Nostalgibesök!
Fick besök av två av mina gamla elever, Ellen och Johanna! Ellen hade nyligen fixat sitt körkort och då måste det ju utmanas i Olofstorps slingrande backar. Att de sedan hamnade halvvägs till Gråbo efter att ha litat mer på sitt system med att räkna antal avfarter än att följa den faktiska skyltningen är en annan femma (fniss!)
De gick i åttan när jag gjorde min snöpliga sorti från Stenungskolan, och nu är de halvvägs igenom gymnasiet! Herrejösses vad tiden går! Jätteroligt att träffa dom, och Ronja var ett under av snällhet!
(Fick fina blommor! Hoho!)
De hade köpt med sig lite gottigt att äta och så surrades det mycket minnen från grundskolan.
Att Ellen har en barnerfarenhet som vida överstiger undertecknad nybörjarmorsa visade sig direkt! Sedan var det nästan lite on-off när Johanna provade hålla, och jag kunde definitivt identifiera mig med henne! Eller nej förresten, jag hade inte ens vågat prova hålla när jag var i hennes ålder, anti-barn som jag var redan då! Eller vågat, jag hade inte ens velat prova.
(Fina tjejer!)
Förlåt, jag kunde inte låta bli att övertala dom! Hehe! Tack tjejer, hoppas vi ses igen!
Som jag skrivit många gånger förr saknar jag lärarjobbet otroligt mycket ibland. Det är så givande på många sätt, och någon gång kommer jag nog att stå där framför en klass igen! Frågan är bara när, men minskar klasstorlekarna är sannolikheten större att det sker förr snarare än senare!
De gick i åttan när jag gjorde min snöpliga sorti från Stenungskolan, och nu är de halvvägs igenom gymnasiet! Herrejösses vad tiden går! Jätteroligt att träffa dom, och Ronja var ett under av snällhet!
(Fick fina blommor! Hoho!)
De hade köpt med sig lite gottigt att äta och så surrades det mycket minnen från grundskolan.
Att Ellen har en barnerfarenhet som vida överstiger undertecknad nybörjarmorsa visade sig direkt! Sedan var det nästan lite on-off när Johanna provade hålla, och jag kunde definitivt identifiera mig med henne! Eller nej förresten, jag hade inte ens vågat prova hålla när jag var i hennes ålder, anti-barn som jag var redan då! Eller vågat, jag hade inte ens velat prova.
(Fina tjejer!)
Förlåt, jag kunde inte låta bli att övertala dom! Hehe! Tack tjejer, hoppas vi ses igen!
Som jag skrivit många gånger förr saknar jag lärarjobbet otroligt mycket ibland. Det är så givande på många sätt, och någon gång kommer jag nog att stå där framför en klass igen! Frågan är bara när, men minskar klasstorlekarna är sannolikheten större att det sker förr snarare än senare!
Kommentarer
Trackback