Fick just veta att Kerstin, en tidigare kollega sedan lärartiden gick bort igår! En total chock som gör mig så ledsen, men framför allt för hennes närmaste och vänner. För mig var hon ett oerhört stöd ända sedan jag började där och under hela min tid då jag kämpade med mina egna höga ambitioner och krav. Med våra skrivbord intill varandra fanns hon alltid till hands att lyssna och ge råd. Det jag framför allt beundrade hos henne var hennes positiva inställning till den nya teknik och de nya arbetsmetoder som introducerades. Detta är något som sker hela tiden som lärare, och därför något som många till slut får allt svårare att ta till sig, men hon försökte och gjorde det alltid! Likaså hennes otroligt stora hjärta som alltid fanns där för både kollegor och elever. Tydligen hade hon inte jobbat detta läsår och det tomrum hon lämnat efter sig måste vara omöjligt att fylla.
Mina tankar går till henns man och dotter, nära vänner och kollegor. Må hon vila i frid.