Psykosummering

En liten plutt i sängen! Väntar på att åka till Lerum för ännu en raid med fru psykolog. Tog upp mina "bilder" med en gång för att inte glömma och hon frågade genast om det inte kunde vara undertryckta minnen som liksom försökte göra sig påminda? Vid min uppenbara skepsis spånade hon på rädslor som jag undermedvetet fruktade att Ronja skulle drabbas av? Tjae, om det handlat om sjukdom, bortrövande och olycksfall kanske, men våldtäkt och spetsning på träpåle? Nej, den diskussionen dog ut rätt snabbt, men hon hade lite svårt att släppa "undanträngda upplevelser"- spåret. Typiskt psykologer kanske.

Jag hörde själv allt eftersom jag skildrade den gångna veckan, hur mer positiv jag var i min inställning till min egen mammaroll samt känslor till Ronja, och anledningen var tydlig: Jag hade en stor del av tiden haft Oo hemma också! Därav kom sjukskrivingsfrågan upp igen, för som hon sade: Alla par hon jobbat med tidigare med liknande problem hade bara haft positivt ut av att få mer tid tillsammans. Kan jag mycket väl tänka mig, klart det är lättare om man är två oavsett! Inte på bankkontot dock!
Jag upprepade dock faktum att mitt samvete knappast skulle klara det, men om han jobbar hemifrån en dag i veckan är det en medelväg som känns som en bra början. Det handlar ju först och främst om tryggheten, så om jag kan "spara ihop" tillräckligt under helg och den dag han är hemma så kanske jag fixar resten själv som alla andra. Kan ju som sagt börja där så får vi se hur det går.

(Inga problem att finna kontakten)

Nästa vecka blir det så första mötet med den så kallade Samspelsmottagningen i Borås. Där blir det som jag förstod praktiska övningar för mig och Ronja tillsammans med en psykolog, och första gången är min nuvarande psykolog med som en form av överlämning. Hon frågar hur jag ställer mig till detta, och som jag resonerade inför första psykologkontakten så kan det ju inte skada? Jag gör ju något för att det ska bli så bra som möjligt, dvs kör inte huvudet i sanden eller hoppas att det bara ska lösa sig. Känns det inte bra så kan jag ju hoppa av.


Kommentarer
Postat av: Anna

Jag tycker också att du låter mer positiv när man pratar med dig.



Du gör det jättebra! Precis som du säger försöker du ju ta tag i det. Du tar upp tankar och känslor som många inte vill berätta om och just sopar under mattan. Bamsekram!

2011-02-02 @ 18:52:52
Postat av: Linda till Anna

Tack! Ja, jag kan ju faktiskt säga att jag i alla fall försökt, gjort något! :o)

Kram!

2011-02-03 @ 10:10:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0