Jag befinner mig i någon form av mitt emellan mitt gravida och pre-gravida tillstånd rent fysiskt. Detta medför det smått fåniga men ändå pekära dilemma att inga kläder riktigt passar, vilket också inkluderar skorna. Visserligen börjar jag kunna klämma mig i en del av mina gamla kläder och skor, men föga smickrande eller bekvämt. Från igår morse när jag skohornar på mig mina gamla jeans inför jobbet:
Oo: "-Du vet att du ska ha dom hela dagen va?"
Jag: "Ja, men jag ska ju stå hela tiden!"


Mitt envisa användande av mina gamla hikerskor medförde ett skönt nageltrång, så idag har det blivit en sväng till Allum där jag fyndade ett par 1200 kronors Salomonhikers för 420! Nu ska det inte vara några problem att ge sig ut och promenera!
Annars försöker jag avvakta för att se vilken storlek fossingarna beslutar sig för att stanna på. Förhoppningsvis återgår jag till mina forna trettioåttor!

Fyra nya böcker, där Koontz är en nyutgåva av en jag redan har. Den är dock söndertrasad efter en längre tids misshandel i bilen att en ny kändes på sin plats. Tre deckare och en roman. Jag är generellt ganska svårflörtad på romanfronten och köper dom sällan. Provade Tamara McKinleys "Landet bortom haven" som jag visserligen fastnade i, men vars snöpliga slut bara gjorde mig irriterad. Tusen lösa trådar som bara lämnades vind för våg, stickspår som så uppenbart tycktes ha en avsikt, som kunnat leda vidare till vidare och djupare story, men icke! Kändes nästan som författaren tröttnade eller inte orkade utveckla det hon kanske hade för avsikt. Störigt!

Får se vad Elizabeth Gilberts "Lycka, kärleken och meningen med livet" kan erbjuda, medan både Harlan Coben och Anne Holt är beprövade och tillfredsställande.

Imorgon är det Borås igen, och på torsdag kontroll av både mig och tösen. Jag tar för givet att allt ser bra ut för mig, så säker att jag funderar på att prova ett combatpass imorgon! Om två veckor är det kvartal, och ska jag ha en minsta chans att hänga med där är det bäst att komma igång nu! Förhoppningvis får jag på mig träningsskorna och kläderna! Just nu ligger allting uppe på vinden.

Föregående vecka och helgen som gått har varit så snäll ur mammasynpunkt, att Borås faktiskt börjar kännas lite överflödigt! Jupps, föga förvånande är det lättare att känna positivt när allting går på pass lätt som det gjort senaste tiden. Vår Ronja har varit så himla go! Visst, kvällarna är hon gärna lite gnälligare, men inga timslånga maror eller gallskrik. Jag har kommit på mig själv att tycka om när hon skrattar och ler, ser på mig och brister ut i stort leende och ljudar så där lite som hon nu bara förmår. Läste ut Viveka Sterns "I grunden utan skuld" där en karaktär skildrade förlusten av sin tremånaders i plötslig spädbarnsdöd. Jag försöker föreställa mig samma situation och känner med hela mitt väsen att det vore fruktansvärt. Likaså när jag ställer mig den hårda frågan om jag ångrar mig och det beslut jag fattade så är svaret nej, och liksom många andra faller jag in i kören: "Visst är det jobbigt ibland, men jag vill inte ha henne ogjord!". Men som sagt, så är jag medveten om att mina känslor är starkt påverkade av hur otroligt enkelt det varit senaste dryga veckan. Men jag ser det som positivt och även om jag fortfarande gruvar inför tiden när gränser ska testas och mat kladdas, så är det dock med lite mer tillförsikt. Nu ska jag till soffan och knipa med underredet, slutspurten inför torsdagskontrollen!