Trygghet

Oo jobbar hemifrån idag och det finns inte ord som räcker till för att beskriva hur tryggt det känns att ha honom här!
Tanken med detta, liksom om jag nu skulle varit sjukskriven och han föräldraledig, är inte att han ska "ta över" och avlasta mig. Jag ska inte använda honom för att smita undan, utan jobba med anknytningen och relationen till Ronja. Han är min back-up och just trygghet om jag skulle hamna i situationer där jag känner att det finns risk för jag-vet-inte-vad.
Glömde förresten ta upp mina bilder med psykologen. Får se om jag kommer ihåg det imorgon då det (redan) är dags igen.

I natt var det gränsfall att jag tog till min back-up, men känner mig rätt duktig att jag klarade det själv. Hon ville helt enkelt inte komma till ro, för första gången, så jag gick upp med henne och ut till vardagsrummet för att hennes skrik inte skulle störa Oo. Där blev vi i några timmar där det enda som fick henne tyst var att stå på samma fläck och gunga fram och tillbaka. Så där utgjorde vi en syn i mörkret där jag gungade, provade lägga ned varpå skriket återupptogs, plockade upp och gungade, provade att lägga ned varpå skriket återupptogs, plockade upp och så om och om igen. Nu fick jag nya "syner" där jag stod i dunklet och blickade ned i hennes lilla ansikte, helt sjuka syner! Vanligtvis tycker jag hon är jättesöt där hon ligger och tittar upp på mig med sina stora mörka ögon, bara tittar. Men nu förvandlades hennes söta pepparkornsögon till ondskefulla och enbart illvilliga projektiler som bara utstrålade rent hat upp mot mig. Det låter helsjukt när man nu i efterhand återberättar det, men där och då var det riktigt otäckt och jobbigt! Kanske kan vara värt att ta upp imorgon också...

Som tur var flashade bara detta förbi några gånger och jag motstod frestelsen att bara lämpa över henne på Oo genom att påminna mig själv att detta inte var något konstigt eller ovanligt. Jämförde med kolik och åtskilligt längre och ihärdigare skrik och problem som andra drabbats/drabbas av. Att tänka på något värre fungerar faktiskt ibland, för till slut somnade hon definitivt i sin korg och jag kunde knoppa in i soffan intill. En matning mellan 04-05 och sedan mera sova tills Oo klev upp och vi flyttade in till sovrummet för lite mera mat och sömn. Och nu har hon varit jättesnäll hela morgonen så jag fått ta en lång skön dusch och bloggat! :o)

Passar perfekt att Oo jobbar hemifrån idag eftersom jag har tid hos läkaren i eftermiddag för att kolla upp svanskotan. Ska dessutom passa på att storhandla, och till kvällen kanske Oo drar in till stan för sin månadsträff med gamla kollegor. Blir intressant att höra vad läkaren kan säga om svanskotan. Känns som den bara kommer att avfärdas som inte allvarligt nog, så ska försöka vara påstridig om så blir fallet.

Nu regnar det ute, hur deprimerande är inte det?

Visst att det är kämpigt med bebisar och att det finns de som "har det värre" men bit nu inte ihop alldeles för länge. Precis som du skriver är ju tanken med en sjukskrivning att du ska kunna slappna av med Ronja och bygga upp nåt bra. Inte bita ihop som det verkar nu.



Förresten, kommer "bilderna" bara om natten eller är det även på dagarna?



KRAM!

Tja, vet inte hur mycket du kommer ihåg av det jag berättat om Evelinas första tid där hemma. Fram tills nu, får jag säga att Ronja har varit ett mönsterbarn som har följt den där "normal mallen". Å det gör hon garanterat nu fortsättningsvis också.

Evelina följde inga "normal mallar" what so ever, medan andra barn bara åt o sov, så sov hon normalt sett sällan mer än nån timme eller tre i sträck, för att sedan vara vaken. Somnade hon till vid amningen och Maya eller jag försökte lägga henne ner så vaknade hon samma sekund som ens händer slutade röra vid henne.

Var fler än en natt när jag fick ta över och pyssla med henne för att Maya skulle få sova lite till trots att jag jobbade. Helger skötte jag det mesta på nätterna för att Maya skulle hinna sova ikapp och hämta lite energi. Och så här har ju hon varit ända fram tills för 1 1/2 år sedan. Hon sov ogärna länge "för tänk om man missade nått spännande" (verkade hon tänka iaf).

Hon vägrade i sten att ligga ner i vagnen, utan vi fick höja huvudänden någon så att hon kunde plira ut lite. Då kunde hon möjligen finna sig i att "ligga ner" i vagnen. Hon ville även tidigt vara vänd framåt (tvärt emot att 100 miljoner experter) som sa att det inte var bra att dom tog in för mycket upplevelser så tidigt. Och alla barn är inte lika, och det du beskrev rörande bilderna som flashade förbi är ju bara "dumma bilder" Ronja vet inte ens vad sånna känslor är. Men helt klart nått du kan ta upp med psykologen nästa gång.

Håller med Anna om, att bara bita ihop hela tiden funkar ju inte. Ibland måste man du be Oo ta henne, och det betyder inte att du är misslyckad för det. Annars finns ju risken att du pressar dig till det läget som du ofta målade upp när vi pratat på jobbet.



Sen att barn har mer eller mindre lätt att komma till ro går i vågor, så har det gjort även hemma hos oss.



Förresten vore det kul om du hade vägarna förbi här nån gång snart. Vi vill ju också se underverket live och inte bara virituellt :)

Jag kan säkert fixa så du kan hålla utbildning några dagar om du vill ;)



Hoppas du får en bra dag nu!



//Stoffe

De jag beskrev sist kom där på natten när jag försökte få henne att komma till ro. De andra kommer när som helst i vaket tillstånd. Helknäppt! Måste komma ihåg att fråga om det idag.

Kram!

Huga! Du beskriver en tillvaro som jag aldrig hade fixat! Jag tycker det är på gränsen vid de ändå få tillfällen som vi haft, så där hade jag briserat många gånger! :o/

Får väl se hur Ronjas "perioder" blir!



Och om ni nu vill så kan jag väl komma förbi en sväng, får kolla av när det passar för er! :o)

Jag håller med Stoffe - Du måste låta Oo ta henne även på vardagsnätter ibland om du känner att du inte klarar det. Det är som sagt inte ett misslyckande, snarare tvärtom skulle jag säga. Då fungerar du förhoppningsvis bättre resten av tiden - vilket gör att du är en ännu bättre mamma!

Du har ju faktiskt klarat 4 veckor redan - tiden går toksnabbt, och snart blir hon troligen lite mer lättläst.



Klart du ska komma ut hit snart f.ö. Vi är lättanpassade :D