Alltså ursäkta, jag vet att det låter och ÄR illa... men är det bara jag som finner pension och sånt trööökigt!? Att jag inte fattar ett dyft av den gör väl inte saken bättre precis. Jag anar till och med ett samband.
När jag bodde i Stenungsund bokade jag (eller det var nog snarare på bankkvinnans uppmaning) ett möte specifikt för pensionsgenomgång. Där och då tror jag att jag faktiskt fattade alla pyramider, cirklar och pilar hit och dit, kände vuxenpoängen rassla in och min nyvunna kunskap höll i sig ungefär hela Doterödsvägen. Eller kanske något fastat ändå, inte säkert korrekt men enligt egen tolkning i varje fall.
Eftersom jag har och har haft så många olika arbetsgivare inom olika sektorer som har avtal/betalar till sina respektive vad-de-nu-kallas (förvaltningar?), så har jag en slatt här och en slatt där och de sammanställs? Administreras? Av andra, öh förvaltningar? Det är rörigt!
Jag matas av en frekvent ström av försäkringsbesked, bekräftelser, beräkningar, fondandelar, infor-mation och uppskattningar från Fora, Collectum, AMF, PPM, Nordea, KPA, Alecta. Det har valts hit och ska väljas dit, jag har så många kronor här och så många kronor där. Nåt brev säger att jag kommer att få 15 spänn per månad om jag pensionerar mig som 65-åring, ett annat att jag får 15000. Det enda alla uppskattningar har gemensamt är att ingen av dom ger  mig någon större känsla av att jag kommer att leva fett som utsliten 65 pannare. Bara där har jag ju en anledning att engagera mig i detta, men varje försök med pappersberget slutar i uppgivet fiasko. Istället intalar jag mig att mitt idoga flit med helgardering i form av extraarbeten vid sidan av heltidstjänsten faktiskt ska löna sig i längden. Men å andra sidan kan man jobba tolv timmar om dagen sju dagar i veckan och ändå få leva på svältgränsen som pensionär om kneget haft en timlön á la grundskolepraktikant. Det gäller ju att välja sina arbetsgivare med de generösa lönerna. Men eftersom jag inte ser någon framtid som toppolitiker eller höjdarstyrelsemedlem där jag själv kan bestämma min egen lön som särskilt trolig, får jag knega på så gott jag kan bland gräsrötterna och hoppas på det bästa. Om inte annat kanske Oo som faktiskt finner fonder och aktier lite intressant, gör stora aktiekap och tjänar miljoner så jag slipper bekymra mig om jag ska äta fiskbullar eller surkål till middag alla dagar i veckan. Fast skulle han tjäna sådana miljoner skulle han dumpa mig för en storbystad 21-åring och låta mig sitta där med mina fiskbullar. Jag visste att jag skulle ha skrivit ett äktenskapsförord. "Alla miljoner du tjänar, även efter ett eventuellt upplösande av äktenskapet skall tillfalla fru nummer ett". Damn att jag inte tänkte på det.