Varm efter en lång bastu och brännande rygg efter värmesalva nummer två. Notera snökanten som går en meter upp över skjutdörren bakom mig. Syns kanske bättre här.




"-Varför i *piip* flyttade vi ut hit?" Gormade Oo efter knappt halva taket var skottat.
"-Men Oo, det är kul med hus!"
"-Ja, men inte med SNÖ!!"
Själv tyckte jag det var lite småkul att pulsa omkring uppe på sitt eget tak, känna svetten rinna, musklerna kvida och vräka ned tusentals kilo snö över kanten. Ungefär som min kanske ologiska förtjusning i somras då jag klippte gräsmattan. Kom tillbaka nästa vinter, eller till sommaren då jag klipper gräsmattan för femtioelfte gången och fråga om jag tycker det är lika roligt då!


Innan vi klättrade upp på taket försökte Oo dämpa min iver och mina planer på att hoppa därifrån och ned i snön, men med tanke på att hoppet inte blev mer än en halvmeter efter att all snö hamnat därunder, så hade inte ens han något emot att hoppa från kanten. Desto värre var det sedan att kava sig upp från all snö!
Efter en fikapaus och byte från genomsvettiga kläder klättrade Oo upp igen och tog resten av taket, skottade infarten och frilade bilarna medan jag jobbade med minispaden för att frilägga entrén! Snacka om flashbacks från barndomen när jag och Jenny grävde alla snögrottor med våra småspadar! Jag hade gjort en tunnel fram till dörren om inte stegen hade stått ivägen!
Igår fick vi hjälpa grannen lite lätt med att knuffa upp deras ena bil ur snön, och då berättade frun att äldste sonen beklagat sig över all snö! Va?? Snö är väl det bästa som finns när man är barn? Man var ju ute hela dagen och kvällen tills den av utandningsluften fuktade kragen och genomblöta byxorna frös till is och föräldrarna mer eller mindre tvingade en att komma in!

Nu är det uppbådande av sista krafter för att fixa middag: Tacopaj! :o)