Någonstans i fjärran uppfattade Johnny några underliga gnällande läten och insåg på ett plan att de kom från honom själv. Han tumlade ut genom dörren och den kalla snömättade luften träffade hans ansikte. Med flämtande andetag knep han ihop ögonen men bilden hade etsat sig fast. Han kände gallan komma upp i halsen och svalde frenetiskt, koncentrerade sig på att dra in djupa andetag. Han hade sett döden förut, en skymt vid ett upplåsningsuppdrag för många år sedan på andra sidan en gigantisk hög med post, tidningar och reklam. Det var inte på detta sättet.
Han kände sig kall ända in i märgen och det var inte på grund av utsidans minusgrader. Med darrande fingrar öppnade han radion och anropade gruppansvarige, skämdes för att han inte kunde dölja röstens skälvan. Sedan satte han sig i bilen, vred upp värmen på max och satte sig att vänta. Undrade om han någonsin skulle bli varm igen.

Nu stjäl Forrest Gump på tv:n min fokus...