Vi puttrade från Statoil där vi hyrde skotrarna och in på leden. Oo och jag hade egen, Nicke och Tomas hade var sin med barnen bakpå. Vid första stoppet hade inte ens barnen på julafton med fullproppad gran och tomte med säcken full kunnat tindra mer med ögonen än Oo gjorde! Lyckoglitter i ögonen och små djävulshorn i pannan, Oo gilla skoter!
Efter ett tag bytte Ida över till att sitta med mig, då Nicke blev lite för ivrig med gasreglaget. Sedan kunde pojkarna leka lite, och vi styrde upp på fjället. Dock var vädret det sämsta idag under hela veckan, så toppen var molntäckt och därmed väldigt fuktigt med dålig sikt. Visiren isade igen direkt och att köra med öppet visir innebar rätt begränsad hastighet. Vid toppstugan vände vi nedåt dalen igen och tog en sväng förbi Högfjällshotellet innan vi körde tillbaka. Det var kul, guppigt, fartigt och riktigt lajbans! Inga större svårigheter att lista ut vad som står på Oos önskelista nu! Motorcykeln har fått en stark konkurrent! :o)

Väl hemma pustade vi en stund, och mest för det faktum att det var sista dagen, klädde vi på oss igen och spände på oss skidorna. Efter två timmars adrenalin och hög puls var vi dock rätt sega och frusna, så vi åkte direkt till toppstugan för den traditionella gulashsoppan! Oo fick sig en öl och Jägermeister, med bonuspresent på köpet medan vantar och mössor värmdes vi brasan!



Efter en god stund gav vi, eller kanske snarare Oo, cachen som skulle finnas någonstans vid toppstugan en chans till, men "bakom en sten" är ganska svårt under vintertid!
Vi gled på trötta ben tillbaka ned till stugan, och efter middag och packning blev det en go varm bastu!
Plump och virkning framför tv:n och vår sista dag här i Sälen går mot sitt slut.
Tre stycken blev det till slut, plus en jordgubbsmössa, så helt på latsidan har jag inte varit! :o)
Första utröstningen är på gång i "Lets dance", bröderna spelar "Chicago" intill mig och jag ska snart gå och lägga mig. Jag, Oo , Monica och Tomas åker tidigt imorgon medan Nickes familj sover ut lite mera.
Det är så ynkligt att bara säga, men TACK Monica och Tomas! Om ett år kanske jag sitter på exakt samma stol igen!