Jepps, det blev premiär igår, combat för första gången sedan mitt sista snöpliga försök där med magen i vecka 32! Lämpade över dottern till sin far som knappt hunnit hem från jobbet och bilade till Partille. Hann precis och klämde in mig längst bak i hörnet i den enligt mig överfulla salen. Några flamsiga tonårstjejer framför mig gav upp och gick ut innan knappt andra låten börjat så välbehövligt utrymme gavs. Det gick riktigt bra! Hade inga större problem att hålla igen och ta det lugnare, både för att jag lovat Oo men också för att skoskavet och nageltrånget effektivt begränsade ens vilja till hårt fotarbete. Överkroppen släppte jag dock lös och till sista powerlåten glömde jag allt vad onda fötter hette! We-ho!
Till styrkan fungerade sit-upsen rätt ok, jag menar alla kan väl lyfta på nacken, höhö! Sedan var det dock dags för plankan! Jag kan ju säga att mina magmuskler är tillbaka på sin plats, men det är också allt! Rak (som en planka) och stark? Det var prima hängmatta på mig! Urgh!

(Så snyggt stod jag i ca två sekunder!)

Fruktade en träningsvärk från underjorden till idag, men icke! Framför allt fruktade jag överkroppen just för att jag jobbade så pass hårt där, men att bära omkring på bebis upprätthåller visst en viss styrka! Det har ju blivit några timmars bärande så konstigt vore väl annat.
Kontroll av både mor och dotter idag, och båda fick vi gott betyg! Jag knep tydligen riktigt bra trots mitt slarv och livmodern var tillbaka till sin knappa knytnävsstorlek. Hård träning förmanades jag dock att hålla mig ifrån åtmindstone tills tolv veckor gått efter förossningen. Ungefär fyra veckor till alltså, sedan kan jag hoppa och skutta hur jag vill :o)

Det bidde besök hos både Lerums och Angereds bibliotek. Götets lånekort är helt i min stil! Hahaha!



Har lagt märke till en sak som Ronja verkar ha ärvt av mig. Hon kan bli tårögd när hon gäspar, men det torde väl inte vara någon ovanlig egenskap? Detta faktum att jag tåras har dock försatt mig i lite pinsamma situationer eftersom det tolkas som jag är ledsen. Jag glömmer aldrig en pianolektion när jag var liten stinta som knappt vågade säga pip i andras närvaro. Min pianofröken förklarade vad-det-nu-var varpå jag gäspade lite i smyg (det är ju fult och ouppfostrat att gäspa öppet). När hon sedan lyfte blicken från tangenterna mot mig för en bekräftelse kunde jag dock inte dölja mina tårblanka ögon varpå hon förskräckt undrade hur det stod till. Hade hon sagt något olämpligt? Lika pinsamt varje gång komma med sitt lama "-Eh, nej jag gäspade bara" och se den misstrogna blicken hos den andra. Men så är det, tårarna kan stå högt efter vissa gäspningar, så ta inte illa upp!

En sömnig tös i sittern intill mig då det inte ha sovits mycket idag. Får hoppas det inte blir party ikväll och natt då.
Tänk att jag hade skitdåligt samvete för att jag drog och tränade igår! Varför är det så? Oo tränar ju innebandy idag, och har gjort i flera veckor, lördagar också. Han har Herrclub, tisdagsträffar, Whiskeyträff och svensexor. Så åker jag och tränar för första gången och Ronja visar sig dessutom vara kinkig hela tiden varpå mitt samvete blir ännu sämre. Såklart blir hon helt lugn precis när jag kommer hem bara för att göra det ännu värre på ett sätt. Oo tycker jag pratar strunt där jag nästan ber om ursäkt och tackar för att han tog hand om henne, och visst är det strunt! Jag är så fast i gamla könsrollen att jag som mamma har större ansvar och inte ha lika stor rätt till egen tid som pappan. Hallå? Men det handlar också om mitt snedvridna samvete som jag visst aldrig kommer ifrån hur mycket förnuft jag än försöker banka in.

På radionyheterna hade Sabb och Spyker eller Volvo och Geely(?), minns inte vilka det gällde men poängen var att de hade tecknat ett avtal som inte var bindande. Öh? Har jag missat nåt eller, men avtal som inte är bindande? Vad är då för mening? Nej, det där gick över min horisont.