I julas fick jag ett presentkort från Oos föräldrar på en behandling hos "Solen i jorden". Både Monica och Tomas har gått hos honom och var mycket nöjda med det han åstadkommit. Av deras berättelser och efter en snabb blick på hans hemsida tyckte jag han verkade lite flummig. Jag är nog rent spontant lite skeptisk till healing och alternativmedicin utan att ha egentligt fog för det. Men liksom övernaturliga förmågor eller spöksyner behöver jag nog ha upplevt det själv för att tro på det. Menmen, på grund av min onda rygg och svanskota fick jag ta Tomas tid som han hade tillsammans med Monica inom snar framtid, vilket alltså var igår.
Direkt efter jobbet brummade jag upp till Mölndal där Monica bjöd på middag innan vi tillsammans åkte upp till Guldheden och hans lilla mottagning. Monica fick sin behandling först medan jag med viss förskräckelse bläddrade i ett akupunkturlexikon.

Så blev det då min tur och jag fick beskriva mina problem. Ryggen tror jag kommer att avhjälpas när våra nya madrasser kommer, men svanskotan har jag haft problem med mycket längre och större besvär med. Liksom naprapaterna jag varit hos sade han att det kunde bero på att muskler och senor som är fästade i "svansen" är spända och därför sliter svansen ur läge. Men eftersom jag förklarade att besvären uppkommit ganska snart efter bytet av mitt springande lärarjobb till stillasittande dagarna i ända, trodde han följande:
När man sitter ner böjs svansen inåt, så som den redan är riktad, och "fjädrar tillbaka" när man sedan släpper belastningen. Om man faller på svanskotan kan den "slås fast" i ett överdrivet inåt- men även utåtböjt läge beroende på hur man landar. Det kunde även hända att den böjs ur läge av ihärdigt stillasittande, framför allt om man inte utsatt den för mycket sådan belastning förut. Låt säga att killen säger det jag vill höra för att få det att låta troligt, men visst. Jag bytte ju jobb väldigt snabbt, från att ha varit stående och i rörelse hela tiden, till att sitta åtta timmar om dagen (plus hemma framför datorn) varenda vecka. Det låter inte helt omöjligt i mina öron att min svans kroknade för den långvariga obekanta belastningen.
Jag fick sträcka ut mig på bänken och så kände, klämde och fingrade han längs hela ryggen ned till svansen mellan skinkorna. Enligt honom var mycket riktigt min svans inte bara överdrivet inåtböjd, utan även lite vriden åt vänster. Jag har vrickat svansen!
För att slippa besvären behöver dess senor och ligament och sånt runtomkring mjukas upp och få större rörlighet så att den kan "flexa" tillbaka som den ska när jag inte sitter längre. För att få upp denna rörlighet och "dra tillbaka" svansen på plats, förklarade han försynt att det sker ganska handgripligt: nämligen genom att ta tag i svansen och helt enkelt manuellt dra tillbaka den samt tillse att öka dess rörliget på ett sätt som jag inte kunde tolka annat än "vicka-vrida-dra-vicka-mera"! Just det, för att kunna ta tag måste han gå in bakvägen, vilket han inte brukade göra första gången han träffade en ny kund. Okeej. Rumpan i vädret och finger inkört däri som "vickar-vrider-drar-vickar-mera" kontra oförmåga att sitta normalt längre stunder och konstant smärta. Hm. Jag kan inte låta bli att tänka praktiskt. Ska jag ligga på mage och bresa? Täcker han över och känner sig fram eller ska han glo rätt in i brunögat mitt? Räcker en behandling eller behövs fem till? Jag känner nämligen ingen större lust för att ligga skrevandes över bänken med det kalla vinddraget över skinkorna och han gloendes för att pricka rätt! Då får jag nog överväga hur ont jag egentligen har i svansen, eller helt enkelt kasta värdighet och blyghet åt sidan för chansen att få en nöjd och glad svans igen.

Hur som helst så provade han det som naprapaterna gjort hittills: Försöka få musklerna som drar i svanskotan att släppa efter, och det är tydligen små korta saker djupt inne i skinkorna. Naprapaterna provade ju elström, ultraljud, massage och akupunktur för att komma åt dom. Denne Patrik som han hette, körde helt enkelt ned armbågen och tryckte, tryckte, tryckte! Aough! När muskeln till slut gav efter och jag kunde slappna av, så körde han på mer tyngd, och så vidare och så vidare. Jag kan säga att jag är öm i skinkorna idag, och svanskotan är inte ett dugg nöjdare! Det kan i och för sig bero på att han nu varit där och bråkat med den, så vi får väl se.
Utöver armbågarna körde han en omgång på min rygg och nacke vilket tydligen behövdes. Ajajaj men ojojoj vad skönt!

Oo ringde och sade att vi fått biljetter till Samsung galan ikväll! Nicke och Anna skulle ha gått, men tydligen fick Ida något hon behövde göra med skolan eller nåt så då fick vi dom, så direkt efter jobbet blir det att ta sig dit! Min svans kommer verkligen att bli utmanad idag med jobbet hela dagen och så en plaststol i Skandinavium resten av kvällen. Vem vet, innan kvällen är över kanske det där fingret i röven känns väldigt frestande!