Jag har fått bekräftat att föregående foto var från årskurs fyra, så nu hoppar vi över ett år och direkt in i årskurs sex. Jag är brun som en pepparkaka eftersom jag kommer direkt från Florida, därav också tröjan. Nu har jag också mina första rödbågade glasögon, och ögonen är extra små för att jag knappt sovit någonting. Om jag inte minns fel, så landade vi typ på morgonen dagen innan, men fick inte sova eftersom vi skulle försöka ställa tillbaka dygnet. Däremot minns jag tydligt hur otroligt ful jag kände mig. Framför allt sedan när vi fick våra bilder och jag jämförde mig med mina stylade klasskompisar som blev skitsnygga.
Floridaresan var ett mål av flera i USA som pappa fick från jobbet när han fyllde...det måste ju ha varit 50. Jag, mamma och pappa åkte medan Nina var för gammal för fjantiga resor med familjen. Eller fick hon inte ledigt från skolan? Hur som helst så minns jag väldigt väl hur vi flög via Chicago till Charlotte och slutligen Orlando. Väl framme på hotellet i Orlando hade något misstag skett med vårt rum, så vi fick inkvarteras på ett grannhotell en natt. Mamma blev asförbannad, var full så hon sluddrade, men skällde ut receptionisten på svenska så spottet yrde. Jag står till vänster om mamma och ber henne sluta och hör receptionisten med uppriktighet säga:
"-Im sorry m'am, but I cant understand you".
Vi får några sådana där trekantiga sandwish i plastfolie och jag förundras över de tjocka ost- och skinkskivorna. Notera mina snygga brallor! Ärvda av Nina och skitsnygga i mitt dåtida tycke!
Förutom Orlando besöker vi Chicago och New York, och av New York minns jag bara nåt ställe vi besökte där de hade skivade människor, och ett stort varuhus (Macy´s?) som hade en gigantisk Rosa Pantern över entrén (sightseeingbussen åkte förbi).
Roliga timmen eller nåt någon gång i mellanstadiet, samma tröja! Jag tyckte jag var skitsnygg i håret, men har inget minne av att jag fixade det eller sminkade mig själv. Den där rosa hårspray-burken minns jag dock, då jag tror det var Ninas från början.
Min handstil börjar utvecklas till en lutande för-variant till min nuvarande, men till en början försökte jag skriva sådär rakt och "bulligt" som den andra tjejerna gjorde. Jag minns hur "majjen" ibland lade upp våra skrivböcker för att utse den som skrev snyggast(!). Hans favoritelev var hans "lilla advokat" som tog till tårarna så ofta hon kunde. Jag blev stolt för att jag bäst efterliknade en häst under en rast, då poppistjejerna fick sitta på min rygg! Framåtlutad med händerna mot korridorsbänken gjorde jag trav och galopp bättre än någon annan! Det var under mellanstadiet jag med rodnande kinder fick svara på vad engelskans "dick" betydde under "majjens" roade min, och ofta åkte till Öjebyns eller Munksunds badhus och lekte.  Under denna tid var det också mycket datorspelande med Jenny och hennes Commondore! "Bubble Bobble" och "Boulder dash" var stora favoriter, jösses vad vi skrek och skrattade!
Vi sorterade och delade ut reklam för "Svensk Direktreklam", och första egna lönen kändes bra! Eller var det i högstadiet?

Jag slutade spela fiol, men plinkade på med pianot och svettades i Musikskolans (numera musikhögskolans) aula varje terminsavslutning. Jag tycker om att skriva berättelser och ritar serier med streckgubbar, och hade massor av brevvänner som jag fått via Expressens "Sting-klubben". Mamma hävdar att jag ska bli journalist som kusin Erika som jobbar på tv, medan framtiden för mig ter sig som något lika fjärran som månen. Poppistjejerna börjar springa på disco, och "Hortlaxdiscon" är visst något alldeles extra. Själv är jag fortfarande så barnslig, att när jag till slut för första gången ska följa med, frågar en av tjejerna om jag ska ta med något band (kasettband). Jag har ju "Mix Max" eller avspelningar från "Trackslistan"! Hon bara stirrar på mig och fattar inte vad jag menar, men är hänsynsfull nog att inte skratta mig rätt upp i ansiktet. Hon bara går, men säger nog desto mera till kompisarna. Inte förstod jag att det fanns discjockey, utan jag var fortfarande på "hemma-hos-party"-nivå, omedveten om att det var ute för längesedan. I Hortlax fanns en kille som tjejerna dånade över. Senare visade det sig att jag haft honom som brevkompis rätt länge och bytt foto så som man gjorde då, varpå mitt fotoinnehav av honom renderade mig viss skön avundsjuka och beundran! Ack ja.