Direkt efter jobbet styrde jag och mitt fulladdade passagerarsäte mot Stockholm! Jag är inte förtjust i att köra i mörkret, och redan innan Jönköping var ögonlocken skrämmande tunga! Dock piggnade jag till efter Vätterstaden, vilket kanske kan tillskrivas Lee Child eller det faktum att jag började sysselsätta mig med att proppa medhavda mackor i munnen. Tack och pris för cd-böcker, för resten av vägen gick riktigt bra. Lyckades även denna gång att ta fel avfart från E4:an, och följde gps:en slaviskt i dess nya rutt för att ta mig på rätt väg. Insåg att dess röst och pilar kan vara farligt distraherande och stressande, och att lita på sin egen läsförmåga på skyltarna inte är fel ibland!
Lite trött småprat med Nina och Anders innan jag kröp ned i sovsäcken och somnade bums!

Aron pratar nästan så man förstår och söt så det förslår! Otto såg ut som ett penntroll, och faderns försök att "vatten"kamma honom med en våtservett resulterade i ett vansinnigt sötroligt resultat!
Väldigt snäll (under den korta tiden jag var där iaf), liksom sin storebror som kröp omkring i egenskap av rytande tiger. :o) Tydligen sover de så gott som hela nätterna, vilket inte var något större problem att fixa enligt superföräldrarna. Undertecknad är misstänksamt skeptisk till sådana under och kan bara konstatera att hon själv aldrig lär få sådana mirakelbarn. Föräldrarnas förtjänst javisst, vilket är precis det jag menar. Jag kommer inte att få sova en blund!

Efter lite mysfrukost ställde jag in gps:en på Arlanda, men liksom Camilla och systerfamilj hade sagt så var det väldigt enkelt att hitta rätt! Lant-Linda hade föreställt sig en "flygplatsbilröra" á la JFK delat med tre, men uppenbarligen överskattat Arlandas storlek och trafik. Alldeles utanför Terminal fyra lade jag kostnaden av två semlor i parkeringsautomaten och gick in för att ta emot den blivande bruden!

Kul att se henne igen! Hon fick motta ett kuvert med kort och nytt rim:
Så var vi äntligen här min bästaste vän och blivande brud!
I Stockholm tillsammans under vinterns bästa skrud.

Om än bara kort,
ska vardagen kopplas bort!

Vi har tre anhalter på vår dag,
varav den första inte ska ge dig slag.

Mat och shopping blir en början på da'n,
tillsammans vi röjer i huvudsta'n!

Så har du väska och plånka klara?
Nu ska vi låta pengarna fara!
Nina och Anders tyckte det lät som att det var jag och Anna som skulle gifta sig i och med min första mening! Oops! :o)

Efter en liten oplanerad sväng till Essingeöarna kom vi oss in till ett parkeringshus mitt i stan. Kikade lite i de för lördagsmorgonen precis öppnade butikerna tills det blev lunchdags i form av nachostallrik i Kungshallen(?).
Anna sniffade sig fram till en favoritbutik - Panduro hobby! Man bli alltid så himla pysselsugen när man går där! Så mycket man vill göra, men jag vet bara inte hur eller vad eller var man ska börja! Jag ser bara alla dessa fantastiska små grejer och vill göra något! Men jag ska nog hålla mig till mina virk- och sticknålar :o)

Efter lunch fick hon dock ännu ett kuvert med nytt kort:
Hoppas att du är mätt och belåten,
första anhalten var väl inte alls försåten?

Strax är det dags för den andra,
vi orten Nacka ska bevandra!

Vad kan väl vänta oss där?
Något som ska ge oss lagomt med besvär!

Någon ledtråd du faktiskt kan få,
så du fritt kan gissa på!

Det involverar värme och sand,
lite koncentration och varsam hand.

13.30 ska vi vara där,
har du ännu gissat vad det är?

Medan Anna gnuggade sina grå föll vi för "semmel"frestelsen (visst säger man så?) och dök in på ett gammeldags inrett cafe vilket var en trevlig kontrast till de hypermoderna, blankytade och futuristiska som man ser så ofta idag. Dock var vi ståndaktiga nog att välja den mindre storleken på semlorna! Ganska smart drag då man nu slapp att bli så där "upp-i-halsen-mätt" som man kan bli av en fullstor gräddig semla.
Sedan fick vi dra oss tillbaka till Gulingen som stod och Göteborgspös bland stöddiga 08-bilar och ställde in gps:en mot det förinställda målet "Första".
När vi funnit fram och parkerat förstod Anna vad som menats med värme och sand utifrån de kvartersinriktade skyltarna. Vi skulle prova på glasblåsning!
En go och tillmötesgående handledare tog emot och visade samt berättade om ugn, tillbehör, redskap och tillvägagångssätt. Vi skulle få börja med att tillverka var sin brevpress och visades två exempel.

Anna valde djupröd färg och jag turkos som den till höger på bilden. Handledaren hämtade ut lite glasmassa ur den dryga tusengradiga ugnen, duttade massan i färgämnet, körde in allt i ugnen igen för färgämnet att smälta in och så fick vi klippa, snurra och dra den sega geléliknande massan hur vi ville.

Sedan hämtade handledaren mer glasmassa som kapslade in vår färgade tillfixade del. "Fasa av" (jag fick göra om) och kyla med lite vatten, knackknack och den lossnade, lite brännare i fästpunkten för att smälta bort vassa kanter, och så in i en annan ugn för långsam avsvalning. Klar!
Därefter skulle vi få blåsa var sitt litet glas, och glöm det enkla coola sätt som man sett på tv! Jag frustade, pustade, blåste luften utanför och försökte låta bli att skratta åt min inkompetens. Men till slut lyckades jag få till den första lilla bubbla som krävdes. Phu! Anna valde vit färg denna gång, och jag svart. Vitt var visst ännu tyngre att blåsa, men Anna klarade det galant till skillnad från somliga andra.
Vår handledare var så snäll att vi sedan fick göra ännu en brevpress tillsammans med två färger, så vi valde vit och lila.


Skåda det ännu heta resultatet! När vi hämtade våra verk dagen efter lät jag Anna få vår gemensamma, men glömde förstås ta en bild på den. Men den blev riktigt läcker!
Så här blev mina två i  varje fall, ta-daa! :o)

När vi sedan gick därifrån fick Anna ytterligare ett kuvert:
I morgon vi våra konstverk(?) här hämtar,
men nu sista anhalten oss väntar!

Underkläderna redo och sugen att lära?
Okej, någon ledtråd kan jag förära!

Röd prick på vit botten,
fisk och vatten, det ska bli toppen!

Mot Saltsjö-Boo jag nu oss för,
för lite nya influenser som en möhippa sig bör!

Ganska snabbt kom hon in på Japans flagga och kanske sushi? Jag bara flinade och styrde mot gps:ens sista förinställda mål: Yasuragi!  
Dess anspråkslösa utsida (bilden från deras hemsida, tagen från entrén under sommaren) inhyste ett väldigt mysigt Japanskinspirerat spa där jag bokat boendepaket och sushiskola. Bad/morgonrock och tofflor väntade på rummet och baddräkt fanns att tillgå. Alltihop fick man ta med hem efteråt om man ville. Rocken bar man hela tiden under vistelsen, under måltider och aktiviteter. Ganska skönt att slippa tänka på vad man skulle ha på sig, vilket också var tanken.
Spa och hälsoinriktat i all ära, men jag hade fixat lite ur annan synpunkt hälsofrämjande grejer! Cashewnötter á la sour creme and union som Anna så behändigt avslöjat att hon gillade, Brum-brum bilar till mig och lite lyxiga chokladpraliner till oss båda!








Kort efter incheckning var det så kallad badintroduktion, så vi bytte om och hasade iväg i de för stora tofflorna (vilkas syfte visst var att både passa alla, men också sakta ned dess bärare). Vid introduktionen tillsammans med en hop andra nyanlända fick vi bekrivet hur den traditionella Japanska tvagningen gick till, att tecknen på Yukatan betydde glädje och lycka. Snittet på rocken var som en kimono, men eftersom våra var av bomull kallades de yukata, medan kimonos ska vara gjorda av silke(?).

Därefter gick vi upp till sushiskolan där vi tillsammans med några andra introducerades och sedan i par fick prova på att göra maki (sådan där rulle som skärs i bitar) och nigiri ris med tex lax på. Det var kladdigt och inte helt enkelt, men inte supersvårt heller. När jag bokade frågade jag om mängden sushi, dvs om det skulle räcka om middag. Nej inte alls blev svaret, utan skolan medförde bara att man fick prova göra några bitar som sedan smakades. Det blev ju två fullstora portioner till oss var!



När vi nu visste hur man skulle göra, och Zenergyn som vi tänk gå på fullbokad, provade vi badet.
Välj en pall, placera en av de två små handdukarna på pallen och sätt dig ned. Fyll spannen med vatten och skölj över axeln. Ta den andra lilla handduken och taga med cirkulerande rörelser utifrån och in mot hjärtat. Där jag satt och hällde och hällde fann jag det riktigt mysigt, men undrade samtidigt över noggranheten i skrubbandet när man satt med knäna uppdragna under hakan. Vanliga duschar fanns också att tillgå :o)


40-gradiga "källor" (inget jacuzzibubbel) fanns både i duschrummet, ute i poolområdet och utomhus. Det var inte alls mycket folk i badet, så vi låg och pömsade till oss rejält i inomhuskällan. Tog oss dock i kragen och simmade ett gäng vändor i poolen innan vi pömsade till oss igen.

Middagen var lite speciell på så sätt att vi satt ett sällskap på åtta kring ett stekbord där en kock tillagade och berättade för oss allt eftersom.
Till en början fick vi ett grönt te som visst skulle vara bra för något. Antagligen eftersom det inte smakade vidare gott. Sedan en liten sallad som skulle vara uppiggande och starta igång magen har jag för mig. Vet inte om jag blev så mycket piggare, men den var krispig och riktigt god!

Förrätt i form av torsk som var helt ok, följd av en soppa som skulle lugna magen lite. Den smakade ungefär lika gott som det gröna teet.



Bättre var rådjursfilén till varmrätten. Tydligen brukar ris ätas/serveras efteråt för de som inte blivit mätta, men eftersom vi är så vana vid att äta ris som tillbehör, fick vi det efter en stund, men jag tror inte så många av oss orkade något!

När jag enligt menyn kunde läsa att efterrätten skulle innehålla cocos blev jag besviket skeptisk, men ananasgrejen var riktigt god och passade perfekt som avslutning. Men nu var vi mätta när vi lufsade tillbaka till vårt rum!


Efter frukosten hade Anna bokat en halvkroppsmassage, och under tiden lade jag mig i utomhuspoolen och bara mös! Att kliva ut i minusgrader och sjunka ned i 40-gradigt vatten omgiven av vinterlandskap är inte alls dumt! Anna anslöt när hon knådats klart och så kokades vi en god stund innan det blev dags att återvända till rummet, kränga på sig sina vanliga kläder och checka ut.

Alla hade vi en egen korg som vi bar omkring våra handdukar och diverse andra prylar i mellan aktiviteter, bad och vad det nu än kunde vara. Det såg lite roligt ut, men samtidigt väldigt avslappnat.
Vi återvände till glashyttan och hämtade våra glasverk innan jag lämnade av henne utanför Terminal fyra där hon fick sitt sista kuvert att läsa på vägen hem.

Nu har vi skiljts för denna gång,
men tiden till nästa är inte lång.

Helgen när du blir fru Wikström är det då,
tänk att det kan vara så svårt att förstå?

Men så har jag ju knappt själv insett,
ett år av mitt eget äktenskap snart skett!

Nu ska jag vara tärna på din dag,
stå vid din sida så du inte får slag.

Den äran du gav mig gjorde mig så glad,
att få vara där intill när du vänder livets blad.

Peter och du, tillsammans ni lång lycka förtjänat,
må han veta vilken dyrbar skatt han föränat!

Daniel i sin sfär gläds lika väl som jag,
att du kommit vidare, starkare för var dag.

Maggoten kommer du att övervinna,
osäkerhet och rädsla försvinna.

Våga se den starka, vackra person du är!
Tänk att det ska vara sådant besvär?

Men maggot eller amazon egentligen kvittar,
en vän och förtrogen i mig du ändå hittar.

Tack för denna helgen som nu varit,
hoppas du inte tycker tiden förfarit.

Men nu är det slut på rimmen i min hjärna,
massor av kramar från din tärna!

Så medan hon väntade på sitt plan och flög upp till Luleå igen, rattade jag Gulingen ned till mina domäner. Åkte in till en Shellmack för att byta en av framlamporna medan det fortfarande var ljust. Fick stanna vid en rastplats och hoppa omkring i kylan en stund då ögonlocken blev för tunga, men därefter gick det ganska bra tack vare Lee Child och OLW:s potatisskruvar.
Väl hemma väntade Oo med middag. Älskade Oo!

Ligger i sängen efter det första av veckans fyra combatpass. Imorgon är det Powerpinglorna och jag måste kika på dvd:erna till de gamla låtarna jag ska köra. Det har varit riktigt fullt upp på jobbet idag med lunchcashing och kurser hela eftermiddagen. Är rätt seg men måste kolla igenom mina tre låtar!