Gungsitter?
Shopafaliure?
En fördel med barninnehavet är att man nu med gott samvete kan nyttja dessa parkeringar! Hohoho! Tänk att nästan känna sig som värsta VIP:aren av något så banalt! Nästan malligt stod jag där och fällde upp barnvagnen, se jag har ett barn som jag placerar däri, jag har RÄTT att stå här, nönönönönöönöö! Som sagt, kraven är inte höga när man är hemma med barn!
Jag hade en ambition att kika på ny mobiltelefon, eller nåt roligt babygym, eller en jacka till mig? Eller varför inte en present till Oo som fyller år om en dryg månad?
Detta blev resultatet: En påse med TVÅ semlor och en marsipancigarr! Jag är verkligen kass på att shoppa, och inte blev det bättre av barnvagnsinnehavet. Men kanske är det bra på ett sätt att jag inte tillhör de som kan shoppa loss hur som helst, ekonomiskt om inte annat. Men inte ens till min tös hittade jag något utan att snåltarmen drog. Hon kan ligga och följa Tummenfigurerna i den mekaniska mobilen vi nu har över skötbordet hur länge som helst (nästan), så ett babygym med
liknande fason vore ju grymt. Om inte för hennes skull så för vår, höhö! Men av alla gym finns visserligen de med ljud, pling-plong och grejsmojs, men rörelse? Det är ju bara dingeldangel rätt ner, hur tråkigt som helst! Fisher Price har en som verkar perfa, men inte priset. Inte konstigt de på Blocket försvunnit på tre röda. (Dyyyr!)
Föga förvånande...
... så hade jag inte mer än dragit plasten av min Findusmiddag förrän illvrålet ljöd från korgen.
Det är några kycklingbitar där någonstans, och se vad nyttig jag är - grönsaker!
Oo är tillbaka från de döda och har nu lyckats få henne att somna. Imorgon är det ny vecka där jag ska jobba tisdag och fredag. Nytt försök på Boråspsykologen på onsdag och kanske något combatpass om jag har tur. Funderar allt mer på att köpa en ny mobil. Frågan är bara vilken, och om det inte bara handlar om rent okynnesköp. Skulle behöva en ny skal/vindjacka istället då min gamla trogna Peak Performance passerat trettonårsstrecket!
Hemma igen
Dotter på tvären över en mycket trött pappa. Att det kan ta sådan tid att prova tre whiskeysorter? Höhö!Själv är jag också lite småtrött efter ovanligt många väckningar under natten och tidigt uppgående. Drog till Landvetter och köpte en Baby björn bärsele som jag hittade på Blocket. Sedan till Kållered och Stefan där Oo och hans föräldrar grejade. Det blev en liten promenad och häng innan vi nu är hemma igen. Nu ligger han och snarkar i sängen medan jag har gett tösen ett bad. Det uppskattades inte! Phu, men nu har hon vaggats till sömns i alla fall.
Ännu mer presenter! Martin som också var "utomstående" igår hade med sig detta från honom och Jeanette! Tösabiten blir stentuff i jeans och ljusrosa! Tack så mycket! :o)
Det ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig här hemma, men när ska man fixa till det? Hör det helt enkelt till småbarnslivet att upprätthålla en hyfsad levnadsstandard men inte mycket mer? Sen kan det ju förstås diskuteras kring vad en hyfsad levnadsstandard är...
Vi har fått förfrågningar om dop för tösen, vilket vi egentligen inte känner något större behov av. Dock har Oo en dopklänning som följt släkten väldigt länge där alla som burit den har sina namn broderade. Det tycker vi båda är rätt fint, och en tradition som vore synd att bryta. Egentligen hade vi möjligtvis bara tänk sträcka oss så långt som en namngivningsceremoni här hemma eftersom vi båda ger katten i allt vad kyrklighet beträffar. Den har hängt med av ren tradition, exempelvis som giftemålet. Men enklast möjliga vore ju kanske att ha ett dop i kyrkan med en liten mottagning i anslutande församlingsgård. Traditionellt så det förslår, men så blir tjocka släkten nöjd och vi får vår dotters namn på dopklänningen. Sen kan man ju alltid skriva ur henne ur kyrkan, så får hon när hon är tillräckligt gammal för att välja kring eventuell tillhörighet göra det.
Minifestivalblogg
Alltså, den där Linda Pritchards bidrag var kanske rätt ok, nu minns jag faktiskt inte. För var det bara jag som mest satt och undrade när hennes skrev skulle titta fram där i den dubbla slitsus gigantus? Tyckte i och för sig att klänningen var rätt snygg, på ett negligéaktigt sätt.(Linda redo för bus i sängkammaren)
Den andra Linda, den där Bengtzing har jag aldrig gillat av någon anledning, men hennes festivalbidrag har alltid varit trallvänliga. Och stövlarna var väl lite väl höga och gula?
(Linda redo för Pretty woman goes påsk?)
Anders Fernette som bantat ned sig till en helt ny rätt gullig sak hade väl inte så dåligt bidrag eller? Inte sista-plats-dålig i alla fall enligt mig.
Kusiner!
Titta vilken fin bild på de två kusinerna! Mamma fick några timmars permission tack vare Ida och Anna som ställde upp under eftermiddagen. Vad skulle mamma göra tro? Jo, ikläda sig blå overall, mask och kuta omkring i en gammal fabrikslokal och pang panga på andra! Just det, paintball!
Har fått höra att bilder på vår tös uppskattas, så då kör jag en dubbel!
Dagens outfit! Helkroppsbody som är present från grannen och rosa glitterskor som också är present från Oos kollega i Spanien.
Johans och Henriks aktivitet innan deras whiskeyprovning var paintball, men då de hade lite bortfall av folk tillfrågades bland annat jag om jag ville vara med. Klart jag ville så länge det gick att ordna för Ronja under tiden! Så jag och tretton manfolk pepprade varandra under två timmar.
Blått mot svart och obegränsat antal silikonkulor, dvs inte färg men lika hårda. Smack, smack, smack - AAJ!!
Jag har spelat en gång förut för evigheter sedan, då utomhus och det är barnsligt roligt!
Phu! Känner mig nu rätt stel i höfterna och benen av något som inte kan beskrivas bättre än träningsvärk!
Kolla tuffa bodyn från Emil och Camilla! Emil var liksom jag "utomstående" i sällskapet, och hade med sig denna present från dom båda! Tusen tack!
("I did 9 months inside"! Fniss!)
Tösen hade tydligen varit riktigt snäll mot sina beskyddare i Lindome, och hon har fortsatt i samma goda anda här hemma med sin ensamma mamma! Men nu börjar Melodifestivalen så då får vi väl se om det blir annat ljud i skällan. Kanske blir det som förra gången jag var ensam och fick avnjuta deltävlingen med öronmuffarna på!
SÅ bra är jag på att bygga fågelholk...
Fredagkväll
Jobbdag två av fem idag vilket gick finfint! Tjötade tills rösten började ge upp lagom till vi var klara och fick cred för kurserna så långt. Kul!Vaggar min avkomma i sittern med ena handen och skriver med den andra. Långsamt och knepigare än man kan tro, som att dra cirklar på magen och klappa sig på huvudet samtidigt och nåde mig om jag slutar vagga!
Oo är i Kållered där han hjälper Stefan flytta, vilket han gjort hela dagen. Monica har också varit där och tagit hand om vår tösabit som jag hämtade när jag var klar ute på Torslanda.
Imorgon har han innebandy på morgonen och sedan hem och vända för sin whiskeyträff som denna gång är i Lindome. Det är hans och Henriks tur att anordna, och det har blivit lite som Herrcluben där de har någon form av aktivitet innan själva whiskeyprovningen och middag. Där blir han till på söndag då han åker direkt till Stefan igen för att fortsätta hjälpa till. Fattar inte varför jag hade dåligt samvete för att jag åkte och tränade!
Den där Skavland sitter och "intervjuar" kändisar på tv. Är inte han grymt överskattad? Fredagarnas tv-utbud är hopplöst, men Oo är förtjust i Landet runt. Inget sådant för honom idag dock. Har en känsla av att han lär vara lite "sleten" när denna helgen är över. Och beroende på om tösen intill mig behagar vara lika snäll som hittills denna vecka eller inte får vi se om undertecknad kommer att vara det också, "sleten" alltså. Heh.
Body comeback!
Till styrkan fungerade sit-upsen rätt ok, jag menar alla kan väl lyfta på nacken, höhö! Sedan var det dock dags för plankan! Jag kan ju säga att mina magmuskler är tillbaka på sin plats, men det är också allt! Rak (som en planka) och stark? Det var prima hängmatta på mig! Urgh!(Så snyggt stod jag i ca två sekunder!)
Fruktade en träningsvärk från underjorden till idag, men icke! Framför allt fruktade jag överkroppen just för att jag jobbade så pass hårt där, men att bära omkring på bebis upprätthåller visst en viss styrka! Det har ju blivit några timmars bärande så konstigt vore väl annat.
Kontroll av både mor och dotter idag, och båda fick vi gott betyg! Jag knep tydligen riktigt bra trots mitt slarv och livmodern var tillbaka till sin knappa knytnävsstorlek. Hård träning förmanades jag dock att hålla mig ifrån åtmindstone tills tolv veckor gått efter förossningen. Ungefär fyra veckor till alltså, sedan kan jag hoppa och skutta hur jag vill :o)Det bidde besök hos både Lerums och Angereds bibliotek. Götets lånekort är helt i min stil! Hahaha!
Har lagt märke till en sak som Ronja verkar ha ärvt av mig. Hon kan bli tårögd när hon gäspar, men det torde väl inte vara någon ovanlig egenskap? Detta faktum att jag tåras har dock försatt mig i lite pinsamma situationer eftersom det tolkas som jag är ledsen. Jag glömmer aldrig en pianolektion när jag var liten stinta som knappt vågade säga pip i andras närvaro. Min pianofröken förklarade vad-det-nu-var varpå jag gäspade lite i smyg (det är ju fult och ouppfostrat att gäspa öppet). När hon sedan lyfte blicken från tangenterna mot mig för en bekräftelse kunde jag dock inte dölja mina tårblanka ögon varpå hon förskräckt undrade hur det stod till. Hade hon sagt något olämpligt? Lika pinsamt varje gång komma med sitt lama "-Eh, nej jag gäspade bara" och se den misstrogna blicken hos den andra. Men så är det, tårarna kan stå högt efter vissa gäspningar, så ta inte illa upp!
En sömnig tös i sittern intill mig då det inte ha sovits mycket idag. Får hoppas det inte blir party ikväll och natt då.
Tänk att jag hade skitdåligt samvete för att jag drog och tränade igår! Varför är det så? Oo tränar ju innebandy idag, och har gjort i flera veckor, lördagar också. Han har Herrclub, tisdagsträffar, Whiskeyträff och svensexor. Så åker jag och tränar för första gången och Ronja visar sig dessutom vara kinkig hela tiden varpå mitt samvete blir ännu sämre. Såklart blir hon helt lugn precis när jag kommer hem bara för att göra det ännu värre på ett sätt. Oo tycker jag pratar strunt där jag nästan ber om ursäkt och tackar för att han tog hand om henne, och visst är det strunt! Jag är så fast i gamla könsrollen att jag som mamma har större ansvar och inte ha lika stor rätt till egen tid som pappan. Hallå? Men det handlar också om mitt snedvridna samvete som jag visst aldrig kommer ifrån hur mycket förnuft jag än försöker banka in.
På radionyheterna hade Sabb och Spyker eller Volvo och Geely(?), minns inte vilka det gällde men poängen var att de hade tecknat ett avtal som inte var bindande. Öh? Har jag missat nåt eller, men avtal som inte är bindande? Vad är då för mening? Nej, det där gick över min horisont.
Bildinlägg
Det blev en sväng längs Göta älv i stan. Kallt men vajjert! Fotade lite, och väl hemma hittar jag bilderna sedan i söndags då vi var ute och cachade tillsammans med Monica. Eftersom vi vandrade runt i Mölndal fick det avslutas med vårt stammisställe när vi ville ha lite mat i magen! :o)
Startade bokstavligt talat ovanpå Tingstadstunneln och gick längs älven in mot stan. Jag hade ingen aning att det låg så många gamla båtar längs kanten, och en del var till och med bebodda året runt som en man och flitig flanerare informerade mig om.
Ändrade planer
En bildrepris som tål att uppdateras: Oos klädhög á la kliva-rätt-ur. Blir så full i skratt varje gång jag ser dom!Ännu en vacker och solig dag men bitande kall! Dock ingenting motför norra delen av landet, så ska nog tiga still :o)
Funderar på att våga mig på en ny barnvagnspromenad om hennes humör uppmuntrar till det när vi är tillbaka från Borås. Får ju försöka mjukstarta kroppen på något sätt.
Tösabiten ville inte somna om sedan Oo åkt till jobbet så det blev ovanligt tidigt uppstigande utan anledning denna dag. Men väl i sittern uppe på frukostbordet så gick det bra att somna om.
Många gånger har man sett sovande barn och de hiskeliga nackvinklar de har under tiden. När en annan nickar till i sittande position är det ytterst smärtsamt att vakna till liv igen, men de unga verkar inte ha några sådana problem. Men det är väl som det mesta annat också, så som utomhusbad och lek i snö. De kan vara i tills läpparna är blå och huden som en plockad kalkon men utan minsta tillstymmelse till att vilja kliva upp. Och man minns ju själv hur man kunde vara ute i snön i timmar med dyngvåta kläder utan att man lät sig bekomma. Nu sticker man ut näsan och drar sig huttrande tillbaka så fort det sjunker under nollstrecket! Man blir kinkigare och bekvämare ju äldre man blir. Ack ja!
Oj, nu har någon vaknat till, samtidigt som Boråspsykologen ringer och undrar var jag är! Missförstånd tydligen med vår flytt av tider från halv elva till halv ett med undantag av denna dag. Jahapp, men då får blir det prommis i solen och Borås nästa vecka istället.
Bokrean startar ju idag förresten, men vete tusan om jag vill bege mig in i den med en barnvagn. Dessutom blev det ju en liten bokfrossa för mig igår.
(Morrn morrn!)
Tvagning
Make och barn har badat och slappnar nu av vid bordet. Nappen åker in och ut, men verkar ha accepterats något sånär. Typ när det passar.Babysittern från Ullared har nu inte enbart accepterats av katterna, och den är riktigt bra med bärhandtagen som medför smidig förflyttning runt i huset.
Apropå huset så har höjningen av klinkersplattorna spritt sig. Det har fortsatt att resa sig längs den skarv där det började, så vi har en liten ås som nu närmat sig kaminen allt mer. Oo försöker få tag i "nybyggnadsförsäkringsbolaget", som vi nu sätter vår förhoppning till. Det så kallade konsumentskyddet ska gälla i tio år efter färdigställandet så vi klarar det precis!
Har ännu inte hört något från läkaren gällande min svanskota, så ska försöka pricka in den ynka halvtimmes telefontiden och få tag i honom.
Tisdag
Jag befinner mig i någon form av mitt emellan mitt gravida och pre-gravida tillstånd rent fysiskt. Detta medför det smått fåniga men ändå pekära dilemma att inga kläder riktigt passar, vilket också inkluderar skorna. Visserligen börjar jag kunna klämma mig i en del av mina gamla kläder och skor, men föga smickrande eller bekvämt. Från igår morse när jag skohornar på mig mina gamla jeans inför jobbet:Oo: "-Du vet att du ska ha dom hela dagen va?"
Jag: "Ja, men jag ska ju stå hela tiden!"
Mitt envisa användande av mina gamla hikerskor medförde ett skönt nageltrång, så idag har det blivit en sväng till Allum där jag fyndade ett par 1200 kronors Salomonhikers för 420! Nu ska det inte vara några problem att ge sig ut och promenera!
Annars försöker jag avvakta för att se vilken storlek fossingarna beslutar sig för att stanna på. Förhoppningsvis återgår jag till mina forna trettioåttor!
Fyra nya böcker, där Koontz är en nyutgåva av en jag redan har. Den är dock söndertrasad efter en längre tids misshandel i bilen att en ny kändes på sin plats. Tre deckare och en roman. Jag är generellt ganska svårflörtad på romanfronten och köper dom sällan. Provade Tamara McKinleys "Landet bortom haven" som jag visserligen fastnade i, men vars snöpliga slut bara gjorde mig irriterad. Tusen lösa trådar som bara lämnades vind för våg, stickspår som så uppenbart tycktes ha en avsikt, som kunnat leda vidare till vidare och djupare story, men icke! Kändes nästan som författaren tröttnade eller inte orkade utveckla det hon kanske hade för avsikt. Störigt!Får se vad Elizabeth Gilberts "Lycka, kärleken och meningen med livet" kan erbjuda, medan både Harlan Coben och Anne Holt är beprövade och tillfredsställande.
Imorgon är det Borås igen, och på torsdag kontroll av både mig och tösen. Jag tar för givet att allt ser bra ut för mig, så säker att jag funderar på att prova ett combatpass imorgon! Om två veckor är det kvartal, och ska jag ha en minsta chans att hänga med där är det bäst att komma igång nu! Förhoppningvis får jag på mig träningsskorna och kläderna! Just nu ligger allting uppe på vinden.
Föregående vecka och helgen som gått har varit så snäll ur mammasynpunkt, att Borås faktiskt börjar kännas lite överflödigt! Jupps, föga förvånande är det lättare att känna positivt när allting går på pass lätt som det gjort senaste tiden. Vår Ronja har varit så himla go! Visst, kvällarna är hon gärna lite gnälligare, men inga timslånga maror eller gallskrik. Jag har kommit på mig själv att tycka om när hon skrattar och ler, ser på mig och brister ut i stort leende och ljudar så där lite som hon nu bara förmår. Läste ut Viveka Sterns "I grunden utan skuld" där en karaktär skildrade förlusten av sin tremånaders i plötslig spädbarnsdöd. Jag försöker föreställa mig samma situation och känner med hela mitt väsen att det vore fruktansvärt. Likaså när jag ställer mig den hårda frågan om jag ångrar mig och det beslut jag fattade så är svaret nej, och liksom många andra faller jag in i kören: "Visst är det jobbigt ibland, men jag vill inte ha henne ogjord!". Men som sagt, så är jag medveten om att mina känslor är starkt påverkade av hur otroligt enkelt det varit senaste dryga veckan. Men jag ser det som positivt och även om jag fortfarande gruvar inför tiden när gränser ska testas och mat kladdas, så är det dock med lite mer tillförsikt. Nu ska jag till soffan och knipa med underredet, slutspurten inför torsdagskontrollen!
Gästspel
Det var ett tag sedan, men ändå inte SÅ längesedan ändå: Jag på väg till jobbet!
Var lite smånervös, men tack och pris att jag hade med mig materialet på bärbara hårddisken hemifrån! Föga oväntat fungerade inte min access, och när jag väl efter supportkontakt kom in, så var ju ingenting som jag lämnade det. Hade ingen access till någonting, mappar, Internet, intranät, mail eller någonting. Fick använda Stoffes tack och lov annars hade det blivit småknepigt! Lite ringrostigt men gick rätt bra ändå. Man glömmer fort, eller snarare jag gör det i varje fall!
Smått surrealistisk känsla att stå inne på en toalett i PVH med tuttarna i vädret och pumpa. Ungefär som att stå där och göra graviditetstest, vilket jag också gjorde ett halvt liv sedan!Men sannerligen att pumpen behövdes! Hade börjat backa ut från infarten när jag kom ihåg den på köksbänken, och tack och lov för det! Kunde nästan känna hur tuttarna växte under kursens gång och fick tömma både innan och efter! Sköljde ur min Festisflaska och fyllde den till över hälften då den tillhörande lillflaskan fylldes på nolltid! Hahahaha!
(Tut, tut! Eller snarare slörp, slörp!)
Riktigt roligt att vara en sväng på jobbet, men är det inte lite skrämmande när det nästan känns som man aldrig varit borta? Men tänker man efter har det ju faktiskt inte gått så himla lång tid sedan jag gick på min föräldraledighet.
Nu sitter jag hemma i ett tomt hus förutom uttråkade katter. Oo har varit igång nästan hela dagen med Ronja på äventyr, och är inte hemma än! Tomt och tyst hus, förutom Fia som lägger en pizza i närheten. Inte på en matta i alla fall. Luktar inte najs, så lika bra att ta reda på den med en gång.
Nostalgibesök!
Fick besök av två av mina gamla elever, Ellen och Johanna! Ellen hade nyligen fixat sitt körkort och då måste det ju utmanas i Olofstorps slingrande backar. Att de sedan hamnade halvvägs till Gråbo efter att ha litat mer på sitt system med att räkna antal avfarter än att följa den faktiska skyltningen är en annan femma (fniss!)De gick i åttan när jag gjorde min snöpliga sorti från Stenungskolan, och nu är de halvvägs igenom gymnasiet! Herrejösses vad tiden går! Jätteroligt att träffa dom, och Ronja var ett under av snällhet!
(Fick fina blommor! Hoho!)
De hade köpt med sig lite gottigt att äta och så surrades det mycket minnen från grundskolan.
Att Ellen har en barnerfarenhet som vida överstiger undertecknad nybörjarmorsa visade sig direkt! Sedan var det nästan lite on-off när Johanna provade hålla, och jag kunde definitivt identifiera mig med henne! Eller nej förresten, jag hade inte ens vågat prova hålla när jag var i hennes ålder, anti-barn som jag var redan då! Eller vågat, jag hade inte ens velat prova.(Fina tjejer!)
Förlåt, jag kunde inte låta bli att övertala dom! Hehe! Tack tjejer, hoppas vi ses igen!
Som jag skrivit många gånger förr saknar jag lärarjobbet otroligt mycket ibland. Det är så givande på många sätt, och någon gång kommer jag nog att stå där framför en klass igen! Frågan är bara när, men minskar klasstorlekarna är sannolikheten större att det sker förr snarare än senare!
Bananas
Så var det fredag igen, schwoosch sade det! Oo ligger i soffan med sin tösabit på bröstet. Sova? Sällan! Men hon är lugn och tillfreds i varje fall. Det doftar mumma, eller snarare banankaka! Tänk vad gott ett gäng bruna trökiga bär (ja bananer är bär) kan förvandlas till.
Haft en bra dag där jag mellan varven kunnat dammtorka, tvätta och städa toaletten. Det gör otroligt mycket att dra ut på morgonen sova in nattens amning och pumpning! Vete tusan hur man hade mått om man inte kunnat göra den sömnåterhämtningen.
En trevlig överraskning väntade i brevlådan idag! Efter förfrågan fick jag den combatrelease som rullar på sluttampen nu! Kvartalen var ju där i december på Fitnessfestivalen som jag hade ambitionen att bara titta på vilket aldrig blev av. Nu närmar sig kvartalen för nästa release, nummer 47 och den hoppas jag vara anmäld till nu! Vill ju ha alla koreografier non stop, så toppen att det gick att ordna! Har (såklart) sett igen om dvd och fann framför allt muy-thai och sista powerlåten riktigt bra!
Längtar otroligt tills jag kan börja köra igång igen! Dock lär det bli en pina att träna upp sig igen. Phu!
Gurgel
Röntgen gick i ett nafs. Vadå kötider inom vården? Inte där i varje fall. Kom tidigt, anmälde mig, satte mig och ropades upp. Ner med brallorna, upp på britsen, ryggläge och justering klick-klick, lägg dig på sidan och klick-klick klart!Innan röntgen hann jag lämna in Oos nya vinterjacka till butiken där den köptes, då en knapp lossnat och fler var på väg. De tog emot den utan krusiduller för att sy om dom allihopa. Jag behövde inte ens visa något kvitto, och så klar att hämta när min genomlysning var färdig.
Så ringer Oo idag och meddelar att dragkedjan pajat, den där grejen som man drar i! Det var ju en dyr jacka för sjutton!
(Hopp å lek!)
Här är rummet jag ska besöka under åtta veckor framöver. Andra träffen och första intervjun idag med ren bakgrundsskildring av både mig och kring graviditeten. Känslomässigt kring det sistnämnda samt förlossning och så vidare. Notera den där blå grejen framför soffan! Det var den jag försökte beskriva sist som verkar så härlig att ligga i! Små finns tydligen att köpa i vissa barnbutiker, men de där stora får visst specialbeställas.
Fia tycker av någon anledning om att ligga precis i den borttagna klinkerplattans hål! Om hon fortsätter att ligga där så ofta kan man ju kanske låtsas att man inte har någon skada? Hehe! Fast för att dölja upphöjningen behöver hon svälla till krokodilstorlek ungefär.Hittills denna vecka har Ronja varit nästintill en ängel! Kortare skrikperioder men oftast nöjd och lättlugnad. Framför allt på kvällarna är det livat, men då är ju Oo också hemma så vi kan hjälpas åt. Det blir mycket tid i famnen, men är lugn när hon väl är där så armarna tränas men ryggen blir sned. Jag klagar dock inte! När hon är så här är det enklare att få positiva känslor kring min mammaroll
Blicken är fokuserad och följer rörelser, liksom reaktionen på ljud. Ljuden är också rätt roliga då de ofta kommer i samband med leenden. Jag vet, tråkiga bebisgrejer som vi borde skriva in i hennes bok där det är sida upp och sida ner med "första ditt" och "första datt". Frågan är om det egentligen är så intressant. Jag har en sida i mitt gamla fotoalbum där pappa noterat en del sådana första-grejer, men jag har inte ens läst igeom dom ordentligt. Hur intressant är det egentligen?
Lugn morgon
En nyklippt Oo! Det var sannerligen på tiden! Och denna gången är det inte jag som verkat med saxen utan han fick faktiskt låta ett proffs sköta det. Själv har jag tråcklat på mig ett par av mina vanliga jeans! We-ho! Det hade inte gått om de inte varit så låga i midjan kan jag säga! Har till och med plockat fram en tröja jag inte haft sedan magen började växa. Jag känner mig ju nästan som en människa!
Oo jobbar febrilt så länge han kan innan jag drar till Alingsås för en dos röntgenstrålning. Än så länge har vår avkomma inte vaknat ännu, så jag sitter mest och väntar på att så sent som möjligt få tömma tuttarna.
När vi bodde i Lindome hade vi typ en tredjedel av bänkytorna vi har nu, men ju mer yta desto mer grejer! Röjer man undan så tar det tre sekunder innan det är fullt igen! Dokumenterar ett ovanligt fall av mycket ledig bänkyta på ön som Bäbis sitter på!
Nej, nu ska jag passa på att sätta mig på muggan och skita i lugn och ro! Man får ju passa på när man har Oo hemma som kan rycka in om tösen stämmer upp i sång!
(Vår första Bäbis!)
Halleluja moment
Under pre-barn perioden tyckte jag om att cyniskt massakrera alla befintliga föräldrars lovord kring föräldraskapet. Någonstans långt bak i medvetandet fanns aningen att en vacker dag få äta upp dessa ord, och kanske till och med fanns en önskan om detta. Något jag då aldrig skulle ha erkänt förrän jag faktiskt fattat beslutet att också sälla mig till skaran frälsta. Jag är dock böjd att fortfarande hålla fast vid en smula cynism, annat vore väl inte likt mig! Jag vidhöll med syrlig ton att man som småbarnsförälder nöjde sig med småsmulor, desperat i jakt efter något positivt att lyfta fram mellan blöjbyten, nattvak och trötta trumhinnor. Ett leende? Hallå eller, hahahaha, snacka desperat!
Tja, som en uthungrad gläds åt en brödskalk kan en sådan enkel sak som insomning efter en god stunds vyssning vara lika god som jämförelse! Höhöhö! Kraven är inte höga när man befinner sig i föräldraledighetens småbarnsmödor, i varje fall för mig när jag nästan får en kick av att lyckas få henne att somna in till en tvivelaktig efterapning av Molly Sandéns låtar och ringrostiga danssteg över golvet. Hon sover - hallelujah!
I pannan syns förresten hennes så kallade "storkbett", kvittot på var storken höll sitt tag under leveransen ;o) Hon har ett rejält större i nacken under håret så flygfäet kanske tappade henne på vägen och fann bättre tag därbak! Ibland syns det tydligare, framför allt när hon är upprörd. En humörindikator!
Sol i ögonen
Lite nya tidsfördriv till amningsstunderna! Jag har blivit rätt haj på korsord - de enklaste, hehe!
Skrev om lite kuligheter som jag hade på gång tidigare, jag ska nämligen tillbaka till Volvo och gästspela en sväng! Fick en förfrågan om att hoppa in och hålla i ett gäng kurser, vilket jag förstås inte kunde motstå! Snälle Oo och Monica ställer upp under de fem dagar det handlar om, så redan nästa vecka kör jag igång! Två tillfällen nästa vecka, två nästkommande och en sista den tredje. Lite nervöst att jag glömt bort allting, men kommer jag igång lär det säkert rulla på.
Så nu blev det lite i kalendern några veckor framåt. Imorgon är det läkaren för röntgen av svansen, så har jag fått uppleva det också.
En bra dag
Det är ju faktiskt alla hjärtans! :o) Tror jag gått framåt idag av något så trivialt som känslan av att betyda något, vara behövd. Jag väljer att tolka det så i varje fall. Ronja var lugn under mätning och vägning hos bvc. Därefter skulle jag svara på några obligatoriska frågor vilkas funktion var att fånga upp moderns eventuella sämre psykiska mående i samband med sin nya mammaroll. Tösabiten blev ledsen och kinkig direkt jag lämnade henne och lät sig inte tröstas av barnmorskan. När jag var klar och tog henne så tystnade hon direkt.
I affären efteråt kommenterade en kvinna det vanliga som söthet och fråga om ålder, men lade med ett leende till hur hon höll sin blick stadigt fäst på mig hela tiden, sin trygga punkt. Under försäkringskillens besök under kvällen kinkade hon hela tiden, så länge jag inte höll henne. Tog ett tag att få henne att somna till ordentligt, så kan nog bli lite besvärligt i längden, men just nu värmer det lite i hjärteroten. Kommer på mig själv att tycka om känslan av hennes lilla huvud och mjuka hår mot mitt ansikte. Jag kan vara skeptisk till min mammaroll, men det är svårt att vara skeptisk till något som är så oskyldigt, utelämnat och beroende av mig. En bra dag idag.
Kunde förresten inte stå emot - jag köpte en After Eight till Oo!
Han öppnar förtjust, slukar tre i ett nafs, grabbar asken och tittar på den med mysko min. Jag har råkat köpa "Extra dark"! Själv kände jag ingen skillnad än möjligtvis känslan i munnen efteråt. Men tanken var ju god i alla fall.
Inre dans
Oo var alltså på en svensexa, vilket jag underlät att skriva ut då sådana liksom inte ska avslöjas i förväg. En svensexa som bestod i bland annat en Danmarksbåt, därav den långa bortavaron. Men jag uppskattade enormt att han faktiskt aldrig drack något, utan kom hem där vid tre-fyratiden istället för att sova i stan som han tänkt. Nu fick han ju kliva upp och försvinna direkt till de där fotbollsmötet igår ändå, men jag fick några timmar! Följden blev dock att det var två trötta föräldrar lagom till kvällen, vilkets effekt uppsköts tack vare en cachingtur i stan. Tösabiten som varit snäll = sovande hela tiden var därmed färdigsoven till kvällen vilket resulterade i en smärre dispyt, vår första och säkerligen inte den sista. Men liksom jag många gånger fruktat har Oo hållit inne sina egna känslor av hänsyn till mig. Jag har ofta frågat hur han känner kring allt detta nya, och egentligen bara fått "bra" som svar varje gång. Han har inte ansett sig "ha rätt" att tycka något annat, medan hans flata svar på mina frågor fått mig ana annorlunda. Allt detta har ju i princip bara handlat om mig, mig mig och mig, och jag springer ju till psykolog åt höger och vänster och ventilerar i bloggen, medan han tvingats bli den starke och stöttande. Hann kan ju också känna att han får nog och inte fixar långvarigt gråt och skrik, och visst, på ett sätt måste man ju orka , och vet man att den andre också är trött och less är det svårt att be om hjälp. Så vi har båda tänjt oss förbi oss själva av denna hänsynsfullhet tills den andre helt sonika ouppfordrat tagit över.
Jaja, under cachingturen passerades nåt galleri med en intressant skylt utanför. Skåda min inre dans!
Idag är det visst Alla hjärtans. Jag har alltid fixat något till denna dag, men detta år bryter jag trenden. Jag ids helt enkelt inte. Att man har en man som tycker en sådan här dag är rena struntet bidrar kanske, och visst kan jag kanske hålla med i det kommersiella jippot det blivit, ungefär som jul. Men jag har ju ändå inte kunnat stå emot det roliga i att ge något. Förrän nu. Varför ge till någon som ändå inte vill ha? Så dövar jag samvetet. Å andra sidan är dagen inte slut, så vem vet om jag inte panikshoppar något? Jag ska ju iväg till bvc för Ronjakoll i eftermiddag. Men "middagen" firas med en försäkringsrepresentant från Trygg Hansa som ska komma förbi och prata barnförsäkringar. Där får Oo se till att mitt samvete inte tecknar en massa föräkringar av ren snällhet för att han bemödat sig att komma hem till oss! Jag vet, jag är hopplös! Som tur var är det ingen trafik av dörrförsäljare här ute! Jag minns de värsta som jag fann jobbigast för samvetet, de som inte sade något utan höll upp en skylt med vädjan att se på de "konstverk" de sålde för att kunna försörja sin familj. Jag kunde ha skitdåligt samvete i timmar efteråt och gräma mig över att jag inte ens såg på det han försökte sälja. Ändå försökte jag måla upp en bild av hur karln egentligen inte alls hade någon familj med femton barn utan körde BMW och firade varje jul på Maldiverna.
...
Okej, längre än så hann jag inte förrän Ronja tog över för mycket. Nu är det kväll och försäkringskillen har gått.
Tösabiten har tuffat iväg i både vikt och längd när hon nu har en dag kvar till sin sjätte livsvecka. 5322 gram och 58,5 cm. Inte konstigt hon börjar kännas tung att bära! Nu är hon dessutom försäkrad så vi kan koppla bort den att-göra-grejen.
Varm
Kommer ut ur badrummet efter en varm och go bastu och finner min familj i sovrummet. Trägen vinner i detta fall, han fick henne att sova till slut. Tills jag började klättra omkring i sängen med kameran, men gnället gick som tur var över. Jag försvann illa kvickt i alla fall! 
Ibland, oftast när jag ammar förundras jag över hennes litenhet. Hur naturen kan konstruera alla dessa detaljer för en hel människa, men i miniformat! Jag är ingen fan av fötter, men Ronjas älskar jag! De är så pluttiga, mjuka och oförstörda med sina mikrotår och bulliga fotsulor. Det är nåt speciellt med de där miniutgåvorna av liv som rör något inom en vare sig det är människa, katt eller isbjörn.
Nu ska jag i varje fall ta min varma lekamen och sträcka ut mig i soffan. Ladda lite inför min kommande helg på egen hand med barn. Snacka om melodramatisk, tänk på alla ensamstående, alla ofrivilligt ensamstående, alla ofrivilligt ensamstående med flera barn! Bortskämd är jag, bortskämd!
Det var nåt nytt!
Vet inte om vägförhållandena var bättre idag då det kommit ännu mera snö, men till slut kom det ändå, blombudet!
Öppnar dess pappersomslag och ut trillar en liten minivariant av den stora buketten! De sitter ihop med det vita bandet. Har aldrig sett något liknande, men jag antar att det ska representera tillskottet i familjen vilket var lite kuligt! Avsändare var "Dina Elankollegor" så tack så mycket! :o)
Nu ska jag slänga fram tuttarna igen så Oo kan börja med mat åt oss vuxna. Har jag tur kanske jag får mig ett bastubad ikväll! Om inte kör jag martyrkortet "Du ska ju på egna kuligheter hela helgen!" med utskjutande underläpp. Höhöhö!
Fredag
Hon har i alla fall börjat smålåta på lite andra sätt än gnäll, gråt eller skrik. Inget joller men kanske en början. Det är väl något som man brukar flagga? Likaså att hon vänder huvud och blick efter ljudkälla, och blicken kan vara rätt fokuserad korta stunder. Jag tycker nästan det är lite läskigt när hon ligger och bara tittar på en. Som att hon ser rätt igenom mig och mina tankar. Men ibland är hon rätt söt också.
Oo är hemma nu och jag lämpar utan dålig samvete över henne till honom. Han ska ju ha egentid nästan hela helgen!
Idag
Min tösabit har varit en ängel hittills. Jag har bara inte kunnat lägga ifrån mig henne förrän typ en halvtimme sedan. Trygghetsbehov skulle väl en del kalla det. Hann förutom mitt miniinlägg i morse sleva i mig en tallrik fil. Hemma igen från Borås fick jag trycka i mig en Billys Hawaiislice (hello singel/student!) medan tutte serverades femton centimeter söderut. Och av de uppvärmda resterna av indiska take away blev det så här mycket rester kvar. Min mage har krymt av att inte hinna äta, eller så smakade det helt enkelt inte lika mumsigt som när det var fräscht.
Med fotoblixten ser det nästan ut som en mörkare utgåva av ett ordinärt blöjinnehåll. Mums.
Om någon undrar så är det Monicas röda vinbärssaft jag dricker till. Den är sketasgod! Goda ögon skönjar Fia effektivt kamouflerad mot pärmens svarta pärm. Jag vet inte vart hon fått ovanan att sitta på bordet. Verkligen inte!
Samspelsmottagningen låg bara ett stenkast från den där Pinocchiostatyn. Tyckte den var rätt fräck faktiskt, men förväntade mig mera färg. Oavsett fräck eller ej så var den dock inte värd alla de miljoner som kommunen säkerligen betalade. Ska han inte ha en hatt förresten?
Nåväl, den där mottagningen bjöd på dunkel belysning med tända ljus som månade om gemytlig och trygg stämning, och inte klubb av tvivelaktig karaktär som min beskriving kanske lät påskina. Barnvagnsparkeringen innanför dörren fick sin förklaring att de har sådana där samtalsgrupper av samma typ som jag eventuellt också skulle ha erbjudits i Alingsås. Nu var det dock den enskilda sessionsvarianten jag skulle introduceras för, så jag visades till ett större rum som inte kan beskrivas som annat än lekrum. Hörnsoffa, liten rutschbana, leksaker, mjukisdjur, dockor, kuddar och en stor "lekpool" som fashinerade mig enormt. Som en barnpool men i klätt skumgummi, så stor att man kan ligga däri! Som vuxen som en banan, men ändå. Med pläd och kuddar såg den så inbjudande ut! Vill ha!
Det enda som avvek från lekrummets förväntade innehåll var kamerastativet som tronade i rummet. Här ska man interagera med sitt barn, och ibland dokumenteras allt på film för att kunna användas vid återkoppling. Jag kommer alltså säkert att bli filmad, men tror inte jag kommer att ha några problem med det. Har filmats vid både instruktörs- lärar- och andra utbildningar, och bortser man från störningsmomentet att höra och se sig själv så är det toppen att reflektera kring.
Denna nya psykolog var en ung, typ i min ålder och därför ung, hehe, tjej som verkade något omständig i att förklara saker och ting men ändå bra än så länge.
Upplägget blir tre första träffar med så kallade intervjuer där hon helt enkelt ska bilda en uppfattning om mig, min bakgrund och hela baletten så som jag fått göra med min nu för tillfället vilande psykolog.
Därefter blir det som jag förstått praktiska övningar varvat med samtal. Åtta träffar en gång i veckan. Av vad jag kunde utläsa av henne så det visst ganska ovanligt med en "klient" som mig som har så litet barn. Klart uttalat så uttryckte hon att det skulle bli spännande att arbeta med oss eftersom Ronja var så liten. Jag är också lite nyfiken på hur detta ska gå till väga, men får som sagt vänta några veckor tills hon klurat ut hurdan jag är och hur hon ska arbeta med mig.
Entrén hade två ingångar. När jag kom valde jag förstås den som inte hade denna finurliga hiss. Är det inte förunderligt vad man kan göra med dagens teknik? Trevlig resa Ronja! :o)
Har fått skriva detta inlägg i intervaller. Jag antar att det är i princip det som krävs för ett längre sådant. Problemet är bara att jag tappar tråden och flytet så alltihop bara känns hattigt och andefattigt.
Oo borde vara på väg hem från innebandyn nu och hoppas han klarar backarna! Det var rätt slirigt av blötsnön som fallit under dagen när jag kom hem. Då snöade det rejält! Mysigt men lite marigt när man är ute och kör. Fick samtal om ett blombud som ville komma förbi, men de avvaktar till imorgon efter min varning om backarna. Trevligt med blombud!
Så ett bakslag: Försäkringsbolaget går inte med på att betala/fixa skadan i golvet! Då de kommit fram till att skadan orsakats av sättning i grunden beviljade de inte ersättning. Happ. Så nu sätter vi hoppet till byggföretagets försäkringsbolag, dvs de som gjorde jobbet från första början. Annars återstår bara det tråkiga faktumet att betala tillfixningen själva. Jippi.
Tack och pris att hon varit så lätt idag annars hade detta varit en låång dag! Även om jag inte kunnat släppa henne många minuter så är det ändå mycket lättare att hantera när hon är nöjd av att bara bli hållen än när hon skriker hur man än gör. SÅ otroligt, fantastiskt, vansinnigt mycket lättare! Men nu kom Oo äntligen hem och då blir det ännu lättare, bara faktumet att han är hemma! Ja, jag är Oo-beroende!
Lite snö under natten!
Det lät nog en smula pretentiöst igår, som att mitt bloggande pre barn bjudit på Freudianska djupsinnigheter titt som tätt. Snarare lka djupt som en kaffekopp, men om det var på den nivån då känns det som jag nu på sin höjd, eller snarare djup når ned till en asiett! Jag saknar att skriva, att få skriva ur mig ordentligt även om det bara är svammel!
Man får väl nöja sig med det lilla och hoppas att det kanske blir mer tid och ork framgent. Fick i alla fall en rätt lugn natt, men där inte avkomma driver en ur sängen så är det tuttarna! Vaknade med granithård tutte som smärtade vid minsta beröring. Då jag inte vill ha mjölkstockning var det bara att stiga upp och plocka fram pumpen. Fick ut över en deciliter på tre sekunder. Aaah, lättnad!
Förundras lite över det här med mjölkproduktionen, man får skjuta undan den lite smått bisarra känslan av att man faktiskt producerar mjölk och bara se på den rent biologiska för att förundras, för det är ju rätt fantastiskt ändå. Det kommer mjölk ur mina tuttar! Den naturligaste saken i världen kanske men rätt wierd ändå.
När jag ändå är inne på intressanta ämnen kan jag tillägga att jag dryga sex veckor efter förlossningen ännu inte blivit av med avslaget. Inte mycket kvar visserligen, men fortfarande där. Mer som en påminnelse att inte alla är hela, väldoftande och fit for fight efter en vecka!
Borås idag. Samspelsmottagningen hette den visst. Ska ligga nära den där Pinocchiostatyn, så då får jag ju se den också. Wow.
Skenet bedrar
Hälsade på ute på Volvo idag! Stoffe åkte tyvärr på sjuk dotter, men fick en trevlig träff med Helena och hennes mage! Min avkomma var exemplarisk hela tiden. Hade jag varit Helena hade jag kunnat tro att det här med barn var rena barnleken. Men det kan man dock inte påstå före och efter! Kinkig natt, grinig morgon och grinig kväll so far. Nu trycker Oo i henne ersättning efter att ha bytt en överfull blöja, så får vi se om humöret ändras.Oo är trött och jag är trött, men det var väldigt kul att träffa Helena! Repris får bokas så jag får träffa Stoffe också!
Notera att Oo har tröjan ut och in, vilket säger en del om vår nivå just nu. Ändå är det ju ingenting mot för hur det skulle kunna vara, det är mitt mantra!
I morgon är det första mötet i Borås med det där anknytningsgrejset vilket ska bli intressant.
Jag saknar bloggandet, att ha tid och ro att ägna lite eftertanke åt mina inlägg, att skriva om mer än just det dagsaktuella. Att inte hinna fördjupa allt som rör sig i min hjärna beträffande allt och ingenting. Tråkigt värre. Det suger.
Mellan gnällen
En ny kompis! Han låg och väntade i brevlådan och kom hela vägen från vintriga Luleå och Anna! Är han inte cool så säg? Han fick snabbt namnet Råttis av undertecknad, men sömntutan kanske är av annan mening den dagen hon kan uttala sig :o) Tusen tack Anna med familj!Det är rena rama vårvärmen utanför dörren som står på vid gavel. Otroligt skönt att vädra ut ordentligt!
Oo jobbar hemifrån idag så tangentbordet smattrar mitt emot mig. Förhoppningsvis har vi inte stört honom allt för mycket.
Tutte!
Är det en sådan där plätt kontra pannkake-grej? KAviar kontra kaviAr?
Jag har vuxit upp med att jag hos faster när resten av familjen semestrade i Frankrike och jag och precis nådde över slaskdörrens kant slängde min TUTTE! Nu blir det ett himla liv med sura rösten "-NAPP!" så fort den omtalade fridsskaparen omtalas. Bara för att nu inte förväxlas med mina egna när jag skriver, husfridens och min otroliga good-will-förmågas skull så kallar vi den för napp då fortsättningsvis. Plättarna släpper jag dock inte!
I vilket fall så har Ronja varit synnerligen skeptisk till detta tuttsubstitut. Har köpt och provat alla möjliga modeller, den ena mer ergonomisk och dyr än den andra. Blä juh!
Jahapp, så utan större förhoppning såg Oo de nappar jag köpte när jag avslöjade graviditeten och se där! Visserligen motvilligt men den har suttit kvar betydligt längre än de andra!
(MiniGAISare!)
Våra grannar till höger kom förbi och gratulerade med en jättefin och jättecool present! Hahaha, det verkar som alla förstått att vi inte är rysch och pysch-flickföräldrar! Inga volanger, spetsar och snuttipluttigt to the extreme. Perfa! Girafferna är ju bara SÅ fräcka!
Snön som kom försvann lika snabbt som den kommit. Regnet har smattrat en bra stund mot takfönstren under kvällen. Suck!
Ojdå
Jag letar fjärrkontrollen till boxen och tittar under sängen. När jag rastar dammsugaren har tyckt att jag mina nedböjda svep därunder varit hyfsat heltäckande, men det var uppenbarligen i ett annat föreställningsuniversum! Jag hade kunnat skylla på att dammsugningen under just sängen blivit eftersatt på grund av tidsbristen i kombination av utmattningssymdrom á la spädbarnsomvårdnad om inte dammtussarna varit fem centimeter höga och fossilerade, dvs ha ett ursprung från pre-gravidius eran!
Intill den grå massan skymtar Oos lika historiska GAIS-bag. Vi har femtioelva andra bagar, betydligt nyare och fräschare väskor, men denna har sådant affektionsvärde att han vägrar förpassa den till bag-himlen. Med tanke på att jag vid vårt förhållandes början fick honom att dumpa sin lika, om inte ännu kärare Hawaii-skjorta har han fått behålla denna stofil. Bakom GAIS-klenoden skymtar hans typiska "kliva-rakt-ur-så-man-bara-kan-kliva-rätt-i" byxhög, och till höger en Ica-kasse som också fungerar som hans garderob. Han har en till kasse intill som inte är med på bilden. Jag hävdar att mina kläder som inkräktar på hans sida av garderoben (som han dock erbjöd mig), faktiskt kan flyttas bort, men nej. När jag kommer med dammsugaren på hans sida av sängen duttar jag bara ned munstycket där golvytan tittar fram, och han verkar nöjd. Så länge det är på hans sida om sängen som också är på bortre sidan av rummet och knappt synligt om man inte rundar sängen eller har giraffhals, så är jag också nöjd.
Eftermiddag
Har på något partiellt sätt hamnat i singel/student-stadiet igen, i varje fall beträffande lunchintaget! När det handlar om att passa på när möjlighet bjuds mellan matningar och skrik, är det nudlar och Findus färdigrätter på menyn som gäller. Vill jag lyxa till det och chansa, dvs hoppas på mera tid kör jag blodpudding! Idag blev det nudelvarianten, och ungefär så här långt hann jag innan det var dags att plocka upp henne igen. Börjar dock få in enhandsgreppet såpass att nästa utmaning är sträckan mellan tallrik/kastrull och munnen utan att det hamnar på avkomman.
Nåväl, fick till en liten promenad idag faktiskt i samband med liten proviantering i Gunnilse. Och nu är det tätt snöfall på utsidan, blött visserligen men mysigt och vackert!
Uppe igen
(Farmor!)
Jepps! Tre generationer sammanstrålade hos Stefan där Oo skulle hjälpa till att flytta några garderober. Jag och Monica tog en skön promenad ned till Kållereds centrum under tiden
. Plusgrader och nästan snöfritt, men isvind som påminde att vintern minsann inte är över ännu! När det är så här är det lätt att glömma att vi faktiskt bara är i början av februari!
(Semla to go!)
Nu är det måndag igen och jag är ensam. Det suger fett men går ju rätt bra så länge hon sover, heh.
Nej, ska absolut inte klaga egentligen. Läser i forum och tänker på andra som har och haft det mycket jobbigare. Jag och Oo hade ju en liten diskussion om mina föreställningar kontra inställningar. Han tycker ju inte att man ska spela upp en massa scenarion i förväg, medan jag frossade i skräcknätter, kolik, kräk- bajs- och skrikorgier. Föreställer man sig det värsta så blir det också så, medan jag istället resonerar att det då bara kan bli bättre. Jag gjorde ju detsamma vad gällde graviditeten och förlossningen, och vad graviditeten beträffar så funkade det ganska bra. Den blev ju inte så hemsk som jag föreställt mig! Förlossningen hade ju också kunnat bli mycket värre, även om jag fann den otrevlig nog. Tänker tillbaka på den då och då och även om tiden mjukar upp minnena så känner jag ingen knepig vilja att göra det igen, inget "wow, vad häftigt det var!" som en del andra verkar tycka. Brr! Funderar på att skriva ännu en form av summering så här en tid efteråt.
Hur som helst, så har det ändå både gått och känts bättre denna första tid än jag föreställt mig, och beträffande den känslomässiga anknytningsbiten så hade det varit mycket tuffare om jag inte ammat. Denna "påtvingade" närhet hjälper nog väldigt mycket!
Men nu ska jag passa på att gå på muggen, så jag kanske hinner det också i lugn och ro medan hon sover! Det är alltid en form av stress där öronen är på helspänn. Vaknade hon nu? Hörde jag inte något?
Flygande beb...jakob!
Bjöds på Flygande jakob hos familjen Noel igår, och det var så vansinnigt gott att jag sällan smakat godare! Kan ha berott på att jag knappt ätit något på hela dagen, men den var något särdeles extra, långt ifrån min egna bleka motsvarighet! Mmmums!Lilltösen som sovit sig igeom Oos utflykt var på sitt kinkigaste humör, och när Melodifestivalen började stod jag inne i badrummet för att inte störa de som försökte titta. Blöjan var checkad, tuttarna tömda, kläder bytta utifall hon var för varm, vaggad hit och dit och upp och ner. Funderade ett tag på att packa ihop och åka hem för att inte sabba de andras kväll!
När så den erfarna modern försynt frågade igen om inte hon fick ta henne, gick jag undrande med på det. Med utgångspunkt från mina egna preferenser fattade jag inte riktigt vem som över huvudtaget skulle vilja hålla en skrikande bebis, men så är ju Elin också snällheten själv att jag lät stoltheten ge vika till slut.
Och se där, men vant handgrepp vände hon Ronja 180 grader, klapp-klapp på baken och så var min förgrymmade avkomma knäpptyst! Förundrad betraktade jag detta nya handgrepp. Hur höll hon? Hur gjorde hon?
Att Elin sedan inte fick vare sig sitta eller stanna upp i rörelserna var en annan femma, men synen av Ronja liggandes där likt en knockad Djungelboks-Bagheera på armen drog till sig min blick och förundran fler än en gång! Elin är min nya idol!
När vi packade ner henne i babysittern och placerade alltihop i Saabis stämde klagosången upp igen, och ville inte ge med sig som den oftast gör när vi väl börjar rulla. Det fortsatte hela vägen hem och på plats igen.
Desperata modern försökte sig på samma handgrepp, men vände förstås den stackars tösen åt fel håll. Tyckte det kändes lite fel med strypgreppet om halsen! Oo to the rescue, men det hjälpte ändå inte. Oerfarenheten sken igenom antar jag. Trötta som vi var var det sängen bums, men mera tuttande hjälpte inte. Till slut låg jag bara där meningslöst masserande hennes mage och funderade på om jag eller hon skulle ut genom fönstret. Oos antenner eller nåt gjorde att han kastade en blick på mig genom mörkret, hivade åt sig dottern och lade henne på sitt bröst. Och tror ni inte ungskrutten tystnar - direkt! Och somnar!
Så där ligger jag och blickar på min sekunden efter sovande make med lika sovande avkomma och vet inte om jag ska vara lycklig eller förgrymmad. Hann dock inte bestämma mig förrän jag också somnade.
Oos utflykt
Så då blev det istället:
Hemma igen!
Home alone!
Så här oförskämt glad är jag över att vara ensam hemma! Glad och energipåfylld mamma desto bättre mamma var det va?Oo har packat ihop tösabiten för att åka runt och hälsa på tillika visa upp sin avkomma för lite vänner och bekanta. Jepps, han är ju den snällaste man man kan ha!
Kör Molly Sandén på hög volym, kört igång tvättmaskinen, ska röja allmänt i hemmets röra, sortera kläder, vattna blommor och dammsuga. Sen ska jag slappna av och bara vara, förhoppningsvis en lagom stund tills de kommer hem igen!
Så vem har tid att sitta här!?
Räkor
Sådana här bjöds det på i Mölndal igår! Tänk vilka metoder en farmor kan ta till för att locka sin son och därmed sondotter på besök! Höhö!
Undertecknad som föredrar dessa leddjur i lagom doser på en smörgås eller röra bjöds på rostbiff och potatissallad istället samt underhöll Ronja medan farföräldrar och avkomma frossade.
Därefter fick man vila armarna då farmor lade beslag på barnbarnet under både "På spåret" och nåt mer som jag inte minns :o)
Nu har jag min egna lilla morgonstund som faktiskt blivit en trend. Gött!
Oo är på väg hem från innebandyn och dagens cache. Han ska kanske iväg på egen utflykt med Ronja idag, då de senaste två dagarna varit lite småjobbiga. Hon har fortfarande lugna nätter tack och lov! Men dagarna har då blivit desto mera aktiva, där det bara varit lugnt när munnen varit full av tutte. Däremellan har inget annat varit nog än att gungas på ett speciellt sätt då klagovisan stämt upp så fort man försökt sätta sig ned eller lägga ner henne. Då brukar jag föreställa mig de som har det än värre, vilket hjälper lite.
Ikväll blir det Melodifestival tillsammans med Elin och Andreas där vi bjuds på middag! Men nu börjar det gnys från sovrummet, så hann inte äta något frukostlikt. Man brukar bli antingen eller: Frukost eller bloggande, med tur att hinna både och någon gång ibland! 
(Hos farfar!)
Fredag
Vårt komprimerade hem just nu. Visade sig att de plattor vi har i golvet inte finns att få tag på längre vilket innebär att utbyte av vardagsrumsdelen som fackmännen rekommenderade inte kommer att räcka. Vi vill ju inte ha orginalplattorna i halva delen av huset och en helt ny sort i vardagsrumsdelen. Gränsen blir typ där änden på soffan är, hur knas blir inte det med byte av plattor där?
Så nu väntar försäkringsbolagets dom: Byte av endast den skadade delen eller hela klabbet, vilket innebär betydligt större arbetsinsats och därmed kostnad, just för att få enhetligt klinker överallt?
Har inte fått besked om golvvärmen förresten, så det väntar vi också på.
Lite snö har kommit under natten. Oo hojtar från hallen där han är på väg till jobbet:
"-Det har kommit två-tre blablameter snö!"
"-Va? Två-tre decimeter!?" (Förhoppningsfullt från sovrummet med fastlåst tutte)
"-Centimeter!!"
Nu är det nåt snöblandat elände som faller och så blåser det, så jag lär bli inne denna dagen också eftersom Saabis är på service. Kamremsbyte och hela baletten så det är en najsig utgift där men nödvändig.
Läkarbesöket förresten beträffande min svanskota gick fort. Beskrev problemen, hur läge jag haft dom och så snabbt ned med brallorna för lite klämma och känna. På bruten svenska informerades jag snabbt att remiss skulle komma för röntgen i Alingsås. Om något knas kunde påvisas blir det remiss till ortoped. Fem minuter och hundra spänn senare var det klart och det känns grymt att det inte skulle ifrågasättas eller velas!
Nu måste jag slänga i mig lite frukost innan småljuden från sovrummet övergår till veritabelt vrål. Undrar om jag hinner?
Lugnet...
... före uppvaknandet. Har fått min filtallrik och till och med skita i lugn och ro! Men vad är det med katter och att spy på mattor? Tror de att vi föredrar det, att de är schyssta och lägger sina spyor där för att skona det mera lättavtorkade golvet? Majas bakben tillät inte en snabb sorti ned från sängen, så hon stannade hulkandes vid fotändan. Själv låg man med tutten fastlåst i ett krokodilgap och kunde bara sprattla lite lamt med benen i försök att fösa ned henne. Tror i bästa fall att den hamnade i hennes trappa.Oo kliver upp i ottan för att dra till Malmö, och medan han är uppe och botaniserar hör jag Fia hulka där ute någonstans. Ligger spänt och lyssnar efter om han tar upp den eller "inte hört" vad som hänt, men det verkar som han tar reda på den. Men omtänksamma Fia lägger så sedan två nya när jag är uppe, en på varje matta tack så mycket!
(Arg månne?)
Blir en låång dag på egen hand idag eftersom Oo drar direkt till innebandyn när han kommer upp från Skåneland. Jag hoppas på mycket sömn! Blir inga utflykter idag då golvgubbarna kanske dyker upp. Oo har dessutom Saabis med vagnen. Visserligen kan babysittern spännas fast med enbart bilbältet också, så jag kan komma mig iväg om så skulle krävas. Jag ska bara list ut hur man fäster - rena kärnfysiken.
Undrar hur många förhoppningsfulla småfåglar som förgäves försökt komma in där? Just det, det är en cachegömma!
(Sidoingång?)
Kan bara notera att den var betydligt snyggare och mera välgjord än holken jag byggde i somras, som äkta vara! Apropå holkar så måste vi få upp alla de fina vi fick till jul! Ska bli så fint i alla träden och kul när de bebos!
Jag loggade ju två cacher när jag var iväg häromdagen. Var kan den andra gömman vara tro? :o)Riktigt skönt att komma ut och trampa i skogen, trots regnet. Måste försöka få till mera av den varan nu tills jag får grönt ljus av barnmorskan.
Åh, Mike som tillhandahöll vårt fina boende på Hawaii har lagt ut bilder från en helikopterflygning på FB! Snacka om att man längtar tillbaka när man ser dom! Liite kontrast till min regnvintriga bild!
(Kauai, någon gång ses vi igen!)
(Nygifta!)
Lite annat
Golvkillarna har varit här, och informationen de fått från försäkringsbolaget sade att det handlade om cirkus tre kvadratmeter där plattorna behövde tas upp och läggas om. Efter de varit här och sett med egna ögon, knackat runt och kliat sig i huvudet så kom de inte fram till annat än att hela vardagsrumsdelen behöver brytas upp och läggas om! Det verkade nämligen som att alla plattor på den kalla delen släppt från betonggrunden, så om de bara lappade den specifika delen som lyft vilket innebär att den fästs i grundbetongen, vad händer då med resten som nu är lös? Därför ville de lägga om hela rubbet. Då kom nästa problem, själva plattorna. Förra ägarna lämnade några stycken som blivit över som kan ersätta om några bryts sönder vid reparationen, men om det blir fler? Finns dessa plattor att få tag på nu? Därför tog de med sig en för att kolla. Och om de nu måste återanvända alla plattor så måste fästningsmassan på dess undersida slipas bort innan de kan användas igen, och det var visst inte så bara. Inte vårt problem visserligen, men arbetsinsatsen och därmed kostnaderna rusade ju plötsligt iväg, och frågan är då hur försäkringsbolaget ställer sig.En annan fråga också: Golvvärmen. Han var ju här och provtryckte utan att finna något läckage. Vi hade ju efter golvkillarnas inrådan då vi inte visste om det var läckage eller inte, stängt av den sektionen. Värmekillen drog igång den efter provtryckningen just för att det inte var bra att det var avslagen, för om det frös hade vi ett än värre problem! Grejen är bara att golvet fortfarande är kallt, vilket det ju inte borde vara om han dragit igång det igen.
Golvkillarna konstaterade detsamma, öppnade "reglagestället" och kände att jo, värme gick ut i alla sektioner. Så varför är det då kallt? Luft? Annat fel? De vill ju inte börja fixa golvet förrän de är säkra på att golvvärmen är ok, så det måste de också kolla av. Men är allt grönt så kanske de sätter igång redan imorgon! Och imorgon är Oo i Malmö hela dagen. Så det blir att röja golvytan ikväll, men räckte nog med hälften då de tar en halva åt gången, och då skadesidan redan är rätt tom kan vi bara göra det lite bättre samt förbereda den andra halvan. Där har vi mycket möbler och grejer!Hoppas bara det inte blir nåt strul med försäkringsbolaget nu bara, och hoppas nummer två är att golvvärmen ska vara ok!
Och hoppas nummer tre är att det ska lösa sig med golvplattorna, annars måste helt andra plattor läggas in i hela den delen och hur ser det ut då? I-landsproblematik!
Psykosummering
En liten plutt i sängen! Väntar på att åka till Lerum för ännu en raid med fru psykolog. Tog upp mina "bilder" med en gång för att inte glömma och hon frågade genast om det inte kunde vara undertryckta minnen som liksom försökte göra sig påminda? Vid min uppenbara skepsis spånade hon på rädslor som jag undermedvetet fruktade att Ronja skulle drabbas av? Tjae, om det handlat om sjukdom, bortrövande och olycksfall kanske, men våldtäkt och spetsning på träpåle? Nej, den diskussionen dog ut rätt snabbt, men hon hade lite svårt att släppa "undanträngda upplevelser"- spåret. Typiskt psykologer kanske.
Jag hörde själv allt eftersom jag skildrade den gångna veckan, hur mer positiv jag var i min inställning till min egen mammaroll samt känslor till Ronja, och anledningen var tydlig: Jag hade en stor del av tiden haft Oo hemma också! Därav kom sjukskrivingsfrågan upp igen, för som hon sade: Alla par hon jobbat med tidigare med liknande problem hade bara haft positivt ut av att få mer tid tillsammans. Kan jag mycket väl tänka mig, klart det är lättare om man är två oavsett! Inte på bankkontot dock!
Jag upprepade dock faktum att mitt samvete knappast skulle klara det, men om han jobbar hemifrån en dag i veckan är det en medelväg som känns som en bra början. Det handlar ju först och främst om tryggheten, så om jag kan "spara ihop" tillräckligt under helg och den dag han är hemma så kanske jag fixar resten själv som alla andra. Kan ju som sagt börja där så får vi se hur det går. 
(Inga problem att finna kontakten)
Nästa vecka blir det så första mötet med den så kallade Samspelsmottagningen i Borås. Där blir det som jag förstod praktiska övningar för mig och Ronja tillsammans med en psykolog, och första gången är min nuvarande psykolog med som en form av överlämning. Hon frågar hur jag ställer mig till detta, och som jag resonerade inför första psykologkontakten så kan det ju inte skada? Jag gör ju något för att det ska bli så bra som möjligt, dvs kör inte huvudet i sanden eller hoppas att det bara ska lösa sig. Känns det inte bra så kan jag ju hoppa av.
Trygghet
Oo jobbar hemifrån idag och det finns inte ord som räcker till för att beskriva hur tryggt det känns att ha honom här!Tanken med detta, liksom om jag nu skulle varit sjukskriven och han föräldraledig, är inte att han ska "ta över" och avlasta mig. Jag ska inte använda honom för att smita undan, utan jobba med anknytningen och relationen till Ronja. Han är min back-up och just trygghet om jag skulle hamna i situationer där jag känner att det finns risk för jag-vet-inte-vad.
Glömde förresten ta upp mina bilder med psykologen. Får se om jag kommer ihåg det imorgon då det (redan) är dags igen.
I natt var det gränsfall att jag tog till min back-up, men känner mig rätt duktig att jag klarade det själv. Hon ville helt enkelt inte komma till ro, för första gången, så jag gick upp med henne och ut till vardagsrummet för att hennes skrik inte skulle störa Oo. Där blev vi i några timmar där det enda som fick henne tyst var att stå på samma fläck och gunga fram och tillbaka. Så där utgjorde vi en syn i mörkret där jag gungade, provade lägga ned varpå skriket återupptogs, plockade upp och gungade, provade att lägga ned varpå skriket återupptogs, plockade upp och så om och om igen. Nu fick jag nya "syner" där jag stod i dunklet och blickade ned i hennes lilla ansikte, helt sjuka syner! Vanligtvis tycker jag hon är jättesöt där hon ligger och tittar upp på mig med sina stora mörka ögon, bara tittar. Men nu förvandlades hennes söta pepparkornsögon till ondskefulla och enbart illvilliga projektiler som bara utstrålade rent hat upp mot mig. Det låter helsjukt när man nu i efterhand återberättar det, men där och då var det riktigt otäckt och jobbigt! Kanske kan vara värt att ta upp imorgon också...
Som tur var flashade bara detta förbi några gånger och jag motstod frestelsen att bara lämpa över henne på Oo genom att påminna mig själv att detta inte var något konstigt eller ovanligt. Jämförde med kolik och åtskilligt längre och ihärdigare skrik och problem som andra drabbats/drabbas av. Att tänka på något värre fungerar faktiskt ibland, för till slut somnade hon definitivt i sin korg och jag kunde knoppa in i soffan intill. En matning mellan 04-05 och sedan mera sova tills Oo klev upp och vi flyttade in till sovrummet för lite mera mat och sömn. Och nu har hon varit jättesnäll hela morgonen så jag fått ta en lång skön dusch och bloggat! :o)
Passar perfekt att Oo jobbar hemifrån idag eftersom jag har tid hos läkaren i eftermiddag för att kolla upp svanskotan. Ska dessutom passa på att storhandla, och till kvällen kanske Oo drar in till stan för sin månadsträff med gamla kollegor. Blir intressant att höra vad läkaren kan säga om svanskotan. Känns som den bara kommer att avfärdas som inte allvarligt nog, så ska försöka vara påstridig om så blir fallet.
Nu regnar det ute, hur deprimerande är inte det?
