iPhone må vara fylld med kuliga grejer och "bra-att-ha"-funktioner, men den ser gigantisk ut när man pratar i den! Vi är på väg till Tynnered och Oo ringer för att önska mor och far samt Stefan ett Gott Slut.
Väl på plats är parkeringsautomaten ur funktion än en gång, så jag ringer och pratar med stackars Emil som sitter i felanmälan. Han är dock proffs och låter inte någon bitterhet skina igenom, utan är jättetrevlig, önskar gott nytt år och avslöjar att han snart faktiskt får åka hem och fira han med, med en fet lönecheck att vänta! Omkring oss detonerar smällare och raketer. Är folk så ivriga? Eller är det barn som ska i säng så man förskotterar raketavfyringen?

I det Axell-Svendsendska hemmet hälsades vi välkomna av så fräsch värdinna att man aldrig kunnat tro att den friserade sonen hållit henne vaken varenda natt i nästan två veckor! Strax anslöt det andra värdparet och tillika grannar, Camilla och Denis med sin lilla Isabella, samt deras vänner Jennie och Fredrik. Maria och Rikard från Strömstad droppade också in, och till slut även Jeanette och Martin. Jag har svårt att be folk posera för min flitigt använda kamera, och så ångrar jag alltid efteråt! Det hade ju varit så kul att ha alla fotade "på riktigt" och inte enbart under kvällen, åtminstone värdparen! Till nästa gång blir det minsann uppställning!
Efter välkomstglas i handen och lite tilltugg försågs vi snabbt med papper och penna. Här skulle en tipsrad upprättas och ställning tas till "Vilket par som kände varandra bäst?" "Vilket par som hade bästa ställningen?" "Vem som var klokast?" "Sötast?" "Störst i käften?" "Bäst på att ta ton?" "Bästa föraren?" "Punktligast?" Och kan det ha varit "Mest puckad?" Där fanns inte jag med som alternativ i varje fall! Xo)

("Hm, bästa föraren? Jag själv? Näe kanske inte!)

(Eller jo, det visste jag ju hela tiden!)




Min blixt har en förmåga att förvandla det jag fotar i närbild till vita oskiljaktiga bilder, så jag stänger av den. Då blir istället skärpan kass så jag får försöka att hålla kameran blickstilla. Jättelätt. Den sista bilden är typ den femte och jag började bli smått desperat sugen på att få börja äta, och då håller jag för halva blixten! Maten var i varje fall underbart god! Förrätten var någon form av skaldjursbakelse med avokadokräm, och jag gillar ju verkligen avokado! Lite som en riktigt god bit smörgåstårta med extra gött tack vare den gröna stenfrukten! Varmrätten imponerade på mig eftersom jag själv aldrig skulle ha vågat tillaga något med fisk till en sådan här middag! En fisk- och skaldjursgryta med specialmos som var mums, även om moset inte spritsats till toppiga små berg! Eller jo, det hade de ju, med ett utflytande resultat som ändock inte påverkade smaken! Shit vad mätt jag blev! Men så var det efterrätt, där jag tack vare Oo fick avnjuta två stycken! Nån fryst lite syrlig cheescakebakelse med chokladbotten, och jag var så mätt!
Jag var (såklart) mästare på att känna min partner, och identifierade Oos ben utan problem! Jeanette körde nån fuskvariant och kittlade de osynliga fötterna, då hon visste att hennes Martin var sjukt kittlig!

Martin visade sig dock vara en hejare på att ta ton, och visslade snabbast trots snustorra Mariekex fulla munnen!

Denis var otvivelaktigt störst i käften, och jag minst klokast. Inga nyheter med andra ord!



Oo visade sig vara sötast (visste jag ju redan), och snaskade snabbast i sig sytråden med sockerbiten, medan Maria halsade sin Pucko och därmed visade vem som var mest puckad! (Hette grenen verkligen så!?)
Jeanette, Rikard och Denis fick stå i skamvrån för att försöka komma närmast en minut, och Rikard visade sig vara den mest punktlige i den trion, medan jag och Oo bevisade att vi hade den klart bästa ställningen! Skitenkelt! ;o)


Min eminenta koll på sällskapet medförde att jag gick miste om det åtråvärda förstapriset - äppelklyftaren! Den kammade minsann Andreas hem, men jag svär på att han hade viss inside information!
Tolvslaget närmade sig snabbt, så när det blev dags, pälsade vi på oss, fattade champanjeglasen och gick ut för att skåla, lukta på krutröken och avnjuta fyrverkerierna som andra bekostade!

Därefter lyckades jag av någon oförståelig anledning trycka i mig ännu mera i form av chips och snask innan orken började tryta. Inte bara hos mig dock! Jag tyckte faktiskt att jag höll mig ganska vaken, man fick ändå denna bild i kameran. Hur gick det till? Jag får se till att ha bättre koll på mina grejer framgent!
Nu har vi haft en rejäl sovmorgon och Oo har kollat färdigt på "Can't buy me love". Jag ska se till att få i mig lite frukost innan familjen Noel kommer på besök. Det är klart och fint ute, så en promenad kommer att kännas gött!
Tack, Elin, Andreas, Camilla och Denis för jättetrevlig kväll!

Gott Nytt 2010!!