Intet nytt
Gulingen fick service och reparationer för typ åttatusen spänn häromveckan. När jag av en tillfällighet skruvade ner combatmusiken samtidigt som jag passerade ojämn asfalt skramlade något fram/undertill. Hm. Jag skruvade upp musiken igen.
Vi lät faktiskt bli våra laptops igår och tittade på tv tillsammans! Vi garvade åt "Total blackout" på femman och skedade till CSI när lilltjejen somnat. "Total blackout" påminner mig om tiden jag jobbade som väktare. Det är förunderligt hur skrämmande en beskedlig liten vårdcentral eller ett försäkringskontor blir i vintersvart natt. Innan jag fick jobbet fick jag besvara ett gäng frågor som liksom skulle hinta om min personlighetstyp. Tydligen kunde jag vara lite mörkrädd (hade jag ju kunnat avslöja själv om jag fått frågan), men jag fick jobbet ändå.
Det gick trots det rätt bra att vandra omkring i de där tomma mörka lokalerna, jag hade ju min trekilos Maglite att vifta med! Lite jobbiga var dock vårdcentralerna då det skarpa skenet plötsligt kunde falla på ett skelett inne i något av undersökningsrummen man passerade. Det var inte kul! Hade en jättestor fabrikslokal också som skulle gås igenom, en riktig sådan där bullrig fabrik med stora robotar och oljeluktande maskinerier. Där var man inte heller så kaxig när det pös här eller väste där helt plötsligt. Då önskade man att man inte sett Alien-filmerna! Inbrottstjuvar och desperata missbrukare i jakt på mediciner? Nej, människoätande utomjordingar och zombies var det som hoppade fram i min hjärna!
(Kompis!)
En som inte riktigt var kompis igår var lilltjejen som vaknade strax innan midnatt och höll låda i cirkus 40 minuter (höll stenkoll på klockan), då jag i alla fall inte hörde henne längre. Oo tog hand om henne i gästrummet men trots att jag försökte så kunde jag ändå inte koppla bort och somna, framför allt när det väl blivit tyst! Dock är det gigantisk skillnad att störas från ett rum längre bort än att ha henne skrikande i samma rum! När jag sedan klivit upp och fått en välbehövlig dusch hörde jag henne botanisera med Oo, så jag passade på att amma henne för att slippa pumpa. Följden blev dock att min frukost blev ett glas äppeljuice, vilket leder fram till anledningen till att jag började denna ointressanta natt- och morgonskildring! Vad jag ville komma till var kaffe. Inte vanligt svart kaffe utan alla dessa femtioelva alternativ som av någon anledning är så inne. Cappuchino, espresso, macciatjo, latte macciatscho, caffe latte, risletto och cafeåläit! Fine, smaken är som baken men skapa då en speciell kö för dessa kaffesörplare! Det tar ju femtioelva år och en halv evighet för att mala, brygga, bomba mjölk, blanda och göra fina mönster! Står jag där med min glass i handen får jag betala för en fuktig träpinne med lite smak av föredetta Piggelin! Eller som i morgonens fall, en efterlängtad och välbehövlig köpefrukost som förvandlades till torkad leverpastej i fnasigt föredetta nybakat bröd och intelängrekrispig gurka! Aauurghrrrr!
(Inte kompis. Hungrig Linda!)
Vi lät faktiskt bli våra laptops igår och tittade på tv tillsammans! Vi garvade åt "Total blackout" på femman och skedade till CSI när lilltjejen somnat. "Total blackout" påminner mig om tiden jag jobbade som väktare. Det är förunderligt hur skrämmande en beskedlig liten vårdcentral eller ett försäkringskontor blir i vintersvart natt. Innan jag fick jobbet fick jag besvara ett gäng frågor som liksom skulle hinta om min personlighetstyp. Tydligen kunde jag vara lite mörkrädd (hade jag ju kunnat avslöja själv om jag fått frågan), men jag fick jobbet ändå.
Det gick trots det rätt bra att vandra omkring i de där tomma mörka lokalerna, jag hade ju min trekilos Maglite att vifta med! Lite jobbiga var dock vårdcentralerna då det skarpa skenet plötsligt kunde falla på ett skelett inne i något av undersökningsrummen man passerade. Det var inte kul! Hade en jättestor fabrikslokal också som skulle gås igenom, en riktig sådan där bullrig fabrik med stora robotar och oljeluktande maskinerier. Där var man inte heller så kaxig när det pös här eller väste där helt plötsligt. Då önskade man att man inte sett Alien-filmerna! Inbrottstjuvar och desperata missbrukare i jakt på mediciner? Nej, människoätande utomjordingar och zombies var det som hoppade fram i min hjärna!
(Kompis!)
En som inte riktigt var kompis igår var lilltjejen som vaknade strax innan midnatt och höll låda i cirkus 40 minuter (höll stenkoll på klockan), då jag i alla fall inte hörde henne längre. Oo tog hand om henne i gästrummet men trots att jag försökte så kunde jag ändå inte koppla bort och somna, framför allt när det väl blivit tyst! Dock är det gigantisk skillnad att störas från ett rum längre bort än att ha henne skrikande i samma rum! När jag sedan klivit upp och fått en välbehövlig dusch hörde jag henne botanisera med Oo, så jag passade på att amma henne för att slippa pumpa. Följden blev dock att min frukost blev ett glas äppeljuice, vilket leder fram till anledningen till att jag började denna ointressanta natt- och morgonskildring! Vad jag ville komma till var kaffe. Inte vanligt svart kaffe utan alla dessa femtioelva alternativ som av någon anledning är så inne. Cappuchino, espresso, macciatjo, latte macciatscho, caffe latte, risletto och cafeåläit! Fine, smaken är som baken men skapa då en speciell kö för dessa kaffesörplare! Det tar ju femtioelva år och en halv evighet för att mala, brygga, bomba mjölk, blanda och göra fina mönster! Står jag där med min glass i handen får jag betala för en fuktig träpinne med lite smak av föredetta Piggelin! Eller som i morgonens fall, en efterlängtad och välbehövlig köpefrukost som förvandlades till torkad leverpastej i fnasigt föredetta nybakat bröd och intelängrekrispig gurka! Aauurghrrrr!
(Inte kompis. Hungrig Linda!)
Kommentarer
Postat av: Anna
Vi hamnade också framför Blackout igår. Har aldrig sett det förr. Men som de skrek. ;o)
Postat av: Linda till Anna
Haha, jo det är lite kuligt att se! Jag skrek iaf inte när jag jobbade! Men det var nog nära någon gång! ;o)
Trackback