Phuu, nu är det en mycket trött rygg och ond svanskota, men jag har kommit en bra bit på väg! Har inte varit utanför dörren på hela dagen. Det tog ett bra tag och misslyckade försök med andra mönster innan jag fick till hjärtat! En viss symbolik i det eller? Och om man ska tillskriva lilltjejen egenskaper hon ännu inte har skulle man tro att hon förstod vilket viktigt projekt jag hållit på med idag, för en sådan lugn och tillfreds tjej har vi aldrig haft! Ätit, sovit och hängt med pappa Oo där hon skrattat förnöjt. Hela dagen! Nu återstår nattningen där första försöket inte gick så bra, så nu är det enhandsskrivning medan hon sitter förnöjt (och piggt) i mitt knä.

Plastgranulat för att ge rumpan lite tyngd, innesluten i en sönderklippt strumpbyxa jag ännu inte slängt. Jag visste väl att den där garderobsrensningen skulle vara till nytta!

Imorgon är det koll av lilltjejen igen vilket nu var ett par veckor sedan. Får se om hon fortfarande följer kurvorna så exemplariskt.
Har nu avlämnat henne till Oo i sängen och  jag ska ta min värkande rygg och göra dom sällskap!