Ännu en gammal, från vår cachingtripp till Jönköping i november 2009. Utanför Ulricehamn ska Svergies största(?) tall ståta. Ett stopp vi aldrig gjort om det inte funnits en cache just där!

Jag begav mig ut på en FTF-jakt vid lunchtid, på vinst och förlust dock eftersom jag inte kunde åka iväg med en gång. Kavade mig upp till en 3G(?)-mast med lilltjejen på magen bara för att se att en annan hunnit före. Menmen, det blev ju lite frisk luft för oss och ytterligare en cache när jag ändå var i området. Tog sedan på vägen hem ut koordinater för att kunna lägga ut en själv framgent.
Åkte in till stan för att hämta upp Oo innan vidare färd till Stefan och hans inflyttningsfika. Vet inte vad det kan bero på, men liksom hos mormor för ett tag sedan så hann vi inte mer än över tröskeln förrän lilltjejen blev helt otröstlig. Jag gick ut med vagnen en sväng, vilket bara lugnade tills vi kom in igen. Oo gjorde samma sak liksom Monica. Det var inte gnäll eller knikighet utan hjärtskärande gråt med krokodiltårar. Efter att ha varit sådär lagomt social åkte vi hemåt, och väl hemma var hon hur lugn som helst och har nu nattats relativt enkelt. Hm.

Imorgon bitti ska jag skjutsa Oo till Mölndal där han ska möta upp herrcluben för deras träff. Jag blir alltså ensam till söndag vilket alltid känts sådär nu när lilltjejen kommit in i våra liv. Men jag vet ju att sysselsätta oss, och ett besök hos Thomas och hans lillpojk i Stenungsund är inplanerat.

Vet inte hur mina tankegångar hamnade där, men kom att tänka på hur roligt det ser ut när lilltjejen slocknat på rygg. Inser att jag faktiskt inte har någon annan bild än där hon ligger i vagnen och där är det ju lite trångt nu. Men det påminner starkt om de överkörda grodor och paddor vi har i överflöd när säsongen kommer! Inte de där som tydligen suttit rätt upp och ner när de plattats till av ett par Goodyear, utan de som ser ut att ha varit mitt i ett språng (att komma undan?) när de förvandlats till ett litet roadkill!
Kanske min jämförelse var lite långsökt för att inte tala om makaber. Men min hjärna är ju som den är. Min lilltjej är ju betydligt sötare än en överkörd padda!
Men bara för att det nu inte enbart ska bli gamla bilder får jag slänga in en snapshot så här efter tio. Oo är kass i magen så det luktar smultron och nyponrosor i badrummet, eller inte. Kanske det beror på de sex pannbiffar enbart som han åt till lunch? Att han aldrig lär sig att titta efter i lunchlådorna när han plockar dom ur frysen på morgonen! En låda pannbiffar som skulle fördelas till flera när vi fått tummen ur och kompletterat med potatis eller pasta. Det är ju inte första gången det händer precis, men det kan bara vara Oo som äter ändå, pannbiffar eller en låda köttfärsås, han tuggar i sig rubb och stubb! En annan hade ju bara haft en ypperlig anledning att springa ut och frossa i överflödet av lunchställen - mitt i stan som han jobbar! Kanske tur att jag jobbar ute på Torslanda med dess begränsade tillgång till lunchrestauranger. Men jag har ju en förmåga att springa dit ändå titt som tätt.

Nu ligger han och garvar i soffan åt något som Stefan skickat - intressanta kommentarer från läkarjournaler tydligen.
"Blöder ibland ifrån vänster näsa
"Poängtera att patienten håller sig ren mellan fötterna"
"Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett."
"Patienten väger 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder"
"Änka bor med frisk make."
Ack ja!