Frukostbordet. Undrar om vårt datorberoende kanske börjar bli lite väl extremt?
Jag har kommit en bit i lyssnandet av Dan Browns senaste "Den förlorade symbolen", och ofrån-komligt letar jag fram konstverk från Albrecht Dürer, foton av Freedom plaza och info om Frimurarorden.
Jag erinrar mig "Logen" (che-ljud) som pappa var med i Piteå och med den högtidlighet som mamma talade om den. Jag var väldigt liten då jag var med på de julfester som de anordnade i den så kallade Merkurgården inte långt från Badhusparken. Mamma kallade den bara Merkur, att pappa var på möte med Merkur, och att hon var med i dess damklubb. Pappa kallade den alltid "Logen". Tydligen hörde de till Svenska Druid-orden, vilken i sin tur verkar ha någon form av länk till Frimurar orden. Jahapp. Jag minns att mamma sade att bara speciella fick vara med i Merkur, vilket antagligen passade perfekt till vår roll som "finare" familj. Jag har minnesfragment av en julfest där vi dansar runt granen till "Räven raskar över isen", vi var uppklädda till tänderna och alla vi barn fick en julklapp och godis. Jag tror jag har ganska roligt och bryr mig föga om var vi är eller vilka de andra människorna är. Har något vagt minne av att jag frågar henne om Merkur senare och finner hennes förklaring om att bara utvalda får bli medlemmar obeskrivligt töntig. 
Desto bättre minns jag hur hon bläddrade i Bakboken. Det var inte mycket jag hade vett eller plats att ta tillvara både när huset tömdes, sedan sommarstugan och sedan deras båda dödsbon, men Bakboken tog jag tillvara. Inuti finns många lösa papper med recept. En del skrivna av pappa, en del av mamma, en del på den gamla skrivmaskinen vi hade och en del skrivna av mig med min tonårsspretiga handstil. Hon var alltid så framhärdande att det var hon som lärt mig allting, att jag inte kunnat det jag kan om det inte varit för henne. Det var hon som lärde mig baka, hon som lärde mig läsa, hon som lärde mig åka skidor, vilket kanske var sant. För jag har då inget minne av att pappa gjorde något av de sakerna med mig. Han lärde mig hugga ved och köra bil. Mamma kämpade en hopplös kamp mot en pappa som kom hem om helgerna och efter resor med godis och bara var snäll. Hon fick uppfostra, skälla, se till att vi städade, tvättade, fick mat på bordet och allt det som försätter tonårshormonerna i upprorisk protest.
Jag kanske inte fick med mig de bästa av minnen, eller så många ägodelar av större ekonomiskt eller känslomässigt värde. Men jag fick med mig Bakboken, en länk till mamma genom detta oförargliga verk från Ica förlaget, vilkets känslomässiga värde slog mig först igår. Tack och lov att jag fick med mig den!