arma käglorna fick vi celebert besök! Alla småbarnen som trängdes kring banorna flög åt alla håll när Linda skulle fram och klänga.

Väl "hemma" igen var det dags för efterrätt: Gigantiska semlor! Monica och Tomas glömde bort maräng-glass-daim-tårtan i frysen när de var nere i samhället, så den får vänta ännu en natt. Jag tror jag gått upp fem kilo hittills under denna vecka! Gårdagens semlor var större och bättre än genomsnittet, men dessa var hiskeliga! De som känner mig vet att jag sällan bangar gräddiga efterrätter, men här fick till och med jag se mig besegrad!

Men efter två protioner ärtsoppa, plättar med grädde och sylt till middag, var jag foortfarande mätt innan monstersemlorna skulle intas!
Nu lär det inte bli många knop gjorda resten av kvällen, fast jag borde kanske överväga längdskidorna och sexkilometersspåret, tre varv minst! Burp.

Oo har aldrig stått på ett par längdskidor, så idag var det dags! För undertecknad var det lärarutbildningen senast, så det var med viss spänning jag själv spände på mig hyrskidorna. Spåren var underbart fina, och så himla kul det var att få åka igen! Dessutom var det rackarns skönt att få glida fram i spåren igen, men uj vad klen man är i armarna!
Oo var jätteduktig! För att aldrig ha åkt förut gick det grymt bra med endast en riktig vurpa! :o)
Det blev fyra kilometersspåret, och väl tillbaka var Oo helt slut, men ändå redo för ett varv på trekilometern. Jobbigt, svettigt men riktigt roligt!

Under gårdagskvällen hade vi tänkt gå ned till Experium för att bowla, men från att ha varit nästan folktomt kvällen innan, var det nu fullsmockat. Vi bokade istället bana till denna kväll, och så gick jag Oo, Monica och Tomas och cachade medan Nickes familj åkte ned till Outletbutiken.

Trots becksvart mörker hittade Oo cachen snabbt! Vi handlade lite, och så gjorde jag maräng-glass-daim-tårtan som nu fått frysa till sig över natten. Därefter fick jag plocka fram de undangömda mattepedagogiska färdigheterna för Idas matteläxa innan jag åkte på däng i Plump.
Nu har vi kört en tvättmaskin, då kläderna var genomsvettiga efter förmiddagens skidåkning, käkat lite lunch och varit en sväng och bokat skotrar till imorgon! Inte nog med att Oo aldrig har åkt längdskidor, han har aldrig kört skoter! Under två timmar imorgon ska vi styra var sin till utseendet helknasig skoter, och jag ska nog se till att inte avsluta min skotertur likadant som senast jag hyrde/körde... Xo)

Sitter och tinar lite efter en stund i backen. Det är lite småsegt att blogga härifrån, då uppkopplingen är sådär, men jag gör mitt bästa! :o)
Vi äter, slappar, stickar, snaskar, bastar, åker och tar det lugnt. Det är så himla vackert uppe på toppen när solen skiner och utsikten är milsvid! Inga liftköer att tala om och gott om plats i backarna.

Har jag sagt att jag spöade Oo i Segarally? Bebisjordgubbemössa nummer två påbörjades och avslutades igår, en av bilderna visar mina skidor (spollans nya) och vår stuga i bakgrunden. Samma för tredje året i rad, och bokad till nästa!
Nu är en form av vaktmästare här och åtgärdar en del av klagomålen vi upptäckte efter vi installerat oss i stugan. Nu har vi grytlappar, lyse i kylen, extra tillbringare, och nu skurar han i bastun där vi under badet igår upptäckte något som vi bara kan likna vid rödvin utefter hela ena väggen. Vi vill ju inte att detta ska gå på oss, så därför har Monica påpekat allt vi hittat. Först året vi hade denna stuga var den alldeles ny, men nu märks det att utrustningen i köket minskat något, och de föregående boende städade tydligen själva, inte helt tillfredsställande. Vi låter Lindvallen ta hand om vår städning när vi checkat ut, det är det värt.

Bara fem minusgrader och molnfri himmel. Vi börjar så smått komma till liv i stugan, och jag känner förvånansvärt ingen träningsvärk i benen. Däremot ont i ryggen som vanligt, trots att sängen kändes skönare än den hemma. Nåväl, liftarna har börjat röra sig utanför våra fönster och enstaka morgonpigga entusiaster är på väg upp.
Jag och Anna fixade spagetti och köttfärssås till middag, och efter en dusch tog vi tog en sväng ned till det nya Experium som inte bara bestod av äventyrsbad, utan också flertalet restauranger, biograf, bowling, bar och spelhall. Hypermodernt och megaturistinriktat. Jag besegrade Oo i Sega rally, vi tog en dricka i baren och gick tillbaka. Jag var helt slut och lade mig tidigt. Märkte inte ens när Oo kom och lade sig.

Nere i Sälen är det kallt! Uppe i Lindvallen är det behagliga tio minusgrader och vi är inkvarterade och mätta av Pytt i panna. Anna, Nicke och Oo spelar Plump, vilket hör till när vi är i Sälen, Plump och UNO! Monica och Tomas degar i soffan framför "Bones" och Ida och Hampus är på övervåningen och spelar på antingen medtagna Wii eller PS2.
Upp i ottan och med den vanliga känslan av att hälften var glömt, trots väskberget i hallen, styrde vi så kosan norrut. Medhavt fika i Åmål och lunch på Selma Lagerlöf i Sunne som vanligt, gottigotti!
Också som förra året, rumlade vi alla in på Nallens skiduthyrning och utrustade oss. Det var lite lugnare där denna gång, men alltid är det någon familj med tjocka jackor och svettiga pannor som ska få ned sina trötta barns fötter i trånga pjäxor. Jag avundas dom inte för en microsekund när de snubblar ut genom dörren med pjäxor i ena handen, gnällig unge i andra och skidor, stavar och hjälmar inklämt och glidande under armarna. Tycker det är nog bängligt att kånka ut min egen utrustning, och i Skistars anläggning där vi hämtar ut våra nycklar är det varmt och trångt och retlig stämning bland vuxna och barn som suttit i bilen sedan tidig morgon.
Vi lastar ut bilarna till samma stuga vi haft de tre två senaste åren, fixar snabbt en shoppinglista för det nödvändigaste inför morgondagen och åker ned till kylan nere i samhället. Oo behöver skidutrustning, och på Stadiums outlet hittar han byxor, jacka och väst till rackarns bra pris. Själv fyndar jag ett par likadana byxor, en fleecejacka och träningsbyxor á la mysstil. Det är ju så grymt skönt med hängselbyxor, och mina gamla har jag haft sedan gymnasiet!

Nu ska jag byta om till något bekvämare innan jag ansluter till Plump! Av någon anledning brukar jag alltid få en massa plumpar under mitt namn, men det är väl det som är meningen??

Visst ser det mumsigt ut? Det ska föreställa brända mandlar! De jag smakade (åt upp allihopa) hos Andreas och Elin, och hennes ord att det var så enkelt att göra, medförde att jag fick ett ryck och provade igår! Det var ett väldans rörande i kastrullen, men de blev rätt ok. Inte riktigt lika goda som de Elin hade, och så blev mina inte sådär blanka så hennes. Sockret smälte liksom aldrig, och när knäppandet satte igång skulle det ju liksom vara klart.
Nåväl, Maja hittade sig en bekväm(?) sovplats ovanpå min fullpackade väska. Oo har packat nu sedan vi kom hem från Sandared. Men jag kan ju ta dagen i rätt ordning.
Innebandyn är igång igen, men nu kör vi endast lördagar. Idag blev vi dock bara sex spelare, och jag blev inte alls på humör. Jag missar, passar dåligt, blir bortkollrad och frustrerad. Det blir ju inte lika bra spel som om vi är fyra i varje lag, så det blev väl sådär idag.

Därefter åkte vi förbi Bauhaus för inköp av ny slagborrmaskin. Så nu har vi äntligen fått upp tork- och hänggrejerna i tvättstugan! Dessutom köpte vi en häcksax, då det var 20 procent rabatt och vi verkligen behöver en! Grannens sida är vältrimmad och fin medan vår spretar åt alla håll och riktningar. Nu är vi redo inför våren!

Efter lite brunch styrde vi så Gulingen mot Sandared, och så roligt det var att träffa Anita och Roland igen! Mycket nostalgi och minnen flödade tillbaka när vi svängde in på området och närmade oss deras fantastiska hus intill Viaredssjön.
Vädret var så vackert, så vi tog en promenad över sjön till ön och hälsade på deras äldste son Joakim och hans familj. Oo fick låna en landslagsmössa av Roland som han var så fin i! Ön är liten och jättemysig, och förbunden med land med en pontonliknande brygga. Tre villor och en tennisbana finns på ön, och när jag var där bodde båda döttrarna i ett hus, sonen med familj i det andra och en annan familj som hyrde i det tredje. Joakims äldste son Hampus var bara liten grabb när jag var där, och Fanny nyfödd! Nu är Hampus 18 år och bor i grannhuset där jag bodde! (Det blå huset)  Deras boxer som heter Porsche fick springa av sig över isen, världens snällaste och goaste hund!
Anita har alltid imponerat på mig med sin matlagning, och detta var inget undantag. Jättegod förrätt med löjrom, någon form av räkgryta med pressad potatis och något jag inte minns namnet på till efterrätt. Gott, gott!
Anita (och Roland) kände ju mamma och pappa rätt väl, så det kändes bra att få prata lite med Anita om dom och hur det var, men även mycket annat.

Sedan fick jag också kila upp till lägenheten och visa Oo där jag bodde de andra somrarna jag var där. Det är fönstret i byggnaden till höger som är i anslutning till huset, ovanpå garaget. Där bodde jag och mådde som en prinsessa! Jättemysigt med sovrum, badrum, allrum och pentry med egen ingång från andra sidan. Det lilla huset som skymtar till höger i bilden rymmer bastu och litet relaxutrymme. På bryggan till den låg jag och solade och njöt av friden och av att bara vara för mig själv!
Underbara generösa människor som gett mig mer än jag tror de förstår. Jag minns att jag gjorde ett tafatt försök att visa min uppskattning med en ljuslykta och ett brev när jag åkte därifrån (de var bortresta då). Det enda av allt jag skrev som jag minns, är att jag för första gången fått uppleva hur det kändes att vara i en riktig familj. Det kanske säger en del om vad Anita och Roland kom att betyda för mig.

Har handtvättat våra Mario-jackor. Vill inte riskera att trycken förstörs, och tvättrådet uppmanade handtvätt också. Fick flashbacks från när jag var liten och satt och handtvättade i sommarstugan. Varje vår kånkade pappa ut den stora vedeldade varmvattenberedaren. Så hinkade vi vatten från brunnen, eller lyxade med trädgårdsslangen om pumpen var ikopplad. Så satt jag där på den flisiga träbänken med sin avflagnade gröna färg och gnuggade kläder mellan tummarna i den gula plastbaljan. Vattnet skulle vara hett, hett, och så sköljde man i kallvatten. Tänk vilket jobb egentligen, innan de byggde badrummet på övervåningen och installerade en liten elektrisk varmvattenberedare. Jag minns hur mamma värmde vatten på både den gamla elektriska spisen och den vedeldade kaminen för disk och tvätt. Brunnen med sin galvaniserade hink som man hämtade vatten i, men bara om vattnet i älven var tillräckligt högt, då vattennivån i brunnen följde den. Älven och det ständiga bruset av de två forsarna. Jag är glad att jag fotade så mycket, men ändock inte tillräckligt när jag var uppe i juli -05 för att gå igenom bohaget inför försäljningen. Jag hade bara min lilla Renault Clio då, så det var inte mycket jag kunde ta. Nina och Anders hade släpvagn och jag tog så att min lillebil blev sprängfull och fick sitta som en ostbåge mellan Stockholm och Stenungsund. 
 
Jag tror det är en av de sista bilderna jag har på pappa. I bakgrunden är ladugården som vi dock aldrig använde till annat än förråd, lekplats och massa annat än djurhållning. Den hade dock en liten avdelning för just detta, men där var det alltid så kallt och otäckt tyckte jag, så jag var ytterst sällan där. Sista bilden visar Häggen som de planterade när de köpte stället, och änden på ladugården där utedasset ligger. Inga lyxiga mulltoagrejer eller varm toasits av frigolit här inte, nej rätt ned i en vanlig gammal tunna och plastring som var kallare än vintern på Antarktis! Nina som var äldst fick oftast förmånen att tömma tunnan i ett grävt hål bakom "laggårn", men den definitivt sista gången fick jag äran. Det var ett jobbigt återbesök till hemtrakterna minns jag. Vi hade inte träffat mamma och pappa på nåt år eller nåt, men likväl dracks det och blev bråk. Nina och Anders hälsade på gamla kompisar i Piteå och Luleå(?) när de nu ändå var uppe, och jag försökte stänga av öronen där jag var i stugan. Tiden sedan jag flyttat hemifrån hade dock medfört att mitt skyddande lock försvagats, så många tårar fälldes den helgen, och den tryckande känslan i bröstet blev till slut så stor att jag tog deras bil och stack. Tack och lov att jag kom åt deras nycklar! Jag drog in till Piteå och gick på bio i Småstaden, vandrade planlöst omkring. En annan kväll drog jag upp till Storforsen. Det var nästan folktomt, och de dånande vattenmassorna passade mig, mina svullna ögon och självömkande humör perfekt.
Vi hade en underbar sommarstuga som jag egentligen aldrig hade vett att uppskatta eller se fördelarna med förrän jag blev vuxen. Hade jag bott kvar där uppe hade jag nog kunnat tänka mig att ta över den, men där och då och i det skede jag var i livet, hade det varit totalt omöjligt ur både praktisk och ekonomisk synvinkel. Jag har många fina och roliga minnen därifrån också av bland annat mycket lek, bad och fiske tillsammans med Jenny. Mamma och pappa gjorde ett jättejobb med det stället, men de gav en aldrig möjlighet att faktiskt få dom att förstå att man kom till insikt och uppskattade det.

Det är en klar och kall dag, folk inne i Göteborg burrar ned hakan innanför tjocka kragar och halsdukar, kör ned händerna djupt i fickorna och skyndar fram med korta steg. Det är vinter, med litet tunt snölager som gör folk lite osäkra på fötterna och får bilarna att sladdstarta vid rödljusen. Ju närmare jag kommer Olofstorp och hemma, desto mer snö blir det i landskapet omkring mig. Jag är strax utanför stan och på den snötäckta golfbanan glider en skidåkare fram! När jag klättrar upp för backarna och rundar krönet får jag solen mot mig som silar ned genom de snötyngda träden. När jag parkerar och kliver ur bilen kan jag inte låta bli att ägna mig själv några ego-tankar och blir sentimenalt blöthjärtad över insikten att Här bor jag! I detta underbara hus i detta underbara landskap! Det är så vitt, så vackert, så sentimentalt att jag inser hur sliskigt det låter. Men jag kan bara inte låta bli, jag menar, hallå jag bor där. Jag! Vem hade kunnat tro det? Allra minst jag! Okej, jag ska ge mig nu.

Det blev misusoppa och sushi på ett nytt ställe alldeles i änden på Avenyn, där Paddanbåtarna avgår när det är betydligt varmare än idag. Det är en rätt dyr lunch, men för detta får jag två högar med sjögräsliknande trådar och en skiva rödbeta i wazabin som bonus. Laxbitarna är de minsta jag någonsin träffat på, men de är betydligt lättare att hantera och smakar bra. Jag blir vansinnigt mätt, trots att jag låter bli sjögräset och rödbetan.


(Avenyn. Bältesspännarparken till vänster, Storan till höger och en stor fet lyktstolpe mitt i)

Varför kallas den egentligen för "Bältesspänanrparken"? Heter den verkligen det?
Deisy Design är en pluttliten garnaffär nästan högst upp på Avenyn, och de har inte det Frejagarn som jag är ute efter. Inte ens något liknande tjockt orange garn som jag är ute efter, så det får vara. Hittade trevliga böcker istället, för vem kan motstå när man står där i bokhandeln och ser alla spännande böcker!?  Fyra för tre och en ny författare jag tänkte prova på! Jag har lite väl många olästa böcker nu, så jag får kanske behärska mig på inköpsfronten ett tag och faktiskt ta mig tid att läsa också. Tänkte ta med någon till Sälen, även om det kanske är osocialt att sitta med näsan i en bok. SATS hade ingen sal förresten. Ringde och kollade, men det var visst bara styrkelokal de hade. Synd.
Experium som var under uppbyggnad förra året är ju nyöppnat nu, så jag får inte glömma badkläderna! Kanske jag kan ta en sväng under motionssimningen, men å andra sidan lär man kanske vara nog slut i kroppen av allt skidåkande. :o)

... var det från hemma och stan. Femton minusgrader är ju rena medelhavsvärmen jämfört med somliga platser längre norrut, men brr vad kallt det är ändå!
Jag gillar wake-up lampan jag fick av Oo i julklapp. Det är inte som att vakna av att taklampan tänds upp likt fem1000 wattare rätt i synen, utan man vaknar av att det är lite halvljust, slumrar vidare och vaknar till igen av att det är lite ljusare och så vidare tills hela rummet är upplyst och man inser att det ju faktiskt är morgon nu. Dock verkar den ha någon automatisk avstängning där jag får leta avaktiveringen, för efter en timme stänger den av, och har man inte kravlat sig upp innan dess, sjunker man gärna ned i mörkret igen. 

Idag blir det till att packa och städa lite hemma. Funderar på att ta en sväng förbi garnaffären på Avenyn efter timmarna här. Jag befinner mig ju bara ett stenkast därifrån, och jag är ju lite sugen på att göra en apelsin! :o)
Men nu ska jag försjunka ned i HTML-programmeringen igen. Lite småkul faktiskt!

Tredje combatpasset på fyra dagar och det känns som nya koreografin sitter ganska bra nu! Inte så många på passet, men de var duktiga! Som vanligt kom man igång och tyckte det var lika kul som vanligt när man väl stod framför deltagarna och körde igång musiken.
Väl hemma är Oo i grejartagen. Min tvätt ligger vikt på sängen och en ny tvätt är på gång i maskinen. Han har börjat packa så smått och sitter nu uppflugen på sovrumsgarderoberna och grejar med tv:n! En av de två "att-göra" grejerna på tavlan har sin deadline innan Sälenresan, och det var att montera tv:n, så nu gör han det! Den ska fästas i väggen så den kan lutas utåt och nedåt för bättre vinkel när vi ligger i sängen nedanför. :o)
Den andra punkten var att borra upp hänggrejerna vi tänkt till tvättstugan, men slagborren verkar vara ute på vift någonstans.

Jag är skönt trött i kroppen och har slagit bort tankar på att börja packa. Tre timmar på Elankontoret imorgon och inget annat inplanerat, så det finns utrymme då att ta tag i packningen.

En bloggare jag följer har fått reda på att hennes sambo varit otrogen i ett och ett halvt år. Ett och ett halvt år av de två de varit sambos! Jag känner henne inte, men känner med henne, trots att det jag råkade ut för inte är i närheten av hennes förlust. Ja, jag kallar det förlust, för det känns verkligen som man förlorat någon. För den man trodde man kände visade sig vara någon helt annan, den tillvaro och det liv man trodde man delade, trodde var trygg och full av gemensamma mål, visade sig vara ensidig. Och man blir så arg, ledsen, besviken, förtvivlad, känner sig så urbota dum, förnedrad, förlöjligad, inte vatten värd. Det gör ont, för samtidigt så älskar man ju fortfarande den som gjorde en så illa, och man förstår inte, frågar sig vad man gjort för fel, hur man kunnat vara så blind, hur han kunnat göra så mot mig. Frågorna tar aldrig slut, och framför allt bara varför? Det gör fysiskt ont, sliter sönder en, brännande, blixtrande smärta i bröstet av en förtvivlan så djup att man än en gång kommer till fråga varför. Varför gjorde han mig så illa? Varför gjorde han så mot mig? Sedan kommer vreden, svartsjukan. Man ser han framför sig, med henne. Så meningslösa tankar, så destruktiva som inte leder någonstans.
Läste eller hörde någonstans där en sviken beskrev att det varit lättare om han dött. Hon hade ju förlorat honom, han var plötsligt borta ur hennes liv, från deras gemensamma och behandlade henne som luft. Han fanns i hennes närhet, men nu med en annan kvinna så hon ständigt påmindes om honom och den förlust och smärta han orsakat henne.
Jag tänkte på bloggskrivaren hela vägen till Kållered, och mitt hjärta krympte ihop för hennes skull. Hon flyttade från sin familj och sina vänner för att dela sitt liv med en som hon trodde kände och ville detsamma som henne. Ett och ett halvt år, ända från början. Nu hade det tydligen av någon anledning avslutats, men hur går man vidare? Om han skulle säga sig vilja det, är det möjligt?? Hur ska hon någonsin kunna känna tilltro till honom igen? Till en kille över huvudtaget? Ja, hon kommer att gå vidare, kommer att känna tillit igen. Men det kommer att ta tid. Väldigt lång tid. Fy f-n för honom säger jag bara.

Tvingades till flashback från tidiga tonåren när jag på kontoret får (ursäkta om jag blir osmaklig nu), praktiskt taget fylla trosorna med papper. Liksom alltid de första dagarna går jag med mensvärk som dock inte är lika illa som en del man hört talas om, men ändock så den är där och gör sig gällande. Jag gör en mental anteckning att köpa tamponger när jag ändå ska handla på hemvägen.
Lunch i "Golden Days" mörka lokaler i form av ärtsoppa och plättar tillsammans med Oo som är synbart trött i ögat denna dag. Fotar lite på min väg genom ett typiskt västkustiskallt Göteborg, och fyndar finfina julgransprydnader på Lagerhaus för halva priset. Bildar kö bakom mig, då kassörskan ska slå in varje prydnadshjärta i prasselpapper. Men det behövs ju.

(Längs kanalen och Tyska kyrkan på andra sidan)





(Mot Brunnsparken. Nordstan till vänster)


Kommer till ICA Gunnilse och vandrar mellan hyllorna med min mensvärk i jakt efter middag, men inspirationen är ju sådär när man nyss ätit sig proppmätt. Samtidigt gnager tanken på något viktigt som jag inte skulle glömma. Vad var det jag skulle köpa? Det var ju något, eller hur? Men visst var det något jag inte skulle glömma?
Slänger till slut ner kycklingfiléer, Knorrsås, mjölk, juice och bröd. Mjölken var ju viktig, men vaad var det mer? Just det, äppelmos! Kikar ned i korgen. Men var det inte något mer?
Iskallt ute, in i Gulingen, sladda ut på Gråbovägen. Just det, in på första bästa väg för att vända. Typiskt.



("Vridna kanaler". Det e grejer det.)


Känns lite segt att pallra sig iväg för combat ikväll. Det är enklare när man åker direkt från jobbet, men nu hinner man äta och slappna av innan det är dags. Sista passet dock innan vi åker till Sälen. SATS har en filial i Lindvallen och jag funderar på att ta med grejer för att kunna köra en gång eller nåt. Kan ju vara skönt att komma ifrån litegrann och köra loss om det finns möjlighet.

Ta-daa! Skåda färdig äppelmössa modell vuxenstorlek och vintervarm! Jag är riktigt nöjd med den, och Oo blev så söt! Jag blev grymt sugen att göra en apelsin nu också! :o)
Framåt kvällningen när Oo börjat vakna till liv och kravla upp ur sängen, färdigställde jag mössan. Sedan blev det passande nog fruktsallad som muta för mer Harry Potter-läsning resten av kvällen.




(Utanför håller vintern i sig, me like it!)






(Finne på näsan, me NOT like it!)

Sitter varm och nybastad med Fia i vägen framför tangentbordet. Det blev shopping idag, fast inte riktigt den typen jag kanske avsett. Det blev en ny snöförare och en liten ihopfällbar spade som jag kan ha i bilen!
Efter mitt misslyckade försök att komma upp för backarna inatt ringde jag Oo som då avr på väg till Centralstationen, trots att jag visste att inge bussar gick längre. Jag antog att han skulle ta en taxi och sedan pulsa sig hem. Jag lyckades somna efter lite om och men, och vaknade vid halv sex. Ingen Oo hemma. När jag ringde låg han i sin bil och sov! Han lämnade den ju på jobbet eftersom han skulle ut efteråt, och som tur var hade han den parkerad i ett varmgarage! Han hade slocknat så snabbt att han inte tänkt på att ringa eller messa.
Efter en sovmorgon klev jag upp till ett rejält lager pudersnö på utsidan! Pälsade på mig och gick ut och svettades med spaden. Vi behövde en snöföra! Våra snälla finska grannar lånade en av sina, så det gick lite snabbare. Snöröjaren hade varit ute vid sjutiden, så mer lite extra gas så däcken fick borra sig ned till fastare underlag, tog jag mig upp för backarna! Här skulle shoppas snöföra, och samtidigt kunde jag ju hämta Oo i stan. Men hallå! Finns det inte längre sådana där snöföror med spärr som lossar själva skoveln? En sådan som vi hade när jag var liten! Googlar jag nu så verkar det ju faktiskt finnas, men varken Bauhaus, K-rauta, Jula, Hornbach, Biltema eller Plantagen hade en sån! Ska man måsta åka upp till Norrland för att få tag på en riktig snöföra? Här är det ju bara fasta handtag utan tippmöjlighet, och det är ju helt värdelöst! Man måste lyfta/ställa upp föran för att få väck snön, hur kasst är inte det? Tjejen på Plantagen hade aldrig hört talas om en sådan modell, men ursäktade sig med att de sålde så lite snöröjarredskap. Det förstås, de har ju inga riktiga vintrar här nere! Fast å andra sidan hade de en jäkla massa snöslungor i olika storlekar, så när det väl behövs och en halv decimeter snö kommit, så ska det vara bekvämt och köras med slunga. Öh.

(Riktig snöföra!)

Väl inne i stan ringer jag Oo, men får inget svar. Står utanför garaget och ringer en bra stund i hopp om att han till slut ska vakna. Ger upp och åker därifrån medan jag låter tonerna fortsätta att gå fram, lite irriterad. Till slut svarar han, och var är han då? Jo då har han nästan kört hela vägen hem!
Muttrande för mig själv åker jag och köper en otippbar snöföra på Plantagen, äter lunch med chokladpudding på Ikea och går en sväng på Media Markt. Filmerna och skivan jag spanat in på cdon.com är dubbelt så dyra här så jag skiter i det och drar mig hemåt. Av någon anledning kallas snöförorna för snösläde. Har de alltid kallats så? Är det bara jag som säger snöföra? Har hört att en del säger snöbjörn och jag säger bara, va??
Det är precis att jag kommer upp för backarna, men jag behöver inte stanna mitt i, för då hade det blivit stopp! Oo ligger och sover när jag kommer, så jag fyller vedkorgen, kör igång en tvättmaskin, tänder en brasa och slår på bastun. Monica ringer och väcker honom på mobilen när jag sitter på muggen, så jag hör honom berätta att han sovit i bilen. Kryper upp i sängen, kramas lite, skäller lite och går och bastar. Och nu sitter jag här medan Oo sover igen. Tydligen sov han inget vidare i bilen, och så var det visst lite kallt också. Kanske han ser till att hinna med sista bussen nästa gång? Fniss!

Oo trodde inte det skulle bli så sent, sista bussen skulle gå vid halv tolv, så jag härdade ut i soffan, kollade på "Stolthet och fördom" (underbar film), följt av "Femte elementet". När klockan passerade bussavgång, jag var riktigt trött i ögat och han inte ringt, fick jag ringa och kolla istället. Nej, han lät inte så sugen på hemgång ännu på ett tag, så jag gick och lade mig. Hinner nästan slumra in när han messar. Är jag vaken? Jag känner efter. Om ingen buss går tar han taxi, och det kostar en smärre förmögenhet ut hit till bushen. Det tar en timme fram och tillbaka till stan i detta vädret, men varför inte. Jag är snäll och Oo partajar ju inte allt för ofta. Lämnar Maja under täcket och pälsar på mig. Jag har redan tidigare under kvällen känt farhågor inför snöfallet på andra sidan fönstren, men jag måste ju i alla fall försöka. Ute är det skönt, inte så bitande kallt som det var tidigare, utan mer "vanlig" vinterkyla. Det har kommit nästan en decimeter snö och redan innan jag lämnat carporten anar jag att den första branta backen är tämligen körd. Den i princip nittiogradiga och dessutom feldoserade kurvan medför att ingen fart går att samla innan backen tar vid. Jag försöker men hamnar nästan i grannens brevlåda (än en gång). Kommer någon meter upp, rullar ned, försöker igen och kommer förbi första knycken och vidare till nästa uppförslut som är ännu brantare. Det går inget vidare, rullar ned och försöker igen, och igen, och igen. Jag kommer inte ens halvvägs, så jag ger upp. Jag är insnöad. Coolt!
Det kan kanske komma en dag/natt när man verkligen behöver komma ut, låt säga på grund av en olyckshändelse eller sjukdom, den risken kände vi till när vi flyttade hit. Men det ordnar sig! :o) Man kanske skulle köpa sig en skoter? Wee! Lite jobbigt kanske att hämta Oo i stan med en skoter, men i varje fall vid busshållplatsen nere i samhället! Det lär ju inte vara så kul för honom att promenera hela vägen hem från Gråbovägen i lågskorna, men om vägarna inte hinner plogas kommer en taxi inte ha större lycka från det hållet än jag hade från mitt! Nåja, han har alkoholen som värmer honom, jag kan ju inte göra mycket ändå. Det yviga snöfallet och friska luften fick mig dock att piggna till, så jag kanske skulle promenera ned till samhället och möta honom? Eller näe.
Men medan han ligger bakis imorgon antar jag att vägarna plogats, så jag kan åka ut och shoppa för motsvarande han gjort av med denna kväll, inklusive taxin! :o)

Vi lämnar mellanstadiet och kommer in i årskurs sju! Vår klass slapp splittras, men en annan från en annan skola hade inte lika stor tur(?), så vi fick tillökning i vår klass 7A. Mamma fortsätter att tvinga på mig hårpermanent hos hennes frisörska på Djupviken. Det krävs alltid två omgångar för att lockarna ska bli kvar i mitt styva hår.
Jag förses med tandställning, men får också till min lycka börja använda kontaktlinser! Det underlättar enormt när jag är ute och flänger i skidspåren. Sommaren mellan årskurs sju och åtta får jag liksom min syster åka på konfirmationsläger till Storstrand. Det är nog första gången jag är hemifrån ensam så länge, och även om det känn som jättelångt tid för mig, var det visst inte mer än två veckor, men oj vad kul det var!
Okej, plugga budord och bibelord var väl kanske sådär, men allt lek, bus och nya kompisar man träffade! Spännande, spännande! Under det lägret spydde jag faktiskt för första gången (vad jag kan minnas i alla fall, bebiskräk räknas inte). Nästan hela lägret drabbades av magsjuka, men trots vad jag hört då tyckte jag själv inte att det var så farligt att spy. Men det är väl så när man byggt upp de värsta föreställningarna.
Naturligtvis hamnade jag inte i det populära och utåtriktade gänget, som lindade in prästens bil med toapapper, hissade upp kläder i flaggstången och väckte ungdomsledarna på natten, men jag kände mig alltid delaktig och med i den mån jag önskade. Kramringarna var populära. En ring med tjejerna, en med killarna som stod innanför eller utanför, och så kramades man, flyttade ett steg och kramades igen. Det blev ganska många varv ibland!
Bordsbönen var en sång med "Bamse"-melodin, och jag minns bara början:
"Gode Gud välsigna maten amen,
tack att vi får äta varje dag.
Tack för gröten, bullen och chokladen,
allt vi äter smakar lika bra..."

Men det var inte bara lek och bus. En killes mamma som hade cancer gick bort, och hälften av de som inte ens visste vem hon var sympatigrät länge efter beskedet. Jag minns att min rumskompis var helt förstörd och sade mellan tårarna:
"-Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om min mamma dog!" Och jag försökte själv tänka mig in i situationen utan att egentligen känna något alls.

Tjejerna bodde för sig i huvudbyggnaden, och killarna i en byggnad på gården. Olle hade walkie-talkies, och där blev det tissel och tassel mellan de båda avdelningarna om kvällarna. Av någon anledning hade en av de mest utåtriktade killarna fattat tycke för mig, för helt plötsligt har jag en walkie-talkie i handen, och han i andra änden som frågar om jag vill vara ihop med honom!
Jag minns bara hans "-JAAA!" ut i rummet bakom sig när jag generat svarade ja. Min rumskompis fick också ihop det med en jättgullig kille. Sen vet jag inte om det blev så mycket mera av det där än att vi kanske höll handen någon gång. Jag minns egentligen bara en efterträff som ungdomsledarna (två syskon) anordnade hemma hos sig på Fårö i Piteå. De hade en riktig pool i trädgården som vi alla badade i, och i stojet och plaskandet dyker vi ned under ytan och gör någon form av puss. Ovanför ytan säger han "-Kom så går vi till ett hörn" och för mig framför sig. När jag väl är framme och spänd av förväntan vänder jag mig om, så är han inte där! Han har blivit distraherad av någon annan och flänger omkring resten av kvällen. Jag tror vi delar på en grillad korv som vi håller i en tom "Gott och Blandat"-påse. Herrejösses, hur kan jag minnas sådana grejer??
Några dagar senare ringer han och gör slut med frasen "-Vi är väl bara kompisar va?", och trots att jag inte sörjer nämnvärt, blir jag vansinnigt pikad av...mamma? Syrran? Minns bara att jag blev det.
Senare får jag höra att han blivit ihop med en annan som var med på lägret, och några år senare blev jag och denne kille klasskompisar på gymnasiet! :o)

Jag får ju passa på att utnyttja julklappen jag fick från Sportlife, ett gäng proteindrinkar. Tyckte det kunde bli en bra middag.
Lättmjölk, en banan och en hög proteinpulver och det skulle bli så gott. Tror inte det.
Slut i kroppen och med värkande armar är så veckans andra combatrelease avklarad. Smockfullt i salen och bra tryck! Ylva hade pysslat som vanligt med serpentiner, gigantisk skål med popcorn och sportdryck för deltagarna att ta av efteråt. Jag vet inte om så många fattade vilka vi skulle föreställa där vi kom i våra helsvarta kläder. Laktritssnören kanske?
I vilket fall var det väldigt roligt, och på torsdag ska jag köra hela passet själv.
Jag vet inte riktigt om jag lyckades så bra med mitt fightingface, men Ylvas dotter fotade en massa också under passet, vilket kan bli kul att se. Mina brallor hasade ner hela tiden, och topen upp. Perfa.
När jag lämnade Kållered var det stygga nio minusgrader och tunt snöfall. Väl hemma hade det gått ned till 12,5 minusgrader med snö, så det var tur att jag inte hade någon framför mig i backarna som bromsade farten! Kan bli spännande om jag nu ska hämta Oo i natt!
På lördag är vi bjudna till Anita och Roland, det underbara par som jag bodde hos under två somrar när jag arbetade på det företag som pappa var säljare för. Roland är numera pensionerad, men var studiekompis till pappa och startade upp företaget. Jag minns de somrarna mycket väl då deras välkomnande och underbara hem blev en fristad från hemmets bråk och fylla. De kom ju till vår bröllopsfest i somras, men nu ska det bli så roligt att få träffa dom ordentligt och visa Oo de platser jag har så många minnen ifrån.

Låg i sängen och läste ut Marian Keyes "Vattenmelonen" (för tolfte gången) i morse och hör någon av katterna spy, kanske till och med båda sammanlagt tre gånger någonstans i huset. När jag väl masar mig upp ur sängvärmen hittar jag bara en.
Hm...

Fashinerande hur makalöst...dålig ränta ett sparkonto har hos bankerna idag! Man kan ju tycka att det belopp vi valt att spara ska generera lite mer... Heh. Höga ränteprocent existerar visst bara när det handlar om att hämta in pengar från kunderna! Beaktar man avgifterna de tar för överföringar, Internetbank och andra "administrativa" avgifter är det inte mycket till sparkonto de erbjuder. De som förvarar sina hopslavade slantar i madrassen kanske inte är så dumma ändå! Xo)

På grund av combatreleasen i Kållered klockan 17.10 ikväll, jobbar jag eftermiddag denna dag så jag kan åka direkt.
Releasen igår gick helt ok, inga större missar, men phu vad jobbigt! :o) Man tar ju inte i lika hårt när man kör i Sisjön för två deltagare jämfört med tjugotvå! Än så länge är de 45 platserna i Kållered uppbokade, så det blir inte att hålla tillbaka något då heller precis!
När jag kom hem igår satt Oo och pusslade, men jag hade inte riktigt ro till det, så jag återupptog läsandet för honom! Jag har ju läst "Harry Potter"-böckerna till och med "Den flammande bägaren" för honom, men sedan rann det liksom ut i sanden. Jag läste ju främst när vi åkte bil och liknande, men sedan vi började geocacha är det numera jag som kör och han som sitter med gps:en. :o) Han måste ha något att göra medan jag läser, annars somnar han (han hävdar att det är så rogivande), så pusslandet passade perfekt. Det blev dryga timmen, drygt två kapitel och trötta stämband innan jag under hans ihärdiga protester lade ned läsandet för kvällen. :o)
Ikväll ska han på sin "månadsafterexwork"-träff, så jag får hämta honom nere vid busshållplatsen någon gång sent ikväll. Andreas skulle visst med denna gång, då de tydligen utökar sin lilla skara. Själv ska jag pusta ut efter passet och sticka vidare på äpplemössan jag påbörjat efter att jordgubbsmössan blev klar. Jag gjorde ju en liten äppelmössa till Noel som jag tyckte blev bra, men nu ska jag göra en i tjockare garn och i vuxenstorlek. Kanske jag hinner den klar till Sälen så Oo kan åka omkring i backarna med bladet fladdrande i vinden! Kanske man kan göra en larv eller nåt som sticker upp också? :o)

När vi träffade Andreas och Elin häromdagen hade omtänk-samma Elin tagit med sin gamla balklänning som förslag till tärnklänning till mig! En första kik gjorde mig förtjust, och när jag senare på kvällen provade den, så satt den nästan som ett smäck! Jag med min pojkfigur fyller inte riktigt ut den ordentligt upptill samt i höfterna, men jag vet inte om det syns så mycket? Längden var perfekt och ryggen i sådan stil som jag gillar, men svarta skor passar nog inte riktigt. I varje fall inte i den stilen som jag hade, men kanske mina bröllopsskor funkar? Dock kanske de är i tunnaste laget med det sandalettstuk som de är i med öppen tå. Menmen, ska först och främst bestämma mig definitivt om jag kan ha denna eller inte, vilket just nu känns som det enbart hänger på om den ser för stor ut.
Är tillbaka på Volvo dessa två dagar, för att efter Trettondagen sitta på Elan. Jobbar dock bara halvdag, och det märks att många inköpare är tillbaka ännu. Käkat svampomelett, avokado och ostkrokar till lunch och tar det nu lite lugnt innan releasen i Örgryte.
Insåg imorse att jag har tre combatpass denna vecka tack vare releaserna, men egentligen kunnat ha fyra om inte Sisjönspasset utgått pga Trettondagen. Visserligen är det ganska behövligt, fast å andra sidan, om jag nu ska försöka få till lite kvinnligare former är det väl snarare ostkrokarna jag ska satsa på! :o)

Om det ser ut som jag har en ilsken finne på ryggen så kan jag meddela att jag har det! Precis mellan skulderbladen, tinningarna och nacken nära öronen har jag rena finska vinterkriget! Viktuppgång (skyller på det), tonårshy och oregelbundna menstruationer! Jag själv och min kropp verkar helt klart föredra att gå på p-piller! Det enda positiva med uppehållet verkar vara att huvudvärken jag brukade få dagarna innan blödningen försvunnit.

Nu när 2009 är över kan jag se till att få också det året tryckt i blokform! Dock kommer jag nog att dela in den i åtminstone två delar á sex månader, och bara de sista sex månaderna blev över 400 sidor. Jag fotar ju så mycket nu vilket göra så att sidantalet springer iväg. När jag finputsade layouten lite snabbt fick jag en recap av det gångna året. Har sett att en del bloggare skrivit en årskrönika, eller på annat sätt summerat sitt 2009. Det får bli nästa år eller nåt.
Nu är jag ju för sent ute, men jag kan göra en minivariant ändå. Det är ju lite kul att se tillbaka och faktiskt inse hur händelserikt år man hade!

-Vi köpte hus och lämnade Lindome för Olofstorp!
-Jag fick sparken
-Blev ombedd att glömma det hela nån vecka senare
-Jag gifte mig!
-Gick på mitt livs första konsert, och såg Madonna
-Vi började geocacha
-Blev moster igen
-Bytte efternamn

Det har också varit en väldans massa resande, framför allt tack vare giftemålet!
San Francisco, Lake Tahoe, Hawaii, Barcelona och en hel hög med "minisemestrar", bland annat Selma spa som Oo totalöverraskade med på min födelsedag.

Jag är glad att jag har bloggen att kunna återgå till för att se, läsa och minnas alla stora händelser, men också de små vardagliga som så lätt annars glöms bort! Jag vet att jag kommer att få äta upp en hel del av mina tyckanden och tänkanden i vissa frågor, men det är väl också en del av tjusningen? Att se hur man förändras, skratta och skaka på huvudet åt sig själv med ett vemodigt leende på läpparna. Förhoppningsvis lär det inte bli för många skamsna leenden, men det är väl oundvikligt! :o)

Det var en riktig turbovisning! Nej, som tur var kollade Oo med Andreas, och var sjutton hade vi fått klockan tio ifrån? Mellan 12 och 13 var det öppen visning, men vi har fått för oss att det var 10.00! Jahapp. :o)

Just det, glömde berätta att Oo flög upp ur sängen inatt! Jag vaknar av att han slänger av sig täcket och sprintar ut genom sovrumsdörren där han blir stående blick stilla. Sedan lommar han tillbaka och kryper ned igen.
Då har han drömt att brandlarmet gått, och skenet från vår enda adventsljusstake i köket bekräftar hans eldsvåda. Fniss!
En sak jag dock funderar på. Brandlarmet går, han flyger upp ur sängen, men han väcker inte mig!
"-Jamen jag ska ju springa ut och släcka elden!" Jahaaaaa.

Notera de döda växterna i bakgrunden. Jag fortsätter dock att vattna dom, övertygad om att de kommer att leva upp igen. Vi är tillbaka i arbetsrummet efter en sväng i stan. Oo proklamerade stolt att han nu kollat på vinter/skidkläder, när vi praktiskt taget varit in och vänt på Stadium XXL i Sisjön. Vi kom iväg så sent att det inte blev mer än just in och ut igen för att vi skulle hinna inhandla hämtmat och möta upp Tomas och Andreas på Skandinavium.
Ingen av oss kände för McDonalds (konstigt!), så vi tog sushi på vägen förbi Mölndal!
Andreas fick besviken se sitt Rögle åka på tjong med 5-2, och jag lyckades nästan hålla mig vaken hela tiden! Vilade ögonen lite bara där mellan andra och tredje perioden.
Handlade på vägen hem, då det behövdes! Men trots dryga sjuhundra på kvittot har vi inte mer än planerade rätter fram till och med måndag! Inte fattar jag vad vi stoppade i våra kassar.
Framför oss i Skandinavium fick jag en pappa med sin lille son. Han kan inte ha varit mer än tre år, och jag kan inte låta bli att undra varför man i hela friden tar med en så liten unge på en match? Ensampappa utan barnvakt? Biljetten kostar ju ändå en del, även om det är billigare för barn, men sedan är ju ungen inte ett dugg intreserad av vad som händer på isen, eller ens fattar vad han gör där över huvudtaget. Pappa är bara intresserad av matchen, och ser bara hjälpligt till att sonen inte kravlar omkring för mycket eller lägger stövlarna mer än nödvändigt mot grannens byxben.
Jag påminns om situationer när jag varit på jobbet och en del kommer in med sina barn. Studie- lov- eller annat som medför att de inte kunnat lämna ifrån sig barnet eller ta ledigt själva. Ungen förses med en bunt papper, godis, leksaker och så vidare, och så försöker mamma/pappa arbeta. Det går bra, en stund. Naturligt nog blir de flesta barnen rastlösa, eller vill bara prata, fråga, visa, sjunga, mumla eller utstöta andra "barnljud" som  föräldrarna själva blivit immuna mot, men som för en ickeförälder till slut blir väldigt störande. Jag kan inte låta bli att ifrågasätta varför det tydligen anses vara ok att ta med sin sina ungar till jobbet? Det är ju inte så att jag kan ta med mig en kompis och sitta och småprata titt som tätt precis, men när det är barn så är det tydligen ok!? För att inte tala om att man förväntas visa intresse för kollegans lilla älskling och fråga hur gammal en sådan stor flicka kan vara då, eller beundra kluddet de åstadkommer, halvt på papperet, halvt på bordet. Ignorerar man ungen kan man nästan känna de förnärmade vibrationerna, och nåde om man vågar kasta en missnöjd blick när barnet utropar för femtioelfte gången! Då är man en okänslig, oförståelig bitterfitta som garanterat inte har egna barn. Ska man acceptera vad som helst bara för att det är barn?? Den allmänna uppfattningen verkar ju vara så. Men jag är rädd att om jag nu själv eventuellt har barn en dag, och misspassande lov- studie- eller vad som helst dag inträffar, så undviker jag att ta ledigt från jobbet och hoppas på att mutor och ritblock räcker för att hålla min ögonsten foglig och lugn, precis som alla andra.

Jag har fått bekräftat att föregående foto var från årskurs fyra, så nu hoppar vi över ett år och direkt in i årskurs sex. Jag är brun som en pepparkaka eftersom jag kommer direkt från Florida, därav också tröjan. Nu har jag också mina första rödbågade glasögon, och ögonen är extra små för att jag knappt sovit någonting. Om jag inte minns fel, så landade vi typ på morgonen dagen innan, men fick inte sova eftersom vi skulle försöka ställa tillbaka dygnet. Däremot minns jag tydligt hur otroligt ful jag kände mig. Framför allt sedan när vi fick våra bilder och jag jämförde mig med mina stylade klasskompisar som blev skitsnygga.
Floridaresan var ett mål av flera i USA som pappa fick från jobbet när han fyllde...det måste ju ha varit 50. Jag, mamma och pappa åkte medan Nina var för gammal för fjantiga resor med familjen. Eller fick hon inte ledigt från skolan? Hur som helst så minns jag väldigt väl hur vi flög via Chicago till Charlotte och slutligen Orlando. Väl framme på hotellet i Orlando hade något misstag skett med vårt rum, så vi fick inkvarteras på ett grannhotell en natt. Mamma blev asförbannad, var full så hon sluddrade, men skällde ut receptionisten på svenska så spottet yrde. Jag står till vänster om mamma och ber henne sluta och hör receptionisten med uppriktighet säga:
"-Im sorry m'am, but I cant understand you".
Vi får några sådana där trekantiga sandwish i plastfolie och jag förundras över de tjocka ost- och skinkskivorna. Notera mina snygga brallor! Ärvda av Nina och skitsnygga i mitt dåtida tycke!
Förutom Orlando besöker vi Chicago och New York, och av New York minns jag bara nåt ställe vi besökte där de hade skivade människor, och ett stort varuhus (Macy´s?) som hade en gigantisk Rosa Pantern över entrén (sightseeingbussen åkte förbi).
Roliga timmen eller nåt någon gång i mellanstadiet, samma tröja! Jag tyckte jag var skitsnygg i håret, men har inget minne av att jag fixade det eller sminkade mig själv. Den där rosa hårspray-burken minns jag dock, då jag tror det var Ninas från början.
Min handstil börjar utvecklas till en lutande för-variant till min nuvarande, men till en början försökte jag skriva sådär rakt och "bulligt" som den andra tjejerna gjorde. Jag minns hur "majjen" ibland lade upp våra skrivböcker för att utse den som skrev snyggast(!). Hans favoritelev var hans "lilla advokat" som tog till tårarna så ofta hon kunde. Jag blev stolt för att jag bäst efterliknade en häst under en rast, då poppistjejerna fick sitta på min rygg! Framåtlutad med händerna mot korridorsbänken gjorde jag trav och galopp bättre än någon annan! Det var under mellanstadiet jag med rodnande kinder fick svara på vad engelskans "dick" betydde under "majjens" roade min, och ofta åkte till Öjebyns eller Munksunds badhus och lekte.  Under denna tid var det också mycket datorspelande med Jenny och hennes Commondore! "Bubble Bobble" och "Boulder dash" var stora favoriter, jösses vad vi skrek och skrattade!
Vi sorterade och delade ut reklam för "Svensk Direktreklam", och första egna lönen kändes bra! Eller var det i högstadiet?

Jag slutade spela fiol, men plinkade på med pianot och svettades i Musikskolans (numera musikhögskolans) aula varje terminsavslutning. Jag tycker om att skriva berättelser och ritar serier med streckgubbar, och hade massor av brevvänner som jag fått via Expressens "Sting-klubben". Mamma hävdar att jag ska bli journalist som kusin Erika som jobbar på tv, medan framtiden för mig ter sig som något lika fjärran som månen. Poppistjejerna börjar springa på disco, och "Hortlaxdiscon" är visst något alldeles extra. Själv är jag fortfarande så barnslig, att när jag till slut för första gången ska följa med, frågar en av tjejerna om jag ska ta med något band (kasettband). Jag har ju "Mix Max" eller avspelningar från "Trackslistan"! Hon bara stirrar på mig och fattar inte vad jag menar, men är hänsynsfull nog att inte skratta mig rätt upp i ansiktet. Hon bara går, men säger nog desto mera till kompisarna. Inte förstod jag att det fanns discjockey, utan jag var fortfarande på "hemma-hos-party"-nivå, omedveten om att det var ute för längesedan. I Hortlax fanns en kille som tjejerna dånade över. Senare visade det sig att jag haft honom som brevkompis rätt länge och bytt foto så som man gjorde då, varpå mitt fotoinnehav av honom renderade mig viss skön avundsjuka och beundran! Ack ja.

Riktig lökarmorgon där vi nu sitter framför våra skärmar (som vanligt). Oo sympatisitter med mig i arbetsrummet, och inser hur stor skärmen är jämfört med hans laptops. Jag säger detsamma!
Ute är det klarblå himmel och sol som lyser upp vårt vinterlandskap. Myyys!
Vi har fått liite mer snö under natten, men även under gårdagen när vi promenerade med familjen Noel.

Det är ju hans första vinter, och måste ju därför få uppleva dess tjusning!
Han var dock föga imponerad av varken pulka eller snöfall, och blev sig själv först när han kommit in i värmen igen. Men vänta bara några år, så lär väl marken knappt hinna täckas ordentligt av snö förrän han är ute!
Idag ska vi på Frölunda-Röglematch, och jag hävdar att vi ska passa på att åka och shoppa innan dess. Oo behöver nya skid/vinterkläder innan Sälen, och när ska vi hinna det medan rean fortfarande gäller och vi har tid? Vi åker nästa söndag! Menmen, det är Oo som ska ha dom, så då får han styra.
Jag påbörjade en jordgubbsmössa igår! Det är Oos föräldrar som beställt dom, där en ska till vänners barnbarn, och den andra till en tysk kollegas barnbarn. Eftersom det är bebisstorlek det handlar om, är de ganska snabbt gjorda.
Annars blev det inte många knop gjorda igår! Det var komaläge i soffan ända från familjen Noel åkt hem och resten av kvällen, där stickningen var det mest anstränganda jag gjrde förutom att stoppa in vedträd i kaminen! När klockan närmade sig halv elva började det värka här och var i kroppen på mig så som det kan göra när jag inte tränat på länge. Min mentala rastlöshet fick lite utlopp när jag påbörjade stickningen, men nu ville den fysiska delen av mig också ha något! Ner på mattan och göra situps! Oo som sovit någon timme tidigare under kvällen kikade förvirrat upp över soffkanten, och rätt var det är ligger vi där och kör styrkelåten till combaten på tv:n! Uj vad gött det var!

iPhone må vara fylld med kuliga grejer och "bra-att-ha"-funktioner, men den ser gigantisk ut när man pratar i den! Vi är på väg till Tynnered och Oo ringer för att önska mor och far samt Stefan ett Gott Slut.
Väl på plats är parkeringsautomaten ur funktion än en gång, så jag ringer och pratar med stackars Emil som sitter i felanmälan. Han är dock proffs och låter inte någon bitterhet skina igenom, utan är jättetrevlig, önskar gott nytt år och avslöjar att han snart faktiskt får åka hem och fira han med, med en fet lönecheck att vänta! Omkring oss detonerar smällare och raketer. Är folk så ivriga? Eller är det barn som ska i säng så man förskotterar raketavfyringen?

I det Axell-Svendsendska hemmet hälsades vi välkomna av så fräsch värdinna att man aldrig kunnat tro att den friserade sonen hållit henne vaken varenda natt i nästan två veckor! Strax anslöt det andra värdparet och tillika grannar, Camilla och Denis med sin lilla Isabella, samt deras vänner Jennie och Fredrik. Maria och Rikard från Strömstad droppade också in, och till slut även Jeanette och Martin. Jag har svårt att be folk posera för min flitigt använda kamera, och så ångrar jag alltid efteråt! Det hade ju varit så kul att ha alla fotade "på riktigt" och inte enbart under kvällen, åtminstone värdparen! Till nästa gång blir det minsann uppställning!
Efter välkomstglas i handen och lite tilltugg försågs vi snabbt med papper och penna. Här skulle en tipsrad upprättas och ställning tas till "Vilket par som kände varandra bäst?" "Vilket par som hade bästa ställningen?" "Vem som var klokast?" "Sötast?" "Störst i käften?" "Bäst på att ta ton?" "Bästa föraren?" "Punktligast?" Och kan det ha varit "Mest puckad?" Där fanns inte jag med som alternativ i varje fall! Xo)

("Hm, bästa föraren? Jag själv? Näe kanske inte!)

(Eller jo, det visste jag ju hela tiden!)




Min blixt har en förmåga att förvandla det jag fotar i närbild till vita oskiljaktiga bilder, så jag stänger av den. Då blir istället skärpan kass så jag får försöka att hålla kameran blickstilla. Jättelätt. Den sista bilden är typ den femte och jag började bli smått desperat sugen på att få börja äta, och då håller jag för halva blixten! Maten var i varje fall underbart god! Förrätten var någon form av skaldjursbakelse med avokadokräm, och jag gillar ju verkligen avokado! Lite som en riktigt god bit smörgåstårta med extra gött tack vare den gröna stenfrukten! Varmrätten imponerade på mig eftersom jag själv aldrig skulle ha vågat tillaga något med fisk till en sådan här middag! En fisk- och skaldjursgryta med specialmos som var mums, även om moset inte spritsats till toppiga små berg! Eller jo, det hade de ju, med ett utflytande resultat som ändock inte påverkade smaken! Shit vad mätt jag blev! Men så var det efterrätt, där jag tack vare Oo fick avnjuta två stycken! Nån fryst lite syrlig cheescakebakelse med chokladbotten, och jag var så mätt!
Jag var (såklart) mästare på att känna min partner, och identifierade Oos ben utan problem! Jeanette körde nån fuskvariant och kittlade de osynliga fötterna, då hon visste att hennes Martin var sjukt kittlig!

Martin visade sig dock vara en hejare på att ta ton, och visslade snabbast trots snustorra Mariekex fulla munnen!

Denis var otvivelaktigt störst i käften, och jag minst klokast. Inga nyheter med andra ord!



Oo visade sig vara sötast (visste jag ju redan), och snaskade snabbast i sig sytråden med sockerbiten, medan Maria halsade sin Pucko och därmed visade vem som var mest puckad! (Hette grenen verkligen så!?)
Jeanette, Rikard och Denis fick stå i skamvrån för att försöka komma närmast en minut, och Rikard visade sig vara den mest punktlige i den trion, medan jag och Oo bevisade att vi hade den klart bästa ställningen! Skitenkelt! ;o)


Min eminenta koll på sällskapet medförde att jag gick miste om det åtråvärda förstapriset - äppelklyftaren! Den kammade minsann Andreas hem, men jag svär på att han hade viss inside information!
Tolvslaget närmade sig snabbt, så när det blev dags, pälsade vi på oss, fattade champanjeglasen och gick ut för att skåla, lukta på krutröken och avnjuta fyrverkerierna som andra bekostade!

Därefter lyckades jag av någon oförståelig anledning trycka i mig ännu mera i form av chips och snask innan orken började tryta. Inte bara hos mig dock! Jag tyckte faktiskt att jag höll mig ganska vaken, man fick ändå denna bild i kameran. Hur gick det till? Jag får se till att ha bättre koll på mina grejer framgent!
Nu har vi haft en rejäl sovmorgon och Oo har kollat färdigt på "Can't buy me love". Jag ska se till att få i mig lite frukost innan familjen Noel kommer på besök. Det är klart och fint ute, så en promenad kommer att kännas gött!
Tack, Elin, Andreas, Camilla och Denis för jättetrevlig kväll!

Gott Nytt 2010!!