Lite jamseri


Har totalt glömt kameran idag så det får bli en från november 2009 då vi var i Barcelona. Sitter med trötta lemmar efter ett combatpass i Kållered. Fick ju vikariera denna vecka också, kuul! Och nästa vecka blir det i Partille. Kändes lite jobbigare denna gång, kanske för att jag ätit så kasst under dagen.
Lilltjejen fick magont inatt (säkert de där himla kakorna som Oo drog hem!) så det blev en timmes vaggande högt och lågt innan hon helt plötsligt var nöjd och pangsomnade. Sedan hade jag svårt att somna om men fick som tur var sova in under morgonen. Oo loggade en FTF på vägen till jobbet så jag hade inget speciellt inbokat för dagen.

Fick för mig att dra till Gråbos öppna förskola, så kallat "Växthuset" där de hade träff för 0-1-åringar! Inser att det i varje fall mitt fall handlar om en kombination - tidsfördriv för mig och stimulerande integration för Ronja. För oj vad fashinerad hon var av de andra småttingarna! Fick ju två timmar att gå där rätt smidigt innan hon blev för trött och hungrig och slocknade i babyskyddet. Tycker det är otroligt att det finns så mycket som erbjuds för de minsta, inte bara i Gråbo två gånger i veckan, utan även i Olofstorp och Gunnilse.

Har börjat gosa mer med lilltjejen. Lite försiktigt, nästan blygt lägger jag kinden intill hennes, nosar lite i hennes hår och pussar nämnda kind. Känner mig nästan lite fånig, och det är en underlig känsla men absolut inte oangenäm. Psykolog ett och två har nog inte varit så fel ute när de ska ha mig till att träna på att visa mina känslor. Det känns inte självklart eller naturligt, men nu kommer det så smått av sig självt i varje fall! Jag vill ju inte att jag och lilltjejen ska får en sådan relation som jag och min mamma hade, dvs stel och formell där man kramades för att det förväntades och inte för att man ville. Nu börjar jag ju gosa med min lilltjej för att jag själv vill och för att det känns bra, inte frampressat av egna och andras förväntningar. Har dock lite svårt att se mig göra det inför andra - ännu. Är inte det ganska konstigt, vad kan det bero på egentligen?

Lilltjejen var näst yngst i gruppen idag. En annan liten tjej var bara två och en halv månad och så liten hon var! Med lite sorg i hjärtat känns det som jag "tappat" mycket tid i början på det känslomässiga planet, men det är ju inte mycket att göra åt. Hon är bara fyra månader ändå och jag är ju på väg åt rätt håll, medan det för många andra tar mycket längre tid. Och som jag redan påpekat flera gånger så hade det tagit längre tid om lilltjejen inte varit så lättsam att ta hand om. Det är inte svårt att känna vilja att beskydda och ömhet för något så fint som min lilltjej. För när man nu varit och träffat andra bebisar är det ju bara att konstatera: Vår ÄR finast! Höhöhö!

(Purfärsk liten blandis!)




Kommentarer
Postat av: Stoffe

Du ser, det är inte så svårt ändå. Det där med att göra det inför andra kommer det också. Kan ju finnas miljoner förklaringar och teorier om varför det känns knepigt.

Men å andra sidan så har du ju haft för dig så mycket annat konstigt inför lillans ankomst. Så jag är inte förvånad.

Kan ju vara så enkelt att det tar längre tid att smälta att alla dom här "worst case" som du satt upp skulle kunna hända, inte kommer.

Som jag alltid sagt, man ska inte måla f-n på väggen innan man vet. :p

Ska bli kul å få tillbaka dig, ev kommer det ytterliggare en ny framöver. Vi kommer att behöva vara 4st har jag på känn.



Njut av sista helgen i "friheten" nu, på måndag är det tillbaka till allvaret igen ;)

2011-05-06 @ 09:07:57
Postat av: Anna

Myyysigt! Ta det i din takt! Jag förstår att du upplever att du missade lite i början. Jag tycker ju att jag missade hela första året med Emma. Det är inget man kan göra nåt åt... Här och nu är det som gäller! Kram!

2011-05-06 @ 10:03:22
Postat av: Denise

Följer dig fortfarande men kommenterar allt för sällan tyvärr, är så glad att de gått så bra med allt, trots din inre rädslor.

Vad liten hon var där på bilden, de växer verkligen fort!

Hon är så otroligt fin eran lilla Ronja!

Kramar till er!

2011-05-06 @ 14:27:28
URL: http://annadenisekarlsson.blogg.se/
Postat av: Linda till Stoffe

Ändå tror jag det är tack vare alla mina "worst case" som jag nu är i stort positivt överraskad över hur det ändå blivit, so far! :o)

Spännande med ännu en medarbetare! Känner mig faktiskt lite kluven inför att börja igen, men det blir nog bra! ;o)

2011-05-06 @ 21:05:14
Postat av: Linda till Anna

Det är så sant, här och nu, ingen mening att gräma över det som varit, för då missar man ju ännu mer av nuet!

Kram!

2011-05-06 @ 21:06:00
Postat av: Linda till Denise

Hej! Detsamma här, följer dig men är inte så duktig på att kommentera. Tack, ja det har gått över förväntan måste jag säga, det gör så mycket att hon är så snäll! Hoppas ni får en fin helg!

Kram

2011-05-06 @ 21:06:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0