Måndag eller?
Det sade bara SWOOOSCH så var måndagen förbi! Får ju nedteckna en liten sammanfattning i alla fall. Vaktjobbet blev en kall historia där regn och snålblåst förvandlade den bastuvarma Linda till en isglass på tre sekunder. Djurgårdens klack bestod av ett fåtal tappra själar som fick se sig besegrade med vad jag tror var 1-0. Det är ju inte första gången jag lämnar mitt uppdrag på Gamla Ullevi utan en susning om vad resultatet faktiskt blev. Men jag antar att mitt totala ointresse bara är en fördel då jag ju faktiskt ska jobba och inte snegla mot planen.
När jag kom hem överlämnade Oo en på uppdrag av lilltjejen, liten egenhändigt plockad morsdagsbukett! Samvetet klarade visst inte riktigt av total ignorans, vilket jag
tyckte var gulligt!Det blev ju ett återbesök i djungeln där på fredagskvällen och utan lilltjej på magen och en inte så bokstavlig tolkning av gps:en så hittade Oo den rackarns gömman rätt snart. Då var det dock inte längre någon FTF, men nu är den loggad i alla fall. Sedan blev det några till i Lerum när vi ändå var ute. Skönt istället för att fastna framför datorskärmarna! Vi hann ju ändå med några läskiga avsnitt av "Ghost whisperer" innan vi kröp i säng.
Det är en rackarns skillnad att bara jobba två dagar i veckan! Shit vad mycket som ska hinnas nu på så kort tid! Det är mycket utbildningar framgent vilket ju är det jag tycker är roligast! Många nya inköpare, även i Kina så det ska planeras, förberedas och uppdateras kurser och dess material. Tycker dock de kunde skicka mig till Kina att hålla utbildningarna där, men de skeppar visst hit dom istället. Äsch då! Hihi!(Hohoho!)
Lilltjejen fick sin andra vaccinationsdos igår och liksom den första märktes inga biverkningar som tur var. Dessutom tog hon flaskan och åt under dagen! Skönt.
Måndag?
Först när jag så till slut låg där i sängen började tankarna smyga sig på att något inte riktigt stämde! Mödosamt fick jag bitarna på plats och konstaterade att det bara var att avaktivera timern. Inget jippie för att jag bjudits på ännu en helgdag utan bara en resignerad acceptans av att min hjärna inte är som den ska.
Oo somnade på golvet i vardagsrummet efter jag hämtat lilltjejen och tillila vinnaren av kampen att somna om. Hon vaknar ibland efter någon timme och ibland somnar hon enkelt om, ibland inte. Inget skrikmaraton dock utan "bara" bärande som gäller.
Allt detta bärande, selen till trots har resulterat i ond ländrygg hos undertecknad. Riktigt ond! Sängen gör inte saken mycket bättre heller, men vad göra? Det är bara att försöka tänka på hur man behandlar ryggen under dagen, sin hållning och så vidare. Sedan ska jag återuppta användandet av vetebältet igen.
I kväll är det vaktjobb så Oo drar till Landet med lilltjejen ganska snart efter han är klar med fotbollsträningen nu vid lunchtid. Jag funderar på att ta en bastu eller något, bara ta det lugnt innan jobbet. Även om jobben är en form av egentid så var det ändå längesedan jag hade riktig egentid som i sådan där jag inte har något alls som måste göras. Ska bli skönt!
Kramdjur!
Gottigt med pastasallad och två sorters tårta till lunch! Grattis säger vi till Andy på 31-årsdagen och överlämnar - en tall!Lilltjejen var helsnäll för det mesta, fick stundtals bara bäras omkring ibland vilket Elin inte hade så mycket emot. Innan vi åkte hemifrån klädde jag på lilltjejen rosa tights och vit pikebody. Det såg otroligt... mesigt
och flickigt ut så det blev GAIS-tema istället och OJ, det blev visst en pojke! Ja, stereotypiskt så det förslår men tyvärr har man ju blivit färgad bokstavligt talat. Är ju rätt anti dessa färguppdelningar men har på sistone inte orkat bry mig utan köpt en del rosa. Kanske inte har nämnt att det faktiskt var min favoritfärg där under låg- och mellanstadiet tror jag. Rosa och svart tillsammans. Noels stora blå framhävdes verkligen av hans fina blå skjorta. Liksom när Oo har blått på sig blir ögonen extra intensiva. Ack, så jag drömt om att få ett barn med blå ögon men det satte ju mina snedögegener p för. Hoho!
(Rädda oss!!)
När lilltjejen till slut tröttnade och blev allt för kinkig drog vi hemåt. På Oskarsleden ser vi plötsligt något utspritt på vägbanan - gosedjur!
Vi har inte hjärta att bara låta dom ligga där och lida ett massakrerande öde, vi svänger av och vänder tillbaka till intilliggande parkeringsplats, hoppar över sidobetongen och räddar dom! Som tur var är avfartsfilen inte lika tungt trafikerad som huvudleden så snabbt fyller vi den svarta sopsäcken vi så händelsevis hade i bilen. En hel säck med gosedjur!
De verkar inte ha legat länge, är bara ordentligt genomblöta av regnet så hemmavid fann Oo ett förvånansvärt stort nöje i att tvätta de som inte passade i maskinen.Vi vet inte riktgt vad vi ska göra av dom alla ännu, men vi var rörande överens om att de ju inte bara kunde lämnas där åt sitt öde i alla fall!
Innan Oo ska kolla på nån Champions league final ska vi beta av något avsnitt av Ghost whisperer. Fattar inte varför vi valt just den serien, när vi stundtals båda sitter och kikar mellan fingrarna eller någon helt annanstans än just tv:n! :o)
Djungel á la Lerum
Fick mig en välbehövlig dusch på morgonen. Klämde mig i mina nytvättande jeans och var redo för lite bekväm stadscaching med lilltjejen. Så poppar det upp en ny cache i närheten men terrängen är en fyra av fem. Vet på ett ungefär hur dess omgivningar är, så försöka kan man ju? Slänger in stövlarna i Saabis och böörnar iväg. Beskrivningen berättar om djungellika förhållanden och det är bara att hålla med. Tar naturligtvis den längsta och besvärligaste vägen så det dröjer inte många minuter förrän svetten rinner och håret fastnat i femtioelva kvistar. Väl på plats visar gps:en en noggrannhet på femton meter. Tjoho. Hinten avslöjar att gömman är "riktigt rutten" - ser mig omkring och konstaterar att allt mer eller mindre är ruttet! Och hur letar man effektivt i buskig undervegetation med lilltjej på magen?
Nej, det gick inget vidare så frustrerat fick jag ge upp. Betydligt lättare väg tillbaka men inte humöret. Stadscachingen var ju bara att glömma så tröstade mig med snälla cacher i Floda istället.Lilltjejen är småkinkig nu så är lur på morgonens rena mjölk med müsli. De senaste frukostarna har annars varit fil-fria och hon har varit snällheten personifierad. Tillfälligheter eller faktum återstår att se. Snart är det helg på riktigt när Oo kommer från jobbet! På söndag ska jag dock jobba igen när IFK möter Djurgården. Svenska cupen eller nåt.
Vi hade planer på att delta på ett cachingevent imorgon, men då vi bjöds in till födelsedagslunch hos Andy tar vi det istället. Martin och Jeanette ska också komma med sin lilla färsking.
em
Växthuset som den öppna förskolan i Gråbo kallas hade stängt för utbildning, så lite snopet fick jag hitta på lite annat att spendera eftermiddagen med. Passade egentligen ganska bra då lilltjejen sov ett gäng timmar. Hon gillar verkligen Råttis som hon fick av Anna! Nosen är perfekt att suga och mumsa på :o)
Förra sommaren köpte jag två vad-de-nu-hette, men de skulle ju typ sköta sig själva där på utsidan så där på den nivån att kvalificera sig till vår trädgård. Men nu är den ena (till vänster) alldeles blek. Är den död då?
Lite blaj
Uppstående ut jorden pressar de på underifrån. Vårt försök att kväsa ogräsbuskarna i form av att utestänga ljuset fungerade visst inte alls. Frågan är bara när vi verkligen ska ta tag i vår trädgård. Ibland undrar jag vad vi ska med trädgård till över huvudtaget när vi ändå så sällan nyttjar eller ens tar hand om den med annat än den nödvändiga gräsklippningen. Men när lilltjejen blir större lär den komma väl till nytta och glädje, för att fortsätta hoppas på gröna fingrar eller ambitiöst intresse från någon av föräldrarna är tämligen meningslöst. Kanske den dagen man går i pension eller nåt.
Inte ens några stackars blommor i en kruka (present såklart) klarar vi av att hålla vid liv! Vi vill båda ha en fin trädgård, tycker om blommor och kanske litet trädgårdsland. Men orkar vi fixa det då? Nope! Så då för vi istället en ojämn kamp mot ogräsbuskarna som bokstavligt talat växer oss över huvudet.
(Förlåt!)
Bara något bättre är vi på att hålla efter på insidan. Det nödvändigaste för att inte klassas som sanitär olägenhet. 
Med lilltjejen på magen har jag dammsugat och plockat det värsta. Börjar tro att hon blivit selskadad av allt vårt bärande på henne i den. Armklena som vi är är det väldigt sällan som vi vaggar henne till sömns i våra moderliga eller faderliga armar. Den bördan har vi bokstavligt talat lagt på våra axlar och ryggar då selen övertagit. Och så allt vårt rännande efter cacher där hon fått sticka näsan lite väl nära stenar och mossor då vi i vår iver böjt oss för djupt ner, glömska av att vi har vårt kött och blod hängande två decimeter närmare marken än oss själva.
Men hon verkar ju gilla det, till den dagen vi faktiskt kör ner hennes näsa i stenblocket.
Jaha, se där ja. Det är jobbigt att städa. Den snygga frisyren är ett resultat av vatten och kam och inte vistelse i gårdagens stormvindar. Hennes hår visar samma vilja att tämjas som hennes mors.De senaste två nätterna har hon sovit non-stop så pass att jag denna morgon högg henne så fort hon gläntat på ögonen för att få tömma mina sprängande tuttar! Är lur på att måndagsnattens kinkighet härrörde ur en halv kexchoklad som jag delade med Oo på kvällen. Det verkar så otroligt individuellt det där vad man kan äta och inte beträffande överföring och orsak till magont hos avkomman. En säger att mörk choklad gav deras telning (och föräldrarna) sömnlös natt, medan en annan hade precis tvärtom. När nu jordgubbarna så elakt står och frestar i butiker och gathörn vet jag faktiskt inte om jag vågar, för kinkig tjej är inte roligt. För beträffande de röda bären verkar så gott som alla överens: Jordgubbar ger magont! Snyft! Känns som jag ändå i alla fall vill prova och se hur vår lilltjej reagerar på det så vi vet, för man kan ju ha tur?
Skulle vilja påstå att jag är tillbaka på mitt utgångsläge viktmässigt men inte storleksmässigt. Fötterna ungefär en halv storlek större och något bredare över höfterna. Det sistnämnda har försatt mig i ett synnerligen i-landsfånigt trosproblem. Mitt gamla utbud som bestod till 99,9 procent av stringisar känns inte så behagliga mellan skinkorna längre (för detaljerat?). Mitt nya gravidutbud av hotpantsliknande modeller får jag ligga och sno tillbaka på sin plats varje gång jag vridit mig i sängen. Antingen får jag äta upp mig till gravidmodellerna eller jobba på att minska rumpan då det onekligen är svårt att få ihop själva höftbenen mera. Det första alternativet känns inte riktigt lockande, även om det kanske är både roligare (läs godare) och lättare (dvs godare), så jag har nu förpassade allt detta tyg till de övriga bortsorterade gravidrelaterade kläderna.
Påbörjade det andra alternativet med denna eminenta lunch som avnjöts på vägen hem från Borås igår. Blev för snål för att köra på min traditionella Boråslunch på Subway och tyckte jag slog två flugor i en smäll, eller nåt.Borås ja, sista mötet och så bara uppföljning i augusti. Fick se två filmade klipp från våra möten: Det första och så ett av de senaste. Det var lite intressant faktiskt då jag så tydligt på den första filmen visade på total handlingsförlamning. Jag satt med lilltjejen i tio minuter men vi hade lika gärna kunnat vara på olika planeter. Jag sade inte ett ord, var tafatt, valhänt och framför allt oengagerad. Nu har jag fått redskap, metoder att praktisera för att bli allt mer naturliga och hjälp att bli mer uppmärksam på lilltjejens behov och signaler. Fru P frågade hur jag själv upplevt den process jag gått igenom tillsammans med henne. Jag tror nog det hade gått - man hade ju inte haft något annat val än att få det att fungera. Men frågan var väl hur jag hade mått och hur vår relation egentligen sett ut. Fru P trodde också att det säkert löst sig till slut, att jag funnit fram till där jag är idag, men att det kanske tagit längre tid än det nu gjort vilket jag håller med om. Jag behövde få handfasta råd på hur jag kunde interagera och bete mig med henne, sådana grejer som kommer naturligt och ter sig självklart för de flesta andra mammor. Min rädsla att orsaka skada när jag i framtiden kommer att prövas av trilskande matning och skrik i affären finns naturligtvis kvar, men känns inte lika överhägande i och med mitt förändrade synsätt på henne som mitt barn. Hur min acceptans är till andra barn vete dock tusan. Tror det där med "egna barn och andras ungar" är ytterst tillämpbart på mig! När gannarnas ungar nu ränner här för att "titta på katterna" får Oo ta hand om dom, för jag är suverän på att ignorera!
Men nu ska det micras lite lunch. Tror det blir en sväng till Gråbo och träff för 0-1 spädisar. Hoho, ett återbesök vem kunde tro det?
Undran
Kan det vara tänder på väg? Tappar de matlusten då och förklarar varför hon biter?
När jag är hemma och tuttar henne så äter hon utan problem. Tycker det är så underligt eftersom hon förut tagit flaskan med både ersättning och mjölk utan några som helst problem.
Måste vara frusterarande för Oo och också oroande. Att inte äta något på nästan tolv timmar som det ofta hinner gå innan jag är hemma igen! Blir att skynda sig lite extra av den andra anledningen att Oo har fotbollsträningen som kör igång innan jag hinner hem. Hon lär agera lagmaskot några vändor mellan småtjejerna tills jag kommer.
Imorgon ska det vara sista Borås-sessionen förutom uppföljningen efter sommaren. Jag ska få se några klipp på mig själv från tidigare möten. Alltid lika inte-sköj att se och höra sig själv i bild!
Intet nytt
Gulingen fick service och reparationer för typ åttatusen spänn häromveckan. När jag av en tillfällighet skruvade ner combatmusiken samtidigt som jag passerade ojämn asfalt skramlade något fram/undertill. Hm. Jag skruvade upp musiken igen.Vi lät faktiskt bli våra laptops igår och tittade på tv tillsammans! Vi garvade åt "Total blackout" på femman och skedade till CSI när lilltjejen somnat. "Total blackout" påminner mig om tiden jag jobbade som väktare. Det är förunderligt hur skrämmande en beskedlig liten vårdcentral eller ett försäkringskontor blir i vintersvart natt. Innan jag fick jobbet fick jag besvara ett gäng frågor som liksom skulle hinta om min personlighetstyp. Tydligen kunde jag vara lite mörkrädd (hade jag ju kunnat avslöja själv om jag fått frågan), men jag fick jobbet ändå.
Det gick trots det rätt bra att vandra omkring i de där tomma mörka lokalerna, jag hade ju min trekilos Maglite att vifta med! Lite jobbiga var dock vårdcentralerna då det skarpa skenet plötsligt kunde falla på ett skelett inne i något av undersökningsrummen man passerade. Det var inte kul! Hade en jättestor fabrikslokal också som skulle gås igenom, en riktig sådan där bullrig fabrik med stora robotar och oljeluktande maskinerier. Där var man inte heller så kaxig när det pös här eller väste där helt plötsligt. Då önskade man att man inte sett Alien-filmerna! Inbrottstjuvar och desperata missbrukare i jakt på mediciner? Nej, människoätande utomjordingar och zombies var det som hoppade fram i min hjärna!(Kompis!)
En som inte riktigt var kompis igår var lilltjejen som vaknade strax innan midnatt och höll låda i cirkus 40 minuter (höll stenkoll på klockan), då jag i alla fall inte hörde henne längre. Oo tog hand om henne i gästrummet men trots att jag försökte så kunde jag ändå inte koppla bort och somna, framför allt när det väl blivit tyst! Dock är det gigantisk skillnad att störas från ett rum längre bort än att ha henne skrikande i samma rum! När jag sedan klivit upp och fått en välbehövlig dusch hörde jag henne botanisera med Oo, så jag passade på att amma henne för att slippa pumpa. Följden blev dock att min frukost blev ett glas äppeljuice, vilket leder fram till anledningen till att jag började denna ointressanta natt- och morgonskildring! Vad jag ville komma till var kaffe. Inte vanligt svart kaffe utan alla dessa femtioelva alternativ som av någon anledning är så inne. Cappuchino, espresso, macciatjo, latte macciatscho, caffe latte, risletto och cafeåläit! Fine, smaken är som baken men skapa då en speciell kö för dessa kaffesörplare!
Det tar ju femtioelva år och en halv evighet för att mala, brygga, bomba mjölk, blanda och göra fina mönster! Står jag där med min glass i handen får jag betala för en fuktig träpinne med lite smak av föredetta Piggelin! Eller som i morgonens fall, en efterlängtad och välbehövlig köpefrukost som förvandlades till torkad leverpastej i fnasigt föredetta nybakat bröd och intelängrekrispig gurka! Aauurghrrrr!(Inte kompis. Hungrig Linda!)
Hahahahahahaha!
Ny vecka
Lilltjejen har ett antal gånger vaknat vid fyratiden på morgonen. Dock somnat om ganska lätt, men denna morgon tog det drygt två timmar. Sedan var det bara att kliva upp och göra sig klar för jobbet. Förhoppningsvis sov/sover hon en god stund till så Oo själv kan sova ikapp. Han har dock lättare att somna om, och kan till och med somna när hon smågnäller vilket jag finner synnerligen orättvist, eller lyckosamt beroende på vilket humör och läge jag befinner mig i.
Bygget mitt emot Lärjedalens golfbana fortgår. Det är ett gigantiskt bygge som i slutänden ska bli ett nytt Rättspsyk med 96 vårdplatser. Hela sexton hektar och 700 miljoner mot den första uppskattade kostnaden på 500 miljoner. Vilka summor.
Men jag finner alltid ett nöja i att köra förbi byggnadsplatsen och förundras över logistiken och hur allting ändå fungerar. Det är en jättearbetsplats som myllrar av människor i hjälmar som mäter, gräver, gjuter, trycker och vad en byggjobbare nu gör. Liksom omläggningen av vägnätet vid Marieholm där byggnationen måste fungera samtidigt som trafiken ska kunna flyta. Det är så coolt att det fungerar, hur det fungerar!
Jag antar att min kanske svårbegripliga förundran härrör ur min ständiga fashination av samhällspulsen som så tydligt exemplifieras i morgonens och eftermiddagens rusningstrafik. En del kanske finner det tragiskt, detta åtta-till-fem tragglande till synes meningslösa upprepande dag efter dag. Och visst, även jag kan en dålig dag önska bryta mönstret och komma bort, önska mig till ett jobb som... delfintränare i Florida! Men alla jobba har väl sina baksidor och jag finner en form av lugn, en trygghet i att sitta som en del av dessa bilköer i början och slutet av dagen. Jag är måhända en väldigt liten kugge, men ändock en kugge i det stora samhällsmaskineriet. 
Den bokstavligt talade baksidan med mitt nuvarande jobb är min bråkande svanskota. Hittade denna sittkudde på Rehab shopen. 615 spänn! Har inte köpt den dock. Har jag tur kanske den kan gå under Friskvårdsbidraget. Men se så fint min svanskota skulle vila där i luften!
(Varsågod och sitt!)
Oo tog ett bad igår. Han brukar rigga upp sin laptop intill, men denna gång fann jag honom leka med sin iFån istället. En del av mig hoppades nästan att han skulle tappa den bara för att få frambringa ett riktigt elakt skratt. Men det var bara en liten yttepyttedel av mig. Jag är ju snällheten själv personifierad.
Jobbet igår var en lugn historia med rätt tråkigt väder dock. Nästa söndag är det visst match mot Djurgården där jag anmält mitt jobbintresse. Alla slantar är välbehövliga nu som sagt! Har ännu en combatteamning på gång i Kållered, en "Summer edition" som vi också haft förut, då med Johan och Anna.
Insåg imorse tror jag där jag låg och grejade med lilltjejen, att jag verkligen är på alla mina jobb nu. Tar på mig instruktörsvikariat och vaktjobb vad jag kommer åt. Minns när jag de första gångerna åkte och tränade och vilket fruktansvärt dåligt samvete jag hade. Nu har jag inga skrupler. Nästan i varje fall. Resonerar mera att Oo ju haft sin innebandy två dagar i veckan, fotbollsträning två dagar i veckan och andra aktiviteter så gott som hela tiden, så varför i hela friden ska jag ha dåligt samvete när jag nu börjar jobba två eller tre gånger i veckan på några timmar? Nu ska det bara pusslas ihop så det inte krockar med Oos aktiviteter. Den tråkiga baksidan är dock att vi får ännu mindre tid tillsammans alla tre, men just nu känner jag att pengabehovet motiverar extrajobb och att det sedan är kul att göra dessa jobb är ren bonus. Men man kanske ska se det tvärtom. Jag tycker det är kul och givande att jobba - och lönen är ren bonus, för att inte tala om att instruktörsjobbet ger välbehövliga endorfiner och en chans att komma i byxorna. Men samtidigt kan man inte blunda för det faktum att hur roligt det än är, att skulle jag inte få betalt så skulle jag inte göra det.
Gottigt
Mm, färskpotatis! Det grillades igår som sagt och åts så det stod härliga till, i varje fall hos mig! Fläskfilé, kycklingfilé, färska champinjoner, fyllda champinjoner, lök, paprika, beasås och så färskpotatis som fått färdigställas på grillen. Gottigt!
Oo tände också för första gången de där eldgrejen som vi fick i julklapp. Mycket trevligt!
Trevlig kväll med lite, eller mycket äppelpaj och så gav vi killarna däng igen i Brainstorm. Höhö!Lördagen hann nog gå över i söndagen när jag påmindes att jag ju skulle vaktjobba den dagen. IFK mot Trelleborg. Ingen större panik, men att tiden krockade med Oos fotbollsträning. Så nu ska jag snart packa ihop oss och köra ut lilltjejen i sittern till honom på planen. Till de små fotbollsflickornas förtjusning. När jag senast hämtade henne där från jobbet satt de alla och lät lilltjejen gå från famn till famn. Att träningen börjat för en kvart sedan var det ingen som brydde sig om!
Men nu måste vi göra oss klara!
Kockerna
När jag var liten hade jag ett par vita finskor, sådana som de flesta verkar ha haft och också ha kvar! "Kockerna" kallade jag dom visst och vägrade ta av dom enligt vad jag hört. Nu har lilltjejen också ett par, söta va? Ulf och Catarina har precis varit här en sväng och överlämnade då denna ljuvliga gåva, tack så mycket!
Nytt och gammalt. Dotterns och moderns. :o)
Nu ska det förberedas inför kvällens grillning! Andreas och Elin kommer förbi, de har sprungit Göteborgsvarvet idag - duktiga ena! Det slogs visst banrekord idag på både herr- och damsidan, se där.
Gårdagen
Så, efter en hyfsat god natts sömn ska jag försöka sammanfatta gårdagen. Det bidde alltså en sväng till Malmö där Oo stannade på lagret för att jobba medan jag navigerade in till centrum. Hade ingen aning om var jag befann mig där jag följde skyltning om parkering men tyckte nog att jag borde vara hyggligt centralt. Skohornade mig in i ett parkeringshus och betalade en hutlös avgift. Kom upp på gatan igen och gick runt hörnet.
"Detta verkar ju bekant!" vilket mycket riktigt var "Lilla torg"! Fattade gps:en och gav mig så ut på jakt efter skånska cacher! Gick bet på några dels på grund av att jag inte ville lämna vagnen, men hittade sex totalt varav en tog mig till en riktigt fin utsiktsplats! Den där "Svängande bålen" stack fram som en blek "Twister"-glass över hustaken emellanåt.
Tiden bara flög och jag hann ju inte alls ta så många som jag kunnat! Det var dock väldigt trötta fötter och ben när jag så letade mig ut till Oo igen.(Hittade en travelbug!)
Vi drog norrut via ett matstopp på given plats, höhö!
Vi hade Mölle som mål för lite caching på vägen hem. Blev en del stopp på vägen dock för amning, Höganäs och, förstås cacher! Jättevackert längs kusten och det goa vädret gjorde inte saken sämre precis.
(Sämre platser har man ammat på!)
I Mölle ligger Kullabergs naturreservat och vägen igenom och ut till Kulla fyr bjöd på en kalasfin utkiksplats, där en cache också fanns förstås! Man fick en känsla av utlandet där i Mölles trånga gator och naturen vi upplevde. Men så var vi ju också i Skåne! Hihi!
Det var ju inte precis planerat att vi skulle hamna där ute, jag som endast haft siktet inställt på stadspromenering! Men så finner man sig klättrande och kavande bland vassa klippor och vågslipade stenar i jakt efter den ena cachen efter den andra! Makalöst vackert dock!En cahce fick Oo klättra ner och hämta själv...
Jag tyckte det var lite jobbigt att klättra omkring med lilltjejen på magen, livrädd för att snubbla och falla framåt. När det blev lite väl besvärligt tog Oo över henne, så fick jag vara orolig för det istället :o) Men det blev onekligen lättare att klättra själv!
Lilltjejen var så imponerad av de vackra vidderna och branta stupen att hon somnade.
Hehe, det syns vart vi varit! Många återstår så kanske det blir en sväng till dit ut, vackert som det var. Men så finns det ju så otroligt många fler platser med mycket cacher så det är ju bara att välja och vraka!Lilltjejen var dock inte nöjd på vägen hem, mycket bilåkande som det blivit den dagen. Mamma var bra trött också, så då var man extra tacksam för sin snälla tös som somnade direkt efter en sista amning!
(geocaching.com håller på att byta sin kartfunktion, därav nya utseendet)
Mer imorgon! Zzzzzz!
On the road!
Uppe med tuppen för att följa med Oo till Malmö! Medan han förtjänar brödfödan ska jag och lilltjejen göra stan. Om allt flyter på som det ska lär vi vara framme vid halv tio. Oos medhavda kaffe stinker i hela bilen, en doft jag vanligtvis inte brukar ha något emot, till och med finna angenäm, men här blev den lite väl nära inpå! Blörk. Eller så är det det faktum att jag sitter med blicken ner i datorn medan Oo kör som en blådåre...
Vårt tema Charlies änglar igår var riktigt jäkla roligt! Mycket tjo och tjim som Kålleredsdeltagarna annars sällan bjuder på. Jag var h-e-l-t slut efter mina tre låtar "Send me an angel", "Fire" och "Chock to the system"! Brallorna jag valt var dock ingen hit då de svettvåta klistrade sig fast och gjorde det väldigt besvärligt att kicka och knäa, men de andra hade helt enkelt blivit öh, för små.
Nu har Oo dragit igång Lee Childs cd-bok "Gisslan" så att lyssna fokuserat och skriva är till och med mer än min simultanförmåga klarar av!
Regn nästan hela dagen
Det eventuellt sista mötet i Borås blev det typ näst sista istället. Hon tyckte liksom jag att jag nog skulle klara mig själv ute i stora världen nu, så efter avslutning nästa vecka blir det en uppföljning efter sommaren.
Fru P ansåg att jag gjort framsteg sedan vi träffades där i början när lilltjejen bara var en månad gammal. Att det var positivt hur jag nu kunde sträcka ut handen och stryka lilltjejen över magen eller mitt senaste framsteg att pussa och "prutta" hennes kinder. Hennes intryck var att något hindrade mig, eller kanske snarare höll mig tillbaka. Det som gör att jag inte finner det så lätt och naturligt att göra dessa ömhetsbetygelser. Detta skulle enligt hennes teori vara en form av försvar mot något - min prägel att hålla tillbaka känslor, men hur positivt det var att de nu började visa sig. Jag kan inte påstå att jag medvetet hållit tillbaka något, jag vill ju känna och känna bra.
Jaja, ids inte försöka förklara mera just nu, vi höll ju på att titta på "Ghost whisperar" när nattning avbröt. Den gick inget vidare dock så nu sitter lilltjejen hos pappa framför hans dator. Ska göra ett nytt försök strax.
Föga oväntat
Oo ringer och meddelar domen över Gulingen. Jag visste det. Bromsar fram behöver bytas, så kallade "bussningar" också samt avgasröret svetsas fast. Bytet av torkarbladen för 500 spänn avstår vi ifrån, så med själva servicen landar vi på cirkus åttatusen. Tjoho. Det är magert i vår lilla familjs kassa nu! Och följetongen golvskada är ju inte klar ännu. Tycker inte om att behöva nalla från sparkapitalet, även om det kanske är det som det faktiskt är till för vid sådana här lägen.Man får finna annat att vara glad över desto mera. Att jag ska köra en skitkul teamcombat imorgon (och tjäna typ minus eftersom det är typ två mil enkel väg till anläggningen), att lilltjejen sover som bara den fortfarande så jag inte bara kunnat ta en snabbdusch (utan hårtvätt) och dessutom kanske hinner skita i lugn och ro! Och öh, att jag får fräschare sovrumsgolv efter jag torkat upp Fias två nattspyor därifrån? Hm. Det kanske är fint väder i alla fall.
Qualitytime
Lilltjejen sover lagom till skön kvalitetstid i soffan framför House, med våra datorer. Vi vet verkligen att ta vara på egentiden.
Haft lösenordsstrul praktiskt taget hel dagen på jobbet! Pratat med ett gäng olika amerikanare vid Fords helpdesk och ett antal svennisar vid VCC:s motsvarighet. Olika helpdeskar åt både väst och öst, för just det, ett ärende hamnade hos en helpdesk i Ryssland där en viss Olga tog över kontrollen av min dator. Jag slutar aldrig fashineras av teknikens under och det roliga i att se muspekaren pila omkring över skärmen, styrd av en hand i det stora landet i öst. Klämde i ett lönesamtal där någonstans också.
Imorgon ska Guling in för lite service inför besiktningen. Får se vad de hittar denna gång att åtgärda. Sen åkte vi på en oväntad skattesmäll så den sköna skatteåterbäringen flög all världens kos. Får ju vara tacksam att man åtmindstone har sådan att använda sig av!
Det är en bisarr känsla att packa ihop vid arbetsdagens slut och önska de övriga trevlig helg - tre dagar innan den faktiskt är ett faktum! Ännu mer bisarrt är det att stå i ett toalettbås på sin arbetsplats med tuttarna i det fria, pumpa mjölk och senare ställa in en kroppstempererad nappflaska, diskret kamouflerad med handtorkspapper i lunchrummets kyl!
Oo lämnar Gulingen som sagt medan jag drar till Borås med lilltjejen för ett eventuellt sista samspelsmöte imorgon. Känner mig rätt seg och omotiverad vid tangenterna nu känner jag. Inga roliga inlägg på sistone då inget skrivbehov riktigt infunnit sig. Lika bra då jag ändå inte haft tid så jag sluppit bli frustrerad.
Vart tog denna dagen vägen?
Oo ligger i soffan framför Pirates of the Caribbean och lilltjejen sover. Med bara tre arbetsdagar i bagaget är det kanske lite tidigt att hävda att föräldraskapet är enkelt när man bara har några timmar per dag att faktiskt vara det - förälder alltså. Får väl göra en ny reflektion om några månader.Fullt upp med utbildningar hela dagen och jag gillar verkligen den känslan av tillfredsställelse som bara ett gott dagsverke kan åstadkomma. Att ta hand om ett barn hela dagen är en insats som suger musten ur en lika mycket om inte mer för i varje fall mig, och är ingen insats jag tycker ska förringas. Men ändock ger den mig inte samma primitiva tillfredsställelse som en insats i utbyte mot pengar på kontot gör.
Men nu är jag trött i ögat. Schwupps så var denna måndagen slut. Tiden går fort när man har roligt.
Regn
Sitter med regnvått ansikte och fukt i håret efter en promenad från "centrum". Jag hade glömt hur uppfriskande det faktiskt är med regn och hur mysigt jag alltid funnit det. Oo tvingade ut mig på denna backiga promenad hem efter vi lagt våra röster och drog på snabbcaching med lilltjejen. Han vet precis vad jag behöver.Har varit rätt låg hela helgen av någon anledning. Försöker att inte grotta så mycket i det utan bara inse att det faktiskt kan vara så ibland. Om jag nu nödvändigtvis ska grotta lite, vilket min hjärna har svårt att inte göra emellanåt så ser jag det som en form av reaktion på min första vecka där jag varit hyggligt tillbaka i mitt gamla liv. Att jag sedan blir deppig av det kan man generellt dra två slutsatser utav, men då jag vill ta vara på den sköna känslan av regn mot mitt ansikte ska jag inte behandla frågan mera.
Imorgon är det arbete igen, fullt upp med utbildningar hela dagen. Oo ska på barnvagnspromenad med några kompisar som också har smått!
Rätt snart borde han vara hemma igen efter cachningen då han ska på GAIS-match i stan. Imorgon kommer det vara så fullt upp att jag inte hinner tänka på så mycket annat. Det gillar jag.
Ofokuserat
Man vet inte var de ligger men vad spelar det för roll? Spänt låg man och följde vartenda poäng som delades ut igår. Men så går något av de där långtbortistan-länderna och vinner och jag tycker det kvittar fullständigt att 80 procent av bidraget var svenskt! Hade de fyra svenska körtjejerna färgat håret allihopa eller föll sig verkligen slumpen att de verkligen såg mer Aserbajenniga ut än de svennisar de nu påstods vara? Säger jag som har sådan koll på det där landet som jag antar ligger åt öst någonstans. Jag trodde jag hade en hyfsad koll på Europas karta, men så föll Jugoslavien sönder i småbitar och annat grejs där nere och min tro övergick till uppgiven visshet: Jag har noll koll!
Men orka, jag fick ju käka äggost igår på "Panget"! Jag är ungefär lika förtjust i björnbär som i hjortron, bara en massa frön juh, men saften funkar. Och till äggost är det förstämnda ett måste.
Det blev en lugn lördag med regn mot slutet och värmen har dragit sig tillbaka. Oo är på väg för att träna småtjejerna innan vi ska ner och rösta på nåt av alla partier som lovar bättre vård och obefintliga akutväntetider. Nähä.
Nej, det är inte meditation. Oo praktiserar fel kontra korrekt hållning med sin mor.
Kvällning
Middagen avklarad och Sverige vann visst sin semifinal mot Tjeckien i hockey VM. Happ.
Fick "Rattlåsfel" minst fyra gånger under mina utflykter idag, något är vaj med Saabis. Kul. Gulingen ska på service nästa vecka så där får vi vinka farväl åt några tusenlappar. De har ju en förmåga att alltid hitta något att åtgärda på den också.
Inga speciella planer för helgen vilket känns rätt skönt. Oo har innebandy och fotbollsträning och så ska vi till Landet en sväng. Lilltjejen har varit rätt kinkig idag, inte ens att åka bil var lugnande men har nu slocknat efter en hel dag i princip utan sömn. Jag funderar på att ta en bastu vilket kan vara najs för mina träningsömma muskler. Oo har varit hos sjukgymnasten idag beträffande de besvär han haft i ryggen. En teori var kort ischiasnerv, så nu har han diverse stretchövningar som läxa till nästa veckas återbesök. Dessutom hade han visst "dålig hållning". Heh, vi brukar påminna varandra emellanåt att sträcka på oss så det var ingen direkt nyhet. Kommer aldrig att glömma mammas ständiga påminnelser: "Räta på ryggen! Ut med brösten!" Ingen hade sådan eldgaffelsrak rygg som kära mor, men ändå klagade hon ständigt över sin ischiasnerv. Orsaken där var då knappast slokande axlar och kutrygg!
Favorit i repris
Jepps, jag ska åter ikläda mig rollen som Alex Munday! På torsdag i Kållered ska jag, Ylva och Amanda köra Charlies Angels-tema, något som jag, Ylva och Anna gjort en gång tidigare. När vi teamade releasen häromsistones så var den en deltagare som tyckte vi påminde om dessa änglar när vi körde varpå vi tänkte, varför inte köra på det igen? Vi plockar några godbitar från tidigare pass, där jag hittat den perfekta "Send me an angel" från release 43! Ska spåna vidare efter fler.
Och apropå combat sitter jag med rejäl träningsvärk i armar och axlar idag. Kan bero på att jag bytte ut femman och nian i onsdags till låtar med mer fokus på överkroppen. Urgh!
Hittade förresten "Send me an angel", dock inte exakt den remix som är på våra skivor där den är tyngre och ännu bättre enligt mig.
Inte lika fint väder idag. Ska ta en cache och kika på en lekhage på Babyproffsen. Vi har spanat in en på Blocket men vill se vad den egentligen kostar. Lilltjejen har sovit väldans länge nu. Fick henne till sängs lite tidigare igår varav hon vaknat något fler gånger under natten för att enkelt somna om, men nu sover hon fortfarande! Inte för att jag klagar :o)
Delfinalsreflektion
Och vad hände med Eric Saades glasbur? Visst gick bara en ruta? Och var det med flit att han liksom dök upp i kameran strax efteråt? Nåväl, låten helt klart bäst hittills!
Okej, nu säger kommentatorn att det visst bara skulle vara en ruta denna gång. Jag var tydligen inte den endra som reagerat på detta :o)
Uh-oh!
(Ja, inte har man lust att köra vidare precis!)
Fick dumpat en massa på återvinningen, loggat en cache och handlat. För att få tiden att gå kan man fördela provianteringen på några dagar. Enklare att ha mindre att kånka på när man har bebbe med sig dessutom. Hängde henne på magen när jag kom hem så jag kunde fixa, packa upp och sådant mycket lättare plus att hon tycker om att bokstavligt talat hänga med. Varje gång hon får se sig i en spegel lyser hon upp, och denna gång blev det litet skrattkalas på vägen mellan bilen och köket.
Tja, rätt ok verkade hon tycka om havregröten som provades för första gången för en stund sedan.
Nu är hon dock rasande av någon anledning som bara hon vet. Att sitta här med mig framför datorn var då inte kul i alla fall.
Förstår inte alls varför. :o)
Hjärtekatten Maja
Jepps jag är färdig! Har ännu inte kommit utanför dörren som planerat. Lilltjejen somnade till så rejält där efter lunchamningen att jag fastnade med virknålen i handen och blev kvar till mobilen ringde och väckte henne. Men då var jag också tre stygn från att vara färdig, så här är hon till slut: Hjärtekatten Maja!
Kopian och orginalet! :o)
Ganska precis två timmar tog det med ett halvt framben, svans och montering. Jag är inte så snabb. Är ju nästan matdags för lilltjejen igen, sen ska jag göra ett nytt försök att komma ut i solen innan dagen är helt slut.
Montering.
Gulsparv
Så var jag där igen med mina överkörda paddor. Nu ännu mer likt då hon i sin nyförvärvade färdighet att vända på sig - lika gärna sover på mage. Hon är lite sötare än en överkörd padda dock :o)Men i och med hennes plötsligt mobila form kan man nu hitta henne på tvären och hit och dit i sängen, en fot som bökat igenom spjälskyddet och en andra lugnt vilandes upp emot densamma. Ansiktet så djupt nedkört mellan kudden och sagda spjälskydd att ett oroligt mammahjärta undrar hur det går med syretillförseln.
Oo höjer lätt på ögonbrynen och undrar vad problemet är. Jag erinrar mig hans många gånger suspekta sovställningar och accepterar faktum att sådan far sådan dotter.
När jag kommer ur sängen efter morgonamning nummer två har Oo skickat ett sms med tips om denna sida. Läser igenom och känner igen många av symptomen. Kanske det faktiskt är så att jag har det där som jag inte kan uttala, coccygodyni? Den sittdynan de visade där verkar ju så mycket bättre än den där jämrans sittringen jag mycket felaktigt fick rådet att köpa! Behandlingsalternativen var dock föga, där det förutom sprutorna fanns det som den där massören som jag var till för ett tag sedan föreslog: Att gå in bakvägen och "dra till" svansen! Får väl se hur det blir med det.
Första dödsfallet i år, en gulsparv. Det händer då och då att det smäller till i våra stora fönster, men de flesta gånger klarar de sig mer eller mindre omtöcknade av kollisionen. Förlåt lilla sparven! Det knepiga är dock att det oftast är de mindre fönstren, dvs där skjutdörren är som de flyger in i. Kanske de ser igenom och ut genom panoramafönstren och tror sig kunna flyga rätt igenom?
Har förresten nu fått en ny fast klass som jag anmälde intresse i, vid Angereds nya anläggning! Jag var där och kikade när Crudo hade de lokalerna, det är ganska litet och så har de hör och häpna rulltrappor! Hahaha, rulltrappor i ett gym! Men troligtvis var det en vanlig typ klädaffär eller något där först. Får väl hoppas om inte annat. Jag kör igång till sommarschemat i juli och så får vi se om jag fortsätter till hösten. Men nu väntar solskenet på utsidan! Får se vad jag och lilltjejen hittar på.
Ond svans och trött kropp
Det var varmt i Partilles stora gruppträningssal där jag körde skiten ur mig själv och förhoppningsvis deltagarna! Lite problem med ljudet men vad gör det när man nu får sitta här med värkande muskler och flödande endorfiner.Fullt upp hela dagen med läkarbesök för mig och min svanskota. Kom inte fram till mycket nytt då ortopeden som sagt inte kunde se något på röntgenplåtarna och därför inte kunde erbjuda någon behandling för min typ av besvär. Dvs om man inte kan se vad som är fel kan man inte behandla. Läkaren tröstade med att det kunde gå över av sig självt om något år. Hans erbjudande om att injicera bedövningsmedel var både han och jag skeptiska till. Det är ju bara tillfällig lindring om den ens skulle fungera. Likaså cortisonspruta som han föreslog gick också bort eftersom jag ammar. Det hade också varit tillfälligt ändå. Så jag får fortsätta alternera mellan skinkhalvorna och undvika cykling och hårda sittunderlag.
Åkte och handlade i Lerum, hem och vända och tillbaka till Gråbo och föräldraträff där mat behandlades. Smakprotioner tillagades och lilltjejen fick smaka palsternacka med lika tveksamt resultat som potatismoset hemmavid. Kanske var det mitt flängade hela dagen, kanske var det en saknad efter pappa som hon haft för sig själv de senaste dagarna men hon var rätt kinkig hela tiden ända tills Oo kom hem och tog över. Då var det frid och fröjd igen! Jahapp, då drog jag till Partille tidigare och loggade en cache! :o)
Årest första åska drog förbi under eftermiddagen. Ganska mesigt men ändock. Det är mysigt! Mysigt ska det också bli att gå och lägga sig, jag är helt slut!
I efterskott
Lyckades ju få till en bild på oss i sista minuten på vår bröllopsdag. Grattis till oss i efterskott! För två år sedan var vi i USA och på väg till Hawaii! Bara två år sedan men så mycket vi hunnit med sedan dess min älskade Oo!Efter ännu en intensiv dag är det inte så dumt att åka hem från jobbet med vetskapen att det är den sista för veckan, hohoho!
Mötte upp Oo vid Bergumsvallen för att byta Gulingen mot en Saabis med avkomma i. Matat, underhållit och badat innan jag till slut kund fixa mig lite middag lagom till Oo kom hem igen.
Nu och då - puss min Oo!
2-1
Det blev en härlig kväll med sol, värme och en massa glada fotbollsmänniskor. Blev senare än planerat för att vänta på parkering och sedan GAIS-klacken som tågade förbi. Men väl på plats kändes det nästan som jag aldrig varit borta. Tyvärr finns alltid några få som förstör men stämningen återfann sig snabbt. (Bild från gp.se)
Lite fashinerande att betrakta denna yngre generation supportrar som jag fick chansen att göra igår. Uttrycket att "barn gör som vi gör och inte som vi säger" var väldigt påtagligt. Hur motiverar man för barn att det inte är ok att skandera "Ni kan dra åt h-e-l-v-e-t-e", "Alla hatar GAIS i Göteborg" eller visar fingret när en hel läktare med vuxna människor gör just det? Eller är det ok in the name of fotboll? Ett fåtal GAIS:are satt bland alla blåvita och fick motta både gliringar och fåtal småskräp kastade mot sig när de knödde sig till och från sina platser. Är det något som hör till, som man får räkna med? Själv tycker jag bara det är tråkigt.
Men det var en mäktig känsla och så roligt att se glädjen när den unga lilla klacken ropar "Bästa klacken är ni klara?" (Tror det är så de ropar), och får responsen "Jajjamänsan fattas bara!" så det dånar över arenan. Och det var god stämning där de flesta faktiskt kollade på matchen. Resten betraktade istället huvudklacken, tjötade med kompisarna eller frossade i snask och flamsade med kompisarna. Kanske helt enkelt var som barn och ungdomar är :o)
När klockan passerat halv tio åkte jag hemåt med värkande fötter efter en intensiv första arbetsdag. Kändes lite varmt i hjärtat att komma hem och mötas av Oo och lilltjejen i hallen, en lilltjej som log och sprattlade glatt varje gång jag såg på henne. Oo log också men ganska matt och somnade tre sekunder efter vi lagt oss. Lite konstig känsla att bara få träffa henne en timme ungefär inklusive amning och nattning, och denna morgon bara amning där hon somnade om igen. Men bara konstig, inte jobbig eller känslomässigt besvärlig i form av dåligt samvete eller separationsångest. Konstig antagligen av ren ovana vid all denna vuxentid. Imorgon är det bara hon och jag igen. Ja, detta upplägg kan nog bli bra!
Laddad!
Laddad i alla bemärkelser - tror jag. Lilltjejen vaknade inte vid sextiden som hon gjort många gånger på sistone så det blev att pumpa innan jag lämnade dom i morse. Insåg ungefär halvvägs att lilltjejen för första gången nu ska vakna utan mig! Dessutom att jag ska vara borta h-e-l-a dagen ända till sent ikväll! Antar att det är rätt normala tankar och oro kring hur det ska gå för både henne och Oo. Hur ska de klara sig utan mig!? Är ganska nöjd att jag ännu inte ringt eller messat bara för att kolla hur det går.Men jag är taggad inför att jobba igen! Två heldagar i veckan, med stenhård början i och med vaktjobbet direkt efter det ordinarie.
Trots att jag är tillbaka mindre än fem månader sedan jag gick på föräldraledigheten hade jag glömt rusningstrafiken och vardagspulsen. Liksom till mina forna första skoldagar infann sig en viss nervositet inför första dagen och dessutom en ovan stress inför trafiken. Jag brukade ju tycka om att ligga i denna ström av bilar och vad den representerade. Kontinuitet, trygghet, en känsla av meningsfullhet och plats i samhället. Undrar hur jag kommer att reagera när det är dags för första vaktjobbet på slutsålt Gamla Ullevi?
Det har bara gått några timmar sedan jag åkte och jag undrar varför Oo inte hört av sig om hur det går. Hönsmamma eller? Vill man egentligen veta hur det går? Jo, om det går bra. För om det inte gör det kan man ju ändå inte göra något åt det annat än gräma sig och oroa sig ännu mera. Man får ju anta att även lilltjejen behöver vänja sig vid att det nu bara är pappa som gäller för hela slanten. Fast det är väl bara mammaegot som får sig en törn om hon inte har några som helst problem med den nya ordningen. Skulle inte förvåna mig, den lilla överlöperskan! :o)
Nåt knas
Något knas hände med gårdagens inlägg så att i princip hela bloggen försvann. Men då jag inte grejat med koderna infann sig ingen större panik. Trodde det (som vanligt) var något med blogg.se men när allt fortfarande saknades idag raderade jag hela inlägget och allt annat poppade tillbaka. Får se om det var något med bilderna eller så provar lägga in några igen och ser om det funkar denna gång.
Det var första gången jag raderade ett inlägg! Skulle kanske ha sparat texten och helt sonika försökt trycka in det igen, men det är så dags att tänka på det.
En komprimerad sammanfattning:
Landet hela dagen i strålande sommarvärme.
Oos föräldrar är goda vänner med "Pangets" (Hakefjordens pensionat) ägare, och då de med kort varsel fick Östra IF:s fotbolls-Superette-lag på lunch ryckte jag och Monica in och hjälpte till vilket var riktigt roligt!
Liten promenad till havet där Oo försökte locka fram lite krabbor vilket inte gick något vidare.
Lätt stekt
Tjörnbron skymtar där i fjärran och solen steker, det blev en rejäl cachingsväng i Stenungsund idag! Oo är ju med sin Herrclub till imorgon, så jag och lilltjejen har lapat mycket friskluft! Skulle träffa Thomas senare på eftermiddagen så passade på att påbörja den nya "Stenungsunds power trail", en serie på 21 cacher utplacerade från Stora Höga till Stenungsund. Det går en jättefin gång- och cykelväg hela den vägen där jag åkt inlines otaliga gånger då jag bodde där. Underbart vacker väg längs vattnet! Denna gång var det dock första gången jag inte hade mp3-spelare i öronen, så den täta trafiken blev väldigt påtaglig och förtog tyvärr mycket av trevligheten. 
Men, men hittade nio av tolv cacher i serien innan jag till slut vände. Vid nummer nio i serien träffade jag på några andra cachare vilket alltid är kul! Vi letade tillsammans utan att hitta den innan vi skiljdes åt, de för att ta en specifik cache ute på någon ö tror jag, medan jag knallade vidare längs serien. Det blev bra varmt i svarta långbyxor, så tack och pris att jag hade linne upptill! Det var så lätt att tänka "bara en till, bara en till" när de var så pass nära varandra, men man skulle ju gå tillbaka också! Lilltjejen sov gott hela tiden, trots den dånande trafiken.
(Många glada gubbar på rad!)
(En fripassagerare!)
Thomas har ju en liten tennisshop i Stenungsund som säljer både kläder och tennisprylar. Han har nyss flyttat dit men har fått till det jättefint! Ovanpå butiken har han lägenheten, skitpraktiskt!
Fick nu till slut träffa hans lillpojk Sebastian, han är tre år så det kanske indikerar hur sällan vi träffas! Vi tog en sväng till intilliggande affär där vi inhandlade lite käk som vi lagade och avnjöt så gott det gick med två småbarn.
(Prince och Nike är det som gäller!)
Sedan blev det en längre sväg ned till vattnet för att lugna och lufta en kinkig lilltjej. När vi väl kom ut var det gannska uppenbart att hon blivit för varm, för till och med jag tyckte det var rätt varmt i hans lägenhet! :o) Men det blev en riktigt härlig sommarkväll att flanera i innan det blev glass och nattning av lillpojk. Lilltjejen ville dock inte riktigt komma till ro, men väl i bilen och hemma igen har hon slocknat direkt.
Jag ska också krypa till kojs nu. Ska möta upp Oo på Landet imorgon då han kommer från Uddevalla. Det fina vädret ska nog hålla i sig, så kanske det blir resten av den där power trailen då. Har sagt det många gånger förut men säger det igen: Stenungsund är fantastiskt fint, och saknar det många gånger!
God natt!
Logiska tankesprång
Ännu en gammal, från vår cachingtripp till Jönköping i november 2009. Utanför Ulricehamn ska Svergies största(?) tall ståta. Ett stopp vi aldrig gjort om det inte funnits en cache just där!
Jag begav mig ut på en FTF-jakt vid lunchtid, på vinst och förlust dock eftersom jag inte kunde åka iväg med en gång. Kavade mig upp till en 3G(?)-mast med lilltjejen på magen bara för att se att en annan hunnit före. Menmen, det blev ju lite frisk luft för oss och ytterligare en cache när jag ändå var i området. Tog sedan på vägen hem ut koordinater för att kunna lägga ut en själv framgent.
Åkte in till stan för att hämta upp Oo innan vidare färd till Stefan och hans inflyttningsfika. Vet inte vad det kan bero på, men liksom hos mormor för ett tag sedan så hann vi inte mer än över tröskeln förrän lilltjejen blev helt otröstlig. Jag gick ut med vagnen en sväng, vilket bara lugnade tills vi kom in igen. Oo gjorde samma sak liksom Monica. Det var inte gnäll eller knikighet utan hjärtskärande gråt med krokodiltårar. Efter att ha varit sådär lagomt social åkte vi hemåt, och väl hemma var hon hur lugn som helst och har nu nattats relativt enkelt. Hm.
Imorgon bitti ska jag skjutsa Oo till Mölndal där han ska möta upp herrcluben för deras träff. Jag blir alltså ensam till söndag vilket alltid känts sådär nu när lilltjejen kommit in i våra liv. Men jag vet ju att sysselsätta oss, och ett besök hos Thomas och hans lillpojk i Stenungsund är inplanerat. 
Vet inte hur mina tankegångar hamnade där, men kom att tänka på hur roligt det ser ut när lilltjejen slocknat på rygg. Inser att jag faktiskt inte har någon annan bild än där hon ligger i vagnen och där är det ju lite trångt nu. Men det påminner starkt om de överkörda grodor och paddor vi har i överflöd när säsongen kommer! Inte de där som tydligen suttit rätt upp och ner när de plattats till av ett par Goodyear, utan de som ser ut att ha varit mitt i ett språng (att komma undan?) när de förvandlats till ett litet roadkill!
Kanske min jämförelse var lite långsökt för att inte tala om makaber. Men min hjärna är ju som den är. Min lilltjej är ju betydligt sötare än en överkörd padda!
Men bara för att det nu inte enbart ska bli gamla bilder får jag slänga in en snapshot så här efter tio. Oo är kass i magen så det luktar smultron och nyponrosor i badrummet, eller inte. Kanske det beror på de sex pannbiffar enbart som han åt till lunch? Att han aldrig lär sig att titta efter i lunchlådorna när han plockar dom ur frysen på morgonen! En låda pannbiffar som skulle fördelas till flera när vi fått tummen ur och kompletterat med potatis eller pasta. Det är ju inte första gången det händer precis, men det kan bara vara Oo som äter ändå, pannbiffar eller en låda köttfärsås, han tuggar i sig rubb och stubb! En annan hade ju bara haft en ypperlig anledning att springa ut och frossa i överflödet av lunchställen - mitt i stan som han jobbar! Kanske tur att jag jobbar ute på Torslanda med dess begränsade tillgång till lunchrestauranger. Men jag har ju en förmåga att springa dit ändå titt som tätt.
Nu ligger han och garvar i soffan åt något som Stefan skickat - intressanta kommentarer från läkarjournaler tydligen.
"Blöder ibland ifrån vänster näsa
"Poängtera att patienten håller sig ren mellan fötterna"
"Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett."
"Patienten väger 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder"
"Änka bor med frisk make."
Ack ja!
Lite jamseri
Har totalt glömt kameran idag så det får bli en från november 2009 då vi var i Barcelona. Sitter med trötta lemmar efter ett combatpass i Kållered. Fick ju vikariera denna vecka också, kuul! Och nästa vecka blir det i Partille. Kändes lite jobbigare denna gång, kanske för att jag ätit så kasst under dagen.
Lilltjejen fick magont inatt (säkert de där himla kakorna som Oo drog hem!) så det blev en timmes vaggande högt och lågt innan hon helt plötsligt var nöjd och pangsomnade. Sedan hade jag svårt att somna om men fick som tur var sova in under morgonen. Oo loggade en FTF på vägen till jobbet så jag hade inget speciellt inbokat för dagen.
Fick för mig att dra till Gråbos öppna förskola, så kallat "Växthuset" där de hade träff för 0-1-åringar! Inser att det i varje fall mitt fall handlar om en kombination - tidsfördriv för mig och stimulerande integration för Ronja. För oj vad fashinerad hon var av de andra småttingarna! Fick ju två timmar att gå där rätt smidigt innan hon blev för trött och hungrig och slocknade i babyskyddet. Tycker det är otroligt att det finns så mycket som erbjuds för de minsta, inte bara i Gråbo två gånger i veckan, utan även i Olofstorp och Gunnilse.
Har börjat gosa mer med lilltjejen. Lite försiktigt, nästan blygt lägger jag kinden intill hennes, nosar lite i hennes hår och pussar nämnda kind. Känner mig nästan lite fånig, och det är en underlig känsla men absolut inte oangenäm. Psykolog ett och två har nog inte varit så fel ute när de ska ha mig till att träna på att visa mina känslor. Det känns inte självklart eller naturligt, men nu kommer det så smått av sig självt i varje fall! Jag vill ju inte att jag och lilltjejen ska får en sådan relation som jag och min mamma hade, dvs stel och formell där man kramades för att det förväntades och inte för att man ville. Nu börjar jag ju gosa med min lilltjej för att jag själv vill och för att det känns bra, inte frampressat av egna och andras förväntningar. Har dock lite svårt att se mig göra det inför andra - ännu. Är inte det ganska konstigt, vad kan det bero på egentligen?
Lilltjejen var näst yngst i gruppen idag. En annan liten tjej var bara två och en halv månad och så liten hon var! Med lite sorg i hjärtat känns det som jag "tappat" mycket tid i början på det känslomässiga planet, men det är ju inte mycket att göra åt.
Hon är bara fyra månader ändå och jag är ju på väg åt rätt håll, medan det för många andra tar mycket längre tid. Och som jag redan påpekat flera gånger så hade det tagit längre tid om lilltjejen inte varit så lättsam att ta hand om. Det är inte svårt att känna vilja att beskydda och ömhet för något så fint som min lilltjej. För när man nu varit och träffat andra bebisar är det ju bara att konstatera: Vår ÄR finast! Höhöhö!(Purfärsk liten blandis!)
Det är nåt visst med golvet...
Vad är det som min lilla familj är så intresserade av tro?
Men liksom sin morsa så fann lilltjejen det kul en stund, och en timme och två försök senare sover hon nu i sin säng. Jag hann färdigställa frambenen och ett halvt bakben medan de var ute och trampade i skogen. Vet inte hur jag bär mig åt men lyckas alltid öka en maska så det har rivits upp också på detta ben. Två steg fram och ett tillbaka hela tiden!
Mitt i veckan
Lite caching på eftermiddagen med en ömsom sovande ömsom kinkig tjej. En nano och en small blev det kring Partille innan det blev att åka hem och fixa kokt torsk med äggsås lagom till Oos hemkomst.
(Den stoora cachen!)
Apropå alla mina utsorterade byxor så föreslog Oo att vi skulle sluta äta godis! Jahapp, det kanske inte är så dumt, men så kommer han hem från affären med dessa! "-Det är kakor juh!"
Mm, visst.
(Kakor eller godis? Kaodis!)
Oo ska ut och gå en sväng med lilltjejen. Jag stannar inne och virkar! Vill verkligen bli klar med min första Hjärtekatt snart!
PS. Gjorde henne i ordning nu inför promenaden och på skötbordet blev det hennes första riktiga garv. Det har varit antydningar till riktiga skratt förut, men nu var det flera och långa skratt när jag killade henne på magen. DS.
Pillrigt
Jag hade ett framben färdigt och påbörjade det andra. Sneglar på det första och ser att det ju är tjockare! Räknar efter och upptäcker att jag tydligen på något sätt ökat en maska på vägen. Rev upp och började om, så nu har jag två halvfärdiga framben istället. Eller tändstickor som Oo tycker de liknar. De är lite pillriga att få till då jag inte får plats med fingret inuti, vilket underlättar när man virkar runt, runt. Dessutom gör det trådiga Muskat-garnet det lite lurigare. Oo har slocknat på golvet(!) framför ännu en Madrid - Barcelona match och jag ska göra lilltjejen sällskap i sängen. Ska bara lyckas flytta över henne till sin egen säng där hon förhoppningsvis somnar om utan problem. Oftast går det bra.
Igår och idag!
Nja, det såg onekligen ganska besviket ut när hon så till slut fick smaka det hon länge varit så intresserad av. Men så är heller mosad potatis någon kulinarisk höjdpunkt. Vi tänkte vänta tills fyramånadersdagen, men när det ändå kokades potatis igår så fick det bli då. Även dagens smakning möttes med lika besviken min men hon gapar duktigt och verkar liksom hoppas på mer upphetsande upplevelse än det råkar bli.
Har hämtat min omgång vaktkläder och är därmed redo inför första vaktjobbet sedan förra sommaren. Känns som evigheter sedan. När jag mötte upp Oos föräldrar där innan GAIS-matchen i fredags fick jag en försmak av stämningen och människorna. Det mest ovana lär bli alla människor! Jag har ju liksom bara levt i min ytterst begänsade sfär med stor mage, bebis och hemmavarande. Några sporadiska dyk i större sammanhang i form av combat, 40-årsfest och vandringar på stan, men inte sådant tryck och tempo som att vaktjobba på en derbymatch! Blir perfekt att få mjukstarta i miniklacken istället för den stora.
Ska köra combat på torsdag igen, och så vaktjobbet då på måndag, och combat igen i Partille på onsdagen! Det är inte fett med pengar när man går på föräldrapenning precis, så att komma igång och kunna komplettera lite känns bra. Man får bara hålla på att flytta om dagarna på FK, men gott att det är smidigt att göra det via nätet.
Oo var hemma, kastade i sig lite mat och försvann igen för att träna fotbollstjejerna.
Bin Laden är visst dödad och i media florerar bilden där bland annat Obama och Hillary Clinton sitter och tydligen följer detta dödande live. Nu krävs det från högt och lågt att bilder på den dödade ska visas, men jag undrar mer vem som tagit den där bilden på presidenten och co! Är den arrangerad? Tagen i smyg? Den är ju tagen liksom uppifrån. Har svårt att tänka mig att det var tillåtet att fota, och några journalister var ju knappast närvarande í det rummet. Var det någon av höjdarna där inne som bara apropå ställde sig upp och fotade alla närvarande utan att någon reagerade? "Det här blir en cool bild till min blogg!" Eller? Känns ju som den är arrangerad eller i varje fall tagen och publicerad med flit, ett snapshot från en avslappnat klädd president med jackan fortfarande på, inklämd bland en massa andra höjdare i ett litet utrymme, hastigt inkallade för denna nya utveckling eller kanske kallad framgång i jakten på mannen i turban. Jag undrar bara.
Uppdaterat
Oo undrade om det inte var dags att uppdatera headern nu när jag är tillbaka på både vakteri och instruerande, så när lilltjejen nu sov så fint fick jag tummen ur!
Gulingen platsade inte längre, även om den kändes bra att ha med för att förtydliga vad jag avser när jag nämner den titt som tätt. Ville heller inte ha för hög header, och med en begränsning på 650 pixlars bredd fick lilltjejen gå före. Är inte tillräckligt haj på webbkodning för att få headern över hela sidan, dvs även över högermarginalen. Vågar inte mickla med blogg.se:s källkoder för mycket! Efter liten fundering blev det "Lilltjejen" istället för Ronja eftersom jag ju oftast kallar henne just Lilltjejen när jag skriver. Fia kallas ju faktiskt också mest för "Bäbis" här hemma, vilket tenderat att bli lite rörigt nu när man har en faktisk sådan, men när jag skriver försöker jag hålla vid hennes riktiga namn för att inte bli för rörig. Man kan ju kanske undra annars vilken bebis jag egentligen menar...!
Nu ska jag försöka få i mig och lilltjejen lite lunch innan jag drar i till stan!
Tredje maj
Syns sådär, men det snöar faktiskt, och att döma av alla tirader på Facebook så är det mer eller mindre landsomfattande. Tja, moder natur kan ju inte skämma bort oss hela tiden med den senaste tidens sommartemperaturer utan påminna att det faktiskt är vår och ingenting annat. Och visst vore det najs om alla nyväckta fästingar kunde frysa ihjäl? Kom igen, en dag med minusgrader och man kanske slipper dom otäckingarna! När jag rattade upp utanför Oos jobb igår, vad får jag då se? Jo en fästing som kryper över handen på mig! Jag hade inte varit i närheten av någon vegetation på hela dagen!
Lilltjejen har passerat 7,1 kilo och 64 centimeter och såg enligt barnmorskan större/äldre ut än sina imorgon fyra månader. Men hon följer kurvorna exemplariskt om än något över den grova medellinjen.
(Zzznark!)
Hämtade som sagt Oo efter jobbet igår och det blev en liten cachingsväng som började ute på Långedrag. Kyliga vindar men ändå gott att komma ut en sväng. Extra skönt att sedan avsluta dagen med en bastu!
I eftermiddag ska jag möta upp säkerhetsansvarige för IFK för att hämta ut mina vaktkläder. Om man bortser från utbildningsinhoppet där för ett tag sedan blir det inte bara första riktiga dagen på konsultjobbet på måndag , det blir första vaktjobbet också sedan föräldraledigheten. Går ut rejält med IFK-GAIS-derby som jag får stressa till direkt från Volvo. Trots att jag blir jättesen vill de ändå ha mig där, men just därför får jag också det lite enklare uppdraget att se efter den del av läktaren där de så kallade Young Fellows håller till så inga obehöriga kommer dit. Så det blir en heldag med jobb - på vår bröllopsdag, men de extra pengarna är goda att ha nu! Blir att bröstpumpa gärnet, och så får man hoppas att ingen får för sig att nalla mjölken i kylen till kaffet! Men då får de väl snarare skylla sig själva.
Hann virka ett framben igår så får se om det hinner bli ett andra denna dag. Sakta men säkert!
Typ åtta virktimmar senare
Phuu, nu är det en mycket trött rygg och ond svanskota, men jag har kommit en bra bit på väg! Har inte varit utanför dörren på hela dagen. Det tog ett bra tag och misslyckade försök med andra mönster innan jag fick till hjärtat! En viss symbolik i det eller? Och om man ska tillskriva lilltjejen egenskaper hon ännu inte har skulle man tro att hon förstod vilket viktigt projekt jag hållit på med idag, för en sådan lugn och tillfreds tjej har vi aldrig haft! Ätit, sovit och hängt med pappa Oo där hon skrattat förnöjt. Hela dagen! Nu återstår nattningen där första försöket inte gick så bra, så nu är det enhandsskrivning medan hon sitter förnöjt (och piggt) i mitt knä.
Plastgranulat för att ge rumpan lite tyngd, innesluten i en sönderklippt strumpbyxa jag ännu inte slängt. Jag visste väl att den där garderobsrensningen skulle vara till nytta!
Imorgon är det koll av lilltjejen igen vilket nu var ett par veckor sedan. Får se om hon fortfarande följer kurvorna så exemplariskt.
Har nu avlämnat henne till Oo i sängen och jag ska ta min värkande rygg och göra dom sällskap!
På väg!
(Maja verkar acceptera mina färgval till hennes namne Hjärtekatt)
(Fias blir inte lika komplicerad...)
Gnisselost
Först och främst: GRATTIS till min syster och Anders som helt apropå skickade ett sms med gigantiska guldringar på var hand! Tummen är på väg ur och förlovningen ett faktum! Jag trodde ju först att ännu ett bröllop skulle få noteras i kalendern, men där förivrade jag mig allt. Men nu är det ett steg närmare i alla fall! Hoho!
Valborg detta år bjöd på en riktig middag med småbarnföräldrar och allt vad det innebär. Stackars soon-to-be småbarnsföräldrar och tillika värdparet fick nog både en och två anledningar att undra vad de var på väg att ge sig in i! Jag tror aldrig att vi satt allesammans vid bordet samtidigt! Det åts i skift, skars upp åt varandra (både barn och vuxna), passades och vaggades. 
Kändes som man inte hade möjlighet att visa stackars Martin och Jeanette hur man uppskattade allt det goda som serverades. Men det var bland annat grillad salami med en grillad ost som gnisslade - gottigt! Och de ostfyllda baconomlindade champinjonerna var så goda! Sedan kött, hemgjord beasås och hasselbackspotatis (så heter det va?). Lilltjejen var ömsom lugn och ömsom förtvivlad. Det verkade vara magen som spökade periodvis.
Om någon noterat det så har jag börjat lägga fler bilder i större format på 600 istället för 400 som intill. När jag klickar runt på andra bloggar gillar jag de större bilderna så man ser ordentligt och dessutom slipper thumbnails. Man kan läsa och se ordentligt hela tiden utan hopp och klickanden. Men sedan kan det också bli för mycket av gigantiska bilder som man bara får scrolla förbi, så ska försöka hålla en balans. Det kanske inte är så intressant med ett helbreddsbild på potatis, men däremot personer och situationer.
Jeanette kan ju i princip kläcka när som helst nu, undrar om det blir en tjej eller kille! Det har gått framåt i huset sedan jag var där senast - köket och badrummet är jättefint! Martin har lagt ned mycket jobb där, och mycket återstår innan de är helt klara med alla sina planer. Men väl där kommer det bli kanon!
Det var en perfekt kväll att sitta ute, även om solen försvann en stund och vinden blev lite väl kylig. Men mygg och knott har ju ännu inte hunnit komma, fast värdarna hävdade att hos dom var det flygmyrorna som var värst. I vilket fall så slapp vi alla tänkbara flygfän och då är jag nöjd!
Lille Noel blev så till sig över sitt lördagsgodis eller vad det nu var att han gjorde en "Fia" - dvs var hur glad och vanlig som helst tills han plötsligt lade en duktig pizza på golvet, och sedan fortsatte lika pigg och glad som ingenting. 
Intressant. Utspilld dricka över sällskapsspelet, blöjbyten, klädnypebus, vällingsflaskor och bebisskrik bland drinkar och efterrätt och tillställningen var komplett. Har nog sällan känt mig så vuxen!
Vilka bland de övriga som sedan var barn eller vuxna kan ju diskuteras...
Framåt midnatt ville lilltejjen varken komma till ro eller vara nöjd oavsett håll man höll henne, så då tackade vi för oss och packade in henne i Saabis där hon somnade innan vi kommit ut på huvudleden. Eftersom klockan passerat midnatt passade Oo på att ta en cache vid Ytterby, så var söndagens loggning gjord i alla fall. 
(Morsa och morsa-när-som-helst har koll på årtalen) 
Sedan hade det ju faktiskt blivit en cache loggad på vägen ut också! I Kungälv närmare bestämt. Eller snarare två, en fotocache också!
(Lördagscache - check!)
Nu är Oo nere och tränar tjejerna och jag ska försöka sätta igång med Hjärtekatten medan lilltjejen sover! Planerar att göra två, Maja och Fia förstås!
