Curses

Jag håller på att försöka avvänja Oo från att svära. Om vi nu får barn en dag och de börjar tjöta, så vill jag faktiskt inte att de ska ta svärord i sin mun. Ofrånkomligt kanske, men de ska i varje fall inte få dom från sina föräldrar. Jag tycker helt enkelt att det låter hemskt när barn svär. Det låter och känns bara helfel! Som tur var är Oo helt överens med mig på den punkten, så i god tid jobbar vi nu med oparation "de-cursing"! Det går sådär. När det bara är han och jag så smyger bara ett enstaka fulord in ibland, och ofta kommer han på sig själv då. Men hamnar han i sällskap med övrig familj eller kompisar, vare sig live eller i telefon, så barkar det iväg direkt!
Okej, det kanske inte är så farligt i mångas ögon (eller snarare öron), men mina ungar ska banne mig (svärord?) inte svära förrän de är stora nog att själva medvetet välja att svärta språket med diverse otrevligheter. Typ när de är myndiga eller nåt. Jag ska i varje fall göra ett gott försök, för jag ser helt enkelt inte meningen med att lägga dj-a eller h-te i var och varannan mening som många gör. Vuxna, fine gör som ni vill, men visst låter det illa när barn svär? Fel liksom? Barn ska inte svära, de ska jiddra om barnsaker, lekar och tråkiga läxor. De behöver inte lägga till fitta, helvete, fan, djävlar eller kuk däremellan. Faktiskt inte.

De-cursingen går alltså sådär.
"-Det gick fort nåt så in i helvete!" (gissa vem)
"-Det gick fort nåt så in i ...vadå sade du??" (just det)
"-Eh, det gick fort nåt så in i...bänken? Jamen finns himlen? Ja, men då kan man väl säga helvete utan att det är ett svärord?!"

Kan man?? Jag röstar nej!

Apropå barn och svordomar och uppfostran i allmänhet, så blir det ganska ofrånkomligt nu när barnen ploppar ut bland vänner och bekanta, att vi reagerar och diskuterar kring egen barnuppfostran. "När vi får barn så ska vi minsann..." Liksom alla andra icke-ännu-föräldrar går vi i samma fälla och vältrar oss i naiv messersmitteranda och proklamerar att "våra barn kommer minsann..." Sedan får vi också som alla andra äta upp det rejält när vi väl sitter där i blöjberget med sönderskrikna öron. Men hallå, man måste ju få insmörja sig med wesserschmitterkommentarer, annars vågar man ju inte avla fram dom små illbattingarna över huvudtaget!

Men alltså, är det ok för ett barn att säga helvete som en svordom?


Kommentarer
Postat av: Oo

Helvetet är en plats, ingen svordom!!! :)



Puss

2010-01-18 @ 15:29:23
Postat av: Linda till Oo

Går det fort där nere? Trodde man försmäktade långsamt och smärtfyllt... ;o)



Puss!!

2010-01-18 @ 15:34:45
Postat av: Stefan

Fan vet? ;o)

2010-01-18 @ 17:27:48
Postat av: Anna

Hahaha. Ja du. Peter går också på avvänjning. När han är med kompisarna kommer det ut svordomar ur munnen i vart och varannat ord. När han så kommer hem så får man fråga precis som du gör. Hur fort sa du att det gick? Hur kul sa du att det var? Hur bra sa du att filmen var? Hur god var maten menar du?



Jag svär bara när jag slår mig. När det gör så där riktigt ont. Annars finns det så många andra bra ord att använda. :o)



Än så länge kommer bara fina ord från dotterns mun. Nu har hon däremot börjat med att utbrista i ett "Herreguuud!" på riktig sån fiiin stockholmska... Hehe.

2010-01-18 @ 18:41:41
Postat av: Stefan till Oo

Detta youtubeinslag säger väl allt?



http://www.youtube.com/watch?v=t7buBFyA9vM

2010-01-19 @ 11:23:06
Postat av: Linda till Anna

Hahaha, precis! Hur trött är du egentligen? Xo)



Visst, liksom du kan det slinka ur när man slår lilltån i byrån eller tappar strösockerburken i golvet, men oftast kan man ju säga något annat bra istället. :o)

2010-01-19 @ 15:28:57
Postat av: Linda till Stefan

Haha, den är så bra!!

2010-01-19 @ 15:29:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0