Medan jag bränner och pluggar
Bränner ny cd inför morgondagens combat. Den förra fick ju något fel på stretchlåten så nu bränner jag ny och passar på att byta ut låt nummer tre, samt uppvärmningen till en som önskades av en deltagare förra veckan. Har misslyckats med bränningen en gång och har bara denna skiva kvar. Misslyckas också den får jag stå och byta skivor som en annan medioker discjockey för varje låtbyte vilket inte är ok. Trean har jag rätt bra koll på men uppvärmningen får jag plugga in nu så här på kvällskvisten.
På lördag är det ju dags för kvartal och ny koreografi att plugga in. Hoppas det är riktigt bra låtar!
Helgen därpå kommer systeryster med familj och hälsar på! De kommer med flyg på fredagen och stannar till måndag. Jag hade tänkt ta ledigt fredagseftermiddagen tills jag upptäckte att jag lagt kurser där som är fullbokade. Svalde stoltheten och ringde Monica som lovade att hjälpa till med hämtningen eftersom vi behöver två bilar. Just detta renderade beröm från Oo - jag hade ringt, själv och bett om hjälp. Fattar inte alls vad han ville ha sagt med det...
Till kvällen har Oo julbord med jobbet och hela söndagen blir han borta på tränarutbildning och själv har jag combat. Men om ingen annan helg funkar för oss alla får det bli så här vilket är bättre än inget. De kommer ju ändå bara för att träffa Lilltjejen, höhö!
R som i Ronja!
En neutral slät vägg existerar inte i vårt hem och att ta en bra bild på en tjej full med spring krävde sitt antal försök! Ja, den är lite stor ännu men hon blev ju fantastiskt söt i den! Hon tyckte det var vansinnigt roligt att springa runt, runt och flaxa med ärmarna då resåren inte förmådde räcka runt hennes små armar, men att vika upp funkade finfint. Ett par röda eller vita band knutna över armbågen skulle kanske kunna agera sådana där ärmhållare? Ett par vita strumpbyxor och röda små skor och julstassen är komplett!
Beställning klar!
Titta, titta! Jättefint inslaget levererade Eva-Karin Lilltjejens velourklänning och man blir ju glad av att bara se den!
Det är resår i hals och ärmarnas slut så de hålls uppe om de skulle vara för långa respektive enkel påtagning över huvudet. Det är en sådan klänning som man sparar, visar fram när man är vuxen och låter gå i arv just för att den är så personlig i både framtagning och med bokstaven på bröstet.
Ska bli så roligt att se henne i den!
Är förresten frustrerande att inte ha tid och ork att skriva nu de senaste dagarna. Det dyker upp tankar, reflektioner och känslor jag vill få ner som det där och då finns inte tid till. Och när man väl har en stund över vill jag inte tillbringa den framför dataskärmen som jag redan suttit vid hela dagen. Dessutom har allt det där man tänkte och kände hunnit försvinna ner i "det-kändes-viktigt-då-men-inte-nu-längre"-brunnen. Kanske man kan ifrågasätta dess relevans över huvudtaget då.
Kan ju bara nämna att det blev en lite annorlunda lunch igår - ute på Åbytravet. Första gången jag var där och första gången jag spelade på hästar som jag sedan också fick se trava runt där ute i duggregnet. Oerhört tråkigt på tv, ganska småkul live.
Dagens bild
Pressad mot stängslet, vad göra? Låtsas som ingenting!
Iiih, dreggel nej tacka vet jag katterna, då är det jag som får jaga dom!
Morgon
Fick behärska en brinnande lust att placera yxan i Gulingen igen. Nästan så jag hoppades att ett träd skulle blockera min väg så jag skulle få stå där i mina mönstrade strumpbyxor och begrava stål i trä. Det var dock väldigt lugnt längs vägen där mörkret endast avslöjade lite välta soptunnor, öppna sandlådor och en och annan vägskylt på marken. Längs den mörka Sörredsleden, partiet innan IAC och hela Volovområdet där jag träffat på älg två gånger hängde det plötsligt en tallkrona över den icke existerande vägrenen! Det är ju tydligen en hel del av den varan enligt trafikrapportören.
Men nu: Jobb!
Bastad
Vad man tydligen kallar "Berits lillasyster" härjar på utsidan. Man kan inte säga annat än att det är mäktigt när man går ut och hör hur det bokstavligt talat dånar i trädkronorna. Klass tre varningar är utfärdade (<30m/s) och man uppmanas att hålla sig inne. Jag hade dock inga större problem att ta mig till och från Angered där det mot all förmodan faktiskt blev två deltagare. Det blev ett riktigt myspass då de två var ovana nybörjare. Man får verkligen se till att kunna anpassa sig efter klientelet och tydligen gjorde jag det hyfsat ok när jag fick kramar till tack efteråt! (Det enda jul"pyntet" hittills)
Varm och go efter en skön bastu, imorgon är det full fart igen men nu väntar soffan!
Första advent
Första advent och över tio plusgrader på utsidan. Har vaknat emellanåt under hela natten av vindens dån på utsidan och regnets piskande mot rutorna. Folk rekommenderas att stanna hemma och det är kanske därför jag bara har en bokad till eftermiddagens combat?
Gräsänka
Ett stycke blåmögelost, en hög salta kex, eld i kaminen, värmeljus och Tarzan på dvd. Jag tror Oo är ganska nöjd där han är med de andra pojkarna och leker med bilbana, men jag är rätt nöjd jag med.
Lämnade Lilltjejen hos farmor och farfar för en rejäl genomgång av Frölunda torg. Fick betat av de flesta faktiskt vilket känns bra. Passade på att handla på Ica Maxi också vilket kändes helskumt - handla på Maxi utan Lilltjejen!
Jag måste erkänna att jag gjorde ett okynnesinköp till mig själv. En smula genant sådant också. Från Twins tv-shop butik kom jag ut med en "Magic bullet"! Är det bara jag som tycker det är lite skämsigt att handla från tv-shop? Att det liksom är lite b? Man sitter och skrattar åt de superblekta tänderna som proklamerar icke nödvändiga produkter som lösningen på livets alla problem för de än mer entusiastiska åskådare i rena väckelsemötelseandan. Just därför är det så pinsamt att faktiskt köpa något därifrån! Och när jag nu ändå håller på att bikta mig är det lika bra att erkänna att det inte var första gången! "Dynamite dance"? Jojjomän och "Flying lures" - garanterat napp! Till mitt försvar har de där 90-talsskivorna gått rätt många varv och fiskedragen både simmat och fångat! Så ända sedan den där hacktillsatsen till vår stavmixer gick sönder har jag haft denna minivariant i bakhuvudet. När den så kostade 299 tyckte jag att det var värt ett försök och jag kan inte klaga på den första jordgubbssmoothien som gjordes snabbt och diskenkelt. Det blåser rejält på utsidan och jag börjar bli rätt trött i ögat. Ska inte bli så dumt att glida ner mellan lakanen nu, rätt nöjd med min dag ändå. Hade en ambition att öppna jobbdatorn, baka lussekatter, julpynta lite och städa. Men det bidde bara en dammsugning och en omgång tvätt gjord. Bättre än inget.
Trötter
Fick via supporten kontakt med två ryssar som gav en Linuxanalfabet som mig grym hjälp, men tyvärr fick vi ändå inte till uppgraderingen som jag hoppats. Sedan fick jag jaga en leverantör och fråga ut min kontakt på finans så där lagom kvart i fem på fredagseftermiddagen. Måste göra om en del av kursmaterialet innan utbildningarna i december och tänka om helt i dess upplägg. Tack och pris att jag har Mikael som tagit hand om testningen!
Nu smattrar regnet mot takfönstren, eller är det hagel så som det smäller? Första advent om två dagar jo tjena!
Nu ska jag ta mina trötta ben och stappla till sängen.
Ikväll igen
Så otroligt nöjd med mig själv som jag bara kan bli efter en riktigt härlig klass! Jämfört med förra veckan, och för att inte tala om i söndags, så kändes det mycket bättre i kroppen. Energin måste ha märkts på mig för gensvaret från deltagarna lät inte vänta på sig. Gogogo! Lite problem med headsetet resulterade i att jag hade alla volymkontroller på nästan max för att höras ordentligt. Hann påbörja julshoppingen lite innan passet med en sväng på Frölunda torg. Fick till och med köpt ett par nya träningsbyxor som nu efter invigning kanske var lite väl låga i midjan. Eller snarare gränsfall till för stora i midjan då det är risk för klyftexponering emellanåt. Och då är det inte klyfta mellan brösten jag menar om nu någon skulle få för sig att jag har byxorna uppe i armhålorna.
Direkt efter jobbet blir det att blåsa till Partille för att vikariera på Towes combatklass! Det är inte många stunder jag och Oo haft tillsammans denna vecka. För imorgon drar han ju iväg med sin Herrclub till på söndag. Snälla Monica ska ta hand om Lilltjejen på lördagen så jag kan effektivisera min julshopping som jag planerat. Veckorna börjar ju liksom dra iväg nu, första advent i helgen? Inte klokt! Nästa helg är det två julbord inbokade, och en combatkvartal där emellan. Kanske passar bra...
Onsdag 22.00
Fia svansar omkring - som vanligt. Det blev ett avsteg från kvällsrutinerna vilket medförde att Lilltjejen somnat först nu. Direkt efter jobbet åkte jag nämligen till Andreas och Elin där också Oo och nämnda tjej fanns. Vi bjöds på middag innan Oo och Andreas skulle vidare för att se på fotboll med Tomas i Mölndal. Klockan hade passerat hennes nu invanda läggtid med råge när vi lämnade Tynnered, så hon somnade förstås på vägen. Och så var det liksom så där messed up när vi kom hem och skulle få till nattningen. Visst, det var inte så illa, fick bara finnas där ett tag som alltid känns som en halv evighet. När man sitter där i dunklet blir det goda möjligheter för reflektioner och tankar. Jag kom osökt in på min mammaroll och hur jag nu egentligen ställer mig till den. För en utomstående som följt min brokiga resa till mamma är det kanske en naturlig fråga att undra hur det egentligen känns nu? Om inte annat så undrar jag själv.
Problemet är bara att hur jag än försöker förklara och uttrycka mig så kommer det att låta fel. För det jag absolut inte vill är att Lilltjejen ska tro sig vara oönskad eller ångrad. Det går liksom inte att ångra något så fint!
Jag antar, hoppas kanske på ett plan att det där med "typiska" mammakänslor är synnerligen olika, ungefär som vi alla är olika personligheter med lika olika sätt att uttrycka oss och våra känslor på.
"Livet är att ha barn!" "Mitt liv var ju ingenting innan jag blev mamma!" och liknande uttryck får mig bara att undra vad det var för synnerligen eländigt liv de hade pre-barn? Och klyschan "Älskar dig så det gör ont" - öh va? Kan väl visserligen hålla med om att kärleken kan göra ont, om den är obesvarad, eller sviken, eller utnyttjad, misshandlad och missbrukad. Men jag kan inte påstå att det gör särskilt ont att tänka på Lilltjejen. Jag tycker hon är världens finaste. Världens snällaste och sötaste unge som inte kunnat göra min omställning lättare då hon inte alls uppfyllt alla mina föreställningar och skräckscenarior. Men jag fattar faktiskt inte riktigt vad alla de där mammorna talar om när de lycksaliga hävdar att barnet är det bästa som någonsin hänt dom. Än en gång - de kan inte ha haft mycket roligt innan? Men skit i dom, uppenbarligen är det ju jag som saknar något då jag likt hunden lutar huvudet på sned och undrar vad fanken de försöker säga.
Om jag inte kan stämma in i denna barnhyllningskör, är jag en sämre mamma då? Innebär det att jag inte älskar mitt barn? Handlar det bara om min barnsliga trots att vilja tvärtemot bara för att? Vad betyder det egentligen att man älskar? Att man är villig att offra liv och lem för den andre, i detta fall barnet? Att man yrar vitt och brett om hur f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t det är att vara mamma? Att man månar om dess väl och ve och enbart vill dess bästa? Att man saknar barnet så fort man skiljs åt? Varför måste det oreras så om föräldraskapets alla underbara ting? Är jag den enda mamman som skulle tycka det kändes rent ut sagt konstigt att säga "jag älskar dig" till mitt barn? Ungefär lika konstigt och bakvänt som när jag försökte säga det till min mamma. Att säga det till min Oo känns naturligt, rätt och riktigt, men till mitt eget barn känns det faktiskt just det - konstigt. Vad betyder det? Ska man ens bry sig om att försöka analysera det? Betyder Lilltjejen mindre för mig bara för att jag inte känner mig bekväm att just uttala de orden?
Ska jag vara helt ärlig känns orden faktiskt lite konstiga när jag säger dom till Oo också. Föredrar sättet vi oftast säger istället - Love you. Känns av någon anledning mycket lättare på engelska än på svenska. Är det själva ordet "älska" som jag stör mig på? Ungefär som ordet "förlåt" som jag också finner obekvämt i min mun. Hur mycket jag än menar det så klingar det falskt när jag uttalar dom. Är det för att orden tappat sin betydelse för mig? Eller för att de helt enkelt aldrig användes i min familj så de aldrig ens fått någon betydelse? Varför faller då love you lättare än älskar dig? Varför tycker jag det låter töntigt att säga att jag älskar dig? Jag menar det ju med hela mitt hjärta (oj, klyscha och töntig sådan!). Eller skulle någon hävda att jag inte menar det när jag inte kan säga det på "rätt sätt"? Varför ens analysera över huvud taget? Jag kan inte identifiera mig med alla dessa saliga mammor, fine. Om det sedan är något att oroa sig för eller bara acceptera är en annan femma.
Denna kvällen
Inte så mycket mer än så.
Lite ledsen
Hade precis parkerat utanför vårt stora kontorskomplex när jag fick meddelandet att Thore dött. Jag hade underrättats att han inte mådde bra, låg på intensiven men trodde liksom att han skulle bli bra igen, att det var en tillfällig grej. För mig har han alltid, ända sedan barnsben då jag och Jenny lekte på deras vedförråds tak och hoppade "fallskärm" från deras altan varit ganska diskret. Han var inte någon bullrande personlighet som krävde eller tog mycket plats, men han var alltid där. Har liksom alltid funnits med sitt korta skratt och alltid så vänliga ögon där bakom glasögonen. 
Jag kan inte påstå att jag hade någon speciell kontakt med honom annat än att han var just min bästa barndomsväns pappa. Därför blir jag nästan förvånad över den starka sorg jag känner inför vetskapen att han nu faktiskt inte finns kvar längre. Jag antar att han trots sin diskreta roll i min tillvaro ändå utgjort en del av den trygghet och stabilitet jag alltid känt hos Jennys familj till skillnad mot min egen.
En del barn som förlorar sina föräldrar talar om en trygghet som försvinner, den där ensamheten att de som alltid funnits plötsligt inte gör det längre. Jag har aldrig riktigt förstått det då mina förutsättningar var annorlunda, men nu kan jag föreställa mig, ändock en försvinnande liten del av den saknad Jenny och hennes syster måste uppleva. Och Catrine, att förlora den man delat nästan hela livet med! Nej, mitt hjärta blöder för er alla!
Thore, vila i frid.
/Linda
Näe
Har loggat in ett antal gånger för att jag ville skriva men orkade bara inte. Combat, hemgjord pizza, Paradis chokladask och chips, hallå? Vem orkar skriva långa inlägg efter det? Fyller ut med en bild istället. Vattenhindret var förresten kvar på golvet. Nu vet jag i varje fall orsaken till att själva källan till problemet inte fixats. Det är McDonalds som har lokalen ovanför, men det åtgärdas inte då de tvistar med sitt försäkringsbolag. Eller något sådant. Under tiden deras advokater och andra snubbar med stora studieskulder dividerar fick Crudo och nu Sportlife skadesanera (på bekostnad av vems försäkringsbolag?) frekvent eftersom själva källan till problemet inte ser ut att lösas i första taget. Håhåjaja, min energi var inte alls på topp idag. Var så slut i axlarna att jag inte ens boostades av sista powerlåten. Illa!
Just det! På julmarknaden var det ju så många exempel på människor som sålde sina fantastiska alster. Egentillverkade produkter som såldes till priser som på intet sätt motsvarar den tid och kostnad som lagts ned för att framställa den. I vissa fall är det väl knappt att materialkostnaden täcks.I vilket fall var det en dam som sålde främst handledsvärmare och jag kunde riktigt föreställa mig en annan jag känner där på andra sidan bordet! :o) Väldigt inspirerande och imponerande att se alla dessa kreativa och duktiga människor!
Själv är jag hyfsad nöjd med att jag stickade några varv på ponchon igår. Fortsätter jag i den här farten är jag kanske klar till nästa vinter!
Vintersulor check
Jepps, Gulingen fick så bytt sina däck medan Oo ville vänta lite till med Saabis. Han brukar vilja vänta tills det i princip är för sent, dvs han får byta i minusgradigt snöfyllt mörker. Det utlovades snö på vissa håll idag men här är det strålande sol och över tio plusgrader. Har även kört två tvättmaskiner så tvättunnan nu är tom, i ungefär tre sekunder. Får snart göra mig klar för eftermiddages pass. Det var riktigt många bokade men är lur på att det fina vädret lockat en del till andra aktiviteter. För all del, friskt luft är aldrig fel. Ska bli intressant att se om minipoolen är kvar mitt på golvet.
Eldens sprak i bakgrunden
Phu! Det svettades rejält på Gunnebos julmarknad och mer därtill när vi promenerade vidare i skogarna därikring. Nio kilometer blev det enligt Monicas stegräknare vilket kändes i både ben och fötter. Det är ju så otroligt vacker skog i det området trots dess nu avlövade tillstånd. 
(Oo loggar en cache)
Det finns så mycket fint man vill köpa i de små stånden! Så mycket möda, personlighet och engagemang! Min kollega som jag fick hårspännen och hårband utav hade en jättefin hörna med alla sina alster!
Monica föll för en klänning i sådant där gosigt sammetsliknande tyg, men ville ha den i rött istället för grått, så det blev en beställning gjord. Själv kunde jag ju inte låta bli dessa!
I ett annat stånd föll jag för ett sådant där samiskt tennarmband. När jag var tonåring fick jag ett sådant (minns inte av vem) men jag bar det tills det gick sönder. Detta var ganska brett och så fint att jag inte kunde stå emot! Men jag kan inte visa upp det ännu eftersom Monica högg det för att ge det till mig i julklapp! Så om en dryg månad får ni se det! :o)
(Mario rules!)
På restaurang Stensjön mötte Tomas upp efter en GAIS-bandy match på Heden. Då var vi duktigt hungriga så det var inte helt fel med kycklingspett och bröd dränkta i vitlök! 
Lilltjejen hade fått två nya böcker av farmor och de var synnerligen populära! Mamma och pappa kunde äta i lugn och ro, behövde bara plocka upp den från golvet några gånger.
Har nu suttit en stund framför kaminen och matat elden, värmeljusen är tända och Lilltjejen får nu sin välling i soffan (blev senare idag, det är ju lördag!)
Så ja, det blev en bra dag! Och den är ju inte riktigt slut än!
Regn i luften
Kanske Lilltjejen går i mammas fotspår och själv hänger på sig en ordningvaktsbricka en dag? Det är ju ett bra extrajobb om något men vete tusan om jag skulle rekommendera det som fulltidssysselsättning. Konstiga tider, långa pass och så förstås att jobba när alla andra är lediga.Det blev riktigt bra med folk igår och jag meddelade alla att det var mitt sista pass. Kändes lite konstigt då jag har jobbat med dom ända sedan de började arrangera danser. Följt dom från Spekeröd, iskalla vinterpass i Alingsås till Möllan och gläds åt att de efter allt slit nu etablerat Möllan som bra dansställe hos en bred publik! Ett jättemysigt äldre par kom igår och gled omkring på dansgolvet lika svettvåta på ryggen som alla andra. Deras dotter eller om det var döttrar var också där och dansade! Träffade också på både personal och deltagare från Sportlife! Får se, nu kanske jag istället kan plocka fram dansskorna istället och fortsätta följa Dance 4 Fun!
En maskin med tvätt är snart klar, har dammsugat, vikt tvätt, plockat grejer och förberett frukost lagom till Oo kommer hem från innebandyn. Lilltjejen vaknar tidigare nu för tiden då vi vridit dygnsrytmen något. Nu somnar hon vid sjutiden på kvällen för att sedan vakna vid sju-åtta istället för efter nio. En form av föreberedelse inför dagis och lite extra egentid på kvällen.(Färskpressad apelsinjuice!)
Idag blir det en sväng till Gunnebo slott och deras julmarknad tillsammans med Monica. Det är nästan tio grader varmt ute så vinter och jul känns ganska fjärran, men det ska bli kul med en liten utflykt. Lär promenera hemifrån Oos föräldrar och så avslutar vi med middag på Stensjöns restaurang.
Det här blir nog en bra dag! Hoppas ni andra får det också!
Men detta fattar jag...
...för att den är så ful! Trodde det bara var polisen som fick dras med sådan där båtmössa, men nu ska vi också ha den alltså. Och som så många andra har inte heller rubriksättarna på gp någon koll! Ordningsvakt och väktare är inte samma sak!!! Ååååh! För jag tvivlar på att det skulle vara någon form av avundjuka hos väktarna som låg bakom den fyndiga rubriken.
Fattar faktiskt inte
Dagens bild
Pappa har fixat frisyren! Undrar om hon får in P3?
Hittade en annan från Hannahs besök. Lite bättre kvalitet än iFånen.
Morgonpömsig
Sitter och väntar på frukostäggen och avnjuter ett glas fil under tiden. Det är fredag och mörkret råder på utsidan. Jistanes vad slut i kroppen jag var igår, och känner fortfarande av! Det var kul låtar jag plockade ihop men inte de lättaste! Tjugofem deltagare fick jag det till! Och många tyckte det var bra låtval och extra jobbigt, hoho! Något gick fel i bränningen dock då stretchlåten lade av när slutet var nära. Vilket antiklimax till "Our solemn hour"!
Möllan ikväll som sagt, kanske mitt sista vaktjobb ever.
Väntar igen
Riktigt många bokade till kvällens pass - kul! Får se hur många det bli i slutändan, och har ännu inte bestämt om jag verkligen kör alla de utbytta låtarna. Styrkan har jag redan strukit - för en annan gammal låt som hade mer mage och mindre armhävningar, höhö!
Inte klokt, imorgon är det fredag igen! Ska vaktjobba på kvällen så det blir ännu en dag utan att träffa Lilltjejen. Nu är Monica och Tomas hos oss så Oo kan åka och spela innebandy.
(Gårdagens bild från Oo. Fick ingen idag!)
Nästa helg ska Oo iväg med sin Herrclub så jag och Lilltjejen ska ta hand om oss själva. Kommer nog att kännas lite konstigt när jag nu är så tillbaka i mitt gamla liv. Visst kan jag känna ibland att det hade varit roligt att vara hemma, till exempel imorgon när Oo berättar att han ska hälsa på hennes blivande dagis. Just det, hon har fått plats på det nybyggda nere i samhället!
Men nej, jag skulle inte vilja vara hemma på heltid igen, hugaligen!
Bytt bytt!
Så här ser det i varje fall ut just nu:
1. Down, New Divide (49)
2. Save your life! (31)
3. Shooting star (30)
4. We will survive (37)
5. Hymn (28)
6. No good (38)
7. Mortal combat (44)
8. I surrender (46)
9. I wont be crying (39)
10. Our solemn hour (37)
Klippet är låt nr fem. Pitcha upp den några snäpp och du har combatversionen. Najs!
Eller?
Men visst, överlåt det till domstolar att bestämma när det är lämpligt för barnen att titta, lyft ännu mer ansvar från föräldrarnas RUT-, ROT- och Linas matkassetyngda axlar. Jag kan ju inte hindra mitt barn att gå på bion för domstolen, förlåt kammarrätten (vad det nu är för skillnad) har ju bestämt att det är ok!
"Intresset att skydda barn och barnens rätt till informationsfrihet", tja det är väl bara sunt att de tidigt får lära sig att det inte alltid är så lätt att vänta och föda barn? Ge dom Twilightfilmen med blodiga förlossningsscener och ångestfyllda graviditeter, det kanske verkar bättre än alla kondomkampanjer tillsammans!
Wake up!
Lite annorlunda remixad än denna och kör den två varv så är vi typ där vi är i combatsalen! Grroarh! Hela Gulingen vibrerade på vägen till jobbet, och det var inte på grund av minusgraderna!
(I surrender? No way!)
Måndag
Jag vet, den blev lite suddig. Jag kanske inte ens borde avslöja det men känner att en förklaring är på sin plats. Försök ta ett bra foto medan du pratar i telefon och rattar bil. (Jag vet, jag skulle inte ha avslöjat det!)
Till mitt tveksamma försvar kan jag bevisa den hyfsat ringa hastighet jag framförde min Guling i. Bilden tog jag dock inte för detta syfte, utan snarare för att dokumentera det faktum att jag fick slå på dimljusen. Det händer inte så ofta att det är så dimmigt men idag var det verkligen rena havregrynsgröten! När jag nu ser närmare på självporträttet syns det ju knappt att jag pratar i telefon. Jag kan alltså hävda att jag inte alls gör tre saker samtidigt!
I vilket fall som helst kände jag mig rättfärdigad att föreviga denna sällsynta tilldragelse i form av telefonsamtal till Piteå och barndomsvännen Jennys föräldrar! Det har nog aldrig hänt, men av någon anledning fick jag bara en så oerhörd lust att prata med Catrine! Telefonnumret man hade när man växte upp glömmer man väl aldrig och Jennys är det andra som sitter i benmärgen. Några knapptryckningar och ssschooop slungades man tillbaka till deras ombonade hemtrevliga hem på Norra Pitholm! Efter tre meningar hörde jag själv hur mitt norrländska uttal kom tillbaka och det var så roligt att höra hennes röst!
Pratade nästan hela vägen till Gunnilse där ett snabbstopp inför middagen skulle till. Utanför stod för ovanlighetens skull en Faktum-försäljare och då jag har så svårt att säga nej till sådana kapitulerade jag direkt och tog ut extra kontanter för att köpa en! När jag nu förutom créme fraichen som jag behövde kunde lägga pengar på snacks bara för att jag råkade passera hyllan fanns liksom inget sätt att rättfärdiga en dålig ursäkt för att inte köpa.
Har dessutom lättat på samvetet ytterligare genom att köpa diverse grejer från Världsnaturfonden av grannpojken. Två flugor i en smäll. Och när vi ändå var igång fick vi ju beställa jultidningar av en annan grannpojke. Allt för grannsämja och godare samvete.
Nu ska jag frossa i snacks och dega i soffan med min Oo!
Aj.
Söndagskoma
(Hnnngh!)
Okej, min biceps är minst lika imponerande där den spänns åt fel håll! Jag hade fullt upp med att få till Ringaren i Notre Dame-puckeln och samtidigt se cool ut. Det är bara att inse att man vid sidan av Sussi Pe ser ut som den halvgamla småfeta dekismorsa man blivit. Jag kan inte ens lyfta på ett ögonbryn så där fräsigt! Men man kan ju inte annat än tacka för energiinjektionen och det grymma pass det nu blev med henne! Hon är otroligt inspirerande!
När jag kom in i vår nyrenoverade sal var det första som slog mig den snygga logon i spegeln! Sedan lade jag märke till något underligt mitt på golvet och de omisskännliga ljudet av droppande vatten. Från taket droppade det vatten ned i den ihop snickrade bebispoolen på golvet! What?? 
Det blev riktigt många deltagare och ingen snubblade över vattenhindret som tur var. Jösses vad störigt men gick ju bra ändå.
Fick också se promotingbladen som gjorts inför detta pass. Till nästa gång får jag nog försöka se till att uppdatera bildbanken med lite fräsigare alternativ!
Fick hjärnsläpp under stretchlåten vilket jag upptäckte först i slutet så det blev lite sådär, men snälleSussi bara hängde på. Så kan det gå!
När jag väl var i Angereds centrum ringde Lilltjejen som med viskande röst bad om hjälp att uppvakta pappa på fars dag. Så det blev en tröja, Digestive Marabou och plockgodis i hans smak. Jag hoppas hon blev nöjd med mina val! Pappa var det i varje fall.
Apropå Lilltjejen så hade varit jättesnäll med farmor och farfar, vilket jag har en känsla av att de skulle ha sagt även om hon varit rena mardrömmen. De ska i vajre fall ha underbart stort tack för att jag och Oo fick denna helg!
BÖNFFG!
Barnfritt Över Natten För Första Gången! Glad morsa, skeptisk Lilltjej innan hon stoppas in i Sabbis för leverans till Mölndal där farmor och farfar väntade. Med så mycket grejer vi hade med hade man kunnat tro att hon skulle flytta dit för gott.
Efter jag pulat i henne lite lunch lämnade vi så vår avkomma i ömma händer och styrde kosan mot Frölunda torg och Droppens blodgivning. Mycket trevligt tappställe där vi som tack för nålsticken kanske värvade två nya geocachare. Mitt blodvärde låg på finfina 134 vilket kändes bra, nästan lika bra som det faktum att jag nu är tillbaka som blodgivare efter graviditeten!
Därefter åkte vi ut till Lilla Varholmen varifrån vi rullade på bilfärjan ut till Björkö. (Svanhild gav oss lift!)
Man kan ju inte säga annat än att vi hade makalös tur med vädret! Kunde inte bli mycket vackrare höst/vinterdag!
(Vi lämnar fastlandet bakom oss)
Knappt hade vi rullat iland på ön förrän vi loggade första cachen! Sju på ön och fyra i Torslanda hann vi med innan mörkret och middagen i stan. Blev en mysig promenad på den vackra ön där vi passerade precis när några hummerfiskare kom tillbaka. Ganska mager fångst dock i form av en enkload stackare.
(Glada ungdomar på ön vilkas glada leenden jag tyvärr kände mig tvungen att pixla bort)
(Öckerö i bakgrunden)
Väldigt vackert och tanken på att bo där ute känns inte alls oangenäm, bilfärjan till trots. Rofyllt och idylliskt, i varje fall nu när sommaren passerat.
Tillbaka inne i stan slog vi oss ner i den relativt lilla restaurangen Bliss i närheten av Lilla Torget. Då var vi duktigt hungriga! Så hungriga att jag glömde dokumentera den goda förrätten i form av italiensinspirerat smått och gott vi delade på. Oxfilén med murkelsås och risotto tyckte vi båda lät intressant och gjorde oss inte besvikna. T-Rexen Oo slukade sin på tre sekunder och ägnade resterande kvart åt att glo på min med fuktig blick.
Efterrätten var självskriven, men gick synnerligen trögt på slutet - så mätt var jag! Och så det där med vinbären. Vem äter färska vinbär? Gelé eller saftform om det nu ska vara.Vi var lite för tunnklädda för promenad genom stan till Bargakungen, vi försökte faktiskt men vände. Tintin var helt ok, imponerande animering men något förvirrande att höra Dupontarna kallas Thompson och Milou för Snowy. Undrar vem som bestämmer och dessutom kommer på namnen karaktärerna ska ha på de respektive språk de översätts till? Hur kommer man på Milou?
När vi lämnade biografen kände vi pressen att som fridsläppta småbarnsföräldrar för första gången gå ut och göra stan. Men istället gäspade vi ikapp och sitter nu här vid köksbordet. Vi är ivarje fall lite stolta över att inte ha ägnat särskilt många ord eller tankar åt Lilltjejen där över tvåhundrakronorsköttet och vaniljpuddingen. Det var egentligen bara på vägen hem som vi insåg hur konstigt det kändes att komma hem och faktiskt inte ha henne där, och så blev det lite sentimentalt föräldratrams om vår avkommas förträfflighet och outstanding söthet. Jag hoppas bara innerligt att sötheten varit supersnäll hela kvällen och somnat duktigt utan problem. När jag kör min specialcombat med Sussi imorgon åker Oo och hämtar hem henne. Men innan dess kanske vi hinner med en liten cachingsväng till!
God natt!
Continuing
Någonstans i fjärran uppfattade Johnny några underliga gnällande läten och insåg på ett plan att de kom från honom själv. Han tumlade ut genom dörren och den kalla snömättade luften träffade hans ansikte. Med flämtande andetag knep han ihop ögonen men bilden hade etsat sig fast. Han kände gallan komma upp i halsen och svalde frenetiskt, koncentrerade sig på att dra in djupa andetag. Han hade sett döden förut, en skymt vid ett upplåsningsuppdrag för många år sedan på andra sidan en gigantisk hög med post, tidningar och reklam. Det var inte på detta sättet.
Han kände sig kall ända in i märgen och det var inte på grund av utsidans minusgrader. Med darrande fingrar öppnade han radion och anropade gruppansvarige, skämdes för att han inte kunde dölja röstens skälvan. Sedan satte han sig i bilen, vred upp värmen på max och satte sig att vänta. Undrade om han någonsin skulle bli varm igen.
Nu stjäl Forrest Gump på tv:n min fokus...
Mönster
Strålkastarna skar genom mörkret och snöyran bildade en svårgenomtänglig mur av oändligt vitt. Mödosamt arbetade sig framhjulsdriften genom decimeterhöga drivor, bildade ett signifikant mönster av parallella diken bakom sig. Johnny kämpade för att urskilja den fina gränsen där väg övergick till dike och hoppades innerligt att han inte skulle köra fast ännu en gång. Förra helgen hade det varit likadant med ihärdigt snöfall hela helgen som resulterat i ett snöpligt anrop på radion och neslig hjälp av kollegorna. Detta var totalt meningslöst! Vem skulle komma på att bryta sig in i en fabrikslokal i detta väder? Det var ju inte så att det var svårt att se eventuella spår i den snötäckta marken, som framför honom låg jämn och tjock. Han unnade sig att andas ut något när den stora mörka bygganden mer anades som ett djupare mörker i natten och billyktornas sken föll på den välbekanta grinden. Han drog upp dragkedjan i halsen och drog omedvetet upp axlarna mot kylan när han öppnade bildörren och klev ut. Snabbt klev han fram mot grinden, tacksam för kängornas höga skaft och drog streckkoden intill det stora hänglåset för att markera sin ankomst. Låset bjöd inte på några större problem, då var det värre när årstiden var sådan att regn och kyla förvandlade det till en kompakt isklump. En natt hade han fått använda sin stora tunga ficklampa för att befria det från centimetertjock is och nå nyckelhålet.
Ljudlöst lät den stora grinden sig öppnas och han körde in på området och parkerade så nära ingången som möjligt. Ett skarpt elektronisk pip ljöd i tystnaden när han klev in genom dörren och vände sig snabbt mot displayen för att slå av larmet. Med ficklampan i handen stampade han av sig den värsta snön och öppnade uniformen i halsen igen. Det var en av nackdelarna med detta jobb denna årstid, att vara påpälsad för ronder på utsidan för att sedan svettas halvt ihjäl vid långa turer som denna inomhus. Han hade kommit in i en lång smal korridor och vek av in till vänster, lät ficklampans sken svepa över de tomma stolarna, långa borden och grådaskiga väggar med massproducerade affischer föreställande blomsterängar och soliga stränder. De hade hängt där i alla år han jobbat och bidrog nu snarare till den nedgångna tråkiga atmosfären än livade upp vilket antagligen varit deras syfte en gång i tiden. Den omisskännliga lukten av grova arbetskläder och metall låg i luften. Johnny gick raskt genom lokalen, lät ficklampan svepa över kokplattors vred och kaffebryggares strömbrytare. I andra änden passerade han en annan dörr och den stora fabrikslokalens mörker öppnade sig framför honom. I bältet ljöd den vassa signalen som påvisade ett anrop och diskussionen gällande ett inbrottslarm som utlösts inne i staden. Medan han lyssnade på hur kollegorna fördelade sig mellan detta nya larm och det som gått tidigare gick han sin väl invanda runda mellan nödutgångar och driftslarmspaneler. De plötsliga pysanden genom ventiler eller vibrerande kompressorer han passerade hade han för länge sedan vant sig vid.
Han svettades när han var tillbaka vid matsalens dörr som han passerade för att gå in i det första omklädningsrummet. De skeva och skavda plåtskåpen stod uppställda på rad, några öppna för att avslöja en blå arbetsoverall eller tunga stålskodda skor. Ett snabbt svep in till duscharna bekräftade det han redan visste, ingen vattenläcka och han vände kosan mot det andra omklädningsrummet. Nu skulle det rent av bli skönt att komma ut i snöstormen!
Det andra omklädningsrummet var mindre och en svag kvardröjande doft av parfym, eller var det kanske hårsprej mötte honom i dörren. Fruntimren sprejade på sig så mycket, för mycket enligt hans mening och sände som så många gånger tidigare en tacksam tanke åt sin fru som var mycket sparsam med den där så kallade väldoften. Han uppfattade det omisskännliga ljudet av en dusch där inifrån mörkret och ljuskäglans cirkel föll på en kvarglömd borste på en gulnad plastpall under spegeln. Han slängde snabbt en blick in mellan skåpens rader på sin väg till duschutrymmet. I den tredje gången låg en väska på bänken nedanför ett öppet skåp, och på golvet nedanför ett par vanliga skor, stövlar var det visst. Det var så ovanligt med kvarglömda saker i detta omklädningsrum att han faktiskt hejdade sig och lät ficklampan falla tillbaka och lysa upp den ordentligt. Efter några steg in i gången kunde kan konstatera att det var en vanlig sådan där sportbag av något känt märke. Den var öppen och avslöjade ett par jeans och något rött som antagligen var en tröja. Stövlarna var sådana där typiska damvarianter med nåt tjockare foder och underligt mönster på sidorna. Dottern hade tjatat om liknande till jul. Inne i det öppna skåpet hängde en blå overall och han skymtade företagets namn på ryggen.
Insikten slog ned i honom och en kall svettdroppe rann längs ryggen. Han blev alldeles torr i munnen och snodde runt, gick tillbaka ut ur gången. Den strilande ljudet av duschen lät plötsligt som ett dånande vattenfall och ficklampans stråle lyste upp tunna sjok av vattenånga framför honom. Han stannade vid den sista skåpradens kortsida, drabbades av plötslig feghet. Men så klev han runt hörnet, lät ljuset vandra från den slitna brungrå plastmattan till vitt klinker som blänkte av fukt.
To be continued som man säger...
1111111111
(Så har man varit med om det också. Tjo.)
Torsdagskväll
Nej, det blev inte roligare än så här. Men jag orkade inte ge mig in på Frölunda torg för att leta byxor i varje fall. Kanske nästa vecka eller nåt. Det börjar ju bli dags att fundera på lite julklappar också så man får väl passa på vid dessa tillfällen framgent.
Något jag nog aldrig varit med om hittills på ett combatpass om man bortser från gårdagens specialklass inträffade idag. Hälften av deltagarna var nämligen killar! Och inte på så sätt som i Angered då det blev privatpass med en kille för nu var vi fjorton totalt. Fem stycken från Räddningstjänsten gjorde de tidigare två manfolken sällskap och med en sådan skjuts i deltagarantalet kunde man inte låta bli att bli lite extra inspirerad!
(Så fylld av tillfredsställande energi som man bara kan vara efter ett rejält träningspass!)
Sitter nu i soffan (nähä) men min Oo intill och sporten på tv. Armarna är duktigt trötta och imorgon är det fredag igen. På lördag ska vi försöke komma oss in till Droppen så jag kan lämna lite blod! Första gången sedan graviditeten, tjohoo! Kanske inte det bästa att göra dagen innan man ska köra ännu ett pass som inte lär bli lättare än idag när Sussi ska göra mig sällskap, men jag vill passa på när jag nu har möjlighet. Har fått så många förfrågningar och vill ju så gärna göra denna lilla insats som jag varit trogen sedan dagen jag fyllde arton.
(God natt!)
Igen
Som nu, nu är jag hungrig och behöver nog faktiskt få mig något till livs innan träningen. Ska man då orka jaga något som liksom skulle funka enligt någon GI eller allt vad de nu heter? Det är bara kött och sånt, eller inget kött men fritt fram för allt annat, det är pulver hit och konstiga bars dit. Va? När man bara kan svänga in till drive-in och hugga en cheeseburgare eller två (Max måste verkligen skaffa sig en läglig drive-in!).
Alla kan!
Wheeo! Så har man provat på detta också! Var på plats i god tid för att lämna utrymme åt eventuella tekniska problem och annat praktiskt som jag av erfarenhet kan inträffa. Här gick allt smidigt dock då jag visades den tömda konferenslokalen/hörsalen med "mygga" som föreläsarna brukade använda. Att hålla ett combatpass utan förstärkarhjälp är tämligen småjobbigt! Blev lite ställd när jag såg bergsprängaren på golvet men ljudet den tryckte ur sig var helt ok när jag fick upp den från golvet.
(Kunde varit värre!)
Deltagarna visade sig vara sju män 40 plus! Hahaha, inte riktigt det klientelet jag är van, men vilket härligt gäng! Underbart när folk kan bjuda på sig själva och ändå göra det bästa av något som är långt utanför deras trygghetszon! Det är otroligt utmanande och inspirerande med sådana grupper då man verkligen får se till att möta på deras nivå och fokusera på det viktigaste: Att de har kul och att de får röra på sig. Konferens/kursledaren brukade ha olika konferensgrupper på två eller tre dagar och hade som vana att boka in ett combatpass plus ett Body Balance vid tredagars vilket jag tycker är grym idé. Efter att ha suttit en hel dag är det gott att få röra på sig ordentligt. En av deltagarna hade en t-shirt med texten "Buy my balls" vilket gjorde mig så full i skratt varje gång blicken föll på den. Det var ju tur att jag fått se ryggen innan vi började annars hade jag förgåtts av nyfikenhet och tappat fokus under passet! På ryggen stod "www.waboba.com", de där bollarna som kan studsa på vatten!
("God kväll och välkommen till dagens sista föreläsning. Var beredda på att det stundvis kan kännas svårt, rent av obegripligt och hopplöst. Men slappna av, påminn er om att det bara är en timme och att det viktigaste är att ha roligt och SVETTAS SOM GALNINGAR!!")
Studio Nya Varvet låg vackert intill vattnet, alldeles intill där jag förra året så smidigt lät min förra kamera ta ett dopp.
(Älvsborgsbron i bakgrunden. Bakom de upplysta fönstren till vänster i byggnaden sitter deltagarna, ovetande om vad som komma skall)
(Danmarks- eller Tysklandsfärjan gled majestätiskt förbi när jag kom.)
Ikväll är det så dags igen för min vanliga klass i Kållered, så det blir till att "sitta kvar" på jobbet i vanlig ordning. Att slå ihjäl tiden på Frölunda torg är ingen bra idé ur ekonomisk synvinkel...
Bara ett foto
När jag nu inte är hemma längre är det Oo som fått ta över det digra jobbet att dokumentera Lilltjejen i all sköns läge. Behöver kanske inte påpekas att antalet mappar i hennes snyggt månadsvisa personliga sådana minskat rejält sedan tja oktober någon gång. Men även om han inte är lika flitig på systemkameran som jag är han snäll och duktig nog att skicka mig en eller två foton per dag med sin iFån. Att jag inte var någon hemmamamma har vi ju redan konstaterat, så att avnjuta sin Lilltjej i pixelformat ger en gigantisk dos med glädje och möjlighet till mycket större uppskattning än då man dagligen konfronterades med blöjbyten, matning och underhållning, hur snäll hon än är! (En val i sällskap av en säl)
Allt eftersom
Lite onsdagsfrukost för Gulingen medan en annan trött guling står och vaggar i tregradigt morgonmörker. Har känt mig omotiverad på sistone och kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Tror jag behöver isolera mig, tillbringa tid någonstans med bara mig och mina egon. Konstigt det där hur man kan känna missnöje när man egentligen inte har något alls att klaga på. Men kanske lite typiskt också för bortskämda i-landsungar som jag där mycket vill ha mer. Man vill vara mammaledig, man vill inte vara mammaledig, man vill leva singelliv, man är så glad att man har hittat honom, man önskar man vågade lämna svenssonlivet och sälja allt för att hyra ut solstolar i Thailand, man vill inte byta tryggheten i åtta till fem för allt i världen.
Men så kommer jag till jobbet, sitter en extra sekund i tystnaden efter combatmusikens dunkande och betraktar en annan bil som parkerar intill (Volvo såklart). Kliver ur, går upp för trappan och vänder blicken ut över parkeringen och ser hur den snabbt fylls på av fler ankommande bilar (98 procent Volvos). Människor som kommer med sina väskor och lunchpåsar ännu en morgon på ännu en dag i ännu en vecka. Och där många kanske skulle finna det deprimerande att se sig själva som en ynklig liten kugge i det stora anonyma samhällsmaskineriet, känner jag istället en form av tröst och glädje. Man kan önska sig ett anspråkslöst liv utan förpliktelser långt-bort-i-stan men det är trygghet, rutiner och att vara just denna kugge som jag behöver och mår bra av. Sedan kan man tillåta sig att önska, drömma och tröttna lite emellanåt, det är nog bara sunt.
Fick denna av Hannah då hon tyckte den passade mig. Först höll jag med, men när jag nu tänker efter vete tusan om de vänner jag har faktiskt uppfattar mig som utåtriktad. Jag tillhör ju inte direkt de sociala högdjuren när vi träffas. Men å andra sidan beror det nog väldans på. Min asociala allierade och bästa vän uppe i norr konstaterade nästan förnärmat att jag minsann ju var jättesocial där vid något tillfälle. Minns inte var eller hur, men av typen tomma käcka fraser i kassakön på Ica. Jag fick tänka till lite där och insåg att jag inte har några större problem att ta initiativ och prata med totala främlingar, men relativt ointresserad vid sociala sammankomster där det kort sagt "förväntas" av mig. Efter lite enklare tankearbete kan jag inte komma fram till annat än att det har att göra med förpliktelse. Ytligt prat med damen vid fruktdisken förpliktigar inte, vi ses aldrig mer. Men skulle så denna dam av någon anledning visa intresse av att bygga några vänskapsbroar drar jag snabbt öronen åt mig. Det erfor jag ju snabbt där i somras.
Så det mer korrekta vore kanske att byta plats på de två första?
Jag har ju inte många vänner om man definierar vänner i detta fall som sådana man ringer och träffar regelbundet. Sådana som kan hälsa på rent spontant utan att störa och vise versa. Till den kategorin vänner har jag ungefär noll. Och det är så skönt! Jag är ju så nöjd med min Oo utan att för den delen vilja hänga upp hela min tillvaro kring honom (bara nästan). Bara en sådan sak att han låg och grejade med mitt hår över en timme igår. Behöver man någon annan då? Vi brukar skämtsamt prata om mina "bubblor" liknande Diablos två behållare med "life" och "mana".
(Min Oo-bubbla!)
Min Oo-bubbla sjunker snabbt och behöver ständig påfyllning, medan min sociala bubbla sjunker ungefär lika snabbt som sirap vid absoluta nollpunkten. Inte proportioneligt för fem öre när den fylls på lika fort som företagspamparnas bankkonton.
Sedan är den som sagt synnerligen selektiv. Vem har sagt att jag är en enkel person?
(Min sociala bubbla, passande nog med en fuling intill!)
Ikväll ska jag leta mig ner till Nya varvet och köra lite lättsamt mördande combat med ett gäng konfererande företagare. Jag hade ju missuppfattat uppdraget att det var själva personalen som ville komma i form. Nu utgör jag det sista hindret efter timmar av power point presentationer innan trerätters med fri sprit på företagets bekostnad. Inga fördomar alls. Moahahahahaha!
Novembertisdag
Skumt med så milt väder i november. Klagar inte nämnvärt men en riktig vinter är alltid trevligt när den nu behagar komma. Uffe var förbi och lade på vintersulorna på sin bil medan vi som bor ute i skogen femton backar bort väntar lite till. Oo bytte ut bilstolen åt Lilltjejen istället så hon nu kan sträcka lite på benen. Växlade några ord med en granne som har en pojke några månader äldre än Lilltjejen. Hon blev mäkta imponerad av hennes sovvanor att somna lite efter åtta, sussa non-stop och vakna efter nio. Bara därför fick Oo kliva upp till en förtvivlad tös vid fyratiden inatt - första gången på månader! Efter fem var han tillbaka igen så förhoppningsvis får han sova igen det lite nu under morgonen. Vi har blivit så grymt bortskämda! Grannpojken hade haft dubbelsidig öroninflammation, hosta, ögoninflammation och en massa elände medan vår Lilltjej bara haft lite hosta och tät näsa som värst. Det är inte för inte man bara undrar hur man kommer att hantera det när det blir trots, skrik, sjukdomar och vaknätter, dvs så som många andra har det. För det lär ju komma, frågan är bara när och så bortskämda vi blivit med vår snälla och friska tös blir det väl totalhaveri.
Och apropå bortskämda ska vi ha barnfritt till helgen! Monica och Tomas ska ha Lilltjejen lördag till söndag och hur konstigt kommer inte det att kännas då? Nästan så man känner viss stress, inta bara för hur det ska gå för dom utan för att man nu måste göra bästa möjliga av tiden vi nu får tu man hand! Vi har lite lösa planer på caching, middag ute och Tintin på bio. Jag var ingen stor fan av Tintin faktiskt, men hade en ljudbok jag ofta lyssnade på som barn. Undrar om det inte var seriealbumet till också då jag vill se stora röda svampar framför mig. Eller så är det min fantasi som målat upp dom då den handlade om någon meteorit där stora exploderande svampar växte upp. Tyckte nog den var ganska spännande vill jag minnas men inte hur gammal jag var. En annan jag också lyssnade mycket på minns jag inte namnet, men omslaget på kasettfodralet minns jag ganska väl. En tecknad katt vid en lägereld tillsammans med några andra figurer i westernmiljö och mörk bakgrund. "Mästerkatten i vilda västern" eller något sådant hette den och var lite läskig med pistolskott och dödsrosslingar. Undrar vilka minnen Lilltjejen kommer att ha med sig när hon blir vuxen? Finns det fler därute som fortfarande minns någon speciell ljudbok från när de var små?
Lite trött
(Gissa vilken tallrik som är Oos!)
De må vara ett litet gäng men Angereds deltagare är grymma! Mer än hälften hade aldrig provat combat förut men var bara glada och fulla av energi. Jag var ruskigt seg innan passet, stel i kroppen och trött som sjutton, sådär så man knappt kände för att köra. Men shit vad peppad man blev av dom! Så nu efteråt har man sjunkit tillbaka i än segare kropp och trött som att klockan vore midnatt!
Imorgon är det arbetsvecka igen men kan se tillbaka på en riktigt skön helg som varit både produktiv och avslappnat skön. Oo tvättade bilarna medan jag grejade med veden och "vintrade" lite. Lilltjejen såg ut som en liten boll där hon satt påpälsad, knappt förmögen att röra på sig.
Jag är verkligen inte nöjd med hur min blogg blivit på sistone. Korta vardagsskildringar är allt jag numer hinner eller orkar med och det är frustrerande. Jag brukar inte behöva mycket tid för att skriva när jag "gått igång" på något, men nu kan jag inte fokusera tillräckligt. När jag egentligen har tid får jag inte ro nog att sitta framför skärmen tillräckligt för att forma tankarna till något vettigt inlägg. Jag vill skriva, får ibland tanketrådar jag nystar vidare på men jag är för splittrad i tankarna för att förmå mig till att komma någonstans. Det är tankar om ensamhet, sociala orättvisor, frustration över människans girighet och glädje över de små detaljerna både innanför och utanför hemmets väggar.
Hade jag haft en stor blogg hade jag haft sådan där frågestund, för då hade jag ju fått något att skriva i varje fall utan att behöva tänka särskilt mycket själv. Fast egentligen kanske det hade blivit lite tänkande ändå beroende förstås på vilken typ av fråga det är. Jag har alltid tyckt det varit rätt kul att bli utfrågad då det tvingar mig att just tänka och känna efter, skärskåda mig själv och tvinga fram ett ställningstagande, vare sig det handlat om en psykologs frågor om uppväxten eller jobbintervjuarens klassiska utmaning att beskriva mina starka och svaga sidor.
Vilka är de egentligen? Vilka är mina starka respektiva svaga sidor? Varför ställs de frågorna egentligen? Är det för att testa ens förmåga till självinsikt eller faktiskt tro på superlativen man valt ut som mest lämpliga för tjänsten man söker? Är inte en närstående eller tidigare arbetskollega mer lämpad att besvara detta egentligen? Jag kan ju ha en uppfattning, eller ambition på hur jag ska vara men har jag verkligen sådan objektivitet att se om min uppfattningen överensstämmer med verkligheten? Därför vill jag gärna veta hur andra uppfattar mig, för överensstämmer det med min egen bild av mig själv? Det skulle vara väldans intressant!
Morgonmys
Är man van att kliva upp tidigt hänger det gärna kvar trots att det är helg och trots att ens avkomma utvecklats till en riktig sjusovare. Att klockan passerat nio innan hon vaknar eller faktiskt väcks av oss är mer regel än undantag nu faktiskt! Lyxigt värre när hon dessutom inte har några större problem att somna vid åtta på kvällarna.
Oo "myror-i-byxorna" (bildligt denna gång då han var i bara mässingen) klev upp före, så jag låg och gosade i sängvärmen med Maja, försökte förgäves att somna om bara för att jag kunde, men gav upp och slog mig ned framför kaminen istället där en brasa snart spred sin goa värme. Det är något vilsamt över eld, har nästan samma effekt på mig som ett akvarium som jag länge bara kan betrakta utan att tröttna, men där elden har fördelen att även värma gott. Det är fashinerande att skärskåda den, njuta av färgnyanserna och lågornas rörelser.(Det var inte meningen att se så sur ut!)
Det ligger en lätt dis över tjärnen och de enda planer vi har för dagen är att försöka ta oss ut en sväng och tvätta bilarna och "vintra" lite i trädgården. Sedan är det förstås min eftermiddagscombat där deltagarantalet faktiskt ökat något på sistone. Från att ha varit en handfull och nedåt närmar det sig nu tiotalet. Får se vad som händer sedan när vi flyttar till stora salen. Få deltagare i stor sal kan ha en avskräckande effekt av någon anledning.
FAD 2011
Kolla kön! Hela vägen bort till Novahallen i Floda där årets FAD startade. Väldigt välorganiserat och betydligt smidigare logistik visar på att man tagit lärdom från tidigare år och förberett sig mycket bättre. Så fort portarna öppnades flöt det på snabbt så vi fick våra koordinater, nästan hundra stycken och gav oss ut i mörkret. Ett jätteområde indelat i 
sektioner där varje sådan hade ett antal gömmor som i sig antingen var tomma eller innehöll ledrådar till en för sektionen finalcache. Vi siktade direkt in oss på en längst bort och hade synnerligen tur att hitta just de som snabbt gav oss finalkoordinaterna, så det blev en FTF minsann!
En del riktigt roliga inslag som visade på vilken tid och omsorg de lagt på eventet.
(Labyrintspel vid en mystery där kulan i rätt hål startade en display där de rätta koordinaterna avslöjades!)
Det är lite "Blair witch project" över det hela där man kliver genom skogen med pannlampans begränsade sken som enda ljuspunkt! Eftersom området nu var så stort var det inte alls sådan trängsel vid cacherna som första året. Nu var vi helt ensamma många och långa stunder. Gjorde inte som ifjol dock då jag lade mig pladask i en vattensamling, men så var jag inte höggravid och därför något smidigare denna gång!
(Just det, vi blev inte dryga femhundra. Vi blev 751 glada geocachare ute i Flodas skogar!)
Veckans mögel
Tanken på varma mackor som lördagsfrukost lades snabbt på is, eller snarare i soptunnan. Vi är duktiga på att köpa bröd, sämre på att äta upp det - så dåliga att denna förpackning inte ens öppnats!
Jag minns när jag var singel och vandrade mellan livsmedelsbutikernas hyllor. "Familjepack" och "två för tre", men hallå vi ensamhushåll då? Det var nästan så man tyckte lite synd om sig själv med sina fåtal varor i korgen. Var det bara jag som hade svårt att göra slut på ett mjölkpaket innan de där läskiga flagorna flöt upp på ytan? Fick hälla bort grädde, tacosås och önska det funnits Skogaholmslimpa i miniversion? Ja man kan frysa in och plocka fram eftersom men att lägga i frysen är lika med att förpassa det till en annan minnesdimension, det slutar existera! Man skäms varje gång man står där och slänger, inte så mycket för de svältande barnen i Afrika som ens egen oförmåga att värdera det man har och inte lära sig av sina misstag.
Vi har ambitionen att äta, ambitionen att frysa in och spara. Det sistnämnda fungerar bra beträffande lunchlådor och hyfsat gällande kycklingfilé, riven ost och lax. Allt annat handlar om mellanförvaring tills vi med "gott" samvete kan slänga de årsgamla resterna vi ju skulle spara till lämpligt tillfälle. Det förstnämnda att äta fungerar upp och ner beroende på hur lata vi är - vilket knappast någon följare av denna blogg missat att vi är i rikligt mått. Ingredienser för en rejäl middag ligger och väntar i kylen men ååh vad jobbigt, vad sägs om pizza istället? Vi skyller allt på den närliggande tillgången på snabbmat. Hade vi bott inne i stan hade vi varit ruinerade för länge sedan. Idag blir det dock till att ställa sig och laga då Tomas kommer för lite torsk med äggsås innan barnvaktandet. Monica är sjuk så det blir bara jag och Oo ute i skogen ikväll, ja vi och så drygt femhundra andra.
Tio månader
Av alla timmar jag tillbringat framför en dator har jag ändå sällan känt av besvär i axlar och nacke - förrän nu. Då är det gott med vetebältet vi köpte där under graviditeten som så enkelt hålls på plats över axlarna med kardborrebanden. Gottigt, och så kan jag fortsätta sitta framför skärmen hemma i soffan också - som vanligt.
Insåg där jag stod vid spisen och förberedde middagen att Lilltjejen nu faktiskt går! Det är betydligt säkrare än det lilla klippet jag nyligen lade ut. Runt, runt ön och hit och dit.
Det är inte klokt vad fort det gått. Inte bara hennes utveckling utan tiden sedan hon föddes!
(Tiomånaders Lilltjej!)
Me zombie
Min gamla Krav Maga tröja har verkligen kommit till användning - de år jag nu kört Halloweencombat! Ylva hade som vanligt överträffat sig själv medan jag hann smeta på mig lite nödtorftigt i sista minuten. Jag visste att det var en dålig idé att köra med håret utsläppt men ändå gjorde jag de - såklart. Jobbigt värre och att se ordentligt gick ju sådär. Men som vanligt rackarns skoj att teama och dessutom få spöka ut sig lite!
Får se vad vi kan hitta på till nästa teamning, ett jultema kanske? Men nu är det Angered på söndag, sista gången i vår lilla tillfälliga lokal!
Men innan dess är det ju FAD!
Farfar ska ta hand om Lilltjejen medan jag, Oo och Monica ger oss ut i skogens mörker för tredje året i rad. Hohoho!
Kvarsittning
Så lång tid för att skriva några rader och lägga in en bild. Men så har jag fått lite nyttigt gjort under tiden. Simultanförmåga liksom! Nu mat!
Onsdagskväll
Bonde söker fru på tv:n, Lilltjejen verkar ha somnat i sitt rum och Oo intill i soffan. Snart tar Stolthet och fördom över, fantastiskt fin film enligt mig.Inte mycket konstruktivt att tillföra - än en gång - i ännu ett inlägg.
Kan notera att Oo första veckan han är tillbaka på jobbet efter nyår ska på konferensresa till London. I tre dagar. Och jag är inte alls avundsjuk. Alls. Faktiskt.
Lilltjejen har ännu en gång besökt Slottskogen när Oo tog en promenad med en före detta kollega och hennes Theo som också var i samma profylaxgrupp som oss.
Nej, omöjligt att koncentrera sig. Stolthet och fördom!
Vill också ha!
(Tycker faktiskt det är apfräckt!)
Sitter och kikar på de låtar vi ska köra på vår traditionella Halloweencombat på torsdag. Undrar om det inte blir lite väl mycket nygammalt med en så pass koreografiskt knepig stretch som "Our Solemn Hour" också. Hm.
Men Zombie är given och Poison passar ju bra.
Letar efter förra årets bilder men efter en snabb kik i rätt mapp inser jag att jag då vid denna tid ganska precis lagt combatskorna på hyllan för gravidmagens skull. Så det fick bli från 2009 då jag, Ylva och Sussi körde.
(2009)
Fortfarande full gas på jobbet där testningen inte kan bli klar fort nog då nästa moment står och flåsar en i nacken. Apropå jobbet har jag nu ny arbetsgivare då Elan IT blir Experis IT istället. Det ska visst vara en kombination av Experience och Expertise. Fyndigt värre.
Nu ska jag i säng!
