Kommer på mig själv med att föreställa mig hur det känns att skära sig i fingret, längst ut i fingertoppen, så som man kan göra när kniven glider längs den rundade löken och in genom huden istället för grönsaken. Varför gör jag det? Det gör ju ont! Jag ryser från topp till tå! Ungefär som att sitta och fantisera om tandläkarborren nedkörd i tandroten. Idiotiskt. Mentalt självplågeri på det fysiska planet, öh. Aaaaaj!! Ryyyys. Och nej det är inga rysningar av välbehag som om mina fantasier vore åt nåt masochistiskt håll! Ibland börjar jag bara tänka på "kniv-som-slinter-in-i-fingret" om och om igen och får tvinga bort tankarna därifrån med välgrundade logiska motiveringar som: "Vad ska det där vara bra för!? Lägg av!" Det brukar funka ganska bra, tills jag slinker dit igen någon vecka, månad eller dag senare. Virkad i bollen eller? Kan ju passa bra att visualisera min hjärna på golvet vid alla "street brawl downward punches" i muy thai-låten ikväll och spöa skiten ur den. Praktiskt taget banka in lite vett i den om det nu är möjligt. Precis. Mission impossible.
Är hungrig som en varg.
Oo har ingen innebandy så jag får sysselsätta mig själv än en gång innan passet.
McDonalds? Nej tack.
Pizza? Örk, nej.
Kebab? Huga nej.
Baguette? En macka? Skärp dig!
Korv med mos? Hm...njäe.

Jag vill ha något snabbt och billigt men ändå gott. Sushi funkar fortfarande, men något annat alternativ hade ju varit trevligt! Fördelen med sushin är också att den inte kallnar om jag tar med den, vilket jag tänkt. Finns liksom inget som kan kallna, höhö.
Enklare att fixa mat till katterna. Fem kilo prima torrfoder ska inhandlas, eller är det tre i de där påsarna? Kattsanden är då banne mig minst fem och ska också inhandlas idag. Tänk att något så smått som våra lurviga barn kan producera så mycket skit att sand måste köpas var och varannan vecka! Fashinerande.