Jag tyckte att det där rattlåsfelet var oangenämt att se när jag satt bakom ratten. Men det var inte i närheten lika oangenämt som detta! Den var inte kul att få mitt i synen där man låg på motorvägen!

Det eventuellt sista mötet i Borås blev det typ näst sista istället. Hon tyckte liksom jag att jag nog skulle klara mig själv ute i stora världen nu, så efter avslutning nästa vecka blir det en uppföljning efter sommaren.
Fru P ansåg att jag gjort framsteg sedan vi träffades där i början när lilltjejen bara var en månad gammal. Att det var positivt hur jag nu kunde sträcka ut handen och stryka lilltjejen över magen eller mitt senaste framsteg att pussa och "prutta" hennes kinder. Hennes intryck var att något hindrade mig, eller kanske snarare höll mig tillbaka. Det som gör att jag inte finner det så lätt och naturligt att göra dessa ömhetsbetygelser. Detta skulle enligt hennes teori vara en form av försvar mot något - min prägel att hålla tillbaka känslor, men hur positivt det var att de nu började visa sig. Jag kan inte påstå att jag medvetet hållit tillbaka något, jag vill ju känna och känna bra.
Jaja, ids inte försöka förklara mera just nu, vi höll ju på att titta på "Ghost whisperar" när nattning avbröt. Den gick inget vidare dock så nu sitter lilltjejen hos pappa framför hans dator. Ska göra ett nytt försök strax.