Glömde mandelmassan på rullbandet i butiken. Typiskt.









Och så... typiskt.

Går man och lägger sig innan klockan så vaknar man följdaktligen rätt tidigt också. Hade lagt mig och slocknat strax efter OS-tjejernas tremil där Kalla tog en femte(?)plats. Klockan hade knappt passerat sju när jag gav upp och betecknade dagen som börjad. Tjurlåg dock en stund med näsan i Majas päls och funderade på hur denna dag skulle se ut. Kände nämligen en omotiverad lust att baka! Kanelbullar, muffins kanske, eller nåt med nåt klet. Bullarna frestar mest faktiskt, men ska det bli sådana så måste jag åka och handla och så motiverad vet jag inte om jag är. Någon måtta får det väl vara? Har kört igång ännu en tvättmaskin i varje fall.
Melodifestivalen igår: Gillade inte Jöback alls faktiskt, medan Pernilla hade en riktig schlagerdänga. Jag har sett Jöback på nån show som jag nu inte minns namnet på men vill minnas att han inte heller då imponerade på mig. Jag tror jag finner rösten för ljus och "pojkaktig" som passar sig bättre till Disneys Alladin tillsammans med prinsessan Sofia Källgren eller vem det nu var.

Oo dyker upp någon gång vid lunchtid eller nåt, men lär ju inte vara på sitt mest formstarka humör. Kanske jag ska ge efter för bullfrestelsen ändå? Åka ända till Gunnilse för ett paket jäst? Hm. I vilket fall så ska jag käka frukost i form av plastkorv med risgrynsgröt först. Gotti!

Var nästan hemma efter innebandyn när jag ställde mig på bromsen. Jag vågar knappt tänka på hur mycket salt som samlas i alla små oceaner på vägarna, men det var så fint att se skatorna förnöjsamt bada däri! Medan tomgången gick vågade de sig tillbaka och fortsätta marineringen framför mig och min kamera. :o)

Oo har träff med sin whiskeyklubb uppe i Lilla Edet eller nåt, så jag avnjuter denna lördagskväll helt i eget sällskap!


(Gräsänkekäk!)






(Gräsänkelunch!)



Tvättat, dammsugat och påbörjat en ny nyckelpigemössa. Funderar på om jag ska ta Bullens pilsnerkorv till middag, eller kanske fiskbullar, och så spara risgrötskorven till imorgon. Mm, gotti! Melodifestivalens sista deltävling väntar också, men visst är det mycket sämre låtar i år? Inte ens Alcazar tyckte jag stack ut! Men det är ok att ha i bakgrunden medan jag stickar.

Fiskbullar får det bli!

Sitter i telefonkö till Polisen medan jag köar mig ned mot Tingstads-tunneln. Eftersom jag ska bli gräsänka i helgen då Oo ska ha sin whiskeyklubb med övernattning, gjorde jag ett snabbesök hos garnbutiken på Hisingen. Jag kommer ut och går mot Gulingen som är ovanligt ren efter regnet igår och reagerar på att nummerskylten är väldigt svart. Är den så igengrodd? Lite närmare och jag upptäcker att den är borta! Jag förmodar att den ramlat av, sätter mig och kör iväg. Ringer Polisen efter lite konsultation med Oo som kopplar mig till stationen på Stampgatan där jag kan hämta tillfälliga ersättningsskyltar. När jag efter telefonkön kommer fram säger hon att jag måste förlustanmäla plåten hos växeln, som precis kopplade bort mig! Jag kopplas tillbaka, köar och lämnar en luddig förlustanmälan. Gata? Ööh, en på Hisingen? När såg jag att jag hade plåten senast? Ööh, i morse kanske? Efter jobbet för då stod ju ingen bil framför mig...eller gjorde det? Är den bakre plåten också borta? Ööh, det kollade jag inte!
Nåväl, det registrerades iaf och jag puttrar vidare genom tunneln och in i centrum. Parkerar, går mot ingången, vänder tillbaka och kollar Gulingens rumpa. Plåten bak är också borta! Okej, jag har inte tappat den, någon har norpat dom, bestulit Gulingen! Meddelar detta när jag kommer in och får telefonköa igen för att komplettera förlustanmälan, eftersom det var så nyligen den första anmälan skrevs in kan jag inte komplettera den eftersom den inte hunnit in i systemet ännu! Jag får ringa igen imorgon.
Den trevliga damen handskriver ut två tillfälliga orangea plastskyltar åt mig och jag åker hemåt. Jag får rådet att inte sätta dom i mina nu tomma hållare eftersom de kostar 80 spänn styck, samt omaket om de också skulle försvinna. Den framme på min instrumentpanel glider fram och tillbaka när jag svänger längs de smältvattendränkta vägarna hem. Jag känner mig som en skurk i min nummerplåtslösa Guling!
Om två-tre arbetsdagar kan jag hämta ut mina nya plåtar. Det ska kosta 60 spänn, men jag vet inte om det är per plåt eller för båda.

Men jag har i varje fall nya nystan för både nyckelpige- och kattmössa! :o)

Alltså ursäkta, jag vet att det låter och ÄR illa... men är det bara jag som finner pension och sånt trööökigt!? Att jag inte fattar ett dyft av den gör väl inte saken bättre precis. Jag anar till och med ett samband.
När jag bodde i Stenungsund bokade jag (eller det var nog snarare på bankkvinnans uppmaning) ett möte specifikt för pensionsgenomgång. Där och då tror jag att jag faktiskt fattade alla pyramider, cirklar och pilar hit och dit, kände vuxenpoängen rassla in och min nyvunna kunskap höll i sig ungefär hela Doterödsvägen. Eller kanske något fastat ändå, inte säkert korrekt men enligt egen tolkning i varje fall.
Eftersom jag har och har haft så många olika arbetsgivare inom olika sektorer som har avtal/betalar till sina respektive vad-de-nu-kallas (förvaltningar?), så har jag en slatt här och en slatt där och de sammanställs? Administreras? Av andra, öh förvaltningar? Det är rörigt!
Jag matas av en frekvent ström av försäkringsbesked, bekräftelser, beräkningar, fondandelar, infor-mation och uppskattningar från Fora, Collectum, AMF, PPM, Nordea, KPA, Alecta. Det har valts hit och ska väljas dit, jag har så många kronor här och så många kronor där. Nåt brev säger att jag kommer att få 15 spänn per månad om jag pensionerar mig som 65-åring, ett annat att jag får 15000. Det enda alla uppskattningar har gemensamt är att ingen av dom ger  mig någon större känsla av att jag kommer att leva fett som utsliten 65 pannare. Bara där har jag ju en anledning att engagera mig i detta, men varje försök med pappersberget slutar i uppgivet fiasko. Istället intalar jag mig att mitt idoga flit med helgardering i form av extraarbeten vid sidan av heltidstjänsten faktiskt ska löna sig i längden. Men å andra sidan kan man jobba tolv timmar om dagen sju dagar i veckan och ändå få leva på svältgränsen som pensionär om kneget haft en timlön á la grundskolepraktikant. Det gäller ju att välja sina arbetsgivare med de generösa lönerna. Men eftersom jag inte ser någon framtid som toppolitiker eller höjdarstyrelsemedlem där jag själv kan bestämma min egen lön som särskilt trolig, får jag knega på så gott jag kan bland gräsrötterna och hoppas på det bästa. Om inte annat kanske Oo som faktiskt finner fonder och aktier lite intressant, gör stora aktiekap och tjänar miljoner så jag slipper bekymra mig om jag ska äta fiskbullar eller surkål till middag alla dagar i veckan. Fast skulle han tjäna sådana miljoner skulle han dumpa mig för en storbystad 21-åring och låta mig sitta där med mina fiskbullar. Jag visste att jag skulle ha skrivit ett äktenskapsförord. "Alla miljoner du tjänar, även efter ett eventuellt upplösande av äktenskapet skall tillfalla fru nummer ett". Damn att jag inte tänkte på det.

Anna har nu spikat tid och sånt för frisör och smink (för henne) och frisör för mig inför hennes stora dag. Jag ska visst få en Mió Evanne som tydligen är nåt av en kändisfrisör och författare. Ojdå, det lät ju lite spännande, så lite efterforskningar á la Google tog vid. Av salongens hemsida kan jag inte låta bli att undra om det är en frisörsalong eller teatershow som förevisas, men den sticker onekligen ut! För äran och minst 1500 spänn, så jag kan inte annat än ta för givet att det blir en fantastiskt läcker hårkreation!


(Mió från hans krönikesamling Gallimathias)


Jag har ännu inte beslutat mig för vilka skor jag ska ha till Elins klänning. De svarta kändes inte riktigt rätt både färg och stilmässigt, och de strassglittrande bröllopssandaletterna känns lite väl somriga och tunna. Vad ska man ha då? Känns inte som att vita passar till den ljuslila färgen, och att hitta skor i samma färg lär vara svårt! Jag är ändå inne lite på svarta, men i annan mjukare stil, fast sandaletterna kanske inte är så illa ändå med tanke på att klänningen också hade lite bling-liknande upptill. Hm.

Jag kliver ut genom dörren i Kållereds Sportlifeanläggning och möts av ösregn! Det enda positiva jag kan se är att mycket av Gulingens smuts runnit av. Det är en halv grad över nollstrecket och regnet är deprimerande tätt. Gatorna är fulla av slask och vatten. Hur roligt är det? Är ni nöjda nu? Damn you regn!!!! Tänk vad roligt det blir när detta sedan fryser? Tjohoo, då kan ni gotta er åt att västkustsvintern är som den ska. Blööööö!

Hemmavid är det som tur var endast ett lätt lätt duggregn och som vanligt lite kallare. Har slurpat i mig en smoothie med jordgubbar och blandade frukter, och så var denna dagen slut. Vi var på banken efter jobbet då vår nye bankman var sjuk förra gången. Jag slafsade medhavd sushi medan vi pratade konton, lån, pensionssparande och fonder. Martin som han hette kändes mycket bättre än vår förre, så det blir nog bra.

Combatpasset gick bra med alltid lika duktiga deltagare. Jag bytte ut låt 8, 9 och 10 där styrkan hade tricepsarmhävningar vilket var längesedan jag körde. Urgh!

Får ju visa upp en av de nya Reebok-tröjorna jag beställde via Sportlife. Det kanske syns att det är lite halvgenomskinligt och eftersom det är så tunt är det helt ok att ha på ett pass. Den blir inte tung och klibbig av all min svett vilket kan ge en hämmande känsla när man ska röra sig så mycket som man gör. Jag beställde en likadan rosa också.
Nu längtar jag till sängen. Sov gott!

Hör mitt ångestfyllda avgrundsyl!!!!

O-vakt för IFK som jag är har jag förmånen att kunna köpa viss utrustning till bättre pris, bland annat skyddsväst. Jag har nu haft detta o-vaktsextrajobb några år men aldrig införskaffat en väst. Jag vet att det är en billig livförsäkring, men något tar ändå emot i tanken på att bära en sådan. Det är inte enbart den väldigt lilla risken att få en kniv eller annat mot överkroppen, utan även en sådan enkel sak som ett olyckligt fall mot krossat glas som kan göra västen värd sina tusenlappar. Men ändå. Och vadå "Freedom" som företaget kör med? Kolla figuren till höger under västen, är det bara jag som tycker den ser klumpig och oformig ut? Ungefär som jag känt mig de gånger jag provat dra på mig en väst! Freedom, dont think so! De flesta av mina manliga kollegor bär alltid väst, många av den anledning att den faktiskt fyllt sitt syfte. En del som talar för mig dock är att den värmer ganska bra. :o)

Angående extrajobb så blev det fyra deltagare i Sisjön igår. Jag glömde förstås min drickyogurt på jobbet, men tog en cheeseburgare istället. Det tyckte jag var ett likvärdigt alternativ och billigare dessutom. Heh.  

Verkligen ingen big deal, men ok liten bukfylla innan passet. En av deltagarna hade en SKITfräck mössa! Svart i fleece med kattöron! Tjejen är från Kanada där hon också köpt den, och Internetbutiken hade tydligen upphört. Jag har sett massor av andra alternativ så som stickade, men ingen så fräck som den hon hade! Kanske jag gör ett stickat försök ändå någon gång, för så himla rolig och perfekt för en kattälskare som mig!
När kvartalen för nästa combat-koreografi närmar sig och deltagarna kan börja vara lite less på den nuvarande så kan vi byta ut någon låt ibland. Till frukosten repeterade jag några gamla koreografier som jag eventuellt kör ikväll. Kvartalen är nästa söndag och endast tre pass kvar i Kållered innan release av nästa, så det kan vara läge att byta ut någon låt nu.
Lite vanskligt är det dock, då alla deltagare faktiskt inte varit med från början och hunnit lära in den nuvarande. De kan tycka det blir rörigt att få in ännu fler nya låtar när de knappt kan de ordinarie, medan de vana deltagarna gärna kör något nygammalt. Jag minns att jag själv kunde vara ganska kritisk när instruktören bytte ut låtar, för när man kört koreografin så pass många gånger att man till slut kunde den, så kunde man ju också ta i och vara med på ett helt annat sätt än då man var tvungen att fokusera mer på att hänga med och göra rätt. Jag tror också att det är rätt vanligt att det egentligen är intruktören som är less på låtarna och börjar byta ut innan egentligen deltagarna känner behov av det. Då är det viktigt att påminna sig om varför man faktiskt instruerar och vem man är där för.

Jag försöker lära mig lite Malaysiska. Betyget två i franska och två i spanska, men hoppet är ju det sista som lämnar människan va? Jag menar, malaysiska borde ju vara lättare än tex spanskan va? Heh.

Vad är det med folk? En snöröjare blir nedslagen av en man som är missnöjd med snöröjningen! Klagomål på förbipasserande plogfordon som stör nattsömnen. Utskällningar och ilska mot inplogade bilar, vallar utanför entréer och snöhögar som skulle ha lagts där istället för där. De arma snöröjarna jobbar dygnet runt för att vi ska kunna ta oss fram på vägarna och så gormar somliga för att de måste skotta fram sin bil eller kliva/pulsa över en vall! Visst, vallarna kan vara riktigt jobbiga med stenhårt packad snö, man kanske är gammal, har ryggproblem eller inte ens äger en spade, men vad fanken kan den utarbetade stressade snöröjaren göra åt det? Ska han gå ut och skotta fram alla bilarna sedan han plogat vägen längs de står? Då skulle inte många vägar hinna röjas! Bortskämda gnälliga människor som bara förväntar sig att alla andra utan dom själva ska göra något när omständigheterna är extrema och låter sin ilska gå ut över de stackars underhuggarna. "Snöröjningsmaskiner attackerats i bostadsområden av människor utrustade med skyfflar"!? Herrejösses, är vi i Sverige eller? Hjälp till och använd skyfflarna till det de är till för istället! Skämmes ta mig '%#!&!!

Fyra cacher blev det till lunch i en strålande vacker vinterdag! Förutom Mikael så hängde också Ulrik och Sundar med.



Det blev en tur till Backaplan och Frihamnen, där bland annat en cache låg en landgång ut i vattnet. För de luttrade cacharna var en knakande landgång över is inga problem, men vår gode indier höll sig till fastlandet :o)
Från vackra vyer över Göteborg från en ny sida och lite stängselsvingande över vattnet, till Backplans vältrafikerade knutpunkt där nanocachen diskret och lätt kunde loggas.

Väl hemma möter Oo i dörren påklädd och på väg ut för att gräva koja. Om jag vill med? Självklart! Man är inte riktigt lika smidig som i barndomens dagar, och större måste gångarna göras för att ens lekamen ska få plats. Men oj vad roligt!
Laga mat? Städa? Göra vuxengrejer? Sällan, snögrottegrävning det är grejer det! En gång "utifrån" in mot mitten av högen och därifrån till höger mot glasdörren var våra planer.  Och vad fräckt det var när vi till slut kom fram till glasdörren och ser Fia kika ut på andra sidan!
Oo som börjat frysa gick in och öppnade skjutdörren så barnen förskräckt kunde komma ut och hälsa på. Hahaha!  I love my life!

Tycker stackars Teodors uttalande är så kul att jag inte kan låta bli att dra på munnen i hans elände. Hur åker en röv? Uppenbarligen inget vidare, men tycker snarare det ser ut som han åker PÅ sin röv. Men liksom alla sportjournalister håller jag med om styrkan i att faktiskt erkänna att det kan gå åt skogen ibland. Inget om dåliga skidor, konkurrenter som knuffade eller ont i en tå. Det gick bara inte och så är det ibland. Det tycker jag borde vara ok. Slutanalyserat.
När jag tävlade med längdskidorna på tyckte jag alltid minst om stafetterna. Helt plötsligt hade man pressen från en helt lag att prestera. Nu var det inte bara jag, min insats och mina egna tider som gjorde resultatet. Nu kunde hela lagets resultat stå och falla med min insats och det gillade jag inte! Ingen har väl missat att jag är individualist, tycker att själv är bäste dräng, framför allt när det gäller jobbiga grejer, sån är jag. Därför fanns fotboll, handboll eller andra lagsporter inte ens på kartan för mig när jag tränade som mest. Innebandyn var lattjande kvällsfördriv tillsammans med kompisarna, men annars var det orientering, badminton och så längdåkningen. En del större tävlingar hade individuellt på lördagen och stafett på söndagen. Urk. Jag var så pass duktig också att jag oftast fick köra slutsträckan. Startsträckan ansågs också som viktig och trots min motvilja hamnade jag där ibland ändå. Fy för masstart, stressen och trängseln när alla skulle iväg så fort som möjligt, hitta bra position och köra i klunga jämfört med senare i sträckorna då startfältet spridits ut och minskade den jagande känslan. Så en start ramlade jag och fick jaga som en galning för att komma ikapp, arg som ett bi efter växling för att jag fått åka startsträckan trots att jag inte velat. Sedan behövde jag aldrig mer vara först. :o)
Nu för tiden är ju längdåkningstävlingarna så omgjorda att jag har noll koll, dåligt som jag följt utvecklingen dessutom. Kombination? Sprint? Stafett med bara två som turas om om och om igen? Publikvänligare visst, men fy vad stressigt! Vart tog den vanliga längdåkningen vägen? Snacka om att jag känner mig gammal.

Taket till Kållereds ishall har fogats till de andra som rasat på grund av snötyngden. Nicke som är tränare för hockeyknattar håller till där, så han åkte dit för att hjälpa till. Med vad kan jag inte låta bli att undra? Man lär inte ens få sätta sin fot där innan säkerheten kan garanteras, för-säkringsbolag och ingenjörer fått kontrollera och så vidare, eller? Risken finns att man bara blir stående utanför avspärrningar bland utryckningsfordon och femtioelva andra nyfikna männsikor som bara är där för att glo. Tids nog lär det kanske behövas hjälp för att röja upp, fast enligt bilderna kanske det snarare handlar om att låta ett rivnings/byggföretag göra det de är bäst på.
Hur som helst kan mitt kritiska sinne inte låta bli att undra varför fotografen ställde upp stackarn som befann sig i hallen när den rasade. Om det är något jag vill se utan att faktiskt åka dit och sälla mig till den gloende fårskocken, så är det själva byggnaden, inte de lyckliga som undkom med blotta förskräckelsen. Flytta på dig! Men det är väl den allmänt kritiska inställningen jag har till människors blottande i media av olika anledningar. "Jag överlevde takraset!" "Jag såg taket rasa!" Oo (inte min Oo), big fucking (f'låt) deal!
Jag ska inte kasta den berömda stenen i glashuset dock, jag är lika nyfiken som alla andra, sneglar mot bilolyckan när jag kör förbi, sträcker på halsen för att se den brinnande byggnaden bättre, undrar vem det är som ligger på gatan omgiven av en hel hoper människor, men jag tycker det är pinsamt att bli stående, bli en av dom som står i den där ringen runt stackaren som halkat och slagit sig eller hänga bland åskådarna runt utryckningsfordon och ambulanser bara för att de står där! De olycksdrabbade mår absolut inte bättre av att ha folk gloende som en passiv massa som tisslar och tasslar och dessutom är i vägen om det gäller en utryckning.
Kanske jag blivit extra kritisk i och med ordningsvaktsjobbet då man hamnat i situationer och nittio procent av människorna bara står och glor (häftigt med bråk!) och resten ska vara "hjälpsamma" eller besserwissrar. Nej tack, erbjud hjälp om ingen annan gjort det, fine. Om det inte behövs eller du bara är där för att glo, gå och gör något annat vettigare istället. Tänk lite längre än på din egen nyfikenhet och skvallertarm.

Jag plockade förresten upp en kille på väg ned för backen ut mot huvudvägen i morse. Smal väg med höga plogkanter, en bra bit kvar att gå, jag ska ändå ut till vägen så varför inte? Han tackade snällt och jag körde vidare. Hur svårt kan det vara? Vi är massor av bilar som lämnar husen för att åka till jobbet och passerar busshållplatserna på vägen. I minusgrader och snömodd kostar det mig ingenting att dra ned rutan och erbjuda en varm bil en liten bit på vägen. Enligt en som bott längre i området var det nästan obligatoriskt att man stannade och erbjöd skjuts till de som var på väg uppför alla backarna, men att det nu på sistone tunnats ut. Kanske för att det blivit så många fler som flyttat ut dit nu och mentaliteten inte finns bland dom? Vi har blivit så många och anonyma att "sköta sig själv"-lagen tagit över? Jag tycker det är lite synd. Backarna är mördande jobbiga och vill man inte så säger man väl bara nej tack om man hellre faktiskt går?
Jag kommer i varje fall att erbjuda skjuts när jag har tid och möjlighet att stanna.

Jag vaknade imorse och kände direkt att något var annorlunda, men vad? Låg och funderade tills jag insåg vad det var: Jag har inte ont i ryggen! Whats wrong liksom!?

Tak rasar in, bilar i diket, isklumpar över resenärer i Centralstationen, sophämtning som inte kommer fram och kaos i kollektiv-trafiken. Stora flingor föll tätt på vägen till jobbet och bilkön snirklade sig framåt i fem kilometer i timmen. Det är dötrist för somliga, livsfarligt för andra, kallt javisst, men också helt... helt enkelt underbart! Oo var morgongrinig och tyckte det var dags för vårvärme medan jag förtjust betraktade de gigantiska snösjoken.
Hade jag varit pendlare i behov av kollektivtrafik så visst, jag hade kanske varit lika trött och grinig på snön som många andra, men nu är jag inte det utan njuter av denna riktiga vinter, vilket ingen nog kunnat undgå.

Vi blev faktiskt sex stycken deltagare igår igen! Tre nya som aldrig provat combat förr som alla var jätteduktiga! Stelheten i kroppen kändes som vanligt inte alls när man väl körde igång. Kul!
Väl hemma ställde Oo fiskgryta på bordet innan jag fick slappna av lite i soffan en stund till CSI NY. Därefter var det sängläge direkt där jag somnade ganska fort. Oo däremot fastnade i eniros skattjakt som faktiskt var rätt kul. Bra gjord och som en annan skattjagare kommenterade: "Som geocaching hemma i soffan-Soffcaching!"
Och apropå caching så gav sig Oo ut på FTF-jakt efter jobbet igår! FTF = First To Find. Han får ett automatiskt mail som underrättar om en ny cache placerats ut i området, men när han kom tid var redan en annan där, och när de tillsammans sedan hittade cachen så hade en tredje redan varit där några minuter tidigare!
Själv ska jag skippa lunchen och cacha istället med Mikael idag. Frihamnen står på programmet, så får se hur många vi lyckas hitta!

Alltså "nedfrusna" låter ju sådär välbehållet. Eller så är det kanske just det man är? dn.se skapar förvirring.

Jag har ont i ryggen. Kan bero på snöskottning, kan bero på ovana vid nya madrassen. Imorgon är det besök på "Solen i jorden" igen, och jag kan inte påstå att jag har så ont i svanskotan att ett rektalt ingrepp känns nödvändigt. Faktiskt. Däremot får han gärna göra något åt ryggen. Det är lite annorlunda smärta än den jag tidigare hade från den gamla madrassen. Denna sitter lite högre upp och jag väljer att tolka det som att ryggen protesterar mot att faktiskt ligga rakt och inte som en ostbåge. Bara en fråga om tid. Lite till.
Kvällens combatpass kommer säkert att göra susen och det är fem stycken bokade! Tycker det är skitkul att de fortsätter komma och verkar finna träningsformen lika skoj som jag gör! Denna före detta ostbågen ska glömma trötta snöskottarmuskler och svettas gärnet ikväll!

Fick just veta att Kerstin, en tidigare kollega sedan lärartiden gick bort igår! En total chock som gör mig så ledsen, men framför allt för hennes närmaste och vänner. För mig var hon ett oerhört stöd ända sedan jag började där och under hela min tid då jag kämpade med mina egna höga ambitioner och krav. Med våra skrivbord intill varandra fanns hon alltid till hands att lyssna och ge råd. Det jag framför allt beundrade hos henne var hennes positiva inställning till den nya teknik och de nya arbetsmetoder som introducerades. Detta är något som sker hela tiden som lärare, och därför något som många till slut får allt svårare att ta till sig, men hon försökte och gjorde det alltid! Likaså hennes otroligt stora hjärta som alltid fanns där för både kollegor och elever. Tydligen hade hon inte jobbat detta läsår och det tomrum hon lämnat efter sig måste vara omöjligt att fylla.
Mina tankar går till henns man och dotter, nära vänner och kollegor. Må hon vila i frid.

Varm efter en lång bastu och brännande rygg efter värmesalva nummer två. Notera snökanten som går en meter upp över skjutdörren bakom mig. Syns kanske bättre här.




"-Varför i *piip* flyttade vi ut hit?" Gormade Oo efter knappt halva taket var skottat.
"-Men Oo, det är kul med hus!"
"-Ja, men inte med SNÖ!!"
Själv tyckte jag det var lite småkul att pulsa omkring uppe på sitt eget tak, känna svetten rinna, musklerna kvida och vräka ned tusentals kilo snö över kanten. Ungefär som min kanske ologiska förtjusning i somras då jag klippte gräsmattan. Kom tillbaka nästa vinter, eller till sommaren då jag klipper gräsmattan för femtioelfte gången och fråga om jag tycker det är lika roligt då!


Innan vi klättrade upp på taket försökte Oo dämpa min iver och mina planer på att hoppa därifrån och ned i snön, men med tanke på att hoppet inte blev mer än en halvmeter efter att all snö hamnat därunder, så hade inte ens han något emot att hoppa från kanten. Desto värre var det sedan att kava sig upp från all snö!
Efter en fikapaus och byte från genomsvettiga kläder klättrade Oo upp igen och tog resten av taket, skottade infarten och frilade bilarna medan jag jobbade med minispaden för att frilägga entrén! Snacka om flashbacks från barndomen när jag och Jenny grävde alla snögrottor med våra småspadar! Jag hade gjort en tunnel fram till dörren om inte stegen hade stått ivägen!
Igår fick vi hjälpa grannen lite lätt med att knuffa upp deras ena bil ur snön, och då berättade frun att äldste sonen beklagat sig över all snö! Va?? Snö är väl det bästa som finns när man är barn? Man var ju ute hela dagen och kvällen tills den av utandningsluften fuktade kragen och genomblöta byxorna frös till is och föräldrarna mer eller mindre tvingade en att komma in!

Nu är det uppbådande av sista krafter för att fixa middag: Tacopaj! :o)

För några år sedan önskade jag mig snölås av min syster och fick det. Det är inte ofta de kommit till användning, men när det väl är dags så är de ovärderliga! Ingen snö innanför skorna här inte!

Snöskottning är svettigt och ett fyspass som heter duga. Oo gick in efter att ha besegrats i lite snöbrottning medan jag pulsade omkring, satte mig, pulsade lite till, lade mig, pulsade vidare och satte mig igen! Jobbigt, jobbigt men roligt roligt! :oD

Stack ut kameran genom ytterdörren. Att jag skottade efter hemkomsten från jobbet igår syns inte ett spår! Hur coolt är det inte? Turen till Trollhättan får vänta lite, finns inte en chans att vi tar oss upp med bilen! Jaja, skulle det vara så här i månader skulle jag kanske tröttna, men nu? Noway! I love it! Alla är trötta på snön och vintern, men hallå? Vill de hellre ha regn, slask, is och nordanvindar? Nu är det februari, vi bor uppe på norra halvklotet, då SKA det vara riktig vinter! Nu har vi bara några få minusgrader, ett underbart vackert snötäckt landskap och inte ett snöslask så långt ögat når!
Oo muttrar och puttrar medan jag tindrar med ögonen och vill kasta mig ut i allt det vita. Undrar om jag får sällskap ut och skotta? :o)
Men ska man ut och skotta och leka i snön måste man ladda med ordentlig frukost. Två cashewnötter från påsen intill mig duger ju inte eller hur?
Ha en underbar vinterdag!

Oo tyckte min inköpslista var otydlig.
"-Skulle det vara lätt creme fraiche? Det står det ju inte!"
Fast han gillade att jag lagt in en bild på hur flaskan skulle se ut.
Sedan blev det gnälligt igen om "Creme fraiche gourmet saffran & tomat". Var stod den? Skulle han måste springa igenom hela affären nu också? Var var den bifogade kartan med tydligt kryss?

Suck.

Oo ska handla på vägen hem så jag har fixat inköpslistan. Notera att jag strukturerat den efter den ordning man passerar dom i Angereds Ica Maxi!
Sedan får man dessutom vara så snäll att också illustrera vad man vill ha för att underlätta sökandet i hyllorna. :o)

Det ser knapert ut på innebandy-fronten inför imorgon. Blir vi inte tillräckligt många åker vi tidigare till Trollhättan för lite caching. Man varnas på nyheterna för att ge sig ut på vägarna på grund av väntande snöstorm. Det snöar redan nu så det ser ut att bli en riktigt mysig helg! Wee!

Det är vinter, riktig vinter! Tjalalalala! Wo-hoo!

Fotbollssäsongen är ju snart igång, eller den är kanske igång med tanke på de pågående träningsmatcherna. Alla vi o-vakter ombads skicka in de matcher vi kunde jobba på så de kunde fördelas ut. Jag inser snabbt att många matcher krockar med mina combatpass på Sportlife! Eftersom jag inte är intresserad av riksförordnande och åka med på bortamatcherna, blev det bara fyra möjliga matcher för mig fram till och med maj. Och då har jag ändå räknat med AIK-mötet då jag får försöka fixa vikarie till combaten. Alla ordningsvakter lär behövas då, så den torsdagen får detta extrajobb gå före, om jag nu får tag i en vikarie vill säga, annars får de klara sig utan mig, hur nu det skulle gå! :o)

Jepps, sushi från Sushiking i Mölndal som vanligt, intagen i instruktörsrummet. Laddade sedan upp inför passet genom att...lägga mig i solariet. Det funkade sketbra och svettades sedan gärnet i salen medan snön föll utanför fönstren.

Mycket härlig pudersnö hann lägga sig över min vansinnigt smutsiga Guling under tiden. Men kolla mitt genidrag!
Ser ni den? Jag inte bara lyfte på vindrutetorkarna, jag lade ut sopen också så jag slapp dra jackärm/handskar i Gulingens smuts och få in en snöhög i framsätet för att få tag i den! Ibland är jag så smart att man storknar!


Gulingen fick sig en sexhundra-kronorsmåltid och jag gav efter för en impuls! Wee, gissa vad jag ska göra under min fredagkväll!

Tack vare all den mysiga snön var det precis jag kom upp i första branta backen! Jag kom ikapp två andra bilar som stod och slirade på krönet så jag tappade all fart. Jag hade verkligen ingen lust att rulla baklänges hela vägen ned för att ta ny fart, så istället slipade jag ned dubbarna rejält när jag tryckte gasen i botten och grävde mig upp över sista knycken! Det luktade lite bränt... Xo)

Avslutar kvällen med en jordgubbs- och blåbärssmoothie. Inte alls illa! Detta inlägg och så har klockan för länge sedan passerat läggdags. Imorgon är det fredag och ännu en vecka har bara schwopp flugit förbi!
Snön faller fortfarande utanför våra stiora fönster. Blir spännande att se om vi tar oss upp imorgon, men snöröjaren brukar vara rätt tidigt ute. Mysigt är det i alla fall!



Sov gott!

Kommer på mig själv med att föreställa mig hur det känns att skära sig i fingret, längst ut i fingertoppen, så som man kan göra när kniven glider längs den rundade löken och in genom huden istället för grönsaken. Varför gör jag det? Det gör ju ont! Jag ryser från topp till tå! Ungefär som att sitta och fantisera om tandläkarborren nedkörd i tandroten. Idiotiskt. Mentalt självplågeri på det fysiska planet, öh. Aaaaaj!! Ryyyys. Och nej det är inga rysningar av välbehag som om mina fantasier vore åt nåt masochistiskt håll! Ibland börjar jag bara tänka på "kniv-som-slinter-in-i-fingret" om och om igen och får tvinga bort tankarna därifrån med välgrundade logiska motiveringar som: "Vad ska det där vara bra för!? Lägg av!" Det brukar funka ganska bra, tills jag slinker dit igen någon vecka, månad eller dag senare. Virkad i bollen eller? Kan ju passa bra att visualisera min hjärna på golvet vid alla "street brawl downward punches" i muy thai-låten ikväll och spöa skiten ur den. Praktiskt taget banka in lite vett i den om det nu är möjligt. Precis. Mission impossible.
Är hungrig som en varg.
Oo har ingen innebandy så jag får sysselsätta mig själv än en gång innan passet.
McDonalds? Nej tack.
Pizza? Örk, nej.
Kebab? Huga nej.
Baguette? En macka? Skärp dig!
Korv med mos? Hm...njäe.

Jag vill ha något snabbt och billigt men ändå gott. Sushi funkar fortfarande, men något annat alternativ hade ju varit trevligt! Fördelen med sushin är också att den inte kallnar om jag tar med den, vilket jag tänkt. Finns liksom inget som kan kallna, höhö.
Enklare att fixa mat till katterna. Fem kilo prima torrfoder ska inhandlas, eller är det tre i de där påsarna? Kattsanden är då banne mig minst fem och ska också inhandlas idag. Tänk att något så smått som våra lurviga barn kan producera så mycket skit att sand måste köpas var och varannan vecka! Fashinerande.

Löpsedlar och förstasidor skriker ut om Anjas hemska störtloppskrasch. Visst var den hemsk och hade kunnat sluta illa. Jag utgår dock ifrån att hon självmant ställde sig på skidorna och kastade sig utför.
I en liten, liten, liiten notis i dagens Metro, längst ned i högra hörnet står att en femmånaders babyflicka våldtagits och förövaren är på fri fot. Flickan dog.
Jag kollar nätversionen och andra tidningar. OS, Älgar som blockerar tågspåren, Rutor på magen på fyra veckor, Vickan och Daniel blir frimärke, Tele2:s chef sparkas. 
Men till vilken nytta ska vi egentligen läsa om ännu ett exempel på människors bestialitet? Vi mår ju tydligen bäst av att förfasas över försenade tåg, bråk i tvättstugor och prinsessan Madeleines påstådda kärlekskris för det är mer på vår nivå? Lättare att förstå, ta in, tycka till och känna sig delaktig i? Eller har det snarare med geografin att göra? Om babyn varit Lena Svenssons ögonsten från Stockholmsförorten tvivlar jag på att Metro låtit sig nöja med en liten fem gånger fem centimeters stor notis i hörnet.
Men visst, det är ju meningslöst egentligen, för vad spelar det för roll om det fläkts ut i feta rubriker i vår press? Förövaren långt nere i söder får inte strängare straff för det, det är inte större chans att han fångas in eller ens döms, så varför bry sig? Varför läsa sådant och bli illamående, vämjas och förfasas, när man kan leva vidare i sin bubbla av hanterbara oförrätter som förlorade hockeymatcher och chefsbonusar? Nyhetsförmedlarna kanske gör oss en tjänst ändå och besparar oss från sådant. Eller glöm den geografiska teorin. Så mycket hemskheter som döljer sig i vårt egna glorifierade land behöver man inte bege sig till Sydafrika för att finna. Det är nog bara så enkelt att upplysande om den brutala verkligheten inte säljer tillräckligt många lösnummer.
Redigerar mig igen. Den brutala verkligheten skildras ju faktiskt och säljer bra. "Här dog han", "Hon träffade mördaren". Stora bilder på gamla klasskompisar med allvarliga miner som hävdar att "han alltid var lite annorlunda" eller sörjande anhöriga (till både offer och förövare) med stora inramade fotografier av ett ansikte som alla andras.
Jag tror jag bara stör mig på hur dessa saker skildras. Stora bilder på allvarliga ansikten väcker min antipati av någon anledning. Inte för att jag förminskar deras engagemang, sorg, oförstående eller chock. Snarare för att de fläker ut den i pressen. Men visst, alla bearbetar på sitt sätt och jag kan ju bara låta bli att läsa eländet. Kanske därför jag oftast stannar vid enbart rubrikerna och aldrig köper lösnummer. Eller jo, det gör jag ju. GT av tonårstjejen som går omkring och säljer vid vår dörr varje söndag. Tidningen kostar 20 med bilaga, vi betalar alltid 30. Det kanske säger en del om anledningen till att vi köper den. Sedan har bilagan lite trevlig frågesport som Oo brukar köra medan jag lagar söndagsfrukost. Så tabloidpressen är inte bara av ondo ändå.

Middag betraktad av Fia, grahamsgröt med äppelmos och en sprillans ny multivitamin som Oo inhandlade på Apoteket idag. Han tyckte att "Sport" passade till mig med tanke på alla mina combatpass jag nu kör. Kanske inte så dumt, jag är helt SLUT! Kroppen känns helt orkeslös på det sätt den bara kan bli efter fysisk ansträngning. Alltså inte slut på något feberaktigt sjukdomsvis, bara rätt och slätt slut. Och imorgon är det pass igen.
Ikväll var vi fyra stycken, alla återkommande! Kanske jag börjat få ett litet gott gäng där ute?
Kroppens gnöl just nu till trots så ska det bli rackarns kul att köra i Kållered imorgon! Det spelar ingen roll hur trött eller anti man är, allt bara försvinner när man står framför deltagarna och musiken dundrar igång! Så kan jag slockna i soffan efteråt :o)

Klockan är kvart i tio, Oo ligger och pillar mig i håret och mina ögonlock blir bara tyngre och tyngre. Sängen nästa!

Frukostbordet. Undrar om vårt datorberoende kanske börjar bli lite väl extremt?
Jag har kommit en bit i lyssnandet av Dan Browns senaste "Den förlorade symbolen", och ofrån-komligt letar jag fram konstverk från Albrecht Dürer, foton av Freedom plaza och info om Frimurarorden.
Jag erinrar mig "Logen" (che-ljud) som pappa var med i Piteå och med den högtidlighet som mamma talade om den. Jag var väldigt liten då jag var med på de julfester som de anordnade i den så kallade Merkurgården inte långt från Badhusparken. Mamma kallade den bara Merkur, att pappa var på möte med Merkur, och att hon var med i dess damklubb. Pappa kallade den alltid "Logen". Tydligen hörde de till Svenska Druid-orden, vilken i sin tur verkar ha någon form av länk till Frimurar orden. Jahapp. Jag minns att mamma sade att bara speciella fick vara med i Merkur, vilket antagligen passade perfekt till vår roll som "finare" familj. Jag har minnesfragment av en julfest där vi dansar runt granen till "Räven raskar över isen", vi var uppklädda till tänderna och alla vi barn fick en julklapp och godis. Jag tror jag har ganska roligt och bryr mig föga om var vi är eller vilka de andra människorna är. Har något vagt minne av att jag frågar henne om Merkur senare och finner hennes förklaring om att bara utvalda får bli medlemmar obeskrivligt töntig. 
Desto bättre minns jag hur hon bläddrade i Bakboken. Det var inte mycket jag hade vett eller plats att ta tillvara både när huset tömdes, sedan sommarstugan och sedan deras båda dödsbon, men Bakboken tog jag tillvara. Inuti finns många lösa papper med recept. En del skrivna av pappa, en del av mamma, en del på den gamla skrivmaskinen vi hade och en del skrivna av mig med min tonårsspretiga handstil. Hon var alltid så framhärdande att det var hon som lärt mig allting, att jag inte kunnat det jag kan om det inte varit för henne. Det var hon som lärde mig baka, hon som lärde mig läsa, hon som lärde mig åka skidor, vilket kanske var sant. För jag har då inget minne av att pappa gjorde något av de sakerna med mig. Han lärde mig hugga ved och köra bil. Mamma kämpade en hopplös kamp mot en pappa som kom hem om helgerna och efter resor med godis och bara var snäll. Hon fick uppfostra, skälla, se till att vi städade, tvättade, fick mat på bordet och allt det som försätter tonårshormonerna i upprorisk protest.
Jag kanske inte fick med mig de bästa av minnen, eller så många ägodelar av större ekonomiskt eller känslomässigt värde. Men jag fick med mig Bakboken, en länk till mamma genom detta oförargliga verk från Ica förlaget, vilkets känslomässiga värde slog mig först igår. Tack och lov att jag fick med mig den!

När man slutar jobbet klockan fem på eftermiddagen blir det inte mycket tid kvar att shoppa på innan klockan är sex och butikerna stänger. I varje fall om man är ute efter de mindre (och ofta roligare) butikerna utanför centrums kärna och de stora kedjornas mass-producerade utbud. Det blev en liten sväng med Gulingen genom Vasastan innan vi åkte och cachade istället. :o)
Oo bjöd på en trevlig vy mot stan från en liten gångbro intill järnvägen över Göta älv. Cachen hade dock maximal svårighetsnivå på "Terrain"-rankningen så vi är lur på att viss klätterutrustning är nödvändig för att nå cachen.
 





SKF fick ett besök, och undertecknad som hade bättre skodon än den manliga halvan av sällskapet fick pulsa omkring kring Kviberg. Totalt blev det fem cacher innan vi gav efter för hungern och drog hem till ärtsoppa och knäckemackor.
En plastkorv med ärtsoppa var dock i ynkligaste laget. Jag var fortfarande hungrig, så jag öppnade kylskåpet, funderade lite och...bakade en kaka! Chokladkaka närmare bestämt, och den är precis klar så nu är det färdigskrivet!






 

Pastasalladens purjolök i dagens lunchlåda har verkligen satt sig fast i smaklökarna! Gott under tiden, men mindre gott i timmar efteråt. Någon som har ett tuggummi eller nåt?
Fick ett samtal från Sovabutiken, tjejen som sålde våra nya madrasser ringde bara för att kolla hur det gick, om leveransen gått bra och hur det kändes när vi nu sovit i dom! Mycket snyggt gjort tycker jag! Tar inte lång tid för henne, kostar så lite och ger ett ytterligare positivt intryck av butiken och det bemötande vi fick när vi var där. Stort plus!
Vi har två månaders bytesrätt, så skulle vi vilja ha annan fasthet kan vi byta, men som hon sade vid köptillfället är det inte ovanligt att man kan känna liknande träningsvärk i början då kroppen ska vänja sig.
Idag efter jobbet ska jag möta upp Oo för lite öh, icke bröllopsrelaterad shopping på stan! Det är tre bröllop på gång inom tre månader, så vi behöver öh, gå i affärer för vårt eget höga nöjes skull. Xo)

Morgonsnapshot. Lunchacachingen har flyttats fram till fredag istället. Känner mig lite stel i kroppen, men jag undrar om inte kroppen börjar vänja sig vid den nya madrassen ändå. Det handlar nog helt enkelt bara om vänjningsprocessen som visst kunde ta upp till två månader.
Mysigt med det lätta snöfallet på andra sidan fönstren!

Har lyssnat färdigt på Lee Childs "Trubbel" och lyssnar nu på Dan Browns "Den förlorade symbolen". Oo har kommit en bra bit in på skivorna och jag har tagit över de han är klar med.

Detta blir nog en bra dag!

Trots att jag rör mig, bökar med händer och armar för att nå tangentbordet så ligger hon envist kvar i mitt knä.
CSI NY går på tv:n framför mig, brasan sprakar i kaminen och magen är full av pastasalladen Oo ställt på bordet när jag kom hem. Han har sprungit omkring och plockat, röjt, fyllt vedkorgen och grejat så jag nästan fått dåligt samvete!

Ikväll var vi sex stycken starka på passet i Sisjön! Vad kul om det kunde hålla i sig och vi sakta men säkert kan få upp deltagarantalet! några nya och några "veteraner" vilket gör instruerandet extra utmanande, men det var riktigt roligt och de var så duktiga!

FB har ju femtioelva miljarder olika quizzar och grejer, en del lite roligare än andra. Fick en som testar hur "Göteborgsk" man var genom att första typiska uttryck såsom "bamba", "tjomme", "svale", flö dig", åpen" och "bôrdig". Sista frågan var den till vänster och ett för mig typiskt exempel på den "kulturella" krock som norrländska Linda erfarit många gånger sedan hon flyttat ned. Jag fattar verkligen inte hur en munk kan vara annat än en rund grej med hål i? Hur har göteborgarna fått för sig att det är sådan där "mums-mums" eller choklad/cocostopp? Xo)
Vad jag fick för resultat? "Infödd Göteborgare"!! Pöh, jag är Pitebo, Pitebo! Fast å andra sidan var det ju ett tag sedan... :o)

Gustav

I väntan på köttgryta och efter skönt bastubad kunde jag förstås inte låta bli mössan som vuxit fram så snabbt under början av helgen. Och under herrarnas skidskytte i OS färdigställde jag den lagom till det blev dags att krypa i säng!
´
Jag är dock väldigt osäker på storleken, både vidden och djupet, då jag fortfarande inte lärt mig nedteckna vilken omkrets ett visst antal maskor, stick- och garnstorlek ger. Är rädd att det inte blev en mössa som räcker ned ordentligt över öronen. När jag googlade nyckelpigor lite snabbt såg jag inga antenner, men en närmare granskning visar ju att de faktiskt har sådana, små visserligen med ändock. Undrar bara vart jag ska placera dom då de i verkligheten har dom längst ned/ut på "nosen" men rent estetiskt skulle det nog se bättre ut i "pannan". Jag vill ju gärna också att de i sådana fall ska stå upp själva och inte bara hänga slokande som de lär göra om jag bara virkar två "pinnar" som sys fast. Har lekt med tanken på ståltråd eller piprensare, men hur färster man dom utan att ändarna sticker bäraren i huvudet på ett synnerligen obehagligt sätt?
Mitt kritiska öga är inte heller riktigt nöjd med vare sig ögonen eller prickarna som blev i största laget. Nyckelpigan blev både glos- och skelögd! Dessutom har ju en nyckelpiga onekligen en utstickande "huvuddel", så jag kunde ju kanske ha försökt göra den svarta huvudgrejen på sådant sätt att lite fyllning kunnat stoppas i innan den syddes fast. Nej, jag får nog se denna som en första prototyp och ge mig själv en ny chans. Jag fick ju huvudomkretsen av Camilla, men skulle gärna testat djupet för att kolla upp hur mycket jag egentligen behöver sticka innan minskning och avrundning påbörjas. Den knepiga är ju den svarta nederkanten. Stickar jag mössan för djup måste kanten rullas upp mera och då försvinner det svarta upp i rullningen. Stickar jag för grunt behöver den svarta kanten rullas ned och det är vare sig snyggt eller meningen. Jag måste helt enkelt bli bättre på att skriva ned måtten som blir när jag stickar si eller så!

Alla hjärtans dag, strålande sol och söndag denna kommersiella höjdpunktsdag. Jag infann mig i Gamla Ullevi med inställningen att vara klar efter cirka två timmar. Agendan visar 10.00-16.00 där punkten ordningsvakter står sist! Inte riktigt vad jag sett fram emot, men det var bara att sätta sig tillrätta och gilla läget. Dock var det ganska intressant och relevant information som gavs till oss publikvärdar, ordningsvakter och sjukvårdare. Vi fick se läktarbranden från Bradford igen som varje gång lämnar mig lika illa berörd och förtryckt inför hur en del människor reagerar vid sådana katastrofer.
Inte varje dag man får komma till reserverade platser på en hamburgerbar! Vi bjuds på lunch på intilliggande MAX, och efteråt tilldelas vi en av de förmåner som framskaffats till oss för året: VIP-kort på MAX Ullevi! :o)
Halv fyra är vi klara och jag kan åka hemåt. Oo har sysselsatt sig själv med att logga sju cacher medan jag varit borta. Nu står en gryta på spisen med vad jag hoppas ska bli en köttgryta. Jag har få men sämre erfarenheter av köttgrytor tidigare men skam den som ger sig.




Fyra tvättar fick jag gjorda igår innan tvättkorgarna var tomma, men jag fick också en hel del gjort på mössan som jag startade upp igår!
Tänk att det svåraste hittills varit att klura ut vart prickarna ska placeras! Kanske de blev lite stora också, men det svåraste härnäst blir att få till en svart grej som ska bli ansiktet/huvudet. Någon fler prick tänkte jag sätta dit också. Jag har virkat dom samt mittlinjen och sytt dit efteråt. Det jag är lite orolig för är att jag kanske gjort den för grund! Menmen, får se om jag hinner/orkar göra mer ikväll. Nu väntar bastun!

 

När jag kom hem hade Oo satt madrasserna på plats, bäddat nytt men inte provlegat ännu. Det skulle vi göra tillsammans, och vilken skillnad! Så ovant mjukt att sjunka ned i! Liksom i butiken sjunker rumpan ned mer än resten så jag kan känna hur madrassen fyller ut svanken! Det känns väldigt ovant och annorlunda så jag vet inte om jag sov mycket mer än jag brukar, men jag hade inte ont i ryggen i alla fall! :o)
Kanske jag sov bättre ändå med tanke på hur lätt jag vaknade och kom mig upp till innebandyn imorse. Vi blev bara sju, men med lite mindre rink blir det rätt bra spel ändå.

Oliver hade världens coolaste tröja på sig! SvampBob fyrkant! Hur kan man komma på ett sådant namn? "SpongeBob SquarePants"? Hahaha, är den inte fräck så säg!? Han beställde den någonstans ifrån så han skulle kanske fixa en till mig med! Jag kan ju inte precis bära den på jobbet, men man blir ju glad bara man ser den!

Våra finska grannar var en vecka i fjällen så vi tog en liten sväng och vattnade deras blommor samt skottade när det kom rätt rejält med snö. Liisa hade köpt en liten portmonä och nyckelring helt i min stil. Visst är de söta?


Efter att ha svettats med innebandyn lagade vi en rejäl frukostomelett med bacon, broccoli, tomater, färsk basilika, lök och parmesanost. Gottgott! Sedan laddade jag dvd-spelaren med Pixars "Robotar", placerade Oo i stol där framför och klippte hans hår som vuxit sig alldeles för långt. Efter "Robotar" blev det "Bortspolad" i soffläge och det är ungefär det läget vi hållit sedan dess. Tvättmaskinen går, men det är också det enda nyttiga vi lär göra idag vilket är rätt skönt.
Imorgon ska jag till Gamla Ullevi för IFK Göteborgs "kick-off". Jag antar att det är någon form av informationsmöte inför kommande säsongen och börjar redan klockan tio. Jag räknar inte med att det ska ta särskilt lång tid.

Det är alltid ett himla gnäll om sympatiröstning öststaterna emellan när vi själva är lika goda kålsupare. Det är som det ska vara i schlagerfestivalomröstningarna. Tycker ändock att det oftast är rätt bra låtar som vinner oavsett nationalitet. År 2007 i Finland vann Serbien och Marija Šerifovićs röst och känsla. Snacka om låt som ger mig ståpäls!

Eftersom Oo inte hade någon innebandy denna vecka heller, tog jag hämtsushi och slog mig ned i instruktörsrummet. Lade mig sen i solariet en stund för att slå ihjäl tid innan passet skulle börja. Många deltagare och ruskigt kul! Men nu känns passen i kroppen kan jag säga! Men det är en sköön smärta! :o)
"Min" anläggning är duktig på att göra det lilla extra för att det ska vara trevligt. Bara en sådan sak som tända ljus, inte bara i vårt instruktörsrum, utan på toaletterna och i foajen gör så mycket! I den dämpade belysningen i vårt rum finns dock faran att det blir för mysigt när man har lång tid innan sitt pass så man pömsar till sig!

Efteråt utnyttjade jag julklappen vi fick och tog en sådan där proteindrink av det exklusivare slaget, vilket i praktiken innebär att de mixar ned en banan också. Den första jag provade var äpple- och kanelsmak har jag för mig, och den var öh, inte så jättegod men fick duga i brist på egen ork att göra middag. Denna gång provade jag jordgubbssmak. Ehm, proteindrinkar är helt enkelt inte min grej. Urk. Jag fick ju i mig finfina proteiner i mina sushibitar så det fick duga.
Väl hemma till en trött Oo i soffan fick det bli ett stort glas kall mjölkchoklad istället. Mycket godare ocn därför mycket mer onyttig! :o) Men det var längesedan jag drack en sådan och oj vad gott det var!
Idag åker Oo hem tidigare från jobbet  för att ta emot våra nya madrasser! Snacka om att jag ser fram emot att få gå och lägga mig ikväll! Det sägs att det kan ta omkring två månader för kroppen att vänja sig vid en ny säng, så vem vet, kanske jag sover sämre (går det?) i natt bara för att jag nu är så van vid min banansäng?
Inser att Maja faktiskt väcker mig minst två gånger varje natt när hon från att ha legat på mitt eller Oos bröst ska ned under mitt täcke, eller av annan anledning krupit upp och ska återvända. Dock är hon förvånansvärt tålig för mina rörelser där jag vänder och vrider på mig. Men liksom föräldrar (antar jag) med spädbarn i sängen så är jag ständigt medveten om att hon ligger där och ligger därför mer eller mindra omedvetet kvar i samma fastlåsta ställning om hon ligger på min arm. Och behöver jag vända på mig så bökar jag mig runt utan att röra armen hon ligger på, för det mesta. Ibland skriker kroppen helt enkelt för mycket att hon får klara sig utan sin armkudde, men då följer hon oftast med till andra sidan eller var den nu hamnar. :o)
I vilket fall så ska det bli spännande att krypa till kojs ikväll!

Så här en bit in på nya året börjar kontrolluppgifterna droppa in från de arbetsgivarna man haft under föregående år. Det är IFK Göteborg, det är Dance 4 Fun, Elan, CSN, pensionsgrejs och Sportlife. Mitt vikarierande och inhoppande på Sportlifes olika anläggningar syns i antalet lönespecar jag får varje månad, samt i antalet kontrolluppgifter jag hade i brevlådan igår!
En massa arbetsgivare utöver fulltidsjobbet och ändå tjänar Oo mer än jag. Dra dessutom bort dryga tusenlappen som CSN drar varje månad och det är inte alltid att vidarestudier lönar sig på kontoutdragen. Det roliga är dessutom att om jag fortsatt inom skolan som jag är utbildad till så hade jag tjänat ännu sämre.

Dock kan jag tacka min pedagogiska utbildning för att jag fick mitt nuvarande arbete när jag så lägligt behövde det. Mycket kurser denna vecka vilket alltid är kul, även om jag måstat hålla en del på engelska. Det går bra men man blir lite torftigare i språket, mer saklig, vilket kanske bra på ett sätt? Engelska för att en kinesiska varit med på kurserna.

Som jag uttryckt tidigare tycker jag alltid det är kul att se andra snedögda, deras frisyrer, hur de klär sig och så vidare. De är ju faktiskt de bästa referenserna för mig själv när jag ska finna min egen stil. En mörkhyad kan se och inpireras av frisyrer och smink hos en vit, men det passar eller funkar kanske mindre bra till deras eget hår och hud. På samma sätt kan jag "se" mig själv som vit, uppvuxen som jag är bland dom, men de facto så ser jag ju inte ut som dom.
Denna tjej som varit på kurserna har gjort mig grön av avund. Liksom de flesta andra snedögda, rätt kort och finlemmad, men dessutom himla söt! Långt vågigt hår och stora mandelögon. Jag tyckte ju att alla vi "kineser" såg likadana ut, men inte ser jag ut så!? Däremot insåg jag idag att hon var otroligt lik min syster! :o)
Även om jag är medveten om att jag inte ser ut som de jag är uppvuxen med, så har jag ändå svårt att se min likhet med "kineserna", trots att jag onekligen borde smälta in rätt väl. Kanske för att jag är så mycket längre och mer bredaxlad än alla jag hittills sett, inklusive killar?
Nåväl, denna "kines" ska i varje fall låta combatdeltagarna plågas rejält ikväll! Moahahaha!

Det måste vara för att jag haft så fullt upp på jobbet hela veckan, tillsammans med combatpassen varenda kväll som gjort att jag går omkring med känslan av att det är fredag idag. Not yet!
Är bra stel i kroppen så kvällens pass blir intressant. Undrar hur jag kommer att känna mig imorgon då!?
Kanske det inte var så klokt att ta ett tredje pass ändå? Visserligen var det ett extrapass i tisdags, men jag är ju hemma så jäkla sent att man inte hinner eller orkar göra något mera den dagen. Och eftersom man åker direkt efter jobbet så känns det som man aldrig är hemma.
Men nu har jag valt att ha tre pass så då är det att gilla läget fram till sommaren i alla fall. Det är kul även om jag låter gnällig. Man måste få gnälla ibland eller hur? Tänker på Fridahs kolumn i Metro och kan bara med spänning se fram emot hur hon kommer att tänka och tycka när hon en dag blir mamma! Hata sina barn för att man erkänner att det är jobbigt med sömnlösa nätter och bråk vid matbordet? Jag har ju liksom Fridah inte heller några barn, men jag kan i varje fall ödmjukt erkänna att de flesta onekligen älskar sina barn på ett för mig obeskrivligt och oförstående (eftersom jag som sagt inte har några själv) sätt trots att de är jobbiga. Det är visst någon form av föräldra-barn magi som vi icke barninnehavare knappt har rätt att uttala oss om. Men att som hon tydligen skulle göra: gråta blod för att som äldre läsa i sin förälders blogg, eller höra att man stundtals var jobbig med sina femtioelva bajsblöjor, ålderstrotsiga bråk i hallen och gråtnätter, är väl ändå att ta i? Kanske krönikören bara helt enkelt vill få fram att man ska hålla sådana klagotankar inne, att det faktiskt är ok att gnälla, bara inte högt?
Jag trodde att alla, barninnehavare eller inte förstod att trötta uppriktiga kommentarer om barnahavandets vedermödor inte på något sätt likställdes med hat till detta? Ja, jag tror man kan ångra sina barn, att alla inte vill  ha barn, ja en del till och med hatar dom. Men de som hatar är inte de som skriver frustrerade eller uppriktiga kommentarer i sina bloggar eller öser ur sin trötthet till väninnorna. De ventilerar och gnäller vilket jag faktiskt anser är ok, trots att situationen onekligen är självvald. Vi människor är gnälliga oavsett vad det gäller. Blir det för mycket sol och värme under sommaren gnäller vi över det och hamstrar fläktar och orkar ingenting. Har vi det tryggt ekonomiskt gnäller vi över vänner och relationer och tvärtom. Får jag instruera mer i combat som jag gillar så gnäller jag över mindre hemmatid och träningsvärk. Jag må gilla egentid med en bok eller virkning, men var det obegränsat utan andra avbrott såsom arbete, träning och andra vardagliga göromål skulle jag bli vansinnig. Tyvärr är man som småbarnsförälder ganska begränsad i möjlighet att bara dra iväg och bryta den tillvaron för andra, och därav anser jag det helt förståeligt och tillåtet att ösa galla och frustration över hur jobbigt det faktiskt kan vara. Det betyder inte att man hatar barnet i sig, bara önskar att det kunde vara någon annanstans ett tag! Och därmed har jag själv berättigat eget gnäll den dagen det eventuellt blir dags. För jag lär gnälla som fanken, ingen tvekan som saken!

Middag på vägen hem från mitt tredje combatpass på veckans tredje dag. Gulingen fick också en dryg sexhundrakronorsmiddag innan jag körde vidare hemåt. Lee Childs bok närmar sig slutet och är riktigt spännande nu!
Oo gjorde mig sällskap på gymmet genom att tillbringa nästan en timme på löparbandet medan jag körde för två återbesökande deltagare. Känner mig lite stel i axlarna så det var ganska lagom att ha ett sådant här lite lugnare pass jämfört med igår.


Medan Gulingen fick påfyllning fick jag syn på varnings-dekalerna för 95, 98 och Etanol-bränslet på pumpen. Öh, "Även farligt"? Vad är då cancer och genetiska skador? Lättare obehag?
Eller klassas farligt som mer direkta åkommor med omedelbart kännbara konsekvenser? Tycker det var knäppt formulerat i alla fall.

Oo blev inte imponerad av min korvmiddag. Med irriterad min ryckte han av mig godis- och potatisskruvpåsen och står nu och fixar korvmackor med stekt ägg och korv.
He loves me! :o)

Wahoa vilket kul pass det blev! Överfullt med deltagare och massa gamla bra låtar! Jag körde "The final countdown", väldigt bra remix till låt nummer två, Billy Idols remix av "Shock the system" som nummer fem och "We rock" som nummer sju. Ylva plockade fram en riktigt gammal (koreografi 16) som var himla kul samt "Heartbeatz" som sista powerlåt. Anna körde "Jump" som nummer fyra med sina femtioelva jumpkicks och statiska roundhousekickar, samt en gammal styrkelåt som var apjobbig! Ough! Ylva hade fixat en stor skål med klubbor och turkosfärgad sportdryck som deltagarna fick ta av efteråt.

Jag hann bli bra stressad när jag åkte från jobbet och stötte på totalstopp i trafiken vid påfarten till E6:an. Det är hopplöst där den tiden, men hann ändå med ganska god marginal. En före detta granne från Kondi var där! Han hade aldrig provat förr men var jätteduktig, och hans dotter hade visst bokat sig till torsdagspasset. Har två bokade till dagens pass i Sisjön och trettiotvå till morgondagens i Kållered. :o)
Kommer nog att känna mig bra mör i kroppen efter imorgon. Undrar om det blir någon innebandy på lördag, det såg lite klent ut på bokningsfronten. Men på fredag kommer våra nya madrasser! Tjohoo! Jag sov riktigt dåligt inatt, vaknade hela tiden utan att känna mig särskilt trött, men somnade ändå om snabbt för att vakna igen en stund senare. Ibland vaknade man skitvarm, men stack man ut ett ben så förfrös det nästan, och så fick man jobba en stund för att hitta en lagom balans. Jag lägger stor tilltro på min nya madrass!

Direkt efter jobbet styrde jag och mitt fulladdade passagerarsäte mot Stockholm! Jag är inte förtjust i att köra i mörkret, och redan innan Jönköping var ögonlocken skrämmande tunga! Dock piggnade jag till efter Vätterstaden, vilket kanske kan tillskrivas Lee Child eller det faktum att jag började sysselsätta mig med att proppa medhavda mackor i munnen. Tack och pris för cd-böcker, för resten av vägen gick riktigt bra. Lyckades även denna gång att ta fel avfart från E4:an, och följde gps:en slaviskt i dess nya rutt för att ta mig på rätt väg. Insåg att dess röst och pilar kan vara farligt distraherande och stressande, och att lita på sin egen läsförmåga på skyltarna inte är fel ibland!
Lite trött småprat med Nina och Anders innan jag kröp ned i sovsäcken och somnade bums!

Aron pratar nästan så man förstår och söt så det förslår! Otto såg ut som ett penntroll, och faderns försök att "vatten"kamma honom med en våtservett resulterade i ett vansinnigt sötroligt resultat!
Väldigt snäll (under den korta tiden jag var där iaf), liksom sin storebror som kröp omkring i egenskap av rytande tiger. :o) Tydligen sover de så gott som hela nätterna, vilket inte var något större problem att fixa enligt superföräldrarna. Undertecknad är misstänksamt skeptisk till sådana under och kan bara konstatera att hon själv aldrig lär få sådana mirakelbarn. Föräldrarnas förtjänst javisst, vilket är precis det jag menar. Jag kommer inte att få sova en blund!

Efter lite mysfrukost ställde jag in gps:en på Arlanda, men liksom Camilla och systerfamilj hade sagt så var det väldigt enkelt att hitta rätt! Lant-Linda hade föreställt sig en "flygplatsbilröra" á la JFK delat med tre, men uppenbarligen överskattat Arlandas storlek och trafik. Alldeles utanför Terminal fyra lade jag kostnaden av två semlor i parkeringsautomaten och gick in för att ta emot den blivande bruden!

Kul att se henne igen! Hon fick motta ett kuvert med kort och nytt rim:
Så var vi äntligen här min bästaste vän och blivande brud!
I Stockholm tillsammans under vinterns bästa skrud.

Om än bara kort,
ska vardagen kopplas bort!

Vi har tre anhalter på vår dag,
varav den första inte ska ge dig slag.

Mat och shopping blir en början på da'n,
tillsammans vi röjer i huvudsta'n!

Så har du väska och plånka klara?
Nu ska vi låta pengarna fara!
Nina och Anders tyckte det lät som att det var jag och Anna som skulle gifta sig i och med min första mening! Oops! :o)

Efter en liten oplanerad sväng till Essingeöarna kom vi oss in till ett parkeringshus mitt i stan. Kikade lite i de för lördagsmorgonen precis öppnade butikerna tills det blev lunchdags i form av nachostallrik i Kungshallen(?).
Anna sniffade sig fram till en favoritbutik - Panduro hobby! Man bli alltid så himla pysselsugen när man går där! Så mycket man vill göra, men jag vet bara inte hur eller vad eller var man ska börja! Jag ser bara alla dessa fantastiska små grejer och vill göra något! Men jag ska nog hålla mig till mina virk- och sticknålar :o)

Efter lunch fick hon dock ännu ett kuvert med nytt kort:
Hoppas att du är mätt och belåten,
första anhalten var väl inte alls försåten?

Strax är det dags för den andra,
vi orten Nacka ska bevandra!

Vad kan väl vänta oss där?
Något som ska ge oss lagomt med besvär!

Någon ledtråd du faktiskt kan få,
så du fritt kan gissa på!

Det involverar värme och sand,
lite koncentration och varsam hand.

13.30 ska vi vara där,
har du ännu gissat vad det är?

Medan Anna gnuggade sina grå föll vi för "semmel"frestelsen (visst säger man så?) och dök in på ett gammeldags inrett cafe vilket var en trevlig kontrast till de hypermoderna, blankytade och futuristiska som man ser så ofta idag. Dock var vi ståndaktiga nog att välja den mindre storleken på semlorna! Ganska smart drag då man nu slapp att bli så där "upp-i-halsen-mätt" som man kan bli av en fullstor gräddig semla.
Sedan fick vi dra oss tillbaka till Gulingen som stod och Göteborgspös bland stöddiga 08-bilar och ställde in gps:en mot det förinställda målet "Första".
När vi funnit fram och parkerat förstod Anna vad som menats med värme och sand utifrån de kvartersinriktade skyltarna. Vi skulle prova på glasblåsning!
En go och tillmötesgående handledare tog emot och visade samt berättade om ugn, tillbehör, redskap och tillvägagångssätt. Vi skulle få börja med att tillverka var sin brevpress och visades två exempel.

Anna valde djupröd färg och jag turkos som den till höger på bilden. Handledaren hämtade ut lite glasmassa ur den dryga tusengradiga ugnen, duttade massan i färgämnet, körde in allt i ugnen igen för färgämnet att smälta in och så fick vi klippa, snurra och dra den sega geléliknande massan hur vi ville.

Sedan hämtade handledaren mer glasmassa som kapslade in vår färgade tillfixade del. "Fasa av" (jag fick göra om) och kyla med lite vatten, knackknack och den lossnade, lite brännare i fästpunkten för att smälta bort vassa kanter, och så in i en annan ugn för långsam avsvalning. Klar!
Därefter skulle vi få blåsa var sitt litet glas, och glöm det enkla coola sätt som man sett på tv! Jag frustade, pustade, blåste luften utanför och försökte låta bli att skratta åt min inkompetens. Men till slut lyckades jag få till den första lilla bubbla som krävdes. Phu! Anna valde vit färg denna gång, och jag svart. Vitt var visst ännu tyngre att blåsa, men Anna klarade det galant till skillnad från somliga andra.
Vår handledare var så snäll att vi sedan fick göra ännu en brevpress tillsammans med två färger, så vi valde vit och lila.


Skåda det ännu heta resultatet! När vi hämtade våra verk dagen efter lät jag Anna få vår gemensamma, men glömde förstås ta en bild på den. Men den blev riktigt läcker!
Så här blev mina två i  varje fall, ta-daa! :o)

När vi sedan gick därifrån fick Anna ytterligare ett kuvert:
I morgon vi våra konstverk(?) här hämtar,
men nu sista anhalten oss väntar!

Underkläderna redo och sugen att lära?
Okej, någon ledtråd kan jag förära!

Röd prick på vit botten,
fisk och vatten, det ska bli toppen!

Mot Saltsjö-Boo jag nu oss för,
för lite nya influenser som en möhippa sig bör!

Ganska snabbt kom hon in på Japans flagga och kanske sushi? Jag bara flinade och styrde mot gps:ens sista förinställda mål: Yasuragi!  
Dess anspråkslösa utsida (bilden från deras hemsida, tagen från entrén under sommaren) inhyste ett väldigt mysigt Japanskinspirerat spa där jag bokat boendepaket och sushiskola. Bad/morgonrock och tofflor väntade på rummet och baddräkt fanns att tillgå. Alltihop fick man ta med hem efteråt om man ville. Rocken bar man hela tiden under vistelsen, under måltider och aktiviteter. Ganska skönt att slippa tänka på vad man skulle ha på sig, vilket också var tanken.
Spa och hälsoinriktat i all ära, men jag hade fixat lite ur annan synpunkt hälsofrämjande grejer! Cashewnötter á la sour creme and union som Anna så behändigt avslöjat att hon gillade, Brum-brum bilar till mig och lite lyxiga chokladpraliner till oss båda!








Kort efter incheckning var det så kallad badintroduktion, så vi bytte om och hasade iväg i de för stora tofflorna (vilkas syfte visst var att både passa alla, men också sakta ned dess bärare). Vid introduktionen tillsammans med en hop andra nyanlända fick vi bekrivet hur den traditionella Japanska tvagningen gick till, att tecknen på Yukatan betydde glädje och lycka. Snittet på rocken var som en kimono, men eftersom våra var av bomull kallades de yukata, medan kimonos ska vara gjorda av silke(?).

Därefter gick vi upp till sushiskolan där vi tillsammans med några andra introducerades och sedan i par fick prova på att göra maki (sådan där rulle som skärs i bitar) och nigiri ris med tex lax på. Det var kladdigt och inte helt enkelt, men inte supersvårt heller. När jag bokade frågade jag om mängden sushi, dvs om det skulle räcka om middag. Nej inte alls blev svaret, utan skolan medförde bara att man fick prova göra några bitar som sedan smakades. Det blev ju två fullstora portioner till oss var!



När vi nu visste hur man skulle göra, och Zenergyn som vi tänk gå på fullbokad, provade vi badet.
Välj en pall, placera en av de två små handdukarna på pallen och sätt dig ned. Fyll spannen med vatten och skölj över axeln. Ta den andra lilla handduken och taga med cirkulerande rörelser utifrån och in mot hjärtat. Där jag satt och hällde och hällde fann jag det riktigt mysigt, men undrade samtidigt över noggranheten i skrubbandet när man satt med knäna uppdragna under hakan. Vanliga duschar fanns också att tillgå :o)


40-gradiga "källor" (inget jacuzzibubbel) fanns både i duschrummet, ute i poolområdet och utomhus. Det var inte alls mycket folk i badet, så vi låg och pömsade till oss rejält i inomhuskällan. Tog oss dock i kragen och simmade ett gäng vändor i poolen innan vi pömsade till oss igen.

Middagen var lite speciell på så sätt att vi satt ett sällskap på åtta kring ett stekbord där en kock tillagade och berättade för oss allt eftersom.
Till en början fick vi ett grönt te som visst skulle vara bra för något. Antagligen eftersom det inte smakade vidare gott. Sedan en liten sallad som skulle vara uppiggande och starta igång magen har jag för mig. Vet inte om jag blev så mycket piggare, men den var krispig och riktigt god!

Förrätt i form av torsk som var helt ok, följd av en soppa som skulle lugna magen lite. Den smakade ungefär lika gott som det gröna teet.



Bättre var rådjursfilén till varmrätten. Tydligen brukar ris ätas/serveras efteråt för de som inte blivit mätta, men eftersom vi är så vana vid att äta ris som tillbehör, fick vi det efter en stund, men jag tror inte så många av oss orkade något!

När jag enligt menyn kunde läsa att efterrätten skulle innehålla cocos blev jag besviket skeptisk, men ananasgrejen var riktigt god och passade perfekt som avslutning. Men nu var vi mätta när vi lufsade tillbaka till vårt rum!


Efter frukosten hade Anna bokat en halvkroppsmassage, och under tiden lade jag mig i utomhuspoolen och bara mös! Att kliva ut i minusgrader och sjunka ned i 40-gradigt vatten omgiven av vinterlandskap är inte alls dumt! Anna anslöt när hon knådats klart och så kokades vi en god stund innan det blev dags att återvända till rummet, kränga på sig sina vanliga kläder och checka ut.

Alla hade vi en egen korg som vi bar omkring våra handdukar och diverse andra prylar i mellan aktiviteter, bad och vad det nu än kunde vara. Det såg lite roligt ut, men samtidigt väldigt avslappnat.
Vi återvände till glashyttan och hämtade våra glasverk innan jag lämnade av henne utanför Terminal fyra där hon fick sitt sista kuvert att läsa på vägen hem.

Nu har vi skiljts för denna gång,
men tiden till nästa är inte lång.

Helgen när du blir fru Wikström är det då,
tänk att det kan vara så svårt att förstå?

Men så har jag ju knappt själv insett,
ett år av mitt eget äktenskap snart skett!

Nu ska jag vara tärna på din dag,
stå vid din sida så du inte får slag.

Den äran du gav mig gjorde mig så glad,
att få vara där intill när du vänder livets blad.

Peter och du, tillsammans ni lång lycka förtjänat,
må han veta vilken dyrbar skatt han föränat!

Daniel i sin sfär gläds lika väl som jag,
att du kommit vidare, starkare för var dag.

Maggoten kommer du att övervinna,
osäkerhet och rädsla försvinna.

Våga se den starka, vackra person du är!
Tänk att det ska vara sådant besvär?

Men maggot eller amazon egentligen kvittar,
en vän och förtrogen i mig du ändå hittar.

Tack för denna helgen som nu varit,
hoppas du inte tycker tiden förfarit.

Men nu är det slut på rimmen i min hjärna,
massor av kramar från din tärna!

Så medan hon väntade på sitt plan och flög upp till Luleå igen, rattade jag Gulingen ned till mina domäner. Åkte in till en Shellmack för att byta en av framlamporna medan det fortfarande var ljust. Fick stanna vid en rastplats och hoppa omkring i kylan en stund då ögonlocken blev för tunga, men därefter gick det ganska bra tack vare Lee Child och OLW:s potatisskruvar.
Väl hemma väntade Oo med middag. Älskade Oo!

Ligger i sängen efter det första av veckans fyra combatpass. Imorgon är det Powerpinglorna och jag måste kika på dvd:erna till de gamla låtarna jag ska köra. Det har varit riktigt fullt upp på jobbet idag med lunchcashing och kurser hela eftermiddagen. Är rätt seg men måste kolla igenom mina tre låtar!






 

Hahahahahaha! Vi har ett smidigt bokningssystem för våra innebandyträningar. Denna lördag ser det dock ut att bli lite väl tunt med folk då bara två hittills sagt ja. Frustade till över Olivers kommentar, han är så himla skön!

Oo ska visst träffa en gammal jobbarkompis för en öl nu efter jobbet. Jaha minsann, man hinner inte ens lämna stan så är råttan på det berömda bordet! ;o) Imorgon ska det spelas poker hemma hos oss, vilket faktiskt var mitt förslag. Undrar om jag kommer att hitta en bakis Emil, Andreas eller annan med håriga ben i sängen intill Oo när jag kommer hem?

Snacka om lyckad marknadsföring! Jinglar som biter sig fast, spelar ingen roll om den är bra eller riktigt kass. En del bara fastnar! Gaah! "Fråga 118118, messa eller ring...!" "Sportson, Sportson, Sportson... Styre åt folket!" "Det är dags för fredagsmyyyyyyys!"
Jag ska fredagsmysa med Gulingen och Lee Childs "Trubbel" i högtalarna hela vägen upp till huvudstaden. Hade det inte varit detta skulle jag ha myst på Möllan i vaktkostymen. Fick en förfrågan att IFK-jobba på lördag vid deras träningsmatch på Valhalla. Va? Hallå, det är ju mitt i vintern! Fotboll? Dubbdojjorna och deras innehavare ska väl ligga i ide nu? Himmel och pannkaka, snacka om att behöva långkalsonger på de vaktjobben! Vill minnas att jag hade michelingubbekänsla när jag stod en vinter i Casino Cosmopols dörrar. Det finns vissa begänsningar i lager-på-lager-principen när man har kavaj och finbyxor! Kunde knappt röra mig, men frös ändå som attan. Intill mig och mina hackande tänder stod goe Jesper med typ en t-shirt under kavajen och mös. Va? Stå innanför dörrarna? Strunt! Undrar hur många gånger jag fått frågan: "-Men är inte du från Norrland? Du ska väl vara VAN vid kyla!?" Och jag vet inte hur många gånger jag svarat den klassiska "Jamen här har ni ju fuktigheten-och-västkustska-isvindar-som-går-genom-märg-och-ben-så-minus-tre-här-nere-motsvarar-typ-minus-trettiofem-där-uppe!" Och är jag grinig kan jag lägga till den andra klassikern: "Jag har aldrig frusit så mycket som sedan jag flyttade ner!"
Jag flyttade 100 mil söderut, borde det inte bli lite varmare då? Nej minsann! Och inte kompenseras man särskilt under sommaren, då solen försvinner och förpassar en till evigt mörker på kvällarna! Midnattssolen hallå?
Därför tackar jag pris för snön och den än så länge riktigt vinterlika känslan ute som lyser upp landskapet. Är det verkligen någon Göteborgare som föredragit det vanliga snögloppet, isen, slasket, snögloppet, isen, slasket, regnet, snögloppet, slasket?? Verkligen?

Hade ingen lust att betala 75 spänn för en macka och dricka, utan tog fyra bitar ris och fisk för 40 istället. Hm. Men fick lite i maggen i alla fall innan jag gjorde lite ärenden i Frölunda torg. Den är under viss om- och utbyggnad och kommer att bli ett riktigt stort shoppingcenter när allt är klart. Stod emot semlorna som frestade överallt och köpte mig två par trosor på H&M istället. Hittade en riktig liten fyndbutik på utsidan kallad "Kortbutiken", där samma grattiskort och liknande som man hittar på typ Gallerix, här bara kostade en till sex kronor! Trettio procents rabatt dessutom och man tyckte nästan synd om affärsinnehavaren. Fast jag klagade inte! :o)
Hittade en annan spännande butik också i den nybyggda delen: Bräutigams! Jag är ju inte så mycket för marsipan, men små bitar av denna är rackarns gott! Men smakar det så kostar det! Dessutom hade de sådana där handgjorda praliner och annat lyxigt gott som man unnar sig allt för sällan, vilket inte är så konstigt med tanke på att de tar tio spänn för en pralin!

Fullt ös på combatpasset och hemma sent. Väl hemma upptäckte jag att handväskan med kamera och plånbok hängde kvar i instruktörs-rummet. Inte mycket att göra. Packade och förberedde inför Stockholm eftersom jag åker direkt efter jobbet och så lite turbomys i soffan lagom till tionyheterna.
På grund av min glömska blev det till att kliva upp tidigare för att brumma söderut där min väska tittade anklagande på mig när jag hämtade den från dess krok.
I den tighta 180 graders svängen från parkeringen står en liten skåpbil fastkörd i snön. Kurvan är snorhal, så jag glider till stopp och erbjuder mina tjänster. Det går fort att vända Gulingens rumpa till, haka på bogserlinan och dra upp honom och sedan nöjd med dagens goda gärning fortsätta till jobbet.
Snälla systeryster tar emot när jag rullar in sent ikväll, och enligt henne ska det inte vara särskilt svårt att ta sig ut till Arlanda. Jag som tänkt en tidsmarginal och lämna Spånga minst en timme innan Annas ankomst, fick höra att en halvtimme skulle räcka gott.
"-Även om man kör vilse?" Bräker jag osäkert, men försäkras om att det är raka spåret fram till terminalen. Jahapp. Ska bara försöka ta reda på vilken terminal det är.

Kolla in!! Hur coolt är det inte!? Oo hittade det här, men vi upptäckte det i huset där vi var på visning tillsammans med Andreas och Elin. I svart eller krom tycker jag är fräckast, men denna guldfärgade var också rätt cool, fast skulle nog inte passa så bra i vårt kök. Hahaha, det är så makabert kul! Kanske inte det bästa att ha dock om man har barn?
945 spänn för ett svart och ännu mer, 1195 för ett i krom vilket i och för sig inte var så oväntat. Kanske vi unnar oss det i bröllopsdagspresent eller nåt då vi ju firar ett år i maj! Vad blir det? Pappersbröllop?
Oo tycker vi ska köra på Periodiska systemet istället och fira Vätebröllop i maj.
Synd att vi aldrig lär klara att uppnå guldgröllop då! Men visst låter det romantiskt med Klorbröllop, eller varför inte Kalcium?

Hittade denna förteckning över de "riktiga" bröllopsdagarna, men olika varianter verkar finnas.

Vår lilla gång upp till huset börjar få riktigt höga kanter nu! Myysigt med riktig vinter!
Det blev en deltagare och hon ville köra så det blev privatcombat för hela slanten! Hon hade bara kört två andra gruppträningar förut, så hon var verkligen nybörjare men så duktig! Det är så härligt att se när de verkligen kämpar och försöker, biter ihop och kör på trots att koreografin inte sitter eller orken tryter! Får se om hon dyker upp fler gånger, hon sade att det var kul iaf :o) Eftersom det ju bara var vi två kunde jag coacha mycket teknik och visa rörelserna ordentligt. Därför skippade jag muy-thailåten för annars hade det nog blivit lite väl forcerat, samt att vi dragit över tiden ännu mer.

Hemma sent efter lite proviantering på Ica, men ändå före Oo som hälsat på Andreas efter jobbet. Det blev just inte mer än middag förrän det var dags att krypa till kojs.
Idag blir det något fler deltagare, och från och med nästa vecka blir det tre combatpass i veckan. Oos innebandy idag är inställd så jag får sysselsätta mig själv och äta något innan träningen.
Vår nye bankkille var ju sjuk dagen vi skulle ha möte, så nu har han hört av sig om ny tid. För oss är det ju bara sena tider som funkar, och han jobbar bara sent måndagar och torsdagar, dagar då jag har pass. Perfa.
När jag sopade utanför entrén lyckades jag stöta till den stora lyktan vi hade hängandes intill. Kras! Och alla utom två glas i spillror. Skit också då jag verkligen gillade den lyktan!

Hemma sent idag också och så packa eftersom jag åker mot Stockholm direkt efter jobbet imorgon. Lade in Nina och Anders, Arlanda och lite mer i GPS:en igår så det är gjort. Ska nu bara vara att trycka och följa! :o) Snö i all ära, men när jag kör imorgon, samt när Anna ska upp i luften får snöovädren gärna hålla sig undan. Minns när jag hade köpt Gulingen och skulle köra hem. Det var söndag och jag skulle hem för att ha en combatklass på eftermiddagen. Det var snöfall och moddigt och jag blev mer och mer stressad och orolig att jag inte skulle hinna hem till Stenungsund. Hann precis men hade axlarna fortfarande under öronen och stressen som sabbade koreografin att det blev en av mina sämsta klasser hittills. Usch! Så lär det inte bli ikväll hoppas jag!

Oo på väg över Heden mot en översnöad Goldie. Det är vinter i Göteborg, den första riktiga vintern jag upplevt här sedan jag flyttade ner och I love it! Oo knorrar bakom ratten och muttrar över värdelös skottning. Tja, snösvängen är ju inte riktigt av samma kaliber av begripliga anledningar, men så länge jag inte har bråttom någonstans har jag inget emot att putterköra i snömodden. Eftersom vi lite oväntat fick gå på idrottsgala igår, samåkte vi hem och till skillnad mot många av de vägar vi körde och passerade, så hade vår snöröjare nyligen rensat våra snirkelvägar in i skogen! Skottade undan plogvallen och det värsta på infarten innan vi gick in i värmen. Det kom ytterligare lite snö under natten, så det var precis att vi kom upp för backen imorse! Väl i stan fick jag ta tillbaka min Guling som fått stå och tina upp i deras varmgarage. Pytsade i resten av den koncentrerade spolarvätskan, så nu ska den banne mig inte kunna frysa!
Eftersom vi möttes upp direkt efter jobbet fick det bli middag på "Lasse på Heden", och på vägen till Skandinavium kunde vi naturligtvis inte motstå frestelsen.

Den lilla godispåsen på dryga kilot!

Själva Samsung-galan bjöd inte på särskilt mycket besökare, men vi hann precis se Mix Megapols trafikrapportör PipiStrello åka på dyngtjong av juniortjejerna på 60 meter! :o) Han hade visst sagt något om att tjejer var långsammare än killar eller nåt, varpå radiokollegan Anna härsknade till och ordnade så han fick springa på galan! Hahaha! En annan gång han uttalat sig negativt om kvinnliga förare fick han strippa i ett skyltfönster för att samla in pengar till Stadsmissionen. Fniss! 
Annars satt vi där en stund, tuggade godis och klappade händer till stav- höjd- och trestegshoppare. Besåg Christian Olssons comeback samt Patrik Sjöberg och Stefan Holm vid någon talangprisutdelning innan vi skyndade oss hem (så gott det gick) genom snön till säsongspremiären av House.

Har tre bokade till kvällens pass i Sisjön, så får se om de alla kommer.

Avslutar med en bild på Oo från då vi möttes på Heden efter jobbet. Han hade promenerat genom stan och var så snöig och söt. Min Oo! Love him!




 

Nu är det nära min kära Anna och vän,
på lördag i Stockholm vi träffas därhän!

En möhippa speciale för bara dig och mig,
men jag lovar att inte förskräcka dig.

Jag skulle kunna be dig att packa skoteroverall och luftgevär,
men på planet det kan bli så mycket extra besvär.

Jag ber dig istället att packa väldigt lätt,
bekväma underkläder är alltid rätt!

Något varmare för en promenad i stan,
kan vara bra när du landar ditt plan.

Jag ser fram emot helgen med fröjd,
och hoppas så att du blir nöjd!

Inga plikter, göromål eller samveten,
bara du och jag, inget manfolk eller måsten.

Jag kommer att finnas på Arlandaterminalen,
och i mars är det dags för stora bröllopsfinalen!

Kram!!

I julas fick jag ett presentkort från Oos föräldrar på en behandling hos "Solen i jorden". Både Monica och Tomas har gått hos honom och var mycket nöjda med det han åstadkommit. Av deras berättelser och efter en snabb blick på hans hemsida tyckte jag han verkade lite flummig. Jag är nog rent spontant lite skeptisk till healing och alternativmedicin utan att ha egentligt fog för det. Men liksom övernaturliga förmågor eller spöksyner behöver jag nog ha upplevt det själv för att tro på det. Menmen, på grund av min onda rygg och svanskota fick jag ta Tomas tid som han hade tillsammans med Monica inom snar framtid, vilket alltså var igår.
Direkt efter jobbet brummade jag upp till Mölndal där Monica bjöd på middag innan vi tillsammans åkte upp till Guldheden och hans lilla mottagning. Monica fick sin behandling först medan jag med viss förskräckelse bläddrade i ett akupunkturlexikon.

Så blev det då min tur och jag fick beskriva mina problem. Ryggen tror jag kommer att avhjälpas när våra nya madrasser kommer, men svanskotan har jag haft problem med mycket längre och större besvär med. Liksom naprapaterna jag varit hos sade han att det kunde bero på att muskler och senor som är fästade i "svansen" är spända och därför sliter svansen ur läge. Men eftersom jag förklarade att besvären uppkommit ganska snart efter bytet av mitt springande lärarjobb till stillasittande dagarna i ända, trodde han följande:
När man sitter ner böjs svansen inåt, så som den redan är riktad, och "fjädrar tillbaka" när man sedan släpper belastningen. Om man faller på svanskotan kan den "slås fast" i ett överdrivet inåt- men även utåtböjt läge beroende på hur man landar. Det kunde även hända att den böjs ur läge av ihärdigt stillasittande, framför allt om man inte utsatt den för mycket sådan belastning förut. Låt säga att killen säger det jag vill höra för att få det att låta troligt, men visst. Jag bytte ju jobb väldigt snabbt, från att ha varit stående och i rörelse hela tiden, till att sitta åtta timmar om dagen (plus hemma framför datorn) varenda vecka. Det låter inte helt omöjligt i mina öron att min svans kroknade för den långvariga obekanta belastningen.
Jag fick sträcka ut mig på bänken och så kände, klämde och fingrade han längs hela ryggen ned till svansen mellan skinkorna. Enligt honom var mycket riktigt min svans inte bara överdrivet inåtböjd, utan även lite vriden åt vänster. Jag har vrickat svansen!
För att slippa besvären behöver dess senor och ligament och sånt runtomkring mjukas upp och få större rörlighet så att den kan "flexa" tillbaka som den ska när jag inte sitter längre. För att få upp denna rörlighet och "dra tillbaka" svansen på plats, förklarade han försynt att det sker ganska handgripligt: nämligen genom att ta tag i svansen och helt enkelt manuellt dra tillbaka den samt tillse att öka dess rörliget på ett sätt som jag inte kunde tolka annat än "vicka-vrida-dra-vicka-mera"! Just det, för att kunna ta tag måste han gå in bakvägen, vilket han inte brukade göra första gången han träffade en ny kund. Okeej. Rumpan i vädret och finger inkört däri som "vickar-vrider-drar-vickar-mera" kontra oförmåga att sitta normalt längre stunder och konstant smärta. Hm. Jag kan inte låta bli att tänka praktiskt. Ska jag ligga på mage och bresa? Täcker han över och känner sig fram eller ska han glo rätt in i brunögat mitt? Räcker en behandling eller behövs fem till? Jag känner nämligen ingen större lust för att ligga skrevandes över bänken med det kalla vinddraget över skinkorna och han gloendes för att pricka rätt! Då får jag nog överväga hur ont jag egentligen har i svansen, eller helt enkelt kasta värdighet och blyghet åt sidan för chansen att få en nöjd och glad svans igen.

Hur som helst så provade han det som naprapaterna gjort hittills: Försöka få musklerna som drar i svanskotan att släppa efter, och det är tydligen små korta saker djupt inne i skinkorna. Naprapaterna provade ju elström, ultraljud, massage och akupunktur för att komma åt dom. Denne Patrik som han hette, körde helt enkelt ned armbågen och tryckte, tryckte, tryckte! Aough! När muskeln till slut gav efter och jag kunde slappna av, så körde han på mer tyngd, och så vidare och så vidare. Jag kan säga att jag är öm i skinkorna idag, och svanskotan är inte ett dugg nöjdare! Det kan i och för sig bero på att han nu varit där och bråkat med den, så vi får väl se.
Utöver armbågarna körde han en omgång på min rygg och nacke vilket tydligen behövdes. Ajajaj men ojojoj vad skönt!

Oo ringde och sade att vi fått biljetter till Samsung galan ikväll! Nicke och Anna skulle ha gått, men tydligen fick Ida något hon behövde göra med skolan eller nåt så då fick vi dom, så direkt efter jobbet blir det att ta sig dit! Min svans kommer verkligen att bli utmanad idag med jobbet hela dagen och så en plaststol i Skandinavium resten av kvällen. Vem vet, innan kvällen är över kanske det där fingret i röven känns väldigt frestande!

På fredag direkt efter jobbet styr jag Gulingen mot andra sidan av landet. Jag skäms för att våldgästa systeryster så oförskämt kort och tar med sovsäcken för att underlätta mesta möjligt. Jag kommer fram sent och sticker tidigt på lördagen, hej och hejdå, trevlig värre.
Nio på morgonen landar Anna på Arlanda, och för att jag ska ha tid på mig att köra vilse, hamna i bilkö, leta parkering och köra fel igen bör jag lämna Spånga och syskonbarnen i ottan! Jag ska låna Oos GPS, men spanar redan nu på de övriga destinationerna i huvudstaden. Det känns lite läskigt att köra på egen hand i 08-land så en intalad trygghet kan vara att veta på ungefär åt vilket väderstreck man ska söka sig i alla fall! Eller snarare vilken del av den superstressade stan. Inte för att det lär säga mig något när jag väl rattar omkring på plats men ändå. Anna får vara min navigatör, så tillsammans kan vi ägna oss åt nervös sightseeing och finna nya spännande(?) platser i Stockholms förorter. :o)

Mycket snö hemma nu. Wee!! :oD