Eftersom Oo inte hade någon innebandy denna vecka heller, tog jag hämtsushi och slog mig ned i instruktörsrummet. Lade mig sen i solariet en stund för att slå ihjäl tid innan passet skulle börja. Många deltagare och ruskigt kul! Men nu känns passen i kroppen kan jag säga! Men det är en sköön smärta! :o)
"Min" anläggning är duktig på att göra det lilla extra för att det ska vara trevligt. Bara en sådan sak som tända ljus, inte bara i vårt instruktörsrum, utan på toaletterna och i foajen gör så mycket! I den dämpade belysningen i vårt rum finns dock faran att det blir för mysigt när man har lång tid innan sitt pass så man pömsar till sig!

Efteråt utnyttjade jag julklappen vi fick och tog en sådan där proteindrink av det exklusivare slaget, vilket i praktiken innebär att de mixar ned en banan också. Den första jag provade var äpple- och kanelsmak har jag för mig, och den var öh, inte så jättegod men fick duga i brist på egen ork att göra middag. Denna gång provade jag jordgubbssmak. Ehm, proteindrinkar är helt enkelt inte min grej. Urk. Jag fick ju i mig finfina proteiner i mina sushibitar så det fick duga.
Väl hemma till en trött Oo i soffan fick det bli ett stort glas kall mjölkchoklad istället. Mycket godare ocn därför mycket mer onyttig! :o) Men det var längesedan jag drack en sådan och oj vad gott det var!
Idag åker Oo hem tidigare från jobbet  för att ta emot våra nya madrasser! Snacka om att jag ser fram emot att få gå och lägga mig ikväll! Det sägs att det kan ta omkring två månader för kroppen att vänja sig vid en ny säng, så vem vet, kanske jag sover sämre (går det?) i natt bara för att jag nu är så van vid min banansäng?
Inser att Maja faktiskt väcker mig minst två gånger varje natt när hon från att ha legat på mitt eller Oos bröst ska ned under mitt täcke, eller av annan anledning krupit upp och ska återvända. Dock är hon förvånansvärt tålig för mina rörelser där jag vänder och vrider på mig. Men liksom föräldrar (antar jag) med spädbarn i sängen så är jag ständigt medveten om att hon ligger där och ligger därför mer eller mindra omedvetet kvar i samma fastlåsta ställning om hon ligger på min arm. Och behöver jag vända på mig så bökar jag mig runt utan att röra armen hon ligger på, för det mesta. Ibland skriker kroppen helt enkelt för mycket att hon får klara sig utan sin armkudde, men då följer hon oftast med till andra sidan eller var den nu hamnar. :o)
I vilket fall så ska det bli spännande att krypa till kojs ikväll!