Röntgen gick i ett nafs. Vadå kötider inom vården? Inte där i varje fall. Kom tidigt, anmälde mig, satte mig och ropades upp. Ner med brallorna, upp på britsen, ryggläge och justering klick-klick, lägg dig på sidan och klick-klick klart!

Innan röntgen hann jag lämna in Oos nya vinterjacka till butiken där den köptes, då en knapp lossnat och fler var på väg. De tog emot den utan krusiduller för att sy om dom allihopa. Jag behövde inte ens visa något kvitto, och så klar att hämta när min genomlysning var färdig.
Så ringer Oo idag och meddelar att dragkedjan pajat, den där grejen som man drar i! Det var ju en dyr jacka för sjutton!




(Hopp å lek!)


















Här är rummet jag ska besöka under åtta veckor framöver. Andra träffen och första intervjun idag med ren bakgrundsskildring av både mig och kring graviditeten. Känslomässigt kring det sistnämnda samt förlossning och så vidare. Notera den där blå grejen framför soffan! Det var den jag försökte beskriva sist som verkar så härlig att ligga i! Små finns tydligen att köpa i vissa barnbutiker, men de där stora får visst specialbeställas.

Fia tycker av någon anledning om att ligga precis i den borttagna klinkerplattans hål! Om hon fortsätter att ligga där så ofta kan man ju kanske låtsas att man inte har någon skada? Hehe! Fast för att dölja upphöjningen behöver hon svälla till krokodilstorlek ungefär.

Hittills denna vecka har Ronja varit nästintill en ängel! Kortare skrikperioder men oftast nöjd och lättlugnad. Framför allt på kvällarna är det livat, men då är ju Oo också hemma så vi kan hjälpas åt. Det blir mycket tid i famnen, men är lugn när hon väl är där så armarna tränas men ryggen blir sned. Jag klagar dock inte! När hon är så här är det enklare att få positiva känslor kring min mammaroll

Blicken är fokuserad och följer rörelser, liksom reaktionen på ljud. Ljuden är också rätt roliga då de ofta kommer i samband med leenden. Jag vet, tråkiga bebisgrejer som vi borde skriva in i hennes bok där det är sida upp och sida ner med "första ditt" och "första datt". Frågan är om det egentligen är så intressant. Jag har en sida i mitt gamla fotoalbum där pappa noterat en del sådana första-grejer, men jag har inte ens läst igeom dom ordentligt. Hur intressant är det egentligen?